Berikning för tamhund (Canis familiaris)

Transkript

1 Berikning för tamhund (Canis familiaris) Therese Eriksson Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i Miljövetenskap 15 hp Institutionen för växt- och miljövetenskaper Göteborgs universitet Mars 2011

2 Sammanfattning Enligt svensk djurskyddslagstiftning ska djur ges möjlighet att bete sig naturligt, och permanenta rastgårdar ska vara berikade. Berikning innebär att tillföra eller förändra något i hundens liv och miljö som ökar deras välfärd genom att stimulera naturliga beteenden.detta examensarbete har som resultat av litteraturstudier skrivits med förhoppning om att underlätta för hundägare att ge sina hundar ett berikat liv, genom att ge konkreta förslag på hur man kan berika utifrån hundars naturliga beteenden, men även med en förhoppning om att detta viktiga ämne ska lyftas fram i ljuset. Berikning minskar stress- och problembeteenden, stereotypier och dålig hälsa, och gör hunden mer adaptiv till sin omgivning, ökar den kognitiva förmågan, gör hunden mer nyfiken, samt ökar hundens förmåga att klara av utmaningar. Berikning kan delas in i sex kategorier; födoberikning, miljöberikning, doftberikning, social berikning, fysisk berikning, samt kognitiv berikning. Berikning kan vara både enkelt och roligt, och ett trevligt inslag i vardagen för både hunden och dess ägare. Summary The Swedish laws of animal welfare demands that animals shall have the opportunity to behave naturally, and there is also a demand on environmental enrichment in permanent kennels. Enrichment is to add something to the dog s life or environment that increases the dogs welfare by stimulating natural behavior.this Bachelor of Science Thesis has as a result of literature studies been written with hope to help dog owners to enrich their dogs lives, by giving concrete suggestions of how to enrich according to the natural behavior of dogs, but also with hope to emphasize this important topic. Enrichment reduces stress and problematic behavior, stereotypes and bad health, and makes the dog more adaptive to its environment, increases the cognitive capacity, increases the dog s curiosity, and increases the capacity for the dog to manage challenges. Enrichment can be derived into six categories; feeding enrichment, environmental enrichment, scent enrichment, social enrichment, physic enrichment and cognitive enrichment. Enrichment can be both simple and amusing, and a nice part of the day both for the dog and its owner. 1

3 Innehållsförteckning Sammanfattning...1 Summary...1 Innehållsförteckning Inledning Djurskyddslagstiftning Hundars naturliga beteende Berikning som begrepp Födoberikning Miljöberikning Doftberikning Social berikning Fysisk berikning Kognitiv berikning Syfte Metod Resultat Berikning för tamhund Födoberikning för tamhund Miljöberikning för tamhund Social berikning för tamhund Fysisk berikning för tamhund Kognitiv berikning för tamhund Säkerhetsaspekter Effekter av att berika eller inte berika

4 4. Diskussion Slutsatser...25 Tackord...28 Referenser

5 1. Inledning Dagens moderna samhälle och hundhållning begränsar hundars möjlighet att få utlopp för sina naturliga beteenden i olika grad beroende på hundhållningsform och mängden aktivitet hunden erbjuds. Berikning, som innebär att tillföra eller förändra något i hundens liv som ökar dess välbefinnande och fitness genom att hunden får utlopp för sina beteendebehov, är ett sätt att höja hundars välfärd. Berikning diskuteras och studeras flitigt gällande djurparksdjur samt laboratoriedjur, men börjar även diskuteras och studeras mer och mer även för sällskapsdjur. Berikning stimulerar djur till aktivitet och påverkar på så sätt deras välfärd genom att leda och inaktivitet förebyggs. 1.1 Djurskyddslagstiftning Djur ska enligt svensk djurskyddslagstiftning hållas och skötas under sådana förhållanden att de har möjlighet att bete sig naturligt och på sådant sätt att deras hälsa främjas (SFS 1988:534). Hundar ska enligt lag få sina behov av social kontakt tillgodosedda, och allmänna råd i föreskriften för hållande av hund och katt anger att hundar bör ha möjlighet till att bädda. Samma föreskrift anger att permanenta rastgårdar ska vara miljöberikade, bland annat med upphöjda liggplatser. Berikning ska enligt lag vara individanpassad, och utformad på ett sådant sätt att den inte utgör någon ökad skaderisk för hunden. Jordbruksverkets allmänna råd till dessa krav anger förslag på miljöberikning i form av siktbarriärer, grävmöjligheter, leksaker, regelbunden ommöblering i rastgården, samt stolpar att markera på (SJVFS 2008:5). 1.2 Hundars naturliga beteende Beteende sitter delvis i generna, och därför kan man avla fram hundar till olika användningsområden (Jensen, 2007). Genom selektion har en stor variation av hundraser uppstått. Hundraser med specifika arbetsområden inom exempelvis jakt, vakt och vallning har avlats fram. Huvudeffekten av selektionen är dock en ökning eller minskning av hos hunden redan existerande beteendemönster, inte skapande av helt nya beteendemönster och karaktärsdrag (Braastad et al, 2002). Raser har därmed fått vissa specifika beteendemönster och karaktärsdrag, dock är raserna snarlika i de flesta andra beteendemönster som inte selekterats för. Dessutom finns stora individuella skillnader inom raser och inte bara mellan 4

