Handbok om påskrifter på förpackningar

Transkript

1 Eviras anvisning 17005/4 sv Handbok om påskrifter på förpackningar för livsmedelstillsynsmyndigheter och livsmedelsföretagare

2 Handbok om påskrifter på förpackningar för livsmedelstillsynsmyndigheter och livsmedelsföretagare Eviras anvisning 17005/4/sv

3 Eviras anvisning 17005/4/sv 7/2011 Enheten för produktsäkerhet

4 1 INLEDNING BESTÄMMELSER OM PÅSKRIFTER Allmänt Tydlighet och synlighet Påskrifterna riktighet Språkbestämmelser Ansvar för att livsmedel förses med påskrifter PÅSKRIFTSBESTÄMMELSERNAS RÄCKVIDD Begreppet livsmedel Färdigt förpackat livsmedel Var skall påskrifterna placeras? Saluhållande och annat överlåtande Konsument eller storhushåll Livsmedels som skall överlåtas i Finland eller exporteras från Finland Påskrifter på oförpackade livsmedel ALLMÄNNA PÅSKRIFTER Livsmedlets beteckning (benämning) Föreskriven beteckning Etablerad beteckning Beskrivande beteckning Förteckning över beståndsdelar Beståndsdelar Ämnen som inte betraktas som beståndsdelar Beståndsdelar som orsakar överkänslighet (bilaga 3 till förordningen om förpackningspåskrifter) En koncentrerad eller torkad beståndsdel Beståndsdelars gruppnamn Beståndsdelarnas ordningsföljd Sammansatt beståndsdel Tillsatser och aromer Näringsmässig berikning Mängden av en beståndsdel Hur mängden av en beståndsdel anges Undantag från regeln om hur en beståndsdel skall anges Angivande av en beståndsdels mängd med stöd av särskilda författningar Angivande av salthalten i livsmedel Angivande av mängden koksalt Angivande av livsmedel som kraftigt saltat eller lättsaltat Innehållsmängden Angivande (98)

5 Undantag Fyllnadsgrad Datummärkningar Minsta hållbarhetstid Sista användningstidpunkt eller sista användningsdag Lättnader som gäller datummärkningar Övriga datummärkningar Företagarens namn och adress Kontroll- och identifieringsmärkningar Kontrollmärkningar Identifieringsmärkningar Märkning av ägg Ursprungsland eller ursprungsregion Livsmedelspartiets kod Förvaringsanvisning Bruks- och portioneringsanvisning Varningspåskrift Påskrifter om alkoholhalten Påskrifter om sötningsmedel Påskrifter om förpackningsgaser Påskrifter om näringsvärdet ÖVRIGA PÅSKRIFTER Påskrifter på djupfrysta och frysta livsmedel Påskrifter på genetiskt modifierade livsmedel Räckvidd Hur man anger att en genetiskt modifierad ingrediens använts Påskrifter om behandling med joniserande strålning Påskrifter om behandling med joniserande strålning LÄTTNADER SOM GÄLLER PÅSKRIFTER PÅ FÖRPACKNINGAR FRIVILLIGA PÅSKRIFTER OCH MARKNADSFÖRING Näringspåståenden och hälsopåståenden (förordning 1924/20/EG, ändrad genom 107/2008, 109;2008 och 116/2010) Frivillig näringsämnesdeklaration Vägledande dagligt intag GDA Olika påståenden på förpackningar och vid marknadsföring Natur-, naturlig, naturprodukt Äkta, riktig och motsvarande uttryck Ren Färsk, fresh Traditionell, ursprunglig Bästa kvalitet, premium och motsvarande uttryck Negativa uttryck och påståenden (98)

6 7.5 Bilder och symboler på livsmedelsförpackningar Frivilliga ursprungsmärkningar Hänvisning till ett ekologiskt produktionssätt (98)

7 1 INLEDNING Utvecklingen inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln har lett till att livsmedel huvudsakligen säljs till konsumenterna i färdiga förpackningar. Det är ändå möjligt bara om livsmedelsförpackningarna är försedda med påskrifter som anger vad förpackningarna innehåller. Utan förpackningspåskrifter skulle modern distribution av livsmedel inte överhuvudtaget fungera. Utgående från påskrifterna bildar konsumenten sig en uppfattning om livsmedlet och kan så välja mellan olika produkter. Påskrifterna ger konsumenten information om bl.a. livsmedlets kvalitet, hur livsmedlet framställts och vilka beståndsdelar det innehåller, också sådana beståndsdelar som konsumenten bör undvika. Förpackningspåskrifterna skyddar således konsumenten såväl med tanke på hälsan som rent ekonomiskt. Eftersom påskrifterna på förpackningar är så viktiga har det stadgats som obligatoriskt att förse livsmedelsförpackningarna med påskrifter. Skyldigheten att ge information gäller i vissa fall också oförpackade produkter. Företagaren som svarar för livsmedlet är skyldig att se till att påskrifterna är sådana att informationen om livsmedlet är sanningsenlig och tillräcklig. Handboken om påskrifter Handboken om påskrifter är avsedd för såväl tillsynsmyndigheter som företagare i branschen. Den är avsedd att ge information om bestämmelserna om påskrifter på livsmedel och om hur dessa bestämmelser skall tillämpas. I handboken ingår nödvändiga hänvisningar till bestämmelser om påskrifter, men man har försökt undvika onödiga upprepningar av bestämmelserna. Därför förutsätter användning av handboken att man har tillgång till den egentliga författningstexten. Påskrifterna som skall finnas på livsmedelsförpackningar kan indelas i allmänna och särskilda förpackningspåskrifter. De allmänna påskrifterna skall finnas på samtliga livsmedel, om inte annat stadgats på annat håll. De särskilda påskrifterna gäller endast sådana livsmedel eller livsmedelskategorier, om vilka det finns stadganden i särskilda förordningar om just dessa livsmedel. Med bestämmelser om påskrifter avses stadganden i livsmedelslagen eller stadganden som meddelats med stöd av livsmedelslagen eller Europiska gemenskapens stadganden som ingår i räckvidden för livsmedelslagens 3 och som gäller påskrifter på förpackningar till livsmedel eller information som skall ges i samband med försäljning av livsmedel. Med allmänna stadganden om påskrifter avses sådana bestämmelser om påskrifter som ingår i livsmedelslagen (23/2006), allmänna livsmedelsförordningen (178/2002/EG), handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) och jord- och skogsbruksministeriets förordning om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (588/2009). Utöver ovan nämnda författningar om påskrifter på förpackningar ingår i vissa särskilda författningar (t.ex. förordningen om djupfrysta livsmedel, Europaparlamentets och rådets förordning om genetiskt modifierade livsmedel och foder) bestämmelser om påskrifter som är allmänna till sin natur. Denna handbok koncentrerar sig på de allmänna bestämmelserna om påskrifter i de allmänna författningarna om förpackningspåskrifter och i vissa särskilda författningar. I samband med dem finns också 6 (98)

