Maya NYTT. Mars 2006 COLCHAJ NAC LUUM. Nyheter från föreningen. Rapporter från Yalambojoch i Guatemala.

Transkript

1 Maya Mars 2006 Nyheter från föreningen NYTT COLCHAJ NAC LUUM Rapporter från Yalambojoch i Guatemala. SCHACK ÄR INNE. Fler och fler ungdomar i Yalambojoch söker sig till byns bibliotek för att spela schack och läsa. Här funderar Mario Marcos Lucas, till vänster, över vad hans kompis Filberto Santizo Domingo har för planer. I bakgrunden ett par grabbar som hittat något intressant i en bok. Innehåll En vecka i Yalambojoch Utanför rådhuset snickrar några män på en liten kista. I den ska lille Ricardo ligga. Han blev två år. Och nere på byns idrottsplats tjuter förskolebarnen av glädje när de kämpar för att vinna en hård dragkamp. Degar knådas och det bjuds på rykande färska tortillas i rökiga och murriga kök med jordgolv, och utmed den vackra floden Rio Salchila med sina många vattenfall tränger en grupp unga kvinnor fram genom den täta regnskogsvegetationen. De är på utflykt, är på gott humör, skrattar och plockar läckra snäckor i floden. Föreningen Colchaj Nac Luums revisor Janos Szemler berättar om en händelserik höstvecka i byn Yalambojoch och dess omgivningar. SIDORNA Arbetslusten tillbaka -Högstadieskolan invigd -Stor bidrag -En volontärs intryck -USA bygger mur -Bidrag till naturskog -Plantskolan i malpåse -Kollekt från Nordens lucia -Fadderporträtt -Ny väg genom byn -Glömmer aldrig Yalam -Våldet ökar -MayaNytt tio år -Ekonomisk rapport I redaktionen: INGEMAR FALK och TORSTEN JANSSON.

2 Krutrök, läckra smultron och mer arbetslust För nio månader sedan, den 5 april 2005, kom en lynchmobb till Yalambojoch från grannbyarna i syfte att driva bort mig och föreningen Colchaj Nac Luum. Uppretade män från grannbyn Aguacate ville bränna ner mitt hus och några talade om att döda mig. Turligt nog hade jag lämnat Yalambojoch dagen innan och blev sedan varnad av vänner i byn. Det dröjde en månad innan jag vågade återvända. Då hade de flesta som deltog i kalabaliken insett att de blivit lurade. Det var inte sant att jag skulle ha allierat mig med godsägare som ligger i konflikt med indianbyarna om marken kring Laguna Yolnajab. Våren är här. När jag skriver de här raderna är det den 2 januari och på torget framför mitt hus firar byborna det nya året med marimbamusik och dova knallar från morteros primitiva smällare. Krutröken ligger tung över byn. Nyårsbomberna, som väger ett halvt kilo, är försedda med en meter stubintråd och läggs i ett gjutjärnsrör som pekar rakt upp mot den blå himlen. Explosionerna vid torget skulle skrämma livet ur min fars Knabstrup-hästar hemma i Danmark. Men här verkar både folk och fä ha anpassat sig. I Guatemala blir det ingen riktig fest utan ett överflöd av fyrverkeri. Men festen har också en tragisk baksida, och den kan man se på sjukhusens akutmottagningar. Medan krutröken skingras sveper en mild bris in dofterna från trädgårdslandet. Citronträdet gömmer ett hundratal frukter i lövverket, och i landen är det dags att rensa bort myntan som spridit sig som likt ogräs mellan dvärgpalmerna. BÄTTRE LYHÖRD ÄN LÅNGSINT I förra MayaNytt berättade jag om den svåra stress jag plågades av efter dödshoten, men också om föreningens ekonomiska bekymmer, vilka var ett resultat av att jag inte orkade sköta de viktiga kontakterna med faddrar och systerskolor i Sverige. Under hösten började jag må mentalt bättre och arbetslusten återvände. Jag fick kraft att möta och konfronteras med fler av dem som låg bakom hoten mot mig. Jag tror inte man mår bra av att vara långsint och bitter. I regel är det nog bättre att vara lyhörd och förlåtande. Häromdagen var jag hemma hos Felipe Garcia, en av de drivande i kampanjen mot mig och vårt arbete i byn. Felipe var uppriktigt glad över att prata med mig. Nu är han inte längre intresserad av att stycka upp byns gemensamma mark, eller hugga ner regnskogen kring Laguna Yolnajab. I stället har han engagerat sig i kampen mot nya hot: Planerna att starta gruvbrytning i trakten. Så är det. Det blir tvära kast ibland. Denne Felipe Garcia, som i april förra året agiterade mot mig och vår förening, skrev i november in sin fjortonårige son Mateo i den nya högstadieskolan i Yalambojoch. Läsåret i Guatemala börjar i januari, så om en vecka är det skolstart med drygt trettio elever, varav flera från grannbyarna. Insamlingsresultatet i Sverige för 2005 blev långt under 2 MAYA-NYTT föreningens budget. Som en konsekvens av detta måste vi nu lägga plantskolan och alla nyplanteringar av skog i malpåse ett år. Detta för att kunna bygga klart kulturcentret Niwan Nha i Yalambojoch under Det är min innerliga förhoppning att vi kan dra igång plantskolan nästa vinter. Trädplanteringen skapar arbetstillfällen, är bra för miljön och en förutsättning för en hållbar utveckling i området. För drygt tre år sedan sökte vi stöd från skogstyrelsen (Instituto Nacional del Bosque) i Guatemala för att kunna vårda naturskogen på San Francisco-marken, den mark föreningen köpte Efter många om och men beviljade skogsstyrelsen bidraget för ett par månader sedan. Under en femårsperiod får vi varje år kronor i bidrag för 54 hektar skog kring Rio Salchilas och Rio Takimeléns källflöden. Delar av marken har varit avverkad tidigare, så det krävs nu varsam återplantering av träd som förekommer i trakten. STORT BIDRAG Det är mycket glädjande att stiftelsen Brödet & Fiskarna i Västmanland har beviljat vår förening ett bidrag på kronor till uppbyggnaden av kulturcentret. Pengarna ska vi använda för att inreda lärarhuset, en sovsal för kursgården och till tak och annat på Folkets Hus ett bygge som stått still i tre år. Om några dagar kommer kylan svepande ner från Kanadas och Nord-Dakotas prärier. Då blir det fem, sex grader i mitt kök. Det är inte bara av ondo. Att huttra i kylan gör mig bättre rustad att njuta intensivt av värmen när den kommer tillbaka. Jag minns min barndom på landet i Danmark, där jag växte upp på sextiotalet, på en gård på södra Fyn, där kunde också kontrasterna vara skarpa. Som femåring i november 1962 sattes jag att plocka leriga rovor som min far plöjde upp med häst. Det var året innan första traktorn kom till gården. Kontrasten mellan de kalla, leriga rovorna i den grå novemberskymningen och mors varma choklad på kvällen i det ombonade köket var ljuvlig. Då kände man sig riktigt nöjd efter ett hårt dagsverke. Samma känsla upplever jag nu, efter alla vedermödor. I april förra året var situationen kaotisk och hotfull. Nu är det lugnt, och jag känner stor arbetslust. I månader låg mitt trädgårdsland i träda. Men mellan jul och nyår krattade och gödslade några svenska vänner odlingsbäddarna bakom sjukstugan. Nu söker sig späda vitlöksstjälkar och rädisor upp ur myllan, och strax intill fortsätter de envisa svenska, smultronplantorna att skänka mig läckra bär. Volontär i föreningen Colchaj Nac Luum För åtta år sedan var högstadiet i byn bara en vision, nu är drömmen förverkligad och skolan fylld med trettio förväntansfulla elever och tre nyanställda lärare. Föreningen kunde omöjligt förutse alla problem som ideligen försenade projektet och därmed skolstarten. Både köpet av San Franciscomarken 1998 för att trygga byns vattenförsörjning, plantskolebygget, de omfattande skogsplanteringarna och svåra markkonflikter som ledde till dödshot lade krokben för våra visioner. Det långsiktiga målet för utbildningen är att byborna själva genom sin skogsförening Awum Te ska kunna driva högstadieskolan. Pengarna till driften ska komma från de drygt 100 hektar skog som planterats på byns