Den Fria Marknaden har snart gjort 99% av oss utfattiga

Transkript

1 Den Fria Marknaden har snart gjort 99% av oss utfattiga av Håkan Anderberg Copyright Håkan Anderberg, Maj Published at Smashwords All rights reserved. Kopiering för personligt behov och utbildningsyfte tillåtet.

2 Innehållsförteckning Inledning Kapitel 1 - Världen och Vi Kapitel 2 - Liberalismens första experiment Kapitel 3 - Ett nytt slavsystem Kapitel 4 - Skapandet av Monstren Kapitel 5 - Marknaden tar makten över ekonomin Kapitel 6 - Bernays och det inre jaget Kapitel 7 - Gener, myter och ojämlikhet Kapitel 8 - Fortfarande Den Goda Fienden Kapitel 9 - Åsiktstillverkning Kapitel 10 - Krig Kapitel 11 - Krisen 2008 Kapitel 12 - Positive och Negativ Freedom Kapitel 13 - Kärleken Kapitel 14 - Anarkism

3 Inledning Det som fick mig att riktigt förstå hur illa det är i dagens värld, var en bok som skrevs i slutet av 1800-talet, Les Miserables av Victor Hugo. Första gången jag träffade på ordet Miserables var i Brasilien. Jag frågade åtskilliga gånger, minns jag, och till sist fick jag förklaringen - det var steget under fattigdom. Det steg som innebär att man förlorat sitt värde som människa, när man gett upp hoppet att åter bli människa. Man kanske då tänker på de människor som på olika sätt drabbats av katastrofer och hamnat i detta tillstånd. Men det var inte dem jag kom att tänka på när jag läste Les Miserables, det var inte dem jag såg så klart framför mig, exakt beskrivna av Victor Hugo. Det var våra socialt utslagna människor i det västerländska samhället, mentalt handikappade, hemlösa, och narkotikaskadade människor. Dem som av samhällets representanter berövats sitt människovärde och dömts att tillhöra Les Miserables för att de inte passade in i systemet. Det har inte hänt något sedan mitten av 1800-talet om vi ser till dem som befinner sig nedanför det nedersta steget på samhällsstegen. De är utan rätt när vi nu tagit oss en bit in på 2000-talet. På nästan 200 år har inget hänt för de längst ner. Jag talar också om Sverige som har ett socialt trygghetssystem för dem som känner sina lagliga rättigheter. Det har inte alltid varit så illa som idag. På 60- och 70- talen fanns inga uteliggare. De dök inte upp förrän vår ekonomi började gå på högvarv, då Rapport och Aktuellt började köra sina dagliga 5-minuters inslag om ekonomi. Man visade Stockholmsbörsens uppgångar och fick folk att satsa sina sparpengar på aktier. Då började uteliggarna dyka upp. Vad var det som sparkade ner de fattiga från sista steget, till ett liv som Les Miserables? Samtidigt slutade fackföreningarna att tala om 6 timmars arbetsdag och några år senare kom informationen att man skulle jobba mer än åtta timmar per dag i framtiden. Ur samma kanaler fick vi informationen hur bra det gick för Sverige. Jag förstod inte mycket av de motsägelsefulla uppgifterna och brydde mig nog inte speciellt mycket heller. Jag hade tillräckligt av egna ansträngningar att komma över så mycket som möjligt av den kaka som fanns, speciellt den svarta. Jag levde utanför samhället efter mottot Gardera dig själv och bry dig inte om de andra och det gick hur bra som helst några år. Det går hur bra som helst så länge man bara behöver tänka på sig själv men när det helt plötsligt finns ett barn i huset som en dag ska klara sig själv? När man får ansvar för någon annan då börjar man tänka om och upptäcker att det är nästan omöjligt att ta sig in i samhället. Det innebär arbetslöshet, långt ner på stegen i lång tid, i oändligt lång tid. Då började tankar att dyka upp över hur illa allt tycktes fungera även i vår lilla ankdamm, Sverige, för vissa. Varför har man satsat på arbetslöshet, det måste ju vara dyrare än om alla jobbade? Många frågor hopade sig och samtliga saknade ärliga direkta och enkla svar. Till sist blev det för mycket arbetslöshet och eftersom jag tagit fullt ansvar för min son, kunde jag ge honom förtroendet att ta sista steget själv. Jag reste iväg för att finna ut varför det ser ut som det gör och här är mitt svar. Med tiden har jag förstått att ingen av våra prominenta personer i samhället skulle kunna skriva denna bok eftersom det skulle göra dem omöjliga i de roller de spelar i vårt samhälle. Adam Curtis frilansjournalist från England som i huvudsak arbetat med BBC England och Noam Chomsky, professor i lingvistik på MIT i USA och är mina huvudsakliga källorna till den här boken, tillsammans med Erich Fromm. Istället för att rada upp deras bakgrund här rekommenderar jag läsaren att undersöka trovärdigheten hos dessa personer med hjälp av internet.

4 Ingen av dem har någon gång sysslat med det som kallas konspirationsteorier. Chomsky har tittat på några konspirationer och nått fram till slutsatsen att eftersom man aldrig kan finna sanningen så är det bortkastad tid.

5 Kapitel 1 - Världen och Vi Det första vi måste göra klart är att vi är överens om att människor har ett högre värde och att detta värde är lika stort för varje människa oavsett förmåga. Bara att vara född människa innebär att man har samma rätt som någon annan att vara delaktig, i lika hög grad, i beslut som påverkar ens person. I annat fall skulle vissa människor ha ett högre värde än andra och då finns där inte mer att säga. Då är det okej med slavsamhällen. Punkt slut. Den enda politik jag anser förnuftig är att beslut på ett demokratiskt sätt ska fattas på lägsta möjliga nivå dvs där man jobbar, bor och lever - och att alla institutioner ska visa att de är nödvändiga för samhället. Det är min politiska agenda och mitt måtto skulle kunna vara - Litet är Bäst. Man skulle kunna tro att man behöver vara professor för att kunna avslöja eller förstå hur världens mäktiga män styr oss massan. Till viss del kan jag hålla med, men när de här speciellt kunniga människorna lagt fram en logisk förklaring, med redovisning på var de fått sina uppgifter, så räcker det att vara normalintelligent för att förstå om det stämmer. Då är det egentligen bara sunt förnuft som gäller, det vi har medfött. John Maynard Keynes och Milton Friedmans system är varandras totala motsats. I Keynes system har politikerna makten att kontrollera kapitalet och den som först fick prova sitt system var just Keynes vilket det rönte stor framgång under 50 och 60- talen, åren som kallats kapitalismens gyllene år. De flesta system har dock sina brister, också detta system, som dock höll igång världens ekonomier från slutet av fyrtiotalet fram till början av 70-talet, utan några större kriser. Friedman teori är att ta bort all form av ekonomisk kontroll, sk laissez-faireekonomi, och idag är det denna teori som styr världsekonomin. Det har gjort att ett land idag är mer än någonsin beroende av vad som händer i världen runt omkring. Man måste därför se på hela världen för att förstå vad som händer i ett speciellt land. Ekonomiskt är nästan alla länder idag helt beroende av marknadens reaktioner. Det började 1971 när Nixon avreglerade det sk Bretton Woods systemet, genom att släppa kontrollen av valutan samtidigt som guldstandarden togs bort. Multinationella bolag växte ytterligare till enorma jättar och kan idag jämföras i rikedom med flera länder. Detta och andra åtgärder orsakade vad vi idag kallar globaliseringen. (1)1970 när Bretton Woodssystemet reglerade valutan bestod 90 % av världshandeln av handel med varor och 10 % av spekulation var dessa siffror omvända, 1994 vara 95 % spekulation och 5 % handel med varor. Vi har i de flesta länder idag tappat bort möjligheten att styra vår ekonomi och det gäller alla länder i världen även USA. Beslut som ger fördelar till medborgarna anses som inflationsdrivande vilket omedelbart innebär att marknaden drar tillbaka investeringar. Beskattning av företag ger samma reaktion. Det är inte av ondska utan det är ekonomiskt riktigt att göra så i det system vi befinner oss. Systemet som är orsak till södra halvklotets matkris och norra halvklotets finansiella kris. Det kallas den Fria Marknaden av de flesta eller Nyliberalismen av några. Var ska man då börja beskrivningen för att logiskt kunna förstå hur vi hamnade där vi är idag? Det ger nog en ganska god bild om man ser på ekonomins utvecklingen under hela 1900-talet och fram till idag. Tre avgörande faktorer blir bestämmande för demokratins utveckling under detta århundrande, nämligen: 1. I början av 1900-talet utvidgar man rätten att etablera sig i stort sett vilken bransch man vill. Skråväsendet är i stort sett borta. 2. Aktiebolagen växer sig starkare och ökar enormt i antal. 3. De privata bolagen vill naturligtvis bli av med så många restriktioner som möjligt som kan hämma deras utveckling. Detta innebär att man startar kampanjer där