8 hänvisningar till och exempel på bestämmelser om påskrifter i andra särskilda författningar. Livsmedelssäkerhetsverket Evira har gett detaljerade anvisningar om hur bestämmelserna om påskrifter skall tillämpas och anvisningarna är till sitt sakinnehåll huvudsakligen i kraft, även om hänvisningar till föråldrad lagstiftning ingår i dessa. Innehållet i dessa anvisningar har tagits med i denna handbok. Eftersom Evira inte getts någon normgivningsrätt i frågor som gäller påskrifter på förpackningar kan Evira inte ge några bindande föreskrifter. Tolkningarna i denna handbok är sålunda synpunkter hos den myndighet som leder livsmedelstillsynen på hur lagstiftningen borde tillämpas. I sista hand avgör en domstol frågor som gäller tillämpandet av lagstiftningen. Livsmedelslagen (23/2006) 2-4 och 6 Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004), ändrad genom 724/2007 och 1224/2007 Statsrådets förordning om upphävande av förordningen om påskrifter på livsmedelsförpackningar (1044/2004) Jord- och skogsbruksministeriets förordning om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (588/2009) Förordningen om djupfrysta livsmedel (165/1994) Europaparlamentets och rådets förordning (178/2002/EG) om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (nedan allmänna livsmedelsförordningen) Europaparlamentets och rådets förordning (1829/2003) om genetiskt modifierade livsmedel och foder 2 BESTÄMMELSER OM PÅSKRIFTER 2.1 Allmänt Bestämmelserna om påskrifter bygger huvudsakligen på förordningar som EG utfärdat och som implementerats som en del av den finska lagstiftningen (direktiv) eller som gäller som sådana (förordningar). Den viktigaste av dessa författningar är Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel och om reklam för livsmedel (2000/13/EG) med ändringar. I EG:s direktiv om påskrifter på förpackningar ingår de viktigaste allmänna bestämmelserna om påskrifter som gäller färdigt förpackade livsmedel. De har tagits med i den finska lagstiftningen med handels- och industriministeriets förordning om påskrifter på livsmedelsförpackningar (1084/2004, ändrad genom 724/2007 och 1224/2007), (nedan förordningen om förpackningspåskrifter). I livsmedelslagen (23/2006) och allmänna livsmedelsförordningen (178/2002/EG) finns stadganden om allmänna krav på den information som skall ges om ett livsmedel. 7 (98)

9 I 6 förordningen om förpackningspåskrifter nämns de allmänna kraven på påskrifter och de behandlas punkt för punkt i punkt 4 i denna handbok. Utöver dessa finns också andra allmänna påskrifter som behandlas i punkterna 4 och 5. I den särskilda lagstiftningen om livsmedel ingår flera produktbundna bestämmelser om påskrifter (t.ex. om livsmedelsfetter, bär- och fruktprodukter, köttprodukter, glass, matpotatis, kosttillskott, dietiska produkter). De särskilda påskrifter som påförs i enlighet med dessa bestämmelser läggs vanligen till utöver eller i stället för de allmänna påskrifterna allt enligt vad som stadgats om saken. Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004, ändrad genom 724/2007 och 1224/2007) Rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel och om reklam för livsmedel (2000/13/EG, ändrat genom 2001/101/EG, 2003/89/EG, 2004/77/EG och 2005/26/EG, rättelse 2005/63/EG, 2006/142/EG och 2007/68/EG) Kommissionens direktiv (2008/5/EG) om att andra uppgifter än de som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG ska anges på märkningen av vissa livsmedel (kodifierad version), artiklarna 1-2 och bilaga Tydlighet och synlighet Eftersom påskrifterna på förpackningar är så viktiga har vissa krav ställts på påskrifternas tydlighet och synlighet. Obligatoriska påskrifter skall vara lätta att få syn på gjorda med ett tydligt teckensnitt gjorda med en stor teckengrad lätta att läsa lätta att förstå gjorda på ett hållbart sätt. För att dessa principer ska förverkligas förutsätts dessutom att påskrifterna inte täcks över, skyms eller avbryts av något annat i skriftlig eller bildlig form. Målet skall vara att en person med normal synförmåga lätt kan läsa påskrifterna utan hjälpmedel på samma sätt som tidningar eller böcker. Synlighet Att påskrifterna är lätta att få syn på förutsätter att de är tillräckligt stora i förhållande till förpackningens storlek och att de finns på ett ställe som är lätt att få syn på. Förpackningens form påverkar det, vilken plats som kan anses synlig. Till exempel förpackningens botten är en plats där påskrifter vanligen inte skall placeras, men på platta produkter, såsom chokladkakor och chokladkartonger, är bottnen ändå en synligare plats för påskrifter än förpackningens sidor. Om en påskrift ändå görs på förpackningens botten, vilket är brukligt bland annat i fråga om konservers datummärk- 8 (98)

