Stora företag - och små

Transkript

1 Stora företag - och små Framtiden tillhör de små organisationerna, inte de stora. Naturligtvis kommer många små organisationer att sammansluta sig i, eller vara delar av, större organisationer. Jag är emellertid övertygad om att de mindre enheterna kommer att vara kompletta och självständiga på ett helt annat sätt än i det förgångna och att de kommer att ha ett eget handlingsutrymme som de inte tidigare haft. Detta ställer krav på en förändrad fokus i den del av ekonomutbildningen som syftar till att utbilda ekonomer för näringslivets behov. För tjugofem år sedan tog jag min civilekonomexamen vid Handelshögskolan i Göteborg. Några år tidigare hade jag avlagt min civilingenjörsexamen vid Chalmers Tekniska Högskola i samma stad. Sedan dess har jag funnits i näringslivet. Jag har tillbringat ena hälften av min yrkesverksamma tid i ett stort, multinationellt företag - det största petrokemiska företaget i Stenungsund. Den andra hälften har jag tillbringat i en typisk småföretagsmiljö, i Hogia-gruppen. I båda fallen har det rört sig om framgångsrika företag, om företag i snabb tillväxt och utveckling. Jag har i båda miljöerna utfört en mängd olika uppgifter - från utveckling till försäljning, från personalarbete till materialhantering, från grovjobb till företagsledning. Jag känner att jag har en bred egen erfarenhet både av hur storföretagsmiljön fungerar och av hur den lilla miljön fungerar. Och jag har den mycket bestämda uppfattningen att de flesta av oss - politiker, företagsledare, människor i utbildningsväsendet liksom de flesta andra - underskattar den mycket stora skillnad som finns mellan stora företag och små. Den dag vi fullt ut inser hur stor skillnaden är mellan att arbeta i en stor organisation och i en liten kommer vi att dra ett antal slutsatser som kommer att påverka t ex vår högre utbildning. Och jag tror att det kommer att vara till fördel för Sveriges utveckling. Allt för många människor tror att ett litet företag bara är en mindre avbild av ett stort företag. Det är fel - mycket fel. Det lilla företaget har sina specifika styrkor och svagheter liksom det stora företaget har sina. Men det är olika styrkor och svagheter i de båda fallen! Och det går ofta illa när man försöker applicera storföretagsmanagement i små företag. Bland annat därför är det fel att hoppas att ekonomer, utbildade för att arbeta i stora företag, skulle kunna göra en lika god insats om de efter utbildningen hamnar i ett litet företag! I denna uppsats försöker jag förmedla min bild av hur jag tycker att ekonomutbildningen bör förändras och kompletteras för att bättre möta de krav som kommer att ställas på ekonomer i framtidens näringsliv. Jag gör det utgående från en övertygelse att en allt större del av detta näringsliv kommer att bestå av mindre företagsenheter. Small is beautiful "I dag lider vi av en nästan universell tillbedjan av gigantismen. Det är därför nödvändigt att envist hävda litenhetens fördelar, där detta är tillämpligt." Så skrev E. F. Schumacher för tjugo år sedan i boken "Small is beautiful". En undertitel till den svenska utgåvan av boken var "Ekonomi som om människor betydde något". Schumacher behandlade i boken en rad frågor i vår omvärld som påverkar oss, om vikten av att till exempel ta till vara jordens naturtillgångar på ett klokt sätt. Men han skrev framför allt om betydelsen av att skapa arbetsplatser med små enheter, där människor trivs, utvecklas och engagerar sig.

