ODYSSÉ. SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE nr 1/2014

Transkript

1 ODYSSÉ SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE nr 1/2014

2 Atlanticas båtförsäkring i Europa! Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget: En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien Valfri hemmahamn inom EU/EES Svensk kundtjänst och skadereglering Transport av båt ingår både på land och via båt Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige och dessutom till en rimlig premie Din båt vårt gemensamma intresse! Läs mer på vår hemsida Kundtjänst , utanför Sverige ringer du

3 LEDARE Mars 2014 Visst känns uppmaningen i rubriken som klippt och skuren för oss Medelhavsseglare. I år var uppmaningen också det samlande tema båtmässan i Göteborg använde för föredragen på sin scen. Förverkliga dina drömmar! Flera som beskrev sina drömmar för Mässans besökare var just våra medlemmar som drog stora skaror av åhörare. Förverkligade drömmar om kanalerna, Grekland och Turkiet, med motorbåt runt Medelhavet samt medelhavsseglare som seglar över till Brasilien ja visst lockade detta! En annan långseglare som på mässan presenterade sina drömmar var Sven Yrvind. Det är just seglandet och problemlösandet vid olika situationer ombord som håller honom igång. Själv skulle han aldrig vilja sitta framför en TV och zappa mellan de olika kanalerna där nej han vill konstruera, fundera och surfa på havets vågor! I Yrvinds bok, Den Unge, den Gamle och Havet kan vi läsa om Thomas Grahn som fick en erfaren besättning till sin Atlantsegling med sin Vega just Yrvind själv. I sommar seglar samma Vega ut på nya äventyr. Denna gång kommer kapten och besättning från vår ungdomsgrupp. I Odyssé och på webben kommer vi att kunna följa seglatsen och få rapporter från dem ombord. Mer om detta i nästa nummer av Odyssé. Vid genomgångarna för vår monters bemanning slogs jag åter av den fantastiskt positiva stämning som finns bland alla frivilliga. Flera var ganska nya medlemmar, som ändå inte tvekade att ställa upp och arbeta för att locka nya intresserade till vår förening. Härligt och stort TACK till Er alla! Kurs i Medelhavssegling arrangerar vi i oktober. Även här märks att många vill förverkliga drömmar. Från början hade vi planerat för två båtar men intresset har varit så stort att vi nu har tre båtar fyllda! Vi hoppas att förvärvade kunskaper från kursen skall ge deltagarna en längtan till att snart segla på egen köl. I slutet av januari nåddes vi av budskapet att vår tidigare mångårige styrelsemedlem Bengt Westerlund avlidit. Bengt hade en mycket stark känsla för vår förening och för Medelhavet. Tillsammans med sin hustru Annika genomförde han många fina seglatser där. Annika berättade för mig på telefon att Bengt med tillförsikt sett att deras barnbarn i somras också börjat intressera sig för segling. Nu var det optimistjollekurser som gällde. Detta gladde självklart Bengt mycket. Vi som verkat i styrelsen tillsammans med Bengt ser tillbaka på många fina minnen. Minnen av vidareutveckling och förverkligande av drömmar om Medelhavsseglarna. Rade de Villefranche. Foto: Jonas Arvidsson INNEHÅLL NR 1/ Albanien 8 Korsika 12 Gratishamnar 14 Vägen hem 18 Undvuka charternitar Fasta rubriker 20 Båtjuridik 22 Signalstället 24 Skeppsbiblioteket 25 Klubbnytt 27 Sjöboden Nina Brodd Ordförande, ordforande@medelhav.se ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare ANSVARIG UTGIVARE Hugo Tiberg, tel: REDAKTÖR Björn Hansson, odysse@medelhav.se, tel: , LAYOUT Jonas Arvidsson, skidbladner@mac.com, tel: ÖVRIGA I REDAKTIONEN Arne Nilsson, Eva-Britt Östlund, Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och Elisabeth Gröndahl ANNONSER Jan Burström, tel: Annonsmaterial skickas till: annonser@medelhav.se. Medlemmars privata annonser införs gratis en gång. REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERI IKEKO AB, Göteborg Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001, Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt certifierad grafisk produktion. MILJÖMÄRKT REDAKTIONELLT MATERIAL Tidningen Odyssé är en medlemstidning. Åsikter i signerade artiklar är författarens och delas inte nödvändigtvis av redaktion eller styrelse. Upphovsrätten till insänt material är författarens. Insändandet innebär i sig ett tillstånd för redaktionen att publicera i såväl den tryckta som den digitala versionen av Odyssé samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha material som inte tidigare publicerats. Texter skickas till odysse@medelhav.se Texter skickas i formatet Microsoft Word med e-post. Signatur accepteras men insänt material skall vara försett med för- och efternamn, telefon och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild med referens till respektive bildfil och med angivande av fotografens för- och efternamn. Glöm inte att också bifoga textförslag till personruta och bild till denna. Bilder skickas till odyssebilder@medelhav.se Helst ser vi att bilderna är digitala. De bör ha formatet jpg och vara så lite komprimerade som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta innebär ungefär: Helsida = 3700 x 2460 pixlar Halvsida = 2592 x 1944 pixlar Kvartssida = 1600 x 1200 pixlar Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av dig till redaktionen för anvisningar. UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉ v10, v18, v 40, v49 Material skall vara redaktionen tillhanda senast sex veckor före utgivning. PRENUMERATION Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år, utomlands 300 kr/år. prenumeration@medelhav.se KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN SXK-Med, Box 1189, Nacka Maria Fasth, , maria.fasth@sxk.se ODYSSÉ nr 1, mars

4 FÖRSTKLASSIG FÖRSÄKRING FÖR MEDELHAVET I SAMARBETE MED SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE I ÖVER 20 ÅR VI VET VAD SOM KRÄVS Mariehamn +358 (0) fritidsbat@alandia.com Stockholm +46 (0) viggby@alandia.se Göteborg +46 (0) goteborg@alandia.se HELSINGFORS +358 (0) helsinki@alandia.fi 2 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

5 WEBBFRÅGAN PÅ SXK MED:s hemsida ställde Claes Tornberg den 20 november i fjol frågan om vilka böcker som lotsar bäst till ankarvikar och hamnar. Bästa piloten i Medelhavet? Han skrev: Vilka är dina favoritpilots för segling i Medelhavet? Är det någon du vill avråda ifrån eller som är mindre intressant på grund av inaktualitet eller annat? Sven-Olov Dömstedt, s/y Martinette, svarade: Jag använde bara Imray dom tre åren som jag seglade runt där. Nackdelen är väl att man måste skaffa en för varje land eller område man vill segla i. Har man en gammal Imray kan man hämta uppdateringar på deras hemsida. Hans Petzén, s/y My Lady, svarade: Vi har från England skaffat Imray s Water Pilots. Ni kan själva välja det område ni är intresserade av. Tror att dessa pilots täcker in det mesta av Medelhavet. De är utomordentligt bra och dessutom förhållandevis billiga. Göran Lindqvist, s/y Lauralise hade ett alternativ: För segling i Kroatien, Slovenien och Montenegro rekommenderas starkt tyska 888 Häfen und Buchten av Karl-H Beständig. Finns kanske på engelska. Glöm Adriatic Pilot! För segling i Grekland rekommenderar jag Heikell s: West Aegean, East Aegean och Ionian, alla tre på Imray s förlag. De är mer kompletta och mer lätthanterliga än den stora Greek Waters Pilot. Odyssés Arne Nilsson ökade på listan: De mest aktuella uppgifterna för franska och närliggande farvatten tror jag finns i Bloc Marine: Votre Livre de Bord. Motsvarande i Italien heter Pagine Azzurre. Det är fråga om fullmatade sidor, inklusive annonser, men de är inte särdeles dyra. De kan dock vara svåra att få tag i senare på säsongen. Exemplevis innehåller Pagine Azzurre även relevanta uppgifter om Malta, inklusive sjökort. Bara tre dagar efter att frågorna postats på webben hade Claes och Jaja Tornberg anledning att svara i sin tur : Tack snälla ni för alla goda tips! ODYSSÉ nr 1, mars

