I väntan på ett nytt kök

Transkript

1 Nummer 2, 2014 personaltidningen för Norrbottens läns landsting I väntan på ett nytt kök sidorna Tema: Forskningen som utvecklar vården sidorna 6 9 Lennart Nilssons bilder tillbaka i Arjeplog sidorna Ylva Sundkvist: Är det för lugnt blir jag lat sidorna Gästkrönikören jan-erik lundström Tidsresande är att fånga upp tankar, känslor och drömmar från en annan tid.

2 VÄLKOMMEN innehåll Vårdpersonalen åldras oroväckande snabbt 4 Då och då händer det att mina barn funderar över vad de ska bli. Till dem och alla andra unga har jag egentligen bara ett råd: satsa på vården. Tänk att utbilda sig till ett yrke som får arbetsgivare runt om i Sverige att tindra med ögonen. Socialstyrelsen har statistik som visar att i stort sett samtliga personalgrupper i vården har lätt att få arbete. Och efterfrågan kommer inte att minska. De vårdanställda blir nämligen allt äldre i en rasande takt, med väntande pensioneringar som följd. Medianåldern för specialiserade läkare har stigit från 47 år 1995 till 54 år Under samma 16 år har specialistsjuksköterskornas medianålder stigit från 46 till 54 år. Vårdpersonalen åldras med andra ord oroväckande snabbt. Parallellt med att läkarna och sjuksköterskorna blir äldre ökar förstås andelen gamla i befolkningen i stort. Regeringskansliets rapport Den ljusande framtid är vård ger en bild av hur behovet av vård och omsorg förändras när fler lever längre. Efterfrågan av personal inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen beräknas öka med omkring 50 procent fram till De cirka helårsarbeten som fanns år 2008 bör bli fler på 40 år. Detta från ett landstinget för 25 år sedan... ADB-avdelningen föreslår att landstinget ska satsa 105 miljoner kronor under fem år på datorer i vården. Före januari 1990 bör det finnas en dator per lasarett. Det är oklart om det blir systemet Vania som ska användas. I juni beslutar förvaltningsutskottet hur snabbt och hur mycket som ska investeras. Ur Landstingstidningen nr utgångsläge där det redan saknas många barnmorskor, läkare, specialistutbildade sjuksköterskor Så, mina kära barn, vill ni vara säkra på att behövas i framtiden bör ni rikta blicken mot sjukvården. Att det råder brist på läkare har vi vant oss vid, men nu är alltså även sköterskebristen ett faktum. I Norrbotten har svårigheterna att få tag i undersköterskor och sjuksköterskor lett till att operationer ställts in och vårdplatser reducerats. För att se om det går att frigöra sköterskekompetens har projektet Vårdnära service startat, något vi berättar om i detta nummer. I veckan fick jag träffa en man som lika gärna kunde ha varit död. Det var vid ett av alla åk i Riksgränsen som det som inte fick ske ändå hände ambulanssjuksköterskan Christoffer Mäkitalo drogs med i en lavin. Mer om det på sidan 19. De senaste dagarna har solen äntligen kommit tillbaka. Hoppas ni får fina dagar i vår och vad ni än ägnar er åt, var rädda om er. ulrika englund, redaktör för Insikt... Och för 10 år sedan Röntgen i Sunderbyn och Gällivare är redan digitaliserad. Nu har 32 miljoner kronor avsatts för att utöka verksamheten. Från 2006 ska digital röntgen användas på alla sjukhus och på åtta vårdcentraler i länet. Röntgenbilderna ska finnas i ett gemensamt digitalt arkiv och enkelt kunna nås från olika orter. Ur Landstingstidningen nr ST-workshop i Gällivare Forskare på frammarsch 6 9 Omvårdnad och rehabilitering är områden som få hittills har disputerat inom, men en förändring är på gång. Temat handlar om de nya forskarna. Nilssons berömda bilder Lennart Nilsson var bara 22 år när han kom resande till Arjeplog. Fotografierna av barnmorskan Siri Sundström gjorde honom känd även för en internationell publik. Nu är bilderna tillbaka där de hör hemma. Köksrenovering i Piteå Kostpersonalen vid Piteå älvdals sjukhus har sedan i höstas lagat mat under speciella förhållanden i en container. Nu väntar ett totalrenoverat kök på att tas i bruk. Kulturhistoria för de minsta 14 Norrbottens museum har en ny utställning på gång. Den heter Kan själv! och riktar sig till tvååringar och yngre. En lyssnande chef Ylva Sundkvist, chef för den nya divisionen Närsjukvård, har ett fotografi av en alligator på sitt arbetsrum. Djuret är en påminnelse om att lyssna i stället för att prata i onödan. Vid livets slut 20 För ett år sedan flyttades de fyra Pavaplatserna i Gällivare från kirurgkliniken till medicinkliniken. Insikt besöker avdelning 8, där de allra svårast sjuka får hjälp. Dessutom: Sen sist 5 Gästkrönikören 13 På gång 14 Dagens ros 16 Nytt om namn 17 Krysset 18 Doktor Warg kåserar 19 Ur museets samlingar 19 Foto: maria ÅSÉN insikt är en personaltidning producerad vid kommunikationsavdelningen, Norrbottens läns landsting. Den utkommer med fem till sju nummer per år och har en upplaga på exemplar. Insikt på webben: nll.se/landstingstidningen Postadress: Insikt Norrbotten Kommunikationsavdelningen Box 868, Luleå Besöksadress: Kulturens hus, Skeppsbrogatan 17, Luleå Ansvarig utgivare: Anna Källström, kommunikationsdirektör Redaktör: Ulrika Englund , ulrika.englund@nll.se Grafisk form: Tor-Arne Moe, Moe Media AB Omslagsfoto: Maria Åsén Pressläggning: 7 april 2014 Årgång: 42 Nästa nummer: 13 juni 2014 Teknisk produktion: Daily print Innehållet i Insikt får gärna citeras om källan anges. Norrbottens läns landsting, NLL, har till huvuduppgift att erbjuda länets cirka invånare hälso- och sjukvård samt tandvård. Landstinget arbetar även med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. NLL bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 33 hälsocentraler, 26 tandvårdskliniker och fyra tandvårdsannex. Landstinget är en av länets största arbetsgivare med cirka anställda. Bland dessa finns drygt 700 läkare och sjuksköterskor. 500 personer arbetar med tandvård, 430 med teknik, 100 med socialt och kurativt arbete, 70 med kultur/turism och med administration. 2

3 Uppdelning ska frigöra utbildad vårdpersonal Bäddat för förändring? Angnett Bristen på sjuksköterskor och undersköterskor har lett till neddragning av vårdplatser och operationer på Sunderby sjukhus. En pusselbit för att komma tillrätta med kompetenskrisen kan vara att låta vissa uppgifter skötas av andra än vårdutbildade. Tanken är att rätt händer ska göra rätt saker, säger Stefan von Below, FM-chef i division Service. För fyra år sedan tog von Below initiativ till en utredning om kostpersonal skulle kunna ansvara för hela kedjan av mat, fram till patienten. Teija Joona, divisionschef i Service, ansåg att frågan var angelägen även för andra delar av verksamheten, något som nu resulterat i ett projekt med namnet Vårdnära service. Tanken är att identifiera vad som tillhör vårdens kärnverksamhet och vad som är stödfunktioner. På sikt kan serviceuppgifter försvinna för undersköterskor och sjuksköterskor, som i stället får tid till patientarbete. Vi är långt ifrån först med att titta på det här. Många landsting har funderingar på eller har redan börjat med att skilja på kärn- och stödverksamhet, konstaterar Stefan von Below och berättar om studiebesök till olika landsting. Två resor gick till andra länder, Holland och England. I Holland har personalen på en vårdavdelning antingen vita eller blå rockar. De vitklädda svarar för den medicinska behandlingen, medan de blåklädda svarar för servicedelen. Men det viktiga är inte hur man löser det praktiskt utan att det verkligen blir bättre för både patienter och personal. Arbetet med att ringa in vad som hör till vården och vad som är stödfunktioner är i full gång. I vår genomförs en studie där moment klockas för att göra det möjligt att beräkna hur mycket tid som går åt till olika sysslor. En extern konsult utför studien, som även innehåller intervjuer och flödesanalyser. I dag kan vårdpersonal ägna en hel del tid åt att duka bort, beställa varor och flytta sängar. Det är uppgifter som i stället skulle kunna utföras av servicepersonal, säger Stefan von Below. Att rengöra sängar och bädda rent är annat som utförs av undersköterskor och på vissa håll sjuksköterskor. Frågan är om det är vad vårdpersonal med sin specifika kompetens ska ägna sig åt. Projektledare för Vårdnära service är Lisette Sällström, som har 21 år som sjuksköterska bakom sig. Hon anser att projektet ligger rätt i tiden, inte minst med tanke på den sköterskebrist som råder. På det här sättet nyttjar man medarbetarnas kompetens på ett Undersköterskan Angnett Backman tror att projektet Vårdnära service kan leda till något bra för såväl personal som patienter. Foto: MARIA ÅSÉN Stefan von Below och Lisette Sällström anser att projektet ligger rätt i tiden. bättre sätt och får ökad tillgång till vårdpersonal, säger hon och tillägger att flera enheter och avdelningar redan insett att det finns vårdhänder att vinna med det nya sättet att tänka. Transportörer och köksor har anställts för att avlasta personalen. Nästa steg i projektet är pilotundersökningar, där det nya sättet att dela upp arbetet provas. Vårdavdelningarna 2 och 3 samt rehab och ivak/akuten vid Kalix sjukhus har valts ut, liksom avdelningarna 33 och 53 i Sunderbyn. Intresset för att delta har varit stort, säger Lisette Sällström. Siktet är inställt på att starta piloterna den 1 oktober. De ska sedan pågå ett år. I praktiken utvärderas arbetet under hela året. Om verksamheten fungerar bra fortsätter avdelningarna att jobba så här, förklarar Stefan von Below. I förlängningen kan piloten mynna ut i en helt ny tjänst inom landstinget. En utbildning planeras, som utgår från de specifika behov den aktuella avdelningen har. Innebär det här att undersköterskor och sjuksköterskor som blir av med arbetsuppgifter kan förlora jobbet? Ingen kommer att bli uppsagd, däremot kan det hända att naturliga avgångar inte ersätts. Inga nya pengar kommer att tillföras, omorganisationen ska göras inom de befintliga ekonomiska ramarna, säger Stefan von Below. Han konstaterar att en förändring av service- och vårdorganisationen kan bli både jobbig och krävande. Men i dag står vi inför det faktum att vårdavdelningar får stänga för att det saknas personal. Det är hög tid att hitta en hållbar lösning på ett problem som har funnits länge. ULRIKA ENGLUND Backman, undersköterska, är positiv till en uppdelning av kärn- och stödverksamhet i vården. Det kan leda till att vi får mer tid till patienterna, säger hon. Angnett Backman är i färd med att rengöra en säng efter en patient som fått åka hem. Hon tar bort sängkläderna och torkar stålrör och galonmadrass med ytdesinfektion. Därefter torkar hon av lampan, sängbordet och annat runt sängen, innan hon fortsätter med garderoben, soffbordet, tvättfatet och till och med fönsterbrädan. Hon jobbar snabbt och effektivt. Efter 34 år i vården har hon vanan inne. Men nu är en förändring vad gäller hennes arbetsuppgifter på gång. Angnett Backman är en av två undersköterskor på vårdavdelning 53 i Sunderbyn som är utsedda till kontaktpersoner i projektet Vårdnära service. På avdelningen vårdas i huvudsak kirurgiska patienter. Om man får bort allt vi gör extra så kommer vi att hinna med patienterna på ett annat sätt. En del tror att vi istället riskerar att bli av med jobbet, men jag ser det inte så. Jag ser det som en möjlighet Redan i dag finns en transportör/ köksa på avdelningen. Våra patienter behöver transporteras hit och dit på sjukhuset, till exempel till och från röntgen. Det sköter han. Dessutom ställer han fram och tar bort i köket och plockar ur diskmaskinen. Han tar en hel del av det som annars skulle ha legat på oss. Men fortfarande är det avdelningens undersköterskor och sjuksköterskor som sköter bäddning och sängrengöring, tvätt- och sophantering och kaffekokning, för att nämna några av de dagliga uppgifterna. För att ta reda på hur lång tid som går åt till de olika sysslorna har en tidsstudieman varit på besök. Under två veckor fyller sedan de anställda i en tabell hur ofta de utför olika servicesysslor. Jag ser uppdelningen som en möjlighet, inte ett hot, konstaterar Angnett Backman. ULRIKA ENGLUND Fakta Tidsstudien 121 servicemoment är identifierade och ingår i tidsstudien. Dit hör: O Ställa i ordning frukost, dela ut lunch, servera middag O Diska O Beställa varor O Tömma tvätt- och sopsäckar O Rengöra sängar O Torka av sängbord, köksbord, tangentbord, telefoner O Transportera patienter O Hjälpa patienter att hämta recept i apoteket och handla i kiosken Källa: Division Service 3

