Riktlinjer. för utredning, diagnostik och behandling av primär immunbrist: CVID, IgG-subklassbrist, IgAbrist, XLA, SCID och CGD

Transkript

1 Riktlinjer för utredning, diagnostik och behandling av primär immunbrist: CVID, IgG-subklassbrist, IgAbrist, XLA, SCID och CGD

2 Förord Det kan finnas många orsaker till att en person drabbas av återkommande infektioner. En förklaring kan vara att man saknar eller har för lite av någon av de komponenter som ingår i vårt immunförsvar. Idag uppskattar vi att det bör finnas ca personer i Sverige med någon form av primär immunbrist (PID). Många, men inte alla, av dessa personer drabbas av återkommande infektioner. Flertalet personer med PID har ännu inte fått diagnos och därigenom kanske inte korrekt behandling. De riktlinjer Du nu har i Din hand har utarbetats av en arbetsgrupp inom SLIPI (Sveriges Läkares Intresseförening för Primär Immunbrist). Arbetsgruppen innehåller läkare med särskilt intresse för primära immunbristsjukdomar och i gruppen finns både barnläkare och olika specialister verksamma inom vuxenmedicin. Patientföreningen, PIO (Primär Immunbrist Organisationen), har tagit del av riktlinjerna och givit värdefulla synpunkter. Riktlinjerna skall ses som rekommendationer om vad som minst behöver utredas och följas upp. Av detta följer att varje patient naturligtvis måste bedömas individuellt och därför kan behöva kompletterande utredning eller ytterligare behandling. Tanken är också att riktlinjerna skall uppdateras med regelbundna intervall. Personer med primär immunbrist tillhör inte en av de större patientgrupperna, men är inte heller en så liten patientgrupp som vi tidigare trott. Den är trots allt lätt att förbise bland alla våra patienter som söker för infektioner. Vi behandlar den nu aktuella infektionen, men glömmer kanske att fråga efter hur många infektioner som finns i patientens sjukhistoria. All kronisk lungsjukdom har inte sin orsak i rökning utan kan vara resultatet av upprepande infektioner till följd av en bakomliggande immunbrist. Den finns anledning att tro att många patienter som behöver behandling går odiagnostiserade. Det har känts särskilt angeläget att utforma riktlinjer då de flesta läkare sällan möter patienter med immunbrist. Riktlinjer ger förutsättningar för att patienterna får samma vård över hela landet.

3 Innehåll CVID Common Variable Immuno Deficiency (Variabel Immunbrist)... 4 IgG-subklassbrist... 6 IgA-brist... 8 X-kromosombunden agammaglobulinemi (Brutons sjukdom)...10 Svår kombinerad immundefekt (SCID)...12 Kronisk granulomatös sjukdom (CGD)...14 Tabell: Differentialdiagnoser vid Hypogammaglobulinemi/IgA-brist...16

4 CVID Common Variable Immuno Deficiency (Variabel Immunbrist) Definition CVID, ICD-10: D83.0 (prevalens hos vuxna: 1:20.000) s-igg < 3 g/l, s-iga < 0,07 g/l och normal eller sänkt nivå av s-igm > 4 års ålder Exklusionskriterier, se tabell: Differentialdiagnoser IgG/IgA-SÄNKNING, ICD-10: D83.8 s-igg från 3 g/l upp till nedre referensområdet och s-iga mellan 0,07 g/l och nedre referensområdet för laboratoriet > 4 års ålder Exklusionskriterier, se tabell: Differentialdiagnoser Den kliniska betydelsen är oklar Sjukdomspanorama/Fynd Sjukdomsdebut oftast vid års ålder, men även yngre och äldre kan insjukna Upprepade/långdragna bakteriella luftvägsinfektioner Ökad frekvens lungsjukdom/lungskada Ökad risk för allvarliga bakteriella infektioner som sepsis och meningit Kronisk kolonisering med H. influenzae i luftvägar och konjunktiva Ökad frekvens tarminfektioner Ökad förekomst autoimmuna sjukdomar Viss ökad risk för malignitet (lymfom och ventrikelcancer) Infektioner med ovanliga mycoplasma-arter i luftvägar, urinvägar och rörelseapparaten Encefalit av oklar genes möjligen på basen av infektion (s k enterovirus) eller autoimmun process. Ofta långsamt insjuknande där symptomen kan vara vaga t ex utvecklingsförsening och skolsvårigheter Avsaknad eller låg nivå av specifika antikroppar mot tidigare vaccinationer eller genomgången infektion Leukocyter och trombocyter kan vara sänkta Antalet perifera B-lymfocyter (CD19) kan variera, vara normalt, lågt eller saknas Nedsatt funktion och/eller nedsatt antal av T-lymfocyter kan förekomma Utredning Görs i samråd med erfaren specialist inom PID PROVTAGNING s-elfores (med kvantifiering av alfa-1-antitrypsin, albumin) s-igg-subklasser (IgG1, IgG2, IgG3, IgG4) s-anti-iga Screening för komplementbrist; klassiska och alternativa vägen Lymfocytmarkörer (CD3, CD4, CD8, CD19, CD54) Leverstatus inklusive LD CRP och SR B 12, Folat TSH, T 4 Urinsticka ÖVRIGA UNDERSÖKNINGAR Vikt hos vuxna, tillväxtkurva hos barn HRCT thorax, övre buk (fråga även efter tymom, lgl och granulom i lever och mjälte) Lungfunktion (dynamisk och statisk spirometri, samt diff.kap) Benmärgsundersökning (utesluta malignitet, fråga efter antalet plasmaceller) EFTER INDIVIDUELL BEDÖMNING Röntgen sinus eller CT Screening för subklasspecifik antikroppsbrist Pneumokock ak Hib ak Vid luftvägsinfektion NPH-, sputum- och/eller svalgodling Mycoplasma species (PCR) Vid tarmsymtom Faecesodling Faecesmikroskopi; cystor och maskägg Vid misstanke om Giardia tag px från duodenum Clostridium difficile cytotoxin Överväg inflammatorisk tarmsjukdom och celiaki Vid urinvägssymtom Urinsticka/odling Mycoplasma hominis/ureaplasma urealyticum PCR (i urin) 4

