Historia. frihet tolerans. utilitarismen, laissez-faire

Transkript

1 Liberalism Historia. Liberal betyder frihetlig eller frisinnad. Den politiska liberalismen utvecklades ur upplysningstidens idéer, då vetenskap och politik frigjorde sig från kyrkans och kungahusens dominans. På 1700-talet började man hylla begrepp, honnörsord, som t ex frihet - religiöst, politiskt och ekonomiskt, liksom tolerans. Men man började också tvivla på den tidens reglerade och auktoritära ekonomi, som höll så många i fattigdom och elände. Allt fler började tilltro människan möjligheter att utveckla sig själv, och inte bara vara av Gud förutbestämd till ett visst öde. I spåren på den moderna vetenskapens framväxt växte också den politiska tron på utveckling och framsteg. Den brittiske filosofen Jeremy Bentham formulerade den s k utilitarismen, en nyttofilosofi, som gick ut på att skapa mesta möjliga lycka och välstånd åt så många som möjligt. Politiska idéer skulle inte bara vara högtflygande utopier utan ge praktiska, nyttiga resultat som gjorde människor mer nöjda och lyckliga, en grundtanke som sedan har följt liberalismen. Liberalism kom först att betyda en ny ekonomisk syn. I mitten av 1700-talet myntade franska tänkare begreppet laissez-faire ("låt gå") som en beteckning på en mera frihetlig ekonomisk politik än den tidens hårdreglerade ekonomi 30

2 till skydd för jordägare, adel och slutna skrån. Ett likartat begrepp - den osynliga handen - blev avgörande för skotten Adam Smith, som formulerade teorier som sedan dess har varit bärande för modern nationalekonomi, och särskilt för en marknadsekonomisk syn. Som någon har sagt: En profes sor i nationalekonomi är egentligen en professor i liberalism. Ekonomin behövde inte regleras uppifrån, menade Smith, varken av staten eller några skrån. Fritt konkurrerande före tag och fritt väljande konsumenter skulle automatiskt föra till det allmännas bästa, som om en osynlig hand hade styrt ekonomin. Det var bara att släppa tyglarna och låta ekonomin gå fritt (laissez-faire), så skulle allt utvecklas väl. Smiths ekonomiska teori byggde på några viktiga element, som präglar en liberal ekonomisk syn än idag: tron på frihandel, och motstånd mot tullar och andra handelshinder, tron på arbetsfördelning, dvs att en familj, en landsdel eller ett land - till skillnad från den dittills förhärskande tron - inte måste vara självförsörjande på allt. Om olika företag, regioner och länder producerar det de är bäst på, och sedan byter och handlar med andra, utnyttjar vi resur serna bättre, och alla blir rikare, tron på fri konkurrens, och att den stimulerar alla att åstadkomma fler och bättre varor och tjänster, till lägre priser för konsumenterna. Priserna för varor och tjänster bör skapas på marknaden, genom balans mellan utbud och efterfrågan, inte av politiska beslut och regleringar. Liberalismen kom därmed att bryta med det gamla feodala samhället, och blev industrialismens ekonomiska filosofi. Den franska revolutionen var en borgerskapets liberala re volution, och liberalismen har allt sedan dess dominerats 31

3 av medelklass och tjänstemän. Liberalismen blev snart en motpol mot den tidiga socialismens och kommunismens tro på planhushållning och kollektivt ägande - och idag tron på höga skatter, stor offentlig sektor och lagstiftning som begränsar marknadsekonomins frihet. I svensk politik förknippades länge folkpartiet mest med brist på ideologi. Folkpartist blev på något sätt sinnebilden av den profillöse, den som stod mitt emellan - mellan höger och vänster - och velade. Som Pastor Jansson, ni vet. Men från början var liberalism alltså något i hög grad stridbart och högprofilerat, vilket säkert också var ett skäl till att Folkpartiet bytte namn till Folkpartiet Liberalerna år Ett annat skäl var att vid det laget även moderaterna hade börjat kalla sig för ett liberalt parti. Då gällde det för folkpartiet att inte släppa sin ideologiska skatt utan slåss för att försvara den. På och 80-talen fick liberalismen i världen en stark renässans i form av "nyliberalism", inspirerad av tänkare som Ayn Rand, Milton Friedman, Friedrich Hayek och Henri Lepage. Deras böcker marknadsfördes intensivt av arbetsgivar- och industriinspirerade förlag och tankesmedjor som Timbro. Därmed blev liberalismen alltmer högerorienterad. I Sverige utvecklades den till stor del vid sidan av folkpartiet - och särskilt bland ungmoderater blev den ett slags extremliberalism, där allt skulle vara tillåtet. Ungmoderater började sälja sprit på stan, argumentera för rätt till månggifte och det förekom t o m en och annan MUF-are som motionerade om den principiella rätten till privat ägande av kärnvapen... Värderingar Frihet är det absolut dominerande värdeordet för liberaler, själva grunden för ordet liberalism. Frihetsbegreppet har 32