2 När boken kom ut, blev den mycket uppmärksammad. I dag är den glömd av de flesta. Uttrycket "Small is beautiful" har i och för sig blivit ett välkänt uttryck - men allt för få bryr sig om att fundera över vad det egentligen innebär. I Sverige är vi sedan lång tid tillbaka övertygade om de stora organisationernas välsignelse. Man skulle nästan kunna säga som Schumacher att vi lider av en nästan universell tillbedjan av gigantismen. Under den period som gått sedan han skrev sin bok har vi, möjligen med undantag för de allra senaste åren, hela tiden strävat efter att skapa så stora enheter som möjligt inom alla områden. Vi har fusionerat fram allt större företag för att nå samordningseffekter. Vi strävar efter att slå samman olika intresseorganisationer för att få större tyngd i dem - frågar vi då egentligen efter vad medlemmarna tycker? Vi har byggt upp så stora universitet som möjligt, oavsett om det finns ett inbördes samband mellan de olika enheterna där. Vi har skapat jättesjukhus med stora avstånd mellan ledning och personal i stället för att skapa mindre enheter med vård närmare människorna. Allt för många människor tror fortfarande att vi genom att skapa allt större enheter kan samordna och rationalisera, och därigenom skapa effektivare verksamheter. Det var kanske riktigt förr, i ett industrisamhälle som byggde på massdrift och där människornas insatser liknade maskinernas. Men vi är lyckligtvis på väg ut ur detta industrisamhälle. I takt med att vi går in i tjänste- eller kunskapssamhället blir det individernas motivation, kompetens och engagemang som kommer att spela största rollen för om ett företag skall utvecklas på ett positivt sätt, inte om man har organiserat det för en så rationell stordrift som möjligt. Och den rationella stordriften är knappast motivationsskapande. I det förgångna kunde vi kanske bortse från att man som en kugge bland tusen kuggar inte har samma möjlighet att påverka sin situation - och därmed knappast har samma motivation - som om man är en bland tio personer i ett mindre företag. Framöver kommer vi inte att kunna göra det. En konsekvens av detta kommer att vara att vi kommer att ha betydligt mindre företagsenheter än tidigare. Och naturligtvis ställer detta andra krav på framtidens ekonomer än vi är vana vid. I den värld där jag själv lever presterar en människa, som mår bra och trivs med sitt arbete, ett flera gånger bättre resultat än en person som inte tycker att jobbet är motiverande. Det gäller för våra säljare - och i ännu högre grad för våra produktutvecklare. Själv påstår jag att en mycket god grundförutsättning för att man skall må bra och trivas med sitt arbete är att man har förmånen att få arbeta i ett litet företag, där ens arbete uppmärksammas på ett annat sätt än i ett stort. Just synligheten i det lilla företaget - och möjligheten att i större utsträckning kunna påverka den egna situationen - är starkt motivationsskapande. Sett mot denna bakgrund är det i många fall mindre väsentligt om man genom stordrift och olika slag av samordning tar till vara olika möjligheter till rationaliseringar. De besparingar man går miste om genom att inte utnyttja samordningsmöjligheterna i större företagsenheter är allt oftare väsentligt mindre än de vinster man kan få till följd av ha mera motiverade människor i mindre företag. Ett resultat kommer att vara en fortgående förändring av näringslivet - och troligen också det offentliga livet - mot mindre företagsenheter (givetvis ofta som delar av större enheter). Schumacher s förhoppningar om en Ekonomi som om människor betydde något kommer framöver troligen att uppfyllas, genom att vi går över till de mindre enheter som han förespråkade för att därigenom skapa miljöer där människor trivs, utvecklas och presterar! Förändringstakten Men det finns utöver det mänskliga argumentet ytterligare starka skäl till varför framtidens näringsliv kommer att bestå av allt mindre företagsenheter - och därmed ställa andra krav på ekonomerna än de som hittills ställts!