mark under senare år. Hopp om förändring Utbildningsnivån i Guatemala är en av de lägsta i hela Latinamerika, något som också regeringen erkänner. I Guatemala City har utbildningsministeriet börjat det mödosamma förändringsarbetet. Den föråldrade läroplanen kommer att ersättas av en ny där eleven sätts i centrum. Ministeriet vill även satsa på en höjning av lärarnas kompetens och status. I dagstidningen Prensa Libre den 8 januari berättar ansvarige Herminia de Muralles om nya metoder och ämnen i undervisningen, men påpekar samtidigt att det kan ta tio, tjugo år att genomföra. Många statligt anställda lärare är oroliga för framtiden. På sjuttiotalet var lärarnas fackförening stridbar. Då satte diktaturen in dödspatruller mot aktiva ledare. För att tysta kritikerna lockade också regeringen med helt orimliga anställningsvillkor. Lärarna fick, t ex, möjlighet att gå i pension vid 42 års ålder. Diktaturen såg också mellan fingrarna med att många lärare kom och gick som de ville i skolan. Militären och de rika familjerna i Guatemala var nöjda med att mayaindianerna inte lärde sig läsa och skriva. Lärartjänster var till salu för högstbjudande eller delades ut till vänner. Det är först de allra senaste åren som mygel kring tjänstetillsättningar har börjat ifrågasättas och angripas. Resultatet av denna destruktiva skolpolitik har blivit en lärarkår där många saknar ambitioner och visioner. Därför stretar en stor del av de fast anställda lärarna emot när det erbjuds fortbildning. Ni som kan spanska har möjlighet att läsa ministeriets utmärkta hemsida. Gå in på: TRÖTT BYGGMÄSTARE. Föreningens volontär, eller rättare: kooperatör, Per Bylund Andersson i den nu färdiga högstadieskolan i Yalambojoch. Han ritade skolan vårvintern 1998 och började bygga samma år, då orkanen Mitch drog fram För att vända trenden planerar gob.gt genom byn och raserade en del av grunden. Efter åtta år med problem av olika slag i byn kan han nu pusta ut. vi att etablera ett samarbete med lärarna i den statliga låg- och mellanstadieskolan. Colocha planerar Högstadieskolan att bjuda in representanter från ministeriet till ett seminarium i Yalambojoch. PER BYLUND ANDERSEN i Yalambojoch invigd Vi har nu grundkurser för nya medlemmar i Awum Te, och i vår ska skogsföreningens styrelse delta i påbyggnadskurser i bokföring. Men ännu är det den spanska organisationen Ixmuncané och vår förening Colchaj Nac Luum som är drivande och har ansvaret för högstadieskolan. Vi hoppas dock att skogsföreningen Awum Te kan ta över skolan om två, tre år. I förskolan har detta redan skett. Där är nu Isabel Gomez ansvarig chef med eget budgetansvar. Fortsättning nästa sida MARS 2006 MARS 2006 MAYA-NYTT 3

3 Som jag berättade i förra MayaNytt samarbetar vår förening med Ixmucané, en lokal organisation i provinshuvudstaden Huehuetenango med eldsjälarna Celia och Montse från Spanien. Bägge har bott i Huehuetenango sedan 1999 och varit initiavtagare till ett utbildningsprojekt som omfattar stipendier till Mayaflickor, fortbildning och internat i staden Huehuetenango. Ixmucané köpte för ett par månader sedan en privatskola i stadens utkant där de vill skapa ett större utbildningscenter för Mayaflickor. Celia blir huvudansvarig för detta center medan Montse, kallad Colocha på grund av sitt vildvuxna hår, vill ägna sig åt samarbetet med oss i högstadieskolan i Yalambojoch. Organisationen Ixmucané betalar två av lärarlönerna och vår förening den tredje. COLOCHA ANSVARIG Samarbetet med Ixmucané innebär också att Colocha får ansvaret för lärarnas fortbildning. I år planerar hon att vistas cirka tio dagar i månaden i Yalambojoch, vilket jag är väldigt nöjd med. Inredning av högstadieskolan, läromedel, mellanmål åt eleverna och städning betalar vår förening, Colchaj Nac Luum. Colocha är utbildad speciallärare, impulsiv och inspirerande. Ibland tar hon andan ur de blyga ungdomarna i Yalambojoch med sitt omfamnande sätt. Förberedelserna i november och december var intensiva. Möten med intresserade föräldrar och elever, registrering av skolan och information om villkoren, samt sist men inte minst viktigt: Att anställa lämpliga lärare. Ett tiotal sökande deltog i anställningsproven, där vi lade stor vikt vid pedagogiskt nytänkande. Av de tre som fick jobben är Ana och Gumercinda popti-indianer från San Antonio Huista och Chaculá medan Flor de Maria är ladina från Estancia de la Virgen. SKOLAN BEHÖVER NY ENTRÉ Drygt trettio elever är inskrivna. Av dessa är tyvärr bara åtta flickor/kvinnor. Yngste eleven är tretton och den äldsta fyrtiofyra år. Hälften läser årskurs sju medan de övriga pluggar in mellanstadiet. Vi var inte riktigt klara med allt vid skolstarten. Bland annat dröjer det till slutet av februari innan toaletterna är färdigmurade. Bokhyllor, bänkar och bord har vi plockat ut från Kursgården i väntan på stöd från Sverige till köp av ny inredning. En miss i bygget, som jag får ta på mig eftersom jag ritade skolan, är att byggnaden saknar ordentlig entré, där eleverna kan byta från leriga gummistövlar till inneskor. Det skulle gå att bygga en inglasad entré på framsidan, cirka 20 kvadratmeter för en kostnad på drygt kronor. Mycket bra insamlings- 4 MAYA-NYTT mål för en skola med dagsverke/ basar till våren. Hör av er! LÅNGA DAGAR I Guatemalas statliga skolor börjar skoldagen halv åtta på morgonen och slutar redan klockan halv ett på middagen. Så är det i princip. Den sorgliga verkligheten är att i Yalambojoch brukar lärarna komma först vid halvnio-tiden, sedan släpper de ut eleverna på långrast klockan tio. Runt halv tolv börjar undervisningen igen, och pågår då i högst en timme. Enligt min uppskattning fick eleverna i den statliga låg- och mellanstadieskolan i Yalambojoch högst 300 undervisningstimmar under förra läsåret. De har laglig rätt till minst det dubbla. Av de fem lärare som arbetade i Yalambojoch förra året återkom ingen till inskrivningen av elever nu i början av januari. I princip slutar det statliga läsåret 31 oktober, men i praktiken upphörde undervisningen efter nationaldagen den 15 september. Att myndigheterna nonchalerar utbildningen på landsbygden är inget nytt. Bedrövligt, men det krävs också att maya-indianerna organiserar sig och protesterar mot denna orättvisa., som har historiska rötter. Medan de statligt anställda lärarna bara jobbar halvdag blir det annorlunda i vår högstadieskola. Eleverna kommer frivilligt och är studiemotiverade, men har stora kunskapsluckor. Ett av anställningsvillkoren för våra tre lärare i högstadieskolan är därför att de ska arbeta hela dagarna, från klockan åtta till fyra. En annan nyhet är föräldramötena. Varannan månad kommer vi att samla föräldrarna. I statliga skolan har det mig veterligen inte arrangerats ett enda föräldramöte sedan 1996,då läraren Carlos från Huehuetenango var rektor i Yalambojoch. SÖKES: VOLONTÄRER Behovet av pedagogisk utveckling är stort och vi tar gärna emot praktikanter från både Sverige och andra länder. Ett par grundkrav är skapliga kunskaper i spanska, samt både lust och förmåga att kunna delta i undervisningen. Vi skulle bli speciellt glad övar att få hit Freinetlärare som kan ge Ana, Gumercinda och Flor de Maria nya idéer. Under sensommaren i år skulle vi ha stor nytta av en datorkunnig praktikant, som både kan hjälpa oss med installationen av datorer och utbilda lärarna i DET DOFTAR NYMÅLAT. Skolsalarna är ljusa och rymliga och håller hög standard. datorkunskap, samt internet. För inköp av datorer har vi ett bidrag från ett dagsverke på Östra Real i Stockholm. Under våren kommer sannolikt