Geografisk information Webbkartografi Riktlinjer för utformning av webbkarttjänster. [English title level 1 English title level 2 Part n: Part title]

Transkript

1 SS TK 570 TK 570 N0062 Rapport TK 570 N0062 Utkast utgåva :03 Geografisk information Webbkartografi Riktlinjer för utformning av webbkarttjänster [English title level 1 English title level 2 Part n: Part title] kartskikt webbkarta webbkarta WMS WMS WMSklient program som anropar olika aktörers webbkarttjänster WMS

2 TK 570 N0062 Förord Denna rapport är inte den slutliga tekniska rapport som standardiseringsarbetet i SIS tekniska kommitté för webbkartografi (SIS/TK 570) syftar till. Med denna rapport vill kommittén visa vad den kommit fram till hittills. Riktlinjer och vissa andra påståenden i rapporten har unika nummer (skrivna inom parentes) som är avsedda att underlätta arbetet under utvecklingen. De har inget annat syfte. Efter utgåva 0.6 gjordes ett omfattande arbete med insamling av synpunkter. Då framkom bland annat att det var för många och för detaljerade riktlinjer. Inte heller framstod syftet med riktlinjerna helt klart. Detta ledde till en omstrukturering av dokumentet. Utgåva 0.7 innehöll därför ett fåtal överordnade riktlinjer och fler avsnitt med mer detaljer. I den föreliggande utgåva 0.8 har ytterligare exempel lagts till och dokumentet har kortats. Arbetet med riktlinjerna kommer att fortsätta löpande under Redovisning av arbetet kommer att göras genom publicering av fler utgåvor.

3

4 SS xxxx:åååå (Sv) Innehåll Sida 1 Sammanfattning Stöd kombinerbarheten den övergripande riktlinjen Samarbeta mot krockar avsnitt Separera objekttyper avsnitt Erbjud alternativa presentationer avsnitt Ta hänsyn till zoomning avsnitt Beskriv möjligheterna avsnitt Syfte och målgrupp för riktlinjerna För konstruktion av mer användbara webbkarttjänster Utseendet är en del av webbkarttjänsten Webbkarttjänsten används i fler sammanhang Webbkarttjänsten når alternativa målgrupper En enkel samverkansmodell Det är tjänsteleverantörerna som kan följa riktlinjerna Webbkartor skapas av den som väljer och kombinerar kartskikt Ändamålsenliga webbkartor kräver webbkartografisk kunskap Det är användaren av webbkartan som har behoven Bakgrund och principer Allmänt Utgångspunkter för riktlinjer Systemarkitektur Teknik Samarbeta mot krockar Separera objekttyper Erbjud alternativa presentationer Alternativa bakgrundsskikt Alternativ symbolisering av punktobjekt Alternativ symbolisering av linjeobjekt Alternativ symbolisering av ytobjekt Tändning och släckning av ytobjekt Ta hänsyn till zoomning Samstämmig zoomning Skala och zoomnivå Zoomning av punktobjekt Zoomning av linjeobjekt Zoomning av ytobjekt Lämpliga zoomnivåer Beskriv möjligheterna Tjänstespecifikation Anropsparametrar Kartskiktsspecifikation Bakgrundskartor Teckenförklaring Kartografiska aspekter på WMS- och WMTS Kartskikt, gruppskikt, bakgrundsskikt och webbkarta Kartografiska aspekter på en WMS-tjänst Kartografiska aspekter på en WMTS-tjänst Exempel på teknisk beskrivning Termer och definitioner samt förkortningar

5 SS TK 570 TK 570 N Sammanfattning Webbkarttjänster gör det möjligt för en aktör att kombinera kartskikt till en webbkarta, trots att dessa har producerats oberoende av varandra av olika myndigheter och andra organisationer. Rapporten handlar om hur man bör konstruera en webbkarttjänst så att dess kartskikt blir så användbara som möjligt när de kombineras med kartskikt från andra webbkarttjänster. Riktlinjerna i denna rapport vänder sig till tjänsteleverantörer som vill att deras webbkarttjänster ska kunna användas tillsammans med andra webbkarttjänster och därigenom användas av fler och i fler sammanhang. Riktlinjerna kan sammanfattas i nedanstående rekommendationer. Utifrån dessa beskriver och exemplifierar rapporten mer konkreta riktlinjer för hur webbkarttjänster ska utformas. Rapporten behandlar också terminologi för området. 1.1 Stöd kombinerbarheten den övergripande riktlinjen Den allt övergripande riktlinjen är att webbkarttjänster bör erbjuda alternativa kartskikt på ett sätt som underlättar arbetet med att välja och kombinera lämpliga kartskikt så att läsbara och begripliga webbkartor uppstår. 1.2 Samarbeta mot krockar avsnitt 5 De som producerar webbkarttjänster bör samverka för att i möjligaste mån undvika att färger, mönster och symboler krockar. 1.3 Separera objekttyper avsnitt 6 Webbkarttjänster bör kunna erbjuda kartskikt som innehåller få och samhörande objekttyper. 1.4 Erbjud alternativa presentationer avsnitt 7 Webbkarttjänster bör kunna erbjuda lämpliga alternativa kartskikt för presentation av en viss objekttyp. 1.5 Ta hänsyn till zoomning avsnitt 8 Webbkarttjänster bör erbjuda kartskikt som förändras på ett ändamålsenligt och samstämmigt sätt vid zoomning. 1.6 Beskriv möjligheterna avsnitt 9 Webbkarttjänster bör specificera kartskikt på ett sätt som underlättar arbetet med att välja och kombinera kartskikt. 3

