I,~: UTGIFVARE: KOMMITT~N FOR SVENSKA MISSIONEN I KINA.

Transkript

1 N:R 18 A. ARG. 22: 15 SEPTEMBER PREN.-PRIS I: 50. E8I:N~ZER ~~IO~~ ; 1IDNINGEN t '~5~ UIND~T l I,~: UTGIFVARE: KOMMITT~N FOR SVENSKA MISSIONEN I KINA. SASOM INTET HAFVANDE OC'H DOCK ALLTING ÄGANDE.* 2 Kor. 6: 10. JESU LÄRJUNGARS LIF AR fullt af motsatser, skenbara och verkliga. De äro i outsäglig glädje i all sin bedröfvelse. De se efter ting, som icke synas. De utkämpa sin kamp på jorden men hafva sin umgängelse i himmelen. Då de ' äro 'svaga, äro de starka. De bäras på änglahänder men trampas under världens fötter. Anden strider mot köttet; lagen i lemmarna förorsakar slitningar. Synnerligen kraftigt kommer denna motsats till tals i 2 Kor. brefvets 6 kap., där det heter:»såsom bedragare och dock sannfärdiga, såsom okände och dock kände, såsom döende. och se, vi lefva, såsom Utdrag ur ett föredrag aj kyrkoherde Fr. Hammarst~n. tuktade och dock icke 'dödade, såsom bedröfvade och dock alltid glade, såsom fattige och dock många rika görande, såsom intet hafvande och dock allting ägande. På. en af dessa motsatser vilja vi nu närmare aktgifva: Intet hafvande och dock allting ägande. I ntet ha/vande. Det dröjer i allmänhet länge, innan Guds Ande nödgar en människa att under odeladt erkännande intaga den ställningen. ' Det ' är bittert som döden att uppgifva allt eget, och den vägen synes oss jämväl leda till döden. Ja, i själfva verket äro 'vi aldrig riktigt helt inne i den ställningen att intet hafva, ty

2 då vi tro 03S som mest utblottade, påvisar Anden å ter något, som måste uppgifvas, eller ock befanns det, att vi tftgit tillbaka något, som dock en gång var uppgifvet.. lvie n om det än alltjämt brister mycket i den hela och fulla frigörelsen från det egna jaget, blir dock alltid. en lärjunges uppriktiga bekännelse inför sin himmelske Fader denna:»jag är intet och har intet.» Rätt sedt förhåller. det sig ock så. Det bästa är befläc kadt. Berömmelsen är utelyckt. Vi varda rättfärdiga utan förskyllan af hans nåd genom förlossningen i Kris- tus Jesus. Allt hos oss, som är användbart, är en gåfva af Gud. Hvad har du, det du icke har undfått? Mycket af det som vi synas hafva, skola vi en gång lämna åter. Det var icke vårt. Räkenskap skall afläggas för förvaltningen. Men nu gäller det att icke allenast veta detta utan att också i lifvet förhålla sig såsom intet hafvande. Hvilken gripande maning till öd~ mjukhet, att vi intet hafva! Icke blott i den tysta bönekammaren vid bekännelsen af synd och sökande efter visshet om syndaförlåtelse må denna sanning stå lefvande inskrifven i våra hjärtan utan jämväl ute i lifvet bland människor, i världsvimlet så väl som i brödrakretsen, i vår närmaste kallelse och därutanför, i hemlifvet och i det off~ntliga framträdandet i allmänhet. Vår ödmjukhet där är gradmätaren på sanningen af munnens bekännelse, att vi intet hafva, och sanningen i bekännelsen är åter förutsättningen för '1{1NA-MISSIONSTI1::>NINGEN... I S September undfåendet af syndaförlåtelsens nåd. Huru viktigt för Guds rikes framgång på jorden, att han, som ödmjukade sig själf intill döden, har öd.mjuka lärjungar! Fattigdomen i anden ställer oss i det verkliga bero.endeförhållandet till Gud. Om vi i sanning hålla före, att vi intet hafva, äro vi ju hänvisade att stund för stund bero af vår Gud. Huru vi hafva det i detta hänseende, skall bland annat visa sig, då vi bära ut den ädla säden, Guds ord. Äro vi då, såsom de där intet hafva, så kunna vi icke lita på vårt minne från förflutna såningsstunder, icke trösta på gamla förråd, utan måste ligga fattiga inför Herren, på det att han för hvarje gång måtte smörja oss med färsk olja. Och på samma sätt blir det efter predikan och vittnandet. Vi hafva där återigen ingen berömmelse, ty hela saken är Herrens. Äfven i ett annat hänseende må vi erinra oss betydelsen af att vara' såsom intet hafvande, nämligen då vi såras ute i lifvet eller måste böja oss inför våra bröder i tron. J u mindre vi äro, dess svårare blir det att såra oss. J u mindre skottafla för satan, dess svårare för honom att träffa oss med sina glödande pilar. Ret~ ligheten liksom misshälligheten bröderna emellan har vanligtvis sin orsak däruti, att någon utväxt från det egna jaget stött emot och blifvit öm. De som icke. taga så stort rum, komma lättare fram i lifvet, där så många knuffar delas ut och man merendels så oförsynt armbågar sig. fram.

3 15 September 19[7. KINA-MISSIONSTIDNINGEN. Och nu blott ännu en erinran om huru denna ställning:»såsom intet hafvande» icke är något tillfälligt för en troende utan det väsentliga och genomgående för hela hans troslif: Våra krafter, :vår tid, våra gåfvor och märk; äfven våra ägodelar, äro Herrens.»Silfret och guldet är mitt», säger Herren Sebaot. Må det då ock alltsamman stå till hans förfogande i den mån han begär det ur våra händer för främjandet af sin rikssak! ' Den ilifligast erkända sanning ter sig så olika för förståndsuppfattningen och inför samvetet, som begär dess insättande och förverkligande i lifvet. Därföre, om vi nu allt detta veta, saliga äro vi, om vi det göra. Och om vi nu intet hafva, låtom oss då visa oss inför Herren såsom riktiga tiggare! I, som anropen Herrens namn, gifven honom ingen ro och läinnen honom ingen ro (J es. 62: 6-7). Två tomma händer kunna knäppas till bön, och då det sker i tron, förmår den tomhändte utföra storverk. Tiderna äro onda och mörka. Guds församling liknar än i dag skeppet, som lider plats i vågen.! Låtom oss, endräktigt samlade kring nådens tron, nedbedja välsignelse öfver oss och vårt arbete! Den inre och den yttre missionen kräfva mycken bön. Må vi bedja om Anden, erinrande oss Herrens löfte, att han )mycket mer» skall gifva sin Ande åt dem, som bedja honom. Herren hör bön. GIFVER DU TIONDE? En varm vän till missionen, ombud för S. M. K. i en norrländsk stad, har tillställt oss följande varmhjärtade och väckande skrifvelse med begäran att få den införd i S. L: lvled glädje göra vi detta, isynnerhet som välsignelsen af det regelbundna gifvandet och förvaltarest"älin.ingen- inför Gud ej kan nog betonas. Författaren af uppsatsen är ock en man, som i många år praktiserat, hvad han lär. Med skrifvelsen följde en check på 1,000 kr. för ändamålet i fråga. I MAL. 3: 10 SE VI, ATT GUD af Israels folk fordrade, att de. skulle erlägga tionde af sin inkomst. Denna skulle föras. till Herrens förrådshus för att vid behof vara tillgänglig för gudstjänsten eller andra med Guds rike sammanhängande ting. Jag vet ej, om Gud i Nya te.s~ tamentet direkt har befallt, att hans folk skall gifva tionde, men på många ställen bjuder han oss dock att hjälpa, sjuka och fattiga, att göra det goda och på så sätt dela med. oss, Gal. 12: 13. Lärjungarna skulle ju icke heller taga med sig något utan få hvad de behöfde, dit de kommo, eller af dem som utsände dem; Behöfdes det hus att predika uti,så ställde naturligtvis de som. ville au det skulle predikas, också om detta.. I den mån en kristen blir lösgjord från världen och inser sina plikter mot Gud och nästan (= alla människor), vill han ock vara med om att gifva och hjälpa, där Gud säger att han så skall göra. Men för att hafva.något bestämdt att taga af och ej gifva Gud för litet - ty det blir så lätt så i synnerhet för dem, som Gud gifvit litet mer af den orättfärdiga mammon - bör man bestämma sig för en viss del af sin in~ komst. Det hindrar ju inte, att du får gifva mer eller gifva Gud extra löften, t. ex. då du fått hjälp i någon särskild nöd, eller då Gud gifvit dig en särskild välsignelse p(det lekam