en volontär från Tyskland, som på egen bekostnad reser hit för att under några månader delta i uppbyggnaden. Föreningen Colchaj Nac Luum har inga volontärsbidrag från Sida, därför måste de som är intresserade finansiera både resa och uppehälle själva. Jag har under senare år märkt att intresset ökat. Istället för att av egoistiska skäl vagabondera jorden runt väljer fler att delta i solidaritetsarbete. Ni som kan tänka er att jobba i högstadieskolan, minimitid ett par månader beroende på typ av insats, är välkomna att höra av er till mig: per@cnl.nu KULLEN SJUDER AV AKTIVITET Det sjuder nu av liv i byns kultur- och utbildningscentrum, som på chuj-språket kallas Niwán Nha. I förskolan planerar Isabel, Julia och Francisca för det nya året. Familjeplaneringen har lett till att barnafödandet minskat, så det är färre fyraåringar inskrivna i år jämfört med föregående år. I kursgården är Juana i gång med en ny huipilgrupp som ska lära sig brodera gamla, traditionella mayamönster i regnbågens alla färger. Det är främst tonårstjejer som deltar för att lära sig sy denna för chuj-indianerna så typiska folkdräkt. I kursgården finns också de tre nyanställda lärarna Ana, Gumercinda och Flor de Maria som huttrar i vinterkylan. När de slog upp portarna för de första eleverna i Yalambojoch högstadium hade vår förening uppfyllt ett mycket viktigt delmål. Nu återstår att färdigställa byns Folkets hus, som ligger strax intill högstadieskolan. Byggnaden ska bli en träffpunkt för alla. Ett ställe dit man kan gå för att lyssna på musik, dansa, spela pingis eller biljard, spela teater eller bara sitta och prata. Byggstoppet hävs tack vare stort bidrag kronor så mycket fick föreningen Colchaj Nac Luum i utvecklingsbidrag från Brödet & Fiskarna några dagar före jul. Pengarna ska, bland annat, gå till Folkets hus, ett bygge som stått still en längre tid därför att vår förening inte haft tillräckligt med pengar för att slutföra projektet. Det är Brödet & Fiskarna i Enköping, Västerås och Köping som satsar en del av 2005 års överskott på Yalambojoch. Överskottet kommer från deras tre secondhand-butiker, som gått bättre än förväntat senaste året. Därmed har Brödet & Fiskarna gett närmare 1,2 miljoner kronor i bidrag sedan samarbetet mellan föreningarna inleddes Största enskilda satsningarna har varit Kursgården och Folkets hus. Kursgården stod klar för fem år sedan. Efter en trevande start har byggnaden med åren fyllts med verksamhet. Teoretiska kurser och olika hantverkskurser dominerar bland aktiviteterna. Satsningen på kulturcentret, speciellt högstadieskolan och färdigställandet av Folkets hus, slukar alla våra resurser kommande månader. Som en följd av detta måste vi i år ta en paus i nyplanteringen av skog. Förra året sålde vi större delen av plantskolans produktion, cirka talloch cypressplantor. Men i LÅNGT BYGGSTOPP. Folkets hus har stått i den här skepnaden i flera år, som en påminnelse om föreningens ambitioner och knappa resurser. Men nu är bygget i gång igen och snart ska det dåliga samvetet vara under tak. EKONOMISKA SVÅRIGHETER Kursgården är ett lyckat biståndsprojekt som bidrar till utvecklingen i byn. Folkets hus är också ett projekt som förväntas få stor betydelse för invånarna i Yalambojoch, i synnerhet för ungdomarna, som lider stor brist på vettiga och utvecklande fritidssysslor. När de båda föreningarna tecknade ett samarbetsavtal för 2001 och 2002 avsattes kronor till Folkets hus, som då hade påbörjats. En del av pengarna skulle också gå till stensättning av torget i byns kultur- och utbildningscentrum. Sedan inträffade oförutsedda händelser slag i slag som tvingade föreningen Colchaj Nac Luum att styra pengar till akuta behov. En väsentlig förklaring till föreningens ekonomiska problem är att Sida ändrade inriktning i sin biståndspolicy, vilket ledde till nedskärningar av bidragen till Yalambojoch. En annan faktor som också bidragit till de ekonomiska svårigheterna är de omfattande skogsplanteringarna i byn. Skogsprojekten har finansierats av föreningen, som fått tillbaka pengarna i efterskott av Guatemalas skogsvårdsstyrelse. Som mest låg föreningen ute med cirka kronor under ett år. KLART I HÖST? Jobbet med att bygga Folkets hus och stenlägga det stora torget invid byggnaden fortsatte dock, men i mycket långsammare takt än vad som planerats. Därför är bygget ofullbordat. Stommen med ytterväggar och mellanväggar är klar, men taket är ännu inte på. PLANTSKOLAN I MALP SE år skulle det ha krävts mer marknadsföring för att lyckas så bra med försäljningen. Därför har vi beslutat att producera bara några få tusen tallplantor som ska användas till små och spridda planteringar i naturskogen. Felipe Gómez Gómez, som arbetar heltid med plantskolan, kommer ändå inte att bli arbetslös. Under lågsäsong i plantskolan har han jobbat i Kulturcentret som bygghantlangare och har även blivit en hejare på att kitta fönster. Nu kommer han också att ha få jobb med att måla de nya byggnaderna. Tanken är att Felipe framöver ska arbeta Föreningen Colchaj Nac Luum har hela tiden informerat Brödet & Fiskarna om svårigheterna, så det har funnits ett samförstånd när det gäller orsakerna till att Folkets hus fått stå tillbaka för andra insatser i byn. Av det nu aktuella bidraget på kronor är kronor öronmärkta för Folkets hus. Det kommer inte att räcka för att färdigställa det stora huset. Resterande belopp måste föreningen Colchaj Nac Luum stå för. Förhoppningen är ändå att huset ska kunna vara färdigt till hösten Resten av bidraget från Brödet & Fiskarna, kronor, används för att möblera och inreda Kursgårdens internat och lärarbostäderna. TORSTEN JANSSON med underhåll av byggnaderna varje höst när trädplantorna har skickats iväg för plantering. Det är min förhoppning att vår förening mot slutet av året får möjlighet att göra nya investeringar i plantskolan, samt påbörja uppbyggnaden av det sedan länge planerade skogscentret för utbildning av bönder i grannbyarna. MARS 2006 MARS 2006 MAYA-NYTT 5

4 Skriande åsnor, marimbatoner och vänliga människor Plötsligt är det min sista dag i Yalambojoch. I morgon kommer jag inte att vakna till tupparnas galande, skriande åsnor, majskvarnens dieselmotor eller marimbatoner från en skränig högtalare. Alla de ljud jag vant mig vid efter tre månader som praktikant i byn. Jag försöker minnas hur jag tänkte och kände när jag kom till Yalambojoch i början av september. Dagboken är då gott stöd för minnet. Mina förväntningar grundade sig på samtal med Per och vad tidigare praktikanter berättat. Med detta i bagaget vågade jag ge mig iväg. Men redan hemma i Sverige insåg jag det skulle bli svårt att föreställa sig hur vistelsen i byn skulle bli. Och det stämde. Bara resan till Yalambojoch överträffade alla förväntningar. Visst hade jag hört att byn låg i avlägsna trakter, men när jag efter att ha skumpat omkring flera timmar i bilen på väg från Huehuetenango fick veta att halva resan återstod tappade jag ändå hakan. Så, ett tips till dig som ska till Yalambojoch: Ha gärna idéer och föreställningar om vistelsen, men var öppen för att ändra uppfattning. SPRÅKET VIKTIGT Få lär väl behärska chuj, det mayaspråk man talar i byn, men det är viktigt att kunna en del spanska. Därför är jag väldigt tacksam för det jag lärde mig på kvällskurserna i spanska hemma i Sverige, och på olika språkskolor. Med lite grundkunskaper i spanska går inlärningen på plats mycket snabbare. Kontakten med människorna blir mycket roligare när man kan prata om andra saker än det allra mest elementära. Nu har byns högstadieskola öppnat, och