10 ning, skall det i påskrifterna på förpackningen tydligt anges var man kan se dateringen (t.ex. bäst före: se förpackningens botten ). Kraven på synlighet får inte åsidosättas för att man vill reservera förpackningens synligaste platser för bilder eller annan reklamtext som attraherar konsumenterna. Därför godkänns inte att man till exempel på pastellaskar placerar påskrifterna på en smal sida på asken, om kraven på tydlighet och synlighet därmed inte uppfylls. Den allmänna kutymen att placera datummärkningen på förpackningens tillslutare kan inte godkännas, om inte påskriften är tillräckligt tydlig och fyller kraven på synlighet och läsbarhet. Tydlighet Påskrifterna på förpackningar skall göras med ett tydligt teckensnitt. Påskrifternas storlek Storleken på texten på förpackningen påverkar såväl påskrifternas läsbarhet som deras synlighet. Påskrifterna skall göras med en tillräckligt stor teckengrad så att de är lätta att läsa. De skall också anpassas till förpackningens storlek så att de är lätta att få syn på. I en undersökning av påskrifterna på förpackningar till sötsaker (VTT:s forskningsrapport ELI8826/88) beräknades att en höjd på 1 mm är den absoluta undre gränsen för att påskriften skall vara läslig med undantag för livsmedlets beteckning och innehållsmängden som kräver en bokstavshöjd på minst 2 mm. Utöver beteckningen och innehållsmängden är varningspåskrifterna och förvarings- och hanteringsanvisningarna väsentliga med tanke på konsumenten och på dem skall därför tillämpas samma princip. De fastställda undre gränserna är enligt undersökningen ändå inte tillräckliga med tanke på synligheten, eftersom små påskrifter inte är synliga på en stor förpackning, även om de är läsliga. De undre gränserna gäller således endast mycket små förpackningar, på vilka det inte finns tillgängligt utrymme. På storleken på påskriften om innehållsmängden ställs ännu särskilda krav i handels- och industriministeriets beslut om färdigförpackningar (179/2000). Påskrifternas tydlighet får inte försämras av att produkterna är internationella och är försedda med påskrifter på många språk. Om påskrifterna inte är läsbara dvs. inte är gjorda med en tillräckligt stor teckengrad, skall påskrifterna på främmande språk allt enligt behov reduceras så, att man får tillräckligt med plats för påskrifterna på finska och svenska. Ett annat alternativ är att placera påskrifterna på finska och svenska på ett separat klistermärke. Läsbarhet Att påskrifterna på förpackningar är lätta att läsa förutsätter att de är tillräckligt tydligt urskiljbara mot bakgrunden. Faktorer som hänför sig till dekorationen på förpackningen, förpackningens utseende eller förpackningstekniken får ändå inte minska påskrifternas läsbarhet, tydlighet eller synlighet. Kontrasten är ett problem då textens färgnyans är alltför lik bakgrundsfärgen. Om till exempel ingredienserna på förpackningen till en bullängd (vetelängd) angetts med gul text på brun bakgrund så blir det omöjligt eller mycket svårt att läsa texten. Ibland är omslaget dessutom så skrynkligt att texten hamnar i vecken på omslaget så att man av den orsaken inte kan läsa påskrifterna. 9 (98)

11 Begriplighet Utöver kraven att påskrifterna skall vara synliga och lätta att få syn på skall de också vara lätta att förstå. Påskrifternas begriplighet försämras bland annat av sådana ordförkortningar, med vilka man vill inskränka utrymmet som påskrifterna kräver. Ett exempel på en sådan förkortning av obligatoriska påskrifter på begriplighetens bekostnad är att stympa sista förbrukningsdagen till s.f.d. eller sfd eller "bäst före" till b.f. Konsumenten kan inte antas förstå sådana förkortningar och därför måste de anses strida mot bestämmelserna. Begriplighet som hänför sig till datummärkningar har också behandlats i tabell 5 i punkt Hållbarhet Att göra påskrifterna på ett hållbart sätt till exempel på små sötsaker eller sötsaker med konstig form (förpackning) kan tekniskt vara svårt. Om det inte annars är möjligt att fästa etiketten på en förpackning, kan förpackningen inneslutas till exempel i genomskinlig plastfilm, på vilken det är lätt att göra påskrifterna Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 3 Handels- och industriministeriets beslut om färdigförpackningar (179/2000) 2.3 Påskrifterna riktighet Enligt den allmänna livsmedelsförordningen (178/2002/EG) skall livsmedelslagstiftningen bevaka konsumenternas intressen och göra det möjligt för konsumenterna att fatta välgrundade beslut om de livsmedel de konsumerar. Syftet är att förebygga bedrägliga eller vilseledande förfaranden, förvanskningar av livsmedel och andra förfaranden som kan vilseleda konsumenterna (artikel 8). Enligt den allmänna livsmedelsförordningen får det sätt på vilket livsmedel märks, marknadsförs och presenteras, inbegripet deras form, utseende eller förpackning, de förpackningsmaterial som används, det sätt på vilket de arrangeras, den miljö i vilken de exponeras och den information om dem som finns tillgänglig oavsett medium, inte vilseleda konsumenterna (artikel 16). Enligt livsmedelslagen (23/2006) skall sanningsenlig och tillräcklig information ges om livsmedlet och man får inte ge vilseledande information om livsmedlet. Ett livsmedel får inte uppges ha egenskaper som hänför sig till förebyggande, behandling eller botande av människors sjukdomar och man får inte heller hänvisa till sådana uppgifter, om inte annat föreskrivs på annat håll i lagstiftningen. Stadgandet gäller information som ges på en livsmedelsförpackning, i en broschyr, i reklam eller i andra marknadsföringssammanhang, såsom till exempel information som ges över internet (1 och 9 ). 10 (98)