4 KINA-M:ISSIONSTIDNINGEN. '15 September liga eller andliga området. Har du ringen af det gamla kapellet till skollokal 2,000.. Till dessa slutsatser bestämt dig för ett visst belopp af din inkomst, går det sedan lätt att ha bröderna därute kommit efter gemensamt gifva, ty satan afstår då från att vara samråd. Br. Aug. Berg, med och lägga sig i, hvad du skall som nu är hemkommen, bestyrker gifva för hvar gång, enär han vet, ock detta. Denna summa fruida att du i alla fall gifver hvad du bestämt bröderna därute skall verka afskräc dig för. Han frestar nog på kande hög men erinra om att äfven andra vis, men kassör får du själf i Kina dyrtid råder. Jämfördt mej vara. Akta dig bara att ej blifva lik svenska förhållanden är det ju dock Ananias och Safira! ej så farligt. Att få den infödda Hvarför jag just nu skrifver detta, församlingens hjälp till detta kapellbygge beror på~ att jag i Sinims land n:r kan man ej i Honanfu mycket IS o. 16, sid. 215, läst missionär Bergs bref, hvari han talar om huru påräkna, då den fått inrikta all sin kraft på evangelisationsarbetet i byarna och vid titstationerna.» han åstundar att snart få en ny gudstj änstlokal i Honanfu. Jag skref Och nu, käre bröder, hvad skola till kommitten för att få närmare vi svara härpå? Skola vi svara, att upplysning angående denna sak, och vi ej kunna bygga något kapell? missionär Högmans svar ' lyder:»honanfu är ett af de allra största och viktigaste centra på vårt fält. Förutom det stora arbete, som alltid Nej, nej! Vi skola tacka Gud, för att han går fram med makt, och att han böjer och öppnar kinesernas hjärtan, så att de vilja komma och höra erbjuder sig i en stor stad i Kina, det eviga lifvets ord. Alltså: ' En har man här dessutom ett stort soldatläger ny gudstjänstlokal så fort som möj på 20,000 man utanför västra ligt! Tiden är kort både för dem förstaden. Staden, som nu är ett därute och oss här hemma. Låt oss viktigt centrum äfven ikommunikationshänseende, gå raskt till verket! sträcker sitt in När Gud bj öd Israels folk ' att samla flytande vida omkring. Missionsarbetet är just nu synnerligen framgångsrikt, och vårdhafvande missionären in till tabernaklets byggande, framburo de så mycket att Mose måste säga till, att de ej skulle gifva mer. på platsen, Rik. Andersson, skrif-. Det var bra gjordt. Sådana erfarenheter ver, att»om det, någonsin kunnat sägas i Kina, att fälten hvitna till få nog tyvärr ej missionssäll skapen i våra dagar göra. Här i staden skörd, är det nw>. Församlingen på är under bildning en ny bank. platsen är i stadig tillväxt och i liflig De aktier, som funnos lediga, sedan verksamhet. stiftarne tagit sina, öfvedecknades Det kapell, som nu står till förfogande, tio och en half gång. Jag undrar, är egentligen en sidobygg om kapellbygget i Honanfu blir öfver nad, som i»den ringa begynnelsens tecknadt två gånger. - Skulle det dag» blef inredd för detta ändamål. -Meningen vore nu att inreda detta gamla kapell till skollokal och så bli så, hoppas jag alla gifvarne äro med om, att i så fall öfverblifna belopp fåt användas till nytt kapell bygga ett nytt och större kapell, på annan plats i Kina. - De medel, som kan rymma omkring 700 personer. vi gifva Gud, äro ju ej borta - de För att förverkliga denna äro hemma. Gud gifver större ut plan erfordras för det nya kapellet delning redan här än någon bank, och 'en summa af 10,000 kr. och för änd säker är han. Öppna därför börsen,

5 IS SepteDlber så att han kan få fylla il Han säger:» ~röjva mig, om icke jag. upplåter hunmelens fönster och gjuter välsignelse neder rikligen», Mal. 3: 10.. ~ck, låt oss då pröfva och gifva rikligen och med glad t hjärta, icke med olust eller tvång!»gud älskar en glad gifvare.» Kom ihåg, att»mången spar och blir fattigare och fattigare, men den som gifver ut får mer och mer.»»så din säd om morgonen och håll icke upp därmed om aftonen. Du vet icke, hvilket som lyckas bäst; och om bådadera sätten lyckas, vore det så mycket bättre.» Gif därf?r till h~ge.t och vänster: åt fattiga, sj uka, missionen och öfverallt, där du ser att du kan få tjäna Gud! När du och jag lämna jorden och skola öfver dödsfloden, så skola vi förvisso icke tycka eller tänka, att vi gifvit u t för mycket för Guds sak. Och nu till sist åter till Honanfu kapellbygge! När du, min käre vän, går ti~l din kyrka eller ditt kapell och sitter där trefligt och bra, så tänk på Kinas myllrande millioner, nu särskild t på Honanfu, och gör, hvad Gud säger, att du skall göra. Jag beder till Gud, att han må väcka oss, sina förvaltare, att ordentligt g?ra de utbetalningar, han genom sm Ande säger till om, så att S. M. K:s kommitte i Stockholm snart må kunna telegrafera u t till missionärerna! Honanfu:»Rikligt med penningar mflyta. Byggen genast kapellet!» Konungens ärende är brådskande. O-d 1/9. -n. Visa -tidningen för edra vänner och bekanta och uppmana dem att prenumerera å densamma 1 KINA-MISSIONSTIDNINGEN. 245 FOR S. M. K:s BEDJANDE VÄNNER. Tacksägelseämnen. DEN PASSANDE LÄGENHET, Herren gifvit missionen i Ching teo chen, och den öppna dörr Herren gifvit evangelium i denna stad och dess omnejd (sid. 254). Tacksägelse- och böneämnen. De 4 nydöpta i Pucheng. - Flickskolan i samma stad (sid ). De 52, som vid stormötet i Hoyang uppt.ogos i församlingen, och. de 58, som I Hancheng erhöllo dopet (sid. 249). Arbetet inom fängelset i Tungchow fu. - Den nye medhjälparen Song, att han må växa i nåden och bli församlingen till stor välsignelse. K. F. U. M. i Tungchow fu. - Sökaren H a.nn.. - De 10 kvinnliga sökarna I Tungchow fu. -Arbetet i Tungkuan samt de därvarande evan~ g.~~isterna. - Att regelbundna gudst)anster kunnat upptagas på ytterligare två platser inom distriktet. Den af missionär Olsson omtalade postmäst<;trer:. - De 4 inom Tungchow dlstnkt anställda kolportörerna (sid ). Tältmissionen inom Chiehchow distrikt (sid. 254). Det kvinnliga seminariet och öfningsskolan i Yuncheng, att Herren gifvit både godt utrymme med afseende på lokal, goda infödda medarbetare och glädje i arbetet. - Att Herrens Ande tydligen arbetar på många af de unga och på barnen (sid ). Den af frk. Ackzell omtalade familjen (sid. 255). Böneämnen:.Att ~erren må hjälpa våra syskon Lmder I Pucheng genom de svårig

