AZORERNA Så mycket bättre, så mycket mer

Transkript

1 Undervattenslandskapet är ofta dramatiskt och kuperat. Detta i kombination med den klara sikten gör dykupplevelsen svårslagen. AZORERNA Så mycket bättre, så mycket mer Vad kännetecknar en dykdestination av absolut världsklass? Är det områdets förmåga att kunna generera upplevelser utöver det vanliga, att ge oss som besökare det där lilla extra? Om så är fallet lever Azorerna verkligen upp till denna status. För vart annars kan du få möta blåhaj, makohaj och se gigantiska mantor. Eller snorkla med delfiner ena stunden för att strax där efter få se hur en kaskelotval lyfter sitt enorma stjärtparti upp över ytan och gör sig bered för att dyka ner i det stora blå. Detta är unikt! Följ med oss på en resa utöver det vanliga, en resa som ger mersmak! Text och foto: Mattias Sellin 6 SPORTDYKAREN nr

2 Vulkankratern Capelinhos erbjuder verkligen ett storslaget scenario. Precis vid solnedgången är skådespelet som bäst. 160 öar upp, omgivna av mil rakt ut från Portugals kust sticker nio vackra ljummet och näringsrikt vatten från golfströmmen. Denna ögrupp som bildar Europas västligaste utpost heter Azorerna och kan förtrolla även den mest kräsna globetrottern. Här erbjuds ett storslaget och varierande landskap med svarta lavastränder, gröna ängar, aktiva vulkaner och blommor i regnbågens alla färger. Öarna har tillsammans en total yta av kvadratkilometer med kuperad terräng som på många ställen stupar brant ner i det blåa havet. Det är dock inte bara på land som området är unikt. Vänder vi blicken ner under ytan så hittar vi en tredjedel av de totalt 81 arter av delfiner och valar som finns i välden. Exempelvis finns det under våren stora möjligheter att få se världens största djur, blåvalen Balaenoptera musculus simmandes kring dessa öar. Lyfter vi sedan blicken upp från havet och tittar mot himlen så finner vi också ett rikt fågelliv. Faktum är att namnet Azorerna kommer från de fåglar som först observerades runt ön av upptäcktsresande på 1400-talet. Resenärerna trodde att de såg en fågelart med namnet Glador, vilken på portugisiska heter Acores. Det resenärerna då inte visste var att de hade misstagit sig angående fågelarten, då det i själva verket var ormvråkar som hade observerats. Trots detta lilla misstag så lever ögruppens namn fortfarande kvar och Azorerna är idag en självstyrande del av Portugal med egen regering och emblem. En nattlig aptitretare När vi checkar in på Hotel Do Canal i den charmiga staden Horta håller solen precis på att försvinna ner under Atlantens yta. Vi känner oss fortfarande lite trötta efter dagens flygresa men bestämmer oss ändå för att besöka dykcentret, beläget endast en kort promenad från vårt hotell. Under promenaden ner reagerar vi över hur frisk och härlig atlantluften känns. Den är inte för varm och inte för kall, och med en behaglig luftfuktighet. Nere på dykcentret blir vi väl mottagna av Tiago och Joana, som äger och driver DiveAzores. Att de tillsammans delar en stor passion för dykning och det marina livet blir snabbt tydligt. De är båda utbildade marinbiologer och försöker i största mån att bedriva ett ekoanpassat äventyrscenter för dykning, valsafari och delfinskådning. Efter en kort rundtur i butiken så vänder sig Tiago mot mig och frågar på utmärkt engelska; Okey, när vill du göra ditt första dyk? Trots att det bara var några timmar sedan vi landade på ön Faial så gör sig dykabstinensen redan påmind. Jag tittar lite tveksamt mot min flickvän. Hennes stödjande leende och förstående blick gör mig dock lugn. Så snabbt som möjligt, blir mitt svar och jag känner mig precis som ett litet barn på julafton som strax skall få öppna ett paket. Sextio minuter senare rullar vi baklänges ner i Atlantens uppfriskande hav > Att hyra bil rekommenderas starkt om du besöker Azorerna. Finns mängder med små mysiga vägar längst kustremsan. SPORTDYKAREN nr

