Familjevåld och. totalkonsumtionen av alkohol*

Transkript

1 THOR NORSTROM Familjevåld och totalkonsumtionen av alkohol* Syftet med denna artikel ar au belysa den totala alkoholkonsumtionens betydeise for utvecklingen av fami1jevåld, dvs. kvinno- och bammisshandel. Med kvinnomisshandel menas har sådana fall dar en kvinna blir fysiskt misshandlad av en man som hon har (eller har haft) eu nara forhållande till, t.ex. make eller sambo. Eu synonymt begrepp har iir hustrumisshandel. Barnmisshandel avser fysisk misshandel av personer under 15 år, utford av någon vårdnadshavare (oftast en foriilder). Alkohol och våld EU stort antal studier pekar på au det finns eu samband mellan alkohol och våld. Ett återkommande fynd iir sålunda den hoga andelen giirningsman som varit alkoholpåverkade vid misshandelstillfiillet. I Kiihlhoms studie (1984), som baseras på ett riksomfauande domsmaterial, iir siffran 81 procent, medan den i Wikstroms undersokning (1985) av polisanmalda misshandelsbrou i Gavle ar 75 procent. For kvinnomisshandel rapporteras ungefiir lika stor andel berusade giirningsman som for misshandel generelit. I Kemvalls (1981) domsmaterial iir andelen 78 procent, och i en klinisk studie (Bergman et al. 1988) 77 procent. Det kan vidare noteras att aven offren for misshandel ofta iir påverkade av alkohol. Detta galler såviil misshandel generelit (Kiihlhom 1984) som kvinnomisshandel. Kemvall rapporterar att 45 procent av de kvinnliga offren var berusade; motsvarande siffra hos Bergman et al. iir 57 procent. Berusning hos kvinnan kan antas oka risken att bli offer genom att utlosa hennes egen eventuella aggression. Flera utlandska studier ger resultat som ligger i linje med vad som rapporterats ovan (se t.ex. Gelles 1974; Gayford 1975; Hilberman & Munson ; Byles 1978). Åven om de flesta misshandelsbrott utfors un-. der alkoholpåverkan, ar det bara en liten andel av alla berusningstillfiillen som leder till misshandel. Det kravs alltså något ytterligare villkor for au våld skall uppkomma. Experimentella studier erbjuder en mojlighet au identifiera sådana ytterligare villkor. Av specielit intresse har ar resultaten från Gustafsons studie (1986), som visar au alkohol tenderar au utlosa en aggressiv respons endast under den experimentsituation diir fors okspersonerna gjordes frustrerade. I litteraturen kring barnmisshandel iir alkoholfaktom ej lika framtradande. I en studie baserad * Artikeln ar en reviderad version av en rapport till AIkoholpolitiska kommissionen

2 på samtliga fall av polisanmald barnmisshandel i Stockholms polisdistrikt rapporteras 15 procent av garningsmannen ha varit berusade vid misshandelstillfallet (Ahrens & Kyhle 1983). Liknande resultat redovisas i ytterligare två svenska undersokningar (Socialstyrelsen 1969; Partanen 1981). Det kan dock noteras att en stor andel (43 procent) av misshandlarna i Ahrens' och Kyhles studie uppges ha alkoholproblem. I en utforlig genomgång av empiriska undersokningar som publicerats på engelska finner man inget stod for en koppling mellan alkohol och barnmisshandel (Orme & Rimmer 1981). Enligt forfattarna ar de studier som havdar ett sådant samband metodologiskt inadekvata. Tidsserieanalys - ett soh ah undvika selektionseffekter I foregående avsnitt redogjordes for ett antal fynd som visar att garningsmannen bakom misshandelsbrott ofta ar intoxikerade vid brottstillfallet, och att detta aven galler for kvinnomisshandel. Det ar dock osakert i vilken utstrackning dessa resultat ger stod for en kausal koppling mellan alkoholpåverkan och miss handel. Det ar ju majligt att frekvent berusning iir en del av livsmonstret hos individer som ar våldsbenagna. Ett