6 KINA-MISSIONSTIDNINGEN. heter,. som vållas -af den kinesiska, själfständiga församlingen.- - Erhållande af bättre bostäder på denna station (s.id ). Att de infödda troende ' i Pucheng mer,än hittills må förstå vikten af :arbete för Gud, att deras andliga lif så må stärkas och utvecklas. - Att,våra' syskon på denna fältets mest aflägsna del c;lagligen må få erfara Herrens närvaro, Andens kraft och ledning (sid. 250). Alla de infödda medarbetarna på fältet, 'att de må bli helhjärtade i sitt förhållande till Gud, så att deras vittnesbörd inför människor ej må 'vara kraftlöst (sid. 251). ' Att de infödda, kristna må bli bevarade i sanningen och ej ryckas med af de villolärare, som söka fördärfva och skingra hjorden (sid. 251)., ' Att Herrens lifgifvande Ande må komma ' öfver utstationerna' San ho,k'eo och Peh t'sui fstien, och att oenighetens' ande ej längre må få rum bland de troende på sistnämnda 'plats. - Arbetet bland pilgrimerna i Hua In Miao (sid. 252)~ ~_ De stora skaror, som i Ching teo chen kommit under evangelii inflyhnde, att många själar må bli uttagna från mörkrets välde (sid. 254). FRÅN HEMARBETET. 'UNDER DET MISSIONSLIFVET -i ' de stora städerna om sommaren företer mindre lifaktighet, _är detta näppeligen fallet med landsorten. Sommaren är ju de stora konferensernas, missionsmötenas och sommarkursernas tid. Rundt om i Sveriges fagra bygder samlas sommartid stora skaror till sådana missionshögtider, och ajltmer har därvid den,yttre missionen fått sin gifna plats: Att de af S. M. K-s arbetare, som sommartid fått vara med om dessa stora möten, känt detta som en dyrbar förmån, är alldeles visst. Att komma i beröring med det gedigna andliga lif som, trots allt, dock, rör sig i många af de kristna hemmen ute i bygderna, är både inspirerande och uppmuntrande. Missionär Landin, som deltog i Jämtlands läns Luth. Ungdomsförbunds bibel- och missionsstudiekurs i Strömsund och därvid ledde missionsstudier, skrifver:»en härlig norrlandstrakt och ett härligt norrlandsfolk sammanträffade jag med däruppe. Sällan har jag talat till en så missions- och religiöst-intresserad skara ungdom.» Därefter besökte L. seminaristmötet i Ljusdal, där en skara lärare och lärarinnor, eller blifvande sådana, samt studenter samlats till några dagars möte. Äfven i ett frikyrkligt gymnasistmöte deltog L. med ett föredrag om»den studerande ungdomen och missionen». Vid det stora,möte, som af Östra Härads Ungdomsförb. årligen anordnas vid Holsbybrunn, hade undertecknad förmånen att få medverka. Detta möte hade i år en större tillslutning än någonsin. Från socknarne rundt om, i denna på andliga besökelsetider så rika bygd, hade stora _skaror samlats, mest ungdom. 'I den vackra furuskog, som omger Holsbybrunn, såg man massor af fordon och hästar såsom vid en fältmanöver samt långa led af sida vid sida ställda cyklar. Framme vid den fria" öppna»domkyrkail» rådde dock en anmärkningsvärd stillhet bland de omkring 2,500 åhörarna. Det kändes gripande allvarligt att få tala till ' denna skara om»världskrisen och missionen». Brunbrända stodo fälten l bygden rundt omkring.verklig missväxt syntes hota. Därute härjade världskrigets brand. Men

7 15 September KINA-MISSIONSTIDNINGEN. 247 hos folket från dessa bygder brann kärleken till missionen ännu varm. Ur dessa ungas led ha midt under världskrigets hemsökelsetid till de under skördearbetet dignande kämparnes hjälp därute.kommit en man och en kvinna. Och bakom dem och oss står i Östra härads bygder en stor och trogen skara vid trossen. Vid detta möte medverkade ock kyrkoherde Didoff och pastor N eill.från Malmö. I samband med detta möte deltog jag ock i Hvetlanda missionsförenings möte och senare i ett missionsmöte i Oppeby i Östergötland. I Oppeby samlades stora. skaror äfven från andra. socknar, och kyrkan var till trängsel fylld af uppmärksamma åhörare. Det är dock, trots alla strömningar i tiden, hunger efter Guds ord i våra bygder. Från Östergötland gick. färden till Lärarinnornas Missionsför. konferens vid Johannelund, di t j ag kallats att leda bibelstudier. Denna konf. blef ovanligt gifvande, en verklig missionsoch uppbyggelsekonferens. Många synnerligen värdefulla föredrag höl.los af L. :M. F.-medlemmar öfver olika frågor, som stå i samband med föreningens vidtomfattande arbete. Arbetet bland barnen i Sverige och bland lapparne, i Indiens skolor och zenanor, bland Kinas, Afrikas och Turkestans kvinnor belystes i sakliga föredrag af hemmavarande missionärer, som alla voro medlemmar i L. M. F. Dessutom höllos några i hög grad gifvande föredrag öfver am nen, som berörde det inre andliga lifvet inom L. M. F.. Den gripande stämning, som hvilade öfver konferensen, när fru Freden höll sitt, om vaken, psykologisk blick och varm moderskärlek vittnande föredrag om»missionärernas. barn», är oförgätlig. Glädjande nog kunde missionär Berg,. som samma dag konf. började,anlände från Kina, bringa den samlade skaran af L. M. F.-representanter en direkt hälsning från Kina och seminariet i Yuncheng. Vi känna det som en synnerlig förmån att med oss i arbetet för Kina få hafva denna förenings stöd och intresse. N. H-n..DA BLOMMORNA VISA SIG pa MARKEN. Höga V. 2: IZ. Några anteckningar från resor, stormöten och högtidsdagar under våren 1917 af Aug. Berg. III. F ST ANDET MELLAN TUNG A chow och Pucheng, nästa plats, dit j ag begaf mig, är 90 li(5svenska mil).. Hit samlades folk från Pehshui och Pucheng för att fira högtid, men som broder Hugo Linder var starkt förkyld och hade nödgats intaga sängen, blef stämningen något dämpad. Fyra personer döptes. Af de vittnesbörd, som af dessa aflades, fick jag ett nytt bevis på huru Gud på underliga vägar finner den ene och den andre. Så t. ex. omtalade en, att hans första intryck af sanningen härledde sig från ett evangelium, som fallit i hans händer. En annan, en kvinna, omtalade, att sjukdom i hemmet fört. henne i beröring med evangelium i form af en kvinnlig missionär! En tredje, en f. d. soldat, hade för någon förseelse straffats med ett tusen två hundra slag. Hans sargade kropp hade sedan behandlats af broder Hugo Linder, som ock fått visa honom till den store Läkaren. I Pucheng finnes, som bekant,en kinesisk själfständig församling.. Till

8 lgna-missionstidningen. IS September 1917 kommen på ett köttsligt sätt verkar den till allt annat än välsignelse och förorsakar våra syskon stora svårigheter, hvarför vi särskild t behöfva frambära dem i våra förböner. ~ Behofvet af bättre bostäder är ock i Pucheng synnerligen af nöden. En flickskola har i år öppnats. Elevantalet är ännu ej stort - 8-9stycken - men det kommer nog att ökas. Lokalen var efter förhållandena ändamålsenlig, och lärarinnan gjorde ett godt intryck. FråhPucheng reste j ag till Weinan, en plats, som jag under min vistelse i Tungchow ofta besökte men nu ej pa tio år besökt. För omkring tolf år sedan öfverlämnade vi detta distrikt åt våra grannar, Engelska Baptistmissionen. Det var kärt att återse en del gamla vänner. Många voro emellertid afsomnade. Vår första skolflicka i Tungchowfu, som jag för tio år sedan vigde, är nu lärarinna i statens flickskola. Hon kom och hälsade på mig tillika med sin sjuårige son och sände mig sedan middag från en restaurang. Siao I är en utstation till Pucheng. Syster Ingeborg Ackzell har sin verksamhet här. Hon, syster Estrid Sjöström och. jag skulle reda upp. stor. mötet på denna plats liksom sedan i Hwachow, också en utstation till Pucheng. Broder Hugo Linder var nämligen ännu ej stark nog att begifva sig ut. Sommötesdagarne voro på veckodagar och regn nyss fallit, hade folket brådtom med sin bomulls-sådd, hvarför ej så många ' kommo som under vanliga förhållanden. För dem som komrno, Hngo vi dock predika det ord, som förmår att frälsa, helga och bevara. Hwachow-jörsamlingen besöktes därnäst. Från arbetets början har det alltid känts godt på denna plats. Själfva dess läge, vid foten af det stora»blomsterberget:», i grannskapet af bambuiunder samt omgifvet af bördiga fält och fruktträdgårdar, är ägnad t att göra folket mer gladt, vänligt och öppet än. annorstädes. Gamle f. d. barberaren Chen, som en gång, då jag efter läsningen af Lydias omvändelse, frågade:»hvar har du din böneplats?» svarade:» Vid J ordanfloden!» gick förr omkring här bland de troende, älskad af alla. Nu hvilar han i det tysta, och hans medarbetare, Wang Chung cheng, fyller hans plats. Ganska mycket folk kom, och vi hade goda möten. Det. kändes, som förefanns mottaglighet för ordet. Systrarna Ingeborg.Ackzell och Estrid Sjöström hade en hel del kvinnor och barn omkring sig - männen kommo ju på min lott. J ag erinrar mig just nu ett litet samtal med en snäll, äldre man: Han:»Huru gammal är pastorn i år?» J ag:»56 år.» Jag:»Huru länge har du, gamle bror, trott på Jesus?» Han:»1 tre år.» Ban:»Har pastorn barnbarn?» Jag:»Nej, det har jag ej.» Jag:»Huru långt bor du härifrån?» Han: >>IO Ii.» Han:»Har pastorn sonhustrur?» J ag:»nej.» Han (betraktande mig från topp och till tå):»pastorn är allt bra rik.» Jag:» J a, det vill jag lofva. Skulle jag ej vara rik, som har Gud till Far?» Han:»Jo, jo men.» Jag:»»Vi äro nog lika rika, både du och jag.» Då lyste den gamles ansikte upp, och hans tankar, som förut varit allt för mycket koncentrerade kring mig, fingo nu, likasom samtalet en annan vändning. Ofver Tungchow gick vägen till Hoyang. Här voro omkring åttio män och kvinnor samlade till dopklass. Tillsammans med opiepatienter och skolbarn var det en ej liten samling, redan innan stormötet tog sin början. När så mötesbesökarna från landet och från staden Chenghsien började komma, voro alla sofplatser i de olika husen upptagna - ja, en broder svarade mig på förfrågan, hvar