3 Jag tror att alla accepterar tesen att förändringstakten inom samhällets alla områden håller på att bli allt högre. Det finns forskare som anser sig ha konstaterat att ett skeende, som för tjugo år sedan tog fem år, i dag i de flesta fall tar mindre än arton månader. Och förändringstakten lär inte komma att sjunka framöver. Just att allting hela tiden går fortare och fortare kommer i sig att tvinga fram ett nytänkande vad gäller företagsstrukturerna, möjligen med undantag för vad som gäller i den krympande traditionella industrisektorn. Inom allt fler områden går det inte längre att hänga med - eller att driva framåt - den tekniska utvecklingen, om man skall samla in information runt om i en större organisation för att sedan låta analysera den i centrala staber. Om man gör så, hinner man helt enkelt inte med i konkurrensen med mindre och snabbrörligare enheter. Konsekvensen kommer att bli att man kommer att organisera sig i mindre enheter - och det kommer på sikt att röra sig om kompletta företag, inte bara om skenbarligen självständiga enheter inom större organisationer. Allt fler stora organisationer kommer att slås sönder, klyvas på samma sätt som det medelstora företaget Hogia klövs för några år sedan. Detta skedde i vårt fall när såväl marknaden som den tekniska utvecklingen började förändras i en takt som gjorde att vi med vår traditionella organisation inte längre hann med och vi var på väg att förlora ett försprång som vi tidigare haft inom vårt område. I dag har vi på nytt skaffat oss detta försprång, och i många olika avseenden, genom att ha organiserat verksamheten som en grupp av - självständiga men samarbetande - mindre företag. Jag lyssnade för ett tag sedan på ett föredrag av den kände nationalekonomen Michael S Porter. Han berättade att man inom ekonomisk forskning börjar fråga sig om kanske stordriftsfördelarna i organisationer är överskattade. Jag tror faktiskt att man kan gå längre än så. Givetvis finns det situationer - kanske framför allt i traditionella industriföretag - där stora organisationer har fördelar genom sin storlek. Men i det samhälle som i dag håller på att växa fram tror jag att det oftare skulle vara rimligt att i stället tala om smådriftsfördelar! I Affärsvärldens årligen återkommande översikt över databranschens utveckling konstaterade man härom året att de mindre dataföretagen var lönsammare än de större. Och som väntat fann man att den relativa tillväxten hos dem var större. Vågar man ta dessa omständigheter som en klar indikation på att jag har rätt när jag talar om smådriftsfördelar i stället för stordriftsfördelar i åtminstone nyare industrigrenar? Ekonomerna i de mindre företagsenheterna När mindre företag skapas ur större, kommer en av tankarna att vara att all relevant information skall föras ut till dem. Det kommer att leda till att centrala staber kommer att krympas drastiskt - och bland dessa staber finns naturligtvis de centrala ekonomifunktionerna i många stora och medelstora företag. Att ekonomifunktionerna vid en verksamhetsuppdelning i så stor utsträckning som möjligt bör flyttas ut i de mindre enheterna är väsentligt - det finns nog ingen information som är så viktig att hela tiden ha tillgång till för ett mindre företag som den fullständiga bilden av den egna ekonomiska situationen! En följd kommer att bli att behovet av att utbilda specialistekonomer för de centrala staberna i stora företag kommer att minska - däremot kommer vi att ha ett hela tiden ökande behov av ekonomer med bredare kompetens för arbete i mindre företag. Kanske har vi redan börjat se denna utveckling. Jag upplever att arbetsmarknaden varit kärv de senaste åren för många högskoleutbildade ekonomer. Samtidigt känner jag att vi har ont om duktiga människor som kan träda in i och ta hand om de kompletta ekonomifunktioner som finns i våra mindre och medelstora företag. Enligt NUTEK s utredning Småföretagen - Sveriges framtid? (B 1994:4) skapades under senare hälften av 80-talet sju av tio nya arbetstillfällen i det privata näringslivet just i småföretagen. Enligt samma utredning minskade varje år under perioden antalet anställda i företag med mer än 500 anställda med 2,3 %, medan antalet anställda i de allra minsta företagen procentuellt sett årligen

4 ökade lika mycket. På grund av den successiva övergången mot ett kunskapssamhälle och den allt snabbare utvecklingen inom praktiskt taget alla områden, måste det anses tämligen säkert att denna utveckling kommer att fortsätta. Ändå upplever jag att vi i vår akademiska utbildning av ekonomer framför allt utbildar människor för arbete i stora organisationer. I och för sig finns vid ett antal högskolor utbildningslinjer i t ex småföretagsekonomi, men jag upplever att den del av högskolesystemet som vänder sig mot mindre företag är klart underdimensionerad. Det känns också som om utbildningen av småföretagsekonomer ofta är något av en undantagsföreteelse - en särskild del av utbildningen som vänder sig till en något udda mottagargrupp. Egentligen borde det väl vara precis tvärtom - att huvudlinjen inom den näringslivsinriktade ekonomutbildningen borde vara inriktad på att få fram ekonomer för att