4 dock många innebörder, de flesta idag allmänt accepterade i utvecklade länder i form av medborgerliga fri- och rättigheter - frihet från förtryck, yttrande- och tryckfrihet, frihet att etablera partier och fackföreningar osv. Mer kontroversiell är fortfarande den ekonomiska friheten, den privata äganderät tens okränkbarhet och friheten från alltför mycket politiska ingripanden. Folkpartiet har historiskt, åtminstone fram till 2000-talet, varit det mest vänstersinnade av de svenska borgerliga partierna. Partiet har i stor utsträckning - särskilt under Gunnar Heléns ledning på 1970-talet och Bengt Westerbergs på 1980-talet - stött de grundläggande elementen i den "socialdemokratiska" välfärdsstaten: en generell välfärdspolitik byggd på inkomsttrygghet vid sjukdom och arbetslöshet, utbyggnad av offentlig barnomsorg osv. Folkpartiet har också stått för en betydligt mera radikal syn på jämställdhet mel lan män och kvinnor än de övriga borgerliga partierna. Inom folkpartiet - och andra liberala partier - har dock kampen ofta stått hård mellan olika former av liberalism. Traditionellt har man skiljt på "manchesterliberalism", dvs en ytterligt liberal marknadsekonomiskt inriktad libera lism som betonar frihandel, etableringsfrihet, fri konkurrens, låga skatter och avreglering, och "socialliberalism" eller "vänsterliberalism", som har menat att frihetssträ vandena måste balanseras av mänskliga och medborgerliga rättigheter och social välfärd. En stridsfråga inom liberalismen - och mellan liberaler och socialister - har alltid varit om frihetsbegreppet bara ska tol kas negativt, som frihet från förtryck och begränsande reg ler, eller om friheten också ska tolkas positivt. Socialliberaler - och än mer socialister - menar ofta att frihet som bara är 33

5 frihet ifrån något kan bli en chimär. Verklig frihet kan bara existera om alla individer också har möjlighet att utnyttja friheten. Därmed är individualismen men också jämlikhetstan ken en del av liberalismens människosyn. Alla människor oavsett klass, kön eller ras har i grunden de förutsättningar som behövs för att kunna ta rationella beslut om sin egen och samhällets framtid, de kan ta ansvar för sig själva. Denna jämlikhetssyn har också varit en stridsfråga mellan "manchesterliberaler" och socialliberaler. Hur fri kan mark nadsekonomin få vara, om man också ska kunna hävda begrep pet jämlikhet? Ett av kapitalismens tydligaste drag är ju att den skapar klyftor, både vad gäller makt och förmögenheter. Socialliberaler har ofta varit benägna att acceptera en del begränsningar för den ekonomiska friheten, som påminner om socialdemokratins syn. Socialister brukar ofta säga att verklig frihet förutsätter jämlikhet. Vad är det för poäng med friheten att starta företag om ändå bara de rika kan göra det? Vad är det för poäng med tryckfrihet om man måste vara en Bonnier eller Stenbeck för att på allvar kunna nyttja den? Och hur står sig företagarens frihet att göra vad han vill med sitt kapital och sitt företag i förhållande till de anställdas rättigheter? Och så har striden stått het om löntagarfonder och statligt företagande, om maktkoncentration i medierna och presstöd, om rätt till fackliga stridsåtgärder mot enskilda småföretagare osv. Några saker kan ändå traditionellt sägas ha präglat liberalismen; kampen för mänskliga fri- och rättigheter, på senare tid ofta utvecklat till en för att vara ett borgerligt parti radikal syn på jämställdhet mellan könen, invandrares och sexu ella minoriteters rättigheter, 34

