våld i nära relationer ett temanummer om

Transkript

1 en tematidning från Den första gången jag minns var jag sex år och min mor stängde in mig på mitt rum för att jag inte skulle se. Men jag visste att det var fel, för jag hörde skrik och tårar och såg blod på golvet när jag gick ut. Flicka 15 år ett temanummer om våld i nära relationer

2 Vi måste reagera mot våldet Välkommen! Du håller nu Moderatkvinnornas tematidning om våld i nära relationer i din hand. Den här tidningen syftar till att sprida kunskap om våld i nära relationer och även lyfta perspektiv som ofta glöms bort i debatten. Varje dag utsätts människor för våld i nära relationer. Personer som utsätts för detta upplever inte sällan att den mest grundläggande tryggheten tas ifrån dem. Varje år dödas cirka 17 kvinnor av en man som de har en nära relation till. Det återspeglar däremot bara en del av den våldsproblematik som faktiskt kan förekomma i nära relationer. Våld i hemmet drabbar även barn, antingen genom direkt våld eller genom obehaget som orsakas av misshandeln av en annan familjemedlem. Även män kan drabbas av våldsamheter i familjen. Det sker i mindre utsträckning än mäns våld mot kvinnor, men är likväl ett våldsproblem som sällan uppmärksammas. Detta gör att våld i nära relationer är en prioriterad fråga för Moderatkvinnorna. Med den här tidningen vill vi lyfta fram och åskådliggöra den problematik som omger våld i nära relationer. Vi måste våga reagera för att situationen ska förbättras. Barn som varit utsatta för våld i hemmet måste få stöd för att kunna må bra och för att inte själva utveckla våldsproblematik senare i livet. Män som utövar våld i en nära relation måste dessutom i högre grad uppmanas att söka hjälp, en hjälp som då måste kunna erbjudas. På samma sätt ska män som är utsatta veta vilka möjligheter till stöd och hjälp som finns från samhällets sida. Stödet till utsatta barn och kvinnor måste finnas, genom kvinnojourer eller kommuner, året runt och i tillräcklig omfattning. Kunskap om var hjälp finns att få är en grundläggande förutsättning för att fler på ett säkert sätt ska kunna bryta sin situation. Våld i nära relationer kan ofta vara förknippat med skuld- och skamkänslor. För att motverka tystnaden kring våld i nära relationer krävs på så sätt en generell diskussion för att göra fler uppmärksamma på det som alltför ofta sker men sällan syns. Ljuset måste riktas mot problemen för att synliggöra dem och för att öka kunskapen. På så sätt kan vi också bli bättre på att förstå de varningsklockor som ofta hörs i samband med våldsbruk i hemmet. I den här tidningen kan du läsa om olika aktörers synpunkter, mer om vad regeringen gjort och delar av de förslag som ska förbättra situationen för utsatta familjer och vilka frågor Moderatkvinnorna fortsättningsvis vill driva i framtiden. Saila uicklund ordförande för Moderatkvinnorna nsvarig utgivare Kent Persson Redaktionsledning Saila uicklund, ordförande Tel: Ewa Thalén Finné Tel: ewa.thalen.finne@riksdagen.se Jelena Drenjanin Tel: , jelena.drenjanin@moderat.se Yvonne Svengard, ombudsman Tel: E-post: yvonne.svengard@ moderat.se PRODUKTION Projektledning, text och grafisk form/illustration Elvira Hellsten, kontakt@elvirahellsten.se Tryck Sörmlands Grafiska B VÅR DRESS Moderatkvinnorna Box Stockholm Telefon Telefax Tryckt i augusti 2012 Innehåll Om våld i nära relationer Beatrice ask om Regeringens insatser carin götblad, nationell samornare SKL om Våldsförebyggande arbete Kerstin Jigmo om sjukskrivningar och våld Män för jämställdhet om maskulinitet Uppsala mansjour: få män anmäler RFSL om våld i hbtq-relationer Nationellt centrum för kvinnofrid Rädda barnen om barnens perspektiv Jackson Katz about the bystander approach 2 Citatet på framsidan är hämtat från barnperspektivet.se/bris för vuxna, om våld i familjen. Det är ett exempel på hur det kan låta när barn som upplever våld hemma kontaktar BRIS. Citatet är omgjort och avidentifierat för att skydda barnet.