6 man på olika sätt försöker styra informationen till medborgarna för att påverka dem att ge sitt medgivande till att försvaga den demokratiska kontrollen av företagen. Man använder kunskap från Freuds forskning för att fabricera information som hjärntvättar folket och får dem till det man vill. Tidningar blir ett viktig hjälpmedel som senare tas över av radio, TV, filmindustrin etc. Under de senaste århundradena, sedan det kapitalistiska systemet infördes, har det pågått en ständig kamp mellan dem som arbetar och dem som äger om vem som ska bestämma. De som ägt rikedomarna i samhället har gjort allt för att bli ännu rikare. Moral och samvete anpassades till det man höll på med, att skydda sina tillgångar. Man såg till att få arbetet utfört så billigt som möjligt vilket gjorde att arbetaren befann sig på svältgränsen, ofta under. Sjukdomar, barnadödlighet och hunger tillhörde vardagen i hundratals år. Efterhand lyckades arbetarna vinna vissa rättigheter som byggde på det starkaste av alla vapen och de maktlösas enda vapen sanningen. Det vapen som barn bär och vi tar ifrån dem, när vi avprogrammerar dem från deras naturligt kritiskt tänkande, när vi lär dem att man inte alltid behöver tala sanning. Med sanningen som grund fann man fundamenten för ett samhälle byggt på värdighet. De rika och framförallt vår omtalade medelklass kunde aldrig gjort detta eftersom de är beredda att sälja sig till vilket pris som helst bara de och deras tillgångar skyddas. Deras moral är att bli slugare och mer uppfinningsrika för att skydda sin Precious. Jag ska ta ett exempel på hur dessa krafter arbetar och samtidigt förklara vad ordet liberal innebär. Ordet har idag nämligen dubbel betydelse. Klassisk liberalism (när ordet första gången användes) stod för att beskriva folks rätt att ha kontroll över sitt arbete och att bestämma över sina liv utan inblandning från någon utifrån. Ordet tar helt avstånd från löneslaveri och ett lika klart avstånd från kapitalistiskt tänkande. Ett ord som står för frihet att bestämma över sitt liv och även betyder tolerant, öppen, fritänkande och generös är naturligtvis farligt för dem som vill kontrollera samhället. Därför gör de om betydelsen av ordet till att gälla motsatsen. Då man kontrollerar press och media lyckas man påverka ordets betydelse och idag står ordet liberalism för ett system som vill ha kontroll över produktionen genom kontroll av arbetet och arbetarna i ett superkapitalistiskt system. Så här gör man förstås för att förvirra vanligt folk som kämpar med att lära sig grunderna för att förstå vad olika ord står för. Man gör det för att få folk att lägga sin röst i fel urna. De som vill rösta på ett liberalt parti för att det ger arbetaren större frihet att bestämma över sina liv lägger sin röst för ett parti som är mest konservativt. Adam Smith, var en liberalist i dess klassiska betydelse. Noam Chomsky säger i sin bok Class Warfare föjlande: People read snippets of Adam Smith, the few phrases they teach in school. Everybody reads the first paragraph of The Wealth of Nations where he talks about how wonderful the division of labor is. But not many people get to the point hundreds of pages later, where he says that division of labor will destroy human beings and turn them into creatures as stupid and ignorant as it is possible for a human being to be. And therefore in any civilized society the government is going to have to take some measures to prevent division of labor from proceeding to its limits. (fritt översatt) Man läser fragment av Adam Smith, de få fraser man lär i skolan. Alla läser det första stycket i The Wealth of Nations där han talar om hur fantastisk arbetsfördelning är. Inte många människor kommer till slutsatsen några hundra sidor längre fram, där han säger att uppdelningen av arbetet kommer att förstöra människorna och förvandla dem till så dumma och oförstående varelser som det är överhuvudtaget är möjligt att bli. Därför måste de styrande i ett civiliserat samhälle

7 sätta in åtgärder för att se till att uppdelningen av arbetet hålls innanför vissa gränser. Adam Smith gjorde ett gediget arbete, Wealth of Nations, där han beskriver hur ett ekonomiskt system kan fås i balans. Företag i dagens mening var bara i sin linda på Adam Smiths tid men han var starkt kritisk till det han såg komma. Framförallt var han kritisk mot affärsmännen. Adam Smith kritiserade England i hårda ordalag för vad man gjort och gjorde i Indien och han såg koloniernas frigörelse långt före någon annan. Hans beskrivs tillsammans med von Humboldts av Noam Chomsky i boken Secrets, Lies and Democracy som socialist-anarkist alltså starkt emot det kapitalism står för. Smith kunde inte gjort något anti-kaptalistiskt uttalande på sin tid eftersom kapitalismen endast befann sig i förstadiet i sin utveckling. Milton Friedman tog detta system och gjorde samma sak som man gjort med ordet liberal. Han gjorde om systemet så att företagen gavs oinskränkt makt och arbetarna blev totalt maktlösa. Den första han samarbetade med för att införa detta system var diktator Pinochet i Chile. Ett par år senare, 1976, erhöll Milton Friedman Nobelpriset i ekonomi, samma år han hjälpte Argentinas nya diktatorer att införa systemet. Land efter land som av någon anledning hamnat i kaos tvingades att anamma Friedmans teorier och idag är vi alla slavar i detta system, kallat den fria marknaden. Metoden att införa det på har döpts till Chockdoktrinen av den kanadensiska journalist och författaren Naomi Klein talen är intressanta ur flera synpunkter. Textilindustrin i England som behövde ull till sina maskiner gör att folket blir bestulna på sin mark - som man levt på sedan urminnes tider. Man blir hopfösta omkring fabrikerna där barnarbete anses naturligt. En överraskning är att från fanns inga krig i Europa mellan de stora nationerna de nationer man läste om under historieundervisningen i skolan (som i stort sett bara handlade om krig). De som normalt försökte utrota varandra lyckades förhandla sig fram till fred då det hettade till under 100 år talet gav därefter med råge tillbaka de krig som missats under 1800-talet. En stor del av dem med inställningen att människor inte har lika värde har ofta stora ekonomiska tillgångar. Deras sammankomster med liktänkande annonseras inte ut. Hemliga beslut och genomföranden i överraskningens tecken är vanliga, allt för att skydda och utöka sitt kapital. Omröstningar tycks kunna tvingas fram år efter år tills man godkänner förslaget från arbetarnas sida. Då läggs locket på och att riva upp ett sådant beslut är näst intill omöjligt. Arbetaren som är ärlig och tror på människors lika värde låter saken bero trots han vet att han lurats lägga sin röst i fel urna. Att skydda sitt kapital kan innebära vilka oegentligheter som helst, det är bara att se på historien. Där finns inga gränser eftersom de försvann i samma stund man antog uppfattningen att människor inte har lika värde. Därefter är det bara gradskillnader och de förändras efterhand som omgivningen tillåter eller kräver det. Det finns en logisk förklaring hur de som anser att människor inte har lika värde fått denna uppfattning. De har, för att skydda sitt kapital, gång efter annan fått ge avkall på sin moral på olika sätt. Till sist kommer deras samvete att ifrågasätta beteendet och då finns bara två svar. Antingen att de själva gjort fel och att de ska förbättra sig eller att det är något fel på dem man utnyttjat. Har man rätt att utnyttja någon måste det betyda att man har större rätt än den andre vilket är samma sak som att man har olika värde. På samma sätt skapas rasisten. Vid något tillfälle har man, kanske oavsiktligt, kränkt en person eller grupp av människor och istället för att ändra beteende, väljer man att fortsätta kränkningarna (för bevisa att man inte gjorde fel vid det tidigare tillfället). När det dåliga samvetet dyker upp ger man en förklaring som bygger på att det är de andra det är fel på. De har gjort sig förtjänta av det man utsatt dem för eftersom de har ett lägre värde pga vad de är. Noam Chomsky säger det så här:

8 In a situation of occupation or domination, the occupier, the dominant power, has to justify what it's doing. There is only one way to do it -- become a racist. You have to blame the victim. Once you become a raving racist in self-defense, you've lost your capacity to understand what's happening. (fritt översatt) I en maktsituation eller ockupation, måste den dominerande makten rättfärdiggöra vad den gjort. Där är bara ett sätt för detta att bli rasist. Du måste anklaga offret. När man väl blivit en rasist pga självförsvar tappar man bort möjligheten att förstå vad som egentligen händer. Av någon underlig anledning blev Sverige inte överkört 1992 när den ekonomiska kraschen lämnade oss öppna för våldtäkt. Socialdemokraterna som tog över snart efter kraschen var fortfarande svaga efter Palmemordet några år tidigare. Borgarna som säkert omfamnat nyliberalisterna var lemlästade efter att de tappat makten på ett förnedrande sätt. Göran Perssons blekhet lyste upp TV-rutan när han meddelade att den som är i skuld är inte fri efter han återvänt från Wall Street och deras inofficiella samarbetspartner IMF för att be om lån till Sveriges skuld på miljarder kronor. Det som kanske räddade oss var att man var fullt upptagen med att planera hur man skulle tömma Ryssland på dess rikedomar. Man visste säkert att det inte skulle bli lätt att krossa de svenska fackföreningarna och man hade inte råd med några prestigeförluster inför slakten av den ryska björnen. Fackföreningen var nog de enda som var starka vid den här tiden, trots den enorma arbetslöshet som skapats. Inget skrämmer kapitalisterna mer än organiserade arbetare. De vet att risken är stor att de kan förlora allt de äger. Sverige hade under ett halvt sekel varit det land i världen Wall Street mest av allt skulle vilja krossa - speciellt under Palmes tid - pga att Sveriges goda exempel för resten av världen. Man hade inte bara ett jämlikare samhälle utan deras statsminister (Palme) tog sig rätten att göra uttalanden inför världen om framförallt USAs krig. Fackföreningen har haft sina fel och brister och visst kan mycket sägas om Malm på LO och Hoffa" på Transportförbundet men det får inte ge anledning att gå ur facket, framförallt inte med nyliberalerna väntande runt hörnet. Det man först försöker eliminerar i alla länder man tar över är fackföreningarnas makt. Utan facket har arbetarna ingen organisation som kan förhandla och föra fram deras rättmätiga krav. Det sitter säkert många onödiga pappersvändare på kanslierna som kostar stora summor av de surt förvärvade slantar man betalar varje månad. Det enda riktiga att göra är att försöka förändra organisationen inifrån genom att delta i fackets interna arbete. Men absolut inte lämna, det kommer vi bittert att ångra en dag. När man ser att fackföreningsantalet sjunker så måste man fråga sig varför och försöka förstå vad som ligger bakom. Facket är vår sista och idag faktiskt vår enda utpost för att behålla vår rätt till allas lika värde. Till skillnad mot Bretton Woodssystemet har Milton Friedmans Fria Marknad eller Nyliberalismen råkat ut för tre (3) stora kriser och mer än hundra mindre finansiella kriser sedan 80-talet. Om man ska se på allt lidande ryssar, kineser, latinamerikaner och européer tvingats gå genom vid införandet av de fria marknadskrafterna så undrar man hur länge vansinnet ska få pågå? Svaret är inte speciellt svårt och Angela Merkel berörde det i en svag stund när EMU-kriserna 2011 var på dagens agenda. Det hon sa var i stort sett att vi ska ha en fond som man kan låna ur i EMU och när den är tom får företagen stå för resten. Det är alltid folket som får betala först genom höjda skatter för att stöda företagen på olika sätt, sedan genom ytterligare skattehöjningar för att betala de skulder som orsakats genom att företag utnyttjat systemet till den grad att det kollapsat. Så länge politikerna kan ta arbetarnas skattepengar och ge dem till storkapitalet kommer vi att bli fattigare och fattigare men till sist kommer det inte att finnas mer att ta av och då om inte förr rasar korthuset samman.