jag känner att mina handtag har behövts under hösten för att få lokalerna färdiga. Jag har målat, städat, lackat möbler och sysslat med lite av varje om dagarna. Eftersom jag studerar hemma i Sverige har det varit skönt att få arbeta praktiskt under en tid. Ibland har jag även deltagit i aktiviteterna i sygruppen och i förskolan. En omväxling i arbetet som jag uppskattade. Det är tillsammans med förskolans personal, och med Juana som leder sygruppen, som jag funnit mina vänner. Vi är tjejer och jämnåriga, vilket gör att vi har många gemensamma beröringspunkter, trots att vi har vårt ursprung i en vardag där villkoren är olika som natt och dag. Jag kände mig mycket välkommen hos deras familjer, och har för övrigt känt mig väl mottagen av människorna i byn. Yalambojoch är ingen isolerad ö i världen, även om det ibland kan tyckas så. Influenserna utifrån tränger in i byn, och det LÅNGT HEMIFRÅN. Förskolepersonalen på semesterresa till Livingstone vid Karibiska havet. Från vänster Julia Paiz Pedro, Isabel Gómez Gómez och Francisca Perez Garcia. FOTO: LIV SONNTAG arbetat i USA. Ett livsmönster som står i skarp kontrast till allt övrigt i byn. Det kan vara jungfru Maria som pyntas med glittrande CD-skivor, eller män som är på väg till jobbet på majsfälten klädda i cowboystövlar. PÅVERKAS AV USA Att uppleva detta på plats har gett mig en inblick i en del av Guatemalas beroende och påverkan från USA. Att sedan få möjlighet att diskutera detta med föreningens volontär Per Bylund och Ulla Åmand, som båda är mycket insatta och kunniga i ämnet Centralamerika, har varit ovärderligt! (Ulla sitter i föreningens styrelse). Jag stoppar ner den piratkopierade CD-skivan med marimbamusik i ryggsäcken, och hoppas att de lite falsk-klingande tonerna ska förmå väcka minnen av dofter, ljud och annat när jag kommit hem. Målarbyxorna lämnar jag till dig som kommer efter mig till Yalambojoch för att arbeta. LIV SONNTAG USA-muren täpper till livsviktigt andningshål En mur både bildligt och bokstavligt håller på att byggas i USA. Den byggs längs floden Rio Grande som skiljer USA från Mexiko. Muren kommer att begränsa latinamerikaners möjligheter att ta sig till USA för att jobba. Det gäller inte minst invånarna i Yalambojoch. En dag i januari. En av Guatemalas största dagstidningar, Prensa Libre, rapporterar om politikerförakt och om återuppbyggnaden efter orkanen Stan. På tidningens förstasida på internet blinkar också en stor annons. Viktiga nyheter för personer som vill bo, arbeta och studera i USA, lyder texten som gör reklam för USA:s årliga utlottning av de gröna korten. Många guatemalaner drömmer om att åka till USA, och många tar chansen att vara med i lotteriet om de gröna korten som ger en laglig inträdesbiljett till USA. BEROENDE AV ARBETSKRAFTEN Men för den som verkligen vill är det långt ifrån en omöjlighet att ta sig in i USA illegalt. Många viktiga funktioner i det amerikanska samhället, till exempel lantbruket och industrin, är beroende av tillgången på oförsäkrad och billig arbetskraft från Latinamerika, främst från Mexiko och Centralamerika. De två världarna skiljs åt av den 300 mil långa floden Rio Grande. I San Diego och El Paso och andra större amerikanska städer vid gränsen har bevakningen skärpts. Där är det numera svårt att komma in utan förfalskade papper och där finns nu murar och stängsel. Immigranterna tar i stället vägen in genom landsbygden, och vartefter myndigheterna sätter upp murar och stängsel även i mindre städer och hålor där invandringen börjat öka, söker sig människor på jakt efter ett jobb till allt ödsligare trakter. MUREN UTÖKAS MED 160 MIL Den amerikanska kongressen har sagt ja till att utöka muren mellan länderna med 160 mil, och att kriminalisera arbete som utförs utan tillstånd. Mexikos president Vicente Fox kallar det ett skamligt förslag, och en del säger att det hela är en styrkedemonstration som ändå inte har som syfte att strypa invandringen. Många hänvisar också till Berlinmuren och drar politiska paralleller. Den civila polisstyrka som vaktar gränsen är i dag USA:s största, med en budget på över en miljard dollar. Förra året greps 1,2 miljoner människor i USA för illegal invandring, enligt Prensa Libre. Hundratals människor dör varje år när de försöker tar sig över gränsen. Per Bylund Andersen, volontär i föreningen Colchaj Nac Luum, menar att den skärpta bevakningen kan få svåra konsekvenser för livet i Yalambojoch, där byns ekonomi är helt beroende av pengarna från USA. I dag bor och arbetar cirka 40 män och några få kvinnor från Yalambojoch i USA. De flesta bor där under några år, jobbar på till exempel fabriker, skickar hem pengar varje månad och kommer sedan hem till byn med en bättre ekonomi och förhoppningsvis möjligheten att öppna en liten butik, bygga om huset eller låta något av barnen utbilda sig. Många som reser är unga män. De unga killarna har som vision och säkerhetsventil haft en möjlig resa till USA med jobb under ett par år för att kunna skapa en framtid i byn, bygga hus eller köpa mark. Nu blir detta en omöjlighet och jag tror att det kan skapas mycket frustration och alkoholism, säger Per Bylund Andersen. Han tror att muren kan resultera i våldsamma återverkningar i många samhällen i Centralamerika. En framtidsmöjlighet har kapats. På lite längre sikt blir det nog starka anti-amerikanska stämningar i Centralamerika, tror Bylund Andersen. ELIN PETTERSSON som märks tydligast är OM STENAR KUNDE TALA Här har barnen klättrat upp i den gamla den nordamerikanska mayapyramiden som förr stod mitt i byn San Francisco. Nu är byn borta och AMERIKAHUS. Det här huset byggde Gaspar Bautista Goméz åt sig för de pengar han tjänade i ett kycklingslakteri i South Carolina i USA. Många andra har gjort som kulturen som kommer de 372 invånarna döda. De mördades av guatemalanska armén den 17 juli Pascual, byggt sig ett monument för att visa att man haft viss framgång i livet. Den röda minibussen framför huset tillhör också Gaspar; med den kör han resenärer FOTO: LIV SONNTAG in med de män som mellan byn och närmaste stad, Nentón. återvänder efter att ha 6 MAYA-NYTT MARS 2006 MARS 2006 MAYA-NYTT 7

5 Janos ser på livet i Yalam För drygt fem år sedan, hösten 2000, reste föreningens revisor Janos Szemler till Guatemala för att uppleva mayafamiljernas vardag i byn Yalambojoch. Han såg många brister och mycket han ville göra något åt. Resan gav honom nya insikter om de hårda livsvillkoren i byn, men han såg också möjligheter. Den då nyinköpta marken med floden Salchilá gav näring åt hans vision om att utvinna elkraft ur forsarna och bygga ett hantverkscentrum i anslutning till kraftverket. Visoner som ännu inte realiserats. För några månader sedan återvände han och strosade omkring i byn några dagar. Han träffade många bybor och funderade över både stort och smått under sin vandring. Vi följer Janos i spåren och tar del av de upplevelser och reflexioner han satt på pränt i en revisionsrapport till styrelsen i Colchaj Nac Luum. Måndagen 29 augusti 2005 Anländer till Yalambojoch på eftermiddagen. Ingen tycks bry sig om att en bil kör upp på torget och släpper av en främmande besökare. Det tolkar jag som ett gott tecken. Byborna är upptagna av egna sysslor och är vana vid främlingar. Tisdagen 30 augusti Besöker plantskolan där chefen Felipe Gomez Gomez och hans medhjälpare drivit upp plantor under Av dessa är cypress och tall. Felipe är en trevlig trebarnspappa som är nöjd med sitt jobb och lönen. Han tjänar kronor i månaden, en förhållandevis hög arbetarlön på landsbygden i