3 Våld i nära relationer drabbar kvinnor och män, flickor och pojkar, oavsett ålder, sexuell läggning eller könsidentitet Källor: Regeringen, NCK och BRÅ lla människor har rätt att leva i frihet utan att behöva utsättas, eller vara rädd för att utsättas för våld, hot eller trakasserier. Våld i nära relationer är ett omfattande och allvarligt samhällsproblem som kränker de mänskliga rättigheterna och för med sig stora konsekvenser för både människa och samhälle. Det handlar om fysiska, psykiska och sexuella övergrepp som drabbar kvinnor och män, flickor och pojkar, oavsett ålder, sexuell läggning eller könsidentitet. Ofta talar man om våld i nära relationer och syftar på partnervåld, eller våld mot en före detta partner, men våldet förekommer också i andra nära relationer, till exempel mellan föräldrar och barn och mellan syskon samt mot äldre familjemedlemmar. Barn kan drabbas av våld i nära relationer på olika sätt, både genom att själva bli direkt utsatta för våld och genom att bli vittnen till våldet. Våldet kan också vara hedersrelaterat, det vill säga när en person som rör sig utanför kulturella normer begränsas i sin frihet och utsätts för övergrepp från familjen eller släkten. Våld i nära relationer är ofta upprepande och grundar till stor del i föreställningar om kön, makt och sexualitet. Det handlar främst om kvinnor som utsätts för våld, trakasserier och hot av en man som de har eller har haft ett förhållande med, men det förekommer också att kvinnor utsätter män för våldsbrott. Även i samkönade relationer förekommer relationsvåld. Då mäns våld mot kvinnor är mer systematiskt förekommande än annat våld i nära relationer är det vanligt att fokus hamnar på mannen som förövare och kvinnan som offer. Vad som är typiskt för våld i nära relationer är att det finns starka känslor mellan offer och förövare vilket ofta gör det svårt för offret att göra motstånd eller bryta upp och lämna förövaren. lla som utsätts för våld i nära relationer har rätt till stöd och skydd från samhället. Vad är våld? Våld kan ta många olika uttryck och kan beskrivas som varje handling som skrämmer, smärtar, skadar och får en person att göra något mot sin vilja, eller avstå från att göra något som den vill. Fysiskt våld är varje form av oönskad fysisk beröring och fysisk handling som skadar och orsakar fysisk smärta. Sexuellt våld är när någon blir tvingad att delta i eller se på sexuella handlingar mot sin vilja eller i oförenlighet med sin egen mognad. Psykiskt våld är kränkningar med ord och handlingar som riktar sig mot den närståendes person, egendom eller människovärde. Psykiskt våld kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om verbala kränkningar, isolering, hot och kontroll av olika slag. Det psykiska våldet kan också vara materiellt som aggressiva handlingar riktade mot materiella ting som skapar oro och rädsla. Ekonomiskt förtryck av en närstående ses också som våld. Det kan uttryckas genom ekonomiska hot, begränsningar av gemensamma ekonomiska tillgångar, att tvinga någon att utföra ekonomiska olagligheter. Förtrycket skapar begränsat handlingsutrymme och verkar nedvärderande. Källa: Statistik? Det är nästan omöjligt att säga hur många som är drabbade av våld i nära relationer. I den här tidningen presenteras siffror som kommer från olika undersökningar som gått till på olika sätt. Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, anmäldes fall av misshandel av kvinnor Kvinnan var i en nära relation med förövaren i drygt av fallen. Mörkertalet är stort då man beräknar att 80 % av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig anmäls. Hur stort mörkertalet är för män som utsätts för våld i en nära relation är också okänt. BRÅ har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga våldet i nära relationer och kommer att redovisa uppdraget senast i maj