forhållande som pekar mot att detta skulle vara fallet, ar det faktum att en stor andel av garningsmannen ar alkoholmissbrukare: 46 procent i Kiihlhorns (1984) material och 21 procent i Wikstroms (1985). Nar det galler kvinnomisshandel har invandningen mot en kausaltolkning annu storre tyngd, på så satt att garningsmannen i hogre grad an vad som galler misshandel genereilt synes vara alkoholmissbrukare. I Kemvalls (1981) studie ar prevalensen 65 procent och i den kliniska 88 procent (Bergman et al. 1988). Aven om den senare siffran kan vara påverkad av en vidare definition, tyder dessa fynd på att garningsmannen bakom kvinnomisshandel i betydande utstrackning ar alkoholmissbrukare. Att berusning ar frekvent vid misshandelstillfallet kan darmed till stor del avspegla ett normaltilistånd. Det metodologiska problem vi har att gora med har ar så kallade selektionseffekter. I det aktuella fallet skulle det kunna ta sig uttryck i att kvinnomisshandlare ar en selekterad grupp som lever under frustrerande livsvillkor, dar resurssvaghet och arbetsloshet ar kannetecknande (Kemvall 1981). Det kan inte uteslutas att det iir dessa frustrerande livsvillkor som ligger bakom såval misshandel som alkoholmissbruk och frekvent berusning. Ett satt att komma runt problemet med selektionseffekter ar att i stallet analysera sambandet mellan alkohol och våld på populationsnivå, t.ex. på basis av aggregerade tidsseriedata. Något forenklat innebiir detta att man undersoker hur frekvensen av rapporterad misshandel forandras nar totalkonsumtionen av alkohol forandras. Logiken har ar att en okning av totalkonsumtionen innebar fler berusningstillfallen; om det ar så att sj alva berusningen (under vissa betingelser) utloser miss handel, skall vi också kunna forvanta oss en okning av denna nar konsumtionen okar. Om daremot de samband på individnivå som redogjordes for ovan bara speglar selektionseffekter, och ej effekter av alkohol, kommer vi inte att få något samband mellan de aggregerade tidsserierna. Konsumtionsakningen beror ju framst på yttre (exogena) faktorer - priser, inkomster, etc. - och ej på forandringar i eventuella selektionsfaktorer (såsom frustration). (D etta kan visas analytiskt, se Norstrom 1988a). Som exempel på denna ansats kan namnas Lenkes (1990) studie av våldsbrottslighet. På basis av årsdata finner han ett statistiskt signifikant samband mellan den genomsnittliga alkoholkonsumtionen och antalet misshandelsbrott. Sambandet ar dock svagare an vad man kan forvanta sig utifrån den stora andel berusade garningsman som rapporterats ovan, vilket stader hypotesen om selektionseffekter. Aven en analys av norska tidsseriedata visar på ett samband mellan totalkonsumtion och misshandel (Skog och Bjørk 1978). Det finns dock ingen studie på populationsnivå diir man undersoker just familjevåldets eventuella samband med alkoholkonsumtion. Data Sedan 1981 gors i krirninalstatistiken en uppdelning av polisanmiilda misshandelsbrott i bl.a. foljande kategorier: om offret var kvinna eller barn (0-6 år, 7-14 år), om brottet forovades inornhusl utomhus, samt om garningsmannen var bekant med offret. Mot bakgrund av vad tidigare forsk- Nordisk AlkoholtidskriFt Vol. IO, 7993:6-312-