6 Varför inte bunkra upp i Albanien? Usch! säger hustrun till en av våra seglarvänner till förste styrman: Skall ni verkligen segla till Albanien, att ni bara vågar? Allt skall ju vara så förfärligt där: fattigt och eländigt, stölder och rån och TEXT OCH BILD: CLAES WESSBERG Sarandë. Det är ingen måtta på alla förutfattade meningar som kommer fram, framförallt av den som inte själv prövat på. Vid vårt förra besök i den här delen av Medelhavet missade vi landet eftersom vi hade bråttom söderut till vår vinterhamn och gjorde ett långt hopp från Cavtat i Kroatien till Otranto i Italien och sedan direkt till Préveza och upptagning. Agenttips Årets seglats norrut startade just i Préveza. Efter en kort premiärseglats till Korfu och Limin Mandraki med utklarering från EU satte vi kurs på Sarandë i Albanien (Shqipëria på albanska) bara 17 NM bort. Eftersom myndigheterna gärna ser att en agent tar hand om inklareringen hade vi av en engelsk seglarvän fått tips om en lokal agent, Agim Zholi, som vi mejlade dagen före ankomst (agimzholi@yahoo.com). Vi anlände på en söndag men Agim, som är en mycket hjälpsam och serviceinriktad person, mötte på kajen tillsammans med sin kvinnliga assistent, anvisade plats och tog Gefions tampar. Själva hamnen är dålig, en bukt helt öppen mot syd och sydväst. Här skall man nog bara ligga i bra väder. Under vårt besök pågick byggandet av en ny kaj för kryssningsfartyg. Mudderverket fungerade vid vårt besök som vågbrytare. Sightseeing? Assistenten skickas iväg till tull och passpolis och Agim frågar om besättningen är intresserad av att se lite på omgivningarna i morgon. Skepparen, alltid lika intresserad av gamla ruiner, vill gärna besöka det antika Butrint som lär vara sevärt. Skall vi säga nio i morgon? säger Agim och försvinner efter att ha rekommenderat ett närbeläget, trevligt näringsställe. Själva staden Sarandë är egentligen inte mycket att skriva hem om, en badort med flera nybyggda hotell och semestervåningar utefter en strandpromenad med en stenig strand. Men det finns en liten marknad, flera livsmedelsaffärer och prisvärda restauranger. Förväntansfullt Albanien är ett av de fattigaste länderna i Europa men man har ansökt om medlemskap i EU och har enorma förväntningar på turismen med tanke på att landet ännu är rätt oexploaterat och har rent och klart badvatten. Därför alla nybyggda hotell och semestervåningar. Tyvärr har dessa förväntningar ännu inte infriats och de flesta semestervåningarna är osålda, hotellen mest belagda med några få inhemska turister. Vi äter hygglig Italieninspirerad mat till lågt pris och dricker förhållandevis dyrt inhemskt vin. Vi har absolut inga svårigheter att göra oss förstådda; framför allt yngre pratar bra engelska medan äldre pratar italienska eller grekiska. Nästa morgon dyker Agim upp i sin Mercedes. Mercedes är standardfordonet i Albanien. Agim hävdar att det är den enda biltyp som klarar de usla albanska vägarna. Man importerar mest begagnade bilar från Europa, och möjligen är texten på populära t-shirts Welcome to Albania, your car is already here, sann. 4 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

7 Kaotisk trafik I ett rasande tempo far vi iväg på den nybyggda vägen till det antika Butrint. Det är inte mycket trafik men den som förekommer verkar rätt kaotisk. Butrint ligger på en liten ö och har varit grekisk koloni, romersk stad och stått under venetianskt styre. Staden har varit bebodd i nästan år men övergavs i slutet av medeltiden. Där finns en välbevarad antik teater och ett badhus. Stadsmuren från 800-talet e Kr finns ännu kvar. Verkligen värt ett besök. Ny fartfylld färd, denna gång på usla vägar, in i landet till Syri i Kaltër, det Blå Ögat eller the Blue Spring, en källa där 13-gradigt klart källvatten bubblar upp från en djup källåder. En rofylld plats med porlande vatten och fågelsång, idealisk att varva ner efter en nervpirrande färd i albansk trafik. Milisbunkrar På vägen passerar besättningen ett fenomen som är omöjligt att missa i Albanien, nämligen de berömda bunkrarna. En bunker består av ett betongrör som är nedgrävt i marken med en svampformad hatt av betong som lock. Bunkrarna finns överallt och enligt uppgift finns det i genomsnitt 24 bunkrar per kvadratkilometer i Albanien. Den stalinistiske diktatorn Enver Hoxha som styrde Albanien med järnhand fram till sin död 1985, var helt paranoid och såg fiender överallt. Både dåvarande Sovjetunionen och USA ansågs vilja invadera landet, varför är oklart. De flesta vuxna män enrollerades i en folkmilis. I brist på tunga vapen fick alla en Kalasjnikov. Tanken var att man skulle sitta i sin bunker och skjuta på allt som rörde sig. Det påstås att bunkerkonstruktören blev instängd i prototypen som sedan besköts med tungt artilleri. Stendöv och chockad överlevde han och Hoxha beställde omgående flera tusen bunkrar. I dag fungerar dekorerade bunkrar som pittoreska konstverk eller som mötesplatser för kärlekskranka albanska par. Kontantkort med förhinder På återvägen till Sarandë frågar skepparen Agim om det finns möjlighet att köpa ett kontantkort med internetuppkoppling till ipaden. För Agim finns inga problem. Han stannar genast vid en Vodafonebutik, går före den långa kön och fixar snabbt ett abonnemang för 30 dagar med möjligheten att ta ner 5 GB för 10 minst sagt prisvärt. Men, ve och fasa, skepparens ipad kan bara laddas med ett minichip och sådana har ännu inte introducerats i Albanien. Agim vet dock råd, kortet kan stansas ner, men vem kan ha en stans? Tur att Agim känner alla i stan. Snabbt in i bilen och efter fyra-fem olika försök har vi i en mycket dubiös butik på en bakgata funnit en ung man som har en stans. Allt är frid och fröjd. På pluskontot Efter denna stressande upplevelse kan besättningen återgå till lugnet i båten och summera de första intrycken av Albanien: övervägande positiva. Skeppskassan har belastats med agentavgiften som är en engångskostnad på 50 och 10 per natt i hamnavgift inklusive el, vatten och gratis, halvknackig WiFi. Efter några dagar i Sarandë och efter att ha bunkrat upp med prisvärda grönsaker på den lokala marknaden är det dags att säga farväl till Agim som ordnat utklareringen och dra vidare norrut. Kusten är öppen och har inte många naturhamnar även om ankring är tillåten. Vi tar oss till den enda rekommenderade, nämligen Palermo, en stor öppen vik. Det italienskt klingande namnet är ingen tillfällighet. Albanien har tillhört Italien och Venedig i olika omgångar och var ockuperat av Italien under andra världskriget. Upprorsman Mitt i viken ligger en liten halvö med ett fort byggt under slutet av 1700-talet av Ali Pasha, som gjorde uppror mot turkarna och försökte bilda en egen albansk-grekisk stat. Ali Pasha är en gammal bekant som besättningen träffat på vid höstresan till det spektakulära bergsområdet Zagori i norra Grekland som för övrigt ligger någon timmes bilväg över bergen som skymtar i fonden. Butrint. ODYSSÉ nr 1, mars