9 IS September KINA-MiSSIONSTID~INGEN. 249 han under natten lega t:» J ag har legat Arven här hölls dopklass och stor- ' på en underbar plats, jag har legat möte. Annu flera än i Hoyang Vora i en krubba!» samlade, och kapellet kunde ej rymma Kapellet var utvidgadt men visade dem alla. Vädret var dock vac sig dock vara otillräckligt. Det arbetas mycket i detta distrikt, och nu kar, sutto flera under mötestiden. I kert, och utanför kapellet, på bän fingo de flitiga arbetarna glädja sig min skildring af förr~ årets höstrnöten åt en rik skörd. Ej mindre än 52 råkade jag af misstag säga, det Puchowfu kapell var Svenska Missionens män och kvinnor upptogos genom dopet i församlingen. Det var en i Kina första för ändamålet byggda sannskyldig glädjedag. Evangelisationsarbet'et, kapell. Jag glömde alldeles, att Han opieasylarbetet och den chengs kapell byggdes för ungefär. mottaglighet, som verkats genom de sjutton år sedan och rättar härmed svåra lidanden, befolkningen måst utstå mitt misstag. Bland de 58 personer, under röfvarnes framfart de sista som döptes, befann sig en äldre kvinna. åren, allt har fått samverka. Ett Vi döpa i regel genom att använda trettiotal blefvo ej af församlingen dopgraf, men då ålder 'och sjukdom godkända. Kanske togo några af föreligga, använda vi begjutning. Så dem för den orsakens skull anstöt. med denna kvinna. Sedan dopakten Sådant kan ej undvikas. De uppriktiga var öfver, tvådde hon vördnadsfullt stå på tillväxt. sina händer och sitt ansikte. Simoh Vid afskedsmötet, då ordet var Petrus sade till Jesus:»Herre, icke fritt, gaf jag akt på en ung man.. blott mina fötter, utan äfven mina Han föreföll mig som en a'nnan Elihu. händer och mitt hufvud.» - -»Mitt inre är såsom instängdt vin; Ett annat fall, värdt att anteckna likt en ny vinsäck är det nära att var detta: En af stadens affärsmän, brista. Så vill jag då tala och skaffa en ansedd och omtyckt man, blef mig luft; jag vill upplåta mina läppar» döpt, Så fort han fick veta, att doare (Job 32: 19, 20). Hans föregångpet skulle beviljas honom, berättade höll på länge, men när han ändtligen han, att flera af hans vänner försökt slutat, ilar vår unge broder upp ' öfvertala honom att icke taga detta på plattformen och säger:» J ag vill steg. Till slut, då de ej kunnat förmå bara gifva mina vänner, som denna honom att vika, hade de slagit om gång ej kunde döpas, ett tröstens ord, och enat sig om att gifva honom en så att ni ej blifva ledsna och förlora fin present, en väggbonad af röd modet. Det återfinnes i Predikarebokens satin med inskription, lyckönskande tredje kapitel och lyder så: honom till det steg, han tog! Denna 'Allting har sin tid, och hvart företag gåfva hade han emellertid ej vågat under himmelen har sin stund, Födas visa, förrän han fått veta, att han har sin tid, och dö har sir tid. Plantera verkligen hade hopp om att blifv,a har sin tid, och r;ycka upp plan döpt! Nu ~om den fram och hängdes teringar har sin tid.' Tiden går snart upp. till hösten. - Då ha vi åter stormöte, Fredagens resa förde mig tillbaka och då skå' vi hoppas det blir er till hemmet och återföreningens glädje, tull) just i lagom tid för att öfvervara ter Var det ej älskligt sagdt af den snälle, unge mannen? J ag tyckte det var så kärleksfullt och omtänksamt. Så kom till sist besöket i Hancheng. minsafslutningen i det manliga seminariet och dess öfningsskola. Tio unga män slutade denna termin sin fyraåriga kurs. Må Herren få väl

10 .signa dessa unga i deras framtida arbete! Yuncheng i maj A ugust Berg, HALSNING FRÅN PUCHENG. DET HÄNDER OFTA ATT TRO ende, som vid tiden för sitt dop syntes vara Herren varmt hängifna, snart nog kallna af och andligen gå tillbaka. Vi här i Pucheng ha trott oss förstå, att i. de allra flesta fall beror denna tillbakagång på att den nydöpte icke inträdt i något arbete för Gud, som drifvit till bön och tagit i anspråk de krafter, som genom den Helige Ande meddelats honom i och med det nya lifvet från ofvan. Obrukade ha dessa krafter ej kommit till någon utveckling, ja, ha legat där för honom sj ält alldeles okända. Omedveten om den nåd och kraft, Gud genom Jesus gifvit, har han i frestelserna ut-. ifrån och inifrån lätt nog tagit sin tillflykt till den egna kraften, och såsom' en oundviklig följd ha nederlag och modlöshet inställt sig. I tanke, att de nykristna behöfde mer än allmänna anvisningar och råd angående lifvet i Jesu efterföljd, inbjödo vi våra infödda medhjälpare att inkomma med förslag till olika grenar af verksamhet och arbeten, som en kinesisk troende skulle kunna åtaga sig. Resultatet blef, att vi nu ha en förteckning på 46 olika»arbeten», ordnade under följande rubriker: Arbete utåt. Arbete inåt. Extra gifvande. Gästemottagning. Handräckning. Insamling. Undervisning. Då det säkerligen intresserar S. L:s läsare att höra, hvad kinesiska kristna tänkt ut, meddelar jag här några af deras förslag: KINA-MISSIONSTIDNINGEN. 15 September Besök hos troende i byar ute på landet; deltagande i gatupredikan på sönd. e. m.; predikan i militärlägret och' fängelset; tidig inställelse söndagsmornarna för att bära omkring den flagga som inbjuder till mötena; under veckan utdelande af skrifter och besök hos oomvända sjuka för att söka föra dem till Herren; hvarje månad afsättande af någon dag för predikan på landsbygden. Hållande af daglig familjeandakt; lämnande af hjälp åt andra troende vid deras bibelstudium samt åt forskare vid deras läskurs; skrifvande i kristliga tidningar; deltagande i söndagsskolarbete; under måndagen besök hos troende, som uteblifvit från söndagsmötena. Tidig inställelse. till mötena för att samtala med tidiga mötesbesökare, anvisande af sittplatser vid mötena, intresse för nya mötesbesökare; efter predikan samtal med sådana som stanna. Samlande af barn till söndagsskolan; medtagande af minst en person till söndagsmötet; inbj udande till inträde i bibelläsningsföreningen, anslutning.till gruppen:»arbetare för individers vinnande för Kristus» o. s. v. Dessa förslag skola framläggas vid månadsrnötena på våra sex stationer, och afskrifter skola uppslås äfven i predikolokalerna på landsbygden. De»arbeten», som hvar och en åtar sig, antecknas bredvid hans eller hennes namn i församlingsboken, och så hoppas vi, att vittnesbördsmötena vid hvarje månadsmöte skola ljuda af lof och pris j ör Herrens närvaro och hjälp i tjänandet. Gifve nu han sin välsignelse till denna sak! Tröttnen ej, missionssyskon, att bedj a Herren för oss här 'borta på fältets mest aflägsna del! Vi få aldrig besök af sådana af Herren storligen använda kinesiska och utländska bröder, som bruka besöka stationer på mer tillgängliga delar af vart fält.