6 tron på en fri, i huvudsak, oreglerad ekonomi, det vi idag kallar marknadsekonomi eller t o m kapitalism, utvecklingsoptimism och framstegstro - tron på att denna fria ekonomi befolkad av fria människor och företag som ser till sina egna intressen kommer att skapa ett allt bättre samhälle för alla. "Entreprenörskap" har blivit ett nyckelbegrepp. Liberaler betonar alltid konkurrens, medan socialister hellre betonar samverkan. Samhälls- och människosyn Liberalismens människosyn är positiv och rationell. Liberaler tror att om bara människan kan frigöra sig från fördomar och hinder som tullar och statliga regleringar så kommer samhället att utvecklas väl. Nyckelbegrepp är individ och frihet, men också kunskap och utveckling. Om hindren raseras så att alla individer - oavsett klass, ras, kön osv - får en lika chans kommer de att se till att både de själva som individer och samhället utvecklas. Det behövs ingen styrning, ingen uppifrånmakt och inget kollektiv som talar om för dig vad som är ditt bästa. Staten behövs visserligen, som ett slags nödvändigt ont, men dess roll bör helst begränsas till att ga rantera grundläggande fri- och rättigheter och erbjuda skydd för individen. Den liberala syn på samhällets förändring som i början var radikal och revolutionär har på senare tid blivit mera för siktig, eller "moderat" om man så vill... Idag menar liberaler att samhället ska förändras i små steg, och hellre förändras när så behövs av människor själva som individer, bara i sista hand genom politiska ingrepp. 35

7 Därmed har liberaler också en annan demokratisyn än socialister och socialdemokrater. Liberalerna tog tidigt ställning för den allmänna och lika rösträtten, och genomdrev den tillsammans med socialdemokratin. Men medan socialdemo kratin ofta hävdar politikens, demokratins överhöghet över individernas och marknadens frihet, menar liberaler att fri het från politiska ingripanden i de allra flesta fall är det bästa. De flesta liberaler har också, liksom socialdemokratin, varit republikaner i motsats till de konservativa monarkisterna. Demokratiska socialister menar också att demokratin visser ligen kräver formella medborgerliga rättigheter, men att den är mycket mer än rösträtt och partier. Demokrati handlar för socialisten också om hur den verkliga fördelningen av makt ser ut, och att "verklig" demokrati därmed förutsätter starka folk rörelser och kollektivt agerande till stöd för svagare enskilda individer. Liberaler har mera betonat de formella sidorna av sa ken - rösträtten, rätten att bilda partier, yttrandefriheten osv. Liberaler har därför också ofta varit förespråkare för en starkare ställning för juridiken i förhållande till politiken. Politiska beslut som går individens rättigheter och frihetsla garna förnär ska kunna upphävas av t ex författningsdoms tolar, menar man. Liberalismens ekonomiska system bygger på den privata äganderätten och kapitalägarnas rätt att fritt besluta om sitt eget kapital, dvs marknadsekonomi eller kapitalism, om man så vill. Detta system svarar inte bara bäst mot liberalismens idéer om ägande och konkurrens, utan har också bevisat sin överlägsenhet i praktiken, menar man. Detta står i motsats till socialismens övertygelse att arbetarna borde ha rätt att disponera frukterna av sitt arbete, oavsett vem som äger kapitalet, en skillnad som än idag skapar konflikter kring t ex arbetsrättsfrågor. Vissa liberaler har dock, till skillnad från 36

8 de flesta konservativa, varit kritiska mot den långtgående koncentration av makt och förmögenheter som kapitalismen har visat sig leda till. Extrema liberaler, förr inom de liberala partierna men på senare tid i Sverige mest bland ungmoderater, har också talat för den s k "nattväktarstaten", där politiken ska begränsas till att upprätthålla polis, rättsväsende, försvar och inte så myck et mer. Resten får lösas av marknadsekonomin. Nyliberaler som t ex de unga Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, brukade t ex hävda att kommunalskatten skulle kunna sänkas till sex kronor. Kommuner ska se till att gatorna är farbara och att brandkåren fungerar, men inte så mycket mer. Dagens Nyheter skildrade t ex Fredrik Reinfeldts inlägg vid moderatstämman 1993: - Moderaterna måste göra upp med välfärdsstaten om man ska få trovärdighet som skattesänkarparti. Om partiet gör upp med bidragssamhället så kommer skattesänkningarna som ett brev på posten. Men jag tror inte moderaterna vågar gå ut till väljarna och säga det - väljarna är ju bidragsberoende. "Fredrik Reinfeldt vill slopa alla de statliga socialförsäk ringarna. Sjukförsäkring, pension och arbetslöshetsför säkring ska medborgarna själva, eller arbetsmarknadens parter, välja om de vill teckna", skriver DN och fortsätter: "Sjukvårdsförsäkringen ska vara obligatorisk, men betalas av medborgarna själva och skötas av privata bolag". - Jag vet att en del av dessa förändringar tar tid att ge nomföra. Men varför inte börja med att till exempel höja pensionsåldern till 70 år? säger han. Den på den tiden starkt högerliberale Reinfeldt har sedan utvecklats till en mera socialkonservativ, eller kanske social liberal, ljusblå mittenmoderat... 37