6 raser, och kontentan är att raser tenderar att skilja sig åt enbart gällande de specifika karaktärsdrag de blivit selekterade för, vilket bara är en marginell del av hundars fenotyp. Variationer i beteende på individnivå både inom och mellan raser kan även påverkas av i vilken miljö och under vilka förhållanden hunden växt upp och lever i. Att se till hundars aktivitetsnivå och beteende på individnivå snarare än att enbart generalisera utifrån rastillhörighet är därmed att föredra (Miklósi, 2007). Raser avlade för arbete har dock ett generellt högre behov av stimulering. Exempelvis vallhundar är avlade för att vakta och valla hjordar under långa perioder och har därför stor uthållighet. De har även en hög kognitiv förmåga och kräver mycket stimulering, både fysiskt och psykiskt för att inte utveckla problembeteenden (Cross et al, 2009). Neoteni är en process som i hundens domesticering och evolution innebär att utvecklingen försenas. Denna process korrelerar troligtvis med selektionen för tamhet. Resultatet av detta är att vuxna hundar behåller valpiga drag, både beteendemässigt och morfologiskt (Trut et al, 2004). Den genetiska skillnaden mellan hund och varg är enbart 0,3 % (Miklósi, 2007). Gällande hundars och vargars beteende har få jämförande undersökningar gjorts. En studie som utfördes på storpudlar och vargar i liknande hägn visade dock på att 87 % av de undersökta beteendemönstren var helt eller delvis identiska hos storpudlarna och vargarna (Zimen, 1971). I mer än tre årtionden har jämförande undersökningar gjorts gällande vargars och hundars beteenden, där tama vargar fått leva som hundar. Resultatet som framkom var att under samma levnadsförhållanden kunde nästan hela vargars beteenderepertoar hittas inom ytterligheterna av hundars beteenderepertoar. Alla hos hunden kända beteenden kunde även ses i en eller annan form hos varg (Christiansen, 2009). Hundar har naturligt en flexibel social organisation, som främst beror av födotillgång (Braastad et al, 2002). Studier på ferala hundflockar som enbart levt vilt i några generationer har visat att de lever i flockar bestående av ett monogamt par och deras följeslagare och generellt inte är släkt, till skillnad från vargar som snarare lever i familjer bestående av ett monogamt par och deras avkommor. Gemensamt för alla hunddjur är att flockarna är sociala grupper som jagar, uppfostrar avkommor samt vaktar ett gemensamt territorium tillsammans (Boitani, Ciucci, 1995). Det är mycket viktigt för hundars välfärd att få ha sällskap av och umgås med andra hundar (Mugford, 2007). 5

7 Studier av viltlevande dingos har visat att förflyttning är den aktivitet som utförs mest när dingos inte vilar. Förflyttningen sker både genom lokalt långsamt vandrande, ofta nosandes runt grästuvor och dylikt, samt genom mer målinriktad förflyttning i trav, generellt längs spår eller stigar. Vid val av plats att gräva lyor föredras platser högt upp med god utsikt, nära vatten. Doftmarkering ökar under två till tre månader före fortplantningsperioden, men förekommer hela året och är en del av hundens etogram (Thomson, 1992). Hundars värld är doftdominerad, och de har en naturlig vilja till att undersöka sin omgivning, och deras dofter (Rooney et al, 2009). Att gräva och bädda och putsa sig är en del av hundens natur (Schipper et al, 2008). Det är naturligt för hundar att jaga och söka efter sin föda, samt krossa ben och dra loss kött och päls med tänderna från bytet, vilket de i fritt tillstånd ägnar flera timmar åt dagligen (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010 ). Merparten av ferala hundar hittar främst föda genom att söka rätt på den snarare än att jaga, men det finns även ett flertal individer som har en fullt funktionell repertoar av jaktbeteenden. Bland våra hundar som lever som husdjur har rasaveln genererat både individspecifika och rasspecifika beteendeskillnader, olika individer har olika stora behov, kunskap och motivation till att exempelvis jaga eller söka (Bradshaw, 2006). Viktiga beteenden i hunddjurs jaktrepertoar är att spana, spåra, förfölja, jaga och attackera (Macnulty et al, 2007). 1.3 Berikning som begrepp Berikning som begrepp innebär att i syfte att öka djurs välfärd tillföra eller förändra något i djurs miljö som stimulerar dem till att utföra naturliga beteenden (Hosey et al, 2009). Välfärd kan definieras som fysiskt och psykiskt välmående, men det finns inget exakt mått med vilket man kan mäta välfärd. En uppskattning kan dock göras genom att se över om djuret har de så kallade Fem friheterna. De Fem friheterna innefattar frihet från hunger och törst, frihet från obehag, frihet från smärta, skada och sjukdom, frihet från rädsla och stress, samt frihet att få utlopp för naturliga beteenden (Rooney et al, 2009). Berikning används för att öka djurs välfärd och hälsa genom att stimulera beteenden. Det kan gälla naturliga normala beteenden hos vilt levande djur av samma art, önskade beteenden eller 6

8 minskning av oönskade beteenden såsom stereotypier eller självskadebeteenden, men även för att stimulera aktivitet och beteendediversitet (Hosey et al, 2009). Djur har visat sig vilja arbeta för föda trots att föda även finns tillgänglig utan att arbete krävs för att få den. Troliga förklaringar till detta fenomen är att ett liv i fångenskap inte tillför tillräckligt med stimulans för naturliga artspecifika beteenden, och att berikning uppfyller ett behov av att upptäcka och samla information om sin omgivning. Djurets motivation till att vilja arbeta för en belöning beror av artspecifika behov och förmågor, levnadsförhållanden och dess omständigheter, samt individuella skillnader såsom ålder, kön, tidigare erfarenheter och hälsostatus. Berikning måste därför individanpassas (Hosey et al, 2009). Berikning kan förslagsvis delas in i sex kategorier: födoberikning, miljöberikning, doftberikning, social berikning, fysisk berikning samt kognitiv berikning, vilka man bör alternera mellan och inte enbart använda sig av en form av berikning för att låta djuret få utlopp för alla sina naturliga beteenden, samt för att undvika habituering Födoberikning Naturligt ägnar många arter stora delar av dygnet åt att söka, processa och äta föda, medan djur i fångenskap ägnar betydligt mindre tid åt dessa beteenden, då deras föda ofta är lättillgänglig och koncentrerad. Genom födoberikning förlängs tiden djuret ägnar åt födobeteenden. Födoberikning är baserat på födobeteenden, exempelvis att utfodra på ett nytt sätt eller ge en ny typ av föda (Hosey et al, 2009). Födoberikning är den berikning som har gett bäst resultat i djurparker gällande förbättrandet av djurs välfärd (Shepherdson, 1998) Miljöberikning Miljöberikning innebär att förändra eller tillföra något i djurets miljö permanent eller tillfälligt, som ger djuret möjlighet att utföra naturliga beteenden i större grad. Detta kan innebära allt från tillgång till manipulerbara leksaker och grävmöjligheter till siktbarriärer och utkiksplatser (Hosey et al, 2009). 7