9 Exempelvis är det skatterna i Sverige som har betalat vår utlandskuld från -92. Vi räddade först bankerna genom att ge dem pengar nej inte låna, vi gav dem pengar eftersom de redan var så skuldsatta att de inte kunde skriva på fler lån. Så vi räddade bankerna men samtidigt så lät vi dem ha kvar rätten att kräva sina kunder på de lån som de inte klarat att betala i kaoset efter kraschen -92. Bankerna fick alltså först betalt av folket för att folket inte kunnat betala sina lån och sedan fick folket likväl betala sina lån. Bankerna fick betalt två gånger och folket betalade två gånger. Det rätta hade varit att avbetalningarna gått in i statskassan eller att de strukits? De flesta människor hade dessutom i princip lurats att låna pengar av bankerna eftersom det var enda sättet att hålla igång banken i skedet innan allt rasade. Man bokstavligen drog in folk från gatan för att låna till dem, utan någon säkerhet. Samtidigt som man med hjälp av ekonomiska banditer skalade vilande bolag på investeringsfonder som inte kunnat röras utan bankernas inblandning. Ett år efter den Stora krisen 2008 publicerar Richard Wilkinson och Kate Pickett sin bok The Spirit Level. De visar att ekonomiskt jämlika samhällen har högre hälsa och färre sociala problem, inom alla inkomstgrupper, jämfört med de samhällen där man har större inkomstskillnader. (2) I The Annual Review of Sociology 2009 redovisar författarna statistik som visar att våld, mord, övervikt, fängelsestraff, drog- och alkoholmissbruk, tonårsgraviditeter, etc ökar med större inkomstskillnad. Större inkomstskillnad medför ökning i samtliga sociala grupper av ovanstående problem. Generellt högre medelinkomst för ett land ger inte högre hälsa eller färre sociala problem än ett land med lägre medelinkomst. Man har sett på samhällen med US$ i medelårsinkomst, från Portugal till USA. Enda avgörande faktorn är fördelningen mellan olika gruppers inkomster. Japan med generellt hög inkomst och med minst inkomstskillnad har lägst sociala problem och de högsta hälsotalen. Sverige hamnar genomgående på andraplats medan t ex Canada som ofta brukar jämföras med Sverige kommer relativt långt ner i statistiken. Landet längst bort från god hälsa och goda sociala förhållande är USA som hamnar längst ut på skalan. Man ligger helt ensam utan någon som helst kontakt med resten av världen på problemsidan. Inkomstmässigt ligger Norge jämsides med USA men hamnar på tredje plats i statistik över hög hälsa och låga sociala problem pga en jämlik inkomstfördelning, USA är som sagt sist. Japan och Sverige är de länder med högst medellivslängd och med jämnast fördelning av inkomsten mellan invånarna. En fråga som man kan ställa sig är om Canada påverkats mer av nyliberalismen pga sin närhet till USA. I USA där Milton Friedman hade sin plantskola, The University of Chicago. Populärt kallat The Chicago School. Där utbildades ekonomer för de länder som hamnat under diktatorers skugga eller av en eller annan anledning hamnat i kris. Det ser förstås inte bra ut om det land som gränsar till nyliberalismens hemort har ett väl fungerande ekonomiskt system med socialdemokratiska värderingar. Det är ju slående att när man går över gränsen till Canada så sjunker vapeninnehaven till i stort sett noll, utdömda fängelsestraff till mindre än 10 % av USA:s etc. Medelamerikanen som inte får speciellt mycket information om Europa eller resten av världen kan nog inte lika lätt undanhållas informationen hur det är i Canada, eller? Det ohämmade frisläppandet av företagens makt över marknaden har orsakat obalans inom flera viktiga områden. Ett sådant är matproduktionen som idag styrs av ett fåtal företag. Endast fyra företag kontrollerar i stort sett all nötköttsproduktion i USA. Man använder onaturliga metoder som leder till sjukdom och direkt dödar människor framförallt barn.

10 Man föder inte upp kor på gräs utan i första hand på majs och sojaprotein. Detta leder till att det utvecklas farliga e-coli bakterier som hamnar i köttet, av misstag sägs det, men det är omöjligt att undvika. Med jämna mellanrum blir vi varnade och berg av kött tas tillbaka för destruktion. Barn dör helt i onödan för att våra politiker inte har makt eller mod att stoppa företagen. Mat komponeras med olika beståndsdelar från soja, majs eller vete och smaksätts med någon fruktsmak varpå man ger det ett klatschigt namn. Det säljs med ett intryck av att vara hälsosamt för oss men är egentligen bara en röra av soja, majs eller vete som man utvunnet olika beståndsdelar ur, såsom fett, socker, fibrer etc och smaksatt med något surt, bittert eller salt. Rena trolldegen. De stora multibolagen som idag styr över vår mat har låst upp sig till den här typen av tillverkad mat och ser helst att vi äter mindre av grönsaker och frukt. Man satsar inte på grönsaker och frukt vilket avspeglar sig i att priset stadigt stiger och ligger numera på nivåer där låginkomsttagare inte har råd att äta denna lyx. Man har alltså satsat på majs, sojabönor och vete som kan lagras i många år så företagen kan göra högre vinst utan risker. Metoderna för odling bygger på storskalighet och oljeberoende. (3) I USA används idag 30 % av odlingsbara mark till att odla enbart majs. Majsen används i första hand till att producera kött från djur som är skapta av naturen att äta gräs, resten av majsen omvandlas sedan tekniskt till trolldeg för vanligt folk. Frågan är hur vi hamnat i denna omvända värld och svaret är att den här typen av produkter har subventionerats av samhället under lång tid genom arbetarnas skatter. Sedan 80-talet har man kunnat patentera liv och detta har lett till att vissa företag som Monsanto i USA idag har patent på soja och majs vilket innebär att man måste köpa fröer varje år av dem. Man är inte tillåten att använda fröer från fjolårets skörd, man blir då stämd för patentintrång. Monsanto har lyckats manipulera växter så att fröer, t ex bomullsfrö, inte kan överleva till nästa säsong. Riskerna är förstås stora att sådana genetiskt förändrade arvsanlag sprider sig till andra växter och vad händer om alla fröer förändras till att dö innan det är tid att så igen? indiska bomullsodlare har under de senaste 10 åren begått självmord på grund av omänskliga kontrakt med Monsanto. En annan och större fråga är vad vi gör om t ex majs helt plötsligt får en fiende som man inte kan bemästra? Dagens matproduktionen har förstås företagen slimmat så mycket som möjligt för att inte få överproduktion och kapitalförluster. Rysslands vetekris för något år sedan visade hur lätt det är att hamna i ett svårt läge. Att låta företag bestämma över vår matproduktion visar hur blåögda politikerna är - världen över. Källor: (1) Källa Noam Chomsky, Class Warfare. (2) Annu. Rev. Sociol : First published online as a Review in Advance on April 6, 2009 The Annual Review of Sociology is online at soc.annualreviews.org This article s doi: /annurev-soc (3) Film: Food Inc Limited, by Participant Media.

11 Kapitel 2 - Liberalismens första experiment I alla tider och i alla riken visar den samlade erfarenheten att arbete utfört av slavar gett intryck av att det endast är fråga om en underhållskostnad men i slutänden visat sig vara mycket mer kostsamt. En person som inte har något att förtjäna kan inte ha något annat intresse än att äta så mycket som möjligt och jobba så lite som möjligt. Arbete utöver det som anses normalt kan bara pressas ur honom med våld och inte genom hans egna intresse. Adam Smith fortsätter... En mans fåfänga gör att han vill dominera. Han känner sig därför förnedrad när han är tvingad att sänka sig till de som är lägre i rang för att övertala eller övertyga dem. Där lagen tillåter och det är ekonomiskt möjligt kommer han därför att föredra slavar istället för fria arbetare. På tobaks- och sockerfälten är det lönsamt nog att låta slavar utföra arbetet men för närvarande är det inte möjligt på majsfälten. De engelska koloniernas huvudsakliga gröda är majs och det är fria arbetare som utför arbetet. Wealth of the Nations Adam Smith. Det innebar förstås stora kostnader att hålla slavar. Man var tvungen att ordna deras boende och mat. Varje slav var en stor investering som inte lät sig slarvas bort. Stora delar av året var slaven inte verksam i lönsamt arbetet och under högsäsong var man ofta underbemannade? Det var många problem involverade med slaveriet men var kanske ändå enda möjligheten som erbjöds lokalt för att få verksamheten att fungera. Att anställa fri arbetskraft hade nackdelar, men en stor fördel var att man betalade endast för utfört arbete. Kostnader för mat och boende fick arbetarna ofta själva stå för. Den största fördelen var att de jobbade betydligt effektivare än slaven. En nackdel var att man inte säkert visste om de skulle komma nästa säsong. Man var ju inte mycket hjälpt av att fått sått om man inte fick arbetare nog för att skörda. När arbetarna organiserade sig i fackföreningar så fick de också möjlighet att kräva högre löner. Arbetskraften flyttade ofta dit arbetet var bäst betalt men helst föredrog man förstås att jobba med sin egen verksamhet, så arbetsgivarna fick muta med högre lön. De gamla makthavarna i England som suttit säkert i lång tid måste känt av kraven från dem som befann sig längre ner på samhällsstegen i skiftet från 1800 till talet talet hade varit ett stort experiment med den självreglerande marknaden som inte minst drabbade Indien hårt. Tre, fyra gånger drabbades man av svår svält under 1800-talets andra hälft. Man hade kunnat få ris och spannmål transporterat med ett väl fungerande järnvägssystem men problemet var att byarna inte hade pengar nog att betala med och att priserna steg pga marknadens konstruktion. Byarna hade under tidigare system kunnat lägga undan tillräckligt för att klara ett svårt år. Marknaden hade i första hand förändrat arbetskraftsförhållanden och markägandet i byn. Det innebar att hela skörden såldes enligt den självreglerande marknadens regler. Engelsmännen gjorde inte stort mer än såg på när marknaden reglerade befolkningsantalet i Indien genom svält. I England var det något lite bättre. Man försökte med lagar mildra arbetslöshetens verkningar men utan större framgång - man försökte i alla fall att ge ett intryck av det. Land och kapital kom först in under den fria marknadens kontroll medan arbetskraften stretade emot av olika anledningar. En anledning avseende arbetskraftens orörlighet är att man inte har rätt att lämna den kommun man är skriven i inför man Speenhamlands Law som bygger på att lönerna ska knytas till köpkraften. Vissa basvarors pris styr lönesättningen. Under parollen Rätt att leva blir arbetarna skyddade oavsett om de är arbetslösa eller har låg inkomst och en form