6 TK 570 N Syfte och målgrupp för riktlinjerna 2.1 För konstruktion av mer användbara webbkarttjänster Denna rapport handlar om visningstjänster av typen Web Map Service (WMS)[4] eller Web Map Tile Service (WMTS)[6]. De kallas här för webbkarttjänster. Rapporten handlar om hur man bör konstruera en webbkarttjänst så att dess kartskikt blir så användbara som möjligt när de kombineras med kartskikt från andra webbkarttjänster. För att göra bra webbkartor krävs både traditionell kartografisk kunskap och kunskap om de stora möjligheter som webbkarttjänster ger. För detta kan också behövas riktlinjer men denna rapport ger inte sådana riktlinjer. 2.2 Utseendet är en del av webbkarttjänsten En utgångspunkt är att den som tillhandahåller en webbkarttjänst också bestämmer över utformningen av kartskikten. I gengäld måste då alternativa utformningar erbjudas. Den teknik som kallas SLD (Styled Layer Descriptor) gör det möjligt för den som använder webbkarttjänster att själv styra detaljerna i utformningen av kartskikten. Allt fler webbkarttjänster kommer troligtvis att få sådana möjligheter. Utgångspunkten för denna rapport är dock inte att dessa möjligheter finns. Det är lätt att inse att alternativt utformade kartskikt inte kan lyckas i varje tänkbart fall, inte ens med ett stort antal alternativ. Utgångspunkten i arbetet har dock varit att förutsättningarna att lyckas kan bli större med riktlinjer än utan. 2.3 Webbkarttjänsten används i fler sammanhang Syftet med riktlinjerna är att, utöver vad som fungerar bra idag, kunna erbjuda presentationer som gör karttjänsten användbar i nya sammanhang. Det finns idag många karttjänster som är mycket ändamålsenliga. De presenterar den information som den tänkta målgruppen vill ha på ett begripligt och läsbart sätt. Syftet med riktlinjerna i detta dokument är inte att dessa webbkarttjänster ska sluta presentera webbkartor på detta sätt. 2.4 Webbkarttjänsten når alternativa målgrupper En utgångspunkt är att den som kombinerar kartskikt från en webbkarttjänst med andra kartskikt ska kunna klara sig med det som webbkarttjänsten erbjuder. Idag sker nästan uteslutande anpassningar av webbkarttjänster mot en tjänsteleverantörs (ofta en myndighets) traditionella målgrupp.sådana webbkarttjänster kan utformas på ett mycket ändamålsenligt sätt. Den som vill använda webbkarttjänsten i ett nytt sammanhang och för en ny målgrupp måste föra en dialog med den som tillhandahåller tjänsten för att få de kartskikt som behövs med den presentation som passar målgruppen. Så går det ofta till idag. Detta sätt är inte utgångspunkten för denna rapport. 4

7 SS TK 570 TK 570 N En enkel samverkansmodell Figur 1 - Enkel samverkansmodell för webbkarttjänster med kombinerbara kartskikt. 3.1 Det är tjänsteleverantörerna som kan följa riktlinjerna I figur 1 är tjänsteleverantörerna till vänster. Det skulle kunna vara två myndigheter t.ex. Naturvårdsverket och Trafikverket. Det är till tjänsteleverantörerna som riktlinjerna i denna tekniska rapport vänder sig. En viktig egenskap hos deras webbkarttjänster är att de är utformade så att kartskikt kan kombineras och användas tillsammans. I praktiken betyder det att en webbkarttjänst, för en och samma företeelse (t.ex. vägar), måste erbjuda kartskikt med olika utseende. Då blir det möjligt att hitta ett lämpligt kartskikt som går att kombinera med andra kartskikt utan att läsbarhet och begriplighet påverkas negativt. 3.2 Webbkartor skapas av den som väljer och kombinerar kartskikt Figur 1 visar hur aktören i mitten kombinerar kartskikt från olika webbkarttjänster som olika tjänsteleverantörer erbjuder. För att effektivt kunna nå ett bra resultat ställer det krav både på webbkarttjänsternas utformning och hur de är dokumenterade. 3.3 Ändamålsenliga webbkartor kräver webbkartografisk kunskap Aktören i mitten har att välja bland olika, alternativa kartskikt. En applikation, som kan vara ett datorprogram eller en tjänst på webben, konstrueras genom att kartskikten kombineras till den slutliga webbkartan. Vad som ska väljas och kombineras bygger, förutom på kunskap om användarens behov, på traditionell kartografisk kunskap. Sådant tas egentligen inte upp i denna tekniska rapport men planeras att ingå i kommande utgåvor. 3.4 Det är användaren av webbkartan som har behoven Det är aktören till höger som representerar målgruppen och som är den som behöver en viss applikation. Med applikationen kan aktören titta på och interagera med webbkartorna genom att zooma, panorera, släcka och tända kartskikt och visa företeelseinformation. Det är den egentliga kravställaren. I verkligheten kan aktören i mitten och användaren finnas inom samma organisation eller till och med vara en och samma person. 5

8 TK 570 N Bakgrund och principer 4.1 Allmänt Detta avsnitt behandlar vilka antaganden som gjorts om webbkarttjänster och riktlinjer för hur de som tillhandahåller webbkarttjänster bör samordna sina ansträngningar. Avsnittet tar också upp riktlinjer som ligger till grund för andra, mer specifika riktlinjer samt riktlinjer för hur den som tillhandahåller en webbkarttjänst ökar möjligheten att utveckla applikationer för olika tekniska plattformar. 4.2 Utgångspunkter för riktlinjer IT-miljön kring webbkartor kan se mycket skiftande ut: De som konstruerar webbkarttjänsterna kan använda sig av olika tjänsteplattformar för utveckling och drift. De som kombinerar webbkarttjänsternas kartskikt kan använda sig av olika utvecklingsmiljöer och plattformar. De som slutligen ska titta på de färdiga webbkartorna kan använda sig av olika klientprogramvara för detta. Även hur den som kombinerar webbkarttjänsternas kartskikt arbetar kan variera: Den färdiga applikationen riktar sig till olika, mer eller mindre kända, målgrupper. De kartskikt som ska kombineras kan komma både från webbkarttjänster och finnas eller genereras lokalt. Det kan finnas möjligheter att påverka tjänsteleverantören att anpassa presentationen. Estetiska mål kan vara mer eller mindre viktiga i förhållande till läsbarhet och begriplighet. Även om förhållanden kan vara väldigt olika så måste riktlinjerna i denna rapport utgå från en förenklad modell: Det finns inga andra möjligheter för den som kombinerar kartskikt att påverka kartskikten än genom att välja bland de alternativ som erbjuds. Alla kartskikt, inklusive bakgrundsskikt, kommer från tjänster baserade på Web Map Service (WMS)[4][5] eller Web Map Tile Service (WMTS)[6], se avsitt 10. Alla tjänster som den som kombinerar kartskikt har tillgång till har konstruerats utgående från riktlinjerna. Ambitionerna med riktlinjerna kan inte sättas hur högt som helst. Exempelvis kan man inte förvänta sig att hur många kartskikt som helst ska kunna överlappa varandra eller att bakgrundsskiktet ska kunna se ut hur som helst. 4.3 Systemarkitektur I figur 2 visas två systemarkitekturer som båda gör det möjligt att kombinera kartskikt från olika källor. I figuren visas dock bara två källor. Båda systemarkitekturerna baseras på att tjänsteleverantörer har satt upp visningstjänster. I denna rapport kallas tjänsterna webbkarttjänster och har gränssnitt som baseras på WMSstandarden men för bakgrundsskikt kan även WMTS-standarden vara aktuell. I den vänstra systemarkitekturen kombineras två eller flera webbkarttjänster i en webbkartapplikation som i sin tur används via en webbläsare. I den högra systemarkitekturen kombineras två eller flera webbkarttjänster i en kartapplikation. Såväl webbkartapplikationen som kartapplikationen hämtar kartskikt från visningstjänsterna med hjälp av anrop. Applikationerna kan själva avgöra om kartskikten ska hämtas som separata bilder eller som gruppskikt, 6