9 1.3.3 Doftberikning Doftberikning går ut på att stimulera djuret luktsinne (Hosey et al, 2009). Hundars värld är doftdominerad, och genom doftberikning stimuleras hundens naturliga behov av att använda sitt luktsinne (Rooney et al, 2009) Social berikning Social berikning innebär interaktioner med artfränder, andra djur eller människor, vilket kan gälla allt från samarbete mot ett mål till sociala samspel som att leka, vårda eller bara ha sällskap av varandra (Hosey et al, 2009) Fysisk berikning Regelbunden motion kan användas som berikning för att stilla djurs rörelsebehov, men även för den sociala kontakten (Lefebvre et al, 2009). Att utföra rörelser som att klättra, hoppa upp och ned på saker samt parera i terräng är naturligt för många rovdjur och därför något de bör ges möjlighet att göra (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Rovdjur har i olika utsträckning motivation av att utföra beteenden som ingår i deras jaktrepertoar (Schipper et al, 2008) Kognitiv berikning Kognitiv berikning stimulerar djuret genom mentala utmaningar, såsom problemlösning (Hosey et al, 2009). 1.4 Syfte Syftet med detta arbete var att utifrån hundars naturliga beteenden ge konkreta förslag på hur man kan berika för hundar på ett sådant sätt att de får utlopp för sina beteendebehov och därmed ge dem en ökad välfärd. 8

10 2. Metod Genom litteraturstudier har information sökts gällande hur man kan berika för tamhundar utifrån deras naturliga beteendebehov. Litteraturen har bestått av forskningsartiklar gällande berikning samt hundars naturliga beteenden. Vetenskapliga böcker samt hemsidor av relevans inom ämnet har även använts till viss del. 9

11 3. Resultat 3.1 Berikning för tamhund Födoberikning för tamhund Ett enkelt och effektivt sätt att födoberika är att sprida ut fodret på marken så att hunden får leta efter det istället för att servera det i skål (Shepherdson, 1998). Studier av skogshundar (Speothos venaticus) har visat att vid utspridande av deras föda som berikning kontinuerligt under 30 dagar enbart gav en minskning på 20 % från dag ett till dag 30 gällande tiden hundarna ägnade åt berikningen (Ings et al, 2007). Andra alternativ kan vara att gömma fodret eller frysa in det i isblock (Shepherdson, 1998). Handdukar, plastflaskor, pappkartonger, toapappersrullar, tidningspapper och likande kan med fördel användas för att gömma foder eller godis i. Dessa material kan även kombineras så att hunden stegvis måste arbeta sig igenom flera olika material för att tillslut komma åt fodret. Stockar, träd, tunnlar, sand, terräng och dylikt är andra alternativ till att gömma födan i (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Att ge hundar kadaver som berikning ger dem möjlighet att utföra naturliga födobeteenden som att krossa ben och slita kött i stycken. Kyckling, kanin eller delar av större bytesdjur är exempel på kadaver man kan ge till hundar. Råa ben, oxsvansar, grisöron och dylikt kan vara ett bra alternativ till vanliga tuggben. Hela eller råa ägg, frukt och grönsaker, samt en variation mellan hela eller hackade sådana är ett bra komplement till kosten som i sig är en berikning då hunden får prova på och undersöka olika typer av föda. Genom att ibland hänga upp eller binda fast föda så att hunden får arbeta för att få loss den kan man variera födoberikningen ytterligare (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Olika individer föredrar olika typer av föda, så det är viktigt att prova sig fram och ta reda på vad som passar individen bäst (Rooney et al, 2009). För hundar har en mängd verktyg, så kallade aktivitetsleksaker och aktivitetsspel, med varierande svårighetsgrad utvecklats för att få hunden att arbeta för sin föda, eftersom dagens processade foder går fort att äta och inte tillgodoser hundens naturliga behov av att jaga, söka och tugga en varierad kost. Exempel på sådana aktivitetsleksaker är Busterkub och Kong, som fylls med foder som hunden sedan får pilla ut själv (Mugford, 2007). Olika former av bollar 10

12 som måste rullas för att få ut fodret finns tillgängliga att köpa och utgör en bra födoberikning (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Ett sätt att undvika habituering till dessa aktivitetsleksaker är att variera fyllningen i leksakerna, vilket även ger en möjlighet att variera svårighetsgraden beroende på vilken form av föda man använder sig av (Schipper et al, 2008). Spel och leksaker som även används som kognitiv berikning i kombination med födoberikning finns att köpa i välsorterade djurbutiker (Ottoson, 2010). Tuggben och foderfyllda leksaker fungerar ofta lugnande och belönande på hundar samtidigt som de främjar och ökar naturligt födobeteende (Rooney et al, 2009) Miljöberikning för tamhund Tuggleksaker verkar ofta både belönande och lugnande på hundar, men främjar också god tandhälsa. Olika individer föredrar olika typer av tuggleksaker, så det är viktigt att testa olika former för att hitta något som tillför en positiv effekt för hunden som individ (Rooney et al, 2009). Leksaker som är enkla att tugga på, eller leksaker som ger ifrån sig ljud föredras oftast av hundar enligt studier av preferenser för olika leksaker. En fördel med leksaker är att de både kan användas av hunden ensam, av hundar i grupp, eller tillsammans med människor (Pullena et al, 2010). Tuggrep, även så kallade kamptrasor, kan vara en rolig leksak som hundar kan använda i dragkamp. Hundar habitueras dock oftast relativt snabbt till leksaker, så variation är viktigt, och leksaker som berikning bör även varieras med annan form av miljöberikning (Wells, 2004a). För hundar som lever i kennlar är det viktigt att deras utrymmen är komplexa stimulerande miljöer för att undvika dålig välfärd (Graham et al, 2005a). Kennlar kan miljöberikas genom att tillföra plattformer där hundarna kan både stå och ligga för att spana (Wells, 2004b). Dessa plattformer kan även användas som sovplatser, då många hundar tycker om att sova högt upp där de har god uppsikt över sin omgivning (Rooney et al, 2009). Hundar som lever inomhus kan med fördel ges möjlighet att titta ut genom fönster (Wells, 2004b). Genom att placera olika former av inredning i kennlarna får hundarna en mer komplex miljö (Wells, 2004b). Exempel på vad som kan tillföras i utrymmena är nya objekt som hunden kan undersöka och manipulera, samt både vertikala och horisontella plan som kan uppmuntra till beteenden såsom hopp och klättring. Att hänga upp olika saker, eller föda, som hunden kan undersöka och manipulera är också en slags berikning. I utomhusutrymmen kan tunnlar både över och under jord användas som berikning, och växtlighet kan fungera både som siktbarriär och som 11