Guatemala. Men han känner oro inför framtiden. Nu är han anställd av den svenska föreningen Colchaj Nac Luum, men på sikt ska byn ta över plantskolan, och det upplever som mer osäkert. Vi går en inspektionsrunda på den av föreningen inköpta San Francisco-marken, där 103 av de 225 hektaren har planterats under åren Till min förvåning ser jag att plantorna inte längre är plantor, utan fina, starka, vackra och stolta träd! Grovt uppskattat är de i genomsnitt fyra meter höga med stammar som har en diameter på centimeter. Min bild av skogsplanteringen blir positiv; både skogen och plantskolan ser ut att ha goda framtidsutsikter. Felipe berättar stolt att han säljer plantor till både småbönder, jordbrukskooperativ och storgodsägare. Efterfrågan är större än vad han med nuvarande kapacitet förmår producera. Så här finns en källa till ökade inkomster i framtiden. SCHACK LOCKAR MÅNGA På eftermiddagen besöker jag kursgården där det alltid pågår någon textilkurs. Där finns Juana Jorge Domingo som lär flickor i åldern 6-20 år att sy och brodera. Hon tjänar kronor i månaden och får sin lön från vår förening. Jag får veta att omkring 30 flickor deltar i kurserna. Juana berättar också att kursgården fungerar som en fritidsgård. De som kommer hit ägnar sig även åt olika bollspel, sällskapsspel och schack, som blivit väldigt populärt. Andra läser eller sjunger tillsammans. Jag fick en känsla av att kursgården är en viktig frizon för ungdomarna. Här kommer de KUL MED FRÄMMANDE. Revisorn hemma hos Maria Doming Paiz och hennes barn Catarina och Carlos. Ettåringen Antonio kom inte med på bilden. Maria var under många år flykting i Mexiko och bodde då på kafferanchen Jord och Frihet. här får de en chans att utveckla sin personlighet i umgänget med jämnåriga. VÄL ANVÄNDA PENGAR Jag dröjer kvar på torget i det kulturoch utbildningscentrum som föreningen byggt på en hög kulle i byn. Torget har nu stenläggning och flera vackra blomrabatter. Runt torget ligger högstadieskolan, lärarhuset, kursgården, internatet, biblioteket, Folkets hus, som ännu inte är klart och så förskolan. Jag går dit och det blir verkligen ett roligt besök. På förmiddagarna går 25 femåringar här och på eftermiddagen lika många fyraåringar. Chef är Isabel Gomez Gomez, som har två kvinnor till hjälp. Tillsammans får de kronor i lön i månaden från föreningen. Den totala årsbudgeten, med papper, kritor, frukost och annat, är på kronor. Barnen är jätteglada. De leker, lär sig intressanta saker och får ett gott mål mat varje dag. Jag gick därifrån, upprymd och varm om hjärtat och kände, att här förvandlas varje skänkt krona till guldmynt. Onsdagen 31 augusti Medan jag sov försvann elektriciteten i byn. Det händer visst ofta, och den här gången ska det vara strömlöst i tre dagar, får jag erfara. Tillbringar förmiddagen bland femåringarna på förskolan. De lär sig veckodagarna, månaderna, sånger och lekar och så sjunger de Imse Vimse Spindel på svenska för mig. När vällingen och de nybakade bullarna kommer fram på bordet går allt åt som smör i solsken. Vetebullarna är otroligt populära. Den lyxen får de nu uppleva ibland tack vare att en fadder i Sverige samlade in pengar till en bakugn till förskolan. Mätta och nöjda gick sedan alla för att borsta tänderna. Den rutinen ingår i förskolans pedagogiska program. Hoppas den PLANTSKOLAN. Den här anläggning byggde föreningen upp i slutet av 1990-talet. Här har alla plantor drivits upp till de 103 hektar skog som planterats sedan VÄXER SNABBT. Cypressen som Janos Szemler omfamnar planterades för sju år sedan. På de här breddgraderna blir små späda plantor avverkningsbar skog på år. FOTO: vanan följer barnen in i vuxenlivet så de slipper stora problem med sina tänder i framtiden. MÖTS MED RESPEKT På eftermiddagen följer jag med föreningens volontär Per Bylund Andersen när han delar ut fadderpaket och fotografier till flera familjer. Jag inser hur viktigt det är med en bra, fungerande fadderverksamhet. Den INSPEKTION. Föreningens volontär Per Bylund Andersen, till vänster, och plantskolans chef Felipe Goméz Goméz diskuterar kvalitén på plantorna. här återkopplingen mellan familjerna i byn och faddrarna i Sverige skapar en känsla av samhörighet. Det blir kväll och hela byn läggs i mörker. Vid mitt förra besök var det naturligt, nu saknar alla den elförsörjning man blivit van vid. Vi sitter på Pers terrass, tänder ett ljus och avrundar dagen med lite småprat. Då kommer borgmästaren Alonzo Alonzo Domingo för att be om ett råd angående krediter som byinvånarna blivit erbjuda. Per Bylund råder dem att vara försiktiga med lån. Jag märker vid det här tillfället, och har noterat det tidigare i veckan, att Per med tiden blivit mer och mer respekterad bland människorna i byn. STADSBUSSEN. Den här gamla amerikanska skolbussen kör mellan provinshuvudstaden bort en stund från Huehuetenango och Yalambojoch och vidare till byn Bulej på 2000 meters hushållssysslor och höjd. barnpassning. Och Fortsättning nästa sida 8 MAYA-NYTT MARS 2006 MARS 2006 MAYA-NYTT 9

6 Torsdagen 1 september Ingen ström, men vi kopplar Pers dator till solcellerna så att jag kan ladda ner mina bilder och börja ta nya. Träffar de två murarna Miguel Domingo och Bartolo Domingo som håller på med diverse arbeten kring högstadie-skolan. De har haft dåligt med jobb i byn under senare tid på grund av att föreningen under lång tid haft brist på pengar. Därför har också flera av murarna sökt sig till byggen utanför byn. Miguel och Bartolo höll på att dra plaströr från toaletter och tvättställ. Eftersom jag själv varit rörmokare var det intressant att se hur de jobbade. Efter att ha diskuterat systemen med avlopp och dränering i byn kunde jag konstatera att det inte tycks vara någon fara med utsläppen från rörsystemen. den glansfulla mayaepoken för mer än år sedan. Vi beger oss till en kulle strax utanför byn. Platsen kallas Unin Witz och där klättrar vi upp på en gammal, delvis raserad mayapyramid. På eftermiddagen slog jag följe med flickorna i sykursen. Vi gick genom tät skog i mycket kuperad terräng och nådde snart fram till Rio Salchilás vattenfall. Vi fikade, plaskade i det kalla vattnet och plockade snäckor. Jag njöt i fulla drag av den vackra naturen och ville inte gå därifrån. FUKTSKADOR Men allt har sin tid och senare på eftermiddagen var jag ute på en ny inspektionsrunda i byn. Allt ser inte bra ut. Den högstadieskola föreningen byggt har redan fuktskador, och något måste göras åt gångtunneln under skolan. Där står vattnet kvar och tränger in i husväggarna. Inget av de nybyggda husen är grundisolerat, vilket gör att kapillärkraften driver upp fukt ur marken. Situationen förvärras av att husen saknar hängrännor. Talar med Per Bylund om detta, och han är medveten om problemet. Det har hela tiden varit brist på pengar, därför har han inte kunnat vidta alla tänkbara, förebyggande åtgärder. Men, sade han, förhoppningsvis kommer bristerna att åtgärdas i en snar framtid. Mycket skulle vara vunnet om alla hus fick hängrännor. Lördagen 3 september Finns Gud? Strömmen har återvänt till Yalambojoch. Träffar Diego Lucas Lopez, som är snickare och en stark personlighet. Han har ganska nyligen mist sin hustru, men redan skaffat en ny fru som tar hand om barnen. Det syns på honom att han kämpar hårt för familjen. Han ger inte upp i första taget, och klarar sig bra även ekonomiskt tack vare deltidsjobbet som möbelsnickare. Han får ofta uppdrag av föreningen, och allt han tillverkar görs med enkla handverktyg. Det finns visserligen ström i byn numera, men han har inte råd att köpa in