8 Blue Spring. Lyxbunker. 6 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

9 Viken är djup, mer än 70 meter i mitten så ankring är utesluten. Som tur är finns en gammal nedsliten, mycket hög, militär kaj där vi kan lägga till. Annars är viken med trevlig sandstrand helt övergiven så här års, inte ens baren som bär det lovande namnet Kalasa är öppen, men det finns en liten taverna där besättningen kan få en enkel måltid. Tankerprocedur Albaniens enda marina ligger längst in i Gjiri i Vlorës en stor vik riktad mot norr. Vlorës är en större hamnstad som Gefion avstod från att besöka denna gång, det blev istället lilla Marina di Orikum som fick den äran. En smal muddrad ränna leder in till den lite slitna marinan som drivs av italienare. Eftersom de albanska myndigheterna inte skiljer Gefions 14 bruttoton från en tons tanker då det gäller administration, måste man klarera in respektive ut på nytt i varje hamn. Marinan ordnar emellertid all inklarering inom ramen för hamnavgiften som är blygsamma 30/natt inklusive allt, även duschar och acceptabla toaletter. Här träffade vi också på en hel eskader svenska Medelhavsseglare på väg norrut. Skrämda av Sarandës rykte som dålig hamn hade man gått direkt till Orikum från Korfu, en tripp på närmare 100 NM. 60-tals-DDR Själva staden Orikum som ligger på 15 minuters promenadavstånd från marinan är inte speciellt upphetsande. Den både ser ut och luktar som DDR på 60-talet: en lång trist gata kantad av slitna hyreshus. I fonden ser man höga, snötäckta berg. Det finns flera kaféer, restauranger och livsmedelsbutiker i staden. Annars ligger det ett par riktigt bra restauranger vid den närbelägna sandstranden, bara några minuters gångväg från marinan. Överhuvudtaget blir det många restaurangbesök i Albanien och med anständig italienskinspirerad mat till hyggliga priser är det inte mycket idé att elda upp spisen ombord. Jättefendrar Efter några dagars angenäm samvaro i Orikum är det tid att gå vidare norrut till nästa hamn, Dürres, som är Albaniens största industrihamn. Hamnen är trist och Gefion blir anvisad kajplats alldeles bakom ett ryskt lastfartyg. Kajen är försedd med gigantiska gummifendertar som är rätt knepiga att förtöja vid. Även här fordras agent och skeppskassan belastas med 50 för inklareringen och 10/natt. Staden är däremot trevlig med både moskéer och ortodoxa kyrkor samt ett antal grekiska och romerska lämningar. Staden anlades redan 800 f Kr av greker från Korint. Dürres ligger bara tre mil från den moderna huvudstaden Tirana som kan nås per buss på en halvtimme. Gefion ligger direkt i lä om ryssen som lastar vete i bulk. Varje gång skopan går ryker en försvarlig del av vetet ner i Gefions sittbrunn. Både Förste Styrman och Kaptenen börjar förstå varför det kallas för vetekli. Dessutom börjar det regna och det är risk för att hela båten blir inbakad i vetedeg. Med andra ord, dags att lätta och sätta segel igen. Skepparen anmäler avresa per VHF till hamntrafikkontrollen och Gefion sätter kurs norrut mot nya äventyr i Montenegro. Inget krångel Sammanfattningsvis är både Förste Styrman och Skepparen rätt nöjda med besöket. Ingen skottlossning, inga rån och inget krångel men vänliga människor och allmänt positivt mottagande. Senaste upplagan Imrays Adriatic Pilot är inte uppdaterad för Albanien och verkar inte heller särskilt aktuell för Kroatien. Den som vill besöka landet på egen köl kan 777 harbours & anchorages rekommenderas. Publikationen täcker Slovenien, Kroatien, Montenegro och Albanien. Publikationen kan inköpas från t.ex. com i England eller i Tyskland. CLAES WESSBERG har alltid sysslat med båtar och segling och med hustrun och seglingskamraten Britta under 40 år ägt ett tiotal båtar. Somrarna har ägnats åt Nord- och Östersjöns kuster med Göteborg och senare Malmö som bas. Sen 2005 har april till september ägnats åt Europas atlantkust och Medelhavet. Palermo. ODYSSÉ nr 1, mars

10 Korsika, en favorit att återkomma till ELISABETH GRÖNDAHL och HANS JOHANSSON har seglat i Medelhavet med sin S/Y Hera II, en Bavaria 34 ( ). De tog kanalerna via Holland, Belgien och Frankrike ner och seglade i franska och italienska vatten. Hemvägen gick via Canal du Midi, Biscaya och Engelska kanalen. TEXT OCH BILD: ELISABETH GRÖNDAHL OCH HANS JOHANSSON Vi har kommit att älska Korsika med dess vilda natur, höga berg och fantastiska stränder. Av olika orsaker kom vi att vara här i sammanlagt fyra månader under tre säsonger. Vi kommer att beskriva några favoriter dit vi återkom varje gång. Infarten till Bonifacio. Innan vi kom till Medelhavet hade vi hört talas om att det alltid blåser för mycket eller för lite. Vid vår överfart från Porquerolles till Calvi fick vi uppleva en fantastiskt fin segling. Med samma segelsättning under hela natten forsade vi fram i det kolsvarta mörkret. Vi som var vana vid våra nordiska sommarnätter förundrades över detta kompakta mörker. Vågorna som bröt skummade vita av akterbelysningen. Det var inte många andra båtar vi såg under natten. Det var vi och stjärnorna. Calvi bäst före och efter I gryningen fick vi en fin plats längst in mot kajen i Calvi. Vi anlände i slutet av juni och det var fortfarande ganska lugnt i hamnen. Nästa år kom vi i början av augusti; då var det fullt men det fanns fasta bojar att använda utanför hamnen. Det går också att ankra en bit ifrån hamnen. Tredje året kom vi i slutet av augusti och då fick vi om igen en perfekt plats vid kajen. Det är mitt i högsäsongen som det är svårast att få plats i hamnen, men det går att boka plats i god tid. I augusti kan det bli lite väl stökigt på kajen med musik och festande ungdomar. På natten var det någon klåfingrig person som stal vår flaggstång med svenska flaggan. En fransk kvinna som aldrig hade varit i Sverige kom på besök. Hon ville träna på svenska som hon läste på sin fritid. Bredvid oss låg en dykarskola som gick ut med elever varje dag. En munk som kom i sin traditionella dräkt bytte om till dykardräkt och såg helt annorlunda ut. Väl tillbaka gick han omkring i sina badbyxor och tog en öl innan han återgick till sina ordinarie kläder. Snöklädd topp Den vackra bukten kantas av en mycket lång badstrand och bakom den skymtar berg efter berg. Det finns 20 bergstoppar som är över meter höga. Den högsta, Monte Cinto, är meter och visade upp sin snöklädda topp när vi simmade nedanför vid den två kilometer långa badstranden. Vilka kontraster! Vill man till badstränderna längre bort kan man ta tåget som sedan går vidare upp i bergen. Vi vandrade omkring i Calvis många gamla charmiga gränder. Högt upp ligger det gamla citadellet och bevakar staden. Härifrån har man en strålande utsikt åt alla håll. Vi tog oss ner på utsidan och badade i det kristallklara, salta vattnet. Det går också vandringsleder upp till fina gamla byggnader högre upp i bergen. Vi hittade våra favoritställen för en kopp kaffe eller en pastis. Ljuvliga bagerier med ett överflöd av läckra bakverk och gott matbröd lockade in oss i butikerna med sina dofter. På kvällarna fylls öppna platser av restauranger av alla de slag vid havet och inne i gränderna. Under högsäsongen ligger enorma lyxyachter och visar upp sig i kvällsmörkret. En strid ström av turister tittar på denna ofattbara rikedom. Bra ankringsvikar Att segla utefter västkusten av Korsika är ett äventyr. Här finns många fina ställen att ankra på i skydd för olika vindar. Vi hade stor hjälp av både Rod Heikells och John Marchments Pilots. Vi använde sjökort i skala 1: för att kunna komma 8 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