4 Den svåra kombinationen för ST-läkare i Malmfälten: JOBB & FAMILJELIV Det behövs fler ST-läkare till Malmfälten. Under den närmaste femårsperioden skulle vi klara av att utbilda cirka tio specialister inom länssjukvården i Gällivare, utöver de som är igång nu, säger Per Berglund, divisionschef Länssjukvård. Hur ska landstinget få fler läkare som gör sin specialisttjänstgöring, ST, i Gällivare och Kiruna i framtiden? Det var den centrala frågan under en workshop i Gällivare i februari. Deltog gjorde AT- och ST-läkare, specialister, chefer, studierektorer och HR-personal från olika sjukhus och verksamheter. AT- och ST-läkarna är viktiga ur rekryteringssynpunkt upp emot 70 procent av alla färdiga specialister på Gällivare sjukhus har gjort sin AT-tjänstgöring och delar av sin ST på orten. Men bara under det senaste halvåret har flera specialister i Gällivare gått i pension och lämnat sina jobb på sjukhuset, erfarna doktorer som hade behövts som handledare för de blivande specialisterna. Per Berglund skissar upp två framtidsscenarier för specialistbemanningen inom länssjukvården: Det första alternativet är att hitta lösningar som gör att ST-läkare som bosätter sig i Gällivare kan kombinera sin specialistutbildning med ett familjeliv. Vi vet att många får barn just de här åren och har svårt att lämna familjen under långa perioder för att göra delar av utbildningen på annat håll. Det andra alternativet är att länssjukvården i Malmfälten till stora delar bedrivs med hjälp av rotation av specialister från kusten eller andra delar av landet. Man kommer till Gällivare och jobbar men har sin bostad och familj exempelvis vid kusten, säger han. När Per Berglund ska ge en bakgrund till den specialistbrist som uppstått använder han ordet multifaktoriell flera faktorer samverkar och bidrar till en viss effekt. En är den strukturförändring som lett till en koncentration av sjukvården, både sett till länet, regionen och landet. Av kvalitetsskäl har vi varit tvungna att samla operativa ingrepp till färre Vid träffen i aulan i Gällivare sjukhus diskuterades ST-läkarnas framtid i Malmfälten. Från vänster Åsa Ek Edström, Kristina Östman, Maria Joelsson, Gregory Olsson Lalor, Peter Olsson och Torgny Elmerot. Foto: MARIA ÅSÉN ställen och färre händer. Det man gör ofta blir man bättre på och därför har vi idag bara tre operationsavdelningar med narkos igång i Norrbotten. Samma krafter har inverkat på förlossningsvården och ligger bakom koncentrationen till två förlossningsenheter i länet. Följden blir att en ST-läkare, framför allt inom länssjukvården, inte kan genomföra hela sin utbildning på ett mindre sjukhus, säger han. En annan orsak är att kraven på vad en specialist ska kunna och kraven på en utbildande klinik skärptes i och med Socialstyrelsens senaste målbeskrivningar för ST-utbildning. Det gäller både teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter. Det gör det svårare för mindre kliniker att utbilda specialister. För att klara de krav som ställs behöver ST-läkarna i högre utsträckning än tidigare göra randningar vid större sjukhus, exempelvis i Sunderbyn och Umeå. Under workshopen diskuterades frågor gruppvis, bland annat dessa: O Vvad blir konsekvenserna av att inte satsa på st-läkare i Malmfälten? O Sska specialisttjänstgöring i Gällivare/ Kiruna utformas på samma sätt som vid kusten? O Hur kan landstinget underlätta för stläkare som behöver vistas på annan ort? O Kkan distansöverbryggande teknik användas i större utsträckning? Engagemanget var stort och vid den avslutande presentationen av dagens diskussioner formligen smattrade synpunkter, önskemål och nya frågeställningar in. Bland annat framkom att hjälp med bostäder, individanpassade scheman och möjlighet till distansutbildning är viktiga områden för de läkare som nu gör sin AT eller ST i Malmfälten. Det var just det som var vår tanke med dagen, att ge tillfälle till en öppen brainstorming. En del som kom fram visste vi sedan tidigare, annat var nytt, säger Per Berglund. Hur kommer ni att gå vidare? Vi gör en sammanställning av synpunkterna och ska jobba vidare med frågan, men har än inte satt ner foten och bestämt hur. ULRIKA ENGLUND Fakta Specialisttjänstgöring O En specialisttjänstgöring, ST, omfattar minst fem år, men det är inte ovanligt att läkarna tar ytterligare några år på sig för att bli färdiga. O De perioder som krävs för utbildning vid andra sjukhus kallas randning. Vad är det viktigaste för att få ST-läkare till Gällivare och Kiruna i framtiden? Erika Hedén, AT-läkare i Gällivare: Att det finns utrymme för individuella anpassningar, exempelvis vid randning, och att man förstår att många faktorer påverkar valet av st-ort. Människor vill göra ST här, men måste kunna kombinera tjänsten med till exempel ett familjeliv. Ola Wulf, överläkare/studierektor för AT-läkare, Gällivare: Att vi tar hand om dem på bästa sätt och ger dem möjlighet till ett bra socialt liv, även under de perioder de behöver pendla till ett annat sjukhus. Givetvis är det dessutom viktigt med en bra utbildning och ett gott handledarskap. Alexandra Svensson, at-läkare i Gällivare: Bra handledning och flexibilitet i ST-upplägget som gör individanpassningar möjliga. Jag tror dessutom att många skulle uppskatta att göra en stor del av sin specialistutbildning på en plats och inte behöva flytta runt. Sara Lei Lei, AT-läkare i Kiruna: Jag tror på en god balans mellan ett meningsfullt arbetsliv med kontinuerligt lärande och en innehållsrik fritid med möjlighet till ett lyckligt familjeliv, för läkare som är i den fasen av livet. Det är livsviktigt för framtida läkarförsörjning att medicine kandidater, läkarassistenter, vikarierande underläkare och AT-läkare får bästa möjliga mottagande. Mjukisdjur till tröst Barnsjukvården vid Sunderby sjukhus har fått 479 mjukisdjur från Ikea i Haparanda. Satsningen är en del av en årlig kampanj. Vi är glada över gåvan som betyder att vi kan ge en present till barn som genomgår behandlingar hos oss. En nalle kan bidra till att trösta ledsna barn som har det jobbigt, säger Chatarina Boqvist-Cedergren, vårdchef för barnmedicin och habilitering. kronor per månad. Det är medellönen för läkarsekreterare i Norrbottens läns landsting. Detta apropå lönestatistiken i förra numret av Insikt, där läkarsekreterarna (och flera andra yrkesgrupper i vården) inte fanns med. Summan avser tillsvidareanställd personal i 2013 års lönenivå. 4 Här är Årets förnyare i landstinget Tre chefer har utsetts till Årets förnyare Det här är ett lagarbete. Utan duktiga medarbetare hade jag aldrig kunnat få ett sådant här fint pris, säger Elisabeth Eero, verksamhetschef vid Övertorneå hälsocentral. Elisabeth Eero fick ta emot utmärkelsen tillsammans med Lena Norlund, länschef för Laboratoriemedicin, och Stefan Stridsman, verksamhetschef för Kompetenscentrum rehabilitering, rehabiliteringsmedicin. Det skedde under ledardagen i februari. Alla tre pristagare uttrycker glädje över priset men är överens om att det ska delas med duktiga medarbetare. Det är inget enmansjobb att bli en bra chef och ledare det blir man tillsammans med sina anställda. Det är personalen som skickat in för- Lena Norlund, Stefan Stridsman och Elisabeth Eero Årets förnyare Foto: GRETA SKÖLD slag på bra chefer, utifrån följande skrivning: Har du och dina kollegor en chef som lyckats förnya och förbättra verksamheten eller sitt ledarskap på ett sätt som ni är stolta över, och som ni vill rekommendera andra att lära av? Ur motiveringarna: Lena Norlund är en inspirerande, orädd ledare som ser möjligheter och kan inspirera och utveckla sina medarbetare. Hon lyssnar och följer upp förbättringsarbeten och vill ha delaktighet genom kontinuerlig dialog. Elisabeth Eero har under alla år som verksamhetschef varit positiv till förändrings- och förbättringsarbeten från lokal nivå till EU-nivå. Vi upplever att hon alltid är steget före i tanke och handling. Stefan Stridsman visar stort engagemang för verksamheten och personalen. Sedan han blev chef har verksamheten effektiviserats och utvecklats på alla plan, inte minst genom Carf-certifieringen som genomförs nu i dagarna efter många års arbete.