5 Inför gammaglobulinbehandling HBsAg och PCR avseende HIV och HCV Spara 0-prov (serum) Behandling Vid tecken på bakteriell luftvägsinfektion bör man vara liberal med antibiotika och med längre behandlingstid Efter enskild bedömning kan det vara aktuellt att ge vaccination mot pneumokocker, Hib och influensa, då detta hos vissa patienter kan minska infektionsfrekvensen INDIKATION FÖR GAMMAGLOBULINBEHAND- LING Samtliga patienter med CVID skall erhålla gammaglobulinbehandling för att normalisera s-igg mätt som dalvärde Syftet är att reducera antalet infektioner Förekomst av anti-iga antikroppar utgör ett observandum inför behandling. Vanligtvis utgör förekomsten av dessa antikroppar inget hinder för subkutan gammaglobulinbehandling, men vid intravenös behandling skall försiktighet iakttas GAMMAGLOBULINBEHANDLING Flertalet patienter behandlas subkutant eller intravenöst Rekommenderad dos är vanligen 100 mg per kilo kroppsvikt/vecka Förstahandsalternativ: 100 mg kilo kroppsvikt/ vecka givet som subkutana infusioner (SCIG) Vid nedsatt lungfunktion eller fortsatt hög infektionsfrekvens överväg att höja dosen till mg per kg kroppsvikt/vecka I sällsynta fall vid ökade förluster av IgG, särskilt vid inflammatorisk tarmsjukdom, kan dosen behöva ökas ytterligare Initialt vill man ofta ge behandlingen tätare för att snabbt höja IgG-nivåerna, t ex genom dagliga subkutana infusioner (100 mg per kg kroppsvikt) under fem dagar, därefter veckovisa infusioner enligt ovan Kontroller VID GAMMAGLOBULINBEHANDLING 6 månader Leverstatus inklusive LD CRP Utvärdering av infektionsfrekvens 12 månader och därefter som årlig kontroll s-anti-iga Leverstatus inklusive LD CRP Utvärdering av infektionsfrekvens och eventuellt nytillkomna symtom EFTER INDIVIDUELL BEDÖMNING Vart 3:e år, om inte kliniskt motiverat dessförinnan Återbesök hos erfaren specialist inom PID Lungfunktion ÖVRIG BEHANDLING Vid behov kontakt med sjukgymnast, dietist och/eller kurator 5