13 något att undersöka eller doftmarkera på. Grävmöjligheter och dofter från olika bytesdjur, kryddor, örter, parfym och dylikt kan med fördel användas som berikning (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Regelbunden ommöblering i kennlarna kan vara ett bra sätt att undvika habituering (Graham et al, 2005a). Möjlighet till att bädda är viktigt för hundar. Filtar kan vara bra bäddmaterial, och i kennlar kan man med fördel även använda stråmaterial som dessutom tillför nya dofter för hunden att undersöka (Rooney et al, 2009). Klassisk musik har visat sig kunna ha lugnande effekt på hundar, vilket kan vara ett sätt att försöka få hundar att slappna av både inomhus och i kennlar (Wells, 2004b). Man bör även använda sig av andra berikningsformer än bara miljöberikning för att få en god välfärd hos hundar som hålls i kennlar (Rooney et al, 2009) Doftberikning för tamhund Hundar har en naturlig vilja till att undersöka sin omgivning, och deras värld är doftdominerad. Det är därför viktigt att de regelbundet får möjlighet att promenera i olika miljöer för att få undersöka miljöerna och deras dofter (Rooney et al, 2009). Hundars luktsinne är väl utvecklat, och doftberikning är därför en mycket bra och uppskattad berikning (Wells, 2004b). Extrakt, parfymer och aromatiska oljor fungerar för att få hundar att undersöka, lukta, doftmarkera eller rulla sig på marken (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Örter, kryddor samt exkrementer, päls, bäddmaterial eller kroppslukter från potentionella byten eller artfränder kan även de med fördel användas som doftberikning (Graham et al, 2005b). Vilt- eller personspår är ett annat bra sätt att doftberika på, så även att strö ut hundens föda så att den får söka rätt på den (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Studier av hundars reaktion på dofterna kamomill, lavendel, rosmarin och pepparmint visade att dessa dofter kan ha stor påverkan på hundar. Hundarna i studien blev lugnare, skällde mindre och vilade mer då de utsattes för doft av kamomill eller lavendel, och blev mer aktiva av att utsättas för doften av rosmarin och pepparmint. Studien antyder att dessa fyra dofter kan användas för att få hunden mer eller mindre aktiv, och på så sätt öka dess välfärd 12

14 (Graham et al, 2005b). Exempelvis kan de lugnande dofterna användas i kennlar, under resor eller i andra stressande situationer, då de både ger en doftberikning och en eventuell lugnande effekt. Dog Appeasing Pheromone (DAP) är en produkt som har visat sig kunna stävja hundars negativa upplevelser av exempelvis fyrverkerier och stress under resor då feromonerna i DAP verkar lugnande på hunden (Wells, 2009) Social berikning för tamhund Hundar är naturligt sociala djur som behöver kontakt med både människor och artfränder för sin välfärds skull (Wells, 2004b). Social kontakt med både människor och hundar är essentiell och kan övervägas vara en av de viktigaste berikningarna för hundar, speciellt för hundar som i det dagliga livet har begränsad kontakt med människor eller andra hundar. Hundar som hålls i kennlar bör ha utsikt över andra kennlar så att de åtminstone har möjlighet att se andra hundar under de tider på dygnet de inte har möjlighet att interagera med varandra (Graham et al, 2005a). För de allra flesta hundar är det väldigt belönande att få interagera med människor, oavsett om de hålls i kennlar eller som husdjur, så det är viktigt att verkligen avsätta tid till att aktivt umgås med sin hund. Att borsta hunden, klappa den eller bara kela är exempel på hur man delvis kan tillgodose hundens sociala behov (Rooney et al, 2009). Andra bra aktiviteter är regelbundna promenader, träning, omvårdnad samt lek med både människor och hundar, som förutom social stimulans även ger fysisk och mental stimulans (Wells, 2004a). En sådan enkel sak som att bara prata med hunden ger också social stimulans (Lefebvre et al, 2009). Doftmarkering är en del av hundars komplexa sociala system. Genom avföring, urin och körtelsekret kan hundar läsa av information om varandra. Det kan förutom markering av revir användas för att identifiera individer samt individers reproduktionscykel. Hunden ges automatiskt möjlighet att doftmarkera när man ger den promenader, men den bör då även ges möjlighet till att lukta på andras markeringar (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Generellt så gäller att relationen och det sociala samspelet mellan människa och hund förstärks till det bättre genom positiva interaktioner och aktiviteter tillsammans, medan relationen och samspelet försämras genom negativa upplevelser av interaktioner och aktiviteter (Rooney et al, 2009). 13

15 3.1.5 Fysisk berikning för tamhund Regelbunden motion och träning genom promenader är viktigt för hundar, då det stillar deras rörelsebehov, men även för den sociala kontakten. Ett avbrott i denna normalt regelbundna motion kan påverka hundens välfärd negativt (Lefebvre et al, 2009). Att gräva, klättra, hoppa upp och ned på saker samt parera i terräng är naturligt för hundar och därför något de bör ges möjlighet att göra (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Att leka med hunden, samt att även låta den leka med andra hundar är en fysisk berikning, som samtidigt ger både social och mental stimulans (Wells, 2004a). Promenader i olika miljöer, lydnadsträning, agility och dylikt ger även det fysisk, mental och social stimulans (Battaglia, 2009). Hundar har i olika utsträckning ett beteendemässigt behov av att utföra jaktbeteenden (Schipper et al, 2008). Hundars jaktrepertoar består av att spana, spåra, förfölja, jaga, och eller attackera bytet (Macnulty et al, 2007). Genom att göra exempelvis blod- eller personspår och låta hunden spåra dem kan man stimulera hundens behov av att spåra. Att ge hunden möjlighet att spana utomhus och använda leksaker som substitut för byten är andra sätt att låta hunden få utlopp för sina jaktbeteenden (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Vallhundar har generellt ett högt aktivitetsbehov, då de är mycket uthålliga och har hög kognitiv förmåga. Vallning i någon form är en bra fysisk men även kognitiv aktivitet att utföra med dem (Cross et al, 2009) Kognitiv berikning för tamhund Det finns många aktiveringsspel och aktiveringsleksaker på marknaden, som är till för att stimulera hunden mentalt. Dessa spel och leksaker är en kombination mellan födoberikning och kognitiv berikning, där hunden får lösa problem för att komma åt det gömda godiset eller födan. Spelen och leksakerna finns i olika storlekar och med många olika svårighetsgrader. Flera av dem kan även enskilt varieras i svårighetsgrad, vilket gör att det finns något som passar för alla hundar oavsett storlek, ålder eller ras (Mugford, 2007). Dessa spel och leksaker finns i olika varianter och former så att man kan variera problemlösningen för hunden, då några spel går ut på att hunden ska lyfta, trycka på eller stoppa i små klossar, medan hunden i några andra ska snurra på skivor. Vill man öka svårighetsgraden ytterligare kan man gömma spelen, exempelvis under en handduk eller filt (Ottosson, 2010). Det går även att låta hunden lösa problem genom att gömma godis eller föda på andra sätt. Födan eller godiset kan enkelt läggas under burkar och dylikt, men även i kartonger, tidningspapper, toalett- och 14