5 sen sist Nyheter från landstingets webb Färre vårdplatser på ortopedin På grund av sjukdom bland de anställda och brist på sköterskevikarier beslutade landstinget i slutet av februari att minska antalet vårdplatser från 43 till 32 på ortopediavdelningarna i Sunderbyn. Endast akuta ortopediska operationer ska genomföras. Planerade ortopediska operationer ställs in eller flyttas till Piteå älvdals sjukhus. och uppehåll i överviktskirurgin Sunderby sjukhus gör ett uppehåll vad gäller planerade magsäcksoperationer från 24 mars och framåt. Den reducerade verksamheten beror på bristen på nattsjuksköterskor. Avdelningarna som berörs är kirurgavdelningarna 51, 52 och 53 i Sunderbyn. I väntan på att situationen med nattpersonalen är löst görs endast ett fåtal tidigare inplanerade magsäcksoperationer, så kallade gastric bypass. Bristen på sjuksköterskor blir extra påtaglig under förkylningstider. Dock är situationen inte unik för Norrbottens läns landsting även på andra håll i landet saknas det sjuksköterskor och undersköterskor på sjukhusen. Varje morgon strukturerar personalen dagen för varje patient. På eftermiddagen samlas man igen för att reflektera. Från vänster Sara Ölund, undersköterska, Mary Apolinario, sjukgymnast, Lena Andersson, enhetschef, Eva Karlsson, undersköterska, Petra Lindfors, dagsköterska, och Lovisa Eriksson, sjuksköterska. Foto: SOFIA WELLBORG Aktivt teamarbete i Piteå MINSKAR TRYCKET Piteå älvdals sjukhus utsågs nyligen till Sveriges bästa mindre cin. enhetschef vid stroke/internmedi- sjukhus av tidningen Dagens Medicin. Bakom resultaten som lett dit ligger bland annat en satsning på ett strategiskt förbättringsarbete. Idag finns effektiva vårdkedjor där alla involverade arbetar mot samma mål. Sjukhuset i Piteå har brottats med långa medelvårdtider, höga kostnader per patient och hög arbetsbelastning för personalen, precis som många andra sjukhus. För att lyfta sig ur gamla traditioner och synsätt krävdes gemensamma krafttag. Arbetet är gjort på avdelning 2 A, stroke/internmedicin, och på avdelning 2B, akutgeriatrik/rehabilitering, som har 18 vårdplatser vardera. En kritisk granskning av rutiner och arbetssätt inleddes. Bland annat sågs rondrutiner, vårdplanering och informationsplanering över. I varje skede av vårdkedjan, från inskrivning till vårdtid, utskrivning och uppföljning, finns nu en tydlig process som ska följas. Vid en daglig morgonrapport för varje patient planerar sjuksköterska, undersköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast dagen tillsammans. Alla parter har också en gemensam reflektion på eftermiddagen där de diskuterar vad som var bra, vad som kunde göras annorlunda och så vidare. Det aktiva teamarbetet har lett till snabbare bedömningar; patienterna slipper vänta i onödan mellan de olika insatserna. Bättre riskbedömningar och de snabba insatserna Enhetschefen Lena Andersson ser positivt på de nya rutinerna som lett till stora förbättringar. Magnus Öström, enhetschef, deltar i de dagliga morgonmötena med representanter från alla yrkeskategorier. från dag ett ger bättre resultat för omvårdnaden och vårdtiden. Vi jobbar med ett strukturerat arbetssätt och med rutiner för dokumentation och kommunikation enligt modellen SBAR (situation, bakgrund, aktuellt tillstånd och rekommendation). Även patienten och dess anhöriga är delaktiga i planeringen, förklarar Lena Andersson, Två gånger per år granskas så kallade kostnadsytterfall, vilket innebär att man i efterhand aktivt studerar ovanligt långa, kostsamma eller på annat sätt avvikande vårdtider. Informationen bryts ner till idéer om förbättringar som ska leda till att så lång vårdtid undviks nästa gång. Man granskar också återinläggningar som sker på avdelningarna. Begreppet ett gott vårdtänk, där man ser hela människan och inte bara dess sjukdom, genomsyrar arbetet mer nu än tidigare. Inledningsvis var personalen till viss del avvaktande. Idag är det genomgående positiva tongångar. Det är bra att börja dagen tillsammans med alla som arbetar med patienten och att alla yrkeskategorier är med. Även vi sjukgymnaster som annars jobbar lite ensamt, säger Mary Apolinario. Arbetsmodellen för varje yrkeskategoris vårdprocess och dagliga insats fungerar också som en instruktionsmall för ny personal. Det gör vården mer effektiv, förklarar Magnus Öström, enhetschef vid akutgeriatrik/rehabilitering. Medicin- och rehabiliteringskliniken har fem vårdavdelningar med sammanlagt 98 vårdplatser. Förbättringsarbetet under 2013 beräknas ha sparat vårddygn motsvarande nio till tio vårdplatser på kliniken. Men det här är ett arbete som aldrig blir färdigt utan ständigt fortgår, summerar verksamhetschefen Eva-Lena Asplund. ANNA BERGSTRÖM Mer pengar till motion Friskvårdsbidraget har höjts från kronor till kronor. Höjningen gäller från januari Kundenheten byter namn Kundenheten vid Administrativ service i Boden byter namn till Patientkontoret. Det fungerar som landstingets interna servicebyrå för kundfakturor och sjukresor. Patientkontoret kan även besvara frågor om riks- och regionfakturor, ersättning till privata vårdgivare och ersättning för asylvård. Diabetesforskning av Berhan Yonas Berhan, barnläkare vid Sunderby sjukhus och doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet, försvarade i februari sin avhandling Epidemiologiska studier om barn- och ungdomsdiabetes. Ett av resultaten synliggör att föräldrarnas socioekonomiska ställning påverkar överlevnad vid typ 1-diabetes. Sambandet visade sig först när barnen blivit vuxna. För barn och ungdomar under 18 år med typ 1-diabetes fanns ingen koppling mellan ökad dödlighet och lägre inkomst och utbildning hos föräldrarna. Nytt kafé i historisk stil Norrbottens museums nyrenoverade kafé är invigt. I kaféet, som har tapeter och möbler med inspiration från nyklassicismen, serveras hembakat kaffebröd och smörgåsar. Nytt är också gratis trådlöst wifi. Patienters åsikt i enkät Närmare personer fick under hösten möjlighet att uttala sig om det läkarbesök de varit på vid en hälsocentral under september månad. 53,6 procent valde att svara. Undersökningen visar att patienterna tyckte att de blivit bemötta med respekt och att läkaren lyssnat på dem. Det är glädjande att patienterna är nöjda med bemötandet i primärvården. Det finns dock utvecklingsområden och dessa resultat är ett viktigt underlag för fortsatt diskussion tillsammans med utförarna inom vårdvalet, säger Kristian Damlin, beställarchef i landstinget. Nationell patientenkät är en återkommande mätning av patientupplevd kvalitet som genomförs varje år. Patienterna får bedöma och gradera sin upplevelse av bland annat bemötande, delaktighet och information. 5

6 TEMA de nya forskarna Ann-Sofie Forslunds fästman Johnny Sjöö lägger upp avhandlingarna på bordet utanför aulan. Betygsnämnden har radat upp sig på första bänk och Ann-Sofie Forslund står längst ner och väntar nervöst. Det är strax dags att redovisa fyra års forskningsstudier. För att vården i landstinget ska utvecklas och hela tiden bli bättre krävs forskning och inte bara i medicin. Omvårdnad och rehabilitering är områden som få hittills har disputerat i. Men en förändring är på gång. Insikt var med när sjuksköterskan Ann-Sofie Forslund blev filosofie doktor. Vi är väldigt stolta över Dagen D som i disputation. Dagen då fyra års forskarstudier ska redovisas. Den 14 februari i år var det upp till bevis för sjuksköterskan Ann-Sofie Forslund. Det är inget sammanträffande att disputationen om överlevande efter plötsligt hjärtstopp äger rum på Alla hjärtans dag. En ask med röda geléhjärtan är placerad vid kaffetermosen som står framme i foajén utanför aulan. Landstinget har utverkat tillstånd att få hålla disputationen i Sunderby sjukhus istället för på universitetet, vilket annars är regel. Det är ett sätt att lyfta fram att landstinget är en av huvudparterna i forskningsprojektet. Ann-Sofie Forslund var en av de fyra landstingsanställda som blev antagen till universitetets och landstingets gemensamma forskarskola i februari år Längst ner i aulan står hon nu och väntar medan aulan fylls av människor släktingar, vänner, andra forskare och inte minst kollegor från sjukhuset. Fästmannen Johnny Sjöö kånkar in en kartong med böcker innehållande avhandlingen med namnet En andra chans i livet en studie om personer som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Han lägger upp dem i travar på ett bord vid entrén, så att alla kan ta ett exemplar innan de går och sätter sig. Nervöst? Jo, medger Ann-Sofie Forslund, mellan lycka-tillkramarna. 6 Sedan drar det igång. Ann-Sofie Forslund slår sig ner vid ena änden av bordet, som för dagen prytts med blombuketter. Omvårdnadsprofessor Siv Söderberg från Luleå tekniska universitet inleder högtidligt det som ska bli en tre timmar lång genomlysning av Ann- Sofie Forslunds forskning. Filosofie doktor är den högsta akademiska examen man har vid universitet. I dag är en viktig dag för universitetet, för ämnet och för Ann-Sofie, fastslår hon. Hon presenterar opponenten Åsa Axelsson från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och betygsnämnden som sitter på främsta raden. Det kommer att gå till på följande sätt. Opponenten sätter in avhandlingen i ett sammanhang och därefter ställer hon frågor. Så varsågod, Åsa! Åsa Axelsson tackar för förtroendet och startar sitt anförande. Alla vi som sitter här har cirka fem liter blod i kroppen. Tio liter per minut pumpas genom hjärtat. Det är oss troget hela livet, varje dag, varje timme, varje minut. Men ganska tidigt i livet drabbas hjärtat av förkalkningar, fortsätter hon. Hur fort det går varierar. Blir det stopp i ett av kärlen får vi en hjärtinfarkt och i värsta fall stannar hjärtat. I lyckliga fall får vi vård i tid. Är det någon i närheten som kan hjärt- lungräddning, eller finns det en hjärtstartare då finns en chans att starta hjärtat och vi kan få en happy end. Om ingenting görs är överlevnadschanserna noll. Jag har varit ganska envis och har velat göra mycket själv. Ungefär 500 personer i Sverige räddas varje år till livet efter att ha drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Många av dem får efterverkningar som svår trötthet, minnes- och koncentrationssvårigheter, ångest, depression och posttraumatisk stress. Om dessa personer handlar Ann-Sofie Forslunds avhandling och Åsa Axelsson lämnar över ordet till henne. Tack alla ni som har kommit hit för att lyssna! säger hon och berättar om de elva djupintervjuer hon gjort. Nästan alla jag pratat med ger samma bild av vad som hänt. De säger att Det var inte min tur att dö den där dagen. Jag har fått en andra chans i livet. De har vittnat om en oerhörd tacksamhet över att det i närheten funnits rätt människor som klivit fram och gjort en hjärt- och lungräddning. De upplever att de gått från livet till döden och tillbaka igen. Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva personers liv före och efter att de drabbats av hjärtstopp. Avhandlingen innehåller dessutom flera delstudier som var och en har ett eget syfte. När hon redogjort för dem en god stund är det dags för Åsa Axelsson att ställa sina frågor i rollen som opponent. En ordentlig mangling väntar, där hon i punkt efter punkt vrider och vänder på metoder och forskningsresultat. Det första hon tar upp är beskrivningen av avhandlingens syfte. Jag tycker att din avhandling handlar mycket om riskfaktorer och prevention, men det kommer inte riktigt fram.

7 Den före detta kollegan Katarina Flodmark gratulerar med en blombukett och Tommy Forslund kramar om sin dotter. När allt är färdigt avslutar alla med att skåla. Ann-Sofie Forslund är glad och rörd. Ann-Sofie Forslund är huvudperson i dagens disputation som ska handla om livet före och efter plötsligt hjärtstopp. Foto: MARIA ÅSÉN henne Opponenten Åsa Axelsson ställer många och kniviga frågor. Hon uppehåller sig länge vid det statistiska underlaget hur många som verkligen drabbats av hjärtstopp. Tror du att det hade kunnat finnas anledning att vara kritisk till valideringen när det är så många som inte obducerats? Kan det inte finnas en osäkerhet i vad som är den faktiska dödsorsaken? Det finns alltid anledning att vara kritisk, medger Ann-Sofie Forslund. Valideringen i sig kan ju ha osäkerhetsfaktorer och det hade man kunnat lyfta fram i diskussionen. Det innebär att man förhåller sig kritisk till sin egen forskning. De diskuterar intervjutekniken och konstaterar att Ann-Sofie Forslund har fått fram häpnadsväckande öppna och detaljrika svar. Samtidigt märks det, när man läser intervjuerna, att du är rädd att missa något. Det kan vara svårt att sålla bort det som inte hör till syftet. Ann-Sofie Forslund svarar på frågorna en efter en med ett aldrig sinande tålamod. Sammanlagt tar det ungefär en och en halv timme. Vid flera tillfällen är Åsa Axelsson kritisk, men hon lyfter också fram det som hon tycker är positivt och avslutningsvis, innan hon lämnar över till betygsnämnden, säger hon: Jag tycker att du har lyckats väldigt bra. Jag vill bara säga att jag hoppas att du sprider de här kunskaperna som jag tror kan hjälpa oss att ge en bättre vård. Ledamöterna i betygsnämnden har lyssnat koncentrerat och nu är det deras tur att ställa frågor. Man har ju haft ont i magen, men nu kanske det släpper, Tack för en spännande och intressant dialog er emellan. Jag har förstått att du gjort alla intervjuer under arbetet med avhandlingen själv, men du har också en väldigt avancerad statistik. Har du gjort analysen själv också, eller har du haft en statistiker till hjälp? frågar professor Christer Andersson. Jag har varit ganska envis och har velat göra mycket själv. Men vi har en statistiker som har hjälpt mig när det behövts. I slutet av arbetet hade han gått i pension, men kom ändå in och hjälpte mig, berättar hon. De andra ställer också frågor, men de håller sig kort eftersom det dragit ut på tiden och lunchen närmar sig. Samlingen i aulan avslutas, men än är det inte färdigt. Betygsnämnden ska sammanträda en halvtimme och besluta om Ann-Sofie Forslund är godkänd eller inte. Pappa Tommy Forslund går fram och kramar om sin dotter. Han är både stolt och lättad. Om du bara visste det har varit mycket funderingar i förväg och som pappa har man fått ställa upp och peppa. Men nu känns det riktigt bra, säger han. Ann-Sofie Forslund är lycklig att det är över. Det är klart att det är en anspänning. Man har ju haft ont i magen, men nu kanske det släpper, säger hon leende och fästmannen Johnny Sjöö håller med. Man kan riktigt känna hennes avslappning nu, säger han. Det är dags att gå iväg till läkarstudenternas lokaler där borden är festligt uppdukade och smörgåstårtorna framställda. Kollegor och vänner passar på att gratulera lite i förskott under lunchen. En av dem som kommer fram med en stor blombukett är Katarina Flodmark. Tidigare jobbade hon och Ann-Sofie Forslund tillsammans som sjuksköterskor på hjärtintensiven, där Katarina Flodmark nu är enhetschef. Vi är väldigt stolta över henne, säger hon och tilllägger att hon tror att de kommer att få nytta av forskningen. Det är roligt att man lyfter fram vikten av omvårdnad och inte bara det medicinska i forskningen, säger sjuksköterskan Kajsa Svallfors som sitter vid samma bord. Även Mats Eliasson, forskningsansvarig i Monicaprojektet, är på plats för att gratulera. Hon har lett in forskningsprojektet på en helt ny bana. Vi har pliktskyldigast samlat in data om plötsligt hjärtstopp, men inte förstått hur värdefulla de var förrän Ann-Sofie fördjupade sig i dem. Plötsligt rör det på sig borta i korridoren och in kommer ledamöterna i betygsnämnden. Samtalen vid borden stannar av. Barbro Andersson tar till orda. Får vi be om allas uppmärksamhet. Betygsnämnden har sammanträtt och vi är helt eniga om att nu är Ann-Sofie filosofie doktor i omvårdnad. Vi vill gratulera henne och Luleå tekniska universitet och önska henne lycka till med den framtida forskningen. Ann-Sofie Forslund och många med henne får tårar i ögonen. Tack alla ni som varit med idag. Jag behövde det stödet, säger hon glad och rörd. ULRIKA VALLGÅRDA 7