6 IgG-subklassbrist Definition IgG SUBKLASSBRIST, ICD-10: D80.3 Minst två låga värden av samma IgG subklass med minst 12 veckors intervall under infektionsfri period > 4 år. En del barn kan normalisera sitt s-igg subklassvärde några år senare, varför en definitiv diagnos inte bör ställas före 12 års ålder. Exklusionskriterier, se tabell: Differentialdiagnoser Vuxna (uppskattad prevalens hos vuxna: 1:250) s-igg1 < 2,8 g/l s-igg2 < 1,15 g/l s-igg3 < 0,24 g/l Barn 3-18 år 3 6 år 6 9 år 9 18 år IgG1 < 2,7 g/l < 3,5 g/l < 3,7 g/l IgG2 < 0,65 g/l < 0,85 g/l < 1,00 g/l IgG3 < 0,16 g/l < 0,20 g/l < 0,22 g/l Sjukdomspanorama/Fynd Full hälsa Upprepade eller recidiverande luftvägsinfektioner Ökad frekvens lungsjukdom/lungskada Utredning Görs i samråd med erfaren specialist inom PID PROVTAGNING s-elfores (med kvantifiering av alfa-1-antitrypsin, albumin) s-igg-subklasser (IgG1, IgG2, IgG3, IgG4) Leverstatus inklusive LD CRP och SR B 12, Folat EFTER INDIVIDUELL BEDÖMNING Screening för subklasspecifik antikroppsbrist Screening för komplementbrist; klassiska och alternativa vägen Lungfunktion (dynamisk och statisk spirometri, samt diff.kap) Röntgen pulm, CT sinus Vaccination mot pneumokocker och/eller Hib, med mätning av antikroppssvar 3-6 veckor senare Vid luftvägsinfektion NPH-, sputum- och/eller svalgodling Röntgen pulm, sinus Inför gammaglobulinbehandling HBsAg och PCR avseende HIV och HCV Spara 0-prov (serum) Behandling Vid tecken på bakteriell luftvägsinfektion bör man vara liberal med antibiotika och med längre behandlingstid Efter enskild bedömning kan det vara aktuellt att ge vaccination mot pneumokocker, Hib och influensa, då detta hos vissa patienter kan minska infektionsfrekvensen INDIKATION FÖR GAMMAGLOBULIN- BEHANDLING Inför eventuell gammaglobulinbehandling måste behandlingsbehovet dokumenteras Patienten skall föra infektionsdagbok 4 antibiotikakrävande luftvägsinfektioner årligen under minst två år hos vuxna Underliggande tecken på lungsjukdom/lungskada stärker behandlingsindikationen I övrigt efter individuell bedömning GAMMAGLOBULINBEHANDLING Rekommenderad initial dos är 100 mg per kg kroppsvikt/vecka. Vid tillfredställande kliniskt svar kan dosen försöksvis sänkas till 50 mg per kg kroppsvikt/vecka Vid svår lungfunktionsskada eller fortsatt hög bakteriell infektionsfrekvens kan gammaglobulindosen behöva ökas till mg per kg kroppsvikt/vecka TSH, T 4 6

7 UTVÄRDERING AV BEHANDLINGSEFFEKT Innan gammaglobulinbehandling påbörjas skall patienten informeras om att ett behandlingsförsök planeras på månader, samt att ett lika långt kontrollerat behandlingsuppehåll ingår för att kunna utvärdera behandlingseffekten Patienter med gravt nedsatt lungfunktion (FEV 1 < 30%) och positivt terapisvar på gammaglobulinbehandling är undantagna från utsättningsförsök Vid ökad infektionsbenägenhet (se ovan) under behandlingsuppehållet återinsättes gammaglobulinbehandlingen. Indikationen stärks för återinsättande om patienten har underliggande lungsjukdom, ex astma/ KOL eller om lungfunktionen försämras Nytt kontrollerat utsättningsförsök kan vara lämpligt att åter överväga efter 3 5 år ÖVRIG BEHANDLING Vid behov kontakt med sjukgymnast, dietist och/ eller kurator IgG-SUBKLASSBRIST UTAN GAMMAGLOBULINBEHANDLING MED SYMTOM 1 3 års intervall beroende på den kliniska bilden s-igg subklasser (IgG1, IgG2, IgG3, IgG4) Leverstatus CRP Utvärdering av infektionsfrekvens Lungfunktion UTAN SYMTOM Patienten skall informeras om komplikationer till immunbristen Återbesök vid behov Kontroller VID GAMMAGLOBULINBEHANDLING 6 månader Leverstatus CRP Utvärdering av infektionsfrekvens 12 månader och därefter som årlig kontroll Leverstatus CRP Utvärdering av infektionsfrekvens och eventuellt nytillkomna symtom Vart 3:e år, om inte kliniskt motiverat dessförinnan Lungfunktion 7