elektriska maskiner. Han har nyligen fått en stororder från föreningen. Han ska göra inredningen till högstadieskolan. Föreningen håller med virke och han får kronor för arbetet. RICARDO BLEV TVÅ ÅR Det är lördagskväll och vi går till sjukstugan där barfotasjukvårdaren Sebastian Domingo tar hand om oss. Han är i kliniken en stund varje kväll och när någon kallar på honom. Någon lön får han inte, det här uppdraget utför han ideellt på sin fritid. Sebastian tycker att stödet från myndigheterna blivit sämre, både vad gäller tilldelning av mediciner och hjälp och stöd från läkare och sjuksköterskor. Barnadödligheten är fortfarande hög i byn. Den här dagen dog en tvåårig pojke, Ricardo Pedro Alonzo, av okänd orsak. Pojken fick aldrig träffa någon läkare. Sebastian är osäker på hur hälsoläget är bland barnen, eftersom det inte förekommer några regelbundna hälsokontroller. När det gäller könssjukdomar så har han behandlat flera fall av vanliga, traditionella sjukdomar, men om Aids kunde han inte uttala sig. Han var osäker. Per Bylund påpekade senare att det möjligen förekommit ett fall i byn. Söndagen 4 september Mitt besök i byn är snart till ända. Jag strosar runt bland de söndagslediga byborna. På torget, framför rådhuset, snickrar några män en kista åt lille Ricardo, medan en grupp ungdomar samlas inne i rådhuset för ett möte. Klockan är nio på förmiddagen och föreningens volontär Per Bylund tar redan emot det RÖRLÄGGARE. Föreningens volontär Per Bylund Andersen och muraren Miguel Domingo Gómez jobbar med avloppet från högstadieskolans toalett. BEHÖVER MER UTBILDNING HASTIGT MÖTE. På stigen bakom kliniken stöter Janos på Maria Gómez Garcia, hennes dotter Isabel och Med hjälp av tolk frågar jag ut murarna barnbarnen. Maria bodde på ranchen Jord och Frihet i Mexiko i tolv år och har följt föreningens arbete sedan om deras anställningsvillkor, om lönen, hösten typ av arbete, svårighetsgrad, verktyg, material, utbildning, önskemål och annat. De var rätt nöjda med lönen, som är kronor mer per dag jämfört med vad byborna tjänar i genomsnitt. Men, påpekade de, jobbet som murare är också mer krävande. De är medvetna om att de behöver mer utbildning för att klara nya och svårare utmaningar, både i byn och utanför UTFLYKT. Barn från förskolan roar sig med dragkamp på byns idrottsplats. de skyddade väggarna. Jag föreslog att de kunde skriva ner sina funderingar och önskemål och skicka ett brev till föreningens styrelse i Sverige. Jag fick ytterligare en idé medan jag pratade med murarna. Styrelsen borde ordna ett seminarium för de vuxna i Yalambojoch där man i detalj förklarar hur vår SPÅR AV GAMMAL MAYAKULTUR. Här och var förening är uppbyggd, hur den arbetar finns det lämningar från mayafolkets glansperiod. och varifrån pengarna kommer. Resterna av den här pyramiden finns strax utanför Medan murarna fortsatte med rördragningarna Yalambojoch. följde jag med förskolebarnen på utflykt. Vi gick till idrottsplatsen där jag Klangen från kyrkklockan ljuder över lekte, busade och hade skoj tillsammans byn och kallar folk till mässan. Jag är med de glada ungarna. nyfiken och smyger mig in i den enkla, På eftermiddagen gick jag till biblioteket, som föreningen byggde för några år där finns bara ett par gamla män och en katolska helgedomen. Jag blir förvånad, sedan. Där satt cirka femton unga pojkar runt borden och läste eller spelade visar sig vara Eva Verstraete, en sjukskö- dam som stillsamt ber till Gud. Damen schack. Schack börjar bli riktigt populärt terska från Belgien. Hon har sedan flera bland ungdomarna, och de är duktiga. GOD APTIT. Diego Lucas Lopez laddar in. OCH HÄR OCKSÅ. Gott, tycker Catarina Perez år arbetat i en näraliggande by som heter Gómez. Yalanhuitz. ENSAM OCH FATTIG som kom för att hämta några fotografier. till Jorge Domingos hus, där vi bjuds på På kvällen kommer fyra män för att Francisco Santizo Gomez är chef på Maria har det svårt, hennes man lämnade svarta bönor, tortillas och kaffe. Trots att diskutera byns skogsbruk. Tillsammans deltid för biblioteket. Övrig tid ägnar han henne för två år sedan och har ännu inte mina kunskaper i spanska är obefintliga med Per planerar de kommande årsmöte åt plantskolan och skogsadministration. hört av sig. går det bra att komma i kontakt med i skogsföreningen Awum Te. Efter ett par Han har sju barn och tjänar 1800 kronor Hon har svårt att hitta något arbete människorna, och särskilt med barnen. De timmar har de gått igenom allt i detalj, i månaden. Francisco gillar sitt jobb och och har därför sällan pengar. Både hon här mötena bär jag med mig som minnen och bland mycket annat kommit fram till jag kunde se att biblioteket är i goda händer och att det har en viktig roll i byns många i byn fått det bättre tack vare med i föreningen, som ständigt växer. och barnen är undernärda. Så även om för livet. att de som jobbar i plantskolan bör vara utveckling. Här borde föreningen satsa på föreningens bistånd under senare år finns Fredagen 2 september Awum Tes främsta uppgift blir att förvalta att utveckla verksamheten, tycker jag. det fortfarande familjer som lider av svår Det finns så mycket att upptäcka i och tredje officiella överskottet från bybornas gemensamma Sent på eftermiddagen fick Per Bylund fattigdom. omkring Yalambojoch. Byn ligger gå gammal kulturmark som odlades redan under HJÄLPS ÅT. Lille Ricardos kista är snart klar. Han blev bara två år. besöket hemma i skog. Ett överskott som i första hand ska besök av flerbarnsmamman Maria Gomez Det är mörk kväll när vi drar oss bort sitt kök. finansiera utbildningen i byn. Fortsättning nästa sida 10 MAYA-NYTT MARS 2006 MARS 2006 MAYA-NYTT 11

7 Måndagen 5 september Vi stiger upp klockan fem på morgonen och sitter efter en stund i Pers fyrhjulsdrivna bil på väg mot provinshuvudstaden Huehuetenango, dit vi kommer efter knappt fyra timmar på delvis underbart vackra bergsvägar. I centrum stöter vi på en av Pers många bekanta i staden. Jag blir presenterad för en trevlig och till synes intelligent man i 45-årsåldern. Per växlar några ord på spanska med honom, sedan hastar vi iväg åt varsitt håll. Jag har just skakat hand med delstatens guvernör Mauro Gozman. Per Bylund ska senare på eftermiddagen träffa honom för ett viktigt möte. Efter en avskedsmiddag vinkar Per av mig vid busstationen. Bussen kränger sedan fram på slingrande vägar, genom bergpass och utmed hisnande stup. Under de sex timmarna på väg ner mot huvudstaden Guatemala City summerar jag veckan i byn och går igenom det jag sett och upplevt. Inser att det hänt mycket i Yalambojoch sedan mitt förra besök år Det mesta är positivt. Minns att jag då påpekade, att nu gäller det att fylla alla nybyggda hus med Ny väg genom Yalambojoch I november 2005 beslöt kongressen i Guatemala att bygga kvensen blir omfattande miljöförstöring i använda cyanid för utvinna guld. Konse- den omstridda vägen La känsliga regnskogsområden - och förgiftade vattendrag. Transversal del Norte. Vägen ska gå från byn Trinidad i vår kommun fram till ursprungsbefolkningars rättigheter har I strid med ILO:s konvention om gränsen mot Belize. Den 36 mil energi- och gruvministeriet redan listat långa vägen kommer att skära floder och forsar som tänkbara investeringsobjekt för vattenkraft. Utan att kon- igenom fyra departement: Huehuetenango, Quiché, Alta Verapaz och Izabal. som flyter genom Yalambojoch marker, sultera mayabefolkningen. Rio Salchila, BYVÄG BLIR RIKSVÄG. När den nya vägen kommer måste folk och fä maka på sig. Här kommer finns med på regeringens lista. Med den nya vägen kommer långtradare från sydöstra långtradre att dundra fram. Mexiko att kunna nå Belize, Guatemalas karibiska kust och Honduras. 