fylla de mindre och medelstora företagens behov? I så fall skulle vi kanske också få en ändrad inriktning hos den andra viktiga uppgiften vid våra högskolor - forskningen. Jag upplever att forskningen kring de mindre och medelstora företagens situation inte alls är så omfattande som den rimligtvis borde vara med tanke på betydelsen hos denna grupp av företag. Är det så att det inte är fint att forska kring skeendena i små organisationer? Tänk om vi verkligen på allvar kunde börja få belyst vilka skillnaderna är mellan stora och små företag - och via forskningen få underlag för hur vi skall lägga upp utbildningen av ekonomer så att den verkligen passar den framväxande strukturen i näringslivet! Vi vet att t ex snabbrörligheten hos de mindre företagen är en av konkurrensfaktorerna när man tävlar med de större företagen och deras slagkraft. Hur bör man anpassa högskoleutbildningen så att de ekonomer som kommer till de mindre företagen kan hjälpa till att skapa denna snabbrörlighet i stället för att vara bromsklossar mot den? En personlig reflexion En mycket personlig reflexion i sammanhanget är denna. Jag för ofta och gärna fram uppfattningen att civilekonomutbildningen på ett helt annat sätt än i dag bör anpassas till de mindre företagens behov. Jag möts då ofta av något som jag upplever som ett milt överseende. Det känns som om det inte är riktigt inne med småföretag i akademiska kretsar. Men då tänker jag tillbaka på hur man i samhället generellt sett såg på småföretag för femton år sedan och funderar över hur man kan tänkas se på dem om femton år. När jag startade Hogia 1980 kändes det som om det var något av skottpengar på småföretagare. När jag lämnade det stora företag där jag varit anställd i många år för att starta eget, var det många som såg på vad jag gjorde inte bara med misstro, utan även med ogillande. På ett sätt som man inte kan föreställa sig i dag kändes det under ett antal år som om i stort sett alla i samhället - kommun, politiker, massmedia - var något av motparter och motståndare till dem som startade småföretag. Småföretagaren ansågs som något av en potentiell fifflare (jämför med fåmansreglerna i skattelagstiftningen som tillkom vid denna tid och som ju på sätt och vis just pekar ut småföretagaren som en särskilt misstänkt person). I dag är situationen annorlunda. Det är nästan rörande att höra samma människor, som tidigare var så skeptiska till företagsstartarna, tala om att det är småföretagarna och entreprenörerna som skall rädda landet - att det är dessa som skall svara för den ekonomiska tillväxten, säkra sysselsättningen. Välviljan verkar inte känna några gränser (åtminstone inte i det talade ordet). Omsvängningen har varit minst sagt dramatisk. Och hur kommer det att vara om femton år? Om, som jag tror, småskalighet och människoekonomi kommer att vara ännu mycket mera betydelsefull än i dag, så bör vi ta hänsyn till det NU i planeringen av ekonomutbildningen. De ekonomer som kommer att utbildas under de närmaste åren kommer väl förhoppningsvis att vara mycket centrala i företagsamhet om femton år... eller?

5 Några konkreta synpunkter på utbildningen Jag påstår inte att all utbildning av ekonomer skall ske med målsättningen att de alla skall hamna i mindre företag. Det jag förespråkar är att vi framöver klarare accepterar att det behövs högskoleutbildade ekonomer även i mindre företag och att vi ser till att anpassa en ökande del av utbildningen efter detta behov. Några synpunkter på själva utbildningen för att klara detta är följande: Relevant facklitteratur Se först och främst till att facklitteratur som avser förhållanden i näringslivet återspeglar situationen där av i dag - och kanske ännu hellre situationen av i morgon! Beskrivningarna i den amerikanska litteraturen av de verkligt stora internationella företagsbjässarna är i allmänhet bara till en liten del relevant för utbildningen vid våra svenska högskolor. Eftersom stora och små företag skiljer sig åt så mycket kan dessa beskrivningar ge studenterna en felaktig bild av hur ett genomsnittsföretag egentligen ser ut och fungerar. Låt alltså åtminstone en betydande del av utbildningslitteraturen avse mindre organisationer! Och se till att de som genomför utbildningen också i rimlig utsträckning behärskar de mindre och medelstora företagens miljö - och kan undervisa även om den! Jordnära utbildning Gör utbildningen mera jordnära än den är i dag vad gäller framför allt vanlig bokföring och ett företags vanliga ekonomirutiner. Det förutsätts ofta att studenterna kan, och har erfarenhet av, dessa rutiner när de påbörjar