3 Berried anemone av släktet Aliciidae är en nattaktiv anemon. På natten fäller den ut sina långa tentakler i vattnet på jakt efter föda. Muränor finns det gott om på Azorerna, här en vackert gul färgad Enchelycore anatina. > och det är en makalös sikt som hälsar oss välkomna. Våra lampor lyser upp meter framför oss och vattnet är helt fritt från partiklar. Redan vid första anblick skiljer sig undervattensmiljön kring Azorerna en hel del från traditionella subtropiska områden. Det är sparsamt med någon undervattensfauna, några enstaka svartkoraller och mjukkoraller hittar vi, men det är allt. Bottenstrukturen består istället främst av klippblock placerad på en grovkorning sandbotten eller rena undervattensberg som reser sig upp från nordatlantsryggen. Under den första delen av dyket ser vi två olika sorters muränor, bland annat den vackra Fangtooth muränan, Enchelycore anatina med sin karaktäristiska långa käke och gula färg. Nyfiket tittar den ut från sin håla och poserar riktigt ståtligt framför kameran. Bland stenar och klipphålor ser vi även några bläckfiskar ute på nattjakt och vid utkanten av lampornas sken kretsar några riktigt stora havsabborrar. Det finns en hel del intressant marint liv och kameran får direkt börja jobba hårt. Lite längre in på dyket får vi syn på en riktig läckerbit. Det är en nattaktiv anemon vid namnet Berried anemone, av släktet Aliciidae. Den sitter på en stenhylla och sveper med sina långa tentakler i vattnet efter föda. Längst dess rot syns små märkliga utväxter som inte liknar något annat jag skådat. De får mig att tänka på små ädelstenar i olika färger. Senare efter dyket fick jag höra att detta är nässelkapslar fulla med nässelgift. Efter ett antal bilder på den vackra anemonen avslutas dyket med ett obligatoriskt säkerhetsstopp under båten. Det slår mig då plötsligt hur ljust det är under ytan. Jag släcker lampan och inser snabbt att det är månen som lyser helt obehindrat igenom det klara vattnet och skapar ett fantastiskt ljusskådespel under ytan. Azorerna levererar redan under första dyket och jag blir sugen på mer! Blåhaj (Prionace glauca) Vem vill hoppa i först? frågar Tiago med ett leende. Ingen svarar, utan samtliga i gruppen sitter tyst och observerar blåhajen som passerar fram och tillbaka mellan beteshinken och båten. 8 SPORTDYKAREN nr

4 Ute på Condor banks kommer blåhajarna riktigt nära oss dykare.(prionace glauca) Efter en guppig och krävande 75 minuters båttur rakt ut i Atlanten har vi äntligen kommit fram till Condor Bank`s, ett rev dolt 250 meter ner under ytan. Här ute i öppet hav finns det goda chanser att få möta blåhaj och makohaj i deras naturliga miljö. Eftersom att dykningen sker i helt öppet vatten och utan naturliga referenser så är god avvägning en förutsättning för att dyka här. På genomgången innan avresan fick vi tydliga instruktioner på hur dykningen skulle gå till. Metoden som används för att dyka med blåhaj kan för vissa vara lite kontroversiell, men den fungerar. För att locka till sig hajarna, kastar besättningen ut en soppa bestående av fint hackade tonfiskar och sardiner blandade i saltvatten. Denna soppa bildar snabbt ett långt luktspår som sprids bakom båten när den driver över revet. Efter cirka en timmes väntan kommer det äntligen en blåhaj. Tiago går först i och kontrollerar strömmarna under båten samt hajens beteende, kort därefter får vi klartecken att följa efter. Väl under ytan möts vi av en oväntat stark ström samt kraftiga dyningar från vågorna, vilka gör det delvis jobbigt att hänga i referenslinorna under båten. Under 30 minuter skymtar vi bara någon enstaka blåhaj vid beteshinken cirka 7-8 meter bort från båten och vi väljer därför att avbryta dyket. Lite frustrerad av det korta och distanserade mötet så kliver jag upp i båten och börjar jag ta av mig utrustningen. Tiago som fortfarande ligger kvar i vattnet gör plötsligt tecknet för haj, och kort därefter visar han upp två fingrar, vilket betyder att det rör sig om två hajar samtidigt. Aldrig tidigare har jag fått på mig min dykutrustning så fort. Till och med så snabbt att jag av någon anledning prioriterar kameran och hoppar i utan fenor. Ett stort tack till den effektiva besättningen som snabbt hjälpte mig med denna pinsamma incident. När all dykutrustning är på plats sjunker jag återigen ner under båten och till min lycka så är det riktig närkontakt denna gång. Blåhajens strömlinjeformade kropp, den långa nosen samt de stora och lite rundade bröstfenorna gör den lätt att känna igen. Blåhajar är riktiga långdistanssimmare, förflyttningar på km är relativt vanliga. Forskning visar att det är främst honan som immigrerar över världen. Det kan alltså röra sig om ett parningsmönster, eventuellt parar de sig i Nordamerika och föder sedan längst Afrikas kust. De två individerna vi har här framför oss närmar sig mer och mer för varje gång. Detta är en obeskrivlig känsla när de passera på endast en till två meters avstånd. Vi är mitt ute i Atlanten, det är 250 meter ner till botten, och vi har två stycken blåhajar simmandes bland oss. De är respektingivande, de är nyfikna och de bjuder på ett storslaget möte som får mitt hjärta att bulta i samma takt som senaste Rammstein-låten. Fisk eller kött Efter adrenalinhöjande möten i havet måste kroppen fyllas på med ny energi. På Horta finns ett stort utbud av restauranger, det är bara att välja efter tycke och smak. Eftersom vi är nästan mitt i Atlanten erbjuds det mängder av färska och nyfångade läckerheter från havet. Paradoxalt nog så blir inte fisk eller skaldjursrätter mina favoriter denna gång utan det är faktiskt de > SPORTDYKAREN nr