11 nära och använda alla bra ankringsmöjligheter.varje sträcka bjuder på nya upplevelser. Här stupar klipporna brant ner i havet, följt av den ena sandstranden efter den andra i djupa vikar där en del inbjuder till ankring. Det är fantastiskt att se Korsika från havet. Ibland ser man bergstoppar samtidigt i olika former och storlekar som tonar bort i fjärran i olika blåa skiftningar, då bergen lånar sin färg från havet. Naturligt världsarv Söder om Calvi ligger det stora naturreservatet Scandola som grundades 1975 och blev godkänt av FN som ett naturligt världsarv Det består av ungefär lika mycket hav och kust. Här finns inga bilvägar men en del vandringsleder. Det är en dramatisk halvö med ockraröda höga klippor på upp till 900 meter som stupar rakt ner i havet. Däremellan finns sandstränder, uddar och grottor. Klipporna har formationer och ihåligheter och ser ut som skulpturer. Denna kuststräcka har en häpnadsväckande skönhet. Inga bilder gör den rättvisa. Det finns fina filmer på youtube att titta på. Här råder ankrings- och fiskeförbud. Det är förbjudet att lämna båten utan att någon besättningsman är kvar ombord. Eftersom vi bara var två valde vi att stanna kvar på vår båt men att gå så nära kusten vi kunde. Vi hade tur med vädret alla gånger vi var här. Det var nästan vindstilla och havet låg spegelblankt. Det går då att komma mycket nära och att gå i smala passager innanför en del öar. Turistbåtarna kommer långt in i håligheterna med sina passagerare. Det går att åka in och ut i grottorna med gummibåtar. Sällsynta fåglar flyger omkring bland klipporna. Havet är kristallklart och det finns en marin miljö som vi inte såg så mycket av men är till glädje för alla dykare. Ankarviken Girolata Söder om Scandola ligger en av våra stora favoriter Girolata, som är en mycket vacker, skyddad ankarvik. Hit kan man bara komma med båt eller till fots. Flera vandringsleder passerar här i viken och det finns ett enkelt ställe för vandrarna att hyra in sig på över natten. Det är vanligt att vandringsleder passerar de ankarvikar vi besöker och då gäller det att passa på att sträcka på benen. Vi gjorde här fina vandringar åt olika håll. Vi prövade en del leder som var ganska krävande. Tur att vi hade stavarna med eftersom stigarna ibland kantas av branta berg som störtar ner i havet. Här ligger flera fina restauranger som besöks av turister som kommer med turbåtar. Kor och hundar går lösa omkring på stranden. Det kändes väldigt exotiskt! Vi stannade här länge och blev duktiga på att hushålla med vatten och ström. Det gick att köpa vatten inne vid en brygga. Ville man ligga inne i den skyddade viken, var det fasta bojar som gällde, en i fören och en i aktern för att få plats med så många båtar som möjligt. Eftersom vi bara sticker 1,35 så fick vi plats långt in vid land. Båtarna placerades efter sitt djupgående. Det var lätt att boka plats innan om man ville vara säker på att få plats. Alla sopor sorterades noga, eftersom de måste hämtas med helikopter. Delfinbesök När vi senare gick söderut såg vi en stor svart stjärtfena från en val dyka ner i havet. Det är meter djupt ganska nära land. Ibland fick vi också besök av delfiner. Vi blev uppehållna av flera mindre delfiner, som lekte runt oss och några andra båtar. De tröttnade inte utan underhöll oss med sina konster. Till slut gav vi oss iväg då det blev svårt att hålla uppsikt över alla intresserade båtägare som ivrigt åkte hit och dit. Korsikas huvudstad Ajaccio Utanför Ajaccio ligger de Blodiga öarna Îles Sanguinaires, där det var bra att ligga för ankare innan vi gick in till Korsikas huvudstad Ajaccio. Tyvärr hade jag (Elisabeth) på mig ett par ostadiga sandaler när jag hoppade ner på den låga flytbryggan och skulle ta emot fören vid tilläggningen. Jag kände direkt att det var något fel på foten. Jaha, där tog den semestern slut tänkte jag! Jag provade först med att sitta på en stolpe med foten i en spann med vatten. Det hjälpte inte. Det gick inte att stödja på foten. Vi låg vid en lång gungig flytbrygga. Den enda lösningen på problemet var att en stark kille tog mig på sin rygg och bar mig i land till en väntande taxi. Lasarettet låg högt upp i stadens branta backar. Det var en upplevelse med den franska sjukvården som var snabb och bra organiserad. Det var däremot inte lätt att förstå allt då ingen pratade engelska vid första besöket. Jag placerades i rullstol och min man, Hans, körde iväg med mig. Stränga order Vid receptionen talade jag om var jag hade ont i foten och kördes då direkt till röntgen. Jag fick plåtarna i hand och så tillbaka ner i första korridoren. Här satt flera läkare i ett rum och organiserade verksamheten. De ville först genomföra en operation, vilket jag helst ville slippa med tanke på bakterier i värmen. Jag blev gipsad och fick stränga förhållningsorder att på inga villkor stödja på foten i sex veckor. Jag skulle varje dag sticka en spruta med medicin i låret för att förebygga blodpropp. Vi var mycket nöjda med sjukvården och tyckte att det var lätt att få hjälp. Däremot var det inte helt lätt att förstå franska, men vid återbesöket fick vi hjälp av en läkare som kunde prata engelska. Hur skulle vi nu göra? Det var omöjligt att lämna hamnen. Hans lyckades hyra en rullstol och ett par kryckor. Det var ett företag att komma av och på båten. Det var bra att fören låg mot land. Inne i båten kunde jag ta mig runt med hjälp av att stödja på knäet. En gång om dagen lyckades jag ta mig ut. Jag hävde mig upp med armarna genom takluckan. Därefter kröp jag på knäna till stegen i fören och lyckades med armarnas hjälp hiva mig ner på den friska foten och sedan sjunka ner i rullstolen. Ajaccio är en stad med många branta backar upp och ner. Hans fick mycket motion dessa veckor av att köra omkring med mig i rullstolen, dessutom handla och laga all mat. Affärerna låg långt upp i backarna så det tog tid. Hyrbåts-show I början var vi oroliga att vi inte skulle få ligga kvar vid bryggan så länge. Vi låg på de platser som var avsedda för hyrbåtar. Vi fick i början bara besked för ett par dagar i taget. Men det ordnade sig och vi fick betala en hyfsad avgift till slut. Det var ett stort skådespel varje helg när hyrbåtarna kom tillbaka. Det blåste ofta ganska mycket på eftermiddagen och det var trångt mellan båtarna. Många hade svårt att manövrera båtarna och vågade inte ha tillräckligt med fart. Det hände ofta små incidenter. Killarna som jobbade där fick ofta hoppa på båtarna och ta över ratten. De var däremot otroligt skickliga. I hamnen kom också stora kryssningsfartyg in och släppte av sina köpsugna passagerare som strömmade i land. Att ligga så länge på ett ställe gjorde att vi lärde känna staden väl. Vi hittade våra favoritställen att återkomma till. Napoleons födelsestad Napoleon var född och bodde här tills han som nioåring började sin militärutbildning på franska fastlandet. Hans barndomshem är nu ett flitigt besökt museum. Varje torsdag under högsäsong firades han med pompa och ståt. Utklädda i tidstypiska kläder kom soldater marscherande till musik. Det hölls tal, vaktavlösning och sköts salut. Detta lockade en stor publik. En del barn blev rädda och grät när det smällde. Det var med blandade känslor vi såg på detta spektakel. ODYSSÉ nr 1, mars

