Kammarmusik-Nytt ELEKTRISKT NJUTBART ETT UNDERBART GIFT MER TILL MUSIKSKOLAN MUSIK MED HJÄRNKOLL LYCKAD LIVRÄDDNING AV ROMANSER MÄKTIG FESTIVAL

Transkript

1 KammarmusikNytt ETT UNDERBART GIFT LYCKAD LIVRÄDDNING AV ROMANSER MÄKTIG FESTIVAL MER TILL MUSIKSKOLAN ELEKTRISKT NJUTBART MUSIK MED HJÄRNKOLL 4/2014

2 KammarmusikNytt Innehåll 2 Cathja har ordet 3 4 Kammarmusik ett underbart gift 6 7 Notiser Virtuosa gitarrister KAMMARMUSIKFÖRBUNDETS TIDSKRIFT ISSN ANSVARIG UTGIVARE cathja.morner@kammarmusikforbundet.se KANSLI Christina Sejmo REDAKTÖR I REDAKTIONEN GRAFISK FORM OCH PRODUKTION OMSLAGSBILD HEMSIDA Cathjas hörna Efterlyst: Nationell samordning Så har livet gått vidare. Förstudien som MAIS (Musikarrangörer i samverkan) arbetat med under året är färdig och ligger på bordet. Nationella turnéstrukturer för ideella musikarrangörer har tagits fram genom många örer i landet som deltagit i samtalen, bland dem ett femtiotal av Kammarmusikförbundets medlemmar. Förstudien låg till grund för Musikverkets inbjudan till samråd och gemensam arbetsdag på Kägelbanan, Södra Teatern i Stockholm i mitten av november. Där samlades ett hundratal ideella arrangörer, producenter och musiker från kammarmusik, nutida konstmusik, pop/rock, jazz, folkmusik och orkestermusik. Arrangörer var Musikverket, Musikcentrum Riks och MAIS. Behovet av nationella turnéer är påtagligt. Den turbulenta tiden efter Rikskonserters nedläggning är över. Dimman har lättat, stormen lagt sig. Sverige övergripande nationella nivån har försvunnit. Det behövs en ny infrastruktur. En nationell samordning är nödvändig. Behoven runt turnéverksamhet skulle kunna se väldigt olika ut beroende på genre men det är nästan tvärtom, det är förvånansvärt hur lika vi egentligen är och hur många gemensamma beröringspunkter kammarmusiken faktiskt har med pop/rock och jazz när vi diskuterar dessa frågor. och tidsödande procedur. Finns det bättre sätt att få syn på varandra? Var kan vi mötas? Det är svårt att veta vad som händer i övriga Sverige när ingen övergripande I dessa sammanhang visar Kammarmusikförbundet några goda exempel. Projektet Internationell Kammarmusik i Sverige imponerar och för vår egen del har utvecklingen i höst varit fantastisk. Vi går in i sista fasen, d.v.s. vi planerar för tredje och sista projektåret. Fyra länsmusikorganisationer (LM) har varit med från början och nu inför sista året har vi fått ytterligare sju LM som partners. (Se vidare på Kammarmusikförbundets hemsida.) Turnéerna för Ung & Lovande sköttes tidigare av Rikskonserter. Idag får vi god hjälp att lägga den nationella turnén av producenten på Västmanlandsmusi Slutligen vill jag bara slå ett slag för KVAST (Kvinnlig Anhopning av Svenska fall det är möjligt, även engagera kvinnliga dirigenter. CATHJA MÖRNER FÖRBUNDSORDFÖRANDE KAMMARMUSIKFÖRBUNDET KammarmusikNytt 4/2014 2

3 Krönika Mer till musikskolan mindre till det fria musiklivet I partiet, och från Miljöpartiet kommer vår nya kulturminister, Alice Bah Kuhnke (som inte blev partimedlem förrän ett par dagar innan hon blev minister). Hon kommer senast från posten som generaldirektör för Ungdomsstyrelsen och hennes kunskaper om det svenska kulturlivet har ifrågasatts. En kulturbudget blev det i alla fall, och även om hon haft hjälp av mer eller mindre erfarna medarbetare, står hon förstås bakom departementets budgetförslag. Hur ser det då ut? Ja, först och främst ökar kulturbudgeten med 252 miljoner kronor Den ska skapa förutsättningar, en bra jordmån, för den fria kulturen att utvecklas i, säger Alice Bah Kuhnke om regeringens kulturpolitik. På musikområdet avsätter man 400 Mkr till att bl.a. stärka den kommunala musik och kulturskolan. Pengarna är öronmärkta till att sänka avgifterna där de är höga. Musik och