9 SS TK 570 TK 570 N0062 alltså som bilder som innehåller flera kartskikt. Hur detta görs avgör vilka möjligheter som applikationen, utan att hämta kartskikten på nytt, får att tända, släcka och påverka kartskiktens transparens. Systemarkitekturen är en förutsättning för riktlinjerna i denna rapport men gäller även för många andra tillämpningar där webbkartor är resultatet. 4.4 Teknik Figur 2 - Systemarkitekturer som riktlinjerna bygger på Webbkarttjänster bör uppfylla kraven i Tekniskt ramverk. (105) Tekniskt ramverk för en infrastruktur för geodata [10] anger ett antal krav på "WMS:er som görs åtkomliga i den svenska infrastrukturen och via Geodataportalen". Dessa krav är en skärpning av de krav som Inspires specifikationer ställer. Se särskilt 4.1 Särskilda krav för WMS:er och 5 Alternativ kartografi för WMS:er [10]. 5 Samarbeta mot krockar De som producerar webbkarttjänster bör samverka för att i möjligaste mån undvika att färger, mönster och symboler krockar. (101, 102, 103) Genom Förordning (2010:1770) om geografisk miljöinformation [13] har det tematiska informationsansvaret fördelats mellan olika myndigheter. Även genom geodatasamverkan förbinder sig parterna att ta ansvar för vissa geodata. En utvidgning av detta ansvar skulle öka möjligheten för bra webbkartografisk sampresentation. Myndigheter som har ett tematiskt informationsansvar bör också ta ansvar för medvetna val av färger och symboler (101, 104) publicera sina färger och symboler (103) stämma av val av färger och symboler med varandra (102) Idéer till genomförande: Samordning kan göras genom Geodatasamverkan eller genom standardiseringen. Medvetna val kan bygga på kartografisk tradition och logik, t.ex. att symboler för likartade företeelser har ett likartat utseende. Publicering kan göras centralt i fallet med Manual för Trafikverkets kartor [14] Publicering kan göras som separata rapporter som i fallet med Riktlinjer för webbkartografi inom krishantering [15]. 7

10 TK 570 N0062 Ett exempel på felaktig val är att använda run-r (som används för fornlämning) för att markera "rastplats". (230). 6 Separera objekttyper Webbkarttjänster bör erbjuda kartskikt som innehåller få och samhörande objekttyper. (107) Det kan alltid diskuteras hur många "få" är och när två objekt är "samhörande". Syftet är dock att den som kombinerar kartskikt kan välja ut de objekttyper som är relevanta för tillämpningen kan göra det möjligt för användaren av webbkartan att tända och släcka utvalda objekttyper Vid ett anrop kan urvalet av objekttyper lösas på olika sätt: det angivna geodataskiktet innehåller endast de avsedda objekttyperna den angivna stilmallen gör att endast de avsedda objekttyperna visas. Exempel på innehåll i kartskikt: Mobilmaster (en objekttyp), snarare än master av alla typer. Kommungränser (en objekttyp), snarare än administrativa gränser. Skyddsområden av olika klass (flera objekttyper som inte är överlappande) Figur 3 visar elva objekttyper som alla ligger i samma kartskikt. För att göra informationen användbar i fler sammanhang skulle man kunna dela upp den, åtminstone i geodataskikten "ekologisk status" och "ekologisk potential". Figur 3 - Objekttyper som kan fördelas på två geodataskikt. Erfarenheter har visat att separerade objekttyper inte menligt påverkar prestanda. Däremot kan en alltför långt driven separering innebära att hanteringen blir komplicerad, såväl för producenten som för den som ska kombinera kartskikt. Texter bör hanteras som separata kartskikt. (112) I geodataskiktets datamodell är texter antingen ett attribut till en objekttyp eller en egen objekttyp med ett läge på marken. Genom att texterna finns i egna kartskikt ökar kombinationsmöjligheterna. Om text eller symboler som anger någon egenskap hos ett objekt finns som ett eget kartskikt så ökar det kombinationsmöjligheterna (214). Det ger också möjlighet att styra vilka texter som ska hamna i förgrunden och vilka som ska hamna i bakgrunden. 8

11 SS TK 570 TK 570 N0062 Ett exempel på detta visas i figur 4. Om vägarnas egenskaper delas upp i geodataskikt för bärighet (BK), funktionell vägklass (FV), tjäl-/regnkänslighet och fordons-/släptyp kan motsvarande kartskikt visas samtidigt, var för sig eller inte alls. Kartskikten kan utformas genom att påverka linjebredd, linjefärg, linjemönstring och den text som följer väglinjen. Figur 4 - Utsnitt ur webbkarta där flera vägegenskaper visas tillsammans. 7 Erbjud alternativa presentationer Webbkarttjänster bör erbjuda flera alternativa kartskikt för presentation av en och samma objekttyp. (106) I praktiken innebär detta att den som kombinerar kartskikt har alternativa stilmallar att välja på för varje geodataskikt kan välja det kartskikt som bäst kan kombineras med vald bakgrundskarta (såväl ett mörkt ortofoto som en ljus karta) och andra kartskikt Figur 5 visar hur tre alternativa kartskikt för gränser erbjuds: Standard, Registerkarta och Mörk bakgrund. Kartskikten baseras på samma geodataskikt men med olika stilmallar. Exempel på hur det kan se ut visas i figur 6. Figur 5 - Tre alternativa presentationer av gränser. Figur 6 - Tillämpning av alternativen. 7.1 Alternativa bakgrundsskikt Kartskikt som ska användas som bakgrundskarta bör finnas i en nedtonad variant (116) bör finnas i en detaljfattig variant (117) bör ha kompletterande referensskikt med detaljer som ska kunna framhävas (118) 9