8 IgA-brist Definition IgA-BRIST, ICD-10: D80.2 (prevalens hos vuxna: 1:600) s-iga < 0,07 g/l. Normalt s-igm och normalt eller förhöjt s-igg > 4 år. En del barn kan normalisera sitt s-iga några år senare, varför en definitiv diagnos inte bör ställas före 12 års ålder. Exklusionskriterier, se tabell: Differentialdiagnoser IgA-SÄNKNING, ICD-10: D80.6 s-iga mellan 0,07 g/l och nedre referensområdet för laboratoriet. Normalt s-igm och normalt eller förhöjt s-igg > 4 år. En del barn kan normalisera sitt s-iga några år senare, varför en definitiv diagnos inte bör ställas före 12 års ålder. Exklusionskriterier, se tabell: Differentialdiagnoser Den kliniska betydelsen av denna sänkning är oklar EFTER INDIVIDUELL BEDÖMNING Screening för subklasspecifik antikroppsbrist Sekretoriskt IgA Screening för komplementbrist; klassiska och alternativa vägen Lungfunktion Vid luftvägsinfektion NPH-, sputum- och/eller svalgodling Röntgen pulm, sinus Vid tarmsymtom Faecesodling Faecesmikroskopi; cystor och maskägg Vid misstanke om Giardia tag px från duodenum Clostridium difficile cytotoxin Överväg inflammatorisk tarmsjukdom och celiaki Inför eventuell gammaglobulinbehandling HBsAg och PCR avseende HIV och HCV Spara 0-prov (serum) Sjukdomspanorama/Fynd Full hälsa Ökad frekvens och/eller duration av luftvägsinfektioner Ökad frekvens av autoimmuna sjukdomar Eventuellt senare utveckling av CVID (1:50) Normalt eller nedsatt vaccinationssvar avseende s-igg antikroppar (mot polysackaridantigener) Utredning Görs i samråd med erfaren specialist inom PID PROVTAGNING s-elfores (med kvantifiering av alfa-1-antitrypsin, albumin) s-igg-subklasser (IgG1, IgG2, IgG3, IgG4) s-anti-iga Leverstatus inklusive LD CRP och SR B 12, Folat Behandling Efter enskild bedömning kan det vara aktuellt att ge vaccination mot pneumokocker, Hib och influensa, då detta hos vissa patienter kan minska infektionsfrekvensen INDIKATION FÖR GAMMAGLOBULIN- BEHANDLING Inför eventuell gammaglobulinbehandling måste behandlingsbehovet noggrant dokumenteras Patienten skall föra infektionsdagbok 4 antibiotikakrävande luftvägsinfektioner årligen under minst två år hos vuxna Underliggande tecken på lungsjukdom/lungskada stärker behandlingsindikationen Förekomst av anti-iga antikroppar utgör ett observandum inför behandling. Vanligtvis utgör förekomsten av dessa antikroppar inget hinder för subkutan gammaglobulinbehandling, men vid intravenös behandling skall försiktighet iakttas I övrigt efter individuell bedömning GAMMAGLOBULINBEHANDLING Rekommenderad initial dos är 100 mg per kg kroppsvikt/vecka. Vid tillfredställande kliniskt svar kan dosen försöksvis sänkas till 50 mg per kg kroppsvikt/vecka TSH, T 4 8

9 Vid svår lungfunktionsskada eller fortsatt hög bakteriell infektionsfrekvens kan gammaglobulindosen behöva ökas till mg per kg kroppsvikt/vecka UTVÄRDERING AV BEHANDLINGSEFFEKT Innan gammaglobulinbehandling påbörjas skall patienten informeras om att ett kontrollerat behandlingsförsök planeras på månader, samt att ett lika långt behandlingsuppehåll ingår för att kunna utvärdera behandlingseffekten Patienter med gravt nedsatt lungfunktion (FEV 1 < 30%) och positivt terapisvar på gammaglobulinbehandling är undantagna från utsättningsförsök Vid ökad infektionsbenägenhet under behandlingsuppehållet återinsättes gammaglobulinbehandlingen. Indikationen stärks för återinsättande om patienten har underliggande lungsjukdom, ex astma/kol eller om lungfunktionen försämras Nytt kontrollerat utsättningsförsök kan vara lämpligt att åter överväga efter 3 5 år IgA-BRIST UTAN GAMMAGLOBULINBEHANDLING MED SYMTOM 1 3 års intervall beroende på den kliniska bilden s-igg-subklasser (IgG1, IgG2, IgG3, IgG4) s-anti-iga Leverstatus CRP Utvärdering av infektionsfrekvens Tänk på autoimmuna komplikationer UTAN SYMTOM Patienten skall informeras om komplikationer till immunbristen Återbesök vid behov ÖVRIG BEHANDLING Vid behov kontakt med sjukgymnast, dietist och/eller kurator Kontroller VID GAMMAGLOBULINBEHANDLING 6 månader Leverstatus CRP Utvärdering av infektionsfrekvens 12 månader och därefter som årlig kontroll s-anti-iga Leverstatus CRP Utvärdering av infektionsfrekvens och eventuellt nytillkomna symtom 9