3 ning visat kan man ringa in barnmisshandel i kategorin: barn/inomhus/bekant, och kvinnomisshandel (hustrumisshandel) i kategorin: kvinnal inomhus/bekant. (1 statistiken finns aven en indelning i "grov" samt "annan an grov" misshandel. Då gransen mellan dessa två kategorier kan misstankas vara något godtycklig och instabil kommer endast totalmåttet att utnyttjas.) Åven om denna studie fokuserar familjevåld, ar ett jamforelsematerial av intresse. I detta syfte kommer aven data rorande totalantalet polisanmiilda misshandelsbrott att analyseras. Som mått på alkoholkonsumtionen utnyttjas forsaljningsdata från Systembolaget (liter 100 % alkohol per invånare over 14 år). Analyserna kommer att baseras på kvartals data for perioden 1981:1-1991:4 for hela riket. For kvinnomisshandel kommer aven data avseende Stockholms polisdistrikt (Stockholms kommun) att analyseras. (For barnmisshandel ar en sådan separat analys ej mojlig på grund av for få fall.) Metod Tidsserieanalys rymmer ett flertal komplikationer som, om de inte beaktas, kan ge upphov till grovt missvisande resultat. En vanlig komplikation har ar att de flesta tidsserier innehåller starka trender, vilket kan skapa skensamband: två serier kan ju utvecklas i samma (eller motsatt) riktning utan att vara kausalt kopplade till varandra. Ytterligare en komplikation ar feltermsstrukturen. (Feltermen inkluderar bl.a. forklarande variabler som lamnats utanfor modellen.) En av forutsattningarna for vanlig regressionsanalys (minsta kvadratmetoden) ar att feltermen inte har någon struktur. 1 tidsserieanalys ar ett sådant antagande inte realistiskt, framfor allt darfor att utelamnade variabler som regel ar autokorrelerade, dvs. har en struktur. Den aktuella analysen kompliceras dessutom av den sasongsvariation som betingas av att vi har att gora med kvartalsdata. De komplikationer som tagits upp har beaktas i den teknik for tidsserieanalys som har utvecklats av Box och Jenkins (1976), och som brukar benamnas ARIMA-modeller. Med hjiilp av differentiering gors tidsserierna stationara, dvs. trendfria. Detta innebar att i stallet for att analysera sambandet mellan råserierna Yt och Xt analyserar man sambandet mellan forandringarna, dvs. mellan 'lyt och 'lxt, dar 'lyt = Yt - Yt- l. Differentiering av detta slag minskar starkt risken for att skensamband skall uppstå. Ett annat vasentligt sardrag i Box-Jenkins-tekniken ar att feltermsstrukturen skattas och inkorporeras i modellen. (Genom lampligt parameterval inkorporeras på detta satt aven sasongsvariationen i modellens felterm.) Detta okar vasentligt tillforlitligheten i modellens effektestimat. For att skatta sambandet mellan alkoholkonsumtion och misshandel, estimeras en semi-iogaritmisk modeli av foljande utseende: dar M betecknar misshandel, A alkoholkonsumtion (liter 100 %) per capita (15 + ), och N feltermen (noise), som inkluderar andra faktorer. Felterms strukturen estimeras med autoregressiva och moving average-parametrar. Dessa betecknas AR(n) respektive MA(n), dar n anger av vilken ordning parametern ar. For att modellen skall anses statistiskt tillfredsstallande, kravs att residualerna ar oberoende (vitt brus). Detta avgors utifrån det diagnostiska testet Q. Operatorn V betecknar att serierna ar differentierade, t.ex. V At = At - At-l' (En alternativ filtrering ar kvartalsdifferentiering, dvs. att differentiera på lag 4 i stallet for på lag 1. Detta alternativ eliminerar dock mycket av den systematiska variansen i serierna och ger darmed ett ofordelaktigt forhållande mellan signal och brus i data.) Den funktion ella formen (semilogaritmisk) innebar att vi har en multiplikativ modeli (i motsats till en additiv). Valet av en sådan modeli reflekterar ett antagande om att alkohol i sig inte leder till misshandel, utan snarare forstarker och utloser redan existerande våldstendenser. l en semilogaritmisk modeli påverkas estimatet av effektparametern (b) av den måttenhet som anvands for den forklarande variabeln. Har ar alkohoikonsumtionen matt som genomsnitt per kvartal, vilket i genomsnitt ar 25 procent av den genomsnittliga årsforbrukningen. For att direkt kunna toika resultaten som effekter av forandringar i genomsnittskonsumtionen på årsbasis har alia estimat av alkoholeffekten dividerats med 4. Detta ger också direkt jamforbarhet med andra analyser som gjorts på basis av årsdata. For att den estime- Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:6-313-