12 Enligt 4 förordningen om förpackningspåskrifter får påskrifterna inte vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets egenskaper, sammansättning, karaktär, igenkännlighet, mängd, hållbarhet, ursprung, tillverknings- eller beredningsmetod eller någon annan motsvarande faktor. Också information som i sig är sanningsenlig kan vara vilseledande, om till exempel någon väsentlig faktor lämnas onämnd. Som vilseledande kan också anses till exempel det, att man understryker en sådan faktor som hänför sig till sammansättningen, som livsmedelsbestämmelserna förutsätter av alla liknande livsmedel och understrykandet av faktorn ger en bild av att produkten i fråga på något sätt avviker från andra motsvarande produkter. En påskrift på förpackningen som är osann är också vilseledande. Sådan information kan till exempel vara att innehållsmängden anges vara 200 g, då den i verkligheten är 150 g. En sanningsenlig påskrift på förpackningen kan vara vilseledande (exempel utan tillsatser i punkt 7). Övriga påskrifter som gjorts på eller bifogats till förpackningen är sådana påskrifter, som inte är obligatoriska och som företagarna själva fritt får besluta om. Sådana påskrifter är olika positiva eller negativa påståenden och uttryck på förpackningarna och de kan också vara bilder. Inte heller sådana påskrifter får vara osanna, vilseledande eller på något annat sätt strida mot bestämmelserna (se punkt 7). Livsmedelslagen (23/2006) 1, 7, 9, och 60 5 mom. (ändrad genom 989/2007) Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 4 Allmänna livsmedelsförordningen (178/2002/EG), artiklarna 8 och Språkbestämmelser Obligatoriska förpackningsmärkningar ska i regel anges på finska och svenska. Det gäller också frivilliga varningspåskrifter. I stället för svenska kan man använda påskrifter på danska eller norska. I så fall ska man ändå se till att uttrycken som används i märkningen är tydliga och begripliga också för svenskspråkiga konsumenter. Texterna på finska eller svenska kan placeras på olika platser på förpackningen, men de ska motsvara varandra till innehållet. Såväl livsmedlets finska som svenska beteckning skall allt enligt möjlighet helst placeras intill handelsnamnet. Små skillnader i påskrifterna är tillåtna, tillsatserna kan till exempel i den finska texten anges med E- koder och i den svenska texten med sina namn. Påskrifter på andra språk skall motsvara påskrifterna på finska och svenska, om det inte i samband med påskrifterna framgår, att de endast gäller livsmedel som levereras till landet i fråga. Påskrifter på importerade livsmedel och livsmedel som skall överlåtas i tvåspråkiga kommuner skall göras på finska och svenska. På livsmedel som framställts i Finland och som saluhålls endast i enspråkiga kommuner får ändå förekomma enspråkiga påskrifter på det språk som används i kommunerna i fråga. I tvåspråkiga kommuner kan på livsmedel som förpackas på försäljningsstället användas påskrifter på antingen finska eller svenska. Om livsmedlet såväl framställts som förpackats på försäljningsstället, skall det ändå vara försett med påskrifter på såväl finska som svenska. Enbart styckning eller malning av ett livsmedel anses enligt livsmedelslagen inte som 11 (98)

13 framställning och på nötkött som styckats och malts i butiken räcker det således med enspråkiga påskrifter. Frivilliga påskrifter kan göras endast på ett enda språk eller det kan också förekomma skillnader i påskrifternas innehåll. Som undantag till språkbestämmelserna kan vissa påskrifter även göras på något främmande språk. Sådana påskrifter är bland annat Livsmedlets beteckning, om beteckningen på det främmande språket är etablerat och i allmänt bruk i Finland eller förstås också på det främmande språket (mer information i punkt 4.1.2). Ursprungslandet eller ursprungsregionen för importerade livsmedel på ett internationellt känt språk eller med en internationellt känd bokstavsförkortning (mer information i punkt 4.8). Innehållsmängden (mer information i punkt 4.5). Företagarens namn och adress (mer information i punkt 4.7). Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004 ) Ansvar för att livsmedel förses med påskrifter Ansvaret för att påskrifterna görs ligger hos de livsmedelsföretagare, som framställer, importerar, exporterar, saluhåller, serverar eller på annat sätt överlåter ett sådant livsmedel, som skyldigheten att förse livsmedlet med påskrifter gäller. Även om varje företagare är skyldig att se till, att livsmedlet följer bestämmelserna, ställs ansvaret för påskrifter i första hand på den företagare, som först släpper eller levererar produkten ut på marknaden. Den som förser livsmedlet med påskrifter svarar för att alla obligatoriska påskrifter gjorts på livsmedlets förpackning, att de gjorts på rätt sätt och att de är tydliga och lätta att få syn på. Övriga livsmedelsföretagare svarar för att de inte saluhåller, serverar, överlåter, importerar eller exporterar ett sådant livsmedel, där påskrifterna på förpackningen strider mot bestämmelserna om påskrifter. För påskrifterna på produkter som förpackats i en butik och saluförs i lösvikt och för riktigheten hos dem svarar butiken i fråga. Vid fel eller brister i påskrifter kan tillsynsmyndigheten ingripa i saken i vilket som helst av livsmedlets produktions-, förädlings- eller distributionsstadium, livsmedelslagen, paragraferna 7 och 10). Företagarens egenkontroll En livsmedelsföretagare skall ha tillräcklig och riktig information om de livsmedel han producerar, förädlar och distribuerar. Företagaren skall känna till livsmedlets natur, sammansättning, mängd, hållbarhet, ursprung, tillverknings- och produktionsmetod, påskrifterna på förpackningen och lagstiftningen om påskrifter på förpackningar för att kunna förse förpackningarna med sådana påskrifter som författningarna förutsätter. I planen för egenkontroll skall beskrivas hur företagaren säkerställer bl.a. att produkterna till sin sammansättning motsvarar påskrifterna på förpackningen innehållsmängden är riktig 12 (98)

14 beståndsdelar som orsakar överkänslighet anges och korskontamination förhindras minsta hållbarhetstiden/sista användningstidpunkten är riktig; tidpunkten skall fastställas utgående från de förvaringstemperaturer som lagstiftningen förutsätter. Livsmedelslagen (23/2006) 6-9, 16-21, 24, 53, 55-57, 60 5 mom., 65-68, 79 (ändrad genom 989/2007) Allmänna livsmedelsförordningen (178/2002/EG), artiklarna 17, 18, 19 och 21 Konsumentskyddslagen (38/1978) 3 PÅSKRIFTSBESTÄMMELSERNAS RÄCKVIDD Med påskrift avses en sådan påskrift, som en livsmedelsförpackning enligt lag skall förses med och annan påskrift (förpackningspåskrift) som en livsmedelsförpackning förses med eller vilken/vilket som helst påskrift, omnämnande, information, varumärke, handelsbeteckning, bild eller symbol som fogats till en handling, ett meddelande, en etikett eller liknande som åtföljer eller hänvisar till livsmedlet i fråga. Påskrifter skall göras på sådana livsmedel, som är avsedda att överlåtas färdigt förpackade till en konsument eller ett storhushåll. Skyldigheten att förse förpackningar med påskrifter gäller också färdigt förpackade livsmedel som gratis distribueras till konsumenter. Bestämmelserna om påskrifter gäller också sådan information, som ges i en broschyr eller på något annat sätt i samband med försäljning. De tillämpas också på oförpackade livsmedel allt enligt vad som separat stadgats om detta. Elektronisk handel, såsom livsmedelshandel på webben, är också försäljning av livsmedel. Karaktäristiskt för sådan handel är, att köparen inte kan bekanta sig med produkten på samma sätt som i en butik. Därför tillämpas bestämmelserna om påskrifter i elektronisk handel på samma sätt som då man ger information i samband med övrig försäljning. För att trygga tillräcklig tillgång till information skall i samband med försäljningen dvs. innan beställning görs åtminstone följande grundläggande information ges om förpackade livsmedel: livsmedlets beteckning, innehållsmängden, namnet, firman eller bifirman och adressen i fråga om tillverkaren, förpackaren eller försäljaren inom Europeiska unionen, beståndsdelar och tillsatser, särskilt beståndsdelar som orsakar överkänslighet, minsta hållbarhetstiden eller sista användningstidpunkten och ursprungsland eller ursprungsregion, ifall ett utelämnande kan vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets ursprung. Om webben utnyttjas endast för reklam för ett livsmedel och det inte är möjligt att beställa av produkten den vägen, rör det sig om sådan marknadsföring, på vilken stadgandet om informationen som skall ges i samband med försäljning inte tillämpas. Sådan marknadsföring bedöms utgående från de allmänna marknadsföringsstadgandena i livsmedelslagen och konsumentskyddslagen. Vid bedömning av till exempel 13 (98)