4 Beatrice sk, Justitieminister: Regeringen kraftsamlar mot våld i nära relationer Vi drivs av ambitionen att man ska känna sig fri, säger justitieminister Beatrice sk. Det är en skam att den farligaste platsen för en kvinna oftast är hemmet. Så får det inte vara. Beatrice sk berättar hur regeringen arbetar för att förebygga och motverka våld i hemmet: Våld i nära relationer är ett vanligt samhällsproblem som kräver gemensamma, samordnade och långsiktiga insatser. Därför har vi utsett en nationell samordnare mot våld i nära relationer, Carin Götblad. Tanken är att hon ska koppla ihop det arbete som görs mot våldet så att det ska fungera bättre och kraftfullare än hittills. Beatrice sk menar att Carin Götblads uppdrag som samordnare är en uppföljning av det arbete som inleddes Då presenterade regeringen en handlingsplan mot våld i nära relationer, med över femtio olika åtgärder och en satsning på närmare en miljard kronor. Det här är inget problem som försvinner. Därför gäller det att ha strukturer och insatser som är långsiktiga, säger Beatrice sk. De åtgärder som inleddes för fem år sedan handlar om ökat skydd och stöd till våldsutsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, utveckling av insatser riktade till våldsutövare samt ökad samverkan och ökade kunskaper. Kunskaperna måste bli bättre bland alla de som arbetar med våld i nära relationer och de utsatta behöver upplysas bättre. Många känner inte till sina rättigheter, säger Beatrice sk. Om man utsätts för övergrepp som gradvis blir värre så är det lätt att tro att den situation man lever i är normaltillstånd, eller sitt eget fel. Därför är det viktigt att polis och andra i samhället sänder ut signaler som säger att det här behöver du inte finna dig i och det finns hjälp att få. Regeringen har också gett Brottsförebyggande rådet, BRÅ, i uppdrag att kartlägga våldet i nära relationer. Det finns ett mörkertal som är stort, säger Beatrice sk. BRÅ:s kartläggning ska se till att vi får bättre statistik men också bättre jämförbarhet. Om vi kan se regionala skillnader i hur omfattande våldet i nära relationer är, då kan vi till exempel se om det arbete som bedrivs på vissa håll är mer effektivt än annat arbete. Vi måste våga Vi måste våga prata om våldet och gå till handling Det menar Carin Götblad nationell samordnare mot våld i nära relationer Våld i nära relationer är en av våra största folkhälsofrågor, säger Carin Götblad som sedan i april 2012 är regeringens nationella samordnare mot våld i nära relationer. Hon har inlett sitt arbete med att lyssna på olika grupper och människor som på olika sätt är engagerade mot våldet. Jag tänker göra skillnad. För att göra det måste jag ta avstamp i där vi är nu. Därför tänker jag lyssna för att skaffa mig en bild av hur det ser ut just nu. När jag har en tillräcklig bild vill jag se 4 Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

5 Insatser från regeringen Ekonomiska satsningar Sedan 2007 har regeringen satsat kronor på att motverka mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. Utöver det satsar regeringen kronor årligen för att kvalitetsutveckla arbetet med våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och våldsutövare. Dödsfallsutredningar Sedan 1 januari 2012 ska rättsväsendet göra en utredning varje gång en kvinna eller man avlidit till följd av ett brott av närstående. Behandling av män som riskerar utöva sexuellt våld En stopptelefon mot sexuellt våld har etablerats. Dit kan personer som utövar eller riskerar att utöva sexuellt våld vända sig för att få hjälp. Synliggöra brott i nära