4 Figur 1. Alkoholkonsumtion per capita 15 + (heldraget) och misshandel totalt per inv. 15+ (streckat). Hela riket, ,-175 TabelI 1. Skattningar från semi-iogaritmisk modeli for misshandel (tatalt). Hela riket for perioden 1981:1-1991:4. (Standardfel inom parentes) Alkoholeffekt.099 (.011) Feltermsstruktur AR(I) AR(2) MA(4) Sox-Pierce Q* -.59 (.12) -.52 (.12).88 (.04) 20.09, p>.16 * Test for autakorrelerade residualer rade alkoholeffekten skall anses vara statistiskt signifikant (5 % nivån), skall koefficienten vara minst dubbelt så stor som standardfelet. Resultat I det foljande redovisas resultaten från de analyser som genomforts av sambanden mellan alkoholkonsumtion och de olika misshandelsindikatorerna. For hela riket har foljande serier analyserats: totala antalet fall av misshandel (per inv. over 14 år), antalet fall av kvinnomisshandel (enligt definition ovan, per inv. over 14 år), antalet fall av barnmisshandel (enligt definition ovan, per inv. under 15 år). Kvinnomisshandel har aven analyserats separat for Stockholms kommun. Effekten av alkoholkonsumtion på misshandel har i samtliga fall skattats utifrån modell (1). Misshandel totalt Vi borjar med analysen av misshandel totalt (hela riket). Som man kan se i figur 1 finns en påtaglig, positiv trend i misshandelsserien, medan konsumtionsserien har en svagt negativ trend. Detta forhållande utesluter inte en positiv relation mellan de två serierna; de långsiktiga trenderna i två serier kan mycket viil vara negativt korrelerade, medan korrelationen iseriernas kortsiktiga forandringar ar positiv (for exempel, se Norstrom 1988b; Skog 1986). Vidare kan en markerad sasongsvariation observeras, friimst i alkoholserien, men det galler aven serien for misshandel. (Detta bekraftas av univariata modellestimeringar som ej redovisas har.) Resultatet av modellskattningen visas i tabelll. Den estimerade alkoholeffekten på misshandel ar starkt signifikant, och det diagnostiska testet av residualstrukturen ar tillfredsstiillande. Den signifikanta MA(4)-parametern reflekterar sasongsvariationen i misshandelsserien. Enligt resultatet leder en liters okning i genomsnittskonsumtionen till en okning i antalet polisrapporterade fall av misshandel med ca 10 procent. Det ar vart att notera att detta resultat ar nara nog identiskt med det som Lenke (1990) rapporterar på basis av årsdata. Resultaten verkar alltså ej påverkas av datas periodicering (kvartals- eller års data), men vi vet naturligtvis inte hur generell denna slutsats ar, dvs. om den giiller aven for andra former av misshandel. Som ett diagnostiskt test har modellen aven estimerats på rådata. Resultatet avvek ej från det som rapporterats ovan. Kvinnomisshandel Den okande våldstrenden återfinns aven i serierna for kvinnomisshandel, savål for hela riket som for Stockholm (figur 2 och 3). Inte ovantat ligger nivån for kvinnomisshandel avsevart hogre i Stockholm jiimfort med hela riket. Som framgår av tabeli 2 ar den skattade effekten av alkohol på kvinnomisshandel klart signifikant och av ungefar samma styrka i hela riket som i Stockholm. Effekten ar dock svagare an den vi fann i foregående analys; medan en konsumtionsokning med en liter var forknippad med en ok