sin akademiska utbildning - och att man därför kan hoppa över dessa grundläggande inslag i utbildningen. Detta är dock ofta inte fallet, och då måste man förmedla denna kunskap vid högskolan! Vid en teknisk högskola läser man i allmänhet en mycket stor mängd matematik under första läsåret och har det som något av en grundkunskap för de kommande årens studier i mera tillämpade ämnen. Tyvärr lär man sig inte praktisk bokföring på djupet i ekonomutbildningen vid många av våra högskolor - och därigenom säkerställer man inte att eleverna har den baskunskap som skulle ha gjort det lättare under de påföljande åren att tillgodogöra sig tillämpningskunskaper av olika slag. Det är bara den som verkligen gnetat med ett företags bokföring - inklusive de olika för- och eftersystemen - som får en verklig ryggradskänsla för t ex hur olika nyckeltal för ett företag påverkas av olika förändringar i ett företags resultatutveckling eller kassaflöde! Det är bara den person som verkligen själv grovjobbat med redovisning, som kan göra en kvalificerad ekonomisk simulering för ett komplett företag. Det är bara den som verkligen själv arbetat sig igenom både den löpande redovisningen för ett företag och gjort bokslut för det, som klarar av att fullt ut förstå sambandet mellan ett företags resultatredovisning och dess likvida utveckling. Att hoppa över denna grundläggande träning är som att hoppa över matematikutbildningen som grund för den högre tekniska utbildningen! En allt viktigare anledning till att man i utbildningen mera handgripligt än i dag bör ha omfattande inslag av vanligt bokföringsarbete är också att fler och fler av ekonomerna troligen kommer att hamna som allround ekonomer i mindre eller medelstora företag - och då måste man behärska ekonomirutinerna på ett sätt som kanske inte är nödvändigt i det större företagets analyserande specialistbefattningar. Projektarbeten av olika slag Jag upplever att en stor del av ekonomutbildningen är ämnesbunden på ett sätt som levande livet inte är. Vidare tycker jag att alldeles för mycket består i ämnesbunden utlärning snarare än problemorientad inlärning.

6 Särskilt i ett mindre företag har varje person i allmänhet problemställningar som sträcker sig över olika ämnesområden. Man måste söka lösningarna på problemen inom ett brett område, som inte alls alltid följer de olika ämnesområden som finns vid en högskola. I större utsträckning än i dag tycker jag att utbildningen bör bestå av olika projektarbeten som så ofta som möjligt bör vara ämnesövergripande! Och mycket gärna ser jag att företagspraktik blir ett väsentligt inslag i en sådan verksamhet. I början av 1980-talet började vi tala om en ny typ av människor, de företagsbyggare som vi började hedra med det nya begreppet entreprenörer. (Detta begrepp hade vi dessförinnan reserverat för människor med en anknytning till byggnads- eller anläggningsverksamhet.) I dag är entreprenörskap ett verkligt innebegrepp och vi har börjat utse Årets entreprenör osv. Och visst behövs entreprenörerna/företagsbyggarna mer än någonsin... Det är nog svårt att i en högskoleutbildning lära en människa utan grundförutsättningar att bli en god entreprenör. Däremot tror jag att man - beroende hur man lägger upp utbildningen - kan förstärka eller försvaga den entreprenörsådra som en människa har. Om vi genom olika slag av projektarbeten tvingar studenterna att söka lösningar på problem - i stället för att bara trycka i dem ämnesbunden kunskap - tror jag att vi bidrager till entreprenörskapet i samhället! En organisation som jag har mycket stor respekt för är Ung Företagsamhet. Man verkar på gymnasienivå och ger elever möjlighet att i projektform under ett läsår driva ett litet företag, för att efter läsårets slut lägga ner företaget igen. Tänk om studenterna vid våra högskolor fick möjlighet att under sin högskoletid göra motsvarande - då skulle vi få ekonomer till näringslivet som verkligen visste vad det innebär att starta och driva företag! Använd persondator! Egentligen skulle det inte behöva sägas. Gör användningen av persondator till ett obligatoriskt och mycket mera naturligt inslag i utbildningen än i dag! En ekonom som inte kan hantera en persondator och de vanligaste programvarorna utan och innan är inte en fullvärdig ekonom. Min bild är att många stora företag framöver kommer att delas upp i små. Det kommer att leda till att även de centrala ekonomifunktionerna kommer att slås sönder. Varje del av det stora företaget kommer att göras till ett företag i sig - och bli en komplett juridisk enhet med egen bokföring. Det kommer ännu mer än