10 X-kromosombunden agammaglobulinemi (Brutons sjukdom) Definition X-KROMOSOMBUNDEN AGAMMAGLOBULINEMI, ICD-10: D80.0A (incidens: 1: levande nyfödda) SÄKER DIAGNOS Diagnos Pojke/man med inga eller mycket lågt antal B-celler och Påvisad mutation i BTK (genen för Brutons tyrosinkinas) eller Avsaknad av btk (flödescytometri) TROLIG DIAGNOS Pojke/man med inga eller mycket lågt antal B-celler (CD19) Debut av bakteriella infektioner under första levnadsåren S-IgG, -IgA, och -IgM kraftigt sänkta efter att maternellt IgG är konsumerat. S-IgG ofta < 2 g/l och närmast total avsaknad av S-IgA och S-IgM Manlig släkting på mors sida med påvisad mutation av BTK Sjukdomspanorama/Fynd Sjukdomsdebut vanligen 4 8 månaders ålder, undantagsvis under andra levnadsåret Avsaknad av tonsiller Upprepade och långdragna bakteriella luftvägsinfektioner Ökad risk för allvarliga bakteriella infektioner som sepsis och meningit Speciella problem: kronisk kolonisering med H. influenzae i luftvägar och konjunktiva Infektioner med ovanliga Mycoplasma-arter i luftvägar, urinvägar och/eller rörelseapparaten encefalit av oklar genes möjligen på basen av infektion (s k enterovirus) eller autoimmun process. Ofta långsamt insjuknande där symptomen kan vara vaga t ex utvecklingsförsening och/eller skolsvårigheter Ökad frekvens tarminfektioner Ökad förekomst av autoimmuna sjukdomar Avsaknad eller låg nivå av specifika antikroppar mot tidigare vaccinationer eller genomgången infektion Antalet perifera B-lymfocyter (CD19) är vanligtvis mycket lågt, men kan i enstaka fall vara normalt Nedsatt funktion och/eller nedsatt antal av T-lymfocyter kan förekomma Utredning Differentialdiagnos Autosomalt recessiva former av agammaglobulinemi som defekt immunglobulinmolekyl μ-kedja (μ-heavy chain deficiency) (IGHM-mutation) λ5-brist (IGLL1-mutation) BLNK-defekt (B-cell linker protein) TACI (transmembranaktivator och CAML-interaktör) -defekt CD19-defekt Andra orsaker till hypogammaglobulinemi, se tabell: Differentialdiagnoser Görs i samråd med erfaren specialist inom PID PROVTAGNING Leverstatus inklusive LD CRP och SR Lymfocytmarkörer (CD3, CD4, CD8, CD56, CD19) Specifik antikroppsscreening Vid encefalit: MR hjärna likvoranalys inkluderande odling och PCR avseende alla tänkbara neurotropa virus (herpesgruppen, BK/ JC-virus, enterovirus) 10

11 Behandling Kontroller Kontraindikation ej levande vaccin Substitution med gammaglobulin. Dos 100 mg per kg kroppsvikt/vecka. Eftersträva höga s-igg värden, gärna 10 g/l. V.b högre dos mg per kg kroppsvikt/ vecka. Höga serumkoncentrationer av IgG minskar risken för bakteriella infektioner. Eventuellt utgör höga S-IgG också profylax mot encefalit Adekvat antibiotikabehandling vid kronisk bronkit följa de råd som gäller för andningsvård vid cystisk fibros med dränage och intermittent antibiotikabehandling i sepsisdos, ev långtidsbehandling med lämpligt antibiotikum Inför gammaglobulinbehandling Spara 0-prov (serum) HBsAg och PCR avseende HIV och HCV 6 månader Leverstatus 12 månader och därefter som årlig kontroll Som vid 6 månader Spara serum Vart 3:e år, om inte kliniskt motiverat redan dessförinnan Lungfunktionstest 11