16 hushållsrullar eller i en kombination av dessa tre (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Genom att promenera i olika miljöer får hunden kognitiv stimulans. På så sätt får hunden möjlighet att undersöka olika miljöer samt nya och annorlunda dofter. Träning i olika former, såsom tricks, lydnad, agility och apportering fungerar också bra som kognitiv berikning (Battaglia, 2009). 3.2 Säkerhetsaspekter Berikning ska inte utgöra en risk för hundens hälsa och säkerhet, och inte heller för människan som hanterar och arbetar med hunden. Därför måste all berikning ske med säkerhetsaspekter i åtanke, och eventuellt material kontrolleras regelbundet (Hosey et al, 2009). Berikning som kan tuggas sönder bör endast användas under övervakning, eftersom hunden kan få för sig att svälja bitarna (Pullena et al, 2010). Förtäring av främmande objekt kan resultera i allvarliga medicinska problem. Ska kadaver användas som berikning bör man införskaffa dem från säkra källor. Frysning av kadavret i några dagar kan reducera parasitrisken (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). I sociala grupper finns risken att berikning kan utgöra en resurs som skapar konkurrens, vilket man alltid måste vara uppmärksam på och undvika. För att undvika konkurrens kan man förse hela gruppen med tillräcklig berikning för varje enskild individ, eller för några fler (Hosey et al, 2009). 3.3 Effekter av att berika eller inte berika Till skillnad från hundar med god välfärd så blir hundar med dålig välfärd stressade. Många stressade hundar blir inaktiva och spenderar större delen av sin tid sittandes eller liggandes. Stress kan dock även visa sig genom överaktiva hundar, vilket visar att det är viktigt att se till individer och notera förändringar i deras beteende. Minskat lekbeteende, aggression eller rädsla kan vara tecken på försämrad välfärd, så även förstörande av inredning och bäddmaterial. Andra tecken på stress kan vara darrning eller skakande kropp liknande som hunden gör om den fryser, viktminskning, vankande, lös avföring samt lyftande av en framtass då hunden sitter ner eller står upp utan att faktiskt vara i en konflikt då detta beteende 15

17 normalt uppvisas. Stress kan även uppvisas genom att hunden gömmer sig och undviker ögonkontakt. Hundar med god välfärd är generellt mindre nervösa, klarar utmaningar bättre och uppvisar mindre tendenser till att känna sig hotade eller bli aggressiva och försvara sig själva. Minskad välfärd kan leda till dålig hälsa, och långvarig stress kan leda till försämrad inlärningsförmåga. Arbetande hundar som bor i kennlar uppvisar ofta hög fysiologisk stress, och dessa hundar tenderar att prestera sämre under träning. (Rooney et al, 2009). En hund som under längre tid upplever stor stress kan drabbas av olika sjukdomstillstånd. Immunförsvaret kan bli nedsatt, och därmed ökar risken för infektioner, men även kardiovaskulära systemet kan skadas (Jensen, 2007). Hundar som hålls socialt isolerade i kennlar visar också tecken på försämrad välfärd genom att exempelvis vara tillbakadragna, inaktiva alternativt överaktiva, samt genom stereotypier och skällande (Wells, 2004b). Koprofagi är ännu ett exempel på stress (Schipper et al, 2008). Stereotypa beteenden är ett sätt för hunden att minska stress och kan leda till att hundar skadar sig själva. Typiska självskadebeteenden hos hundar är skråmor eller håravfall på flankerna, eller sår på svansen, framtassar, insidan av bakbenen, och kan även leda till hälta. Stressade hundar försöker nämligen minska sin oro och ångest genom att utföra lugnande beteenden, så som putsande genom slickande och gnagande, och en stressad hund utför ofta dessa beteenden onormalt mycket, vilket leder till hudskador och håravfall. Att enbart förhindra hunden att utföra dessa beteenden får hunden att lida ännu mer, och det är därför viktigt att ge hunden möjlighet att stressa ner på andra sätt, såsom genom berikning. Då får hunden möjlighet till alternativa avstressande beteenden. När en stereotypi väl utvecklats är det inte alltid den går att få hunden att sluta med, trots förbättrade levnadsförhållanden (Rooney et al, 2009). Studier har visat att när djurs miljö berikats minskar stresshormonet kortisol, och berikning ökar även djurens psykiska och fysiska välmående (Shepherdson, 1998). Berikning ökar utförandet av naturliga beteendemönster, samt reducerar självskadebeteenden och stereotypier (Young, 2003). Hundars inaktivitet minskar med tillgång till berikning, samt gör dem mer adaptiva till sin omgivning (Schipper et al, 2008). Doftberikning påverkar hundar både beteendemässigt och fysiologiskt. Det kan vara ett bra sätt att motverka inaktivitet och stress. Spårande eller berikning genom dofter från bytesdjur eller kryddor uppmanar till aktivitet. Doften av rosmarin och pepparmint har visat sig kunna få hundar mer aktiva, medan doften av lavendel och kamomill gör hundar lugnare (Graham et 16