8 TEMA de nya forskarna Karin Zingmark: Vi behöver fler forskarutbildade Filosofie doktor i sjukgymnastik, arbetsterapi eller omvårdnad. Hittills har de flesta forskare inom landstinget varit läkare. Nu kommer de nya doktorerna! För snart fyra år sedan träffade landstingets personaltidning de nyblivna forskarstudenterna Birgitta Nordström, sjukgymnast, Caroline Stridsman, sjuksköterska, Ann-Charlotte Kassberg, arbetsterapeut, och Ann-Sofie Forslund, sjuksköterska. Av 40 sökande hade dessa fyra tagits ut från landstingets verksamheter till den nystartade forskarskolan, medan ytterligare fyra forskare utsetts från universitetsvärlden. Jag förstod att det skulle bli blod, svett och tårar och många hinder att övervinna, sade Ann-Charlotte Kassberg i intervjun år Fram till dags dato har tre av dem hunnit ta sin forskarexamen, varav Birgitta Nordström så sent som den 14 mars. Den sista, Ann-Charlotte Kassberg, disputerar i höst. Forskarskolan har betytt jättemycket för oss. Vi har haft ett otroligt stöd från landstinget och Luleå tekniska universitet både vad gäller finansieringen och möjligheten att ingå i en doktorandgrupp. Att vi haft varandra under resans gång har också varit viktigt, säger Caroline Stridsman som doktorerade i december Tidigare har forskning inom landstinget varit något som enstaka eldsjälar främst läkare ägnat sig åt. - De som jobbar med omvårdnad och rehabilitering har en delvis annorlunda bakgrund än läkare och ställer därför helt andra frågor i sin forskning. Det är viktigt att vi arbetar tvärvetenskapligt inom landstinget och med olika perspektiv, så att vi får en bättre helhetsförståelse, säger Karin Zingmark, utvecklingsdirektör i Norrbottens läns landsting. Det handlar inte bara om personlig utveckling och om att bli en attraktiv arbetsgivare. I ett landsting som ska hjälpa till att utbilda inom olika vårdyrken krävs ett akademiskt klimat, något som också kräver en struktur som uppmuntrar och möjliggör forskning, förklarar hon. I vår organisation ska vi jobba kunskapsstyrt och evidensbaserat och därför behövs ett allt större antal medarbetare med en akademisk forskarutbildning. Både för att vi ska kunna ge en god utbildning till studenterna och för att vi ska dra lärdomar av vår verksamhet och föra den framåt allt för att få en bättre vård. Det första steget till en bredare och starkare forskning togs år 2002, då forsknings- och utvecklingsenheten, FoU-enheten, startades. Den är intimt sammankopplad med de två stora forskningsprogrammen Monica och Olin. Under 2010 startade FoU-enheten tillsammans med Luleå tekniska universitet den gemensamma forskarskolan för sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Fyra kom från landstingets verksamheter, fyra från universitetshåll. - Vi startade den för att vi ville skapa samverkansytor mellan landstinget och universitetet och en god utbildningsmiljö för våra forskarstudenter genom att bilda ett ramverk med gemensamma kurser, en tillhörighet och möjlighet att följas åt. Hur känns det nu när deltagarna i forskarskolan börjar nå sina mål? Jag tycker det är fantastiskt roligt. Blir det någon fortsättning på forskarskolan? Först och främst ska vi komma fram till hur tjänsterna ska utformas för dem som redan har disputerat eller snart disputerar, så att deras kompetens kommer till så stor nytta som möjligt och där är vi nu. Sedan får vi se vad som händer. ULRIKA VALLGÅRDA FAKTA Fler nya forskare Övriga forskare i forskarskolan, anställda av Luleå tekniska universitet, och deras ämnen: O Ulrika Lundström, arbetsterapeut: Personer med ryggmärgsskada och deras fritidsaktiviteter. O Anna Zotterman Nygren, legitimerad sjuksköterska: Bemötande inom primärvården ur personalens, de närståendes och de sjukas perspektiv. O Eva Lindgren, legitimerad sjuksköterska: Unga vuxna med psykisk ohälsa närståendes och personalens upplevelser av överflyttning från barn- och ungdomspsykiatrisk vård till vuxenpsykiatrisk vård. O Angelika Forsberg, legitimerad sjuksköterska: Att drabbas av en fraktur efter ett fall. Karin Zingmark, utvecklingsdirektör, framhåller kopplingen mellan forskarutbildning och en bättre vård. Foto: MARIA ÅSÉN 8 nummer

9 Tre forskare om sina projekt Ann-Charlotte Kassberg Vardagsteknik efter hjärnskada Ann-Charlotte Kassberg kommer i höst när hon är färdig med sin doktorsavhandling att tillhöra den lilla exklusiva skara i Norrbotten som disputerat i arbetsterapi. Hennes forskning handlar om användningen av vardagsteknik bland personer med förvärvad hjärnskada alltså en hjärnskada som uppkommit genom stroke eller trauma. Caroline Stridsman Leva med fatigue kraftlöshet vid KOL Caroline Stridsman, sjuksköterska, var först ut i forskarskolan med att disputera den 6 december Hennes avhandling handlar om symptomet fatigue, hälsa och välbefinnande hos personer som lever med KOL. Fatigue är ett annat ord för trötthet, men det är ingen vanlig trötthet som går att lindra med vila eller sömn. Personer med fatigue kan känna sig kraftlösa, ha dålig kondition, koncentrationssvårigheter, glömska, problem att återhämta sig efter ansträngningar och minskad lust till närhet och sex. Det handlar om alltifrån trötthet till total utmattning. Caroline Stridsman använde insamlade data i Olin-studierna och tittade närmare just på trötthetssymptomet. Dessutom genomförde hon två intervjustudier med frågor som handlade om hur det är att leva med fatigue och vad man kan göra för att uppnå ett bättre välbefinnande, trots sin sjukdom. Hon börjar med att fastslå att KOL är en underdiagnostiserad sjukdom. Många söker inte vård eller så upptäcks inte sjukdomen förrän den nått stadiet svår eller mycket svår. Samtidigt är fatigue ett symptom som kan komma redan tidigt i sjukdomen, visar hennes forskning. Vid medelsvår KOL är det ett ganska vanligt symptom. Ändå är det många drabbade som inte berättar om sin trötthet, varken för sjukvården eller för sina anhöriga. De betraktar det som en naturlig del av sin sjukdom. Det här är något Caroline Stridsman skulle vilja ändra på. Det är viktigt att man inom sjukvården pratar om fatigue för det finns faktiskt saker man kan göra för att lindra tröttheten. Många av personerna i intervjustudierna vittnade om att de mådde bra av fysisk aktivitet, till exempel promenader. Även om det förvärrade andfåddheten, så tyckte de ändå att det ökade välbefinnandet och orken. Att anpassa och planera sitt liv och att vara beredd på att ändra planerna om man inte orkar, är också något man kan göra. Många blev piggare av att sluta röka. Hennes studier visade dessutom att det finns en koppling mellan symptomet fatigue, lägre fysisk och psykisk hälsa och dödlighet bland personerna med KOL. Det är ytterligare en anledning till att försöka öka välbefinnandet både fysiskt och psykiskt hos denna patientgrupp. ULRIKA VALLGÅRDA Foto: anders alm Med vardagsteknik menar jag mobiltelefon, dator, tv, CD-spelare, kaffebryggare, spis ja, allt sådant som vi använder i vår vardag, berättar hon. Hennes doktorsavhandling innehåller flera delstudier. I den första har hon studerat personer mellan 18 och 64 år i arbete. Det visade sig att när hon observerade dem hade samtliga svårigheter att hantera tekniken på jobbet större svårigheter än vad de erkände i intervjuerna. En grupp hade stora svårigheter. Sedan fanns det en mellangrupp som behövde strategier för att klara tekniken ibland otillåtna strategier, som till exempel att skriva ner koder. En sista grupp hade inte så stora tekniska utmaningar på jobbet, men förutspådde att de skulle få problem i framtiden om kraven på teknikkunnande, till exempel datoranvändning, ökade. Den andra och den tredje delstudien handlar bland annat om de observationsinstrument som används för att bedöma människors förmåga att använda vardagsteknik. I fjärde delstudien ville hon ge någonting tillbaka. Hon följde upp, observerade och intervjuade fyra personer om deras behov av hjälp. Därefter försökte hon förbättra deras möjligheter i vardagen antingen genom att anpassa teknik i arbetet så att den blev lättare att använda för dem, eller genom att hitta strategier för att använda befintlig teknik. Vad är din viktigaste slutsats? Att personer med förvärvad hjärnskada behöver få hjälp och att det är något som både arbetsterapeuter och andra professioner måste uppmärksammas på. Till exempel räcker det inte att fråga om de har en mobiltelefon. Du måste också fråga om de kan använda den till att ringa olika samtal. ULRIKA VALLGÅRDA Foto: anders alm Foto: anders alm Birgitta Nordström Att stå upprätt när benen inte bär Birgitta Nordström, sjukgymnast, disputerade den 14 mars i år på ståendets betydelse för personer barn och vuxna som inte har egen förmåga att stå. Idén har jag fått från min kliniska erfarenhet. Jag har jobbat som sjukgymnast med både barn och vuxna och som hjälpmedelskonsulent. I en stor enkät har 320 personer svarat på frågor om användning av olika ståhjälpmedel: tippbrädor, ståstöd, ståskal och rullstolar med uppresningsfunktion. Jag ville veta vilka det är som använder ståhjälpmedel avseende ålder, kön och diagnoser, säger Birgitta Nordström. Många av dem hon frågade kunde inte besvara enkäten på egen hand, utan måste ha hjälp. Det betyder att det handlar om en ganska sårbar grupp med stora funktionsnedsättningar. I en intervjustudie tog hon sedan reda på av vilka orsaker de använde hjälpmedlen och hur det påverkade deras livskvalitet. Frågan löd: Berätta för mig vad ståendet betyder för dig?. Det mina studier tillför är de personliga erfarenheterna och upplevelserna av att stå. Svaren hon fick var mångfacetterade. För flertalet var det positivt att stå. De tyckte att de fick bättre blodcirkulation, att det påverkade mage och tarm på ett bra sätt och att det kändes skönt i kroppen. Samtidigt kunde det vara smärtsamt och uttröttande. Ståendet hade också en social dimension. Även här varierade erfarenheterna. En del upplevde större delaktighet, dels för att de hamnade i ögonhöjd med andra människor, dels för att de kunde utföra vissa aktiviteter bättre stående. Främst vuxna som tidigare hade kunnat stå tyckte att det var väldigt positivt. Hon tittade också på det ur ett föräldraperspektiv. Föräldrar till barn som behövde ståhjälpmedel ansåg ofta att det var mer positivt med ståhjälpmedel än vad barnen själva gjorde. Hennes slutsats är att vi måste ta hänsyn till de berörda personernas egna upplevelser när det blir aktuellt att använda ståhjälpmedel. Vi ska beakta hur ståendet objektivt påverkar kroppen, men också den subjektiva upplevelsen för individen. Det är viktigt att vi kommer överens med den person som ska använda ståhjälpmedlet när, var och hur det ska användas, så att det blir meningsfullt. ULRIKA VALLGÅRDA 9