relationer Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra en informationskampanj om brott i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. skyddat boende Socialstyrelsen har fått i uppdrag att analysera insatsen skyddat boende för hotade personer. Utveckling av Kvinnofridslinjen Uppsala universitet (Nationellt centrum för kvinnofrid) har fått i uppdrag att utveckla den nationella stödtelefonen, Kvinnofridslinjen, för att kvalitetssäkra stödet som Kvinnofridslinjen ger och nå ut till fler. Ny lag mot stalkning Den 1 oktober 2011 trädde lagar i kraft som ska förbättra situationen för personer som på olika sätt har utsatts eller riskerar att utsättas för upprepat våld, hot eller trakasserier, så kallad stalkning. Beatrice sk, justiteminister. Foto: Emilia Öije till att vi kan ta några steg framåt och få en effektivare bekämpning av våld i nära relationer. Hon menar att det är viktigt att vara konkret och inte använda för många fina ord. Det finns många utbildningar och samverkansgrupper inom det här området och det behövs, men frågan är om vi inte pratar lite för länge och för mycket ibland. Vi måste bli bättre på att gå till handling och se till att vi får rutiner som hänger ihop. Carin Götblad brinner särskilt för att lyfta och ta tag i hedersvåldsproblematiken. Precis som med annat våld så är vi rädda att agera när det handlar om hedersvåld. Vi är rädda att vi inte kan tillräckligt, vi är rädda för att kränka någon. Under tiden blir unga flickor och pojkar mördade eller förda utomlands för att bli tvångsgifta. Det är helt oacceptabelt. lla de barn som drabbas av misshandel och våld i familjen måste lyftas fram. Vi glömmer dem alldeles för ofta, säger Carin Götblad. Barnen far fruktansvärt illa. De är beroende av sina föräldrar och kan inte resa sig upp och gå. Carin Götblad har många tankar kring hur samhället ska kunna jobba bättre mot våld i nära relationer. Hon menar att man också måste lyfta fram kopplingen mellan våld i nära relationer och missbruk. Dessutom menar Carin Götblad att polis och socialtjänst måste bli bättre på att bedöma risker kring våld som blir värre och värre. De få men livsfarliga män, där våldet i värsta fall slutar med mord, måste upptäckas tidigare. Ofta har de kvinnor som mördas varit i kontakt med polis och socialtjänst innan. Man måste prata om saker och ting, säger Carin Götblad. Vi får inte vara så rädda för att säga något fel eller kränka någon. Det här området är så viktigt att vi måste våga. Hon menar att meningen med att diskutera är ju att man ska ta intryck av varandra och utveckla sig. Regeringen är beredd att ta den här fighten, säger Carin Götblad. Fredrik Reinfeldt tog upp våld i nära relationer i sitt jultal förra året, att det är faktiskt inte okej att det är så vanligt med våld i nära relationer i Sverige och det ska vi ändra på. Jag känner ett starkt stöd från regeringen i mitt arbete och det är mycket betydelsefullt. 5

6 Våldsförebyggande arbete med män Bara 1500 män per år genomgår behandling för sin våldsproblematik, trots att antalet våldsutsatta kvinnor och barn är många gånger fler. Det är dags att fokusera mer på förövaren och att arbeta förebyggande med männen som slår, menar Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. I oktober 2011 presenterade SKL en kunskapsöversikt om våldsförebyggande arbete med män. Tanken är att ge stöd åt kommuner och landsting i arbetet med att förebygga mäns våld mot kvinnor och barn. Vi kan bygga upp fler kvinnojourer i takt med att fler kvinnor misshandlas men det är mer angeläget att vi stoppar tillförseln. Därför måste vi arbeta på ett förebyggande sätt mot män som utövar våld mot kvinnor och barn, säger Lennart Gabrielsson, 1:e vice