Energitransporter MVKN10 Av: Madelene Gunberg Datum: Ryssland oljeexport. Российская Федерация [1]

Transkript

1 Energitransporter MVKN10 Av: Madelene Gunberg Datum: Ryssland oljeexport Российская Федерация [1]

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Rysslands oljefyndigheter Rysslands oljeproduktion Transport av olja Druzhba oljepipeline Baltic Pipeline System Baltic Pipeline System Murmansk Pipeline Varandei Pipeline Norra Ishavet East Siberia Pacific Ocean Baku-Batum Pipeline Grozny-Tuapse pipeline Caspian Pipeline Consortium Oljemarknaden Fråga Källförteckning

3 1.Inledning Ryssland och Saudiarabien är de länder i världen som producerar och exporterar mest råolja. Över listan på länder i världen med störst oljereserver ligger Ryssland på 8:e plats. Den ryska ekonomin är mycket beroende av oljeexporten. Olja och gas står för över 60% av rysslands exportomsättning och 10% av dess bruttonationalprodukt. År 2004 var Rysslands bevisade oljereserver uppe i 72,3 miljarder fat vilket motsvarar 6,1% av världens bevisade oljereserver som ligger på 1188,6 miljarder fat. 2.Rysslands oljefyndigheter Ryssland har i nästan ett sekel utvinnut olja. Rysslands stora yta på 17 miljoner km 2 består av många oljereserver på land. På senare år har oljefälten på land producerat allt mindre och Ryssland har börjat exploatera till större del off-shore. Oljeutvinning sker i främst västra Sibirien mellan Uralbergen centralsibisriska platån, i Timano-Perchora i norra Ryssland, Volga-Uralområdet och på Sakhalinöarna vid stillahavskusten. I Östersjön utvinns små mängder olja. Oljefältet Kravtsovskoye beläget 22 km utanför Kaliningradskust är det största i området. Oljefyndigheten upptäcktes på 1980-talet. Rysslands råolja delas in i två olika kategorier. Oljan från Uralområdet kallas Urals Blend. Oljan från Sibirien benäms Sibirian Light. Sibirien Light är av högre kvalitet då den innehåller lägre halter av svavel och har lägre viskositet och där med har ett högre ekonomiskvärde än Urals Blend Östra Sibirien och området norr om Kaspiska havet är ännu outforskade men tros kunna innehålla stora oljefyndigheter. 3.Rysslands oljeproduktion Rysslands oljeproduktion uppgick till 494,5 miljoner ton per år, eller 9,93 miljoner fat per dag, år % av denna olja gick till export. Ryssland står för 12% av den totala oljeexporten i världen. Landets oljeproduktions peak var 1987 då 11,5 miljoner fat per dag producerades i oljefälten. Produktionen minskade efter att sovjetunionen föll och landet gick in i en ekonomiskkris. Även uttöming av stora viktiga oljefält är en anledning till minskad mängd producerad olja i landet och nådde ett minimum 1996 med 6,1 miljoner fat per dag. Kostnaderna för att utvinna olja ökade i landet efter kommunismens fall och lönsamheten 2