12 MAYA-NYTT SCHACK HAR BLIVIT POPULÄRT. Mateo Paiz Garcia, i gul tröja, grunnar över nästa drag. verksamhet med kurser, permanent utbildning och fritidsaktiviteter. Nu vet jag att mycket har kommit i gång och att det som återstår snart kan starta. Men allt hänger på de resurser föreningen kan skapa, och på att de eldsjälar som jobbar ideellt orkar fortsätta. Efter den här resan tror jag det. Jag vet att föreningens nycklar till framsteg, både Vägbygget var aktuellt redan för trettio år sedan. Då delade militärdiktaturen ut tusentals kvadratkilometer statlig regnskogsmark till officerare i armén, godsägare och familjer i Guatemalas traditionella överklass. Mark som enligt dåvarande lag var reserverad för jordlösa bönder. Regnskogen höggs sedan ner för att omvandlas till betesmarker åt biffkor. Enligt den aktuella marklagstiftningen är det statens skyldighet att expropiera dessa storgods, men jag känner inte till ett enda fall där det genomförts. Den åklagare som vore dumdristig nog att ta upp ett enda fall skulle ganska omgående mördas. Inte heller bonderörelser eller människorättsgrupper vågar ta itu med frågan annat än i allmänna uttalanden. ÖPPNAR FÖR EXPLOATERING Regeringen och president Oscar Bergér har engagerat sig hårt i vägbygget, som enligt dem gynnar utvecklingen i Guatemalas fattigaste områden. Frågan är dock, om det inte snarare är exploatering av naturresurser som lockar. Energi- och gruvministeriet har redan gett ett en rad tillstånd att prospektera lockande projekt utmed den framtida vägen. Det är främst guld, nickel, mangan, bly och kvicksilver som är intressanta mineraler för de internationella gruvbolagen. Utvinningen kommer att ske i öppna dagbrott, där bolagen kommer att i Sverige och i Guatemala, är i bästa händer. Det känns hoppingivande. TEXT: JANOS SZEMLER, REVISOR I FÖRENINGEN COLCHAJ NAC LUUM. Fotnot: Janos Szemlers revisonsrapport finns i oförkortad och oredigerad version hos föreningen, för de som vill ta del av den. ÄVEN OLJAN ETT MILJÖHOT En annan risk är den planerade utvinningen av råolja. Det finns troligen ingen olja i Yalambojoch omedelbara närhet, men i Ixcan, cirka fem mil österut, kan det finnas olja. Vinstintresset är ofta avgörande när myndigheter i Guatemala godkänner olika projekt, och det gäller även oljeutvinning. Därför kan det bli oljekällor även i redan etablerade naturskyddsområden som Laguna del Tigre i Petén-departementet. Enligt planen ska vägen börja byggas redan i vår. Vi kommer att rapportera om projektet i MayaNytt. Ett flertal byar i trakten har redan börjat organisera sig mot detta megaprojekt som öppnar för gruvbrytning och andra projekt. Projekt som kan leda till kränkningar av indianernas rättigheter. Bidrag till naturskog Vi har under några år fått bidrag från skogsstyrelsen i Guatemala till nyplanteringar av skog; och för tre år sedan sökte vi även bidrag för att skydda och förbättre den kvarvarande naturskogen på San Franciscomarken, främst runt källorna till floderna Takimelén och Rio Salchila. Det rör sig om sammanlagt 54 hektar, varav vissa delar tidigare har blivit avverkade och därför behöver kompletteras med mer tall. Det har gått ett år sedan jag och mina klasskamrater från Röda korsets folkhögskola, Jessica Johansson och Jane Bäckström, besökte Yalambojoch för att göra en del av vår fältstudie. I mina tankar får jag dagligen besök av ett gäng unga glädjespridare, av vilka en del utgör nästa generation som ska ta över som lärare och ledamöter i byns skogsförening. Jag vet inte om det var vi eller de något morgontrötta femåringarna som var mest blyga när vi satt där i en ring för att sjunga och leka. Det var den 25 februari förra året, och lärarna, Julia, Isabel och Maja löste upp den lite spända stämningen med legoklossar. Plötsligt förbyts blyghet till nyfikenhet. Jag och Miguel satte oss invid ett fönster och hällde ut klossarna på bordet. Snart växte två olika strategier fram, lille Miguel byggde på höjden i sin strävan att skapa ett spektakulärt ras, medan jag tafatt försökte åstadkomma något estetiskt tilltalande. VILD NATUR. Föreningens revisor Janos Szemler vid ett av de många vattenfallen i Rio Salchila, som kantas av vacker naturskog. FOTO: I november förra året fick vi äntligen vår ansökan godkänd. Det ger oss cirka kronor under en femårsperiod. Det vi förbundit oss att göra är en inventering av flora och fauna, röja en brandgata mot svedjebruksytor kring skogen och att plantera ett par tusen träd där naturskogen är gles. Nästa steg blir att officiellt registrera San Francisco-marken som naturskyddsområde, sammanlagt 225 hektar. Mest oroliga är vi för effekterna av nya vägen, Transversal del Norte, som kommer att passera Yalambojoch och skära igenom San Francisco på en sträcka av drygt en kilometer. Risken för omfattande nedskräpning är speciellt stor kring bron som kommer att byggas över Rio Salchila. Den nuvarande träbron är ganska murken, så under torrperioden väljer tunga fordon att köra vid sidan om bron över floden. Därmed förorenas vattnet av olja. Vissa använder också Rio Salchila för bil-tvätt. När nya vägen blir klar måste vi tyvärr sätta upp taggtrådsstängsel för att hindra picknick vid floden. Den svenska omsorgen om naturen och allemansrättens skyldigheter är tyvärr helt främmande för de flesta i Guatemala. Barnen goda ambassadörer för framtidstro FRAMTIDSHOPP. Barn från förskolan i Yalambojoch. Miguel vann denna hjärnornas kamp genom att distrahera mig med frågor om vad klossarnas färger heter på spanska. Spanska är ett främmande språk för Miguel, därför måste han motiveras att lära sig språket om han ska klara skolundervisningen när han börjar i ettan om halvannat år. Under mina tio veckor i Guatemala mötte jag många människor som med sitt engagemang inger stora förhoppningar för ett land som fortfarande lever i skuggan av det långa inbördeskri- FOTO: CHARLIE ARONSSON get. Miguel och hans kamrater i förskolan i Yalambojoch är goda ambassadörer för den framtidstro som knyts till de unga i Guatemala. Jag hoppas att den ständigt leende och tystlåtna Magdalena får fortsätta att vara barn i många år till. Vem vet, det kanske är Magdalena som håller i ordförandeklubban på skogsföreningens årsmöte CHARLIE ARONSSON RÖDA KORSETS FOLKHÖGSKOLA MARS 2006 MARS 2006 MAYA-NYTT 13

8 Faddrar KNUD OCH ELLEN ÅMAND, GÖTEBORG. Maria blev deras fadderbarn ÅRSMÖTE I APRIL Årsmötet hålls som vanligt i föreningens lokal i Loddby utanför Norrköping. I år söndagen 23 april kl Föreningen bjuder på mat, vilket innebär att vi måste veta hur många som kommer. Anmäl dig till vår ordförande Börje Rehnström. Ring eller mejla. borre46@telia.com (Tel: , mobilen: ) PER KOMMER HEM Onsdagen 22 mars kommer föreningens volontär Per Bylund Andersen till Sverige för ett längre besök. I sällskap har han de tre ungdomarna Petrona, Angelina och Diego från Yalambojoch. De har aldrig varit utanför sitt hemlands gränser, så den här resan blir ett stort äventyr för dem. Den 6 maj återvänder de till Guatemala. KLIPP UR OCH SKICKA IN! Vill du ha ett fadderbarn i Yalambojoch? -Då kan du fylla i den här talongen och skicka in den till föreningens fadderansvarige Anders Torpel, Blockstensgatan 20, Norrköping. Ditt namn Din adress Telefon E-post VEM ÄR SÖTAST I BYN? Här har mamma Reina klätt Maria i den läckra klänning som Knud och Ellen skickade med Ulla till Yalambojoch. FOTO: ULLA ÅMAND Ibland kan världen tyckas liten; som när FN-volontären