kulturskolan är central för att barn och unga ska få möjlighet att ägna sig åt estetik och skapande. Därför ska den vara av hög kvalitet och tillgänglig för alla, är kulturministerns kommentar. Regeringen vill också tillsätta en utredning för att ta fram en nationell strategi för musik och kulturskolorna. Det är något vi faktiskt efterlyst: musik och kulturskolorna drivs lokalt och kommunalt och varierar mycket från ort till ort. Med statliga riktlinjer kunde skillnaderna utjämnas och ge tillgång till likvärdig undervisning oavsett bostadsort. Det skulle i förlängningen gagna musiklivet. Skapande skola är tänkt att stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet. Nu vill den nya regeringen lägga ytter Större möjligheter för samverkan gör att kulturskolans förtjänster även kommer grundskolan till del, är kulturministerns motivering. Stödet till den fria scenkonsten, d.v.s. Vissa aktörer av kulturpolitiskt intresse, Samarbete med tonsättare, Teatergrupper, Dansgrupper/ koreografer, Musikgrupper, Arrangörs och turnéstödd dans, Musikarrangörer och konstområdesövergripande arrangörer, Fonogramstöd och troligen en realminskning, och nivån föreslås ligga ännu kommer att drabbas framgår inte, eftersom det är Kulturrådet som fördelar pengarna, men detta var ju inte vad man hade hoppats på! CALLE FRIEDNER TEXT OCH FOTO KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 3

4 KAMMARMUSIK ETT UNDERBART GIFT Inte behövs ett piano om man längtar efter Bach tänkte Svante Henryson. Här river Cecilia Zilliacus och Svante H av Johann Sebastians fyra första Inventioner med klös och schwung. Det är mulen förmiddag i Umeå. Men hos dem som letat sig ut till Midgårdsskolan och en s.k. workshop är det sol i sinnet. Tre entusiastiska musiker, kammarmusikfestivalens konstnärlige ledare cellisten Svante Henryson, pianisten Bengt Forsberg och cellisten Andreas Brantelid bjuder frikostigt på sig F Umeå Kammarmusikförenings förre ordförande Eric Johannesson och den nuvarande, Elisabeth Holm. Sävargården är trivsam kulturmiljö för sista konserten. estivalen innebär en slags nystart för eldsjälarna i Umeå. Under kulturhuvudstadsåret vore det väl skam om inte kammarmusiken skulle visa upp sig. Svante Henryson och nyblivna ordföranden, musikläraren och körledaren Elisabeth Holm presenterade tillsammans med erfarne företrädaren, amatörviolinisten Eric Johannesson, konserter, kammarmingel, skulpturpromenad och workshop. Det blev inspirerande för både unga och gamla och lockade oväntat stor publik till alla programpunkter. Att möta musiker mitt i deras vardagsgärning, inte bara på konsert, t.o.m. se och lyssna när de repeterar, är ett privilegium. Svante Henryson är klassiskt skolad kontrabasist. Han tyckte kontrabasen var för stor och övergick till cellon. Resolut bestämde han att den ska kunna användas till all slags musik; klassiskt, pop, rock, ja i varenda musikgenre. Prov under festivalen på hett engagemang och tekniskt avancerat och kreativt musikantskap gavs varje dag. KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 4 Inte minst med hans egna kompositioner och arrangemang. Där tar han ut alla svängar och prövar cellons tidigare oanade möjligheter. säga efter en duo av och med Svante, men det är intressant att någon som är så oskolad på just cello ändå spelar så bra! I tre år spelade Svante Henryson i orkester. Det gör jag aldrig mer, fastslog han. Här hettade det till. Många i publiken anade väl knappast att många orkestermusiker vantrivs starkt i jobbet. De väljer att satsa först och främst på hobbies och familj. passar sig blir man likadan själv. Man ska vara övermänniska för att stå ut! Ett stort ämne som måste lämnas nu, till kammarmusikens fromma. Kammarmusik blev det ganska oväntat vid en av konserterna då Bengt Forsberg och Andreas Brantelid framförde Schumanns cel