9 Mål Sedan nyttofilosofen Benthams tid har det varit ont om liberala utopibilder. Liberalismen byggde på upplysningstidens utvecklingsoptimism och framstegstro, och har allt sedan dess trott på vetenskap, teknisk och ekonomisk utveckling. Målet är själva friheten och tron på att ett samhälle där fria individer och fria konkurrerande forskare och företag kan utveckla sin fulla potential kommer att bli ett gott samhälle. Denna syn har ibland kallats "atomistisk", eftersom den bygger på att människorna, likt fritt svävande atomer, kom mer att skapa ett gott samhälle, utan stora styrande system och regelverk. Samhället är summan av individerna, inget annat, och det är hur individerna har det som avgör om sam hället är bra eller dåligt. Om alla ser till sitt eget bästa kom mer också samhället att bli bra. Ett individualistiskt, kapitalistiskt, men demokratiskt rättssamhälle med en viss grad av grundläggande gemensam välfärd - så kanske liberalismens mål idag kan beskrivas. Ledande personligheter Adam Smith. Den skotske moralfilosofen och ekonomen Adam Smith kallas ofta liberalismens fader. I boken "Nationernas välstånd" formulerade han den fria handelns och arbetsfördelningens teori ("den osynliga handen") på ett sätt som blev grundläggande både för utvecklingen av den moderna nationalekonomin och för liberalismen. Hans tes byggde vidare på den gamle filosofen Benthams utilitaristiska tes, dvs att samhället tjänar på människornas själviskhet. John Stuart Mill. Filosofen och ekonomen John Stuart Mill blev 1800-talets mest inflytelserike liberale tänkare, men var också - vilket är mindre känt - en av de första feministerna. 38

10 Mill visade intresse för Robert Owens decentraliserade koo perativa socialism, och har därför ofta kallats "den förste socialliberalen", men trodde ändå mest på den enskilda ägan derätten. Hans mest berömda verk är "Om friheten". John Maynard Keynes. Keynes var den brittiske ekonom som mer än någon annan fann botemedlet mot 20- och 30- talens ekonomiska kriser. Till skillnad från äldre liberala eko nomer förespråkade han en aktiv statlig ekonomisk politik. Genom att öka efterfrågan (t ex höjda pensioner och bidrag eller statliga beställningar) och genom att sänka skatter kun de staten motverka arbetslösheten. I högkonjunktur skulle man motverka överhettning och inflation genom att höja skatter eller skära i statsutgifterna. På senare år har Keynes idéer, i ny-keynesiansk tappning, mera förespråkats av soci aldemokrater än av liberaler. Bertil Ohlin. Den mest kände svenske liberalen är Bertil Ohlin, folkpartiets partiledare , som trots 23 år som oppositionsledare till sin stora besvikelse aldrig fick vara med och bilda borgerlig regering. Det fick däremot hans dotter, Anne Wibble, som var finansminister under Carl Bildt. Ohlin var ekonomiprofessor, blev nobelpristagare i ekonomi på gamla dagar, och hyllade tesen "fri ekonomi med socialt ansvar". Bill Clinton. Det skulle vara svårt att passa in den förre USA-presidenten i svensk partipolitik - både liberaler och socialdemokrater har velat dra fördel av det idémässiga släktskapet med den populäre Clinton. Att vara "liberal" i USA är att vara vänster, och ett aggressivt skällsord bland konservativa republikaner. Någon socialist är Clinton dock 39

11 icke, snarare socialliberal med idéer som ligger nära europe isk socialdemokrati, vilket visades bl a av hans envetna men misslyckade kamp för en stor sjukvårdsreform, där staten skulle ta ett mycket större ansvar för ett rättvist sjukvårds system. Ayn Rand. Den rysk-amerikanska filosofen och författarin nan Ayn Rand är en av de ledande tänkarna bakom nylibera lismens framgång i USA och Västeuropa, originellt nog mest publicerad som skönlitterär romanförfattare. Hon inspirera de starkt den våg av liberala förespråkare för privatiseringar mm som framträdde som en revolt mot 60-talets vänster våg. Rand skapade ett tankesystem som både innehåller ett ekonomiskt försvar för kapitalismen och ett mera moraliskt försvar för individens fria val. Hon har i Sverige fått efter följare som Johan Norberg, som har blivit den mest vältalige förespråkaren bl a för tesen att frihandel och kapitalism är det bästa sättet för u-länder att komma ur fattigdomen. De har återuppväckt det gamla begreppet "libertarianer" som beteckning på extremt liberala värderingar, där friheten i princip går före allt annat. 40