ordförande för SKL. Viktiga slutsatser från rapporten är att strategiskt och våldsförebyggande arbete med män behövs, både innan våldet har inträffat och när våldshandlingarna har skett. När man arbetar med förövarna så måste brottsoffrens säkerhet alltid vara i fokus. Verksamheterna måste målgruppsanpassas bättre, till exempel måste man ta mer hänsyn till att många som utövar våld även är pappor. Utöver det måste socialtjänsten bli bättre på att dokumentera och beskriva arbetet, så att det kan utvärderas och kvalitetssäkras. Maria Eriksson är forskare vid Uppsala Universitet och har länge forskat på mäns våld mot kvinnor. Hon är en av författarna till kunskapsöversikten där forskning om våldsförebyggande arbete med män presenteras. Hon berättar att mycket av den forskning som finns är internationell och inte sällan kommer från Kanada och US. Nordiska länder tror gärna att de ligger före gällande det mesta som rör jämställdhet, men när det kommer till våld i nära relationer så har vi mycket att lära, säger hon. Det finns relativt lite forskning på våldsförebyggande arbete med män, men man har kommit fram till att arbete med våldsutövande män generellt sett minskar våldets allvarlighetsgrad och frekvens och att vissa upphör med att använda våld. Främst gäller det grovt fysiskt våld. När det kommer till psykiskt våld, hot och kontrollerande beteenden måste metoderna bli bättre. Det är viktigt att man tänker på hela insatskedjan, säger Maria Eriksson. Vi måste bli bättre på att screena män för att hitta våldet. Hon menar att det är steget som måste tas innan man kan fokusera på att få männen som använder våld att sluta göra det. Det handlar om att se problematiken, att bli bra på att upptäcka den och bli bättre på att bedöma våldet. Det är vanligt att man underskattar våldet och därför är det viktigt att bli bättre på att se konsekvenserna innan det är för sent. Ett välfungerande arbete med våldsutövande män bygger på att det också finns insatser för kvinnor och barn. Ofta finns det myndighetsinsatser för män, för kvinnor och för barn, men det är inte alltid som medlemmarna i en och samma familj får hjälp samtidigt. Ett minimikrav är att man måste koppla stöd till den utsatta kvinnan när man arbetar våldsförebyggande med en man, menar Maria Eriksson. Man måste se till att man har kvalité i det man gör. Det är chefers och politkers ansvar att se till att man använder sig av metoder som har forskningsstöd, att personalen har god kompetens och arbetsvillkor och handledning så att de kan jobba på ett bra sätt. Maria Eriksson menar att det är viktigt att dokumentera insatserna och utvärdera dem. Dessa kvalitetskrav måste ställas tydligare inom kommun och landsting. Rapporten om våldsförebyggande arbete med män finnas att hämta hem på 6

7 Våga fråga! Våld ökar risken för sjukskrivning. Kerstin Jigmo, distrikstläkare, berättar om varför vårdpersonal måste bli bättre på att fråga om våld. Våld, hot och mobbing ökar risken för att bli långtidssjukskriven. Samtidigt kan sjukskrivningen försämra situationen för patienten, som ofta är en kvinna. Det menar Kerstin Jigmo, distriktsläkare på Skurups vårdcentral som systematiskt arbetar med jämställda sjukskrivningar och vill uppmana till att våga fråga. En kvinna som utsätts för våld mår dåligt och kommer till vårdcentralen. Man tycker synd om henne och hon sjukskrivs för psykisk ohälsa, men när hon är hemma ökar risken för att hon ska bli ännu mer utsatt och misshandlad, säger Kerstin Jigmo. Då har vi gjort en björntjänst. Om vi istället visste vad kvinnans ohälsa berodde på så skulle vi kunna ge henne en helt annan hjälp. Det är därför det är så viktigt att våga fråga och våga se våldet. Oavsett vad patienten söker