5 Varje konsert inleddes med musik av elever från Musikskolan. Här spelar tvillingarna Maja och Elin Holm fyrhändigt en av Dvoraks Slaviska Danser. En Stradivarius på krog. Troligen första gången i världshistorien! Instrumentet såldes 2011 till en norsk affärsman som nu lånar ut det till skandinaviske supercellisten Andreas Brantelid. Ume älv slingrar sig mellan furustammarna. En installation av the Art Guys bland många i Umedalens berömda skulpturpark. Eleven Anders Nyström från Musikhögskolan i Piteå hade skapat lokonsert med Bengt som ensam orkester vid pianot. Det kan bli... lite segt... när man som solist spelar tillsammans med en orkester, förklarade Andreas. Man känner sig friare tillsammans med en enda musiker. Inte svårt att förstå, och ett lysande tillfälle för solisten att generalrepetera inför två kon aldrig använts så mycket som nu. Det var Andreas gudfar Bengt Forsberg som ställde den ömtåliga frågan: Du spelar så mycket, det är svårt att knäcka din glädje. Kan du köra slut på dig? Svaret uteblev men kom senare från Bengt själv: Visst spelar han för mycket i perioder, men han hämtar sig. Jag spelar också för mycket men musiken är ett gift! Man kan inte låta bli! Fråga från publiken: Tre verk med rötter på andra sidan Östersjön bjöds man i Umeå stads kyrka. Ursinne och förtvivlan präglar första hälften av därpå. Andreas Brantelids far Ingemar är cellist och var sonens förste lärare. Andreas älskade att lyssna på pappan när denne övade, och bad tidigt om en egen cello. Han satt i orkesterdiket under operaföreställningarna, och me. Tre grundkrav bär Andreas med sig från läroåren med fadern: Tonen ska vara bra, spelet rent, och rytmiskt exakt. Lätt sagt, men ständigt övande är nödvändigt. rade som fjortonåring med Elgars Cellokonframstående orkestrarna i Europa, tillhör Lincoln Centers Chamber Music Society, och har utmärkts med en mängd priser. på. Dess vindlande väg börjar hos en hög furste, fortsätter hos själve Paganini som ju var violinist, går vidare till en Stradivariussamhos en tysk cellist. Man vet att en av Brahms cellosonater uruppfördes på detta instrument! Men i decennier har cellon stått ospelad. Kanske har just den och dess bror, nu hos Yo Yo Ma, Vi bråkar ganska ofta, blev det franka kumpaner i åratal och uppträtt över nästan hela jordklotet, hyllats och utmärkts med priser. liga vän min hustru älskar jag på ett annat sätt och vänner bråkar ju utan att det gör slut på vänskapen. Numera bråkar de sällan. Som den vise man han är låter Bengt Forsberg efter alla år sångerskan få sista ordet. Han kompenserar som kammarmusiker i olika konstellationer, och som enveten sökare i arkiven efter sällan hörd eller orättmätigt bortglömd musik. Exempel gavs med Ernö Dohnányis mästerliga Amber Coast Artists, briljanta musiker från Lettlands bärnstenskust, återgav landsmannens starka uttryck för frihetslängtan under trycket från sovjetmakten. Sista satsens himmelskt värmande och trösterikt harmoniska melodi avlöste som ett längtans utropstecken i pianissimo. Vasks har själv sagt så här: Jag vill erbjuda själaspis, och det är vad jag predikar i mina verk. Maija Einfelde, också från Lettland, är djupt engagerad i ekologiska spörsmål. Hennes verk, Sorrowful Serenades, förmedlades av kvartetten och klarinettisten Egils Sefers. Arvo Pärts kända Fratres, här för stråkkvartett, och Mozarts klarinettkvintett avslutade denna imponerande kammarkonsert. Musikhungern stillades inte med programsatta konserter. Kammarminglet på Plaza med oväntade kombinationer vad sägs om pel eller körsång med tre uppsättningar sångare, eller syrisk vaggvisa; Musiken, det underbara giftet, fortsatte att verka långt in på natten. Likaså under Kammarminglet i en hotellmatsal, med Erwin Schulhoffs friska, jazzinspireav judiskt ursprung, dog i koncentrationslä KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 5 ELISABETH HUSMARK TEXT OCH FOTO