11 IS September KINA-MrSSIONSTIDNINGEN. ; Men Herren ärimed oss. Lofvad vare vår klippa, och upphöjd, vare vår frälsnings Gud! Eder L. H. Linder. FRÅN TUNGCHOWFU DISTRIKT. 'EN BUCK TILLBAKA pa, årets första tre månader gifver,stor orsak till tack och lof men äfven till förnyad bönekamp. Döden har skördat vår äldste evangelist, Uang Hong ieh. Frid öfver hans minne~ Dock är jag ledsen säga, att han ej lämnat efter sig minne,t af den helhjärtenhet, vi skulle ha önskat. Han var ganska kraftlös både bland sina vänner och i sitt hem. Jag nämner detta för att visa, hurusom de, af hvilka., vi mest bero, ofta äro oänd Jigt svaga. Jag vet, att så är förhållandet på mer än ett håll. Bedj en därför mycket för våra evangelister! En annan sak, jag vill nämna till ledning för den»förbönens skyddsvakt», som vi ha i gamla Sverige är, att adventisterna ha gjort sitt inträde i staden. Hittills har dock ingen af de troende lyssnat till dem. Deras enda byte har varit en gammal oförbätterlig sökare och en för slarfvigt lefverne utesluten församlingsmedlem. Dock är det nog en frestelse för många att sluta sig till dem, ty de erbjuda den, som vill sälja böcker för deras räkning, tre gånger så mycket som våra egna fao *. * Som en förklaring till de uttalanden, som, här och annorstädes i våra syskons bref gjorts om adventisterna, må nämnas, att den rörelse, som under namn af adventism utbreder sig i denna del af 'Kina. är att betrakta som en urartning af motsvarande rörelse i hemländerna. AdventistIedarna draga nämligen tiil sig sådana, som icke få tt,in träde i and ra kristna försam- Jag vill nu omnämna några or~aker till tack och lot Framför mig hgger ett bevis på ett rätt st9r~ förtroende till oss. Det är en offentlig handling från stadens mandarin, hvari han i väl valda ordalag ber oss komma ocl! predika i fängelset. För.:,ta gången vi voro där, var han själf med och talade och sade då bland annat, att denna plats, som var afsedd för straff och lidande, kunde, om tillfället toges i akt, bli, en plats för omvändelse och förbättring. Den ~ al, där vi ha våra gudstjänster, är mycket lämplig, fast fängelset i öfrigt är mörkt och osundt.,, H vad angår arbetet i öfrigt i Tungchow stad, så ha vi haft som mål att ordna de olika verksamhetsgrenarna så, att vi kunna nå alla klasser. Jag, har redan nämnt, att vi kommit i beröring med dem, som kanske stå lägst - fångarna. Nästa grupp är den fattiga befolkningen i allmänhet. För dem, som af blyghets- eller andra skäl ej vilja komma till stationens gästrum, är gatukapellet til~gängligt. Det har i allmänhet vant öppet hela dagarna. Men för att praktiskt kunna hjälpa de besökande och komma dem närmare ha vi där h~ft en aftonskola tre gånger i veckan, då vi meddelat fri undervisning i modersmålet. Jag har genom vänners hjälp låtit göra enkla bord - en bordskifva å två höga bockar - så på kvällen är allt på en kort stund ordnadt till skolsal. För den allmänna gästemottagningen på stationen efter Uang, som dog, har Gud gifvit oss en mycket lämplig kraft i en man vid namn Song. Han är en ung man och ej gammal i tron heller, men en som blifvit fatlingar på.grund af att de icke ansetts ve rkligt sanna och uppriktiga, men som för vinnande 'af yttr~ fördelar, Vilja, sl~ ta sig t!ll de kri~.tna. Hela rörelsen har darfor en kottshg pragel. Red, '

12 KINA-MISSIONSTIDNINGEN 15 September 1917 tad af Herren och gifven oss såsom hjälp, då vi voro i största behot däraf. Han har förutsättningar, som Uang saknade, och som, om han blir bevarad och får växa till, komma att bli församlingen till stor välsignelse. För de bättre lottade i samhället samt för skolungdomen ha vi K. F. U. M.-verksamheten. Genom föredrag, bibelstudium., engelska lektioner samt först och sist sällskaplig samvaro söka vi nå denna klass. Det är K. F. U. M. i Göteborg, som står stödjande bakom denna verksamhet. Vi ha, enligt mitt tycke, ett mycket trefligt samlings- och sällskapsrum för K. F. U. M. Det aktuella medlemsantalet är ännu ej så stort. Vi ha ej heller lyckats erhålla en sekreterare. Förre skolläraren Chang Liu tien kom i början af året hit för att förestå detta arbete, men var så klen i bröstet, att han ej långt därefter måste återvända till hemmet, där äfven han sedan fått hembud. Både Chang och Uang ledo af bröstlidande. Song får nu t. v. förestå äfven denna gren. Förutom dessa särskilda medel att nå olika klasser af människor ha vi ordets predikan söndagligen och annars, hvarigenom vi söka famna och väcka alla. Under det jag skrifvit detta, har jag haft besök af en ung man, som kom för att få ett personligt samtal. Herr H ann - så är hans namn synes vara en allvarlig sökare, är f. Ö. anställd i en bank samt en begåfvad och inflytelserik ung man. Han berättade, hvad jag ej visste förut, nämligen att en skara ungdom med rnildt tvång förmått honom att organisera och leda en idrottsklubb här i staden. Af de kr. som de sköto samman, har han inköpt fotbolls- och tennisutrustning, flaggor m. m. Vidare sade han mig, att han gladde sig åt att få leda alla dessa unga till gudstj änsterna. N og är sådant bra uppmuntrande. Jag känner.det med afseende på Tungchow, såsom Herren sade till Paulus om Korint:»Jag har mycket folk j denna stad.» Hvad jag hittills nämnt, har endast gällt arbetet bland männen. Men under min kära makas ledning bedrifves äfven ett omfattande och systematiskt arbete bland kvinnorna. B:belkvinnan, fru lang, har genom trogna husbesök fått vara till stor välsignelse. Efter hv.arje dags besök aflägger hon sin rapport, och min maka nedtecknar hvarje viktig detalj, i samband med hvarje hem och kvinna, som besökas. Vi ha äfver tio varma sökare bland kvinnorna, som vi hoppas få döpa till hösten. Bedjen, att de må bli bevarade! Arbetet u te i distriktet ~ på u t stationerna och i byarna - har fortgått som vanligt med en glädjande framgång. En annan bibelkvinna, fru Kao, har rest från plats till plats, hjälpt och undervisat kvinnorna. Vår käre broder Chang len tien i Tungkuan har äfven fått vara ute på resande fot för att vara de troende till hj älp. Han kommer troligen mer och mer att få tjäna hela distriktet på detta sätt. Broder Hsiiin förestår under hans bortovaro arbetet i Tungkuan. Han var forut biträdande evangelist i Tungchow. På tal om Tungkuan må nämnas, att en broder där skänkt IS täls tiu en predikstol. När Herren beredt dem en så präktig lokal, ha de känt som sin plikt att åtaga sig inredningen. I Peh t'sui tsuen och San ho ke'o ha yi ej försport den liflighet, vi väntat. A förstnämnda platsen är inre oenighet orsaken. Dessa platser behöfva vår varma förbön. I Hua In Miao är nn, Herren vare