18 al, 2005b). Födoberikning ökar utförandet av födorelaterade beteenden, men har också visat sig minska frekvensen av skällande. Det stimulerar även fysisk aktivitet och kan därmed motverka fetma, samt leder till större beteendediversitet (Schipper et al, 2008). Att ge hundar tuggben eller kadaver leder även till bättre tandhälsa (American Association of Zoo Keepers, Inc, 2010). Ett avbrott i normalt regelbundna rutiner kan påverka hundens välfärd negativt, så berikning som normalt sker regelbundet bör fortsätta vara en förutsedd aktivitet för hunden, så som regelbunden motion och annan fysisk aktivitet (Lefebvre et al, 2009). Berikning ökar hundens förmåga att klara av utmaningar (Wells, 2009). Berikning i kombination med tidig stimulering och socialisering har upptäckts göra viktiga skillnader i hundars utveckling från valpstadiet till vuxna hundar, men även fortlöpande under hundens vuxna liv. Dessa tre faktorer har visat sig öka träningsbarheten och potentialen för högre prestanda, samt förbättra hundars hälsa. De ökar även hundars nyfikenhet och möjlighet att lösa svårare uppgifter (Battaglia, 2009). Berikning ökar hundens kognitiva förmåga, så även på ålderns höst genom att sakta ner åldrandet av hjärnan. I kombination med tillskott av antioxidanter i fodret blir effekten ännu högre (Christie et al, 2009). Man bör alltid ha i åtanke hur länge en berikning är effektiv, eftersom habituering så småningom sker och berikningen därmed inte längre tillför något nytt eller någon utmaning för hunden. Ett sätt att undvika habituering är att under upprepade tidsintervall alternera mellan olika berikningar (Hosey et al, 2009). Födoberikning samt berikning som uppmuntrar till tuggbeteenden har visats sig vara den berikning där habituering sker långsammare. Miljöberikning genom tillgång till leksaker är inte lika effektivt på lång sikt eftersom hundarna habitueras till leksakerna inom några dagar om de inte alterneras (Gaines et al, 2008). 17

19 4. Diskussion Berikning innebär för hunden att man ökar dess välfärd genom att tillföra eller förändra något i hundens liv som bidrar till att hunden får möjlighet att utföra sina naturliga beteenden i större grad. Genom att se om hunden är av god hälsa både psykiskt och fysiskt kan en någorlunda god uppskattning gällande deras välfärd göras. Välfärd är dock svårt att mäta, men beteende är sannolikt den lättaste indikatorn att använda sig av, men eftersom beteenden till viss del är individuella och påverkade av arv och miljö är en uppskattning utifrån beteenden också problematiskt. Ju bättre man känner sin hund och ju mer tid man spenderar med den, i kombination med kunskap av att förstå sin hunds signaler och språk, ökar förutsättningarna för att bedöma dess välfärd. God välfärd brukar anses vara att hunden har tillgång till de så kallade Fem friheterna, varav en är friheten till att utföra naturliga beteenden. Enligt svensk djurskyddslag ska alla djur ha möjlighet att utföra sina naturliga beteenden, och det finns även lagkrav på att rastgårdar där hundar hålls permanent ska vara miljöberikade. Trots lagkrav på berikning och att djur ska få möjlighet att utföra naturliga beteenden finns ytterst lite information i lagstiftningen samt föreskriftsdokumentationen om hur detta egentligen kan genomföras. Det finns inte några svenska skönlitterära böcker inom ämnet berikning för tamhund, och större delen av forskningen gällande berikning för hunddjur är utförd på vilda eller ferala hunddjur, samt hundar som hålls i kennlar. Det faktumet gör detta examensarbete mycket viktigt. Det finns många olika hundraser, varav vissa har avlats fram för att användas inom specifika arbetsområden, såsom jakt, vakt och vallning. Denna selektion har lett till en ökning eller minskning av redan existerande beteendemönster hos hunden, och därav har raserna fått sina specifika karaktärsdrag och beteendemönster, som dock bara är en ytterst liten del av hundens fenotyp. Gällande andra beteenden som inte selekterats för är raserna snarlika. Stora individuella skillnader finns både mellan raser och mellan individer, eftersom både arv och miljö påverkar beteende. Beteendevariationer kan förutom av genetiska faktorer även påverkas av hälsa, ålder, kön, vilken miljön hunden lever i, samt av vilka förhållanden som hunden växt upp i. Därmed är det viktigt att inte generalisera hundars aktivitetsnivå utifrån rastillhörighet, man måste alltid se till den specifika individen och dess behov och motivation till att få utföra specifika beteenden. Något man däremot bör ha i åtanke gällande 18

20 rastillhörighet är vilken egenskap den rasen man innehar faktiskt har avlats fram för. Denna egenskap resulterar ytterst troligt i att hunden har en hög motivation till denna typ av beteenden, exempelvis vallhundsraser har generellt en hög motivation för att just valla. Hunden bör varken understimuleras eller överstimuleras, så man måste hitta varje enskild individs ungefärliga behov av aktiviteter. Överstimulering leder precis som understimulering till stress. Det gäller att hitta ett mellanläge som passar individen och gör den harmonisk och välmående. Man får resonera kring hur pass aktiv typ av hund man har, hur mycket eller litet man aktiverar och berikar i nuläget, och utifrån det försöka avgöra om berikningen bör ökas, minskas, eller bestå i den omfattning den har i nuläget. De beteendeförändringar som kan ses som stressymptom varierar mellan individer. Genom att studera sin hund och uppmärksamma dess beteenden i olika situationer på olika tider under dygnet finns en möjlighet att läsa av eventuella beteenden som kan indikera att hunden lever under stress. Några beteenden som kan indikera att hunden är stressad är aggression, förstörelse av saker, stereotypier, apati, hyperaktivitet och självskadebeteenden. Grunden i berikning för hundar är att låta hunden få utlopp för sina naturliga beteenden, och för att berika behöver man därför vara medveten om vilka beteenden som egentligen är naturliga för hunden. Studier av hunddjurs naturliga beteenden är främst gjorda på vilt levande djur, och att direkt överföra dessa beteenden som naturliga för domesticerade hunddjur i fångenskap är problematiskt. Selektion och miljö påverkar beteenden, och vilda hunddjur och tamhundar har uppenbarliga skillnader gällande både levnadsmiljö och selektion. Dock bör grundläggande beteenden som ses hos alla hunddjursarter kunna ses som generella naturliga beteenden även hos domesticerade hundar. Det är naturligt för hunddjur att förflytta sig mycket, främst i skritt och trav, men även i galopp. Att doftmarkera och nosa är också en del av hundens etogram. Hundens värld är doftcentrerad, så att få använda sig av nosen är mycket viktigt för hundens välfärd, då det är så en hund oftast samlar information om sin omgivning. Andra naturliga beteenden för hunden är att gräva, bädda, putsa sig, samt spana och hålla utkik för att ha kontroll över sin omgivning. Att jaga och söka efter sin föda, krossa ben och dra loss kött och päls med tänderna från bytet är något hundar i fritt tillstånd ägnar timmar åt varje dag. Spana, spåra, förfölja, jaga och attackera är viktiga beteenden i hundens jaktrepertoar. Hundar är sociala djur som naturligt lever i flock, som genom domesticeringen blivit beroende av människan, och det är därför mycket viktigt för deras välfärd att få interagera med både artfränder och människor. På grund av arv och miljö är motivationen till specifika beteenden individuella. Dåliga erfarenheter av andra hundar eller 19