Ulla Åmand träffade volontären Per Bylund Andersen i Huehuetenango i Guatemala för några år sedan. Hon visade då ett gammalt släktfoto på sin farfar och hans sju syskon, varpå Per utbrast: Men där är ju Viggo, min gamle lärare från Fyn i Danmark! Nu har Viggos brorson Knud, 82, och hans hustru Ellen, 81, fadderbarn i Yalambojoch en flicka som heter Maria Bautista Domingo och är sex år. Det var alltså genom dottern Ulla som Knud och Ellen kom i kontakt med Per Bylund Andersen och föreningen Colchaj Nac Luums arbete i Yalambojoch. Knud och Ellen berättar att deras dotter besökt Yalambojoch många gånger och att hon berättat för dem om de projekt Per och föreningen jobbar med MayaNytt fyller 10 år I juni i år är det tio år sedan föreningens nyhetsförmedling bytte skepnad och blev en riktig tidning. Men då hette den fortfarande Nyhetsbrev. Redaktörerna Torsten Jansson och Ingemar Falk har under de åren förmedlat mycket om våld, hot, ekonomiska bekymmer, frustrerande bakslag 14 MAYA-NYTT FADDERFAMILJ. Knud och Ellen Åmand tillsammans med dottern Ulla. i byn. Ulla valdes senare in i föreningens styrelse. Vi är mycket imponerade av Pers och föreningens arbete och ville gärna ha ett fadderbarn, berättar Knud och Ellen. De bor i Göteborg men båda växte upp i Köpenhamn. Knuds familj härstammar från Fyn i Danmark, där även Per Bylund Anderson växte upp på en bondgård i Hundstrup. LÄR SIG SY Så berättar de lite om sitt fadderbarn Maria: Hon bor med sin mamma Reina och lillebror Gaspar i ett stort hus tillsammans med en massa släktingar. Huset har hennes pappas bror byggt för pengar som han tjänat i Amerika. Nu är båda bröderna tillbaka i USA för att tjäna ihop mer pengar till familjen. I januari i år började Maria i den statliga skolans förberedelseklass efter att ha gått i föreningens förskola. På eftermiddagarna är hon med i sygruppen i kursgården, där hon är en av de yngsta och brustna illusioner. Men också mycket om dynamisk utveckling, glädje och uthållighet. På sidan 2 i juninumret 1996 skrev vi: Fredsavtalet nära i Guatemala. LÅNGSAM UTVECKLING Och fred blev det i december samma år. Men det civila samhället har utvecklats mycket långsamt i demokratisk riktning. Korruptionen finns kvar, kriminaliteten ökar och de fattiga lever under lika knappa förhållanden som förr. deltagarna. När Ulla Åmand för en tid sedan reste till Guatemala för att fira nyår i Yalambojoch så hade hon flera fadderpaket med sig, bland annat från sina föräldrar. Knud och Ellen berättar: Det var roligt att gå till Myrorna här i Göteborg och köpa kläder och leksaker och kunna lita på att sakerna kommer fram. Samtidigt som vi visste att vi genom Ulla skulle få veta mer om vårt fadderbarn och hennes familj. De tillägger: Vi ser fram emot varje nummer av MayaNytt för att få läsa mer om arbetet i Yalambojoch. Just nu är det ju extra spännande med tanke på att byns högstadieskola kommit i gång tack vare föreningen Colchaj Nac Luum och Per Bylunds arbete. TEXT: KNUD OCH ELLEN ÅMAND (GENOM TORSTEN JANSSON) LUCIATÅG. Änglarna Therese och Lina följs av tomtarna Linda och Angelica under luciafirandet i Selångers kyrka. I första numret berättade vi också om den undermåliga utbildningen i Yalambojoch och om återuppbyggnaden av byn, som hade raserats av militären under inbördeskriget. I dag är en stor del av återuppbyggnaden klar och utbildningen fungerar mycket bättre tack vare föreningens arbete. Vi berättade också om planerna på att bygga en liten stugby vid den vackra sjön Laguna Yolnajab. Konflikterna kring denna vackra regnskogssjö har varit otaliga, men stugbyn finns där och har haft besök av många svenskar och inhemska gäster. Ekonomiskt nödrop, löd en rubrik i juni-numret Ett nödrop som återkommit med jämna mellanrum. Föreningen har alltid tagit på sig fler projekt än vad det funnits pengar till, men det har ändå ordnat sig i slutändan. Må den trenden bestå liksom MayaNytt. TORSTEN JANSSON LJUSET FRÅN NORDENS LUCIA NÅR YALAM För 23:e gången stod Bergsåkers högstadieelever för ett fint luciaprogram i Selångers kyrka utanför Sundsvall. Kvällens insamlade pengar går till barn och ungdomar i mayabyn Yalambojoch i Guatemala. Med lucia i centrum, omgiven av ett femtiotal tärnor, stjärngossar, änglar och tomtar, spred de värme och ljus i en VÅLDET I GUATEMALA ÖKAR Myndigheternas försök att komma tillrätta med våldet i Guatemala har hittills varit fruktlösa. Statistiken för år 2005 visar att antalet dödsfall på grund av olika våldsbrott ökade från till 5400 under förra året. En ökning med 20 procent. Det rör sig om mord, dråp och dödsmisshandel. Organiserade ligor i storstäderna står för en väsentlig del av brotten. Och en stor andel av brottsoffren är kriminella som dödas i gängbråk och enskilda uppgörelser. Men våldet drabbar också många oskyldiga som kommer i vägen för de kriminella. Rån av olika slag, till exempel, bussrån är vanliga i Guatemala. MARS 2006 MARS 2006 MAYA-NYTT 15 fullsatt kyrka på luciakvällen. En magnifik orkester med flöjtar, V R POSTBOX I GUATEMALA Faddrar anger barnets namn Apartado Postal # 4 Huehuetenango GUATEMALA tamburiner, trumpeter, slagverk, bas och piano spelade och ackompanjerades av en lika strålande gitarrorkester. Kollekten som samlades in går direkt till fadderbyn. Vi hoppas att det blir ett fint tillskott i högstadieskolans verksamhet. På detta sätt skickar vi en varm hälsning till er i Yalambojoch.

9 EKONOMIN Redovisningen för hela 2005 är ett preliminärt resultat, eftersom detaljbokföringen från Guatemala inte kommit till Sverige ännu. Budget Utfall Prel. jan-dec IN Medlemsavgifter Bidrag fadder skolor } övriga Försäljning Övriga intäkter Sida projektbidrag UT Volontärslöner Lokalkostnader Administrationskostnader Telefonkostnader Informationskostnader Volontärskostnader Biståndsutbetalningar CNL Guatemala Sidaprojekt CNL egeninsats i Sida-projekt ORDFÖRANDE: BÖRJE REHNSTRÖM Älvbrovägen 116, Avesta Tel (b): , mobil: E-post: borre46@telia.com KASSÖR: JAN ANGNER Alkärrsgatan 24, Norrköping Tel och fax: , mobil: E-post: jan1@angner.com eller jan.angner@saab.se SEKRETERARE: ELIN PETTERSSON Vaksalagatan 24 E, Uppsala Tel: , mobil: E-post: elinpetter@hotmail.com LEDAMÖTER: TORSTEN JANSSON (redaktör för MayaNytt) Västerviksgatan 14, Enköping Tel (b): mobil: E-post: torsten_jansson@hotmail.com INGRID LARSSON Hökvägen 4, Kolmården Tel (b): , mobil: E-post: ingridlarsson32@hotmail.com HENRY RAMARK Stavsnäs gärde 10, Stavsnäs Tel (b): E-post: henry.ramark@yahoo.se MAJA JACOBSSON Götaholmsgatan 12, Göteborg Tel: , E-post: majajacobsson@yahoo.se VINST/FÖRLUST: Under 2004 påbörjades två nya Sidafinansierade utvecklingsinsatser. Övriga intäkter är till största delen återbetalda skogsplanteringsbidrag från INAB. Bidrag från enskilda och föreningar har blivit lite lägre än planerat, men i början av 2006 fick vi ett större bidrag från Brödet & Fiskarna. JAN ANGNER, kassör Styrelse och funktionärer 2006 MIKAEL HÄGG Lindormsgatan 35, Borås Tel: mobil: E-post: mikaelhagg@hotmail.com SUPPLEANT: ULLA ÅMAND Lindhem, Hedared Tel (b): E-post: uamand@yahoo.se REVISORER: HANS ÅKERVALL Prästgården Häradshammar, Östra Husby Tel: , , fax: E-post: hans.akervall@kpmg.se JANOS SZEMLER Hagvägen 5, Åby Tel: E-post: j.szemler@telia.com VOLONTÄR: Apartado postal #4, Huehuetenango, Guatemala E-post: per@cnl.nu eller awumte@yahoo.es FADDERANSVARIG: ANDERS TORPEL Blockstensgatan 20, Norrköping Tel: E-post: jatorpel@hotmail.com FØRENINGENS HEMSIDA STØD V RT ARBETE BLAND MAYA-INDIANERNA Postgiro VÅR ADRESS: Föreningen Colchaj Nac Luum Fodervägen Åby