5 Figur 2. Alkoholkonsumtion per capita 15+ (heldraget) och kvinnomisshandel per inv. 15+ (streckat). Hela riket Figur 3. Alkoholkonsumtion per capita 15+ (heldraget) och kvinnomisshandel per inv. 15+ (streckat). Stockholm r = o 1.4 " E 1.3 o 1.2 o '" o = o " is: ( Figur 4. Alkoholkonsumtion per capita 15+ (heldraget) och barnmisshandel per inv. 15+ (streckat). Hela riket r :1 30 TabelI 2. Skattningar från sem i-logaritmisk modeli for kvinnomisshandel. Hela riket och Stockholm for perioden 1981: :4. (Standardfel inom parentes) Hela riket Stockholm Alkoholeffekt.032 (.015).038 (.008) Feltermsstruktur MA(l) -.24 (.10) AR(l) -.36 (.16) MA(4).62 (.11) AR(2) -.35 (.15 MA(4).30 (.18) Sox-Pierce Q* 23.25, p> , p>.96 * Test for autokorrelerade residualer TabelI 3. Skattningar från semi-iogaritmisk modeli for barnmisshandel. Hela riket for perioden 1983:4-1991:4. (Standardfel inom parentes) ning på 10 procent av misshandel totalt, ar motsvarande siffra for kvinnomisshandel 3 till 4 procent. Skattningar baserade på råserierna gav i stort sett samma resultat: koefficienterna var cirka 10 procent lagre, men fortfarande signifikanta. Alkoholeffekt Feltermsstruktur MA(l) MA(2) Sox-Pierce Q*.019 (.074) -.29 (.18) -.37 (.17) 12.27, p>.65 * Test for autokorrelerade residualer Barnmisshandel Barnmisshandeln (figur 4) ligger på en ganska stabil nivå, dock med en viss okning under den senare delen av perioden. Vi kan notera ett extremvarde (1987:1) vars orsak ar okand. Då ett sådant extremvarde helt skulle forrycka analysen har det ersatts genom interpolering (dvs. en justering från till 10.02). Vidare avslojade inspektionen av plotdiagrammet mellan alkoholkonsumtion och barnmisshandel ett par outliers (1983:1 och 1983:2), som också skulle snedvrida resultaten. Analysperioden har darfor kortats av for att omfatta 1983:4-1991:4. Till skillnad från de tidigare misshandelsindikatorerna uppvisar serien for barnmisshandel ingen sasongsvariation. (D etta bekraftas av att MA(4)-parametern i en univariat analys av serien ej ar statistiskt signifikant.) Resultaten från analysen visar att alkoholkonsumtion inte har någon statistiskt signifikant ef

6 fekt på barnmisshandel. Separata analyser av misshandelsserien for åldersgrupperna 0-6 och 7-14 år gav samma resultat, liksom analyser av råserierna. SammanfaHning och diskussion I denna artikel har vi på basis av aggregerade kvartals data analyserat sambanden mellan totalkonsumtionen av alkohol och två indikatorer på familjevåld, kvinnomisshandel respektive barnmisshandel. Enligt resultaten leder en okning av alkoholkonsumtionen med en liter (på årsbasis) till att den polisrapporterade kvinnomisshandeln okar med cirka tre procent. Analyser av data for hela riket och for Stockholm gav har konsistenta resultat. Vad galler barnmisshandel kunde dock ingen signifikant effekt av alkoholkonsumtion upptackas. I jamforande syfte innefattade analysen aven den totaia misshandeln; den visade sig ha ett starkare samband med alkohol an vad som var fallet for kvinnomisshandel. På basis av de skattade alkoholeffekterna ar det mojligt att berakna hur stor andel av misshandelsfalien som skulle vara orsakade av alkohol (s.k. etiologisk fraktion). For misshandel totalt blir denna andel cirka 40 procent, for kvinnomisshandel 15 procent (hela riket), respektive 30 procent (Stockholm). Detta stoder en tidigare diskuterad hypotes, att den vasentligt hogre andelen berusade garningsman ger en overdrive n bild av rusets bet ydelse for misshandel. Hur pass tillforlitliga ar då våra resultat? Det ar val kant att den polisrapporterade misshandeln har ett stort morkertal, dvs. bara fångar in en del av den faktiska misshandeln. Hur detta påverkar våra resultat ar beroende av morkertalets variation over tid. Detta vet vi ingenting om med