12 TK 570 N0062 Bakgrundskartans uppgift är att vara ett orienterande stöd till en karta vars huvudsakliga syfte är att presentera tematisk information. Den ska vara utformad så att den inte stör utan hellre förhöjer visualiseringen av temat. Vad som ska finnas med i en bakgrundskarta beror till stor del av vad kartan som helhet vill visa. Generellt brukar strandlinjer, infrastruktur och bebyggelse vara viktiga för att man ska kunna orientera sig geografiskt. Administrativ indelning såsom läns- och kommungränser är ett bra stöd i mindre skalor. Förtydligande karttext ger ett extra stöd för orienteringen. En bakgrundskarta med nedtonade färger ger ett större utrymme för den tematiska informationen att lyftas fram än vad en färglagd karta gör. Se figur 7 till 9. En helt gråtonad bakgrund ger mest utrymme för överlagrad färgad information, men å andra sidan gör den det svårare att särskilja objekt med liknande symbolisering. Figur 7 - Exempel på nedtoning av bakgrundskartan. Figur 8 - Exempel då nedtonad bakgrund inte nämnvärt ökar läsbarheten av tematisk information (fornlämningsytor). Figur 9 - Exempel då tematisk information i form av en svagt grön transparent yta vinner på en nedtonad bakgrund. Det är inte alla teman som störs av en färglagd bakgrundskarta. Däremot kan en för detaljerad bakgrund vara störande varför möjligheten att kunna styra innehållet i bakgrundskartan är en fördel. Se figur 10. Figur 10 - Exempel på borttagande av detaljer. 10

13 SS TK 570 TK 570 N0062 Vissa objekttyper i bakgrundskartan bör finnas att tillgå som separata kartskikt, referensskikt. Då kan man skapa en nedtonad bakgrundskarta där vissa detaljer, som t.ex. större vägar eller gränser framhävs. Se figur 11. Figur 11 - Exempel på framhävande av detaljer (större vägar). I figur 12 har en bakgrundskarta byggts upp av ett ortofoto och ett referensskikt med gula vägar. Därigenom blir det lättare att orientera sig i kartan. Figur 12 - Exempel på hur ett ortofoto kan förstärkas med ett referensskikt med vägar och vägnummer I figur 13 visas de elva geodataskikt som ingår i Topowebkartan. Varje geodataskikt (utom terrängskuggning) finns som två alternativa kartskikt, en normal och en nedtonad. Detta ger stora möjligheter att tona ner, betona eller utesluta presentation av objekttyperna och därigenom sätta samman den bakrundskarta man behöver. Figur 13 - Genom att nedtonade alternativ erbjuds kan man skräddarsy sin bakgrundskarta. 7.2 Alternativ symbolisering av punktobjekt För en och samma typ av punktobjekt bör det finnas kartskikt med alternativa symboler. Om den exakta positionen måste framgå, kan rätt symbol göra det begripligt var denna position ligger. Figur 14 visar exempel på detta med flaggor, nålar och droppformade symboler. (219) Om det finns risk för att en symbol för ett objekt skymmer en symbol för ett annat objekt, kan en symbol med förskjuten position i förhållande till punkten underlätta. (264) 11

14 TK 570 N0062 Den högra symbolen i figur 14 kan styras till kvadratens olika hörn för att på så sätt välja den lämpligaste platsen. Figur 14 - Platsmarkerande symboler. När två punktobjekt av olika objekttyp ligger på samma plats kan båda synas om det finns alternativa symboler med större och med mindre utsträckning. (267) Det finns då möjlighet att presentera punktobjekt visade som mindre symboler i ett kartskikt framför ett med punktobjekt visade som större symboler. Ett ljust och ett mörkt alternativ gör det möjligt att anpassa till både mörk och ljus bakgrund. (265) För olika målgrupper och syften är olika symboler lämpliga. Enklare symboler passar i många sammanhang men föreställande symboler kan vara lämpliga när motsvarande objekt särskilt ska framhävas. (266) Se figur 15. Figur 15 - Enkla symboler som ofta är standard i programvaror för webbkarttjänster. 7.3 Alternativ symbolisering av linjeobjekt För linjeobjekt bör finnas alternativ som passar både mörk och ljus bakgrund. (257) Förutom att ha alternativen ljus och mörk linje kan man arbeta med tvåskiktade linjer. En tvåskiktad linje uppstår när en tunnare linje läggs på en tjockare linje. Om den ena är ljus och den andra mörk kommer man att få en linje som syns både mot mörk och mot ljus bakgrund. Figur 16 visar ett exempel på hur tre kartskikt bygger upp en kartbild. WMS-tjänsten erbjuder följande kartskikt: kartskikt 1 är stilmallen ThickRedLine tillämpad på geodataskiktet Roads kartskikt 2 är stilmallen FineYellowLine tillämpad på geodataskiktet Roads kartskikt 3 är stilmallen BlackRectangle tillämpad på geodataskiktet Buildings I webbkartan (map) kommer då vägen att se ut som en gul linje med röd kant. Figur 16 - En tvåskiktad linje byggs upp av två olika tjocka linjer. 12

15 SS TK 570 TK 570 N0062 Figur 17 till 19 visar exempel på hur tvåskiktade linjer fungerar mot olika bakgrunder. Figur 17 - Tvåskiktad linje (mörk på ljus) på mörk bakgrund Figur 18 - Tvåskiktad linje (ljus på mörk) på mörk bakgrund 7.4 Alternativ symbolisering av ytobjekt Figur 19 - Tvåskiktad linje (ljus på mörk) på ljus bakgrund Fyllning av ytobjekt bör vara sådan att ytorna kan vara överlappande. (270) Fyllning med färg är ett uppskattat sätt att presentera ytobjekt. Genom att göra fyllningen transparent kan objekt i bakomliggande kartskikt synas samtidigt. I exemplet i figur 20 symboliseras varje objekttyp av en kombination av en viss färg med viss transparens och en konturlinjelinje av viss färg och tjocklek. Fördelarna är att en objekttyp kan ha samma symbolisering vid olika zoomnivåer och att det är lätt att avgöra vad som är innanför och utanför området. Nackdelarna är att nya färger skapas när områden överlappar varandra och det är svårt att utläsa vilken objekttyp som avses och göra kartan svårtydd. Se även 7.5. Figur 20 - Exempel där kombinationer av transparenta färger ger nya färger. På grund av risken med färgfyllda ytobjekt är det bra om rastrering med enkla symboler (punkter, ringar, plustecken, etc.), se figur 21, eller skraffering, se figur 22, finns som alternativ. 13