12 Svår kombinerad immundefekt (SCID) Definition SCID, ICD-10: D81 (incidens: ca 1,5: levande nyfödda) Avsaknad av T- och B-cellsfunktion ibland kombinerad med avsaknad/defekt NK-cellsfunktion Flytande övergång till kombinerade defekter med viss bevarad T-cellsfunktion Heterogent tillstånd med många bakomliggande genetiska orsaker mutationer som drabbar T-celler, och ibland B-celler och NK-cellers utveckling samt funktion mutationer som leder till störd tymusfunktion eller avsaknad av tymus, och därmed indirekt defekt T-cellsutveckling Praktisk indelning T-, B+, NK+ - XSCID (mutation i genen för gemensamma gammakedjan i vissa cytokinreceptorer) - JAK3-mutation (mutation av genen för Januskinas 3) - IL7RA-mutation (mutation av genen för alfakedjan i interleukin 7:s receptor) T-, B-, NK+ - RAG1/2-defekt inklusive abortiva former som Omenns syndrom - artemis ADA (adenosindeaminas) -brist tymusdefekter - komplett DiGeorges syndrom (heterogent syndrom inkluderande CHARGE-association, 22q11-deletionssyndrom m fl) - human nude SCID (FOXN1-mutation) ovanliga tillstånd inkluderande bl a defekter i T-cellsreceptorns aktivering, intracellulära signaldefekter och retikulär dysgenesi Diagnos Differentialdiagnos HIV Olika kombinerade immundefekter. (MHC klass II-defekt ( bare lymphocyte syndrome ), ZAP-70-defekt m.fl). Inga av dessa är ännu diagnostiserade i Sverige Sjukdomspanorama/Fynd Debut första levnadsmånaderna. Observera att första symptomen kan vara vaga kronisk hosta och obstruktivitet diarré och malabsorbtion recidiverande Candida-infektion i mun och blöjregion Bristande vikt- och längdutveckling Hudutslag, ofta uttalade som uttryck för maternell T- cells engraftment eller Omenns syndrom Andningsinsufficiens pga interstitiell pneumoni med Pneumocystis jiroveci eller virus (CMV, parainfluenzae m.fl.) ses ofta sent i förloppet vid 4 6 månaders ålder Oväntade dödsfall bland spädbarn i familjen eller släkten BCG-it med utbredd lokal infektion och ev. osteit eller generaliserad infektion Utredning Viktigaste screening-test är totalantal lymfocyter i perifert blod < 2 x 10 9 /l CD3+ celler < 1 x 10 9 /l Analys av T- och B-cellsfunktion Påvisande av specifik mutation obs alla former av SCID är ännu inte definierade molekylärgenetiskt Tag omedelbar kontakt med regionklinik med särskilt kunnande om sjukdomen så snart misstanke om SCID uppkommit. Avvakta inte svar på utredning på hemorten. 100%-ig dödlighet om inte tidig stamcellstransplantation genomförs. Spädbarn med maternell engraftment och/eller totalantal lymfocyter i serum < 2 x 10 9 /l och/eller CD3+ T-celler < 1 x 10 9 /l och/eller påvisad mutation i någon av generna ovan Behandling Profylax med trimetoprim-sulfa och fluconazole Kontraindikation: levande vaccin ENDAST filtrerade, bestrålade och CMV-negativa blodprodukter Hematopoietisk stamcellstransplantation inom 4 6 veckor 12

13 Kontroller Efter stamcellstransplantationen vårdas patienten i växelbruk mellan hemortens barnklinik och regionkliniken, dvs regelbundna kontroller på regionkliniken, livslångt, med samtidig tydlig förankring på hemortens barnklinik/vuxenklinik för vardagsvården 13