12 Corte. Scandola naturreservat. Girolatas ankarvik. Col de Bavella. Shopping to night Varje fredag från mitten av juli till slutet av augusti stängdes många av de trafikerade gatorna av på kvällen fram till midnatt. Det ordnades shopping to night och det blev trångt på gator och i gränder. Den största upplevelsen var alla dessa olika musikuppträdanden som bjöds på överallt. Det mäktigaste var alla de olika lokala små körer som sjöng korsikanska sånger. Det var både äldre och yngre som uppträdde med olika program varje fredag. Vi strövade omkring och stannade och lyssnade på det som vi tyckte om. Alla restauranger på gatorna var öppna och serverade god mat. Samtidigt drog gycklare omkring och uppträdde. Det var en riktig folkfest. På de stora öppna ytorna och torgen bjöds på olika konserter. Här såg vi också dansare framföra smäktande tango blandat med moderna danser. Det var stämning, lukter och glada människor. Hit återkom vi varje år. Det var skönt när jag lämnat min rullstol och kunde ta mig fram var jag ville. Hyrbil När vi var tvungna att ligga still i Ajaccio under minst sex veckor, bestämde vi oss för att hyra en bil och utforska ön. Det finns mycket att se. Framförallt de höga bergskedjorna med sina vackra utsiktspunkter lockade med sina slingrande vägar. Mycket spektakulärt var de smala, krokiga bergsvägarna på halvön söder om Scandola i närheten av Piana, där vi körde längs röda, branta klippformationer och blickade ut över en fantastisk bukt. Vi körde upp till den stora bergskedjan Col de Bavella, som man når på slingriga vägar från olika håll. På långt håll ser det ut som en stor slumrande dinosaurie. Här och var strövade halvvilda grisar omkring och de kom gärna fram och tiggde vid bilen. Det finns många bäckar och större vattendrag där det går att bada i skönt, uppfriskande vatten. Det fick vänta till nästa år när jag var befriad från gipset. Då var det en härlig upplevelse. Vi körde till små mysiga bergsbyar där det kunde serveras vildsvin till lunch. Det smakade riktigt gott. Med bilen kunde vi också ta oss fram till mer otillgängliga badvikar med små restauranger. Jag satt i skuggan med gipset och tittade på när maken badade. Även utefter hela Ajaccio fanns många fina badställen lätt tillgängliga. Stränderna är till för alla och utan avgift. I Ajaccio firade vi Frankrikes nationaldag med de sedvanliga långa paraderna med motordrivna fordon av alla de slag. Hoppa inte över Bonifacio När jag äntligen blev av med gipset kändes det som en befrielse. Vi seglade nu vidare mot Bonifacio på Korsikas sydspets, som består av höga branta kalkstensklippor. Staden ligger långt in i en trång fjord, där färjor, turistbåtar och mängder av olika fritidsbåtar samtidigt skall in och ut. Det blåser ofta ordentligt och det bildas vågskvalp åt alla håll. Här gäller det att ha bra fart på båten och inte tveka, att styra rakt fram med bestämd min och ha full koll åt alla håll. Vi har blivit duktiga på att manövrera båten i svåra situationer. Vi lade till på nocken utanför en annan båt och fick lov att ligga kvar. I denna hamn ligger fler lyxmotorbåtar än någon annanstans. De är som små hotell med många betjänter som passar upp på passagerarna. Historisk stad Bonifacio liknar ingenting annat. Den måste bara upplevas. Det blir många trappsteg upp och ner när vi skall titta på allt. Här finns också mycket historia. På 800-talet 10 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