16 TK 570 N0062 Andra symboler bör undvikas men kan vara motiverade om symbolen har en begriplig koppling till objekttypen. (239) Den typen av symboler är vanligare internationellt, se figur 23. Prickrastreringen i figur 21 har gjorts så att varje objekttyp symboliseras med en kombination av ett prickraster med viss färg och täthet och en kantlinje av viss färg och grad. Fördelarna är att en objekttyp kan ha samma symbolisering vid olika skalor och det är lätt att avgöra vad som är innanför och utanför området. Nackdelen är att webbkartan upplevs som rörig och brusig. Figur 21 - Exempel med rastrering med enkla symboler. Figur 22 - Exempel med skraffering. Figur 23 - Föreställande symboler för att markera ytobjekt (Ordnance Survey, Storbritannien). För att skraffering och rastrering ska fungera bra bör man tänka på att alltför täta och/eller tjocka linjer respektive symboler ger dålig genomskinlighet och att alltför glesa ger problem vid små ytobjekt. Särskilda problem kan uppstå vid zoomning, se 8.5. För en viss objekttyp bör det finnas stilmallar som ger alternativa kartskikt med skraffering i flera riktningar och/eller med olika täthet. (242) I praktiken innebär detta att den som kombinerar kartskikt har möjlighet att välja olika skraffering för de olika typer av ytobjektobjekt som är relevanta för en tillämpning, även när kartskikten kommer från olika tjänster. 14

17 SS TK 570 TK 570 N0062 De fyra vanligaste riktningarna benämns ofta vertikal, bakåt-diagonal (eller backslash), horisontell respektive framåt-diagonal (eller slash). Fyllning med rutmönstring har delvis samma goda egenskaper som skraffering men minskar möjligheterna att använda olika typer av skraffering på ytan. I figur 24 går det inte att avgöra om det är en eller två rastreringar. Genom att alltid undvika rutmönstring kommer ett rutmönster alltid att betyda att flera skrafferingar ligger på varandra. (270) Figur 24 - Exempel på olämplig rutmönstring som kan misstolkas. Lämpliga linjetätheter är sådana som inte är för täta men som också gör att två parallella skrafferingar sammanfaller så sällan som möjligt. (269) Figurer 25 visar linjetätheter som har visat sig fungera bra. Avstånd och tjocklek på linjerna uttrycks i antal horisontella pixlar. Notera dock att man kan behöva låta linjetäthet och linjetjocklek variera med zoomnivån, se 8.5. Figur 25 - Exempel på vertikal och diagonal skraffering med olika täthet / linjetjocklek. Skrafferingsalternativ bör finnas för både ljus och mörk bakgrund. (245) Om det finns både mörk och ljus skraffering så ökar möjligheterna för att skrafferingen ska synas mot olika bakgrunder. Figur 26 visar skillnaden mellan en olämplig, marinblå skraffering (till vänster) och en lämpligare, pistagegrön skraffering (till höger). Figur 26 - Exempel på skillnaden mellan mörk (t.v.) och ljus (t.h.) skraffering på mörk bakgrund. 15

18 TK 570 N Tändning och släckning av ytobjekt Utmärkande för många webbkartor är möjligheten för den som tittar på kartan att kunna tända och släcka ett enskilt kartskikt. Den möjligheten kan utnyttjas för att temporärt kunna se utbredningen av ett ytobjekt. Ett kartskikt bör finnas så att man genom att tända och släcka enkelt kan se utbredningen av ytobjekt. (255) I figur 27 markerar en grön konturlinje ytobjektet. Det ger bra läsbarhet för annat i kartan men i vissa zoomnivåer är det är i princip omöjligt att veta vilket område som avses. Genom att kunna tända ett kartskikt där ytobjektet är markerat med halvtransparent, yttäckande färg, som till höger, kan man avgöra utbredningen. 8 Ta hänsyn till zoomning 8.1 Samstämmig zoomning Figur 27 - Området markeras temporärt genom att tända ett kartskikt. Utmärkande för webbkartor är att man kan zooma in (för att förstora ett mindre geografiskt område) och zooma ut (för att se ett större geografiskt område). Det är tekniskt möjligt att, beroende på zoomnivå, förändra vad som ska visas och hur det ska visas. Den möjligheten utnyttjas vanligtvis för bakgrundskartor men sällan för andra kartskikt. Det är den som producerar kartskikten som bestämmer över hur de ska uppföra sig vid zoomning och som beskriver de kartskikt som erbjuds. Ett vanligt problem är att kartskikt används vid olämpliga zoomnivåer. WMS-standarden ( ) säger följande: Because it is possible to integrate the output of multiple servers into a single displayed result, it is important that different servers have consistent behaviour with respect to processing scales, so that all of the independent servers will select or deselect layers at the same scales. To ensure consistent behaviour, scales relative to coordinate spaces must be handled consistently between map servers. Det som är önskvärt är alltså att vad som visas och hur det visas inte förändras annat än vid vissa fördefinierade zoomnivåer, samma för alla inblandade karttjänster. Då kommer webbkartan att uppföra sig mer samstämmigt och förutsägbart. (260, 261, 273) För närvarande har inga sådana zoomnivåer definierats. (115) 8.2 Skala och zoomnivå Vad skala betyder för papperskartor är tämligen självklart. För webbkartor kommer skalan att bero på antal pixlar och den fysiska storleken hos den skärm som används och hur stor del av skärmen som används. WMS-standardens skalbegrepp utgår från en pixelstorlek på 0,28 mm x 0,28 mm. (262) Lantmäteriet utgår från 96 px/tum vilket ger en pixelbredd på 0,265 mm. En modern skärm kan ha hälften av det och en mobiltelefon en fjärdedel så stora pixlar. Ett mer entydigt sätt för webbkartor vore att ange det avstånd som en pixelbredd i en bild motsvarar på marken. Enligt WMS-standarden motsvarar då en pixelbredd 28 m om skalan är 1: Detta används dock sällan. 16

19 SS TK 570 TK 570 N0062 Vid ett anrop till en WMS-tjänst anges i princip hur bred kartbilden ska vara i pixlar och många meter på marken som ska avbildas. Vanligt är också att skala för en webbkarta snarare syftar på att de detaljer som visas är de som syns på en papperskarta i den skalan. Begreppet zoomnivå används i denna rapport i uttryck som "vid samma zoomnivå" eller "vid alla zoomnivåer" och inte för att kvantifiera skalan. En ändrad zoomnivå kan innebära att detaljeringsgraden ändras. Även begreppen storskalig och småskalig kan missförstås. Begreppen inzoomad och utzoomad används därför i denna rapport. 8.3 Zoomning av punktobjekt Symboler bör anpassas så att de är läsbara i alla zoomnivåer där de ska kunna särskiljas från andra symboler. (215) Det som är en symbol i ett viss zoomnivå kan vid utzoomning övergå till att vara exempelvis punkter men kan då inte säkert skiljas från andra punkter. Vektorformat bör användas för symboler. (217) Vektorformat medger att skalning kan göras utan att symboler ser pixliga ut. För att generera kartskikten för olika zoomnivåer behöver man heller inte ha symbolen i olika storleksutförande. I det fallet måste man också ta fram regler som styr när de olika storlekarna ska väljas. Ett exempel på vektorformat är SVG, Scalable Vector Graphics. 8.4 Zoomning av linjeobjekt Linjeobjekt som består av korta delar bör inte vara mönstrade. ( ) Mönstrade linjer som ser bra ut vid en zoomnivå kan bli svårlästa vid utzoomning om inte mönstringen anpassas eller tas bort. Figur 28 visar en linje av flera korta sammanhängande linjeobjekt. Samma stilmall kan ge olika resultat vid olika zoomnivå. Den symbolisering som ger en fungerande mönstring (1) får här ett ökande utritningsproblem vid utzoomning (bild 2 till 4). (1) (2) (3) (4) 8.5 Zoomning av ytobjekt Figur 28 - Exempel på olämplig linjemönstring vid utzoomning Ytmönstringens täthet och tjocklek bör anpassas till zoomnivån. ( ) Alltför gles mönstring ger problem för små ytobjekt och alltför tät ger problem med genomskinligheten. Figur 29 visar exempel på detta. Problemet kan uppstå när mönstringen (och eventuell konturlinje) inte har anpassats på rätt sätt till zoomnivån. 17