6 MÄKTIG FESTIVAL med FIOLLEGEND I FINAL Ett 70tal krävande verk på 13 konserter under en knapp vecka framfördes i augusti under Stiftfestivalen i östra Holland. Kammarmusikfestivalens ledare är den gudabenådade violinisten Daniel Rowland. Han och pianisten Natacha Kudritskaja kommer genom Kammarmusikförbundets internationella satsning till Sverige i februari/mars. Västmanlandsmusikens Björn Eriksson berättar: F estivalen hade en rikhaltig och intressant repertoar. Under veckan kunde jag för att nämna några verk höra Brodskykvartetten (där Rowland är primarie) med vitjs andra kvartett. Vidare pianokvartetter av jag sällan hör på konsert som Mozarts Kegelstadttrio. Förutom Daniels kvartettvänner i Brodsky deltog ytterligare 20 musiker. Så många att t.o.m. Strauss gripande och krävanframföras. Daniel är uppvuxen alldeles intill kyrkan där alla konserter tilldrog sig. Hans mamma bor i närheten i ett stort hus, denna vecka med inhyrd kock. Sena kvällar och nätter var detta hus samlingspunkt för alla musiker och några inte långt från Weerselo där den gamla kyrkan Stift ligger, är ett platt jordbruksområde genombrutet av kanaler och fyllt av små mysiga vägar och cykelstigar. Det är bekväma avstånd mellan utspridda byar, hotell och restauranger. Kan det vara han som plötsligt sitter där? Publik och framför allt festivalens musiker Ivry Gitlis skulle dyka upp. Han bor i Paris, sex timmars bilavstånd från Stift kyrka. Uppenbarligen satt han där. Jag hade inte sett honom sedan vi möttes på Musik på Slottet på sjuttiotalet och kände inte igen mannen som satt ett par stolar bort med keps på i kyrkan. vier Messiaens Kvartett vid tidens ände. Ett gripande verk skrivet för de musiker som Därav den udda besättningen klarinett, cello, vid uruppförandet inför alla medfångar. Kyrkan med ljuvlig akustik rymmer ett hundratal åhörare och var fylld vid alla konserter med till största delen lokal befolkning men också tillresta och en del långväga. Efter paus var rubriken Rendezvous med Ivry Gitlis. Två stolar på den tillfälliga scenen, en till Daniel Rowland och en till Ivry Gitlis, fortfarande i överrock och keps samt åter. Ivry var just hemkommen från Israel och hade haft en hiskelig resdag. Mycket kom att handla om hans bakgrund född i Haifa med han mött och om det verk som vi nyss hört och som som Ivry inte spelat, eller orkat speår. Den stäms vördnadsfullt av Daniel, och Ivry upprepar bestämt att något spel blir det inte. Någon i publiken ställer Bergmanfrågan om vad musik är för något och det blixtrar KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 6 några toner. Likt ett barn, eller en amatör. Söker sig fram. Han generas inte utan får den fulltaliga publiken, som under en vecka lyssnat till en oändlig mängd virtuoseri, att andäktigt lyssna vacker Stradivarius. Är det så här det låter? Så enkelt. Nästan häpnadsväckande. slår hon an några ackord till en känd Sicilienne av Maria Theresia von Paradis. och spelar med Natacha efter en stund, först lite trevande. En enkel melodi men nu så genuint skön. Som en reva i skyn. Det är rörande. Tårar bryter fram. En man som levt i musik på världens estrader i hela