hjälp för så måste man våga fråga. Hur är det hemma? Är du utsatt för våld? Kerstin Jigmo berättar om hur Skurups vårdcentral länge arbetade med kvalitetssäkra sjukskrivningar och hur de hade fått ned sjukskrivningsantalet till häften. Vi tyckte att vi hade gjort ett professionellt och bra jobb. Det var när vi gjorde en djupare analys som vi upptäckte att de flesta sjukskrivna var kvinnor. Vi blev jätteförvånade. De började då att systematiskt analysera patienterna med genusglasögonen på och ställa tvärt om-frågan: Hade vi tänkt annorlunda om patienten tillhört det andra könet? De fann då en handfull fällor som är lätta att falla i och tillsammans med kollegorna sammanställde Kerstin Jigmo dem i en genushand. Varje finger pekar på en fälla som kräver att man tänker till. Det handlar om familjesituation, våld, vilken diagnos man ställer, missbruk och rehabilitering. Hon menar att statistiken oftast visar ett snitt av män och kvinnor, vilket gör att det allt för sällan kastas ljus på ojämställdheten kring sjukskrivningar. Det måste komma fram att det finns en stark översjukskrivning bland kvinnor och en undersjukskrivning hos män, menar Kerstin Jigmo. Det beror på okunskap, säger hon. När de sedan tittade närmare på de kvinnor som var sjukskriva fann de att de kvinnor som utsatts för våld var överrepresenterade. Det är inte bara kvinnokliniker som ska ställa frågan om våld, menar Kerstin Jigmo. Även primärvården måste våga fråga och våga se. Genushanden Genus är ett begrepp som samlar ihop de tankar, idéer och handlingar som formar det som anses vara manligt och kvinnligt. Genushanden har utvecklats för att göra det lättare för vårdpersonal att bemöta patienterna bättre och ställa rätt frågor och rätt diagnos. Tumme: Kvinnor tillfrågas om sin familjesituation, men sällan mannen. Tänk tvärtom, fråga mannen. Pekfinger: Våld och hot är en riskfaktor för långvarig sjukskrivning. Mäns våld mot kvinnor är ett dolt problem. Våga fråga, våga se! Långfinger: Mäns diagnoser fokuserar på det fysiska och kvinnors på det psykiska. Stor risk att missa mäns depressioner och risk att medikalisera kvinnor. Tänk tvärt om! Ringfinger: Riskbruk av alkohol och droger är mer skamligt för kvinnor. Fråga alltid, både kvinnor och män. Lillfinger: Män får tidigare remisser till specialister och större stöd av arbetsgivaren. Män rehabiliteras utifrån arbete, medan kvinnor rehabiliteras utifrån sin sociala situation. Tänk tvärt om - alltid! Om patienten hade haft annat kön, hade du tänkt annorlunda då? 7

8 rmina, Leif och Christopher gör dramaövningar ur Machofabrikens utbildningsmaterial. Foto: Maria Fällström Män för jämställdhet: Vi måste resonera kring maskulinitet Vi vill förändra könsnormer, säger Tomas Wetterberg, ordförande för organisationen Män för jämställdhet. Organisationen arbetar aktivt förebyggande mot mäns våld. Tomas menar att frågan om kvinnofrid, jämställdhet och synen på maskulinitet är starkt sammanflätat. Det handlar om vilka föreställningar som finns kring maskulinitet, fortsätter Tomas Wetterberg. Genom att arbeta med unga killar vill vi skapa en strukturförändring. Män för jämställdhet driver två större satsningar där fokus ligger på att samtala med barn och ungdomar kring maskulinitet och jämställdhet. I uppstarten finansierades projekten av llmänna rvsfonden. Hemsidan killfrågor.se vänder sig till pojkar mellan tio och arton år som genom en chatt kan ställa frågor om allt från kroppen till könsidentitet och sexualitet. För äldre killar och tjejer finns utbildningsmaterialet Machofabriken som är anpassat för skolor och andra miljöer där ungdomar möts. Machofabriken ger möjlighet att resonera kring vad maskulinitet betyder, säger Tomas Wetterberg