13 Bonifacio på klipporna. Ankring utanför Calvi. Calvi hamn. På väg mot Piana. byggdes en stor borg högt upp på klipporna som stupar rakt ner i havet. Det känns ofattbart. På 1400-talet kom kung Aragon hit med sina skepp för att erövra staden som dock var ointaglig. Han försökte överrumpla invånarna genom att från havet hugga ut en trappa i kalkstenen med 187 trappsteg. Som tur var fick invånarna hjälp i sista stund av skepp ifrån Genua. Vi vandrade upp och ner i denna trappa, Aragons trappa, som tydligt syns från havet. Det finns också en stor grotta med en lång sluttande gång sprängd genom berget och som slutar med en liten öppning vid havet, där man kunde hålla uppsikt över annalkande fiender. Den är inte lika gammal men spännande att gå i. Vi gjorde också långa vandringar uppe på klipporna österut utefter havet. Det bjuds på hänförande utsikt över kalkstensklipporna. På vissa ställen kunde vi ta oss ner och bada i det uppfriskande havet. Här uppifrån ser det ut som staden Bonifacio balanserar på klipporna. Innan vi lämnade Bonifacio 2010 så passade vi på att poströsta inför valet hemma i Sverige. Två fransmän fick bevittna med sin namnteckning när vi lade valsedlarna i ett kuvert som skickades i väg hem till Sverige. Vi hade skaffat dessa papper från Skattemyndigheten innan vi åkte hemifrån. Grönskande ostkust När vi seglade norrut utefter Korsikas ostkust tyckte vi att den var mycket vacker, men på ett annorlunda sätt än västkusten. En rak kuststräcka med låga grönskande berg och i bakgrunden stack alla höga toppar upp och var belysta av solen större delen av dagen. Här var det inte den upplevelsen av de blånande bergen. Vid våra seglatser runt Korsika i stötte vi nästan aldrig på någon svensk eller nordisk båt. Det var mest franska eller italienska båtar, men också många bar engelsk flagg. Från denna del av Korsika är det nära över till de italienska öarna Giglio, Elba och Capraia. Det är också fint att runda Korsikas norra udde och segla in i den mycket vackra bukten Saint Florent. Det känns som en djup fjord kantad av höga, gröna berg, vita sandstränder och bra ankarplatser. Vi prövade olika vikar och kände oss omslutna av bergen, då vi inte såg havet. Härliga bad med fullmåne på kvällen. Tågresa till Corte Om man inte vill köra bil på de krokiga vägarna kan man pröva det lilla tåget som tuffar fram i långsam takt. Vi har åkt med tåget både från Calvi och från Ajaccio till Korsikas gamla huvudstad Corte, som ligger uppe i bergen. Här finns universitet, äldre byggnader och mycket att titta på. Staden med sin borg ligger högt upp, så det kan vara en ansträngande vandring från stationen om det är en varm dag. Under tågresan finns det mycket vackra vyer att titta på, så bara det är en upplevelse. Korsika är en mycket grön ö. Stora delar täcks av en klippros, maquisen som är snårig och ogenomtränglig. På 1700-talet utkämpades här släktfejder så att de höll på att utrota sig själva. På 32 år dödades korsikaner. Förövarna gömde sig i maquisen och skyddades av sina släktingar som försåg dem med mat. Hela ön är genomkorsad av stigar och vandringsleder. Tvärs över ön går en berömd led som är 20 mil lång. Den är krävande och här behövs erfarenhet och styrka. Korsika är en plats att återkomma till. Trots att vi har tillbringat fyra månader här, finns mycket kvar att upptäcka. Vi längtar tillbaka! ODYSSÉ nr 1, mars

14 Lågbudgetseglarens guide till gratishamnar TEXT OCH BILD: TOM KOLSRUD Om jag skulle få för mig att segla norrut igen skulle jag välja följande rutt: Från Préveza upp till Korfu med ett första stopp i Petreti, en liten gratis fiskehamn i viken syd/öst på ön. Vidare till Korfu stad (Kerkyra). Gå inte in i hamnen söder om fästningen utan gå på norra sidan till fiskehamnen där det brukar finnas plats att ligga långsides på insidan av piren, längst ut gratis. Nästa stopp blir ankarviken vid Ag Stefanos för att därifrån segla ut till Nisos Othonoi och avvakta rätt vind för överseglingen till Italien. På den lilla ön finns en nybyggd kaj vid inseglingen till fiskehamnen, öster om ankarviken vid den lilla byn. Bra plats långsides i kanalen in till hamnen. Det är gratis att ligga här. Jag skulle föredra att segla direkt över till Crotone, men med Santa Maria di Leuca som alternativ hamn ifall jag skulle vilja söka skydd tidigare på grund av vädret. Undersidan av den italienska stöveln är tråkig, men det finns en hyfsad hamn i Roccella Ionica. Efter att ha rundat tån på Italien ligger på fastlandssidan i Messinasundet Reggio di Calabria. Det är den enda hamnen jag har behövt betala i: 30 euro per dygn. Hamnen i Messina på Sicilien är inte att rekommendera. Den ligger i inseglingen till den stora hamnen och med mycket svall. Strömmen i sundet ger konstiga virvlar där och det är inte någon trevlig plats att ligga i. TOM KOLSRUD har seglat i Medelhavet i sju år, tolv månader om året. Grekiska Aegina har varit hans hemmahamn senaste året. Tidigare har han bland annat seglat två år i vattnen runt Korsika och Sardinien. Trapani. 12 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

15 Efter att ha passat tiden för strömskiftet i Messinasundet är det inga problem att ta sig genom. På Siciliens norra sida kan man ankra gratis i Cefalu och San Vito Lo Capo, men det kostar att gå in till kaj. I Trapani går det bra att ankra eller ligga vid den gamla kajen ute på fästningsön strax utanför hamnen, varifrån det är en kort tur med dingen in till hamnen och staden. Från Trapani är det dags för nästa överfart, denna gång till Sardinien. Sikta på Cagliari eller ännu bättre på Villasimius ute på sydöstra udden. I Cagliari är det billigast att ligga i hamnen Marina di Sole till höger strax innanför den stora vågbrytaren vid infarten till stan. I Villasimius är det bara en hamn, en "supermarket" och inget mera. Bra ankring utanför hamnen. Därifrån är det ännu en tråkig rak kust upp till Arbatax, 80 Nm. Bra ankring i viken utanför hamnen i skydd av den stora vågbrytaren. Marina di Olbia. Stadskajen i Olbia. Nästa etapp blir till Olbia (60 Nm). Utanför Olbiafjorden finns det flera bra ankarvikar. Sök rätt på en med vindskydd och du ligger säkert. I Olbia, längst in i fjorden, finns det en gratis stadskaj. Lite längre ut på vänster sida finns Marina di Olbia som har fantasipriser mellan maj och oktober, men för övervintring kan man få ett bra pris. Jag har legat där två vintrar. Från Olbia är det bara att följa kusten norrut. Ta gärna en sväng in om Porto Cervo för att se hur det "fina folket" lever. Ankra utanför hamnen i viken till höger. I hamnen vill dom ha 240 Euro/dygn för en båt under 12 m! Ta dingen över till den södra delen av viken, gå under den lilla bron och stig i land inne i kanalen så är du mitt inne i byn. I norra ändan av Sardinien finns Palau, med en hamn och bojar strax utanför. Bojarna kostar fem euro per dygn. Stanna gärna någon dag ute på ön Maddalena, i hamnen Maddalena. Därifrån är det dags för Korsika. Har ni tid så är det värt en sväng bortom Bonifacio i södra ändan av ön en fantastisk stad högt uppe på klipporna över hamnen. Det finns två ankarvikar på vänster sida inne i fjorden; gå till den inre och så långt in ni vågar. Det ligger många gamla mooringar längre ut som det är lätt att fastna i. Ta dingen över till precis framför kyrkan och sedan trappan upp till stan. Hamnen har vettiga priser vid sina bryggor. Vi har ju lämnat italienska vatten och nu är det franska priser som gäller. Från Bonifacio är det bara att segla "runt hörnet" till Porto Vecchio. På höger sida i början av fjorden finns det en fin ankarlagun, annars går det bra att ankra utanför staden längst in. Sedan är det en ny tråkig kuststräcka upp till Solenzara och Bastia. Eventuellt kan det vara en bra idé att gå till Macinaggio för att där ligga och avvakta rätta vindarna för att gå över till den franska kusten någonstans i trakterna av Cannes. Östsidan av öarna är tråkiga med långa raka stränder och få hamnar, men är den klart enklaste vägen att gå, på västsidan finns mera att se och besöka, men risken att bli inblåst i dagar och eventuellt veckor är stor. Mistralen skall man ha respekt för. Utanför Cannes på ön Île Sainte Marguerite (färjeförbindelse med Cannes) finns en kaj där man kan ligga gratis, men både Cannes och Nice har relativt låga hamnavgifter. Utefter den franska kusten finns många hamnar. Den fortsatta färden bör inte bjuda på några problem. Några tips: Le Lavandou, Porquerolles, La Ciotat, Frioul, Marseilles. Väl framme i Port St Louis är det bara att gå kanalen hela vägen in till stan och hitta en plats vid den längsta pontonen på höger sida; den är till för gästande båtar. På våren är det strömt på Rhône så det är bra att vänta till juni innan man börjar färden uppströms, vid Lyon och efter avtaget in på Saône minskar strömmen något, men det är först när man kommer in i kanalerna som allt lugnar ned sig. Under de här sju åren jag seglat i Medelhavet, har jag haft som "hobby" att hitta billiga eller gratis hamnar. De sammanlagda årliga hamnavgifterna har inte överstigit om året men då är inte kostnaderna för upptagning för bottenmålning vart tredje år inräknade. Ha en trevlig resa och vänta ut dåligt väder inför överfarterna! ODYSSÉ nr 1, mars