13 15 Septem-her ~IN.A MISSIONSTIDNlNGEN. 253 lofvad, Jesu baner planteradt. Genom bidrag från församlingen samt hjälp från vänner i hemlandet har detta önskemål förverkligats. Broder Iang-Seng-hua tjänstgör t. v. där. Arbetet bland pilgrimerna behöfver mycken trogen förbön. Där äro vi som på få ställen i dagligt handgemäng med satans makter. I Chao kämpar Li Chao Iai fortfarande Herrens strider. Han har personligen haft svåra pröfningar. Bl. a. har han nyligen blifvit bestulen på två åsnor. I Chao-I ha vi fått bättre utrymme genom att hyra ett litet hus intill det gamla. Men lokalen är ändå alldeles för liten. Ingen bakgård tillhör något af husen. Men äfven på två andra platser ha vi fått börja regelbundna gudstjänster. Den ena platsen heter Long Ch i. Där ha vi intresserade, mestadels bland inflyttade från Honan. I K 'u ch'i.ien, ro Ii från sistnämnda plats - båda norrut från Tungehow har evangeiii dörr på ett särskildt sätt öppnats. Där verka vi bland platsens egen befolkning. Vår bästa sökare är postmästaren, i hvars hem och f. d. affär de regelbundna mötena hållas. * Där ha vi stort hopp om en rik skörd. De fyra kolportörerna ha som vanligt utfört sin gärning i stad och på land. Ja, det var några drag i stort. Jag har försökt skildra allt, just som vi se det. }ag önskade, att vännerna skulle se skuggorna så väl som dagrarna. Ty kamp är det om bytet och ingen seger utan strid. 0, hur jag önskar, jag kunde uppväcka många bedjare för gamla Tungehow. Här har ock såtts och arbetats så träget. Om du ej personligen kan komma och hjälpa oss skörda, stöd * Han döptes den 14/ 4 och hans f. d. affär har församlingen hyrt till gatukapell samt äfven anslagit medel ti:l dess inredning. oss genom din förbön! Utan bön fäkta vi i vädret, utan bön bygga vi det, som elden skall förtära, som står och faller med oss. Men det Gud gör, det förblifver och tillväxer, äfven då vi äro borta, eller då vår röst inte når dem. Bed, och kanske skall Herren genom böne'n förbereda dig för en större uppgift, än du tänkt dig~ Om du hör Herrens kallelse, lyd för din egen skull, för HerrenS skull, för arbetets, för skördens skull, som hvitnar till skördedag! Vi som stå här och kämpa, ha stort hopp om arbetet i dessa bygder. Vi veta, att vi gå mot seger, ty med oss är den, som segrat, segrar och skall segra. Tungehow i april. Joset Em. Olsson. JBREFAFDELNINGEN. [ Chiehchow Sha, North China via Sibirien. D. 26 apr Kära missionsvänner! Guds frid! "I eke med makt och icke med kratt, m en med min Anda, säger H erren Sebaot.,' Sak. 4: 6. Sanningen häraf inser jag mer och mer, ju längre det lider. I I Kor. 2 kap. lämnas oss en viktig föresyn vid förkunnandet af Guds vittnesbörd. Hvarför inga höga ord eller hög vishet?»på det att>, säger Paulus,»eder tro icke måtte bero af människors vishet utan af Guds kraft.» Guds hemligbet.sfulla vishet få vi dock tala, men med ord som

14 254 KINA-M lssions'iidningf:n. 15 September [917. Anden lärer, så att vi förbinda andeligt med andeligt. Nyss hemkommen från vårt första. stormöte i Ching teo ehen, som hölls d apr., ville jag meddela eder något om den stora Guds nåd, som där är gifven. Låt oss då börja. med. att samfäldt tacka Herren för den passande lägenhet, vi där fått hyra och iordningställa. Icke nog med att sj älfva huset är ändamålsenligt, läget är också utmärkt invid marknadsplatsen. Midt emot, tvärs öfver gatan, finnes också en treflig plan, som vi få låna för tältet. Det är så dyrbart att se, huru vår Fader sammanlänkar händelserna, så att de alla få tjäna hans syften. Atta gånger i månaden är det marknad därborta, och då har evangelisten fullt hus. Den kringliggande trakten är mycket folkrik, och både män och kvinnor komma i m ängd för att lyssna till detta nya, underbara, som de aldrig förr hört - evangelium om en Frälsare. Första mötesdagen föll, lofvad vare Gud, ett efterlängtadt regn. Trots det leriga väglaget infunno sig ej få. Nästa dag var det marknad. J ag önskar, att ni hade sett folkskarorna. Kanske ni hade känt, hvad J esus kände, när han såg dem (Matt. 9: 36). Samlingssalen, som är ungefär lika stor som kapellet i Chiehchow, var fullsatt af kvinnor. Männen hade ej tillåtelse att komma in; de fingo gå till tältet, det nya, rymliga, prydliga tältet, som nu för första gången tjänstgjorde som predikolokal. Min man höll invigningstalet därinne lördagsaftonen d. 21 apr. Text:»Se Guds Lamm, som borttager världens synd.» Ej mindre än 6 predikanter, 2 bibelkvinnor och undertecknad voro sysselsatta att tala ordet under mötet. Det gladde oss alla att se den ifver, många visade att höra och förstå. J ag tänker åhörarnes antal uppgick till närmare ett tusen. Kära vänner, hjälpen oss nu att draga noten i land, i land på det sälla hemlandets kust! Dit måste vi. Kämpen i edra böner för alla dessa själar! Låten inte de små hvardagsbestyren tränga undan detta stora, viktiga ~ bönen!»gå in i din kammare», säger Jesus,»och stäng din dörr och bed din Fader, som är i det fördolda, och din Fader, som ser idet fördolda, skall vedergälla dig uppenbarligen.» Till eder, I Herrens skaffare, som satt eder i gemenskap med oss i fråga om utgift och inkomst i Ching teo chen, sändes ett hjärtligt tack. Sådana offer äro en ljuf vällukt, täckeliga i Guds ögon.. I Chiehchow pågår f. n. dopklass. Den 5-6 maj blir det stormöte här och en vecka därefter i Dsiang. Sedan är det tid att slå upp tältet för en månads predikan på vårmarknaden här. Att Gud i allt må bli ärad, är min bön. Många hälsningar från min man och Eder Jesus. älskande Hilma Tjäder. AXPLOCK FRÅN FALTET. F ROKEN MARIA NNLIN skrifver från Yuncheng d. 24 april 191 T Den 8 febr. började seminariet och på samma gång den nya öfningsskolan med 14 elever på 3 klasser. Denna skola är förlagd till den ljusa och trefliga gård, vi fått bredvid seminariets. Där finnas ock rum för seminariets nya r:sta klass samt för de äldre flickor, som medföljde från Puchow för att afsluta sin skolkui-s i år. Vi

15 '5 September '91 1. KINA-MISSIONSTIDNINGEN. 255 äro så tacksamma mot Herren, som gifvit oss så godt utrymme och mycken glädje i arbetet. Seminarieeleverna ha flera lektioner i öfringsskolan hva,r vecka och lyckas i allmänhet mycket bra. När läxläsningen är slut på kvällen och klockan manar till stillhet, brukar någon af flickorna leda i bön, innan de gå till sofrnmmen. De små ha då ett litet bönemöte för sig själfva. Det är en sådan glädje att se dem. Några ibland dem ha ju förut ej vetat, hvad bön vill säga. Måtte de alla vinnas helt för Jesus! Goda lärarekrafter ha vi ock fått Utom den gamle läraren i modersmålet ha vi en lärare från Shantung, som tillika med sin fru undervisar i seminariet, och därjämte en lärarinna för ' öfningsskolan. Dessa tre. äro alla kristna, och på sönd. e. m. ha vi bönemöte tillsamman med dem. Det känns så god t att gemensamt få bedja och arbeta. * Fröken Ingeborg A ckzell skrifver från Siao I, Weinan, den 17 april: En högtidsstund hade vi i går i en by 5 Ii härifrån, där vi i ett hus fin go bränna gudarna och bedja med familjen. Både man och hus'ru äro unga. Lofven med mig Herren! pa SKOLEXAMEN I KINA. ETT LIF I KINA BJUDER pa många öfverraskningar. Säkert är åtminstone, att man under de första åren härute' ofta mötes af sådana. A ena sidan blir man ofta öfverraskad af att se, huru obetydlig man i själfva verket är. Man kan ju hvarken tala eller skrifva kinesiska, och äfven i många andra hänseenden står man ofta som ett stort frågetecken eller förstår, att man gjort något tokigt, så att blygselns rodnad färgar ens kinder och man önskar sig vara långt, långt borta. Sådant får man finna sig i men också i att ibland göra en annan, rakt motsatt erfarenhet, äfven den påminnande om ens egen ovärdighet. En erfarenhet af det sistnämnda slaget vill jag nu söka skildra. Det var den 18 maj Vårdhafvande missioriären var bortrest och kunde därför ej närvara vid examen i flickskolan, som denna dag skulle hållas. Högtidligheten till ära blef jag ombedd att i hans ställe närvara, en uppgift, som i mångt och mycket påminner om en skolrådsordförandes vid examen i folkskolorna hemma. Ej ens den då i allmänhet oumbärlige»kyrkovärden» saknades. Visserligen kallades han nu»diako1l», men hans befattning påminner om en kyrkovärds, och vid detta tillfälle påminde han så mycket om en sådan, att jag redan på vägen till skolan började erfara en nästan beklämmande högtidsstämning. Denna blef ej mindre inne i skolsalen. Den var dekorerad med blommor och grönt, alldeles som när jag var skolpojke en gång i tiden. Där sutto också elevernas föräldrar och anhöriga jämte 'andra åhörare. Där stodo flickorna i högtidsdräkt, rödblommiga af blygsamhet och kanske något examensfeber; alla med sina ögon följande honom, som de väntat på, men säkert helst sett hade fått förhinder. Där är han emeller~ tid nu, och sedan han. hälsat, sätter han sig på den för honom afsedda stolen, som förut påmint om.hans ankomst. 'Sturiden är alltså inne och.examen börjar. Den högtidliga stämningen förlorar lyckligtvis snart sitt beklämmande intryck Eleverna bli åter