21 människor kan exempelvis innebära att vissa individer inte alls får en ökad välfärd av att interagera med andra hundar eller människor, vissa hundar är inte jaktintresserade medan andra är extremt jaktmotiverade. Därför är det viktigt att alltid se till individen och avgöra vad som är bäst för denne. En väl socialiserad hund utan dåliga erfarenheter mår dock generellt bra av sociala interaktioner med människor och artfränder. Det finns många olika sätt att berika sin hund på, och genom variation undviker man habituering och får bäst effekt. Berikning kan delas in i sex kategorier: födoberikning, miljöberikning, doftberikning, social berikning, fysisk berikning samt kognitiv berikning. Födoberikning går ut på att stimulera födobeteenden. Det kan göras genom att sprida ut hundens föda på marken, eller genom att gömma den utomhus eller inomhus, såsom i i stockar, träd, nergrävt i marken, eller i handdukar, plastflaskor, pappkartonger, toapappersrullar, tidningspapper och likande. För att göra uppgiften lite klurigare för hunden kan man kombinera dessa material så att hunden måste arbeta sig igenom flera steg för att få fram fodret. Man kan även använda aktivitetsspel som även ger kognitiv berikning, samt tuggben eller kadaver, och låta hunden prova på och undersöka olika födotyper som de sällan eller aldrig får, såsom frukter och bär, råa ägg eller kokt ägg med skalet på. Eftersom olika individer prefererar olika former av föda bör man prova sig fram till vilka födoberikningar som fungerar bra på varje enskild individ. Födoberikning ger ofta även kognitiv stimulans, och vice versa. Det finns en mängd olika spel och leksaker på marknaden som är en kombination mellan kognitiv berikning och födoberikning. Spelen och leksakerna som finns i olika storlekar och svårighetsgrader går ut på att hunden får lösa problem för att komma åt födan. Genom att gömma spelen under till exempel handdukar eller filtar kan svårighetsgraden ökas ytterligare. Ett annat alternativ är att gömma godis eller föda på andra sätt. Det kan enkelt läggas under burkar, baljor, kastruller, lock och liknande, som hunden sedan måste lyckas lyfta undan eller välta för att komma åt godsaken. Det kan även gömmas i tidningspapper, kartonger, toalettrullar, och även i en kombination av dessa tre om man vill göra problemlösningen lite svårare, förslagsvis genom att gömma godiset i toarullar, inlindade i tidningspapper, som läggs i en kartong. Miljöberikning innebär en tillfällig eller permanent förändring i hundens miljö som ger hunden större möjligheter att utföra naturliga beteenden. Det kan handla om en sådan enkel sak som att ge hunden tillgång till leksaker i olika former. Leksaker kan användas av hunden 20

22 ensam, eller i grupp. Habituering till leksaker sker dock snabbt, så de bör varieras, och användas i kombination med annan miljöberikning. Genom att ha ett antal olika leksaker kan man variera vilka hunden har tillgång till för att undvika att hunden tröttnar på dem. Att aktivt leka med hunden kan motivera hunden till att leka med leksaker den tidigare tröttnat på, samtidigt som man får en trevlig och rolig stund med sin hund, som dessutom gynnar relationen sinsemellan. Man bör dock tänka på att inte leka på ett sådant sätt, med eller utan leksaker, som stressar hunden eftersom för mycket stress kan leda till dålig välfärd. Märker man att hunden blir stressad av vissa lekar eller leksaker bör man överväga att undvika dessa, om det inte finns något annat sätt att leka leken eller med den leksaken på som inte stressar hunden. Hundar som hålls som husdjur miljöberikas indirekt när man använder sig av andra berikningsformer, och har generellt tillgång till de miljöberikningar som föreslås till hundar i kennelmiljö. Hundar som permanent hålls i kennlar har generellt inte lika komplexa och stimulerande liv som hundar som lever i hemmet med sina ägare, då kennelhundarnas miljö generellt är mer begränsad. Därför är det extra viktigt att miljöberika kennlar, oavsett om det gäller inomhus- eller utomhusutrymmen. Genom att tillföra möjligheter till att bädda, spana, hoppa, gräva och klättra kan man markant minska tristessen i kenneln. Att även tillföra föremål att undersöka, manipulera eller doftmarkera på förbättrar hundens miljö ytterligare. Miljöberikning i kombination med andra berikningsformer kan göra kennelmiljön stimulerande, men det är fortfarande viktigt att göra något med hunden utanför kenneln på regelbunden basis, såsom lek, träning och promenader i varierande miljöer. Hundar som hålls i kennlar så bör de ha sådan utsikt så att de åtminstone kan se andra hundar under tiden de inte har möjlighet att interagera med andra hundar, speciellt om de hålls en och en i kennlarna. Ett enkelt sätt att stimulera hundens luktsinne är att låta den undersöka olika miljöer och deras dofter på hundens regelbundna promenader. Ett annat sätt att doftberika på är att sprida ut olika dofter som hunden sedan får undersöka, lukta på, doftmarkera på eller rulla sig i. Detta kan göras ute i naturen eller hemma i trädgården om man har en sådan. Man kan använda sig av exempelvis extrakt, parfym, aromatiska oljor, örter och kryddor. Exkrementer, päls, kroppslukter eller bäddmaterial från potentionella bytesdjur eller artfränder är ofta intressanta dofter för en hund som man kan låta den lukta på under promenader i skog och mark. Att strö ut föda på marken eller lägga spår är andra ätt att doftberika på, eftersom hunden använder sitt luktsinne i sökandet. 21

