RESURSTANKEN. se till att du är en bra resurs och tillgång för din hund.

Transkript

1 RESURSTANKEN En del av Hundskola.NU! 1.0 av Ingela Melinder RESURSTANKEN se till att du är en bra resurs och tillgång för din hund. Det finns lite fler aspekter i hundägande än att bara vara en resurs, men under detta kapitel är det enbart resurstänkandet hos hunden (och djur i allmänhet) vi ska behandla. Resurstanken tar sin utgångspunkt i hur hunden ser på dig och har sin medpart i Samarbetstanken. Tillsammans bildar dessa två grunden till din relation till hunden och till hundens relation till dig. Den gröna färgen står för att detta är gräsmattan, alltså basen utifrån vilken du skapar din och hundens allians. Tror du på att din hund ser dig som ledare? Då kan jag avslöja att hur gärna du än vill hålla fast vid denna syn, så har hundar och andra djur en helt annan synvinkel! Det finns flera anledningar till att vi bör utvidga förståelsen för djurs syn på människor: 1. Två olika arter betraktar inte varandra som artfränder och kan följaktligen inte bli ledare över varandra. Ledare kan man alltså bara vara över sin egen art. Det är ett faktum som bevisas av att ingen art i vilt tillstånd leder en annan art. (Om du betvivlar att hundar faktiskt inser att människor är en annan art, kan du ju studera hur stor skillnad hundar gör på människor gentemot andra hundar. En hund kan t.ex. hälsa glatt och obekymrat på vilt främmande människor, men blir stel som en pinne inför andra hundar, även om de till och med är lite bekanta.)

2 2. Djur är egoister. Det man gör, gör man i första hand för sin egen skull. Ett djur tar till sig människor för att det gagnar djuret självt, för att människan är en tillgång och en resurs för djuret. 3. Många djur lever i vilt tillstånd i andra typer av gruppbildningar än militäriskt liknande hierarkier. Faktum är att de flesta djur lever i gruppbildningar där man på olika sätt kommunicerar sig fram till hur samvaron ska se ut. Det vi människor ofta tolkar som det dominanta djuret i en grupp, är ofta antingen väg-ledaren, den mest nyfikna alternativt den mest egennyttiga. Utöver det finns det en oändlig massa nyanser inom djurgrupper. Vargar, till exempel, lever i familjekonstellationer, där föräldrarna är de djur som oftast vägleder osv., inte i stora grupper med inflyttade individer à la Djungelboken. Vilda hundar lever också i familjer, som dock inte heller ledsagas av någon särskild individ utan av respektive föräldrar 4. Djur på teve är ofta filmade i fångenskap. Det går inte att översätta dessa djurs beteenden med hur djuren egentligen fungerar. Det är som att studera fängelseinterner och sedan dra slutsatser om hur alla människor lever och fungerar i sina grupprelationer. I fångenskap får djur ofta en chef, inte i vilt tillstånd. Precis som människor i fångenskap kontra frihet. 5. Att vi människor är resurser för djuren vi har i vår närhet, är avgörande för att vi överhuvudtaget ska kunna ha husdjur. Utan djurens egoistiska resurstänkande skulle de inte fästa någon som helst vikt vid oss. Av detta utläser vi alltså den komprimerade slutsatsen att djur ser människor som resurser, som tillgångar. Din hund ser dig inte som artfrände, även om du frestas att tro det när den använder sitt språk mot dig. Du lever med din hund i din människovärld, där du blir din hunds största tillgång eftersom din hund inser att den inte klarar sig annars. Din uppgift som hundägare är alltså att bli en tillgång, en resurs, för din hund. Det finns säkert fler uppfattningar i djurens tankar för hur de ser på oss människor, men de är inte lika viktiga för oss människor som resurstänkandet. Och det är här relationen mellan hund och människa tar sin början, i resurstänkandet. Om vi i förra kapitlet avhandlade din medvetenhet om när hundar lär sig saker, så är vi nu inne på det