16 sig sj~lfva, då de blott fått börja visa. hvacl de duga till, och hos den»t. f. skolrådsordföranden» utbytes också»värclighetens» tryckande börda mot en känsla af glädje öfver att få vara med och höra, hvad eleverna inhämtat. Hvaruti detta bestod, vill jag ej U)J. söka beskrifva, men ett par intryck kan jag ej underlåta att lämna. Ett sådant var, att i Kina den gamla goda tiden ännu är rådande, då man är villig att lära utantill. Katekesen gick som ett rinnande vatten.), och delar af Guc,ls ord voro också väl inlärda. Hvad säges t. ex. om en flicka, som fick till uppgift att läsa Matt. 5:te l~apitel utantill? Hon gjorde så utan misstag och dessutom det sjette, ja, ville också läsa upp det sjunde..det fick emellertid en annan göra; andra åter läste Joh. 3:je kap. utantill.. Man fick äfven det intrycket, att barnen ej blott lärt att läsa utantill, hvilket ju kan göras, utan att tankeförmågan blir öfvad. Pröfningen i räkning t. ex. gaf ett lifligt intryck af att barnen lärt sig tänl<a. Blandade exempel gåfvos, men detta till trots visade de ingen tvekan vid val af räknesätt. Snabbt och bestämdt skedde äfven uträkningen. I öfriga -ämnen erhöll jag också mycket goda intryck af den undervisning, skolan lämnat. Glad och tacksam gick jag därför från denna examen. Tacksam mot Herren för hvad han genom sina tjänare utför för Kinas annars så KINA-MISSIONSTIDNINGEN. IS, September försummade flickor, och glad öfver ' att vi svenskar fått i uppdrag ej blott att meddela undervisning, utan äfven att tjäna i ett arbete, ägnadt att vinna både barnen och deras föräldrar för Herren. Gärna ville vi också dela med oss af vår gläd j e till dem, som därhemma så troget tjäna genom offer och bön, men som ej kunna vara närvarande, då vi få se och glädjas. Må dessa rader få bidraga därtill, och till att skolarbetet blir följdt af mycken förgäller i sanning bön, ty äfven här Herrens ord:»mig förutan kunnen I intet göra. ) Martin L z'ndert MISSIONSHEMMET ROBERTSLUND. A. GRUND AF DYRTIDEN ""'111111" IIIIUIIIIIIUtll'!"""'",!"I""'I'IIIII"11111III'IIII'U"""II".\."",IIIIIIIIIIII,,'I'III"1111' '1""111' '1111,,"."'''"'111 P och särskildt svårigheten att få bränsle har S. M. K:s kommitte beslutat att, så smärtsamt det än känns, tillsvidare uthyra Robertslund. Saken låter sig göra, som det Ullder detta och nästkommande år kan ordnas på annat sätt för de heimnavarande missionärerna. Fru Inez Böllings adress blir därför Missionshemmet, Dufbo, Sundbyberg. * Bref till de öfriga missionärerna torde missionens expo Expedition: DroHninggatan SS. Telegramadress: ~Sinim», Stockholm. Telefon: Riks Allm hemmavarande adresseras till IIUIIIJIIIIIIIIIIlJ.JIIIIIIIIIIUII.IIIIIIIIIIIIIIIII1I1I1U,"IIIIIIIIIIIIUIIIIII"IIIIIIII1IIIIIIIIIIIIIIUlllllllllll1llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll11 '"IIIIIIIIIIIIIIIII'IIIII""tllIlIlIlIl~IIIIIIII" INNEHALL. Såsom intet h.afv?>nde och dock allting ägande. -.Gifver du tionde? - För S. M. K :s bedjande vänner. - Från hemarbetet. - Då blo=orna visa sig pa marken. III. - Hälsning från Pu ~ heiig. - Från Tungchowfu distrikt. - Brefaf<lelningen. - Axp!ock från fältet. Påskolex.amen i KiniL - Missionshemmet Robertslund. STOCKHOLM NORDISKA BOKTRYCKERIET

17 N:R 19. ARG OKTOBER PREN.-PRIS I: 50. ~x m h...=0 [ ~.,IO~~ lffj *J2,~ TIDNINGEN f l~ ~n P}, PÅ ':5lNIt\) U1ND~' I.:: ~ ~l EBINf:ZER UTGIFVARE: KOMMlrrEN FOR SVENSKA MISSIONEN I KINA.»sTAN FASTA I TRONh>.)Vaken, stån faste i tron, varen män, varen -sta-rke.') (1 Kor. 16: 13). INGEN TROENDE SKALL FÖRneka, att vi lefva i en allvarsam och betydelsefull tid. öfver densamma stå dessa ord skrifna:» Vaken, Herren är nära'>, och de gälla såväl den enskilde kristne som den kristna församlingen. Stora skaror frälsas, Herrens ord löper och blir förhärligadt. A andra sidan tilltaga otro och sedefördärf med jättesteg i trots af att Gud söker väcka människornas samveten genom väldiga naturtilldragelser, olyckshändelser, hungersnöd och dylikt.* -Om någonsin så är i dag det ordet sant:»herrens tillkommelse Härtill -kan nu ytterligare läggas: Det mest förfäi-liga krig, som nå.gonsin härjat mänsk_ ligheten. (Ofversättaren.) I. är nära. Se, domaren står för dörren (Jak. 5: 8, 9) Tanken härpå -medför äfven för den troende ett djupt allvar. Visserligen är den utsikt, som ligger framför honom, icke domen utan en härlig framtid, en lj us och salig evighet i förening med Jesus, hans Herre. Hans kallelse är,>ofvanefter» och himmelsk. _Här nere - är han - en pilgrim och en främling. Alla hans förväntningar och förhoppningar finnas därofvan. Men om det på den naturliga (psykiska) människan hvilar ett ansvar, så är den troendes ansvar ännu mycket större.»ty vi måste alla ljppenbaras för Kristi domstol, på det att hvar och en skall fåjgen sitt lifs gärningar, eftersom han har handlat, ehvad det ärgodt eller ondt,>. Därför vinnlägger han sig att vara