15 det, om det är fråga om vilseledning kan man således ta stadgandena om påskrifter på förpackningar till hjälp. I speciallagstiftningen ingår också vissa undantag från räckvidden för de allmänna bestämmelserna om påskrifter. På förpackningar till livsmedelstillsatser skall finnas de påskrifter som stagats för dessa oberoende av om mottagaren är industrin, handeln eller en konsument. På marknadsföring av livsmedel tillämpas i enlighet med 67 livsmedelslagen också konsumentskyddslagen (38/1978) och lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (1061/1978). Livsmedelslagen tillämpas inte (och således inte heller bestämmelserna om påskrifter, 4 ) på: primärproduktion avsedd för ett privathushålls eget bruk; ett privathushålls framställning, hantering eller lagring av livsmedel som är avsedda för eget bruk; och alkoholdrycker eller alkoholpreparat till den del övrig lagstiftning innehåller bestämmelser om dessa. Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 2 Livsmedelslagen (23/2006) 2-4, 6, 67 Allmänna livsmedelsförordningen (178/2002) artikel 3 punkt 18 Konsumentskyddslagen (38/1978) Lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (1061/78) Statsrådets förordning om otillbörligt förfarande från konsumentsynpunkt vid marknadsföring och i kundrelationer (601/2008) Nedan preciseras punkt för punkt hur de allmänna bestämmelserna om påskrifter tilllämpas. 3.1 Begreppet livsmedel I livsmedelslagen avses med livsmedel det som definierats i den allmänna livsmedelsförordningen. Enligt artikel 2 i den allmänna livsmedelsförordningen avses med ett livsmedel alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor. Livsmedel inbegriper drycker, tuggummi och alla ämnen, inklusive vatten, som avsiktligt tillförts livsmedlet under framställning, beredning eller behandling av livsmedlet. Livsmedel inbegriper vatten från och med den punkt där värdena skall iakttas enligt artikel 6 i direktiv 98/83/EG. Denna punkt är till exempel för buteljerat och i behållare levererat vatten avsett för försäljning den punkt, där vattnet buteljeras eller läggs i behållare. Livsmedel inbegriper inte foder, levande djur (utom om de har behandlats för att släppas ut på marknaden som livsmedel), växter före skörd, läkemedel, kosmetika, tobak och tobaksprodukter, narkotika och psykotropa ämnen eller restsubstanser och främmande ämnen. 14 (98)

16 Också kosttillskott är livsmedel, även om de till sitt utseende och till det sätt, på vilket de används, kan påminna om läkemedel. Kosttillskott är till exempel preparat avsedda för intag av vitaminer, mineralämnen, fibrer och fettsyror och olika örtpreparat. Med kosttillskott avses färdigförpackade preparat i avdelade doser i form av kompretter, kapslar, pastiller, tabletter, piller, pulver, koncentrat, extrakt, vätska eller i annan liknande form som saluhålls som livsmedel. Alkoholdrycker och alkoholpreparat ingår i begreppet livsmedel i den allmänna livsmedelsförordningen. På alkoholdrycker och alkoholpreparat tillämpas livsmedelsbestämmelserna till de delar som dessa inte regleras separat i annan lagstiftning. Enligt allmänna tolkningsprinciper förbigår alkohollagstiftningen i egenskap av speciallagstiftning livsmedelslagstiftningen i sådana fall, då något separat reglerats med hjälp av speciallagstiftning. Med en alkoholdryck avses en dryck som innehåller mer än 2,8 volymprocent etylalkohol (alkohollagen 1143/ (ändrad genom 1/2001). De förses med sådana påskrifter som avses i livsmedelslagen till den del som de inte separat regleras av alkohollagstiftningen. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira utövar tillsyn över att alkoholdrycker som innehåller mer än 2,8 volymprocent alkohol och påskrifterna på dem följer alkohol- och livsmedelslagstiftningen. Beståndsdelar avsedda för framställning av alkohol (såsom färdiga satser för bryggning av hembryggt vin och öl) och arompreparat som skall blandas i alkoholdrycker är livsmedel och påskrifterna på dem skall följa bestämmelserna om påskrifter i livsmedelslagen. Mixers (såsom dryck på turkisk peppar) avsedda för alkoholdrycker innehåller inte alkohol och förses med sådana påskrifter som förutsätts i livsmedelslagen. Livsmedel som innehåller alkohol är preparat som innehåller mindre än 2,8 viktprocent alkohol. De förses med sådana påskrifter som förutsätts i livsmedelslagen. Livsmedel som innehåller mer än 2,8 viktprocent alkohol (såsom sötsaker) klassificeras också som alkoholpreparat. Sådana produkter förses med sådana påskrifter som förutsätts i såväl livsmedelslagstiftningen som alkohollagstiftningen. I punkt 4.13 berättas hur ett livsmedels alkoholhalt skall anges. Läkemedel, traditionella växtbaserade naturmedel och homeopatiska preparat är preparat som regleras av läkemedelslagen (395/1987). De är inte livsmedel och livsmedelslagstiftningen tillämpas inte på dem. I handboken om kosttillskott har förklarats var gränsen går mellan läkemedel och livsmedel (kosttillskott). Tobak och tuggtobak är inte livsmedel och på dem tillämpas således inte några livsmedelsförfattningar. Över örtcigarretter som innehåller tobak utövas ändå tillsyn med stöd av livsmedelslagen, eftersom de inte ingår i räckvidden för lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (693/1976). Livsmedelslagen (23/2006) 4 och 6 Alkohollagen (1143/1994) 3 Förordningen om alkoholpreparat och denaturering (1345/1994) 15, 16 Läkemedelslagen (395/1987) 3 (ändrad genom 853/2005) Beslut av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet om läkemedelsförteckning (1095/2009) Jord- och skogsbruksministeriets förordning om kosttillskott (78/2010) 15 (98)