20 TK 570 N0062 Figur 29 - Ytobjekt som vid zoomning fått alltför gles respektive alltför tät mönstring. Anpassning till zoomnivån innebär att ha tätare mönstring vid utzoomning utan att det får negativa effekter vid inzoomning och glesare mönstring vid inzoomning utan att få negativa effekter vid utzoomning. I figurer 17 har konturlinje och mönstertäthet anpassats så att utzoomning ger tunnare konturlinje och tätare mönstring (till vänster) och så att inzoomning ger tjockare konturlinje och glesare mönstring (till höger). Konturlinjen blir därigenom alltid läsbar och mönstringen ser mer lika ut oavsett ytornas storlek. Figur 30 - Utzoomat ytobjekt med skalanpassad mönstertäthet och konturlinje En tät skraffering kan bli ogenomskinlig vid utzoomning om tätheten men inte tjockleken ändras med zoomnivån. Vid inzoomningen som figur 31 visar ändras skalan sju gånger och det gäller även skrafferingens täthet. Dock ändras skrafferingslinjernas och konturlinjernas tjocklek endast tre gånger. 8.6 Lämpliga zoomnivåer Figur 31 - Skalanpassning av skrafferingslinjer och konturlinjer vid inzoomning. Det bör vara tydligt för vilka zoomnivåer som ett kartskikt lämpar sig. (272) Ett kartskikt kan vara olämpligt vid vissa zoomnivåer: vid utzoomning för att alltför många detaljer kommer att göra webbkartan svårläst vid inzoomning för att underliggande data är alltför grovt generaliserade Det kan vara en fördel att den som kombinerar kartskikt själv kan avgöra när kartskiktet ska visas, men å andra sidan är det en fördel att kunna använda kartskikt utan att bry sig om detta. 18

21 SS TK 570 TK 570 N0062 Den som konstruerar och erbjuder kartskikt bör vara tydlig med vid vilken zoomnivå ett kartskikt inte längre bör användas. Figur 32 visar ett exempel på att samma geodata inte alltid kan användas vid olika zoomnivåer. Den röda cykelbanan kommer från data som är avsedda för en utzoomad skala. I den skalan bör inga byggnader synas eftersom cykelbanan medvetet har flyttats för att inte sammanfalla med vägen. Vid inzoomning ser därför cykelvägen ut att gå igenom byggnaderna. Figur 33 visar ett exempel på hur generaliseringen av en gräns gör att den kommer att kraftigt avvika från den strandlinje som den borde följa. Figur 32 - Exempel på olycklig kombination av geodata som är avsedda för olika skalor. Figur 33 - I den vänstra bilden kommer alla data från grunddata. I de övriga har gränsdata generaliserats. 9 Beskriv möjligheterna Webbkarttjänster bör specificera kartskikt på ett sätt som underlättar arbetet med att välja och kombinera kartskikt. Detta avsnitt behandlar riktlinjer för hur den som tillhandahåller en karttjänst bör dokumentera den. Avsnittet omfattar i första hand dokumentation som den som väljer och kombinerar kartskikt behöver men mycket av den informationen kommer också att göras tillgänglig för slutanvändaren, alltså för den som tittar på och interagerar med webbkartan. 9.1 Tjänstespecifikation En tjänstespecifikation definieras som en beskrivning av en tjänst med syfte att göra det möjlig att konsumera tjänsten och nyttja dess förmågor samt ställa krav på dess kvalitet och prestationer. Exempel på hur en tjänstespecifikation kan utformas finns i avsnitt 12. Gränssnittet är en viktig del av tjänstespecifikationen. För webbkarttjänster beskrivs det i WMS-standarden. En annan del är vad man kan göra med tjänsten. För webbkarttjänster innebär det bl.a. vilken förmåga tjänsten har att tillhandahålla olika kartskikt, beskrivna till informationsinnehåll och utseende. 19

22 TK 570 N0062 WMS-anropet GetCapabilities ger ett kortfattat och formaliserat svar om detta. Åtkomst av kartskikt från en WMS-baserad webbkarttjänst görs genom WMS-anropet GetMap. I anropet specificeras namnet på ett eller flera geodataskikt och namnet på den stilmall som ska användas för respektive geodataskikt. För själva kartskiktet finns alltså inget namn. Detaljer om detta beskrivs i avsnitt Anropsparametrar De grundläggande parametrarna i WMS-anropet GetMap är (120) VERSION: Vilka versioner av WMS som tjänsten erbjuder. LAYERS: Namn på de geodataskikt som tjänsten erbjuder presentation av alt. hänvisning till information ovan. STYLE: Namn på de stilmallar som tjänsten erbjuder alt. hänvisning till information ovan. BBOX: Det geografiska område som täcks av tjänsten. Antingen verbalt, t.ex. Stockholms län, eller min-max-koordinater i ett angivet koordinatsystem. I anropet till tjänsten måste en ruta med koordinater anges men som information kan tjänstens innehåll beskrivas verbalt. SRS: De referenssystem som stöds av tjänsten. I anrop till tjänsten anges EPSGs id-kod för valt system. I beskrivningen är ett förtydligande av vilket namn systemet har till stor hjälp. WIDTH: Maximal antal pixlar i en begärd bilds bredd. HEIGTH: Maximal antal pixlar i en begärd bilds höjd. FORMAT: De bildformat som tjänsten erbjuder. 9.3 Kartskiktsspecifikation Tillgängliga kartsikt bör beskrivas som kombinationer av geodataskikt och stilmallar. (119) För varje geodataskikt bör följande uppgifter anges: (119) Geodataskiktets namn, så som det ska anges i WMS-anropet GetMap. Geodataskiktets titel, så som den kommer att presenteras i en applikation. En kort beskrivning av geodataskiktets innehåll, alltså vilka objekttyper som ingår. För vilka zoomnivåer som geodataskiktet är lämpligt att visa. För vilka zoomnivåer som geodataskiktet är synligt. De stilmallar som erbjuds för geodataskiktet. För varje stilmall bör följande uppgifter finnas: Stilmallens namn, så som det ska anges i WMS-anropet GetMap. Stilmallens titel, så som den kommer att presenteras i en applikation. En kort beskrivning av vad som utmärker stilmallen. Beskrivning av kartskiktets innehåll, t.ex. vilka objekttyper som visas, om detta avviker från geodataskiktets alla objekttyper. Rekommenderade skalor för kartskiktet. En exempelbild som illustrerar geodataskiktet med aktuell stilmall. En teckenförklaring som illustrerar hur de olika objekttyperna är symboliserade. Om urvalet och symboliseringen varierar beroende på visningsskala bör detta framgå av teckenförklaringen. 9.4 Bakgrundskartor I beskrivning av bakgrundskarta bör man redovisa vad som tagits med och vilken generalisering som har gjorts. (203) Ett vanligt sätt att beskriva generalisering är att referera till en känd kartprodukt, t.ex. terrängkartan eller översiktskartan. 9.5 Teckenförklaring Riktlinjer saknas för närvarande. 20