16 Vägen hem enklare via webben MATERIALSAMMANSTÄLLNING: ARNE NILSSON BILD: FAMILJEN NILSSON/WALANDER Vår hemida, har blivit en veritabel skattkammare. När medlemmar har sökt lite udda information så har de ställt en fråga rakt ut i cyberspace och sedan fått en hel radda kunskap eller förslag till lösningar. Det är trångt och lite primitivt hos Fulvio i Fiumicino, men vi har alltid upplevt stämningen som god där. 14 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

17 Ulf och Kerstin Bergsten köpte sin båt för några år sedan i Grekland. Därav följande fråga i slutet av förra året på vår hemsida: Jag har för avsikt att segla från Préveza i slutet av maj 2014 till Port St Louis för att sedan ta kanalvägen genom Europa hem. Men jag har för mig att det är dåligt med hamnar och ankringsplatser längst den italienska västkusten speciellt vid Tyrrenska kusten. Kanske är det någon här som har lite tips och erfarenheter av sträckan och kan rekommenderade vilken segelrutt som är bra med tanke på hamnar, ankarvikar och kanske även vilka hamnar och ankarvikar man ska undvika? Det dröjde några dagar utan att Ulf fick något napp på sin fråga. Eftersom jag själv en gång brottades med problemet, tyckte jag det var skoj om jag kunde bidra med mina egna upplevelser: Hej Ulf! Mina erfarenheter har några år på nacken, men om ingen annan vill hjälpa er så får väl jag försöka. Jag har passerat Tyrrenska havet fem gånger: -86 t o r, -87, -89 och -06 och egentligen aldrig haft några svårigheter med hamnarna. Det är emellertid ett stående problem på kusten att vinterstormarna kan sanda igen dem, så det är inte så lätt att komma med råd. Själv erfor jag till exempel att Rod Heikell påstod att Tropea var igensandad, men -86 gick det alldeles utmärkt att ta sig in där och -06 hade man byggt en modern marina på platsen. Staden ligger anslående högt över hamnen. Skulle ni vilja gå i hamn tidigare efter passagen av Messinasundet finns en liten fin marina längst in i den jättelika industrihamnen Gioia Tauro. Vibo Valentia Marina har haft ett mycket gott rykte. Längre norrut har Cetraro fungerat medan lilla fina Diamante varit sönderslaget av vinterstormar. Fast det borde vara lagat nu. Men här i camorraland vet man aldrig. Maratea med sin Kristusstaty högt ovanför hamnen var en favorit liksom Acciaroli och Agropoli. Ja och sedan är ni ju uppe vid Sorrentohalvön. Varning för Capris hamnavgifter! En annan fantastisk väg är att gå via de Eoliska öarna. Lipari har jag egna fina minnen från men till min sorg har jag missat Vulcano. Kvällsankra utanför Stromboli som brukar puffa var 20:e minut det finns dom som utnämner denna vulkan till världens äldsta fyr - och nattsegla sedan de 75 M till Maratea för att se Kristusstatyn dyka upp över horisonten någon gång på eftermiddagen. Du märker hur avundsjuk jag är! Nu hoppas jag att någon annan korrigerar mina lite gamla kunskaper med nya erfarenheter. Om man väljer att gå in i den antika hamnen på Ventotene gäller det att vara beredd på en skarp gir åt BB samt ha ankardonen beredda. Så här fridfullt kan det vara i juni; under högsäsong är det verkligen full. På Circulo Nautico i Civitavecchias Darsena Romana Blir man väl mottagen - om det finns plats. (Elisabeth Gröndahl har mycket riktigt påpekat att det inte går att ankra i det nordvästra hörnet, varifrån man kan se utbrotten, utan man måste ligga bi där. Däremot kan man ankra i det nordöstra hörnet men där hör man bara mullret.) Men Ulf ville veta mer: En annan fråga om du eller någon annan har några synpunkter på vägvalet förbi Siciliens norra del och Sardiniens östkust och upp mot Korsika för att nå Port St Louis du Rhône. Kan det vara ett bättre och trevligare vägval? Och visst bubblar jag av åsikter om detta: Det är heller ingen lätt fråga att ge ett vettigt svar på! Eftersom jag och min besättning inte är särdeles förtjusta i att ligga ute till sjöss dygnsvis, så har vi följt kusten och gått i hamn för natten där vi haft många fina upplevelser. Dock börjar hamnavgifterna bli avskräckande och säkra naturhamnar är ytterst svåra att hitta längs kusten. Däremot finns det en uppsjö av fina och dyra marinor. De billigaste är de kommunala eller klubbdrivna och det är stor skillnad på försäsongspriser och avgifterna från andra halvan av juni. ODYSSÉ nr 1, mars