10 Siri Sundström tog sig fram genom skog och över fjäll, ofta till fots eller på skidor till gårdar i väglöst land. Fotografierna är dokument över en svunnen tid. Men redan när de togs, i mitten av 1940-talet, fick de stor uppmärksamhet. Barnmorska i väglöst land Den världsberömde fotografen Lennart Nilssons bilder från tidningen Se har äntligen hamnat där de hör hemma på Arjeplogs hälsocentral. Det handlar om det 69 år gamla bildreportaget om barnmorskan Siri Sundström. Farmor hade varit så stolt nu, säger barnbarnet Ann-Catrin Sadelius. 10 Lennart Nilsson är nog mest känd för sina vetenskapliga fotografier av människans inre. De första bilderna i den genren kom på 1960-talet med Ett barn blir till som blev både böcker och filmer. Det ledde bland annat till att Nilsson handplockades som bildchef för den ansedda amerikanska bildtidningen Life Magasin. Kanske var det med reportaget från 1945 i Arjeplog som den då 22-årige Lennart Nilssons intresse för barnets tidiga stadium föddes. Det anses i alla fall att han fick sitt natio- Henrik Ygge från Norrbottens museum hänger Lennart Nilssons bilder i väntrummet utanför barnmorskans mottagning. Foto: KJELL ÖBERG sig till mig och önskade den som landstingskonst i hälsocentralen. Sedan gav det ena det andra, berättar Henrik Ygge. Första gången som Kerstin Juntti- Lestander kom i kontakt med bildernella genombrott som fotograf med dessa bilder. I sitt arbete tog sig Siri Sundström fram mellan byarna i fjällkommunen Arjeplog till fots, på skidor, med hjälp av häst och släde eller med gengasbilar. Och Lennart Nilsson fanns där med sin kamera, vilket resulterade i ett exotiskt arbetsplatsreportage. De 20 svartvita fotografierna publicerades över fyra sidor i tidningen Se och väckte stor uppmärksamhet i hela landet. Nu 69 år senare har landstinget köpt in åtta av bilderna, ramat in dem och hängt dem i hälsocentralen i Arjeplog. De fyller en viktig funktion genom att de berättar om en barnmorskas arbete här på orten, säger Henrik Ygge, som ansvarar för landstingets konst. Fotografierna är placerade i väntrummet, intill den nuvarande barnmorskan Kerstin Juntti-Lestanders arbetsplats. Idén kommer från henne. Hon hade sett en av bilderna och hörde av Bilderna fyller en viktig funktion genom att de berättar om en barnmorskas arbete här på orten.

11 Förlossningen är över ett barn är fött. Siri Sundström förlöste upp emot kvinnor under sitt rika yrkesliv. Om bilderna. Anders Edström, nätverkstekniker på Sunderby sjukhus, berättar att kvinnan som ligger i sängen och ska föda är hans mormor Jenny Öhlund. Pojken som Siri väger direkt efter födseln heter Hans och är hans morbror. Hans morfar Uno Öhlund finns också med på en av Lennart Nilssons bilder där han sitter utanför dörren, väntar och läser en tidning. I det fotografiet syns även Anders Edströms mor Ulla, då tre år gammal. Förlossningen skedde år 1945 i Forsnäs i Arjeplogs kommun, som då låg i väglöst land. Numera finns det bilväg dit. Barnmorskan Kerstin Juntti-Lestander håller upp en av sina favoritbilder från reportaget om hennes företrädare. Ann-Catrin Sadelius med albumet som hennes farmor fick av Lennart Nilsson. Siri Sundströms barnbarn Ann-Catrin Sadelius och Lars Sundström är de första som får se fotografierna på väggen i Arjeplogs hälsocentral. na på Siri Sundström var vid ett besök på Uddevalla BB år 1991, under hennes studietid. När jag sedan fick tjänst här i Arjeplog väcktes tanken på att landstinget borde köpa in dem till hälsocentralen. Därför tog jag kontakt med Henrik Ygge och på den vägen är det, säger hon och riktigt strålar av glädje. Medan Henrik Ygge är i färd med att hänga bilderna dyker Ann-Catrin Sadelius upp. Hon kommer till hälsocentralen tillsammans med kusinen Lars Sundström. De har bägge nåtts av ryktet om att Ygge är på plats för att sätta upp fotografierna av deras farmor. Siri Sundström ( ) arbetade som barnmorska i 45 år i Arjeplog och beräknas ha förlöst uppskattningsvis arjeplogare i flera generationer. Hon föddes i byn Båtsjaur och började som barnmorska 1915 efter utbildningen i Stockholm. Under många år kom hon att arbeta sida vid sida med den legendariske lappmarksdoktorn Einar Wallquist. De hade stor respekt för varandras yrken och kunskaper, berättar Ann-Catrin Sadelius. Hon har fått ärva ett fotoalbum av sin farmor, som hon har med sig och stolt visar för Kerstin Juntti-Lestander. Det mörkt blå omslaget är prytt med en text i guld, Till fru Siri Sundström, och med Lennart Nilsson signatur längst ned till höger. Inne i albumet finns Nilssons originalbilder till reportaget i Se plus ytterligare några fotografier som inte fick plats i tidningen. En av dem som förlöstes av Siri Sundström var just sondottern Ann- Catrin Sadelius. Det berättas att förlossningen av mig var svår. Farmor satte sig därför rygg mot rygg med min mamma och hjälpte henne att krysta fram mig. Jag funderade ett tag på att bli barnmorska som farmor men valde en annan inriktning, avslutar Ann- Catrin som nyligen gått i pension efter ett helt yrkesliv som distriktssköterska på just Arjeplogs vårdcentral. KJELL ÖBERG UTSIKT norrbotten nummer

12 Nyrenoverade lokaler väntar på kostpersonalen i Piteå Kerstin Bäckström bär ut varor ur kylrummet. Hon har trivts med den provisoriska lösningen, men ser samtidigt fram emot att få komma in i det nyrenoverade köket. Renseriet är inrymt i en av fem containrar. Barbro Sjölund, köksbiträde, är klar med potatisen som ska serveras till den ugnsstekta fisken. Sedan i höstas har de anställda i produktionsköket vid Piteå älvdals sjukhus samsats på några få kvadratmeter. No jär hä tur att man jär smal, skojar Gunilla Vikberg när hon och kollegorna smidigt rundar varandra för att bli klara med en av dagens lunchrätter: ugnsstekt fisk med kokt potatis och remouladsås. Centralköket i Piteå har totalrenoverats och tas i bruk i dagarna. Det har föregåtts av en annorlunda tid för det tiotalet anställda under sju månader har de arbetat tätt tillsammans i fysisk bemärkelse. I början av september flyttades köket till två hyrda containrar, som placerats vid lastbryggan och byggts fast mot huskroppen. En annan container har använts för kylförvaring och en fjärde till renseri av bland annat grönsaker och potatis. Den femte, hälften så stor som de andra, har använts till frys. I det tidigare varuintaget är brickbandet, varuförrådet och vagnsuppställningen härifrån görs utskicken till avdelningarna. Här finns också ett kylrum. några undantag. Antalet rätter har minskat i personalmatsalen där också salladsbuffén sett annorlunda ut. Användningen av halvfabrikat och färdigköpta varor har ökat något. Köket har hållits mjölfritt med tanke på glutenallergikerna, vilket gjort att inga mjölbaserade efterrätter har tillagats. Dessutom har laktosfria varor ersatt samtliga mjölkprodukter, för att underlätta produktionen av specialkost. Man kan verkligen tala om compact living. Vårt mål har varit att patienterna inte ska märka av förändringen, helst inte personalen heller. Och vi Ytorna är inte stora. Man kan verkligen tala om compact living, säger enhetschefen Ann-Sofi Lindström och berömmer personalens insats. De har varit otroligt samarbetsvilliga och kommit på nya lösningar för att få allt att fungera. Den första utmaningen var att klara logistiken vid övergången. Den 2 september var det full produktion i det gamla köket. Sedan middagen körts ut flyttades utrustning och varor och på morgonen den 3 september körde verksamheten igång igen, i de tillfälliga lokalerna. Varje dag lagas 500 portioner som fördelas till patienterna på avdelningarna, till personalmatsalen samt till Psykiatrin länsgemensamt i Öjebyn. En tredjedel av portionerna utgörs av specialkost. Under de sju månaderna har allt fortsatt som tidigare, med tror faktiskt att vi har lyckats, säger Ann-Sofi Lindström och visar en dörr där lappar med beröm och glada tillrop tejpats upp. Be Tore Wretman slänga sig i väggen. Ni är bäst, skriver en patient. Ett stort tack till Er alla i köket för den underbart goda maten, lyder en annan hälsning. Kerstin Bäckström, kock/ kokerska, berättar att det mesta flutit på utan problem. Det har fungerat suveränt. Vi som lagar maten har faktiskt kommit varandra närmare än tidigare tack vare det här. I renseriet är Barbro Sjölund i full gång med att förbereda potatis för kokning. Även hon tycker att arbetet i de provisoriska lokalerna har gått över förväntan. Visst är det trångt men vi har fixat och trixat och hållit oss vänner med varandra. Det är en fantastisk personal som arbetar här. Men nu Ann-Sofi Lindström, enhetschef, framför en av de containrar som hyrts in. ska det bli roligt att komma in i det nya köket och få lära sig de nya maskinerna. I det tidigare varuintaget gör Edvard Paulusson, köksbiträde, i ordning vagnar med sådant som behövs på avdelningarna till frukost, mellanmål och kvällsmat. Vissa gånger har det varit varmt när fläktarna stängts av, men annars har det gått bra. Jag har inte hört att de på avdelningarna märkt av hur vi haft det under den här tiden. Matglädje i cont Produktionsköket från början av 1980-talet var slitet. De anställda hade länge, mer än tio år, levt i ovisshet huruvida landstinget skulle satsa på köket eller inte. Lättnaden var därför stor när beslutet om en renovering kom. På väggarna finns kaklet kvar, annars är det mesta utbytt: avlopp, ventilation, belysning, tak, golv och apparater. Renoveringen inklusive inventarier och utrustning har kostat cirka 15 miljoner kronor. Vi är förstås glada över att landstinget vill fortsätta med matproduktion i egen regi i Piteå. Det blir ett lyft att flytta tillbaka till nyrustade lokaler, inte minst med tanke på hur trångt vi haft det sedan i höstas, säger Ann-Sofi Lindström. I jämförelse med de små ytorna i containrarna ter sig det nygamla köket gigantiskt. Till nyheterna hör 12

13 krönika JAN-ERIK LUNDSTRÖM jan-erik lundström, tf museichef vid Norrbottens museum, är en långdistansare som just nu längtar till vårens och sommarens löpturer på Kallaxheden. Är även amatörtomatodlare, gourmet och gourmand som alltid ser fram mot att tillaga helgens risotto. Resor i tiden med museet N är vi häromhelgen invigde Norrbottens museums magnifika nya kafé Luleås nya oas och träffpunkt så påstod jag att det är ett museums privilegium att vara tidsresenär. Då gällde tidsresandet det nyöppnade kaféet utfört i skönt avslappnad nygustaviansk stil. En stil som redan då, i tidigt svenskt 1900-tal, var retro. Med rötter i sent 1700-tal. Och det är förstås det som är tidsresandets privilegium. Att fånga upp tankar, känslor och drömmar från en annan tid och varsamt föra dem till nuet. Att låta då samsas med nu; inte bara för att förstå det som varit, utan även greppa det som är och det som kommer. I början tänkte vi: Oj, hur ska det här gå? Men det har fungerat otroligt bra trots de små ytorna, säger Katarina Lundberg, kock/ kokerska i produktionsköket i Piteå. Kollegorna Anita Hieta, till vänster, och Gunilla Vikberg, till höger, håller med. Foto: MARIA ÅSÉN ainerköket fem skumslussar, där desinfektionsmedel sprutas ut på golvet och rengör skosulor och vagnshjul. Diskavdelningen är till exempel uppdelad i en ren och en smutsig sida med en skumsluss emellan. All tilllagning av glutenfri kost sker i ett separat, mindre kök. Kokkapaciteten ökar tack vare två kokkärl på På en dörr sitter 150 respektive 100 liter samt tre på lappar med beröm. Ett kvitto Det blir en enorm skillnad. De 50 liter. så gott som här sju månaderna har vi klarat oss Ytmässigt är det stor skillnad jämfört med det vi nu vant något på att med en gryta som rymmer 60 liter, oss med, säger Ann-Sofi Lindström. kostpersonalen berättar hon. lyckats bra under besvärliga med er till det nya köket? Finns det någon erfarenhet ni tar förhållanden. Vi har vant oss att använda ugnarna mer, just för att vi inte haft så stora grytor. Dessutom har vi upptäckt att vissa rätter blir godare med laktosfri grädde, till exempel Janssons frestelse. Det kommer vi att fortsätta med. ULRIKA ENGLUND Fotografi är ett sådant tidsresans medium. När blivande världsfotografen Lennart Nilsson vintern 1945 följde barnmorskan Siri Sundström på uppdrag i Arjeplogs fjällvärld så ville han berätta om sin samtid. Och om en människas märkvärdiga arbetsvardag och om livets mirakel. Här är en ung och helt oförskräckt fotograf som brinner av berättariver och har omutlig tillit till sitt medium. Att fotografiet just kan förflytta oss i tid och rum. Och att det kan förmedla sådana storartade mänskliga möten, lyfta in oss i en annan människas liv, till och med just vid dess begynnelse. Då, när Lennart Nilsson följde födslar i väglöst land, var det bildtidningarnas glänsande epok, då vi med fotografiers hjälp färdades till synes gränslöst i tid och rum. Hans foton av barnmorskan Siri har just själva fullbordat en sådan annan märkvärdig tidsresa. Nästan 70 år senare är de nu tillbaka i Arjeplog. Men tidsresandet förändras. Min 16-åring berättar, så där exakt lagom lakoniskt, att hon stängt sitt Facebook-konto. Nu är det Instagram som gäller. Men i de foton som dottern lägger ut, som jag fortfarande tillåts följa, handlar det inte om minnen eller det förflutna. Här är fotografiet i stället ett samtal med vänner i nuet. Det lever och verkar just här och nu. Men, dessutom, är det framtiden som gestaltas. Inte bara så att här är det framtida generationer som talar. Utan också att här är fotona både en väg till det som är och till det som kommer. Här skapar hon foton som liksom testar eller prövar ett nytt jag, hur man kan vara, hur det kommer att bli. Fotografier som avslöjar framtiden mer än de bevarar det förflutna. Och det är här som museets privilegium som tidsresenär visar sig än mer sinnrikt, fascinerande, inspirerande. Att dåtid, nutid och framtid är lika viktiga beståndsdelar i nuets museum. Att vi reser både bakåt och här och nu och framåt. I vårt kommande projekt Kan själv! är det 0-2 åringar som är med och skapar museets utställningar. De är förstås i full färd med att resa in i framtiden. De uppfinner utställningar vi inte visste kunde finnas. 13