3 som lägger grunden till hela din relation med din hund. Och det är också här vi hittar fraser som du måste förtjäna ditt ledarskap och häri ryms också uppfattningen om att människan måste ta ansvar över situationer. Men det återkommer vi till. Resursvärde Just ordet resursvärde är ett ord som jag skulle vilja blev allmänt vedertaget bland hundfolk. Att istället för att klumpa ihop det under beteckningen ledarskap så definierar man resurstänkandet hos hunden och lär sig att jobba på att öka (eller i vissa fall sänka!) sitt resursvärde som hundägare. Det blir liksom tydligare då, vad det är man bör göra. Det finns två uttryck på svenska som jag tycker säger en hel del om resurstänkande. Det ena är någon att hålla i när åskan går, som mest uttrycker resurs för den som är lite rädd, samt någon att hänga i julgranen, som helt enkelt uttrycker att en person är något att ha. Vi människor ska sträva efter att i första hand vara någon att hänga i julgranen för hunden, alltså någonting att ha. När man inom hundvärlden pratar om att förtjäna sitt ledarskap så är det just resurstanken man är inne på. I fler och fler hundböcker och artiklar om hundar, nämner man till och med ordet resurs och beskriver också hur man blir en resurs och en tillgång för sin hund. Det är roligt att det börjar gå åt det hållet, för jobbar man inte med sitt resursvärde som hundägare, så kommer man inte alls särskilt långt med sin hund. I mitt umgänge med mina vänner fåren har de skyggaste fåren lärt mig att bli en resurs för att de överhuvudtaget ska gå att hantera. (De sociala, och därmed enklare fåren, har jag inte lärt mig lika mycket av.) Utan denna medvetenhet om vikten av att bli en tillgång för djur, skulle jag nog ha känt mig gråhårig inför de osamarbetsvilliga fåren, även om de inte är så många. Vår bagge Jesus var extremt tam när han kom och mycket förtjust i människokel. Efter att han fått betäcka våra tackor började han att stånga oss men bara om vi lät bli att klia honom Så länge man höll honom i halsbandet och kliade lite så höll han sig lugn = så länge han tyckte att vi var något att ha, att vi var tillgångar, så stångades han alltså inte.

4 Vad är en resurs? Vi kan roa oss med att göra en lista över vad en hund kan betrakta som en resurs, eftersom hela resonemanget då blir lättare att hänga med i: Mat/föda Vatten Liggplats Ben Godis Utrymme Promenader/rörelse Människor Fysisk beröring Ökat resursvärde Hur ökar man då sitt resursvärde? Ja, man gör saker som hunden tycker är värdefulla. Man utnyttjar sådant som hunden tycker är värt något. Vilket innebär att till exempel utfodring kan vara ett oerhört smart sätt att öka sitt resursvärde, ifall hunden gillar mat. Om hunden inte gillar mat betyder utfodringen kanske nästan ingenting, utan då får man t.ex. använda promenader för ökat resursvärde. Att öka sitt resursvärde är för många hundägare oerhört väsentligt för att hunden överhuvudtaget ska lyssna och lyda, och det är också det som gett upphov till allehanda hundråd av olika slag, vissa har till och med blivit till något slags sanningar. Ett ökat resursvärde kan vara den lilla pusselbit som fattas för att få en hund som blir mer lätthanterlig. Ett ökat resursvärde kan helt enkelt göra underverk om du upplever att du har problem med din hund. Mer om ökat resursvärde i kapitlet Ledarskapsövningar.

5 Lek med din hund! Lek skapar både ett ökat resursvärde för dig och ger en god grund för samarbete. Så alla hundmänniskor som pratar om att du ska leka med din hund de har rätt! Det finns inte heller något fel sätt att leka på, så länge du läser av vad din hund tycker är roligt och inte. Det är ju dessutom väldigt roligt att leka med hundar! Var inte rädd för att hunden ska uppfatta saker och ting på ett visst sätt, till exempel att hunden ska se dig som en sämre ledare om du låter den vinna. Strunta i allt sådant! Låt hunden vinna, låt hunden börja och avsluta leken, lek tafatt med din hund, brottas med den (om den vill! Många hundar vill inte!), lek precis hur som helst. Du behöver inte tänka på någonting, mer än att hunden ska tycka att det är roligt och att den inte får bli rädd för dig. (Män har ibland en tendens att leka lite för häftigt med hundar, och tikar uppskattar detta minst. Generellt sett.) Minskat resursvärde Hur konstigt det än kan låta kan det också vara nödvändigt att minska sitt resursvärde! Om man har hund i familjen och hunden har blivit en enmanshund, så kan man behöva börja göra motsatsen till resursvärdesökningen. Man måste då börja ignorera hunden mer, låta bli att klappa på den ibland, inte uppmärksamma den vid hemkomst, låta någon annan ge mat etc. Detta kan man också behöva göra om man har knutit hunden för nära sig och gjort sig själv till en så stor resurs att hunden kanske till och med vaktar en. Det här är vanligare bland mattar än bland hussar. Man minskar också sitt resursvärde genom att låta hunden få tillgångar utan ansträngning, det som borde menas när folk pratar om bortskämda hundar. Ett bra exempel på detta är matskålsregler. Regler kring matskålen ökar resursvärdet både hos maten och den som ger maten, inga regler kring matskålen minskar resursvärdet. (Mer om matskålsregler i kapitlet om Mat.) Straff minskar också resursvärdet, tyvärr på ett negativt sätt. Det är alltså idiotiskt att använda straff för att medvetet minska sitt resursvärde. Ser mer om detta i kapitlet om Straff.