7 >>> NOTISER Stråktrio prisas D Svensk grupp vann nordisk tävling på Island Daniel Rowland i samtal med en av sina lärare, legenden Ivry Gitlis, 92, som kände Jascha Heifetz, spelat med all världens orkestrar och gett bejublade mästarklasser. D sitt långa liv, här och nu inför koncentrerat närvarande publik i en kyrka i Holland. Jag tittar upp och möter också Daniels blanka blick. Jag som har bil får köra Ivry till hans hotell efter en god middag hos Daniels mamma Any Rowland. Augustikvällen är kolsvart och lite sval. Rutorna immar igen, jag behärskar inte reglagen. Ivry drar ner sidofönstret och börjar frysa. Jag våndas, och än mer när Ivry fråg Ljunggrenska tävlingen avgjord han är från El Systema i Venezuela har full koll. En Stradivarius med sin ägare på en landsväg mitt i natten i en hyrbil med mig som förare... När vi med hjälp av gps kommer fram till hotellet släpper gamle Ivry inte min arm förrän han är säker på att nyckeln passar till rummet i det sovande hotellet. F Tävling för unga gitarrister avgjord D BJÖRN ERIKSSON TEXT OCH FOTO Stiftfestivalens konstnärlige ledare på tionde året, Daniel Rowland, är solist och kammarmusiker med stor internationell karriär sedan debuten Dessutom är han professor på två musikhögskolor i Storbritannien. Peter Graneis, årets segrare i Young Talents Competition på Uppsala Gitarrfestival. Foto: Calle Friedner KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 7

8 Camerata Nordica under ledning av Terje Tønnesen och med solisterna Virgo Veldi, saxofon, och Amy Elizabeth Corkery, sopran, framför Daniella Terranovas Asleep Landscape på Musikaliska. Musik med hjärnkoll I juli och oktober genomfördes i fyra länder en konsertserie kallad Emerging Classical Talent in the EU. Det var ett EUprojekt med två mål: att sprida verk av framstående kompositörer och ensembler, som ännu inte fått spridning utanför sina respektive länder, och att i samband med detta öka medvetandet om European Brain Council och fokusåret Year of the Brain (Hjärnans år). A tt elever som fått extra musikundervisning klarar övriga skolämnen bättre än andra har länge varit känt. Musikens positiva effekter på dementa är också kända, och det har gjorts en hel del forskning, inte minst i Sverige, om musikens förmåga att träna upp och återskapa funktionalitet hos skadade hjärnor. Det här projektets ena syfte var alltså att uppmärksamma musikens medicinskt positiva effekter. Det andra var rent musikaliskt. Deltagare i projektet, administrerat av Kalmar Läns Musikstiftelse men med en estnisk projektledare, var Estland, Italien, Sverige serterna gavs med solister och ensembler från de fyra länderna, bl.a. Camerata Nordica och Stockholms Läns Blåsarsymfoniker från Sverige, Sinfonia Cymru (Cymru är walesiska för Wales) och sångare och instrumentalister från Estland och Italien. Något renodlat hjärnprojekt var det alltså inte: vid ett enda tillfälle, på Stallet (Musikaliska) i Stockholm, ingick en vetenskaplig fö reläsning av hjärnforskaren Gunnar Bjursell som ett evenemang vid sidan om konserterna. Resten var en ren konsertturné till de deltagande länderna. Tre beställningsverk uppfördes skrivna av svenskan Tina Andersson, italienskan Daniela Terranova och walesaren Mark David Boden däremot inget estniskt beställningsverk Estland representerades bl.a. med ett verk av Galina Grigorjeva, naturaliserad estniska men född i Ukraina. De här verken var förstås inte de enda: en konsert innehöll enbart italiensk musik, och då spelades, förutom Daniela Terranovas nyskrivna Asleep Landscape, musik av Nino dante, alla avlidna. På andra konserter stod musik från andra EUländer på programmen som Pavel Haas och Erwin Schulhoff från Tjeckien, Alban Berg från Österrike och Pehr Henrik Nordgren från Åland, men man spelade också musik från länder utanför EU av t.ex. Edvard Grieg, och t.o.m. amerikaner som Arthur Foote och Samuel Barber. Kjell Lindström, länsmusikchef i Kalmar län, för KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 8 klarar det med att det varit viktigt att hitta sådan musik, där alla de deltagande musikerna fått meningsfulla uppgifter och musik att spela tillsammans. Så sammanfattningsvis