17 Andra anvisningar från Evira Handbok om kosttillskott för livsmedelstillsynsmyndigheter och livsmedelsföretagare (Eviras anvisning 17012/3/sv) 3.2 Färdigt förpackat livsmedel Livsmedel som skall överlåtas färdigt förpackade skall förses med förpackningspåskrifter. Med ett färdigt förpackat livsmedel avses ett livsmedel som har förpackats före försäljningen, som är helt eller delvis inneslutet i förpackningen så att innehållet i denna inte kan ändras utan att den öppnas eller bryts sönder och som är avsett att i oförändrat skick säljas till en konsument eller ett storhushåll. I följande fall anses ett livsmedel inte färdigt förpackat och sålunda krävs inte påskrifter på förpackningen, om livsmedlet först vid inköpstidpunkten innesluts i en förpackning (betjäning över disk) produkten förpackas för köparen separat på beställning i livsmedelsindustrin (köttbeställning, kakbeställning) produkten förpackas för köparen separat på beställning i ett storhushåll (pizzabeställning, lunchmåltid) produkterna förpackas i förväg i samband med betjäning över disk, vilket förutsätter att en försäljare är närvarande, t.ex. en konsulent förpackar produkten i förväg färdigt i påse eller något annat emballage för att påskynda överlåtelsen av produkter till kunden i samband med betjäning över disk livsmedel har i förväg förpackats på linjen i ett kafé för att underlätta hanteringen (såsom färdiga smörgåsar och semlor (småfranskor)) och de är huvudsakligen avsedda att ätas på stället; (däremot skall mat, som ett storhushåll färdigt förpackat för saluföring ur själbetjäningsinredning i en butik och som inte är avsedd att ätas på stället förses med samtliga förpackningspåskrifter) semlor (småfranskor) som fylls i en kiosk, förpackas i plastfilm och saluförs av en försäljare. En annan förutsättning för skyldigheten att förse en förpackning med påskrifter utöver att den är färdigt förpackad är att den är helt eller delvis innesluten i förpackningen så att innehållet i denna inte kan ändras utan att förpackningen öppnas eller bryts sönder. Som färdigt förpackat kan anses varje livsmedel som inneslutits i ett emballage, en ask eller en påse så, att framtagning av livsmedlet förutsätter något slag av öppningseller sönderbrytningsåtgärd, såsom borttagande av skyddsfilmen på livsmedlet. Sådana livsmedel som är obetydliga till storleken, såsom sötsaker som slagits in i papper eller annat liknande i avsikt att underlätta hantering och saluhållande, skall däremot inte anses färdigt förpackade, om de säljs enligt sin vikt såsom motsvarande oinslagna sötsaker som säljs i lösvikt. Om sötsaker säljs en och en (såsom slickepinnar, tuggummin etc.), anses de vara färdigt förpackade. 16 (98)

18 Exempel. Osluten eller öppen förpackning. Livsmedel som industrin förpackat och levererat till butikerna förutsätter oftast en helt sluten förpackning. I butikerna förpackas bland annat bröd för kunden i öppna påsar och andra liknande emballage och de behöver inte förses med några förpackningspåskrifter, eftersom produkterna inte är slutna i förpackningen så, att innehållet inte kan ändras utan att förpackningen öppnas eller bryts sönder. Av samma orsak kan påskrifter inte heller krävas på öppna potatispåsar eller små askar med bär. Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 1, Var skall påskrifterna placeras? Påskrifterna skall placeras på utsidan till den förpackning, i vilken produkten överlåts till en kund eller ett storhushåll. Om förpackningen innehåller en inre förpackning (s.k. innerförpackning) eller flera innerförpackningar (s.k. gruppförpackning) skall påskrifterna inte placeras på dem, om de inte är tydligt synliga och läsbara utan att den yttre förpackningen öppnas (genomskinlig förpackning). Som undantag till detta skall också innerförpackningar förses med påskrifter: om innerförpackningarna i en förpackning säljs vidare till konsumenterna och om livsmedlet är avsett att förvaras och användas i inner- dvs. bruksförpackningen. Då kan på innerförpackningen krävas sådana påskrifter som bäst före datummärkning och sådana bruksanvisningar som är nödvändiga för att skydda användaren ekonomiskt och hälsomässigt. Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 1, 2, 40 9 mom. 3.4 Saluhållande och annat överlåtande Förordningen om förpackningspåskrifter gäller som namnet antyder livsmedel som är avsedda för överlåtelse (säljas eller överlåtas på något annat sätt) färdigt förpackade. Bestämmelserna om påskrifter i livsmedelslagen gäller således utöver livsmedel avsedda för saluhållande också livsmedel avsedda för annan överlåtelse. Med annan överlåtelse avses överlåtelse av livsmedel utan ersättning som understöd, som gåva, som prov, för testning eller annat motsvarande ändamål (såsom färdigt förpackade livsmedel som företag under privata tillställningar gratis överlåter till sina anställda eller andra intressentgrupper och livsmedel som ges på köpet). Livsmedel som säljs färdigt förpackade ur en automat skall också vara försedda med förpackningspåskrifter. Förpackningen till ett livsmedel skall förses med förpackningspåskrifter oberoende av om det rör sig om en person som säljer livsmedel på ett torg eller en basar eller ett storföretag med verksamhet i hela landet. Faktorer som hänför sig till verksamhetens natur kan spela en viss roll i fråga om vilka påskrifter som krävs på förpackningen. Till 17 (98)