14 Kronisk granulomatös sjukdom (CGD, chronic granulomatous disease) Definition CGD, ICD-10; D84.8 (incidens; ca 1: nyfödda) X-bunden CGD: defekt i komponenten gp91phox av NADPH-oxidaset i fagocyter Autosomalt recessiv CGD: defekt i en av komponenterna p47phox, p67phox eller p22phox i NADPH-oxidaset i fagocyter Differentialdiagnos Exempelvis kan nämnas: LAD, leukocyte adhesion deficiency Granulomatösa tillstånd, t ex Mb Crohn, tuberkulos, sarkoidos Hyper-IgE-syndrom Säker diagnos Diagnos Manlig eller kvinnlig patient med abnormt NBT (nitroblue tetrazolium) -test eller respiratory burst i aktiverade neutrofiler, mindre än 5 % av kontrollceller, som har ett av följande: 1. Mutation i en av generna för gp91, p22, p47 eller p67 phox 2. Frånvaro av mrna för ett av ovan nämnda gener med Northern blot 3. Maternella kusiner, morbröder eller systersöner till patient med X-bunden CGD som har defekt NBT-test eller respiratory burst Respiratory burst kan undersökas i helblod med burst test dihydrorhodamin flödescytometri, (kallas på vissa lab för metabol aktivering ), chemoluminescens (både från helblod samt renframställda granulocyter) eller superoxidjonsanalys på de flesta universitetsklinikernas immunologiavdelningar. Påvisande av specifik mutation görs enbart på vissa specialiserade laboratorier i Europa. Möjlighet till prenataldiagnostik finns vid känd mutation. Sannolik diagnos Manlig eller kvinnlig patient med abnormt NBT-test eller respiratory burst i aktiverade neutrofiler, mindre än 5 % av kontrollceller, som har ett av följande: 1. Djupa infektioner (leverabscess, perirektal eller lungabscess, adenit, eller osteomyelit orsakad av stafylokocker, Serratia marcescens, candida eller aspergillus 2. Granulom i luftvägar, gastrointestinal- eller urogenitaltrakten 3. Failure to thrive och hepatosplenomegali eller lymfadenopati Undersök samtliga syskon då CGD ibland kan uppvisa sen debut. Undersök också kvinnliga släktingar vid X- bunden sjukdom för identifiering av bärarskap. Sjukdomspanorama/Fynd Ca 2/3 av patienter med CGD har X-kromosombunden sjukdom och ca 1/3 autosomal recessiv sjukdom. Den X-kromosombundna formen har högre morbiditet, tidigare sjukdomdebut samt även högre mortalitet. Sjukdomsdebut sker ofta under de första levnadsåren vid X-kromosombunden sjukdom, men senare debut förekommer ofta vid den autosomalt recessiva formen, men förekommer även upp i vuxen ålder Bakterie- och svampinfektioner i de kroppsdelar som har direktkontakt med omvärlden d v s slemhinnor och hud samt RES. Steril inflammation med granulombildning förekommer också, ff a i inre organ. Infektioner, ofta med suppurerande abscessbildning i lymfkörtlar, lunga, lever, skelett, andra inre lokalisationer och hud. IBD-liknande inflammation i tarmen, ff a colon, med granulombildning och perianal fistelbildning. Infektioner med katalaspositiva mikrorganismer, ffa Staph aureus, Serratia marcesens, Gram-negativa tarmbakterier, Burkholderia cepacia. Vidare Aspergillus fumigatus och Candida albicans. Många andra mindre vanliga mikrobiologiska agens förekommer. Speciella problem: infektion med Burkholderia cepacia som ofta är multiresistent samt svårodlad. Infektioner med Aspergillus fumigatus är ofta livshotande. Leverabscess med Staph aureus. Utredning Görs i samarbete med erfaren specialist inom PID Regelbunden provtagning Blodstatus Leverstatus Elfores Urinstatus SR, CRP 14

15 Efter individuell bedömning och beroende på symtom Vid lokala infektioner aggressiv mikrobiologisk diagnostik för bakterier och svamp. Ev inre biopsier och BAL. Lungfunktionsundersökning Lungröntgen, HRCT/MR lungor CT/MR/ultraljud inre organ Antikroppsnivåer mot Aspergillus fumigatus Undersök samtliga syskon då CGD ibland kan uppvisa sen debut. Undersök också kvinnliga släktingar vid X- bunden sjukdom för identifiering av bärarskap. Kontroller Regelbundna kontroller var 3:e månad till varje halvår beroende på sjukdomsaktivitet på hemortskliniken. Samråd med och även växelvis besök hos CGD(PID)-specialist på regionnivå. Målet är tidig identifiering av nya infektioner. Påvisande av specifik mutation görs anbart på vissa specialiserade laboratorier i Europa. Möjlighet till prenataldiagnostik vid känd mutation. Profylax Behandling Kontinuerlig behandling med trimetoprim-sulfa i profylaxdos och itrakonazol Överväg profylax med gammainterferon Akutbehandling vid infektion Kirurgiskt dränage vid abscessbildning Använd antibiotika efter odlingssvar med god intracellulär penetration in i fagocyter, exempelvis trimetoprimsulfa, klindamycin, ciprofloxacin samt rifampicin. Vid CGD krävs ofta mycket längre behandlingstider än normalt. Undvik penicilliner som har dålig penetrationsförmåga. Vid aspergillusinfektion behandling med i första hand vorikonazol (undvik kombination med rifampicin). Överväg granulocyttransfusioner under steroidskydd vid terapiresistenta och svåra infektioner. Steroidbehandling kan bli aktuellt vid långdragen inflammation i tarm och andra organ under adekvat antibiotikaskydd. Hematopoietisk stamcellstransplantation (SCT) vid X- kromosombunden sjukdom och svår autosomal CGD, i första hand HLA-identiskt syskon som donator. Helst så tidigt som möjligt. Överväg SCT även med ickebesläktad donator vid svår CGD. Annan Behandling Steroidbehandling kan bli aktuell vid långdragen inflammation i tarm och andra organ under adekvat antibiotikaskydd. Hematopoietisk stamcellstransplantation (SCT) vid X- kromosombunden sjukdom och svår autosomal CGD, i första hand HLA-identiskt syskon som donator. Helst så tidigt som möjligt. Överväg SCT även med ickebesläktad donator vid svår CGD. 15