18 .K;tN'AMISSIÖNSTlDNINGEN. I Oktober sin Herre välbehaglig. Ja, han är Smordes fiende. Därför hatar hon lycklig, endast då han är >>uppenbar inför Gud», då de himmelska tingen uppfylla hans hjärta, och segerlönen, som förehålles af Guds kallelse ofvanefter i Kristus Jesus, ter sig för hans äfven oss, som tillhöra Gud, och angriper oss. Bör det förundra oss eller göra oss modlösa?. Tvärtom, när så sker, är det vår förmånsrätt, en dyrbar gåfva ofvanifrån, som vi borde trosblick. Står det annorlunda till, mottaga med glädje och jubel (Matt. är han en olycklig människa. Då 5: ri, 12). Vi få: också i sådana pröfningar uppgifves han på vägen och blifver och lidanden se vår Faders tillbaka (Ebr. 12: 3; 4: I). uppfostrande. hand, som vill göra Hur är det med oss, dyra läsare? Skola vi blifva tillbaka, skola vi stanna i loppet?. Nej, vi vilja fastmer säga med aposteln: >>Vi höra icke till dem, som undandraga sig till förtappelse.» oss delaktiga af sin helighet, och som vill, att vår bepröfvade tro, som är mycket dyrbarare än det förgängliga guldet, må befinnas till lof, ära och pris vid Jesu Kristi uppenbarelse. Låtom 9ss gå i räta spår Älskade bröder, låtom oss så»med med våra fötter. Vi tillhöra dock uthållighet löpa i den framför oss Kristi brud, som skall dela hans liggande täflingskampen, under det härlighet, det himmelska folket, som vi se upp till Jesus, trons begynnare vallfärdar till fadershemmet. Vi äro ' och fullkomnare». Väntetiden nalkas dock hans tjänare och tjänarinnor, kallade att tjäna honom och vittna sitt slut. Den väntande bruden skall snart föras hem: -af sin himmelske om honom. Hans offer har en gång brudgum. Icke långt härefter skall för alla renat, helgat, afskiljt 0SS.»Guds barns härliga frihet» uppenbaras. Vi hafva fått hansande och hans sinne. Genom honom ropa vi:.»abba, Faden), och Guds kärlek hvilar fullt och för beständigt öfver oss. Skulle det icke egga oss att i enfald och trohet vandra inför Gud, honom Då skola vi för evigt förblifva vid vår älskade, Herres sida, skåda hans ansikte, dela allt med honom och med honom döma och härska.»den som öfvervinner, honom skall jag gifva att sitta med mig på min i allt till behag? 0, måtte det mer tron.» Den som öfvervinner och den än hittills vara vår längtan att såsom lehrande grenar i det sanna vinträdet bära frukt till Faderns förhärligande! Vi hafva icke mer någon gemenskap med världen och synden. Vi äro korsfästa som intill änden gör mina verk,. honom skall jag gifva makt öfver hedningarna, och han skall styra dem med järnspira». >>Veten I icke, att vi skola döma änglan)?»salig och helig -världen och döda synden - i är den, som har del-i den första upp Kristus - genom tron. Låtom oss ståndeisen. Ofver dem har den andra förverkliga detta i tron, äfven om det kostar något. " Världen är och förblifver ständigt Guds och hans döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola regeranied honom i tusen år.»

19 Detta är :stora och dyrbara löften, härliga utsikter. Dock, utöfver allt, långt, utöf~er ' allt d'etta,,sträcker sig löftet i r' Joh.3: 2:»Mina älskade, vi äro. ntiguds barn, och det är ännu ' icke uppenbart, hvad vi skola varda. Men vi. veta, att när ' han varder uppenbar, skola vi blifva honom lika, ty vi skola se, honom såsom han är.» KINA-MISSrONSTIDNINGEN Den förträffliga sång och mu$ik, S9111'_ presterades, banade väg föj; det '. 1;md.,.-. skap, som frambars.. Och» Herr~ns kraft fullkomnades i svaghet». Missionär Folke, söm på grund.af trqtt~. het och öfveransträngning hela f. ni. ' led af svindel, förmådde nätt och. jämt gå till, kyrkan. Meri- mycken bön var i verksamhet för hortom 9ch ' för offerstunden, och när br. F. kom-_ mit upp i predikstölei;l, fick han kraft, af Gud att hålla ett mäktigt gripande föredrag om den icke kristna kvin,nans nödläge. Därefter talade under~. tecknad om den kristna kvinnan och FRÅN HEMARBETET. missionen. Man erfor, att detta möte F föj;egåtts af mycken bön. En förunderlig stillhet rådde i, den stora RÄN' SOMMARENS RESOR ÄR, ' äfven p.tt anteckna, att kand. församlingen; många voro djupt gripna, Österberg. besökt åtskilliga platser i och man förnam, att här var missionens heliga sak en hjärteangelägenhet. nedre Norrland och Dalarne, samt att kand. Torsten Folke gjort en När sedan missionsoffret sammanräknades, befanns det, att icke mindre kortare resa till Småland och Skåne. Missionär Aug. Berg har sedan sin än r,056 kr. lagts i de vid utgångarna hemkomst redan hunnit med att besöka en del platser i Småland, sär dagen hade Kinakretsen i, Göteborg framställda offerskålarna. P å mån ~ skild t då Östra Härads ungdomsförb. anordnat ett möte på K. F. U. M., årsmöte i Hvetlanda. Sedan har då äfven missionär Spira från Augustanasynoden frambar en hälsning från missionär Berg medverkat vid Södertälje-konferensen Samt hållit föredrag här i Stockholm. som ett mycket uppmuntrande minne. Kina. Besöket i Göteborg kvarstår Missionär.. och fru Wester hafva äfven under sommaren haft flera tillfällen att ' med~erka vid missions ' N. B-n..., möten i sina respektiva hem bygder, i Nerike och Mönsterås. Den 5 okt. anträder bro Wester en resa i Östra Härads ungd.:förb., föreningar.. 'FRAN REDAKTIONEN. Söndagen' d. 9 sept. hade Göte borgsgruppen af L. M. F. anordnat en in OCH EXPEDITIONEN. ' samlingsfest till förmån fö!, det kvinnl. N :Rr7 A MEDD'ELADES, ATT seminariet i Yuncheng och dit kallat l, en större gåfva till en understödsfond för missionärer inkommit. missionär Folke och undertecknad. Ev. missionsföreningens styrelse hade Det är oss en glädje att nu kunna omtala, att ytterligare 2>400 kr. skäflkts välvilligt ' ställt Betlehemskyrkan till L. M. F:s förfogande. Både f. m. och för samma ändamål. Med. gåfvan e. m : voro stora skaror ' samlade. följde en hälsning genom ordet i EL Själfva insamlingsfesten på e. m. blef.s: 23:»Han sj älf är sin kröpps frälsare.» I ' sanning; vi 'kunna. en verkligt o!ö!g ~1ig högtidsstund. aji~fo'rt

20 260 KINA-MISSIONSTIDNINGEN. 1 Oktober resa baneret»ebenesen) och:»herren försen). S. M. K :s julkalender, Hans Stjärna i Östern, är nu under tryckning och kan när som helst rekvireras från expo V~ i hoppas innerligt, att den nödtvungna prisförhöjningen - 25 öre pr ex. - ej skall verka menligt på dess spridning, utan att den lilla kalendern alltfort skall få gå ut på sin viktiga mission, ja, om möjligt i än större utsträckning än förut. Den som härtill medverkar, gör en verklig missionstj änst. JULGAFVOR TILL MISSlO:: NARERNA. SOM DET I AR ICKE VARIT möjligt att sända jullådor till Kina, vilja vi föreslå de vänner, som önska glädja våra missionärer med julgåfvor, att i stället för saker sända dem penningar. Om sådana insändas till expeditionen, skola vi med glädje fortskaffa dem. FOR S. M. K:s BEDJANDE VANNER. TACKSAGELSEAMNEN: ATT I provinsen Shansi de yttre förhållandena varit så lugl)a detta år i jämförelse med under föregående, så att arbetet fått pågå i frid. - Att Gud på ett så underbart sätt gått frall?- i Hoyangs och Hanchengs distrikt. - Att så många inom församlingen. fått en eller flera af sina närmaste med sig på vägen till lifvet (sid ). Den villighet att lyssna till evangelium, som ådagalägges af hedningarna inom Ishih distrikt (sid. 266).. De framsteg, som gjorts inom församlingen i Tungchow fu i fråga om själfunderhåll (sid. 266, 267).. Tacksägelse- och bön~ämnen: De IIO,. som i våras inbärgades i församlingen i Hoyang och Hancheng (sid ). De II, som i Ishih distrikt erhållit dopet (sid. 266). Fru Hahnes lilla söndagsskola (sid. 269, 270 )... K. F. U. M. och seminariet i Yuncheng. - De ro unge män, som i våras afslutade sin 4-åriga kurs och som nu gått ut till olika platser att verka Herrens verk (sid. 268). Böneämnen: Missionär Lindens vistelse i Hoyang såsom missionär Berglings medhjälpare (sid. 263). Den å sid. 267 omtalade unge musikanten, att han må erhålla ett arbete, som icke är Herren till vanära och hans egen själ till skada. Den unge man, som nyligen börjat studera»läran», att han i likhet med sin hustru må fatta det eviga lifvet (sid. 265). Hvar och en af de nydöpta, att de må bevaras, växa i nåden och blifva själavinnare. - De som fått tiden för sitt dop uppskjuten. - Att ingen af de äldre kristna må falla för frestelsen att tro sig säker. - De många ensamma, längtande, kämpande själarna, som sällan få samlas med Guds folk och sällan ha tillfälle att höra en evangeiii förkunnare. -De många, som hört evangelium, men synas förakta det (sid. 265, 266). Alla missionens infödda medhjälpare. Resorna i hemlandet och hemarbetet i dess helhet. Visa tidningen för edra vanner och bekanta och uppmana dem att prenumerera å densamma 1