5 > saftiga kötträtterna och de goda ostarna som förtrollar mig mest. Prova gärna någon av de lokala restaurangerna som serverar både färsk fisk och kött, vilket ni själva får tillaga på heta stenar. Till efterrätt får du inte missa de goda ostarna eller den egentillverkade ananasen från växthusen på ön São Miguel. För oss dykare rekommenderas givetvis vatten som dryck, men om tillfälle finns så prova gärna de lokala vinerna. På ön Picos tillverkas exempelvis vinet Verdelho, vars druvor växer och frodas i lavan från dess vackra vingårdar, vilka är upptagna på Unescos världsarvslista. Princess Alice Bank Dagarna går med en rasande fart och vi genomför naturdyk i fascinerande undervattensmiljöer med grottor, katedraler och dramatiska klippformationer. Det har dock börjat oroa mig lite att vi ännu inte haft möjligheten att besöka offshore-revet Princess Alice. Platsen är känd för sina enastående och nästan garanterade möten med den stora djävulsrockan Mobaula Tarapacana. Rockan eller mantan som den även kallas lokalt kan uppnå en imponerande längd av 370 cm. Resan ut till denna unika dykplats tar tre timmar och det är inte ovanligt att den måste ställas in på grund av dåligt väder. Tillslut är äntligen väntan över, metrologerna lovar stabilt väder med svaga vindar. Klockan 05:45 ger vi oss äntligen av. På vägen ut får vi uppleva en färgsprakande soluppgång över Atlanten samt ett skiftande väder med både sol och regn. Efter en timmes båttur serveras frukost i form av mackor och varmt te eller kaffe. Ytterligare en stund senare får vi sällskap av en flock delfiner som lekfullt hoppar längst båtens sidor. Väl framme på platsen, 84 kilometer från ön Faial syns det bara hav åt alla håll. Revet ligger dolt 32 meter under oss. Princess Alice Banks krona kommer upp från över 1000 meters djup och skapar ett landskap med små grundare toppar, vid en av dessa ankrar vi oss fast. Under briefingen får vi tydliga instruktioner om att inte lämna linan, varken på vägen ner eller upp. Här ute är strömmen ofta stark och kan snabbt föra dig ut i det blå, långt bort från båten. Under ytan är sikten helt otrolig, det är som att vi befinner oss i ett stort klarblått universum. Nere på revet möts vi av stim med barrakudor. Vi tillbringar inte mer än 10 minuter på botten innan resan upp längst linan börjar. Att dyka på Princess Alice handlar egentligen mycket om att hänga på linan eller ute i det blå, ifall strömmen tillåter det. Det kanske inte låter så spännande, men det är här all action äger rum. Fiskstim, tonfisk och en och annan barrakuda passerar oss med jämna mellanrum ute i det blå. Mantorna ser vi också, men de är långt bort, precis i utkanten av vårt siktfält. De verkar inte vilja komma närmare än så. Men när jag vänder min blick neråt efter linan så ser jag plötsligt sju individer kommandes rakt emot oss. De kommer så pass nära att vingen från en av dem nuddar mig. De sveper längst hela gruppen precis som om de kollade in oss, men lika fort som de kom, försvann de igen. Det spelar ingen roll, det första dyket avslutas ändå med ett stort leende på läpparna. Under ytintervallet är stämningen hög. Medan vi förtär en enklare lunch njuter vi av solen och av att vara helt ensamma ute på havet. Inga andra båtar så långt ögat kan nå, detta skapar verkligen en känsla av att vara långt bort från all massturism. Under det andra dyket får vi återigen korta möten med mantorna, dock inte riktigt den där närkontakten som vi önskar oss. De håller sig hela tiden på ett betryggande avstånd från oss. När jag bryter ytan efter andra dyket är jag i ärlighetens namn lite besviken. Jag hinner dock inte mer än komma upp i båten och få av mig dykutrustningen innan vi får besök, denna gång är mantorna vid ytan. Vi är snabbt nere i vattnet igen, nu endast med snorkelutrustning. Under fyra till fem minuter så snorklar vi med dem, de är runt oss, under oss och upplevelsen är helt makalös. De är verkligen stora och imponerande. Jag blir kvar i vattnet till sist av alla och hinner inte mer än upp i båten förrän Tiago skriker Val på höger sida!. På mindre än två meters avstånd från vår båt passerar en vikval Balaenoptera acutrostrata. Dessa vita buk syns tydligt när den roterar sig under båten. Hade jag varit kvar en stund till i vattnet så hade jag kunnat få fotografera och föreviga detta unika ögonblick. Azorerna har lärt mig en läxa och det är att stanna kvar i vattnet så långe som möjligt! För här ute kan precis allt hända. > Vulkanen Pico på ön med samma namn är Azorernas och faktiskt Portugals högsta punkt på hela 2351 meter över havet. FAKTA Bästa tid: Går att dyka året runt men bästa tid är juni september. Klimat: Under högsäsong juni september så är det grader i luften och vattentemperaturen håller behagliga grader. Resten av året är det lite svalare och med mycket mer instabilt väder. Valuta: Euro. Språk: Portugisiska, men engelska fungerar utmärkt på de flesta ställen. Elektricitet: 220V, standard 2-kontaktsuttag. Ta sig hit: Det går direktflyg till São Miguel från Arlanda. Vi valde dock att flyga till Lissabon för att stanna en natt på Hotel Mundial och sedan ta direktflyg till Horta på Ön Faial. 10 SPORTDYKAREN nr