12 av minimilön täcker upp för familjer som tjänar under denna gräns. Trots att olika krafter försöker få rätt att förflytta arbetskraft över landet hur man vill, dröjer det till 1830-talet innan det genomförs införs en ny lag, Poor Law Reform Act, en passande paroll skulle kunna vara att ingen har mer rätt att leva än vad han kan få ihop till på arbetsmarknaden. Man lyckas till sist med tvång, att få arbetskraften att acceptera kraven att bli en råvara som marknaden reglerar priset på. Endast de helt utan arbete har rätt till ett miserabelt stöd från staten. Efter 30 års hård kamp får arbetaren 1870 rätt till en form av fackföreningar. I Karl Polanyi s bok The Great Transformation skriver han följande: To antedate the policy of laissez-faire, as is often done, to the time when this catchword was first used in France in the middle of the eighteenth century would be entirely unhistorical; it can be safely said that not until two generations later was economic liberalism more than a spasmodic tendency. Only by the 1820's did it stand for the three classical tenets: that labor should find its price on the market; that the creation of money should be subject to an automatic mechanism; that goods should be free to flow from country to country without hindrance or preference; in short, for a labor market, the gold standard, and free trade. Fritt översatt står där att i mitten av 1700-talet fanns i Frankrike något som benämns laissez-faire vilket är en beteckning för att man låter ekonomin ha sin gång utan att man försöker inverka genom sociala åtgärder eller andra understöd. Inte förrän 1820 ser man att utvecklingen nått fram till liberalismens klassiska doktrin: att arbetskraften måste finna sitt pris på marknaden; att skapandet av pengar ska ske per automatik; och att varor ska fritt flyttas mellan länder utan hinder eller favorisering; kort sagt, en arbetsmarknad, en guldstandard och fri handel. Då laissez-faire-ekonomin orsakade ett enormt förtryck av arbetarna skapades en opinion, anti-laissez-faire vilken också benämndes the collectivist opinion i början av 1860-talet. De ekonomiska liberalerna ser sin teori som en vetenskap utvecklad direkt ur naturen och följdaktligen var kollektivisterna idéer emot naturen? Efter ett hundra år med ekonomisk liberalism når den sin höjdpunkt i början av Liberalismen har drabbat de flesta på ett eller annat sätt genom den självreglerande marknaden. Samhällen med en struktur som är hundratals och oftast tusentals år gamla har förstörts och förvirringen är total när man plötsligt drabbas av svält eller djup fattigdom och inte har möjligheter att lindra effekterna. Inflation drabbar världen och för att rädda ländernas ekonomier fortfarande under liberalismens mantel finns inga för små offer. Konstitutionella friheter och lagliga rättigheter offras samtidigt som medborgarna lämnas helt utan stöd. Stora företag och framförallt de stora bankerna slukar de mindre i tiotusentals, i scenarier som de stora iscensatt och som man bara i undantagsfall får stå till svars för. (1) Man ställer in betalningar av de flesta internationella skulder och helt plötsligt vill de förmögna och välbärgade inte höra talas om liberal ekonomi längre. I mitten av trettiotalet är fortfarande Frankrikes och några andra länders valutor knutna till en guldstandard men tvingas av Storbritannien och USA att ge upp den till sist - av dem som så närigt vaktat liberalismens doktriner tidigare. På fyrtiotalet lider liberalismen än värre nederlag. Storbritannien och USA behåller dock den liberala principen och dess metoder inom industri och handel, ländernas ekonomiska ryggrad. Att låta liberalismen som sådan få ta åt sig äran av den 100 åriga freden mellan de stora nationerna är nog en överdrift. Det viktigaste för denna fred tycks varit att det fanns en guldstandard som garanterade penningvärdet internationellt. Man bör kanske istället se på hur stor kostnad i människoliv liberalismens var orsak till under dessa hundra år. Svälten som var den värsta dödsmaskinen tog nog lika många liv som krig

13 skulle gjort på den här tiden. Efterverkningarna i de förstörda kulturerna över hela vår värld kommer att skapa lidanden i oöverskådligt framtid. Trots detta väntar där nya laissez-faireekonomer på en ny chans att få upprepa experimentet. De säger alla med en röst att regeringsåtgärder, fackföreningars inblandning och företagens girighet förstörde det förra experimentet (som pågick i 100 år) och nu vill man göra om det igen. Det är naturligtvis inga fattiglappar eller någon långt ner på den sociala stegen som kan kosta på sig ett upprepat experiment utan de som sitter väl beställda och som sagt vill få en ny chans att plocka av folket det de lyckats spara ihop sedan det senast begavs. Näste man i laboratoriet blir Milton Friedman, Nobelprismottagare 1976 i ekonomi. Källor: (1) Karl Polanyi, The Great transformation.