4 minskade. Från början av 2000-talet har oljeproduktionen i Ryssland stadigt ökat. Privatiseringen av den ryska oljeindustrin och effektivisering av befintliga oljefält är två anledningar till produktionsökningen. Även ökad användning av olja i västvärden och stigande oljepriser har bidragit till att utvinning av olja i Ryssland ökat. Ryssland har ökat sin export av råolja det senaste två årtiondena. Detta beror av minskad efterfrågan på råolja inom landet samt ökade oljepriser i andra länder och avskaffandet av exportkvoter. Exporten av oljan går främst till Europesika länder och före detta Sovjetstater så som Ukraina, Vitryssland med flera. Under de senste åren har Ryssland även börjat exporterat mer olja till de asiatsika marknaderna som är på stark tillväxt. 4.Transport av olja Transportvägarna för export av rysk olja sker i huvudsak via Transnefts oljepipelines. Transneft är ett statligt ägd företag som innehar monopol på oljepipelinenätet i Ryssland. Hälften av Rysslands oljeexporter går via pipelines och oljehamnar i landet. Transnefts pipelinesystem har en transportkapacitet på 450 miljoner ton råolja per år vilket motsvarar 93% av Rysslands totala oljeproduktion per år. Transnefts har inget system för att ersätta oljeproducenterna för kvalitetsskillnaderna för oljan som transporterats i deras ledningar. Oljetransporterna sker också via stora oljehamnar, floder och järnväg. 15 miljoner ton olja per år eller fat/dag [bbl/d] går genom dessa transportvägar. På grund av stigande oljepriser har transporterna via järnväg ökat i Ryssland dom senaste åren. Transporter via järnväg och floder är betydligt kostsamare än pipelines.vid stigande oljepriser blir flodtransporter mindre lönsamma. 4.1 Druzhba oljepipeline Druzhba pipeline är den största för transport av olja i världen. Bygget påbörjades år 1960 och år 1962 nådde den första oljan Tjeckoslovakien, i september år 1963 nådde oljan Ungern, i november år 1963 Polen och i december år 1963 Östtyskland. I oktober år 1964 hade hela ledningen tagits i bruk. Bygget krävde ton rör totalt. Kostnaden för bygget var 393 miljoner rubel, d.v.s 87,7 miljoner svenska kronor eller 12,7 miljoner dollar. 64,7 miljoner ton olja per år exporterades via ledningen Druzhbas totala kapacitet ligger på mellan 60 miljoner ton till 70 miljoner ton råolja per år. Pipelinen kom till för att tillgodose efterfrågan på olja i Ungern, Östtyskland, Polen och Tjeckoslovakien. Pipelinen sträcker sig genom Ryssland, Ukraina, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Vitryssland, Polen och Tyskland. Druzhba pipeline sträcker sig från Almetyevsk i ryska Tatarstan till Mozyr i Vitryssland där den förgrenar sig i två delar, en nordlig gren och en sydlig gren. 3

5 Druzhba oljepipeline nordliga gren sträcker sig från Vitryssland genom Polen till Schwedt i Tyskland. Denna del av pipelinen förbinds med oljehamnen i Gdansk via Plock-Gdansk pipeline. I Schwedt är Druzhba ansluten med MVL pipeline som sträcker sig från Schwedt till Rostock och Spergau. Den del av Druzhba pipeline som går genom Vitryssland är km lång och biten genom Polen 670 km. Tyskland tar emot 24,9 miljoner ton olja från Druzhba oljepipeline varje år vilket är 1/5 av landets totala oljekonsumtion. Polen köper 17,9 miljoner ton råolja per år från Druzhba oljepipeline. Av denna olja förädlar och experterar Polen 8,4 ton per år via hamnen i Gdansk. Polens totala oljekonsumtion är 23,8 miljoner ton per år. Importen via Druzhba oljepipeline motsvarar alltså 75% av Polens totala oljeförbrukning. Den södra förgreningen av Druzhba oljepipeline går till Ukraina, Slovakien, Ungern och Tjeckien. I Brody i Ukraina är Druzhba ansluten till Odessa-Brody pipeline som har som syfte att transportera olja från Druzhba pipelinen till Svarta havet. Denna förgrening har en kapacitet på cirka 20 miljoner ton olja per år men oftas används inte dess fulla kapacitet. I Uzhgorod delas Druzhba pipeline in i ytterligare två grenar. Druzhba 1 som går till Slovakien och Druzhba 2 som går till Ungern. Druzhba 1 delas upp vid Slovakiens huvudstad Bratislava, den ena förgreningen går till norrdvästra Tjeckien och den andra till Százhalombatta södra Ungern. Den del av Druzhba som går genom Ukraina är km, i Ungern 130 km och 400 km i Slovakien och Tjeckien tillsammans. Litauen och Lettland är anslutna till Druzhba via mindre förgrenings pipelines från Unecha i Ryska Bryansk Oblast. Oljepipelinen sträcker sig 332 km i Litauen och 420 km i Lettland. Tjeckien importerar 5 miljoner ton olja per år via oljeledningen vilket är halva landets totala årliga oljeförbrukning. Slovakien köper 3,8 miljoner ton råolja via Druzhba vilket motsvarar 100% av Sovakiens oljebehov. Ungern tar in 6,7 miljoner ton råolja via Druzhba vilket också motsvarar landets totala oljebehov. Litauen importerar 15 miljoner ton råolja via Druzhba. En förlängning av Druzhba pipeline till tyska Wilhelmshaven vid Nordsjön ska tas i bruk Detta skulle minska fartygstransporterna av olja i Östersjön samt underlätta för export av rysk olja till USA. Denna förlängning är km lång och har en kapacitet på 25 miljoner ton olja per år. Det finns planer på att förlänga Druzhba genom Ungern och Kroatsien till Adriatiska havet. 4.2 Baltic Pipeline System År 2001 påbörjades bygget av Baltic Pipeline System. Baltic Pipeline System pipeline används för att transportera olja från Timan-Pechora området i västra Sibirien, Ural-Volga området, Timan Perchora samt från Kazakhstan. Pipelinen sträcker sig från Yaroslavl via Kirishi till hamnen vid Primorsk som används för att exportera rysk olja via Finska viken. Baltic Pipeline 4