19 exempel livsmedel som framställts i hushåll eller gårdsbruk och som säljs tillfälligt vid basarer eller andra motsvarande evenemang behöver förses endast med livsmedlets beteckning, beståndsdelar som orsakar överkänslighet och tillverkningsdatum. Kravet på påskrifter skall ändå inte tillämpas på sådana senaps-, ketchup-, marmelad- och sötningsmedelsförpackningar och andra liknande förpackningar som överlåts till storhushåll och som är avsedda att underlätta hanteringen av livsmedlet i fråga i samband med serveringen (mat eller kaffe). Livsmedelslagen (23/2006) 2, 6 14 mom. Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) Konsument eller storhushåll Livsmedel skall förses med påskrifter i sådana fall, då livsmedlet är avsett för överlåtelse till en konsument eller ett storhushåll (förordningen om påskrifter på förpackningar 1 ). I livsmedelslagen avses med konsument den slutkonsument, som definierats i den allmänna livsmedelsförordningen. Enligt artikel 3 punkt 18 i den allmänna livsmedelsförordningen avses med en slutkonsument den slutliga konsumenten av ett livsmedel som inte kommer att använda livsmedlet som en del av ett livsmedelsföretags verksamhet. Till sitt innehåll motsvarar definitionen den definition på konsument eller person jämställd med konsument i den lagstiftning som tidigare gällde. Sådana påskrifter som avses i de allmänna bestämmelserna om påskrifter behöver sålunda inte finnas på till exempel förpackningar, i vilka varor levereras till handeln för försäljning i lösvikt eller förpackningar, i vilka livsmedel levereras till industrin. Handeln och industrin skall ändå ges riktig och tillräcklig information om de livsmedel, halvfabrikat och råvaror de använder så, att de kan förse förpackningarna till eller broschyrerna om de produkter de säljer eller framställer med rätta påskrifter. Utöver de allmänna författningarna innehåller också speciallagstiftning bestämmelser om påskrifter som också gäller livsmedel som överlåts till industrin och handeln. Förpackningar som innehåller aromer och tillsatser förses till exempel med sådana påskrifter som avses i bestämmelserna i fråga oberoende av om aromen eller tillsatsen säljs till en konsument, ett storhushåll eller industrin. Livsmedelslagen (23/2006) 6 10 mom. Allmänna livsmedelsförordningen (178/2002/EG) art. 3 punkt 18 Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 1 Förordning om livsmedelstillsatser (1333/2008/EG) art. Förordning om aromer (1334/2008/EG) art. 18 (98)

20 3.6 Livsmedels som skall överlåtas i Finland eller exporteras från Finland Livsmedel som är avsedda att överlåtas i Finland skall förses med sådana påskrifter som avses i de finska bestämmelserna om påskrifter. Skyldigheten att förse livsmedlen med påskrifter utsträcker sig således inte till sådana livsmedel, som överlåts till konsumenter utanför Finlands gränser såsom på fartyg eller i flygplan. Livsmedelslagen gäller också livsmedel som skall exporteras från Finland. Det har breddat räckvidden för bestämmelserna om påskrifter så, att förpackningar till livsmedel som skall exporteras från landet skall vara försedda med de påskrifter som bestämmelserna i destinationslandet i fråga förutsätter. Livsmedelslagen (23/2006) 2 Allmänna livsmedelsförordningen (178/2002/EG) artiklarna 11 och Påskrifter på oförpackade livsmedel Konsumenterna behöver information också om oförpackade livsmedel. Därför har bestämmelserna i förordningen om påskrifter på förpackningar till vissa delar utsträckts att också gälla produkter som säljs i lösvikt. I förordningen om påskrifter på förpackningar ingår allmänna bestämmelser om det, vilken information som skall ges om ett livsmedel som säljs oförpackat och på vilket sätt denna information skall ges. Märkning av ett livsmedelsparti Ett oförpackat livsmedels partikod och vid behov bokstaven "L" skall märkas ut på transportförpackningen, -kärlet eller -lådan, och om sådan saknas, i behöriga handelsdokument. Påskrift om ett livsmedels ursprung Om livsmedel som säljs oförpackade skall tydligt anges produktens ursprungsland eller ursprungsregion, på den låda eller det kärl, i vilket livsmedlet säljs eller transporteras, i en broschyr i omedelbart samband därmed eller på något annat sätt, ifall ett utelämnande kan vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets ursprung (förordningen om förpackningspåskrifter 39 ). I den egenkontrollskyldighet som avses i livsmedelslagen ingår att företagaren skall ha tillräcklig och riktig information om de livsmedel han producerar, bearbetar och distribuerar (19 ). Företagaren skall sålunda ha till exempel information om ett sådant livsmedels ursprungsland, som det enligt ursprungsbestämmelserna är obligatoriskt att ange (bland annat om nötkött och huvuddelen av grönsakerna). Med tanke på detta skall leverantören av en vara ge företagaren sanningsenlig och tillräcklig information på livsmedelsförpackningen, i en broschyr, i reklam eller i andra marknadsföringssammanhang (9 ). Industrin levererar ofta livsmedel till storhushåll som oförpackade. Då förutsätts att tillräcklig information om livsmedlet ges så, att storhushållet å sin sida i samband med servering kan ge sina kunder riktig och tillräcklig information om livsmedlet. Denna informations betydelse under- 19 (98)