14 Kapitel 3 - Ett nytt slavsystem De senaste 15 åren har sparräntan på de svenska bankerna legat något över noll procent. På ett sparkonto med kronor har den årliga ränteutdelningen kanske gett 250 kronor. Om jag däremot lånat av banken har räntan legat på minst 5 procent. Så om jag sätter in :- och någon lånar dessa pengar gör banken en vinst på 4.750:- på ett år. Inte illa men det är inte riktigt sant, det är betydligt mycket bättre än så för banken. De internationella bankreglerna säger att banken behöver bara ha kvar 10 % i banken av den summa de lånar ut, som säkerhet. Så jag sätter in :- nya friska pengar jag hittat i madrassen. När jag satt in pengarna kommer herr A till banken och tar ett lån på :-. Banken skriver ett lånekontrakt där herr A lovar att betala tillbaka de plus årlig ränta på 5 %. Banken lägger nu undan :- av de pengar jag satte in som säkerhet för herr As lån eftersom bankreglerna föreskriver detta. Banken lånar därefter ut till herr B, herr C etc och med samma förfarande till alla de här herrar visar det sig att banken inte gör en årlig förtjänst på 4.750:- utan :- på de :- som jag satt in. Jag får en, ska vi kalla det, gratifikation på 250:- i form av ränta av banken. Låt mig ställa en enkel fråga var ursprungligen kommer alla pengar från? Rätt svar är, från banken och den som är extra klurig svarar från Sveriges Centralbank som är Svenska Riksbanken, de som genom olika åtgärder bl a ansvarar för hur många nya sedlar som kan tryckas eller hur mycket elektroniska pengar som kan skapas. Det är inte så viktigt hur detta går till utan låt oss istället se hur man skuldsätter sitt folk för all framtid i det ekonomiska system vi har. Låt oss till att börja med säga att svaret är - banken. De pengar som kommer ut från banken är alltid i form av lån. Alla lån är belagda med ränta utan undantag. Så låt oss ta ett :- exempel igen. När banken betalar ut :- vill de ha tillbaka :-. Frågan är hur man ska klara att betala tillbaka :- när banken bara lämnat ut :-? De 5.000:- finns inte i systemet eftersom de aldrig betalats in. Hur ska man då kunna betala? Samma sak gäller för samtliga herrar i exemplet ovan. De behöver alla hitta 5.000:- som aldrig betalats ut och alltså inte finns. Tar man ytterligare ett lån på så ska detta betalas tillbaka (plus ränta) så att använda dessa pengar hjälper inte eftersom jag lik förbannat kommer att ha en skuld, nu på drygt 5.000:-. Detta betyder att vi aldrig kommer att kunna bli skuldfria. Pengarna finns inte. Jag kan förstås försöka sätta någon av herrarna A-Ö i en än värre situation och använda deras pengar för att klara ut mina egna skulder. Och detta är tanken bakom det ekonomiska system vi lever i - att vi ska ha ett underskott av pengar som gör att vi säljer oss - ibland till vilket pris som helst och allra minst som löneslavar. Nu är där kanske någon som hoppfullt tänker att det är Riksbankens roll att se till att det finns nog med pengar på marknaden och det är i alla fall ett halvt rätt. Riksbanken ser till att det fylls på pengar så att hjulen inte stannar helt och hållet. De styr detta genom att sätta räntan högt eller lågt på de pengar som släpps in på marknaden. De delar förstås inte ut pengar gratis utan där finns en ränta involverad. Man kan skjuta på betalningarna ett tag. Räntan blir som vanligt en framtida skuld som i princip är omöjlig att betala eftersom det inte finns tillräckligt med pengar. Åter ett underskott vilket gör att man sänker sina krav och anpassar sig som slav till det monetära systemet. Det är smart uträknat men absolut inte på något sätt - vetenskapligt. Ekonomiska system är beräknade att göra vissa saker men det ger dem inte rätten att jämföras med gravitations- eller elektromagnetiska lagar. De senare är av naturen inbyggda fenomen som skapades i ögonblicket som populärt kallas Big Bang. Ekonomi är i bästa fall lite som alkemi, en dröm om att hitta guld i ett sandkorn. I vårt fall ett bedrägeri där man skuldsätter och förslavar folk, och med jämna mellanrum tar ifrån dem allt.

15 Något annat vårt ekonomiska system skapar är inflation och ibland deflation. När man släpper in mer pengar i systemet kallas det inflation. De pengar som finns i systemet just nu har ett värde som är detsamma som det sammanlagda värdet av alla varor i systemet i samma ögonblick. De nya pengarna centralbanken tillverkar, varifrån får de sitt värde? I samma stund vi blandar dem med de gamla pengarna, kommer de gamla + de nya pengarna att vara värda det endast de gamla var värda tidigare - räknat i varor (och det är ju vad det handlar om). Antal varor är exakt samma som tidigare. Tidigare kunde de gamla pengarna köpa alla varor men nu måste man lämna ett antal varor till de nya pengarna. De gamla pengarna har alltså sjunkit i värde, man får mindre varor för samma pengar. Detta kallas inflation. Utan att gå alltför djupt in i hur deflation fungerar kan man säga att det är motsatsen till inflation vilket alltså innebär att istället för att putta in pengar i systemet så tar man ut pengar ur systemet. Inflation är illa men deflation är värre för oss eftersom all verksamhet stannar upp. Finns det inga pengar kan man inte betala och därmed inte handla, betala sina skulder etc. Ibland passar detta bankerna och då ser man till att penningflödet stryps till samhället. Ett av de tydligaste exemplen är vad som hände efter börskraschen Under de första åren på 30-talet saknades det framförallt pengar i det amerikanska samhället. USAs Centralbank, Federal Reserve Bank, ägdes och styrdes av privata bankirer och de vägrade släppa in tillräckligt med pengar i systemet. Det fanns därför inga pengar att låna ut till industrin eller affärsvärlden. Det var ingen brist på utbildad arbetskraft, effektiv industri eller på samhällets infrastruktur. Efter en explosionsartad utveckling sedan Första Världskrigets slut så var allt på topp inom industrin. Det var endast penningbristen som satte stopp för samhällets funktion. Det släppte alltså inte ut mer pengar, samtidigt begärde man att utestående lån skulle betalas. Det uppstod därför en enorm brist på pengar och många klarade inte att betala lånen vilket ledde till att man förlorade sina tillgångar, till banken. Bankerna tog på så sätt över folks livsbesparingar, hem, företag etc och de tog över det för lägsta pris eftersom ingen hade pengar att bjuda emot med. Det var inte första gången man gjorde så här men det var första gången man gjorde det över så lång tid och anledningen att man kunde göra det berodde på systemet med en Central bank som bestämde hur mycket pengar som skulle släppas in i systemet och att allt kontrollerades av en ränta. USA hade i början av 1900-talet provat några olika statliga system som direkt blivit utnyttjat av de dominerande bankerna och därför fick tas bort efter ett tag. På denna tid var dominanterna JP Morgan, Warburg, Rockefeller och Rothschild. Låt oss se några årtionden bakåt för att se hur man till sist hamnade i det som kallas Den Stora Depressionen men låt oss först se på anledningen till att man ville frigöra sig från England. Den avgörande anledningen till revolutionen och frigörelsen från England var rätten att skapa ett eget monetärt system, att få trycka sina egna pengar. England ville tvinga dem att acceptera det engelska systemet vilket innebar ett räntesystem. Det vägrade man.. Benjamin Franklin lär fått frågan hur de tog hand om de fattiga i samhället och vad som betalade fattighusen om man inte skattebelade folket. Franklin svarade att de inte hade några fattighus och om de så hade, så fanns det inga fattiga att sätta i dessa hus eftersom alla hade jobb. Han förklarade enligt följande: "It is because, in the Colonies, we issue our own paper money. We call it Colonial Script, and we issue only enough to move all goods freely from the producers to the consumers; and as we create our money, we control the purchasing power of money, and have no interest to pay." Benjamin Franklin.