siikerhet, daremot kan olika alternativ och deras konsekvenser beskrivas. Sålunda har morkertalet ingen inverkan på resultaten om det ar konstant over tid. I och med att vi anvant semi-iogaritmiska modeller forandras inte den skattade alkoholeffekten om misshandelsserien multipliceras med en godtyckligt vald faktor. En trendvis forandring i morkertalet skulle inte heller skapa några problem; trenden skulle då inkluderas i feltermen. Om det finns en kraftig, men osystematisk fluktuation i morkertalet finns risk att misshandelsserien kommer att domineras av brus, och det blir då svårt att upptacka en alkoholeffekt, aven om en sådan faktiskt existerar. Detta giiller naturligtvis i synnerhet om effekten av alkoholkonsumtion ar svag. Det ar inte otankbart att det insignifikanta sambandet mellan alkoholkonsumtion och barnmisshandel kan forklaras på detta satt. Den estimerade alkoholeffekten har implicerar en etiologisk fraktion motsvarande 10 procent, vilket ar forenligt med resultaten från individdata. Estimatet ar dock inte statistiskt signifikant p.g.a. det stora standardfelet, vilket kan vara en foljd av en kraftig fluktuation i rapporteringsbenagenheten, samt av den stora slumpvariation som betingas av att det ror sig om relativt få fall. Om variationen i morkertalet skulle vara systematisk, på så satt att den samvarierar med den forklarande variabeln (dvs. alkoholkonsumtion), skulle detta leda till en skevhet (bias) i skattningen av alkoholeffekten. Det ar dock svårt att forestiilla sig hur en korrelation mellan morkertalet och alkoholkonsumtionen skulle uppstå. Den troliga effekten av morkertalet ar alltså att det forsvagat den statistiska signifikansen i sambanden mellan alkoholkonsumtion och de olika misshandelsindikatorerna, men ej givit upphov till bias i skattningen av dessa samband. En annan potentiell felkalla ar att en utelamnad orsaksfaktor samvarierar med den forklarande variabeln. Denna samvariation behover ej vara kausal, utan kan ta sig uttryck i en gemensam sasongvariation. Effekten av den utelamnade faktorn kan då komma att absorberas av den forklarande variabeln. Sasongvariationen i alkoholkonsumtion kannetecknas av en okning under det andra och fjarde kvartalet. Om forandringar i konsumtion har en effekt på misshandel som inte ar helt forsumbar, bor vi forvanta oss ett motsvarande monster i misshandelsserien. Så ar också fallet for misshandel totalt och for kvinnomisshandel (dock ej for barnmisshandel). Frågan ar nu om man utelamnat någon plausibel orsaksfaktor som också uppvisar denna sasongvariation. En mojlig sådan faktor ar social interaktion. Sommarsemestern och julhelgen infaller ju under det andra respektive fjarde kvartalet, och man kan tanka sig att detta skulle intensifiera den sociala interaktionen såviil generellt som inom familjerna. Den okade interaktionen skulle kunna skapa fler konflikter och

7 darmed också oka sannolikheten for misshandel. De samband som vi har funnit mellan alkoholkonsumtion och misshandel skulle då, helt eller delvis, vara artefakter som uppkommit genom att alkoholkonsumtion och social interaktion har ett likartat sasongsmonster. Åven om detta resonemang inte ar helt orimligt finns det två omstandigheter som talar emot det. For det forsta ger analyser av den total a misshandeln på basis av årsdata (dar detta problem bor vara mindre aktuelit) samma resultat som nar kvartals data anvands. For det andra saknar serien for barnmisshandel den sasongvariation som man skulle forvanta sig utifrån detta resonemang. Det forefaller sålunda mindre troligt att de samband vi observerat skulle vara skenbara p.g.a. någon forsummad, bakomliggande faktor. Den