6 System dimentionerades för att ha en kapacitet på 12 miljoner ton råolja per år men hade 2004 utökats till 50 miljoner ton råolja per år. Ytterligare utbyggnader av Baltic Pipeline System till en kapacitet på 60 miljoner ton råolja per år planeras. Projektet kostade 14 miljader rubel, d.v.s cirka 3,2 miljarder svenska kronor eller 460 miljoner dollar. 4.3 Baltic Pipeline System 2 Baltic pipeline system 2 är under konstruktion och ska förbinda Unecha med oljehamnen i Ust-Luga vid Finska viken. Projektet beräknas vara slutfört år Den kommer sträcka sig km och dess kapacitet beräknas till 30 miljoner ton per år men kommer ökas till 50 miljoner ton efter hand. Rörens diameter är på mellan mm till mm. Längst sträckan kommer det finnas 8 stycken pumpstationer. Baltic pipeline system 2 projektet togs fram efter energikonflikten mellan Ryssland och Vitryssland Ryssland ville inte förnya det avtal som fanns mellan länderna utan ville öka Vitrysslands gaspris. De före detta sovjetstaterna hade ett förmånligt gaspris från Ryssland som låg på bara 15% av priset vad andra Europeiska länder betalade. Oljeflödet i Druzhba pipeline ströps av Ryssland eftersom de ansåg att Vitryssland olovligen tagit olja från ledningen. Även äldre konflikter länderna emellan spelade en viss roll i konflikten år År 1995 avtalade Ryssland och Vitryssland om att Rysssland inte skulle belägga olja exporterad till Vitryssland med skatt. I utbyte skulle inkomsterna av denna oljan som förädlats i Vitryssland delas med 15% till Vitryssland respektive 85% till Ryssland slutade Vitryssland hålla sig till avtalet medan Ryssland fortsatte att hålla sin del. Ryssland tröttnade år 2008 och införde en standard skatt för export av olja till Vitryssland. Vitryssland svarade med att införa en tullavgift för varje ton olja som transporterades genom Druzhba pipeline trots den världsliga branchpraxis att endast importerad och exporterad olja förläggs med avgifter och inte transporter av olja. Ryssland ignorerade Vitrysslands tullbeskattning eftersom landet ansåg det olagligt. Vitryssland började istället att slanga olja från ledningen utan lov vilket fick som följd att Ryssland stoppade oljetransporterna i ledningen. Tre dagar senare gick Vitryssland med på att avskaffa sin nya tullavgift för oljetransporter genom landet och ledningen öppnades igen. Ryssland vill dock undvika osäkra länder för sina olje- och gastransporter i framtiden. 5

7 Figur 1. Pipelines i Ryssland och Europa [2] 4.4 Murmansk Pipeline Murmansk pipeline planeras och ska förbinda oljefälten i västra Sibirien med oljehamnen i Murmansk på Kolahlvön vid Barents hav. Ledningen ska antingen gå genom Ukhta i Komi Republik och runt vita havet till Kolahalvön eller korsa vita havets mynning till Barents hav. Kapaciteten beräknas till 80 miljoner ton per år. Oljehamnen i Murmansk kan ta emot oljetankfartyg på mellan ton och ton. 6

8 Figur 2. Murmansk Pipelines tänkta dragningsvägar [3] 4.5 Varandei Vid Pechoranefts havskust är oljehamnen Varandei beläget. Via hamnen Varandei exporteras olja från Timano-Pechoraregionen. Hamnens kapacitet beräknas vara runt 12 miljoner ton råolja per år. Olje bolaget LUKOIL som äger hamnen Varandei planerer ett pipelinesystem från sina oljefält i Timano-Pechoraområdet till oljehamnen Varandei. 4.6 Pipeline-Norra Ishavet Transneft har lagt fram idéen att bygga en pipeline på norra ishavets botten. Den föreslagna pipelinen ska sträcka sig från Kharyaga till Indiga vid Vita havet. Oljefälten i Timano- Pechoraregionen skulle på så sätt förbidas med Indiga. Pipelinens kapacitet beräknas kunna vara 25 miljoner ton råolja per år. Ett allternativ är också att bygga tidigare nämda Murmansk pipeline. 4.7 East Siberia Pacific Ocean East Siberia Pacific Ocean är en oljepipeline som planseras för att transportera olja från Ryssland till de asiatiska marknaderna främst till Kina, Japan och Korea. Piplinen är i byggnadsfasen och kommer bli km lång. East Siberia Pacific Ocean pipeline påbörjades 7