14 på gång Temadag om missbruk Landstinget och Kommunförbundet Norrbotten bjuder in till en temadag om missbruk och beroendevård den 23 april på Sunderby folkhögskola. Syftet är att förmedla kunskap och utbyta erfarenheter samt stärka samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Anmälan via bd.komforb.se senast 11 april. Europaveckan Lär känna ditt Europa. Den 5-9 maj är det dags för Europaveckan Programmet med arrangemang i Norrbotten och Västerbotten finns på webben: europaveckan.eu Rektor inspirerar Under Europadagen fredagen den 9 maj fokuserar Morgonrock på utbildningsfrågor. Per-Daniel Liljegren, rektor för Luspengymnasiet i Storuman, föreläser. Plats: Vetenskapens hus i Luleå. Frukost serveras från Föreläsning: med efterföljande diskussion. Frukost innan? Anmälan: nll.se/ morgonrock. I övrigt behövs ingen föranmälan. Demensvård i glesbygd Landstinget och Kommunförbundet Norrbotten arrangerar seminarier där erfarenheter från utvecklingsprojektet Remodem diskuteras. Övertorneå 7 maj, Pajala 8 maj, Arvidsjaur 14 maj och Luleå 11 juni. Målgrupp är politiker samt personal med intresse av primärhälsovård och äldreomsorg. Anmälan: bd.komforb.se Ska jag vara här? En halvdagsutbildning om adopterade barn. Den vänder sig till anställda inom barnhabilitering, elevhälsa, skola och förskola. Utbildningen äger rum den 9 maj på Sunderby sjukhus, aulan. Den sänds även via webben. Information: Marie Malkan, tel Anmälan senast 29 april via bd.komforb.se Motiverande samtal Utbildningen riktar sig till personal inom landstinget och socialtjänsten som i arbetet möter personer med riskbruk, missbruk eller beroendeproblematik. Utbildningen är fyra dagar och äger rum den maj samt 4-5 juni på Skapa hotell och konferens, Sävast. Kursavgift: kronor. Information: ulrika.larsson@bd.komforb.se. Anmälan senast den 24 april via bd.komforb.se Musikäventyr på turné Stråkmysteriet är en musikalisk berättelse om den modiga Elvira Stradivarius. Tillsammans med katten Elvis kämpar hon mot den ondskefulle Jacuzzi Ravioli som stulit pappans värdefulla stråkar. Berättare är Kjell-Peder Johansson och för musiken svarar Norrbottens kammarorkester. Stråkmysteriet vänder sig till barn mellan 6 och 12 år och åker på turné den 5 till 15 maj. Barnen är med från början Norrbottens museum tar hjälp av förskolebarn när de allra yngsta ska få en egen utställning. Vi har aldrig tidigare gjort något liknande, säger museipedagogen Ida Renlund. Folke, 2 år, sitter på en filt och pillar omsorgsfullt ned den ena pinnen efter den andra i ett träskrin med en snirkligt målad blomma på locket. Runt honom på filten ligger vävda band, näbbskor, en grå telefon med fingerskiva, gamla kryddburkar och många andra saker som väntar på upptäckt. Föremål som kanske kommer att ingå i museets nya utställning för barn upp till två år. Kanske, därför att barnen själva ska vara med och bestämma vilka föremål som ska väljas ut. Det är Ida Renlund, Folkes mamma, som tillsammans med ett par kollegor arbetar med att ta fram utställningen Kan själv! Kulturhistoriska möten. Idén kommer från Västarvet som förvaltar natur- och kulturarv inom Västra Götalandsregionen. Där har man redan gjort flera utställningar för och i samarbete med de allra minsta barnen. Ida Lagnander från Västarvet ska fungera som mentor och bollplank när utställningen arbetas fram. Det är ett helt nytt sätt att tänka. Våra barnutställningar har tidigare riktat sig till barn från tre år och uppåt. Vi har inte tänkt på att vi därmed utestänger en massa barn från museets verksamhet, säger Ida Renlund. Utställningens tema är kulturhistoria. Grundtanken är att barn ska vara delaktiga och ha inflytande över innehållet. Tillsammans med Anja Wrede, föremålsansvarig vid Norrbottens museum, har Ida valt ut en rad föremål ur museets gömmor som ska representera den samiska, romska, tornedalska och De allra yngsta får en egen utställning. På bilden Folke, 2 år, och hans mamma Ida Renlund, museipedagog. Foto: MARIA ÅSÉN Folke Renlund gillar ryggsäcken. Förskolebarn i Luleå och på Seskarö ska vara delaktiga i valet av vilka föremål som ska visas i utställningen Kan själv! svenska kulturtraditionen i Norrbotten. Föremålen är valda med tanke på färg, form, material, ljud och funktion. Några har tillverkats för tusentals år sedan medan andra är från vår tid. Under våren kommer Ida Renlund att besöka två förskolor en i Luleå och en på Seskarö där barnen vid sex tillfällen ska få undersöka och leka med kopior av de utvalda föremålen. Med föräld- rarnas tillåtelse ska barnens lek observeras och filmas. Sedan ska materialet tolkas: Hur förhåller sig barnen till sakerna? Hur samspelar de? Vilka föremål är mest intressanta? Svaren kommer att bestämma vilken form och vilket innehåll den blivande utställningen får. Det gäller att vara öppen och inte ha förutfattade meningar. Vi ska ha respekt för barnen och behandla dem som vilken annan samarbetspartner som helst. Folke undersöker både burkar och skrin. Han provar en stor ryggsäck i nött läder och springer sedan i väg för att upptäcka andra rum i museet. Varför gör man en utställning för så små barn? Alla människor har rätt till kulturupplevelser, oavsett ålder. I landstingets kulturplan står det att barn ska vara delaktiga från späd ålder. Nu gör vi verklighet av de fina orden. När utställningen är klar nästa år kommer den även att turnera runt i länet. Det känns otroligt kul att kunna erbjuda de allra yngsta en egen utställning. Vi hoppas att den ska ge de små barnen en lustfylld upplevelse och väcka deras intresse, säger Ida Renlund. TOVE MONSEN Miljöpris att söka Det är dags att söka landstingets interna miljöpris. Priset på kronor ska uppmärksamma miljöinsatser som bidrar till det hållbara samhället. Det kan ges till en enhet eller en enskild person som på ett tydligt sätt arbetat i miljöpolicyns anda. Anmäl kandidater till nina.myrestam@nll.se eller bertil.frankkila@nll.se senast den 29 augusti. 14 Queering Sápmi på museet Samiska hbtq-personer berättar om sina liv och erfarenheter i en fotoutställning som visas på Norrbottens museum till den 15 juni. Den handlar om våld, hot och instängdhet, men också om kärlek, lust och att själv diktera sina livsvillkor. Utställningen väcker frågor om identitet och normer. Berättelserna har även getts ut i bokform. Filmmusik med Neo Musiken i den prisade dokumentärfilmen Jag stannar tiden av Gunilla Bresky spelas av Norrbotten Neo. Filmen handlar om en rysk krigsfotograf verksam under andra världskriget och historien berättas genom bilder och utdrag ur dagböcker. Musiken är skriven av tonsättaren Johan Ramström.

15 På turné från Sundsvall till Kiruna... Norrländsk passion En föreställning i samproduktion mellan fem teatrar i norr queering sápmi Scenkonstbolaget Teater Västernorrland Norrbottensteatern Teater Barda Jämtlands läns musik & teater 15/6 Om samiska HBTQ-personers liv och erfarenheter. Västerbottensteatern Giron sámi teáhter Premiär 3 maj Umeå (ingår i Kulturhuvudstadsåret Umeå) maj Luleå Energi Arena 3 juni Kiruna, Lombiahallen. Biljettförsäljning pågår Musikalen LA CAGE aux Folles av J. Herman/H. Fierstein Välkomna till Norrbottensteaterns stora scen, förvandlad till nattklubben La Cage aux Folles! Premiär 27 sept Biljettsläpp 23 maj! Biljetter Norrbottensteatern Kulturens Hus ticnet.se norrbottensteatern.se 5/9 HOCKEYLIV Om människor som älskar ishockey 26/4 24/5 ELEVSALONG 2014 Jurybedömd utställning med elever från Sunderby konstskola och Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda. 28/5-17/8 RALpH ERSKINES SHOppING Arkitekten som satte Luleå på den byggnadshistoriska kartan. Visas på Shopping i Luleå. 4 27/4 ROMSKA RÖSTER Visas på Storgatan i Luleå. Med stöd från PostkodLotteriet och Statens Kulturråd. FREDAG 6/6 VI FIRAR SVERIGES NATIONALDAG NORRBOTTENS MuSEuM centrum utställningar, LEKMiLJö, FiLMER, KAFé & BuTiK Storgatan 2, Luleå FRi ENTRé. öppet: Tis-fre 10-16, lör-sön Salvatore Sciarrino / Quartetto Prometeo / Cikada / Duo Dillon-Torquati / Norrbotten Big Band / Norrbotten NEO / Niko Valkeapää / m.fl En nutida musikfestival på högsta internationella nivå! maj PITEÅ STUDIO ACUSTICUM Biljetter och mer information