18 I Anzio har man kunnat ligga gratis på några platser mellan fiskebåtarna och bärplansbåtarna; efter det att man registrerat sig hos Guardia Costiera. Dock har jag med avund läst många fina skildringar om övägen. Mistralen kan emellertid vara högst kännbar på västsidan av öarna sägs det. Sunden norr och söder om Korsika kan vara ena riktiga blåshål beroende på att bergen är så höga. Hoppas du får lite mer respons på dina frågor, för mina svar grundar sig ju bara på egna erfarenheter och vad jag läst. Jag skulle se fram emot Tom Kolsruds kommentarer, för han har en massa erfarenheter kring speciellt Sardinien tror jag. Men nu vaknar till min glädje en granne i Stenungsund till liv och kan komma med färska uppgifter: Hej, Jag seglade hem båten förra sommaren från Turkiet och valde italienska kusten. Jag seglade ensam och valde att ta långa dagsetapper på cirka åtta timmar, eftersom jag hade ett datum att passa i Port St Louis. Jag lämnade Fiskardo i Grekland 23/5 och kom till Port St Louis 19/6. I Italien besökte jag följande hamnar: Reggio di Calabria, Bagnara Calabra, Vibo Valentia. Gjorde en kort titt på Capri och tankade diesel. Hamnavgiften var 71 euro per natt. De nästkommande hamnarna blev Formia och Nettuno. Gick sen över till Elba. Porto Azzuro och Portoferraio var de första ställen som jag kunde ankra på i Italien. Hamnavgifterna i Italien var annars mellan euro per natt med undantag av två hamnar där jag låg gratis. Har du frågor så hör av dig! Har bekanta som varit i Albanien och tyckte det var bra där. Lycka till vilken väg du än väljer Martinette Sven-Olov Dömstedt Nu vill också Pirjo Migou Skarbrandt komma med upplysningar som jag gärna skriver under på: Missa inte Scilla! Ingen hamn egentligen, bojar, urdålig service men fantastiskt! På Italienska fastlandet, en halv/kvarts dagstur till Messina. Staden sänker sig i vattnet, som Venedig. Fast mot öppna havet. Bra restauranger, och om du orkar längst uppe på berget hittar du något som liknar svensk folkpark; inget inträde. Kanske inte heller något uppträdande. Men där kan du kliva in i ett italienskt vardagsliv. Jag vill bara tillägga, att piren ger bättre skydd än vad det ser ut i kortet. Fast jag skulle nog ge mig iväg om det tutar i från nordost-ost. Men hur ofta gör det det? Nu blandar sig äntligen vännen Tom Kolsrud i leken, fast hans inlägg är så omfattande att det förtjänar att bilda en egen artikel. Tom är helt fantastisk på att hitta gratis liggeplatser. Jag vill gärna fortsätta med att berätta lite om vad som väntar den som fortsätter norrut längs den italienska västkusten. Till en början vill jag inte försumma att rekommendera en tilläggning i Fiumicino för att därifrån ingående studera Rom. I Fiumicino innanför två öppningsbara broar har Fulvio Cruciani sin verksamhet. Han är engelsktalande, ytterst vänlig och vårt ombud. 16 ODYSSÉ nr 1, mars 2014

19 Hamnen i Vernazza är verkligen trång. Man kan också fortsätta ca 25 M längre norrut till Civitavecchia för att med tåg på en timme komma ner till Rom. Allra längst in i hamnen om BB ligger den stormsäkra Darsena Romana. I Civitavecchia har vi mött det sanna vänliga Italien vid flera tillfällen. Länge norrut på det så mångomtalade Giglio har vi mött både vänlighet och mafiosofasoner. I Porto Ercole på fastlandssidan betalade vi de högsta avgifterna vi över huvud fick lägga ut. Portovenere är en fantastiskt målerisk hamn, men det som i mitten på 80-talet var en populär gratishamn hade tjugo år senare avancerat till en dyr marina. Portofino är ett välkänt vattenhål för miljonärer, men på 80-talet hade de en ytterst sympatisk inställning till avgifterna för de mindre skandinaviska båtar som vågade sig in i denna lyxhamn. Vi fick bara betala en symbolisk kommunal avgift. Skulle vara skoj att få veta hur det är nu. Nej, nu hoppar vi till en lite svåråtkomlig favorit som kallas Cinque Terre de fem områdena. Det är fem medeltida småstäder som klänger sig fast i strandklipporna och som egentligen bara är tillgängliga från havet eller via åsnestigar i bergen. En stig längs kusten halvvägs upp i bergen tillåter romantiska möten mellan städernas ungdomar. Här har vi vid ett par tillfällen lyckats få lov att ligga vid den lilla piren i Vernazza ett par gudabenådade dagar utan att någon bett om betalning. Det är också möjligt att ta tåget hit. Det går i tunnlar under kustbergen och dyker bara fram i de raviner där Cinque Terres stationer ligger. Camogli på vägen till Genua är det aldrig någon som nämner. Det borde man. Förbaskat trevligt ställe! Genua ja. Det brukar heller aldrig omnämnas som ett ställe värd att besökas till skillnad från sin store konkurrent i Adriatiska havet Venedig. Det är synd, eftersom den hyser en fantastiskt målerisk medeltida stadskärna vars skuggiga gränder det är skönt att vandra fram i under dagens heta timmar på jakt efter ett prisvärt lunchställe. Men lika lite som i Marseille eller Neapel skulle jag vilja strosa omkring här framåt nattkröken. När nu kusten svänger västerut för att övergå i den italienska Blomster-rivieran, så slutar jag min skildring. Det finns hur mycket som helst att se och uppleva här och jag tror att vi alla har olika berättelser att komma med. Det skulle vara väldigt roligt att via Odyssé få ta del av dem. Min ambition har bara varit att peka på de olika vägarnas möjligheter. Två sista ord på vägen: 1. Ha inte bråttom! 2. Stäm aldrig träff långt i förväg med någon en viss dag på en viss plats. Jag säger som Sven-Olof: Lycka till Ulf och Kerstin vilken väg ni nu än väljer. P S: Vid pressläggningen startade just två trådar på hemsidan med rubrikerna Båttransporter till och från Medelhavet samt Hem igen. Den senare behandlar kanalvägen och tillsammans utgör de värdefulla komplement till artiklarna här i Odyssé. ODYSSÉ nr 1, mars

20 Så slipper du charternitarna En familj hade hyrt båt på Rhodos, kollat allt noga och kvitterat mottagandet. När de äntligen skulle lägga loss kom ankarkättingen upp utan ankare. Per Abrahamsson och Jesper Rönngard, som vunnit växande förtroende för sitt charterföretag Navigare Yachting, tipsar charterlystna om hur man undviker de värsta minorna i branschen. TEXT OCH BILD: BJÖRN HANSSON Familjen fick inget nytt utan krävdes på pengar; de hade ju skrivit under på att utrustningen var komplett. Sånt där kallas planterade fel, säger Per Abrahamsson, som tillsammans med sin gamle klasskompis Jesper Rönngard på mindre än 20 år byggt upp en charterverksamhet med 210 båtar i fem länder. Det kan till exempel handla om en plexiglaslucka, som inte ens sitter på plats utan är undanstuvad och naggad i kanten. En sån kan kosta sex tusen kronor. Började på plats Ett exempel på många saker som kan grumla semesterglädjen redan från dag ett. Det kan också handla om betydligt dyrare fel som skador på kölen. Bashamnarnas vatten inbjuder oftast inte till ett dyk för att kolla före avfärd. Efteråt är bevisläget närmast omöjligt. Det hjälper inte att själv veta att man inte gått på grund. Hur undviker man sånt, när man sitter framför sin dator och har surfat runt på nätet på jakt efter prisvärda charterobjekt? Det är det Odyssé kommit till de båda affärskompanjonerna för att ta reda på. De har vuxit ur sitt kontor med utsikt mot Öresund i centrala Malmö; flyttlasset går om några veckor. Erfarenheten har de. Började i branschen genom att jobba som platsombud åt Helios Marine, chartersektionen i Heliosresor som senare gick i konkurs. Verksamheten drevs inte helt seriöst. Kunderna var arga på oss och då vände vi oss till ägarna, ofta greker som inte var särskilt angelägna om att rätta till det som var fel. Helt i händerna De beskriver branschen som ett nätverk där bolag i Sverige och andra länder har avtal med företag på plats som i sin tur har avtal med båtägare om att förmedla uthyrning. Den som hyr av ett svenskt bolag är helt i händerna på den lokale agenten som kan hänvisa till båtens ägare eller det svenska bolaget. 18 ODYSSÉ nr 1, mars 2014