9 år 2009 och det är Transneft som håller i projektet. Pipelinen ska gå från Sibirien till den ryska oljehamnen Kozmino och till Asien. East Siberia Pacific Ocean oljepipeline ska gå från Taishet i östra Sibirien till Kozmino via Skovorodino där en gren kommer gå till Asien. Sträckan mellan Taishet och Skovorodino i Amur regionen är redan färdig. En ny oljehamn i Kozmino ingick också i projektet och står redan klar. Oljan transporteras nu med den nya pipelinen till Skovordino där den lastas om till tåg. Tågtransportena når Kozminos oljehamn där den fraktas till Asien i stora oljetankers. East Siberia Pacific Ocean pipeline planeras byggas ut från Skovorodino till Daqing i Kina. Den första delen av East Siberia Pacific Ocean pipeline sträcker sig 2,757 km från Taishet in Irkutsk Oblast till Skovorodino i Amur Oblast. Denna del består av pipelinerör med en diameter på mm respektive mm och har en kapacitet på 80 miljoner ton råolja per år. Längst pipelinens sträckning finns 32 pumpstationer. 13 stycken av dessa kommer också att ha tankar till förvaring av olja med en total förvaringskapacitet på 2,67 miljoner kubikmeter. Förgreningen till Kina kommer ha en kapacitet på 30 miljoner ton råolja per år. En oljehamn för export byggdes i Primorsky Krai samt ett kraftverk på 35 MW i Olyokminsk. Kraftverket drivs av råolja och behövs för att driva pumpstationerna längst pipelinen. Bygget för första delen av East Siberia Pacific Ocean pipeline projektet beräknas ha kostat cirka 360 miljarder rubel, dvs ungefär 80 miljarder svenska kronor eller 11 miljarder dollar. Andra delen av East Siberia Pacific Ocean pipeline projektet innefattar en pipeline från Skovorodino till oljehamnen i Kozmino vid Stilla havet. Oljehamnen kan ta emot oljetankfartyg med kapacitet på mellan ton och ton. Pipelinen har en sträcka på km. 882 km av dessa går genom Amur region, 324 km går genom Jewish Autonomous region, 247 km genom Khabarovsk territorium och 570 km genom Primorye. Oljeledningen beräknas ha en kapacitet på 30 miljoner ton råolja per år. Del två av East Siberia Pacific Ocean pipeline projektet beräknas kosta miljarder rubel, dvs ungefär miljarder svenska kronor eller 10 miljarder dollar. Denna andra del av East Siberia Pacific Ocean pipeline projektet är under uppbyggnad och allt beräknas vara klart år Avgreningen till Kina kommer vara 1056 km totalt och beräknas vara klar i oktober

10 Figur 3. Oljepipeline East Siberia Pacific Ocean [4] 4.8 Baku-Batum Pipeline Redan 1904 byggdes i det dåvarande sovjetunionen landets första oljepipeline. Den sträckte sig från Baku i nuvanade Azerbajdzjan till Batum vid Stilla havet i nuvarande Georgien och var 800 km lång. Då var den världens längsta oljepipeline talet var Baku området världens största oljeproducerande område. Huvuddelen av oljan försörjde Europas oljebehov vid den tiden. 4.9 Grozny-Tuapse Pipeline Grozny-Tuapse pipeline togs i bruk 1928 och den träcker sig från Grozny i ryska Tjetjenien till Tuapse vid svarta havet Caspian Pipeline Consortium Caspian Pipeline Consortium sträcker sig från Tengiz i Kazakstan till Novorossiysk. Pipelinen är km lång och har en diameter på 1016 mm till mm. Hela sträckan av Caspian pipeline togs i bruk år Dess maximala kapacitet ligger på 35 mijoner ton olja per år. Längst sträckan finns fem pumpstationer. Oljehamnen i Novorossiysk har en 9