16 Dagens ros vill vi ge till personalen på ambulansen, akuten, operation, Iva och Avd 53. Ni är värda alla blommor i hela världen för ert omhändertagande av vår pappa. En extra stor ros till Marcus Palm som opererade honom och räddade hans liv. Vad skulle vi ha gjort utan er! Stort tack och massor med kramar från Margareta, Mona och Sara vill vi ge till personalen på kostservice, Sunderby sjukhus. Ni är alltid så tillmötesgående och trevliga när än vi ringer om försenade eller bortglömda beställningar. Tack för att ni finns så patienterna slipper gå hungriga! Personalen på avdelning 31A Vi på urologkliniken vill ge Dagens ros till Birgit Lindqvist för en bra föreläsning den 11 februari i landstingshuset. Dessutom vill vi undersköterskor som var där tacka dig särskilt mycket för att även andra människor fick en förståelse för vilken kompetens vi har. Dina arbetskamrater på avd 51 till transport/maskin som snabbt ordnade en låne-tv av hög kvalitet till vårt personalrum på akuten. Lagom till invigningen av OS. Detta kallas service på högsta nivå. Anders Axelsson och övrig personal på akuten Dagens ros och ett stort tack till mina omtänksamma och fantastiska kollegor på Ivak i Kalix som varit så mån om mig och bebisen i magen, särskilt då jag själv ibland glömt bort att vara det. Stor kram till er alla! Anni Ett fång rosor till Barbro, Marie-Louise och Tatjana som fixade After work för all personal på Piteå hälsocentral, vilken fest. Stort tack! Ewy till alla tjejerna på tandvårdens Tvistsupport som hjälper så proffsigt varje gång vi ringer till er. Trots att det är många som ringer till er så är hjälpen inte långt borta. Personalen från Folktandvården Älvsbyn genom Anki Lundberg Ett stort fång med rosor till Moniqa på röntgen, Kiruna sjukhus. Tack för de underbart goda bullarna! Kramar från personalen på Ivak Vi sjuksköterskor på behandlingsenheten Kir/Uro/Gyn/Mere cyt.beh. i Piteå vill ge rosor till alla våra fantastiska samarbetspartners, bland annat lab, röntgen, operation och köket i Piteå. Tack för mycket gott samarbete. Marianne, Sara, Nina och Lisbeth Ge Dagens ros till någon eller några som du vill uppmärksamma eller berömma. Alla rosor publiceras på webbplatsen Insidan, en del även i Insikt. Mejla till Agneta Spaton Norqvist: agneta.spaton-norqvist@nll.se. Tala om vem du är, vem som ska ha rosen och för vad. 16 nyfiken på YLVA SUNDKVIST Ålder: 56 år. Familj: Gift med Roger, som hon träffade redan som 18-åring i hemstaden Skellefteå. Två vuxna barn, en son och en dotter, och ett barnbarn på tio månader. ( Hon heter Ellen och är en glädjespridare. Vi kallar henne KaramEllen ). Bor: Villa i Piteå. Aktuell: Chef för division Närsjukvård. Utbildning: Magisterexamen i arbetsterapi med inriktning mot ledarskap. Bakgrund: Byggde som 22-åring upp ett dagcenter i Burträsk för funktionsnedsatta. Verksam vid vårdcentralen i Skelleftehamn tills familjen 1982 flyttade till Piteå. Arbetade på sjukhusets arbetsterapi samt med stroke- och arbetslivsinriktad rehabilitering. Chef för arbetsterapin i Piteå älvdal, senare verksamhetschef för nybildade medicinrehab. Platsansvarig vid sjukhuset 2001 till Började sedan som divisionschef inom Diagnostik. Divisionschef inom Medicinska specialiteter från februari Utsedd till divisionschef inom Närsjukvård i samband med landstingets omorganisation, som trädde i kraft i januari i år. Motto: Lev här och nu och skjut inte upp det du vill göra. Övrigt: Är en Leanförespråkare som älskar ordning och reda, struktur och sunt förnuft. En högeffektiv chef som kan koppla av Som chef för division Närsjukvård har hon cirka anställda under sig. Vid sidan av jobbet är hon ordförande för Munskänkarna i Sverige, en organisation med vin- och matintresserade medlemmar. Min drivkraft är att få saker och ting att hända, men det är ingenting jag klarar på egen hand. För att nå resultat omger jag mig med duktiga medarbetare, säger Ylva Sundkvist. Dörren till hennes arbetsrum i landstingshuset i Luleå står oftast öppen; då är det fritt fram att kliva in för den som har ett ärende. Är den stängd vill hon absolut inte bli störd och det har hennes närmaste lärt sig. Just tydlighet är en av de egenskaper Ylva Sundkvist lyfter fram som svar på frågan hur hennes ledarskap ser ut. Har jag en synpunkt tar jag det med den det berör, inte med alla andra. Det är en rak kommunikation. En tydlig signal är också hur jag skiljer på arbete och fritid. Nog jobbar jag längre dagar ibland, men när jag är ledig är jag ledig jag kollar till exempel inte mejlen under helgen. Människor gör inte som chefen säger utan som chefen gör, säger hon. Vikten av balans i livet mellan arbete och fritid, stress och avkoppling är en av de erfarenheter hon tagit med sig från åren som arbetsterapeut. För det var till arbetsterapeut hon utbildade sig efter uppväxten i Skellefteå. Det första uppdraget var att som 22-åring bygga upp ett dagcenter i Burträsk. Något hon i dag förvånas över att hon både erbjöds och tog på sig, men som innebar en rivstart i yrkeslivet. Det var ett fantastiskt roligt uppdrag. Då handlade det om att organisera arbetet för tre personer, i dag finns anställda i den nybildade division Närsjukvård. Trycket på ledningen är tidvis exceptionellt med många frågeställningar, både långsiktiga och akuta. En av utmaningarna är att få olika arbetskulturer att smälta samman, berättar hon. Vi måste jämka. Det går inte att säga att så här har vi alltid gjort i primärvården eller i vuxenpsykiatrin. Närsjukvård är ett nytt sätt att tänka som ska leda till att patienten får vård snabbare och smidigare. De ska inte märka något av det inre livet i landstinget. När det är mycket att göra trivs hon som bäst. Jag tycker att det är jätteroligt att leda och vill ha ett högt tempo då blir jag fokuserad och koncentrerad. Är det för lugnt blir jag lat. Jag är snabb i det mesta, vilket kan vara ett problem för dem jag har omkring mig och något jag försöker jobba med. Men jag är också prestigelös om ett beslut inte blev bra. Min upplevelse är att man får respekt om man erkänner att något blivit fel. På fönsterbrädan bredvid det ovala mötesbordet står ett inramat fotografi av en alligator. Bilden har hon tagit under en resa till södra Carolina i USA. Jag har ställt den där som en påminnelse till mig själv. En alligator har två små öron och en stor käft. För mig är det viktigare att lyssna till vad som verkligen sägs på möten än att själv ta plats och prata. Jag behöver inte ha fingrarna i alla syltburkar. Min uppgift är att stötta, bekräfta och fråga efter resultat. Ylva Sundkvist framhåller den timslånga pendlingen mellan villan i Piteå och arbetsplatsen i Luleå som näst intill nödvändig för att bearbeta det som hänt och ska hända under dagen. När hon inte funderar på jobbet där bakom ratten sjunger hon högt till favoritlåtar som I Want to Break Free med Queen och Whitesnakes Here I Go Again. Jag är jätteförtjust i musik. Dessutom är jag sportintresserad. Jag tittar mycket på tv, varje helg. Det är allt från slalom och längdåkning till hockey och curling. Med sport på tv:n tänker jag inte på något annat. Jag är faktiskt superbra på att koppla av! Hon skrattar lite när hon berättar det. Men bilden av Ylva som slappar i soffan är inte helt sann. En gång i månaden reser hon till Stockholm för styrelsemöten med Munskänkarna de sträcker sig från fredag kväll till lördag förmiddag. Till det ska läggas träffar med allt från Systembolaget till vinleverantörer och vinskribenter. Hon håller även i utbildningar och andra arrangemang. Hemma i Piteå umgås hon och hennes man Roger med andra munskänkar och har riktigt nära vänner som de träffar regelbundet. Lägg till långa promenader och turer med motorbåten i skärgården så anar man att hon håller ett högt tempo även utanför arbetet. Just vin- och matintresset är centralt i hennes liv och något hon delar med sin livskamrat. Vi provar ofta nya maträtter, gärna långkok och kött som ska stekas länge. Annars tycker vi om rätter som inte är så tunga, till exempel skaldjur. Och pasta äter vi flera gånger i veckan, det törs man knappt säga med tanke på alla dieter som finns Tillbaka till hennes roll som hög chef i landstinget. Hennes intresse för organisations- och ledarskapsfrågor fördjupades i och med ett arbete om mellanchefernas utsatta position, en uppsats som ingick i hennes magisterexamen. Själv är jag lugn, det är jätteviktigt. En lynnig chef skapar osäkerhet. Men den viktigaste egenskapen är att jag litar fullt ut på dem jag har omkring mig. Jag har koll på läget, men behöver inte kunna allt, säger hon. Hon vet att människor som får förtroende växer och blir självständiga. Jag behöver inte ha fingrarna i alla syltburkar. Min uppgift är att stötta, bekräfta och fråga efter resultat. Som vanligt under Ylvas arbetsdagar avlöser mötena varandra och nu står några karlar med portföljer bakom glasrutan mot korridoren. Innan vi skiljs åt berättar hon att hennes föräldrar är aktiva och pigga pensionärer. Jag är uppvuxen i en arbetarfamilj. Pappa var billackerare, han är 80 år nu. Mamma är 77. Hon var hemmafru när jag och min bror växte upp. Hon började sedan arbeta med att plocka av brickor på Tempo och slutade som chef för Cooprestaurangen hon gjorde en fantastisk karriär. Vad tycker de om ditt nya jobb? De är jättestolta och det säger de åt mig. Däremot är de rädda att jag ska arbeta för mycket. Men jag lugnar dem de behöver inte oroa sig. ULRIKA ENGLUND

17 Tre saker du inte visste om Ylva: Är duktig på att stryka kläder. Håller på Skellefteå AIK. Men jag hejar på Luleå hockey utom när de möter SAIK. Är just nu inne på söta kaliforniska viner och kan rekommendera både röda och vita varianter från distrikten Napa och Sonoma. nytt om namn HANNA HARILA är ny strateg inom kultur och hälsa vid division Kultur och utbildning. Hanna kommer närmast från IUC Norrbotten där hon ansvarat för information och kommunikation. MIKAEL TÖRMÄ, ny strateg vid division Kultur och utbildning, ska samordna arbetet med nationella minoriteter samt arbeta med mångfaldsfrågor och internationella frågor. Mikael har arbetat som strateg vid Regionförbundet Sörmland. KRISTINA HELLMAN är ny enhetschef för Röntgenavdelningen vid Kalix sjukhus. Kristina är röntgensjuksköterska och har arbetat vid sjukhuset med olika uppgifter sedan LISETTE SÄLLSTRÖM är projektledare för Vårdnära service, ett tvåårigt uppdrag som sträcker sig fram till 31 december Lisette är legitimerad sjuksköterska och har de senaste 2,5 åren arbetat som samordnare på kirurgmottagningen i Sunderbyn, där hon fortfarande har sin huvudanställning. PER-ERIK OLOFSSON har anställts som verksamhetsutvecklare för Vas vid Länsteknik. Han har tidigare arbetat vid Telia Sonera med teknisk systemförvaltning. CAMILLA NILSSON har anställts som verksamhetsutvecklare inom kost på utvecklingsenheten division Service. Hon kommer från en tjänst som dietist vid Sunderby sjukhus. KARIN ERKKI har börjat som projektchef på Länsteknik. Hon kommer närmast från en tjänst som rekryteringskonsult på Proffice. Karin är utbildad ekonom med lång erfarenhet av ledarskap och projektarbete. Den nya organisationen Avdelningen för regional utveckling hör till landstingsdirektörens stab. Så här ser bemanningen ut efter omorganisationen: Anna Lindberg, tf chef Kenneth Sjaunja, EU-projektsamordnare John Kostet, internationell strateg Jenny Mozgovoy, internationell strateg Ulrika Nilsson, infrastrukturstrateg (from 1 maj 2014) Greta Isaksson, näringslivsstrateg Ida Karkiainen, näringslivsstrateg (föräldraledig) Satu Norsten Manninen, näringslivsstrateg Johan Sjökvist, näringslivsstrateg Linda Rönnbäck, projektledare Kraftsamling Ewa Hedkvist Petersen, projektledare Best Agers lighthouse Ylva Sundkvist, här med ett glas tranbärsdryck, var helnykterist tills hon var 30 nu är hon ordförande för Munskänkarna på riksnivå. Vinintresset väcktes under en tvåårig vistelse i Kalifornien. Men det handlar förstås om måttfullhet och kombinationen mat och vin, säger hon. Foto: MARIA ÅSÉN I förra numrets presentation av medarbetare i den nya organisationen föll ett efternamn bort. Ewa Nyberg- Wuopio arbetar som verksamhetsutvecklare inom Luleå/Bodens närsjukvårdsområde. Eva Nyberg är controller inom ekonomi- och planeringsenheten i division Närsjukvård. 17

18 Kryss nr 2 Senast den 19 maj 2014 vill vi ha ditt korsord. Skicka till: Insikt, NLL, Luleå. Märk kuvertet Kryss 2. Fem vinnare får tre trisslotter vardera. Lycka till! Namn... Adress... Lösning på kryss nr 1, 2014 Kryssvinnare Jeanette Larsson, Arvidsjaur Ros-Mari Vennström, Gällivare Conny Andersson, Kalix Judy Nilsson, Arvidsjaur Ann-Christin Jonsson, Boden Postnummer och ort... Trisslotter kommer med posten. Grattis! 18