om materialet som består av en rad filmer där maskuliniteten beskrivs som en låda som en kille måste hålla sig i. Det funkar. Jag vet killgrupper som stått och bråkat tills en av dem säger Men hoppa ur lådan nu! och de andra förstår precis vad som menas. Killar vill inte utöva våld, men på grund av grupptrycket så hänger man på. Egentligen börjar det redan när barnen är riktigt små. Vi sätter olika förväntningar på pojkar och flickor och vår bild av maskulinitet drabbar både flickor och pojkar och kvinnor och män negativt. Tomas Wetterberg menar att vi måste arbeta mer med genus och jämställdhet, bland annat genom att redan när barnen är små bemöta barnen som barn och inte som kön. Vi tror att kvinnor och män måste vara olika, säger han. Vi ser inte individers möjligheter att utvecklas som det viktigaste. Det måste vi jobba med. För politiken menar Tomas Wetterberg att det är viktigt att man ser mannen som aktör. Man pratar ofta om familjerelaterat våld och man pratar om läktarvåld och så vidare, men det man måste göra är att sätta fokus på aktören och prata om mäns våld mot kvinnor och vissa mäns våld på fotbollsläktaren. Det handlar om att i samhället belysa vem det är som slår och vad som händer runtomkring en. Tomas Wetterberg förklarar: Visst finns det kvinnor som också slår, men det handlar om olika typer av våld. Mäns våld är oerhört systematiskt medan kvinnors våld är mer situationsorienterat. För att minska mäns våld mot kvinnor måste vi förändra strukturen i samhället. 8

9 Uppsala mansjour: Få män anmäler partnervåld Uppsala mansjour finns till för män i nöd eller kris. Varje vecka tar de emot ett tjugotal samtal från män som behöver hjälp. Ofta handlar det om relationsvåld. Det ringer män hit och säger Jag har ett lite ovanligt problem, säger Janne som är en av de män och kvinnor som jobbar ideellt med jouren. Då vet man att den mannen blir slagen av sin tjej. Janne menar att det är vanligt att män utsätts för misshandel i hemmet men att få anmäler. Många tänker att det är väl inte så farligt och ofta så tycker de att det är pinsamt. Ibland kontaktas jouren av män som behöver stöd och hjälp med sitt eget våldsbeteende, men vanligast är att mannen själv känner sig utsatt. Det är vanligt att mannen behöver hjälp att hitta vägen ut ur en personlig kris som till exempel kommer ur en separation, ofta där kvinnan lämnat mannen och tagit barnen med sig. Då kan jouren hjälpa mannen genom att lyssna, stödja och berätta för mannen vart han kan vända sig för att få vidare stöd. Som ideell förening koncentrerar sig mansjouren på de hjälpsökande och har små resurser till förebyggande arbete. För att förebygga våld blir uppmaningen: Man ska inte bråka. De män som ringer och har en våldsam partner säger vi åt att gå hemifrån innan det händer något allvarligt. Janne menar att det finns en problematik kring polisens rutiner. När de kommer till ett hem där en man och en kvinna bråkar så gör de inte en bedömning kring vem det är som är våldsam, de tar i stort sett alltid mannen med sig. Det finns ingen instans i samhället som hjälper män, säger Janne. Han menar att det innebär problem för många män att samhället fokuserar på mannen som förövare och aldrig som offer för relationsvåld. Med sitt engagemang i Uppsala Mansjour vill Janne hjälpa män i nöd och också sprida sin syn på samhällsattityden. Män som blir slagna är inte ensamma om att bli det, säger Janne. Fler män måste få veta det och samhället måste bli bättre på att jobba bredare med relationsvåld och mäns utsatthet. Uppsala Mansjour telefonnummer Runt om i Sverige finns ideella mansjourer och många kommuner har kriscentrum dit män är välkomna att vända sig. Ett antal kommunala kriscentrum finns listade på Nationella hjälplinjen finns för människor i psykisk kris eller i andra svåra livssituationer. Telefonnumret är , webbadressen är 9