23 SS TK 570 TK 570 N Kartografiska aspekter på WMS- och WMTS 10.1 Kartskikt, gruppskikt, bakgrundsskikt och webbkarta Den klient som anropar WMS-tjänster kan på olika sätt påverka den kartografiska utformningen. En WMStjänst genererar de kartskikt som klienten vill ha och lägger samman dessa, i en av klienten bestämd ordning, till ett gruppskikt. Flera sådana anrop av en eller flera WMS-tjänster ger upphov till flera gruppskikt. Ett av dessa utgör vanligtvis bakgrundsskiktet. Det är i klienten som gruppskikten läggs samman för att bilda webbkartan och det är där som gruppskikt kan tändas och släckas. Kartskikt som ingår i gruppskikt kan inte påverkas separat. För det krävs att gruppskiktet ersätts med ett nytt Kartografiska aspekter på en WMS-tjänst Det finns två typer av anrop som en WMS-tjänst alltid måste kunna hantera: GetCapabilities och GetMap. Med hjälp av GetCapabilities får klienten metadata om de kartskikt som kan erhållas; bland annat finns information om vilka symboliseringar som finns tillgängliga. Ett GetMap-anrop är en förfrågan om ett gruppskikt. Anropet innehåller parametrar som specificerar: version av WMS (VERSION, obligatoriskt) typ av begäran (REQUEST, obligatoriskt) lista över geodataskikt som ska användas för kartskikt i gruppskiktet (LAYERS, obligatoriskt) lista över stilmallar, alltså specifikation av vilken symbolisering som ska användas (STYLES, obligatoriskt) geodetiskt referenssystem och kartprojektion (CRS, obligatoriskt) utsträckning av kartbilden (BBOX, obligatoriskt) beskrivning av hur kartbilden ska levereras (storlek WIDTH och HEIGHT; filformat FORMAT) Dessa parametrar specificeras i anropet. Ett fiktivt exempel på ett GetMap-anrop är: buildings,roads,water&styles=normal,normal,normal,normal&crs=epsg:4326&bbox=9.0,45.0,25.0,61.0 &WIDTH=800&HEIGHT=800&FORMAT=image/png Följande är viktigt i WMS-standarden ur ett kartografiskt perspektiv: Geodataskiktens ordningsföljd i GetMap-anropet avgör ritordningen hos kartskikten och därigenom vad som kommer att synas i gruppskiktet. Det första kartskiktet är det som hamnar mest i bakgrunden. Symboler i efterföljande kartskikt kommer därför att kunna dölja delar av det. Det innebär bland annat att polygoner vanligtvis listas före linjer och punkter, annars kommer polygonerna att täcka linjerna och punkterna. Det är en en-till-en-relation mellan geodataskikt (LAYER) och stilmallar (STYLES). Det första geodataskiktet i LAYERS-listan återges med den första stilmallen i STYLES-listan och så vidare. Om man vill använda default-stilmallen kan parametern lämnas tom (STYLES =). Det är dock inte enkelt för användaren att veta vilken stilmall som är satt till default eftersom detta inte ges av listningen av stilmallar i svaret på GetCapabilities-anropet. Därför bör man alltid specificera vilken stilmall som ska användas. Istället för de fördefinierade stilmallarna (som anges i STYLES) tillåter WMS-standarden att användaren specificerar egna stilmallar. Dessa egendefinierade stilmallar skapas genom att använda symboliseringsspråken Styled Layer Descriptor (SLD) och Symbology Encoding (SE) och kan sedan länkas till ett GetMap-anrop. I denna rapport är utgångspunkten att egendefinierade stilmallar inte används. 21

24 TK 570 N Kartografiska aspekter på en WMTS-tjänst En WMTS-tjänst har begränsningar ur ett kartografiskt perspektiv. Användaren kan inte välja mellan olika symboliseringar utan är begränsad till den symbolisering som användes vid förgenereringen av kartbilderna. Även skalnivåerna är förutbestämda. Givetvis är det möjligt för tjänsteproducenten att erbjuda flera olika tjänster med alternativa symboliseringar. Ett problem är också att få till en bra textsättning i skarvarna mellan de olika kartbilderna. Ofta används därför överlappande bilder. 22