i dag att leda till att man kommer att decentralisera ekonomifunktionerna - man kommer inte i de mindre enheterna att acceptera att man inte har omedelbar tillgång till den mycket viktiga information som redovisningssystemet innehåller. I typfallet kommer redovisning på persondator att ersätta de stora centrala system som i dag finns i många större organisationer. Detta gör det extra viktigt att framtidens ekonomer redan i utbildningen lär sig hantera persondatorer på rätt sätt! Naturligtvis skulle en utökad satsning på gnetande inom bokföring mm i en första årskurs ge denna naturliga anknytning till persondatorerna. Det finns också (minst) ett annat skäl till att de ekonomistuderande bör lära sig att hantera en egen dator i större utsträckning än i dag. Det är att utbildningen vid högskolorna förhoppningsvis mycket snart kommer att utnyttja nya tekniker (i stället för den traditionella klassrumsutbildningen med en lokal föreläsare) som bygger på data- och IT-teknik. Distansutbildning och interaktiv utbildning av olika slag kommer troligen snart att vara vanlig - vilket kräver att studenten behärskar sin dator fullt ut för att kunna ta del av den på ett effektivt sätt. När Michael S Porter höll det föredrag som jag berättar om ovan satt han i sitt tjänsterum på Harvard, medan det var vid den nyinvigda Handelshögskolan i Göteborg som 250 personer lyssnade på det - människor som efteråt ställde frågor till Porter, kommenterade hans slutsatser osv. Och

7 överföringskostnaden för 90 minuters dubbelriktad kommunikation över Atlanten var några tusenlappar! Förhoppningsvis är vi på väg mot ett virtual university där vi gör så här mer och mer - men det kräver en datakunskap hos alla inblandade... Internationell inriktning Naturligtvis skall utbildningen ha en internationell inriktning. Detta gäller i minst samma utsträckning när man utbildar ekonomer för att arbeta i små företag som i stora. En duktig ekonom kan kanske vara den person som verkligen kan hjälpa det lilla företaget att komma ut på världsmarknaden med de egna produkterna och därigenom hjälpa till att skapa den tillväxt i näringsliv och samhälle som vi eftersträvar. Teknikinslag Jag är själv civilingenjör och civilekonom. En av mina söner håller på att skaffa sig samma utbildningskombination. Den andre håller på att läsa till ingenjör. Min hustru är civilekonom. Familjemässigt lever jag i en värld av ingenjörer och ekonomer. Det gör jag även i min Hogia-värld, där vi har många akademiker med ekonomutbildning och/eller teknisk utbildning. Jag trivs i den världen och jag ser fördelarna med olika kombinationer av teknisk och ekonomisk utbildning. Jag ser hur man i utbildningen vid våra tekniska högskolor i ökande utsträckning lägger in moment från den företagsekonomiska utbildningen. Tänk om vi skulle låta de båda världarna löpa ihop även från andra hållet - och låta fler och fler av ekonomerna läsa lite grand teknik under sin utbildning? Är det kanske framöver nödvändigt att göra detta? Är det så att det inte kommer att räcka med att behärska ekonomi för att man skall klara sig bra i de mindre företagen - där viktiga beslut allt oftare tas på intuitiv basis, snabbt och utgående från att de som fattar besluten inte bara har tillgång till ekonomisk information utan också behärskar fackområdet? I det lilla företaget fungerar det inte framöver att bara vara professional manager. Där måste man också som chef ha en god kunskap inom det relevanta fackområdet - för att kunna fatta de snabba beslut som är en av den lilla organisationens styrkor. Står sig den rena fackekonomen slätt i den miljön? Kommer han eller hon inte att få möjlighet att få de framskjutande positioner i näringslivet som han/hon kanske hoppades på när han/hon påbörjade sin ekonomiutbildning en gång i tiden? Skulle det vara klokt att erbjuda de ekonomer som så önskar en termins utbildning i teknik? Det skulle i så fall inte vara för att de skall lära sig designa utrustning, bygga broar eller skapa nya kemiska substanser. Det skulle vara för att de skulle få en grundläggande teknisk förståelse, en förståelse av hur teknik används, en förståelse som de sedan skulle kunna bygga på i sin framtida företagsmiljö. Där skulle de kanske bättre än i dag kunna bli de beslutsfattare med såväl ekonomisk som teknisk insikt som kan hjälpa de mindre och medelstora företagen att bli de framgångsrika spelare som vi vill att de skall bli. Högskoleekonomer med teknisk inriktning, är det de framtida nyckelpersonena i de mindre och medelstora företag som skall hjälpa Sverige till den utveckling vi vill ha...?