skulle man kunna säga att projektet främst exponerat de medverkande musikerna och i andra hand lyfte fram några internationellt mindre kända tonsättare plus några mycket välkända. Konserternas koppling till hjärnforskningen kändes rätt lös, även om ett sådant här projekt förstås kan fästa uppmärksamheten på musikens betydelse för psyket. Alla vet att man mår bättre efter ett träningspass, och detsamma gäller när man sysslat med musik, eftersom man tränar andra delar av sig själv, och det är hela du som tjänar på det, säger Kjell Lindström. CALLE FRIEDNER TEXT OCH FOTO

9 LYCKAD LIVRÄDDNING AV ROMANSER Är det kanske dags att sluta gnälla över dåliga språkkunskaper som en orsak till romanskonstens utdöende? Skulle klassiska romanser sjungna på svenska kunna utgöra konstgjord andning? Operasångerskan Christina Högman utmanade sig själv och har gjort många lyckade översättningar. Christina Högman ger ofta romanskonserter och har också sammanställt en scenisk musikalisk berättelse om Clara och Robert Schumann med sångerna på svenska. Foto: JanOlav Wedin S ällan om ens någonsin diskuteras om romanstexter på utländska språk borde kunna förstås av alla. Som om det uteslutande vore musiken som har något att betyda. Logiskt vore att sjunga utan ord eller framföra sångstämman med violin eller klarinett. Försök har gjorts! Men är det tillfredsställande? Översättningar i textbok har nackdelen att publiken sitter med näsorna över texten. Sångarens kroppsspråk och ansiktsuttryck, som kan vara sevärda, går då näsorna förbi. Argumentet vad gäller sång utan ord eller instrument i stället för text är att i romansen är det texten som kommer först. Richard Strauss skrev en hel opera om dilemmat när det gällde operan som konstart. från operakomposition, tillkommit i ett direkt samarbete mellan textförfattare och kompositör. Tonsättaren blir engagerad och inspirerad av en dikt som i och för sig kan leva sitt eget liv. Men tonsättaren ser en möjlighet att tolka och berika den. Så blir de tu ett. Hur ter sig då de välkända tyska romanserna i svensk språkdräkt? Robert Schumanns Frauenliebe und Leben (Kvinnors liv och kärlek) en med Högmans översättning: Helft mir, ihr Schwestern Helft mir verscheuchen Eine törichte Bangigkeit Dass ich mit klarem Aug ihn empfange Ihn, die Quelle der Freudigkeit Hjälp mig nu, systrar Bort med all ängslan Han skall mig leda med varlighet Då jag med stadig Blick honom möter Han, som är källan till lycksalighet I oktober i Norrköping sjöng Christina Högman med Mats Janshannes Brahms och Hugo Wolf. Det var överraskande hur självklara man upplevde till och med de välbekanta sångerna i hennes svenska språkdräkt. Christina Högman som varit engagerad vid operan i Hammed romanser. Att få yngre generationer intresserade av det enastående kulturarv som de klassiska romanserna utgör har länge varit en drivkraft hos Christina Högman. Hon presenterade till exempel Hugo Wolfs och Eduard Mörikes sju strofer långa, komiska scen Storchenbotschaft (Storkbudskap) i sin egen översättning på ett seminarium för romansavdelningen i Norrköping. En komisk scen i sju verser med virtuost pianoackompanjemang behöver ingen presentation när den sjungs på svenska med dramatisk inlevelse. Da klappern die Störche im lustigen Ton Då klapprar de storkar så glatt uti takt De nickar och knixar, far hem till sin trakt KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 9 ELISABETH HUSMARK