25 SS TK 570 TK 570 N Exempel på teknisk beskrivning Den tekniska beskrivningen innehåller information som i första hand riktar sig till den som utvecklar applikationer där tjänsten används. Den tekniska beskrivningen ska innehålla information om URL till tjänstens åtkomstpunkt. EXEMPEL 1 EXEMPEL 2 Den tekniska beskrivningen kompletteras lämpligen med exempel på anrop (för begäran om tjänstens förmågor, GetCapabilities). Exemplet bör direkt kunna kopieras och användas i en applikation. EXEMPEL 3 EXEMPEL 4 Namn Titel Beskrivning fastighetsgranser Fastighetsgränser Fastighets-, trakt-, kommun-, läns- och riksgränser ljus_bakgrund En stil för ljus bakgrund Heldragna rödbruna linjer med olika linjebredd mork_bakgrund En stil för mörk bakgrund Heldragna gula linjer med olika linjebredd Giltiga värden för grundläggande parametrar för ett GetCapabilities-anrop o Versionsnummer, som är den enda parameter i GetCapabilities-anropet där alternativa värden kan förekomma. De möjliga, giltiga värdena ska vara angivna. EXEMPEL 5 Namn Beskrivning Giltiga värden VERSION=version WMS-version Anrop EXEMPEL 6 Namn Beskrivning Giltiga värden VERSION=version WMS-version LAYERS=lagerlista Kommaseparerad lista Se giltiga lagernamn ovan STYLE= stillista Kommaseparerad lista Se giltiga stilnamn ovan. Listan ska vara synkroniserad med lagerlistan. En stil per lager och i samma ordning. BBOX=emin,nmin, emax, nmax Geografisk utbredning i angivet referenssystem Inom Sveriges riks- och territorialgräns: , , , Koordinater angivna i SWEREF 99 TM SRS=EPSG:id-kod Referenssystem EPSG:4326 (WGS84) EPSG:4619 (SWEREF99) EPSG:3006 (SWEREF99 TM) WIDTH=bredd Resultatbildens bredd i pixlar 0 < antal pixlar < 4097 HEIGHT=höjd Resultatbildens höjd i pixlar 0 < antal pixlar < 4097 FORMAT=bildformat Resultatbildens filformat image/png image/jpeg image/gif Anrop 2&bbox=580000, ,580512, &layers=granser,text&style=mork_bakgrund,mork_bakgr und&format=image/png&srs=epsg:3006&exceptions=application/vnd.ogc.se_xml 23

26 TK 570 N Termer och definitioner samt förkortningar 12.1 Termer och definitioner För tillämpning av detta dokument gäller de termer som följer nedan. applikationsgränssnitt gränssnitt som program använder för att konsumera en tjänst Anm. 1 till termpost: I tekniska sammanhang används ofta termen tjänste-api. [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] attribut representation av en företeelses egenskap attributdata attributen hos ett dataobjekt bakgrundskarta bakgrundsskikt som utgörs av en karta bakgrundsskikt bakgrund i en webbkarta med syfte att ge geografisk orientering Anm. 1 till termpost: En karta eller ett ortofoto kan utgöra ett bakgrundsskikt. bastjänst IT-baserad tjänst med applikationsgränssnitt [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] dataobjekt datarepresentation av företeelse digital karta karta avsedd att presenteras på en bildskärm erbjuda en tjänst utställa löften om en tjänsts förmågor och om den prestation och kvalitet som den som konsumerar tjänsten kan förvänta sig samt villkor för konsumerandet [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] fyllning grafisk markering av yta där ytans innandöme markeras färgfyllning fyllning där ytan har en färg som är täckande eller har viss grad av transparensgeneralisering generalisering åtgärder för att optimera läsbarhet och begriplighet hos en webbkarta Anm. 1 till termpost: Generalisering kan t.ex. innebära urval av geodata och/eller förenkling vid symbolisering. Anm. 2 till termpost: Generaliseringen påverkas vanligen av aktuell skala. 24

27 SS TK 570 TK 570 N0062 geodata data som beskriver företeelser inklusive deras geografiska läge geodataskikt geodatamängd som innehåller geodataobjekt för ett urval objekttyper Anm. 1 till termpost: Urvalet motsvarar vanligen ett geodatatema. Anm. 2 till termpost: I WMS-standarden[4] motsvarar varje "layer" ett geodataskikt. Anm. 3 till termpost: Termerna datalager och geodatalager bör undvikas eftersom lager även syftar på att något är lagrat, t.ex. på en fil eller i en databas. geodatamängd identifierbar samling geodata geodataobjekt dataobjekt som inkluderar företeelsens geografiska läge geodataserver server som tillgängliggör geodata geodatatema identifierbar grupp av idémässigt samhörande objekttyper för geodata grafisk linje grafisk presentation av linje gruppskikt av webbkartservern levererad bild som är resultat av en begäran om en sekvens av kartskikt Anm. 1 till termpost: Ett gruppskikt kan inte i efterhand delas upp i enskilda kartskikt. gränssnitt (inom dataområdet: ) formellt specificerad och beskriven koppling eller kontaktyta mellan system, enheter och människa i olika kombinationer Anm. 1 till termpost:gränssnitt kan t.ex. gälla fysisk hopkoppling, signaler eller funktioner. Om man avser kontaktytan mellan människa och maskin talar man ofta om användargränssnitt. [Källa: TNC: Basord i våra fackspråk, 2011] ikon grafisk symbol på bildskärm som representerar ett dataobjekt IT-baserad tjänst tjänst som konsumeras via ett elektroniskt gränssnitt och som helt eller delvis produceras elektroniskt [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] karta tvådimensionell, förminskad, redigerad avbildning av en del av jordens eller annan planets yta i bestämd skala och projektion kartapplikation program som på en bildskärm visar digitala kartor vilkas innehåll och omfattning kan styras av programmets användare 25

28 TK 570 N0062 Anm. 1 till termpost: Styrning kan, men behöver inte, innebära tändning och släckning av kartskikt, zoomning och panorering. kartografi läran om framställning av kartor kartserver server som producerar kartskikt och bakgrundsskikt och där begäran och leverans av dessa sker via Internet Anm. 1 till termpost: En web map server är en kartserver som följer WMS-standarden. kartskikt presentation av geodata som tillhör ett urval av objekttyper Anm. 1 till termpost: WMS-anropet GetMap kan användas för att beställa kartskikt från en kartserver. För varje kartskikt anges i anropet det geodataskikt som innehåller urvalet av objekttyper samt den stilmall som ska användas för presentationen av dessa. Flera kartskikt kan beställas i ett anrop. Då används parametern LAYERS för att ange de geodataskikt som ska användas och parametern STYLES för att ange motsvarande stilmallar som ska tillämpas. När kartservern returnerar kartskikten är de placerade i en enda bild. konsumera en tjänst nyttja en tjänst få en tjänst att produceras och tillgodogöra sig det den presterar [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] konturlinje, kantlinje grafisk linje längs en ytas kontur konturlinjering grafisk markering av yta där ytans konturer markeras med en konturlinje linje endimensionellt geometriskt objekt Anm. 1 till termpost: Jämför grafisk linje. injemönstring regelbundet upprepande av grafiskt element längs en linjes sträckning linjeobjekt geodataobjekt där det geografiska läget beskrivs av geometrin hos en eller flera linjer linjesymbolisering symbolisering av ett linjeobjekt objekttyp abstraktion av en grupp av företeelser med likartade egenskaper opacitet grad av ogenomskinlighet producera en tjänst se till att en tjänsts utlovade prestationer och kvalitet uppstår [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] punktobjekt geodataobjekt där det geografiska läget beskrivs av geometrin hos en punkt 26