11 förvaringskapacitet som ligger på kubikmeter. Ledningen byggdes för att få oljan till export via oljetankers i svarta havet. Caspian pipeline är Rysslands enda pipeline som inte full ut ägs av Transneft. Ett utbyggnads projekt av ledningen ska slutföras 2012 då kapaciteten kommer ökas till 65 miljoner ton olja per år. 32,6 miljoner ton råolja transporterades genom ledningen år År 2008 hade siffran sjunkigt marginellt till 31,5 miljoner ton råolja. 5.Oljemarknaden Ryssland har inga formella restriktioner för export av olja till utlandet men till följd av begränsningar i kapacitetsförmågan hos Transnefts pipelinessystem tvingas bolag att sälja sin olja på den inhemska marknaden till ett lägre pris än om de kunnat exportera den. Oljebolagen måste kvartalsvis begära den exportkapacitet de behöver i förväg för att få använda Transnefts pipelinessystem. Den totala exportkapaciteten hos pipelinenätet fördelas på oljebolagen utifrån deras respektive export föregående kvartal. Även utlänska oljebolag har rätt att få använda Transnefts pipelines. Kapacitetsbegränsningarna i pipelinessystemet leder till prisdumpning inom Ryssland i jämförelse med världspriset på olja då oljebolagen måste sälja sin olja inom landet. Det ryska oljepriset ligger generellt sett lägre än världsmarknaden mycket på grund av kapacitetsproblemen i pipelinesystemen och det ryska skattesystemen. Prisbilden varierar även med årstiderna. Kapaciteten för export av olja på vindern är mindre vilket leder till ökad tillgång på olja i landet och därmed fallande priser. På senare tid har även de inhemska oljepriset i Ryssland dock stigit. Kokurrensen och strategier inom oljeindustrin i Ryssland bygger mycket på uppköp och fusioner av bolag. Krav på ökat aktievärde från aktieägarna, ökad konkurrens mellan bolagen på grund av avvecklingen av monopolet som staten hade under sovjettiden och viljan att växa som företag och vinna större marknader är en del anledningar till de snabba förändringar som sker inom den ryska oljeindustrin. Privatiseringen öppnade upp för så väl nya ryska oljebolag som för utläska företag att borra efter olja på Rysktterritorium. Den ryska staten har dock fortrafande ett finger med i oljespelet då de köpt upp och förvärvat oljebolag. Råoljepriset i världen har varierat mycket under historiens gång. Efter den ekonomiska krisen i Ryssland år 1998 har inte prissäkring på olja används. Råoljepriset i Ryssland bestäms av världsmarknadspriset. Uraloljan är generellt sett billigare jämfört med den Brentoljan från Nordsjön som används som referensolja inom oljebranschen. Oljepriset i världen är stigande på grund av ökad efterfrågan i USA och även i växande ekonomier som Kina samt begränsningar i oljeupptaget. Oljeprisets ökning beror också på politisk instabilitet i många av världens länder och även oro över oljetillgångarna i Mellanöstern. Efter orkanen Katrina steg oljepriset år 2005 och även efter Rita. Orkanerna skapade oro i hurvida ovädren skulle bilda begränsningar för oljeproduktionen i Mexikanska golfen. 10

12 6.Fråga Vad heter den oljepipelinen som är den viktigaste för rysk oljeexport och nämn 4 av de länder den går genom. 11

13 7.Källförteckning Böcker Big Oil Playground, Russian Bear Preserve or European Periphery?: The Russian Barents Sea Region Towards 2015 av Bjorn Brunstad, B Brunstad,Eivind Magnus, Philip Swanson Webbsidor omberg.com/apps/news%3fpid%3dnewsarchive%26sid%3dansezp8xd5fi&rurl=translate.g oogle.se&anno=2&usg=alkjrhh5ur9vhtvqn4v5sz1f71mfadwboq tja/_print/ sv&u= 406/ reports/7a_erb_och_ostersjon_se.pdf sv&u= /node/ d=70&lang=sv

14 ESSID= ce1bc42839f3b18b9e71f1a Bildreferenser [1] lukoil jpg [2] [3] Figure 3.5 I Big Oil Playground, Russian Bear Preserve or European Periphery?: The Russian Barents Sea Region Towards 2015 av Bjorn Brunstad, B Brunstad,Eivind Magnus, Philip Swanson [4] 13