10 Jón Leifs ( ) är en av Islands viktigaste tonsättare. Han är nog främst känd som orkestertonsättare men skrev också kammarmusik. BIS har tidigare gett ut hans musik och fortsätter nu med en CD musik för olika kammarmusikaliska besättningar samt för manskör, mezzosopran och violin. Greta Erikson >>> DÖDSFALL Scherzo concreto för åtta blåsare, viola och en föreläsning amerikanen Gunther Schuller hade gett i Reykjavik samma år. Vad titeln syftar på är oklart, texthäftesförfattaren Árni Heimir Ingólfsson menar att den kan syfta på Pierre Schaffers term för elektroakustisk musik, musique concrète. Det kan också vara fråga om ett musikaliskt skämt, och i så fall kunde ju concreto stå för en concerto i skrattspegeln. Det innehåller sju miniporträtt av spefågeln, den naive, den melankoliske, den fundersamme, grobianen, den baksluge och den förälskade. Leifs: kompositör i motvind (Atlantis 2002), att vi troligen aldrig får veta vilka dessa personer var eller om stycket innehåller nidbilder av verkliga personer. Däremot anses det skildra ett sammanträde med Jón Leifs tonsättarkollegor, så vem vet? Även i den fyra år äldre Kvintett är ins klarinett, fagott, viola och cello, men åstadkommer läckra klanger. Det är ett tresatsigt verk, där satserna enligt tonsättaren står för längtan, djup sorg (musik med stor smärta, hans syster hade avlidit året innan) och seger. Den första satsen karaktäriseras av Leifs typiska sätt att växla mellan dur och sin växlande rytm alluderar på de isländska rímurdikterna. Variazioni pastorale består av dmolltemat i den andra satsen av Beethovens Sere ner men satt för stråkkvartett. Det långsamma temat förändras med tillägg och rytmiska förskjutningar genom variationerna, och till sist återvänder Leifs till Beethovens ursprungliga tema, om än med vissa utsmyckningar, och då har tonarten dmoll blivit Ddur. Det sista stycket har en djupt tragisk bak hade omkommit i en drunkningsolycka i Bo son. Den andra, Sorgardans har liksom den tredje sången text hämtad ur isländska folksagor. Det är en tung, förtvivlad dans. Att texten karsång), handlar om havet är kanske inte så underligt, och där ackompanjeras en sopran av manskören och en violin. Det här är annorlunda musik, och särskilt i körstyckena märks tonsättarens isländska härkomst, men det är tonal musik av hög kvalitet. Den framförs genomgående av goda isländska sångare och musiker. En liten reservation dock för stråkkvartetten, som ibland inte låter helt ren. CALLE FRIEDNER TEXT OCH FOTO Jón Leifs: elegies Bis2070 CD Käbi Laretei K Mats Rondin M KammarmusikNytt 4/

11 Virtuosa gitarrister Direkt efter en lyckosam USAturné landade gitarrduon Johannes MöllerLaura Fraticelli i Sverige och Falkenbergs konsertförening för en konsert i slutet av oktober. Johannes Möller var år 2005 deltagare i Ung & Lovande och 2007 vann han Ljunggrenska tävlingen för unga musiker i Göteborg. Till detta kan läggas ett otal topplaceringar i olika internationella tävlingar. I Laura Fraticelli härstammar från Argentina, där hon började sina studier för att sedan år sin utbildning i Haag. Paret har numera sin bas i Holland och bedriver en omfattande internationell verksamhet därifrån. Att locka dem till Sverige får anses som en bragd av föreningen i Falkenberg, eftersom deras resor mera sällan går hit. tid. Den sistnämnda kategorin utgjordes av tre egna kompositioner av Johannes samt en fjärde, skapad tillsammans med Laura Fraticelli. En uppenbart nöjd publik lockade till ett extranummer. Musiken presenterades på ett föredömligt sätt av Johannes Möller. Information om duon kan erhållas på hemsidan: SVERKER AHLENIUS Foto: Glenn Cornelisse Elektriskt njutbart Titlar på musikstycken sätter obönhörligen igång fantasin. Särskilt när de är så fantasieggande som de Stefan Klaverdal har givit de åtta verken på sin CD Evocations (Besvärjelser). There will be earthquakes är en sådan titel. En mäktig och skrämmande förutsägelse alltså. Jag lyssnar på det sista spåret där Ian Peaston spelar elektrisk violin. Han vill inte bli kategoriplacerad i någon speciell genre, men här gör han och