6 Den stora djävulsrockan, Mobaula Tarapacana kan uppnå en imponerande längd av 370 cm. Mantorna ute på Princess Alice Banks kommer riktigt nära när de kollar in dykarna som håller sig fast vid ankringslinan under ytan. SPORTDYKAREN nr

7 > Valsafari Trots fantastisk dykning med haj, manta och dramatiska undervattenslandskap så är inget besök på Azorerna fulländat utan en valsafari. På våren finns goda chanser för blåval, sillval, och knölval. Under sommaren är chansen störst för att få se strimmig delfin, tygeldelfin, och kortfenad grindval. Sett över hela året finns det alltid goda chanser för möte med världens största köttätande varelse, kaskelotvalen Physeter macrocephalus. Eftersom vi är här sent på hösten så är det just den valen vi hoppas få se. DiveAzores använder sig av sin RIB-båt inte bara till dykning utan även till val- och delfinskådning. De plockar dock bort dykrelaterad extra utrustning och medför istället bland annat en hydrofon. För att snabbare kunna lokalisera valarna får de hjälp ifrån utkikspunkter på land samt från andra båtar. Hela systemet fungerar bra och de tar inte mer än 45 minuter innan vi får syn på de första individerna. Det ligger i alla operatörers intresse att våra kunder får se valar, nöjda besökare är den bästa reklamen som vi kan få, berättar Tiago. Alla charterbåtar måste följa strikta regler för hur de får närma sig valarna. 50 meter är gränsen till vuxna individer, finns det kalvar utökas säkerhetsavståndet till 100 meter. Båtarna måste hela tiden befinna sig bakom valarna så att de inte blir instängda. När vi närmar oss vår första val så blir det tydligt hur enorma de faktiskt är. Det är lätt att känna igen en kaskelotval genom deras blåshål. När de kommer upp till ytan och blåser så bildar de en luft- och vattenstråle med 45 gradig vinkel rakt ut från valens kropp. Vi följer vår individ en kort stund innan den dyker ner. Det är en mäktig känsla som uppstår när stjärtpartiet lyfts högt över ytan och valen ger sig iväg ner på djupet efter föda. En kaskelotvals stjärtfena är unik för varje individ, berättar Joana. Strax efter att valen dykt ner så plockar Tiago fram sin hydrofon. Vi får turas om att lyssna på klickljuden från kaskelotvalen. Det hörs tydligt hur klickarna avtar och blir mer distanserade ju djupare valen kommer. För att efter 15 minuter bli allt starkare igen, plötsligt slutar klickandet och några sekunder efter det kommer valen upp till ytan och gör en rejäl urblåsning. Efter tre timmars tur ute bland valarna så kommer vi utmattade av alla intryck tillbaka till hamnen. På kvällen går vi ut till en lokal bar med namnet Peter s bar. Det är med stor glädje vi tittar tillbaka på de gångna dagarna. På bara fem och en halv timmes flygtid från Sverige har vi fått uppleva mantor, hajar, valar och underbara naturupplevelser. Efter en sista klunk av det lokala vinet lovar jag mig själv att komma tillbaka snart, mycket snart, för Azorerna är helt enkelt så mycket bättre och så mycket mer än jag tidigare förväntat mig! n 12 SPORTDYKAREN nr Valsafari utanför öarna Faial och Pico. Det tar inte långt tid innan vi får syn på kaskelotvalar, både med och utan kalvar.