19 kåseri patrik warg En dag på BVC Jag ska inte ha fler barn, säger jag till mig själv hela vägen till jobbet på onsdagar. Måste stålsätta mig och påminna mig om hur tråkiga de verkligen är. De vill aldrig leka med eld, kasta yxa, äta bruna bönor för att sedan förtjust deltaga i pappas rapofismästerskap. Så där som det var när och där jag föddes och fostrades. Det är Lulekulturen som gör dem trista och töntiga, även om de var väldigt söta från början. På onsdagar kommer de små söta gullebarnen med föräldrar och släktingar som följer med till BVC för se att allt är braaa. Som en jäkla doptillställning fast jag bara ska kolla att dom inte skelar eller har höfter som lossnar, typ. Det är inte så att jag är kaxig. Ofta smittas jag av föräldrars oro och måste ringa sista instans. Det spelar ingen roll om jag pratar med IT-teknikern, lokalvårdaren eller allergisköterskan på barnkliniken: Närom int ha skiti på tio dar kan du skicka hit dom så skickar vi hem dom. Länsöversteamiraltomten för barnavården säger att barns sömnbehov alltid understiger föräldrarnas behov av barnets sömn. Hon har också sagt att det inte finns en förälder på jorden som inte tänkt tanken att: nu jävlar kastar jag ut ungen genom fönstret. Vi har treglasfönster så de studsar i alla fall tillbaka. Hur som helst, de som kommer till BVC är ofta förstagångsföräldrar. Nervösa, sömnstörda och rädda för omvärldens alla potentiella hot: Hon bajsar inte Nähä typ aldrig alltså, frågar jag? Inte på sex månader? Jo det förstås, men ibland kan det gå jättelänge, flera timmar förut bajsade hon nio gånger om dagen. Jaha men det var väl när hon var liten? För två veckor sedan, typ. Precis och dessutom har hon röda fläckar på kinderna när vi varit ute och hon snarkar och vägrar äta tofuburgare. Hon sover inget på natten men jättelänge på dagen. Det gjorde hon inte förr. Det måste vara nåt som är fel. Jaha, alltså, försöker jag. Och vi har just fått veta att faster Gredelin har sockersjuka och ena örat står ut mer än det andra och viktkurvan har inga avvikelser alls. Barnmorskan säger att det är normalt. Hon är ju uppenbarligen galen. Pappan nickar varje gång mamman tittar på honom för att få medhåll. Mormor sitter i hörnet och himlar med ögonen och funderar över hur hon fick en neurotisk dotter. Jaha, men hur mår lilla Flisa- Majvor då?, frågar jag. Men hur ska vi kunna veta det? Hon kan ju inte kommunicera sin smärta och oro. Tycker ni hon verkar må dåligt?, kontrar jag. Först nu tittar de på ungen som klättrat upp på bokhyllan i sökande efter den enda leksaken i rummet som jag gömt lagom synlig. Nää, det förstås Jag känner mig överkvalificerad som pappa jämfört med de unga familjerna. Bara därför får jag lust PatriK WARG är inte känd från Idol, Gladiatorerna eller Let's dance. Däremot är han glad över att vara läkare i Norrbotten. att be storken komma med en liten till. Å andra sidan, samhället har vuxit ifrån mig. Jag är en relik: Häromdagen hade inte fjortisen kommit ner till frukost och jag hade brått. Med vädjan i rösten ropade jag: Snälla lilla gubben, du kan väl försöka anstränga dig lite i skolan. Om så bara en dag kan du väl skolka från nån lektion, klottra på skolväggen, spotta snus i taket, hångla med en förvirrad vikarie på toa och be rektorn stoppa upp sin kaffekopp i kolgruvan. Snälla, för min skull. Var lite normal. Vi är ju faktiskt från Gällivare!. När jag inte fick något svar gick jag upp och insåg att grabben har bäddat sängen, käkat taggtråd och glasfiberbröd till frukost och lämnat en lapp där jag informeras om det organiska kemiprojektet han sysslar med FÖRE lektionerna börjar på tisdagar. Han har ingen kul framtid den pojken. Blir säkert läkare, lärare, landstingsråd eller något annat skittråkigt. Ur museets samlingar hallå där Isskåp från köpmanshem En modernitet som underlättade köksarbetet var isskåpen. De förekommer från slutet av 1700-talet, men blir vanliga först under senare delen av 1800-talet. Isskåpen var tillverkade i trä och invändigt klädda med zinkplåt. De har haft olika konstruktioner, men i senare modeller placerades isen i en behållare upptill i skåpet. Smältvattnet rann ut genom hål i behållaren och ned mellan skåpets dubbla väggar. Vattnet tappades ur genom en kran. Isen som användes i skåpen sågades upp för hand ur sjöar och vattendrag. Blocken förvarades i stora högar täckta av tjocka lager sågspån, så kallade isstackar. Isskåpen användes i många hushåll ända fram till mitten av 1900-talet. Efter andra världskriget blev Isskåp som tillhört grosshandlaren Albert Pettersson i Luleå. Foto: ÅKE ÅSTRÖM, Norrbottens museum det allt vanligare med mekaniska kylskåp. Isskåpet i länsmuseets samlingar har tillhört konsul Albert Pettersson och hans familj. Albert Pettersson var grosshandlare i Luleå och under många år även nederländsk konsul. ANJA WREDE Christoffer Mäkitalo, ambulanssjuksköterska i Luleå, som överlevde en lavin i Riksgränsen i mars. Hur mår du i dag, en dryg vecka efter olyckan? Jag känner mig okej, har inga fysiska eller psykiska men. Däremot är det klart att känslan av att ha fattat ett felaktigt beslut lever kvar. Vi var medvetna om att lavinrisken var hög, men man kan bli lite girig när man väljer åklinje. Det är också lätt att bli hemmablind när man befinner sig på hemmafjället, där man åkt hundratals gånger tidigare. Vad tänkte du när lavinen gick? Att det här blev inte som jag tänkt mig. Jag försökte åka från den men hamnade på rygg och åkte med, innan jag sköljdes över med snö. När nästa våg kom kastades jag framåt och låg vågrätt, med näsan neråt. Huvudet var ungefär en halv meter och benen en meter under ytan. Vad hände sedan? Reflexmässigt försökte jag få en hand mot ansiktet för att få bort snön, då packade mer snö mot kinden. Men jag kunde få bort snön från munnen. Först kände jag panik när jag inte kunde röra mig, men tvingade mig att slappna av jag visste att jag var tvungen att spara på syret. Sedan kände jag att luften började ta slut. Innan jag förlorade medvetandet tänkte jag nu är det kört. Du räddades redan efter fem minuter. Hur kom det sig? Det var mycket folk på fjället som hade kunskap och utrustning, plus att jag också hade en transceiver på mig. På utsatta ställen åker vi aldrig samtidigt, så min kompis kunde larma när han såg vad som hände. Dessutom var det tur att jag låg så ytligt jag hade lika gärna kunnat hamna på fem meters djup. Hade du någon nytta av ditt sjukvårdskunnande? Det är svårt att säga. Men jag var fullt medveten om vad som händer vid hypoxi, syrebrist. Dagen efter var du tillbaka på jobbet. Vad sade arbetskamraterna? Jag var på kurs den veckan men har fått ett enormt stöd, många har hört av sig. De talar förstås också om för mig att jag är en knallkork! Du är öppen med vad som hänt och har ställt upp för tidningar och tv. Hur resonerar du? Jag vill göra något bra av det. Förhoppningsvis är det fler skidåkare än jag som får sig en tankeställare och tänker sig för en extra gång. Kommer du att fortsätta med offpist-åkning? Ja, det är min stora passion. ULRIKA ENGLUND Fotnot: Läs mer om isskåp på nll.se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål. 19

20 Norrbottens läns landsting Telefon vi hälsar på PAVAENHETEN, GÄLLIVARE SJUKHUS De stöttar i livets slutskede Vid Gällivare sjukhus finns fyra palliativa vårdplatser. Vi försöker göra den sista tiden i livet så bra som möjlig för patienten, samtidigt som vi stöttar de anhöriga, säger Susanne Espling, palliativ rådgivningssjuksköterska. Som ett led i landstingets omorganisation flyttades Pavaenheten i april förra året över från kirurgkliniken till medicinkliniken. På avdelning 8 träffar vi sjuksköterskan Karin Larsson, undersköterskan Ingunn Ekhorn och rådgivningssjuksköterskorna Susanne Espling och Ann Edman. Lite senare ansluter medicinöverläkaren Mårten Isaksson. Egentligen är det ingen bra dag för ett besök. Det är stressigt och mycket att göra, bekräftar Karin Larsson, som den här dagen har ansvar för fyra Pavapatienter och ytterligare fyra medicinpatienter. De avsätter ändå en stund, tar sig tid mitt i allt som ska ordnas. Två sjuksköterskor och tre undersköterskor är knutna till Pava, men har även hand om andra patienter på avdelningen. Att växla mellan olika människor, där den ena oåterkalleligt närmar sig slutet och den andra förväntas bli frisk, är inte okomplicerat. Det gäller att ställa om mentalt, gång på gång. Fick vi önska skulle de palliativa patienterna inte vara insprängda bland de övriga, förklarar Karin Larsson. Till ljuspunkterna hör den goda kontakt de får med patienten och dess närstående. Vi känner att vi gör skillnad, säger hon. Vi känner att vi gör skillnad. De framhåller också det goda samarbetet med de två rådgivningssjuksköterskorna. Till den specialiserade vården i livets slutskede är dessutom sjukgymnast, kurator och arbetsterapeut kopplade; tillsammans bildar de ett kunnigt team runt den döende. När flytten blev aktuell fick de som ville arbeta med palliativ vård anmäla sitt intresse. Ingunn Ekhorn är glad över att hon tog steget hon trivs med patienterna, de anhöriga och sina arbetskamrater. Man ger mycket av sig själv, men får otroligt mycket tillbaka. Susanne Espling inflikar att Ingunn är fantastisk på att få patienterna att vilja äta när matlusten tryter. Hon gör goda efterrätter och 20 Flera yrkesgrupper är knutna till de palliativa patienterna. Från vänster Jessica Isaksson-Männikkö, Åsa Larsson, Ann Edman, Karin Larsson, Ingunn Ekhorn, Susanne Espling, Agneta Olofsson, Anneli Engström, Johan Vidtfelt och Mårten Isaksson. Foto: MARIA ÅSÉN Flytten av Pavaenheten till medicinkliniken har gått bra, men arbetsbelastningen är hög för sjuksköterskan Karin Larsson och hennes kollegor. Ingunn Ekhorn, undersköterska, trivs med sitt arbete vid Pava i Gällivare. lägger upp mellanmålen på ett vackert sätt. Det kan göra mycket för aptiten hos en svårt sjuk människa, säger hon. De som arbetade på den tidigare Pavaenheten har stöttat vid övergången, liksom rådgivningssjuksköterskorna. Efter ett år står det klart att omställningen gått över förväntan, trots att personalen är ny. Det bekräftas bland annat av data i Svenska palliativregistret. De har inte bara klarat att bibehålla nivån på vården utan även förbättrat den på vissa områden. Till exempel ligger enheten i framkant i länet vad gäller att utföra validerad skattning av smärta, berömmer Susanne Espling. Patienterna vårdas till största delen i bostaden och kommer enbart in för en åtgärd när någon komplikation uppstått som är svår att få bukt med. De återvänder sedan hem igen. Andra vistas längre på avdelningen för att så småningom möta döden där. Mycket handlar om symtomlindring; patienten ska slippa smärta, illamående och ångest. Vi vill dessutom att de anhöriga ska kunna lämna sjukhuset med ett positivt minne, mitt i allt det svåra, säger Ann Edman. ULRIKA ENGLUND Vård vid livets slut innebär många etiska och medicinska överväganden, konstaterar Susanne Espling, rådgivningssjuksköterska. Fakta Palliativ vård O Palliativ kommer från det latinska ordet pallium som betyder mantel; en symbol för omsorgen om den döende människan. O På alla fem sjukhus i Norrbotten finns palliativa slutenvårdsplatser samt kompetensstöd genom Palliativt rådgivningsteam, PRT. Teamet ger råd och stöd direkt till den sjuke och till personal och anhöriga som vårdar personer med palliativ sjukdom. O De palliativa slutenvårdsplatserna hör till division Närsjukvård. Källa: Svenska palliativregistret och NLL nummer