Klaverdals dator en variant på den urgamla dansmelodin La folia som nästan går genom märg och ben. Den växer från ett majestätiskt lugn till en dånande kulmen då det tycks att jord och himmel rämnar. Kanske följdriktigt alltså att börja leta i bibeln efter nycklar till titeln om jordbävningen. I Markusevangeliets trettonde kapitels åttonde vers förutsäger Jesus Jerusalems förstörelse: Ja, folk skall resa sig upp mot folk, och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå. Jag fastnar översättning. Stycket kompone och har uppmärksammats med priser både i Sverige och internationellt för sin elektroakustiska musik. Utan rädsla vågar han sig på att skriva en variation för elektrisk violin och dator på Bachs berömda preludium till namn som jag dock inte lyckats dechiffrera. Att lyssna på originalet först och sedan på Klaverdals komposition förstärker upplevelsen av Bach, utan att förta intrycket att Klaverdal lagt till något värdefullt för och från vår tid. Övriga medverkande som komplement till elektroniken är tarristen David Härenstam, samt Roos. Stefan Klaverdal komponerar elektroakustisk MUSIK, detta sagt till alla de som menar att elektroniskt skapande inte har med musik att göra. Man kan sjunka tillbaka och lyssna, förundras, förargas ibland, kanske, men också överraskas något som bara kan vara uppfriskande. ELISABETH HUSMARK evocations stefan KLaverDaL Dy KammarmusikNytt 4/

12 Från stora världen USA: Frankrike: USA: ELISABETH HUSMARK Elfrida Andrées pianomusik Hon är antagligen vår mest kända kvinnliga tonsättare från tiden kring förra sekelskiftet vid sidan om Alice Tegnér. Elfrida Andrée ( ) väckte stort uppseende, när hon vid 26 års ålder som den första kvinnan i Sverige valdes till domkyrkoorganist i Göteborg, en tjänst som hon innehade från 26 års ålder till sin död. H tills inventerade verk enl. vad Musikaliska Akademien uppger) i alla konstmusikaliska genrer och var bl.a. mycket aktiv i kampen för kvinnornas jämställdhet med männen. De pianostycken hon komponerade tillkom, som det verkar, huvudsakligen i hennes ungdom och är spelat in på märket Daphne. Att Elfrida Andrée tidigt visade begåvning vittnar de äldsta kompositionerna på den här skivan om. De är skrivna av en sjuåring och närmast att beteckna som salongsmusik i Chopins efterföljd eller i wienklassisk stil, men de är ju märkvärdiga, när man betänker att de är skrivna av ett barn. med Tre tonbilder publicerade mycket elegant måleriskt. Den andra satsens förbryllande titel är Barnmenuett, kanske en titel någon annan har satt handkvällen, är ett lyriskt stämningsstycke. Att Elfrida Andrée hade humor framgår av hennes Tandvärksfughetta inspirerad av en plomberad tand, tillägnad en med föredragsbeteckningen Lamentabile e pesante (Klagande och tungt) och Sempre da capo under en hel natt. Det är väl av den sistnämnda anledningen man på den här inspelningen tonat bort musiken det är ju annars inte så vanligt med klassisk musik. Den mest omfattande komponen att trots att alla förväntade ingredienser ingår, som modulationer, tempo och styrkeväxlingar, blir det aldrig riktigt intressant. Det här gäller många av kompositionerna: Elfrida Andrée skriver charmerande och har ofta goda idéer, men hon förmår inte utveckla dem till mästerverk. att rekommendera den här skivan. För det första fyller den ett KammarmusikNytt 4/2014 t TJE 12 här kompositionerna aldrig tidigare varit inspelade. För det anpianist, och att han grundligt studerat musiken i förväg är uppenbart (han har också skrivit en intressant kommentar). För det tredje är ljudet tydligt, pianot låter helt rent, även om man gärna hade velat ha en något större efvälstämd. Sammantaget alltså en intressant skiva för alla pianovänner. CALLE FRIEDNER elfrida andrée WorKs oskar ekberg