16 (fritt översatt) Det beror på att i Kolonierna, skriver vi ut våra egna pappers-pengar. De kallas Colonial Script, och vi skriver bara ut tillräckligt för att skifta varorna fritt mellan producent och konsument; och eftersom vi skapar våra egna pengar så kontrollerar vi köpkraften hos pengarna och det finns ingen ränta att betala. Thomas Jefferson uttryckte sig på följande sätt i början av 1800-talet: "If the American people ever allow private banks to control the issue of their money, first by inflation and then by deflation, the banks and corporations that will grow up around them, will deprive the people of their property until their children will wake up homeless on the continent their fathers conquered." (fritt översatt) Om det amerikanska folket någonsin låter privata banker kontrollera deras pengar, först genom inflation och sedan genom deflation, så kommer de banker och företag som växer upp runt dem att ta ifrån dem dess egendom tills deras barn vaknar upp hemlösa på den kontinent deras fädrar kämpat för. När man hade uppnått sin politiska frihet försöker bankirerna ständigt att intrigera och få kontroll över den amerikanska ekonomin. Man är ett ständigt hot genom åren i sina försök att kontrollera politikerna och få allmänhet att tro gott om dem, så de kan etablera sig för gott genom lagliga aktioner. Kan man bara lura dem en gång så räcker ju det, kan man bara få skapat en Centralbank som de kontrollerar så är målet uppnått. Europas och de amerikanska bankirerna förstod att det gamla fysiska slaveriet var på väg ut och 1862 distribuerades nedanstående hemliga dokument bland aristokrater och välbärgade: "Slavery is likely to be abolished by the war power and all chattel slavery abolished. This I and my European friends are in favor of, for slavery is but the owning of labor and carries with it the care of the laborers, while the European plan, led on by England, is that capital shall control labor by controlling wages. The great debt that the capitalists will see to it is made out of the war, must be used as a means to control the volume of money. To accomplish this, the bonds must be used as a banking basis. We are now waiting for the Secretary of the Treasury to make this recommendation to Congress. It will not do to allow the Greenback, as it is called, to circulate as money any length of time, as we can not control that. But we can control the bonds and through them the bank issues." Hazard Circular of (fritt översatt) Slaveriet kommer förmodligen tas bort av segrarmakten och allt slaveri förbjudas. Det är jag och mina europeiska vänner för, eftersom slaveri för med sig inte bara ägandet utan också omsorg av den arbetande, medan den europeiska planen, ledd av England, betyder att kapitalet ska kontrollera arbetaren genom att kontrollera lönerna. Den stora skuld som skapas av kapitalisterna ur kriget måste användas som medel att kontrollera penningmängden. För att uppnå detta måste obligationer användas som systemets bas. Vi väntar på att finansministern ska ge denna rekommendation till Kongressen. Det kommer inte att vara möjligt att tillåta the Greenback, kallad, att cirkulera som pengar någon längre tid eftersom vi inte kan kontrollera den. Men vi kan kontrollera obligationer och med dem banksystemet. Där är något man tycks vara ordentligt rädd för, the Greenback, vad är det? Ja, idag hör man US dollarn kallas för Greenback, men det är bara för att förvirra vanligt folk. Det är för att man ska tro att Greenback är och har alltid betytt US dollar men så är det inte. The Greenback var ett penningsystem som Abraham Lincoln fick Kongressen att ge ut så att kriget mot sydstaterna kunde genomföras. United States Notes var namnet för de pengar som kom att kallas Greenback. Systemet var fritt från ränta

17 och därför ett hot mot bankirerna i Amerika och i förlängningen mot all bankirverksamhet i världen. Många anser idag att detta var anledningen till att Lincoln blev mördad. Bankirerna lyckas hålla stånd mot the Greenback och man gör allt man kan för att påverka allmänheten medan regeringarna provar olika centralbankssystem. De lyckas man skjuta i sank samtidigt som man berikar sig själva. Nyckeln till makten är att kontrollera Centralbanken i ett monetärt räntesystem och 1907 utnyttjar JP Morgan sitt förtroende hos allmänheten. Han sprider ett rykte att en storbank i New York är på väg att gå i konkurs vilket gör att folk i panik tar ut sina insatta medel. Då banken inte klarar att stå emot anstormningen blir man tvingad att återkalla lån vilket påverkar andra banker. JP Morgan gör allt för att understödja krisen och i slutänden har man fått allmänheten att tappa förtroendet för statens sätt att sköta landets ekonomiska system. Kongressen gör en utredning som leds av Nelson Aldrich vilken har nära band till bankfamiljerna. Han blir sedermera ingift i Rockefellerfamiljen. Utredningen kom fram till att man skulle införa en Centralbank så att Paniken 1907 aldrig upprepades. Bankirerna la ett förslag The Aldrich-Vreeland Emergency Currency Bill som röstades ner. Några år senare, ett par dagar före julafton 1913, röstades samma förslag under ett annat namn, The Federal Reserve Act, igenom. De flesta i Kongressen var hemresta för helgfirandet och det liknade en finansiell statskupp som genomförts men nu hade man makten för all framtid, de privata bankirerna. The Federal Reserve Bank, en privatägd bank, kontrollerar nu världens största ekonomi och med tiden all världens ekonomier. Woodrow Wilson som var president hade utlovats ekonomiskt stöd inför sitt omval om han stödde förslaget och han skrev på. När han insåg sitt misstag skrev han följande: A great industrial nation is controlled by its system of credit. Our system of credit is concentrated. The growth of the Nation and all our activities are in the hands of a few men We have come to be one of the worst ruled, one of the most completely controlled and dominated governments in the world. No longer a government of free opinion, no longer a government of conviction and vote of the majority, but a government by the opinion and duress of small groups of dominant men. President Woodrow Wilson. (fritt översatt) En stor industrination är kontrollerad av sitt kreditsystem. Vårt system för lån är koncentrerat. Nationens tillväxt och alla våra aktiviteter är i händerna på några få män... Vi har blivit en av de värst regerade, en av de mest kontrollerade och dominerade regeringarna i världen. Vi är inte längre en regering med fri åsikt, inte längre en regering av övertygelse och majoritetsröst, utan en regering dominerad av en liten grupp av män, av deras åsikter och påtryckningar. Mellan tryckte man upp och utökade penningmängden i samhället till det dubbla. Man gav stora lån till mindre banker och till allmänheten inträffade exakt samma sak som 1907 vilket gjorde att drygt fristående banker utanför Federal Reserve gick i konkurs. Scenariot var detsamma som När FED kallade in lån i förtid uppstod det en brist på kontanter och mängder av företag och privata hem gick förlorade. Kongressledamot Charles Lindberg anklagade bankirerna att med hjälp av the Federal Reserve Act ha beräknat hur de skulle skapa paniken och sko sig själva gör man om samma sak igen? Man har infört ett lån som kallas Margin Loan, ett lån som används inom affärsvärlden, där låntagaren endast behöver lägga upp 10 % av köpesumman vid varuinköp, resten får han som lån. Det finns dock en hake och det är att lånet kan återkallas inom 24 timmar och då måste hela lånet betalas med tvång på försäljning av varulagret till dagspris.