10 Samhället behöver mer kunskap Sofia Kuno, RFSL:s Brottsofferjour, berättar om det Vnligt förekommande våldet i HBT*-relationer. Vi måste öka kunskapen om att våld i hbtq-relationer förekommer, säger Sofia Kuno arbetar på RFSL:s* Brottsofferjour. Hon arbetar med att stödja homosexuella, bisexuella, trans- och queeridentifierade personer som utsatts för våld. Oftast handlar det om hatbrott eller hedersvåld, men telefonsamtal och mejl om partnervåld är också vanligt. Det gjordes en undersökning 2005 där ungefär en fjärdedel av de RFSL-medlemmar som deltog hade upplevt någon form av våld i relation, säger Sofia Kuno som menar att kunskapen om våldet i hbtq-relationer måste bli större i samhället. En situation som ofta beskrivs som ett exempel är när en kvinna akut söker vård och har med sig en annan kvinna i sällskap. Hur uppfattas det? Som om kvinnan har med sig en väninna som stöd, eller en bevakande förövare som hon har ett förhållande med? Förutom kunskap behövs mer hjälp till utsatta hbtq-personer. Det finns stora brister i de allmänna råd som kommer från Socialstyrelsen som i sin tur utgår från socialtjänstlagen, menar Sofia Kuno. Framförallt talar man inte om homooch bisexuella män och transpersoner. Det är upprörande eftersom vi vet att våld förekommer i dessa relationer. Hon efterlyser också fler skyddade boenden. Det finns mycket kvar att göra. Politiken måste förändras så att kommunerna ska bli skyldiga att ta ansvar för alla våldsutsatta personer oavsett sexuell läggning och könsidentitet, säger Sofia Kuno. Det handlar inte om att förminska mäns våld mot kvinnor, jag tror att man är rädd för det ibland. Men man måste kunna prata om och hbtq-personer. Samtidigt som kunskapen måste bli större i samhället, så arbetar RFSL för att göra det lättare för hbtq-personer att själva diskutera frågan om partnervåld inom gruppen. De heteronormativa värderingar som finns i samhället och det våld och förtryck som hbtq-personer riskerar att utsätts för gör att det för många hbtq-personer inte är möjligt att vara öppen med sin normbrytande relation. Det kan innebära en ökad risk för ett stort beroende av varandra i relationen och en isolering som i sin tur är avgörande för att våldet ska kunna fortsätta. Den som å andra sidan lever öppet kan vara extra mån om att inte visa upp något problematiskt i relationen, eftersom det kanske inte är alla i omgivningen som ser positivt på relationen i sig. Vad beror våld i hbtq-relationer på? Vad handlar våld i nära relationer om egentligen? Det handlar om att en partner försöker ta makt över en annan och utsätter den personen för olika slags våld. I heterosexuella relationer är det i de flesta fall mannen som utsätter kvinnan. I hbtq-relationer synliggörs istället hur heteronormen fungerar som en katalysator till våldet och det finns en rad faktorer som gör det svårare att bryta upp från dessa relationer. Men maktrelationen, våldets allvarlighetsgrad och konsekvenser på hälsan är den samma, säger Sofia Kuno. Till RFSL:s brottsofferjour kan du vända dig om du behöver stöd och hjälp med det våld som du varit med om. Du kan ringa, mejla eller besöka jouren i Stockholm. Brottsofferjouren kan också hjälpa till vid kontakt med polisen, sjukvården, socialtjänsten och vid eventuell rättegång. Även anhöriga och vänner till utsatta hbtq-personer är välkomna att höra av sig till jouren. Telefon: Mail: boj@rfsl.se Läs mer: 10 *HBT: homosexuella, bisexuella, transpersoner och andra personer med queera uttryck och identiteter *RFSL: Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.