16 Tabell: Differentialdiagnoser vid Hypogammaglobulinemi/IgA-brist Läkemedelsinducerade Antiepileptika fenytoin karbamazepin valproat (rapporterade t o m 2005) Immunsuppressiv /anti-inflammatorisk behandling fenclofenac glukokortikoider guldsalter penicillamin sulfasalazin Övrigt captopril Infektiösa sjukdomar EBV HIV Kongenital rubella Kongenital CMV Kongenital toxoplasmos Immundefekt med tymom Kronisk lymfatisk leukemi Multipelt myelom Non-Hodgkin lymfom Malignitet Övriga tillstånd Genetiska avvikelser Ataxia-telangiectasia Autosomala former av SCID Hyper-IgM-syndrom Kromosom 18p-syndrom Kromosom 18q-syndrom Monosomi 22 Transkobalamin II defekt och hypogammaglobulinemi Trisomi 8 Trisomi 21 Vissa metabola sjukdomar Wiskott-Aldrichs syndrom X-kromosombunden agammaglobulinemi X-kromosombunden lymfoproliferativ sjukdom (XLP) X-kromosombunden SCID Stora förluster av immunoglobuliner lymfangiektasi nefros svår brännskada svår diarré Svält 16

17

18

19

20 Riktlinjerna har tagits fram av en arbetsgrupp inom SLIPI Hans Matsols öl Allergimottagningen Falu Lasarett FALUN Per Wågström öl Infektionskliniken Länssjukhuset Ryhov JÖNKÖPING Lennart Hammarström prof Immunbristenheten Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge STOCKHOLM Anders Fasth prof Barnimmunologi Drottning Silvias barnoch ungdomssjukhus GÖTEBORG Pia Forsberg prof Infektionskliniken Universitetssjukhuset LINKÖPING Anders Åhlin öl Hematologmottagningen Sachsska barnsjukhuset STOCKHOLM Vanda Friman öl Infektionskliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra GÖTEBORG Nicholas Brodszki dr Barn- och Ungdomssjukhuset Universitetssjukhuset LUND Christina West dr Barnmottagningen Norrlands Universitetssjukhus UMEÅ Kerstin Löfdahl öl Allergologen Sahlgrenska Universitetssjukhuset GÖTEBORG Göran Jönsson dr Infektionskliniken Universitetssjukhuset LUND Göran Günther öl verksamhetschef Infektionskliniken Akademiska sjukhuset UPPSALA Solveig Oskarsdottir öl Barnimmunologi Drottning Silvias barnoch ungdomssjukhus GÖTEBORG Magnus Aurivillius dr Barn - och ungdomscentrum Universitetssjukhuset MAS MALMÖ Karlis Pauksen doc Infektionskliniken Akademiska sjukhuset UPPSALA Lars Marthinsen öl Barnkliniken Länssjukhuset HALMSTAD Peter Lanbeck öl Infektionskliniken Universitetssjukhuset MAS MALMÖ Per Arneborn öl Infektionskliniken Universitetssjukhuset ÖREBRO Janne Björkander prof Lungmedicin Länssjukhuset Ryhov JÖNKÖPING Carl Granert öl Immunbristenheten Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge STOCKHOLM Maria Björkqvist dr Barnkliniken Universitetssjukhuset ÖREBRO Ann-Margreth Olinder-Nielsen öl Infektionskliniken Länssjukhuset Ryhov JÖNKÖPING Rolf Gustafson doc Immunbristenheten Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge STOCKHOM Riktlinjerna har antagits maj 2007 och skall revideras senast maj 2009 Riktlinjerna stöds av: SLIPI Sveriges Läkares Intresseförening för Primär Immunbrist PIO Primär Immunbrist Organisationen Riktlinjerna har tagits fram med stöd av: Baxter Medical AB BS2007_066SE