18 Några månader innan Oktober 1929 säljer de stora bankirerna av sina investeringar och drar sig ur vidare affärsspekulationer. Den 24 Oktober 1929 kallas mängder av Margin -lån in för betalning inom 24 timmar. Detta skapar en masshysteri och utförsäljning av det man kunde sälja med 24 timmars varsel. Wall Street kände av paniken när aktierna sjönk katastrofalt i värde på ett par dagar banker gick i konkurs tillsammans med en mängd företag som köptes upp för några procent av dess tidigare värde. Det största rånet i USAs historia. Kongressledamot Louis McFadden var tillsammans med Charles Lindberg en av de modigaste kritikerna av FED. Efter två misslyckade mordförsök lyckas man till sist förgifta Louis McFadden innan han kunnat åtala FEDs styrelse. McFaddens tal den 10 Juni 1932 till Kongressen börjar så här: "Mr. Chairman, we have in this country one of the most corrupt institutions the world has ever known. I refer to the Federal Reserve Board and the Federal Reserve banks, which have cheated the government and the people of the United States out of enough money to pay the national debt several times over (fritt översatt) Herr Ordförande, vi har i detta land en av de mest korrupta institutioner världen någonsin skådat. Jag refererar till the Federal Reserve Board och the Federal Reserve banks, som lurat regeringen och USAs folk på så mycket pengar att vi kunnat betalt nationalskulden flera gånger om... Efter 1929 skapades den ovan beskrivna ekonomiska depressionen av Federal Reserve som varade i flera år och drabbade hela världen. JP Morgan och de andra med inside information från Federal Reserve köpte upp de drygt bankerna och med köpet kunde de kräva dessa bankers låntagare på deras företag och hem eftersom de saknade kontanta medel att betala sina lån med. Det hade man ju sett till genom FEDs beslut att inte släppa ut tillräckligt med pengar på marknaden. I början av 1933 begär FED att folk ska växla in sina innehav av guld för att hjälpa staten att avsluta depressionen. De som innehar sk gold bullions (guldtackor) hotas med upp till tio års fängelse om man inte växlar in dem mot sedlar. Man hade ju en guldstandard som sa att varje US dollar kunde växlas in mot guld. I slutet av året beslutar FED att man ska lämna guldstandarden. Man har effektivt tömt hela landet på guld och stoppat det i FEDs bankvalv, deras bank. Idag är Federal Reserve mäktigare än någonsin och deras beslut påverkar alla länders ekonomier. Det lugnade ner sig på ytan när t ex Bretton Woodssystemet infördes men nu sedan den fria marknaden införts tar man tillbaka med råge det folk lyckats spara ihop under de gyllene åren. De som styrt FED de senaste två årtiondena är i stort sett folk från Goldman & Sachs. Samma personer har innehaft högsta posten i Goldman & Sachs, FED och sedan som finansminister i regeringarna oavsett om det varit Demokrater eller Republikaner som innehaft presidentposten. Så vem är det som styr? Krisen 2008 visade klart hur FED arbetade tillsammans med presidenten och stora delar av Kongressen för att ta ifrån det amerikanska folket deras livsbesparingar. Många blev av med delar eller hela sin pension och många såg sig bli hemlösa, miljontals. Även om de flesta andra länder inte har en privatägd Centralbank så underlättar det inte speciellt mycket. Problemet är att lånesystemet är byggt på att man ska betala en ränta på alla pengar och denna ränta aldrig kan betalas eftersom den inte betalats in i systemet. Inflation gör att de pengar man arbetat ihop hela tiden förlorar sitt värde och vid deflation kan jag inte betala mina skulder. Detta gör oss till slavar. Mycket effektivare slavar än de som fanns tidigare, eftersom de andra slavarna var man tvungen att skaffa mat och husrum till. Att styra vår vilja att arbeta kontrolleras nu genom ett system som hela tiden sänker köpvärdet på det vi slitit ihop under årens lopp. För att rädda det man har, måste man jobba ännu mer. Att komma ut ur systemet är nästintill omöjligt eftersom man

19 behöver pengar till i alla fall mat. Det är detta man talar om i the Hazard Circular när man säger att kapitalet ska kontrollera arbetarna genom att kontrollera lönerna. Genom denna kontroll av penningvärdet har man fått kontroll på arbetarnas tillgångar. Skulle arbetarna få för mycket sparat så sänker man värdet på ett eller annat sätt, t ex med inflation. De som är mest rädda för inflation är de som har en massa kontanter. De som lånat ut pengar mot en fast ränta utan hänsyn taget till eventuell inflation. Ett långtidslån med fast ränta över flera år kan sluta i katastrof för den som lånat ut, men samtidigt ge ett billigt hus för den som lånat. Om inflationen överstiger räntan med någon procent varje år så hänger detta med hela vägen och slutar illa för banken men väl för låntagaren. På så sätt är det ofta billigare att låna under inflationstider än under tider som varit de senaste 25 åren, när inflationen legat lågt. Man har intalats att man fått billiga lån med låg ränta men i slutänden har det varit mycket dyrare för låntagaren och idag har många gett upp hoppet att en dag kunna äga sitt eget hus. Bankerna äger i stort sett allt idag.

20 Kapitel 4 - Skapandet av Monstren (1) Storbritannien var efter andra världskriget utfattigt och dess stormaktstid var över. Krig är kostsamt för länder, men lönsamt för företag. Krig betalas genom att staten lånar pengar mot ränta och köper vapen från vapenleverantörer. USA gick in i båda världskrigen i ett senare skede än övriga länder och amerikanska företag kunde därför tillhandahålla sina tjänster och varor till båda sidor. Tyska AG Farben var beroende av amerikanska produkter från bl a Standard Oil. Andra stora leverantörer till Tyskland var GM, Ford och IBM för att bara nämna ett fåtal. Tror någon leveranserna avbröts efter USA gått med i kriget? Det är affärer och inget annat, mer eller mindre öppet beroende på vad som anses för tillfället rätt att berätta för folket. Sverige sålde sina produkter till båda sidor och Wallenberg fick sin betalning i tandguld av nazisterna. USA leasade ut det krigsmateriel man levererade till sina allierade. Krig är lönande för företagen på två sätt, först när man bombar och förstör och sedan när man bygger upp och ställer tillrätta. Idag har man utvecklat uppbyggnaden så att när allt återställts kommer de framtida inkomsterna att hamna i multinationella företag, skattefritt, utanför landet. Storbritannien klarade inte att ekonomiskt ha kvar sina kolonier världen över. De var inte olönsamma men de påverkade ekonomin negativt till enorma kostnader. Adam Smith var den förste att ge uttryck för anti-imperialismen och förutsåg vad som senare skulle ske i bl a Nordamerika. Självständighet för kolonierna kom slag i slag efter krigsslutet och under 60-talet blev alla fd brittiska kolonier självständiga. Den brittiska eran avslutades som den börjat. Den första Elizabeth samarbetade med piraterna Morgan och Blake medan den andra Elizabeth fick se sig samarbeta med legionären David Sterling skaparen av SAS, Special Air Service. SAS utförde inofficiella tjänster och denna privata armé kom Storbritannien till stor nytta, både under andra världskriget och därefter. I förlängningen gav det en mängd vapenkontrakt över världen för England, framförallt med de forna koloniernas nya makthavare. SAS var lika lönande och trogna sin drottning som piraterna en gång varit. Mindre trogna det gamla konservativa England var de pirater som attackerade det ekonomiska etablissemanget. Ett etablissemang bestående av äldre gentlemän från aristokratin som såg sig födda till att leda och ta hand om folket. Av gammal vana satt de med den styrande makten i familjeföretaget där de egentligen endast ägde en liten del av aktierna. Piraterna köpte därför upp tillräckligt med aktier, ofta till mycket högt pris, för att ta makten. Man styckade företaget och sålde ut delarna vilket gav stora vinster (men få jobb). Aktiemarknaden gav ett väldigt lönsamt intryck vilket gjorde att medelklassen satsade vad de kunde, vilket naturligtvis blåste upp aktievärdet ännu mer. Denna enorma förstörelse av företag gick ut på att sko sig själv och sina investerare. Kunde man t ex göra snabba pengar på marken så lät man riva byggnaderna och sålde av marken, även om företaget varit vinstgivande. Före andra världskriget hade 23 % av alla varor i världen varit engelska, 30 år senare hade siffrorna sjunkit till 9 %. Man hade fått stora ekonomiska problem vilket till sist ledde till frysta löner, priser och vinster. Kort därefter gav oljekrisen -73 besked till alla att ingen kunde förutsäga eller kontrollera marknaden längre. Allt rasade precis som på 20-talet fast snabbare? Keynes system, också kallat Bretton Woods, fungerade inte heller längre som skyddsbarriär. Flera av piraterna hann inte sälja i tid och någon försökte fejka aktievärdena men till slut hann verkligheten ifatt dem och de fick ge upp eller ge sig iväg, till andra marknader. Politikerna såg nu sin chans att hämnas på de stora klipparna och kanske rätta till sitt eget anseende. De trodde att de skulle kunna använda aktiemarknaden för att göra företagen lönsamma och snart kopierade man den mest framgångsrike av styckarna,