21 stryks, då kunderna till storhushållet är grupper som kräver en särskild diet såsom celiakipatienter eller kunder som förutsätter helt laktosfria livsmedel. I handboken Kaupan pakkaamien ja irtotavarana myytävien elintarvikkeiden merkinnät (Påskrifter på livsmedel som handeln förpackat och som säljs i lösvikt) finns mer detaljerad information om bestämmelserna om påskrifter som gäller oförpackade livsmedel och om hur de skall tillämpas. Handboken uppdateras som bäst. Livsmedelslagen (23/2006) 9, 19 (ändrad genom 989/2007) Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 38, 39 4 ALLMÄNNA PÅSKRIFTER På förpackningen till ett livsmedel skall åtminstone följande allmänna påskrifter finnas (förordningen om förpackningspåskrifter 6 ). livsmedlets beteckning förteckning över beståndsdelar (ingredienser) mängden av vissa beståndsdelar mängden innehåll minsta hållbarhetstid eller sista användningstidpunkt namnet, firman eller bifirman och adressen i fråga om tillverkaren, förpackaren eller försäljaren inom Europeiska unionen ursprungsland eller ursprungsregion, ifall ett utelämnande kan vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets ursprung livsmedelspartiets kod (identifikation) vid behov förvaringsanvisning vid behov bruksanvisning vid behov varningspåskrift i vissa fall alkoholhalten i ett flytande eller fast livsmedel Utöver ovan nämnda påskrifter skall förpackningarna i vissa bestämda fall förses med följande påskrifter som nämnts i förordningen om förpackningspåskrifter, om inte annat stadgats på annat håll i lagstiftningen. livsmedlets salthalt påskrift om att sötningsmedel använts påskrift om att förpackningsgas använts näringsvärdet Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) 6, 19-20, 24-25, 27 Jord- och skogsbruksministeriets förordning om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (588/2009) 20 (98)

22 4.1 Livsmedlets beteckning (benämning) Finska: Engelska: *elintarvikkeen nimi *the name of the foodstuff En av de viktigaste påskrifterna på livsmedelsförpackningar ur konsumentens synvinkel är livsmedlets beteckning. Beteckningen anger kort och exakt, vilket livsmedel det rör sig om. Som beteckning på ett livsmedel skall användas den beteckning som förbehållits livsmedlet i Europeiska gemenskapens bestämmelser; eller om ett sådant saknas den beteckning som förbehållits livsmedlet i Finland (se punkt 4.1.1), eller om en sådan beteckning inte finns den beteckning som blivit vedertagen i Finland (se punkt 4.1.2) eller en beteckning som beskriver livsmedlet och vid behov dess användning så att beteckningen tillräckligt noggrant specificerar livsmedlet i fråga och skiljer det från andra livsmedel som det annars kunde förväxlas med (se punkt 4.1.3). Livsmedlets beteckning skall inte förväxlas med dess handelsnamn eller varumärke. Handelsnamn och varumärken är frivilliga påskrifter och de ersätter inte livsmedlets beteckning. Med hjälp av handelsnamn och varumärken försöker tillverkaren till ett livsmedel åtskilja sina produkter från andra motsvarande produkter. Exempel på varumärken är Pulmu, Tropic och Jenkki. Exempel på handelsnamn är Rengin Eväs, Savupala och Ölkorv. Livsmedlets beteckning skall anges med tillräckligt stora bokstäver i jämförelse med handelsnamnet. Man skall också försöka placera beteckningen intill handelsnamnet framförallt i sådana fall, då handelsnamnet ensamt kan ge en vilseledande bild av produkten. Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004) Föreskriven beteckning Som beteckning på ett livsmedel skall användas den beteckning som föreskrivits för livsmedlet i Europeiska gemenskapens bestämmelser. Sådana beteckningar är till exempel de beteckningar på bredbara fetter och mjölk och mjölkprodukter, såsom ost, smör och yoghurt, som nämnts i rådets förordning (1234/2007/EG) om en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna. Om en beteckning saknas i EG:s författningar, skall som beteckning på livsmedlet användas den beteckning som förbehållits livsmedlet i lagstiftningen i Finland. Med stöd av livsmedelslagen har utfärdats en hel del författningar, i vilka ingår bestämmelser om beteckningar som skall användas på livsmedel (t.ex. uppskärningskorv). 21 (98)

23 EU:s system för skydd av beteckningar Syftet med systemet för skydd av beteckningar som omfattar hela EU är att skydda livsmedel mot missbruk av etablerade beteckningar. Det finns tre olika skyddssystem: 1. Skyddet skyddad ursprungsbeteckning (SUB) kan beviljas en sådan produkt, som såväl produceras som bearbetas inom ett avgränsat geografiskt område (exempel på finska produkter Lapin puikula, Lapin Poron liha, exempel på produkter från andra länder Parma skinka, Feta ost, Roquefort ost). 2. En produkt som beviljats skyddad geografisk beteckning (SGB) hänför sig också traditionellt till ett avgränsat geografiskt område, men en del av produktions- och bearbetningsprocessen kan ske utanför området i fråga (exempel på finska produkter Kainuun rönttönen, exempel på produkter från andra länder Navarra sparris, Aachener pepparkakor). 3. Med skyddet garanterade traditionella specialiteter (GTS) skyddas produktens beteckning och tillverkningsmetod (exempel på finska produkter Kalakukko, Sahti, Karjalanpiirakka, exempel på produkter från andra länder Mozzarella ost, Falukorv). Mer information om skyddade beteckningar och produkter finns i Eviras anvisning 17049/2. Beteckningar på aromberedningar avsedda att blandas i alkoholdrycker och andra påskrifter Europaparlamentets och rådets förordning (110/2008/EEC) reglerar definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker. Enligt förordningen reserveras beteckningarna som nämnts i kapitel II och II och i bilaga II och II för där fastställda destillerade alkoholdrycker och förbjuds användning av dessa beteckningar för sådana alkoholdrycker, som inte uppfyller dessa krav. Beteckningar som reserverats för sådana destillerade alkoholdrycker som avses i förordningen är bland annat rom, whisky eller whiskey, brandy eller weinbrand, cognac, vodka och gin. Sådana alkoholdrycker, som åstadkoms genom blandning av arompreparat i icke smaksatt alkohol, uppfyller inte ovan nämnda krav. Sådana påståenden i beteckningarna på, handelsnamnen på, produktnamnen på, bruksanvisningarna till, påskrifterna på och reklam för aromberedningar avsedda att blandas i alkoholdrycker, enligt vilka man kan åstadkomma sådana alkoholdrycker som nämnts ovan genom att blanda dem i icke smaksatta alkoholdrycker, vilseleder därför konsumenten i fråga om aromberedningarnas egenskaper. Också sådana hänvisningar till de alkoholdrycker som nämnts i förordningen, enligt vilka man med aromberedningar kan åstadkomma en alkoholdryck av till exempel typen rom eller sorten rom skall anses vilseledande (artikel 9). Det ovan nämnda utgör inget hinder för att anknyta den alkoholdryck, som arompreparatet efterliknar till aromberedningens beteckning (exempel aromberedning med romsmak). 22 (98)