23 Studier har antytt att kamomill eller lavendel kan ha lugnande inverkan på hundar, medan rosmarin och pepparmint har motsatt effekt. Har man en hund som har nära till stress så kan det vara en idé att använda kamomill eller lavendel som berikning, eller i hemmet när man vill att hunden ska slappna av. Eteriska oljor kan lätt användas till detta, alternativt torkade sådana växter. Då de hundar i studierna som reagerade på dessa dofter blev mindre skälliga och vilade mer kan dofterna eventuellt även vara en hjälp i ensamhetsträning av hunden, eller ett komplement när hunden är ensam för att hjälpa den att ta det lugnt och inte uppleva ensamheten som något stressande eller negativt. En produkt som visat sig kunna minska hundars negativa upplevelser i stressade situationer är Dog Appeasing Pheromone (DAP). Feromonerna i DAP verkar lugnande, och kan vara ännu ett sätt, eller ett alternativ, för att hjälpa hunden att stressa ner om den upplever exempelvis fyrverkerier skrämmande och stressande. I samband med resor, i kennelmiljöer, eller andra stressande upplevelser kan dessa dofter eventuellt också vara till en hjälp om man vill få hunden eller hundarna att ta det lugnt. Vill man istället få hunden mer alert och aktiv kan man istället välja att använda sig av rosmarin eller pepparmint, och se om det har någon önskvärd effekt. Studier har visat att klassisk musik möjligtvis kan ha viss lugnande effekt på hundar, medan tyngre musik snarare kan ha motsatt effekt. Fysisk berikning innebär att låta hunden få utlopp för sitt rörelsebehov. Regelbunden fysik aktivitet är viktigt, och kan dels kan ges genom regelbunden motion i form av promenader och annan fysisk aktivitet, såsom att låta hunden klättra, hoppa upp och ner på saker, eller parera i terräng, men även på andra sätt, såsom genom träning i olika former. Kan man inte ha hunden lös i skog och mark finns ofta rastgårdar tillgängliga där man kan låta hunden springa lös, och där kan den även leka med andra hundar. Motion bör vara just regelbunden, dels för att hunden verkligen behöver det, men även för att ett avbrott i regelbundna rutiner kan påverka hundens välfärd negativt. Genom regelbundna promenader ges hunden automatiskt möjlighet att doftmarkera, men den bör även ges möjlighet till att inhämta information om andra hundar genom att få lukta på deras markeringar, vilket är en viktig social berikning för hunden. Hundar är domesticerade sociala flockdjur som behöver regelbunden kontakt med både människor och artfränder, vilket den indirekt får genom andra berikningsformer där man aktivt gör något med hunden eller låter den göra något med andra hundar. Att bara borsta eller kela med hunden ger även det social stimulans. Genom att låta hunden promenera i olika miljöer får hunden även kognitiv stimulans, genom att undersöka dessa nya miljöer med nya 22

24 och annorlunda dofter. Träning såsom att lära in trick, träna lydnad, agility eller apportering är förutom en fysisk berikning även en kognitiv berikning. Hundar som av olika anledningar är rädda för eller bara inte har något intresse av att umgås med andra hundar bör inte tvingas till det. Denna rädsla eller ovilja att interagera med andra hundar kan bero av många saker, såsom dålig socialisering eller dåliga erfarenheter. Umgänget ska ske för hundens skull, och mår hunden inte bra av umgänget bör man låta hunden slippa det. Är hunden så pass rädd för andra hundar, människor eller andra vanligt förekommande ting i vardagen bör man dock arbeta med detta problem, inte nödvändigtvis med målet att hunden ska vilja ha detta umgänge eller uppskatta dessa ting, men så att hunden inte far illa i vardagen av att gå runt med en rädsla för vanliga inslag i dess vardag. Sådana rädslor innebär stress för hunden, vilket i sin tur kan leda till dålig välfärd. Olika individer har varierande motivation till jaktbeteenden, och generellt kan man säga att hundar av jakthundstyp har en hög motivation till dessa beteenden. Har man en utpräglad jakthund bör man låta hunden få utlopp för dessa instinkter på ett eller annat sätt, precis som med hundar som är framavlade för andra uppgifter. Personspår kan vara en bra aktivitet för jaktintresserade hundar, likaså blodspår. Vill man inte använda hunden till jakt och är orolig för att hunden ska börja spåra vilt är personspår att föredra. Lekar tillsammans med människor eller andra hundar där hunden får jaga eller bli jagad är andra sätt att låta hunden få utlopp för sin jaktlust, så även lekar med leksaker som kan användas som substitut för ett byte. Leksaker kan bland annat kastas och bli jagade, fångas, apporteras, ruskas om, tuggas på, slitas i, och kampas med. Man bör dock alltid ha i åtanke att hunden inte ska bli stressad av dessa aktiviteter, utan istället anpassa aktiviteten efter individen så att den slipper onödigt höga stressnivåer. En hund som hålls på ett sådant sätt att den inte kan utföra de naturliga beteenden den har stark motivation för blir stressad. Stor stress under en längre tidsperiod kan leda till försämrat immunförsvar, men även skador på kardiovaskulära systemet. Stress kan även leda till bland annat ökad aggression, riktad mot människor eller hundar, alternativt både och. Hunden kan även utveckla beteendestörningar för att försöka hantera stressen. Stereotypa beteenden är typiska stressrelaterade beteendestörningar, och definieras som rörelser utan tydlig funktion, som upprepas om och om igen. Det är typiskt att hunden försöker utföra delar av beteendet den har hög motivation för, och upprepar den delen på samma eller liknande sätt om och om 23