eventuella alkoholeffekt på misshandel som våra analyser ar bast agnade att fånga in ar knuten till den momentana ruseffekten. Enligt Lenkes (1990) resultat, som ror misshandel generellt, ar det också denna komponent som ar den verksamma, inte det långvariga missbruket av alkohol. Åven nar det galler kvinnomisshandel pekar våra resultat på en rus effekt, men i detta sammanhang forefaller aven en effekt av kroniskt missbruk trolig. Ett direkt stod for denna hypotes ar att misshandeln i vissa fall borjar med gral om mannens drickande (Kemvall1981), vilket i sig inte forutsatter att han behover vara berusad. Missbruk i hemmet (ofta knutet till både mannen och kvinnan) bor också skapa en spanningsfylld atmosfar som kan utlosa misshandel utan att ett akut rus foreligger. Det forefaller inte otroligt att en del fall av barnmisshandel kan ha en sådan bakgrund; man kan har påminna om den hoga prevalensen alkoholmissbrukare bland garningsmannen. Våra data formår inte fånga sådana mer indirekta och långsiktiga effekter av alkoholkonsumtion, och om de faktiskt existerar ger våra resultat en underskattning av alkoholens inverkan på familjevåld, eftersom de endast uttrycker de mer kortsiktiga och momentana effekterna. REFERENSER Ahrens, U-B.& Kyhle, P.: Barnmisshandel. Sociologiska inst. Stockholms universitet. Stockholm 1983 (C-uppsats) Bergman, B. & Larsson, G. & Brismar, B. & Klang, M.: Aetiological and precipiating factors in wife battering. Acta Psychiatrica Scandinavica 77(1988): Box, G.E.P. & Jenkins, G.M.: Time Series Analysis: Foreeasting and Control. Holdens-Day, Ine., London 1976 Byles, J.A.: Violence, alcohol problems and other problems in disintegrating families. Journal of Studies on Alcohol 39(1978): Gayford, J.J.: Wife battering: a preliminary survey of 100 cases. British MedicaI Journal 1(1975): Gelles, R.J.: The Violent Home: A Study of Physical Aggression Between Husbands and Wives. Sage, Beverly Hills 1974 Gustafson, R.: Alcohol and Human Physical Aggression: The Mediating Role of Frustration. Department of Psychology. Univers it y of Uppsala (Diss.). Uppsala 1986 Hilberman, E. & Munson, K.: Sixty battered women. Victimology 2( ): Kemvall, B.: Kvinnomisshandel - en probleminventering. Sociologiska inst. Stockholms universitet 1981 (stencil) Kiihlhorn, E.: Våldet i teoretisk belysning. I: Kiihlhorn, E. & Andersson, J. & Gustavsson, J. & Knutsson, J. & Olsson, O. & Reiniusson, M.: Den svenska våldsbrottsligheten. Brå-rapport 1984:1. Brottsfiirebyggande rådet. Stockholm 1984 Lenke, 1.: Alcohol and Criminal Violence - Time Series Analyses in a Comparative Perspective. Almqvist och Wiksell, Stockholm 1990 Norstriim, T.: Deriving relative risks from aggregate data. 1. Theory. Journal of Epidemiology and Community Health 42(1988): Norstriim, T.: Real wages, alcohol consumption and mortality in Sweden European Journal of Population 4(1988): Orme, T.C. & Rimmer, J.: Alcoholism and child abuse. A review. Journal of Studies on Alcohol 42(1981): Partanen, P.: Skadlig behandling av barn i Botkyrka kommun. Sociologiska inst. Stockholms universitet. Stockholm 1981 (stencil) Skog, O.-J.: An analysis of divergent trends in alcohol consumption and economic development. Journal of Studies on Alcohol 47(1986): Skog, G.-J. & Bjørk, E.: Alkohol og voldskriminalitet: En analyse av utviklingen i Norge Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab 75(1987): 1-23 Socialstyrelsen redovisar Nr 9. En utredning om barnmisshandel. Socialstyrelsen. Stockholm 1969 Wikstriim, P.-O.: Everyday Violence in Contemporary Sweden. Situational and Ecological Aspects. Brå-rapport 1985:15. Brottsfiirebyggande rådet. Stockholm