6 Ledarskapsövningar Resurstanken ligger bakom många av de råd man får om man har en lite besvärlig hund. När man till exempel börjar träna sitt, ligg, fot och andra cirkuskonster så ökar man samarbetet och därigenom sitt eget resursvärde. Därför ska jag här gå igenom en del vanliga ledarskapsövningar och förklara kopplingen till hundens resurstänkande. Ledarskapsövningar har också fått ett eget kapitel, där jag försöker förklara vad det egentligen handlar om. Gå ut först genom dörren: Att gå ut är roligt, alltså en resurs och samtidigt en belöning. Om hunden bara kommer åt detta genom dig, ökas ditt värde som resurs i hundens ögon. En hund som inte får gå först ut genom dörren, lär sig att den inte får gå först ut genom dörren. Men ditt resursvärde ökar med denna regel. Äta först: Att äta är en resurs (och naturligtvis en belöning). Om du alltid äter före hunden, ökas ditt resursvärde eftersom hunden får maten, så att säga, genom dig. Först (längst fram) på promenaderna: För en räddhågsen hund blir en människa som går först till en stor resurs. För en hund som inte är rädd av sig och som gärna tävlar kan det istället bli till en kamp och få helt motsatt effekt. Resursmedvetenhet - äganderätt I din kunskap om hundens resurstänkande ingår också att bli införstådd med att vissa hundar uppvisar en väldigt stor resursmedvetenhet och inte så sällan är denna ihopkopplad med att hunden helt enkelt är egennyttig och ser sig som rättmätig ägare. Inom etologin kallar man det ofta för försvarsaggression, men vi får ett större spektrum för vad det handlar om ifall vi kallar det resursmedvetenhet. Eller kanske till och med benämner det med det vardagliga och sanna ordet egennytta. Enligt mig kommer denna medvetenhet om resurserna ur en

7 tidigare medvetenhet om brist på resurser. En valp som t.ex. upplever sig ha fått för lite mat från späd ålder kan utveckla en sådan resursmedvetenhet och resultera i egennytta, som oftast hos en hund tar sig uttryck i morrande och kanske också nafsande för att freda och försvara sin resurs. När jag föder upp valpar ger jag dem medvetet väldigt mycket mat. Det ska alltid finnas mat i överflöd, alltid lite mat kvar i skålen. Alla valpar äter ur samma skål så långt det är möjligt utifrån utrymmesskäl, men de har alltid för mycket mat. Ingen av de valpar jag själv behållit har haft någon större resursmedvetenhet och som det verkar på våra valpköpare så har väldigt få hundar från oss sådana tankar. Som hundägare och definitivt som hunduppfödare ska man vara försiktig med att skapa bristtankar hos hundar, eftersom det per automatik leder till en ökad resursmedvetenhet. Jag har själv en mycket resursmedveten hund i min Electra, en inköpt hund. Hon morrar över det mesta som kan morras över men aldrig mot oss människor. Hon morrar över ben, över god mat, över (uppblött) torrfoder om hon är hungrig, över liggplatser, över äpplen ja, kort sagt över allt man kan morra över. Hon är dessutom beredd att slåss för sin rätt till den resurs hon tycker att hon måste bevaka just då. Men hon bevakar inte mot människor överhuvudtaget, bara mot andra hundar. (Här kan man alltså tydligt se att hundar gör skillnad på folk och fä!) Hon gjorde så redan när hon kom till oss; första måltiden hemma hos oss morrade hon bort alla andra hundar, endast 9 veckor gammal. De vuxna hundarna satt snällt och väntade tills hon var färdig. Har jag då lärt mig något av Electra och hennes faktiskt irriterande! morrning över olika resurser? Ja, oändligt mycket: Jag har lärt mig att hundar gör väldigt stor skillnad på folk och fä, alltså människor och hundar. Jag har lärt mig hur viktigt det är att människor blir till resurser för hundar, så att det finns ett förtroendekapital att ösa ur. Jag har lärt mig att medla och att hejda, eftersom vi för husfridens skull har varit tvungna att minska hennes resursmedvetenhet. När hon har morrat har hon tvingats bort från resursen: om hon morrar i någons knä får hon gå därifrån, om hon morrar över maten motas hon bort, om hon morrar över ett ben flyttar vi bort benet till ett mer avskilt ställe alternativt tar bort benet helt om hon inte förstår vinken.

8 Brist = Konkurrens = Bråk Hundar slåss för att det blir brist på resurser. Det kan vara en så banal sak som att det blir brist på utrymme, eftersom det oftast handlar om att det blir brist på det som ingår i basbehovet, d.v.s. mat, vatten, fortplantningsmöjligheter, utrymme, beröring, liggplatser etc. Hundar som slåss för livsviktiga resurser, kan verkligen slåss på liv och död. Men det kan också yttra sig ungefär som ett större syskonbråk. Det man använder denna kunskap till är att ta reda på var hundarna upplever brist och därifrån försöka åtgärda bristen. Du bör komma ihåg att hundar som morrar över resurser mot människor upplever brist på resurser. Dessutom fattas tilliten; hunden tror att människan tänker ta resursen. Hundar morrar alltså över resurser för att de är rädda att det ska uppstå brist. Om man idkar byteshandel med resursmedvetna hundar, tar man bort deras känsla av brist. Jag hoppas att denna insikt ger dig nya redskap för hur du kan göra tillvaron med din hund till en bättre tillvaro. Mycket handlar nämligen om att se till att vara en bra resurs för hunden!