Inriktningsbeslut för 2011

Transkript

1 samhällsskydd och beredskap 1 (23) Inriktningsbeslut för 2011 Anslag 2:4 Krisberedskap

2 samhällsskydd och beredskap 2 (23) Innehållsförteckning 1. Sammanfattning Inledning Effektivare process för anslagshanteringen Övergångsperiod Disposition och läsanvisning Villkor för användning av anslagsmedel Finansieringsprinciper Särskilda villkor Giltiga kostnader Uppföljning, redovisning och revision Generella förutsättningar Utgångspunkter Regeringens skrivelse Inriktning för Aktörer, ansvar och organisation Metoder och verktyg Ledning, samordning och beslutsfattande Informationshantering Kommunikation och informationssamordning Kunskapsuppbyggnad Utrustning för en operativ förmåga...22

3 samhällsskydd och beredskap 3 (23) 1. Sammanfattning Under 2009 gjorde Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) på uppdrag av regeringen en översyn av processen för fördelning av anslaget 2:4 Krisberedskap. Uppdraget resulterade i en ny process för fördelningen av anslaget. I denna ingår att MSB årligen ska ta fram ett inriktningsbeslut i syfte att styra fördelningen av anslagsmedlen till prioriterade krisberedskapssatsningar. Det svenska samhället ska kunna hantera ett brett spektrum av händelser. Detta innebär att det måste finnas en generell förmåga att hantera kriser, oavsett deras karaktär. Genom en förbättrad generell förmåga skapas möjlighet att både förebygga och hantera händelser som kan leda till allvarliga kriser. Aktörerna måste bli bättre på att lösa kriser tillsammans och bygga en generell förmåga att hantera kriser och dess konsekvenser i samhället. Anslaget kommer därför att användas till att stödja myndighetsgemensamma verktyg och lösningar som stödjer krishanteringssystemet i stort. Inriktningsbeslutet utgår från regeringens inriktning för samhällets krisberedskap. Under 2011 kommer MSB vid fördelningen av anslaget att prioritera projekt som bidrar till att tillgodose de gemensamma behov som har identifierats av de sex samverkansområdena. Här ingår bl.a. att förbättra förmågan att leda, samverka, informera och kommunicera, verka operativt samt att utveckla metoder och verktyg för det förebyggande och förberedande krisberedskapsarbetet. Anslaget kommer även att användas till kunskapsuppbyggnad där bl.a. lärande från övning och utbildning utgör en viktig del.

4 samhällsskydd och beredskap 4 (23) 2. Inledning Finansieringen av åtgärder för att stärka samhällets krisberedskap utgår från ansvarsprincipen. I huvudsak är det de ansvariga aktörerna som vidtar och finansierar de åtgärder som krävs för att upprätthålla en god krisberedskap. För att finansiera särskilda satsningar inom prioriterade områden utöver de aktörerna själva genomför, har regeringen inrättat ett särskilt anslag krisberedskapsanslaget. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) disponerar anslaget 2:4 Krisberedskap och fördelar det till särskilda krisberedskapssatsningar. Enligt budgetpropositionen för 2010 bör anslaget finansiera åtgärder som stärker samhällets samlade beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser och deras konsekvenser. Anslaget bör i viss utsträckning även finansiera åtgärder som syftar till att skapa eller vidmakthålla en grundläggande försvarsförmåga och förmågan för att ta emot stöd från andra länder vid allvarliga kriser. I syfte att rikta användningen av anslaget till verksamhet där de gör mest nytta ska MSB årligen ta fram ett inriktningsbeslut som ska styra fördelningen av anslagsmedlen till prioriterade krisberedskapssatsningar. MSB:s arbete med att identifiera vilka områden som ska prioriteras vid fördelningen av anslaget utgår från regeringens inriktning för krisberedskapsarbetet. Detta kompletteras med bedömningar och analyser gjorda av experter och sakkunniga på MSB. Därutöver har de sex samverkansområdena Ekonomisk säkerhet, Geografiskt områdesansvar, Farliga ämnen, Skydd undsättning och vård, Teknisk infrastruktur samt Transporter bidragit med behovsanalyser samt förslag till prioriterade områden till inriktningsbeslutet. I samverkansområdenas arbete med att ta fram underlag till inriktningen har myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser utgjort viktiga underlag, liksom andra relevanta analysmaterial. Inriktningsbeslutet för 2011 avser de medel ur anslaget som genom ett ansökningsförfarande fördelas till de myndigheter som pekas ut i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap (Krisberedskapsförordningen), eller de myndigheter som, efter särskilt beslut av regeringen eller MSB, utpekats att delta i arbetet i samverkansområdena. De medel som fördelas till kommuner och landsting för uppgifter som utförs enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap hanteras i en annan process och berörs därmed inte av detta dokument. Detsamma gäller för medel som fördelas till de frivilliga försvarsorganisationerna. Denna inriktning ska, förutom att ange prioriterade områden, även utgöra ett stöd till myndigheterna vid själva ansökningsförfarandet. Med anledning av detta ingår inte de medel som MSB använder av anslaget i denna inriktning, detta hanteras i en annan process.

5 samhällsskydd och beredskap 5 (23) 2.1 Effektivare process för anslagshanteringen Under 2009 fick MSB ett regeringsuppdrag (MSB:s dnr ) som syftade till att effektivisera beslutsprocessen rörande fördelningen av krisberedskapsanslaget. Arbetet resulterade i en ny process med syfte att åstadkomma en mer flexibel hantering av anslaget vilket underlättar möjligheten att möta nya behov som uppkommer inom krisberedskapsområdet. I den nya processen styrs fördelningen av medel ur anslaget av ett inriktningsbeslut som utgår från regeringens inriktning för krisberedskapen. Inriktningsbeslutet riktar användningen av anslaget till prioriterade satsningar och projekt. Samverkansområdena har fått en tydligare roll i den nya processen och deltar i arbetet med att analysera vilka åtgärdsbehov som finns inom respektive samverkansområde. Inriktningsbeslutet revideras årligen, vilket också ligger i linje med regeringens strävan att anslaget ska användas mer effektivt och att det snabbare kan riktas mot nya behov. Utifrån inriktningsbeslutet ges myndigheterna möjlighet att söka medel ur anslaget för att bedriva projekt. Inriktningsbeslutet gäller för ett år, men de projekt som myndigheterna söker medel för kan sträcka sig upptill 3 år fram i tiden. Efter att ansökningarna granskats tar MSB fram ett beslut om fördelning av anslaget där det framgår vilka projekt som anslaget kan tillgodose samt hur mycket pengar varje myndighet får. Vid årsskiftet skrivs överenskommelser mellan myndigheterna och MSB och därefter betalas medlen ut mot inlämnade rekvisitioner vid två tillfällen per år. Verksamhet/projekt följs upp och utvärderas då de avslutats. 2.2 Övergångsperiod Utöver de prioriterade områden som MSB lyfter fram i detta inriktningsbeslut kommer anslaget under en övergångsperiod att finansiera verksamheter som håller på att fasas ut från finansiering via krisberedskapsanslaget i enlighet med det av MSB utförda regeringsuppdraget Verksamhet som inte överensstämmer med de villkor för tilldelning som anges i budgetpropositionen för 2010 (MSB:s dnr ). 2.3 Disposition och läsanvisning Krisberedskapen rymmer många perspektiv och viktiga verksamheter som ska vidmakthållas, utvecklas och genomföras. Detta inriktningsbeslut lyfter fram de viktigaste områdena som ska prioriteras vid fördelningen av krisberedskapsanslaget och är inte avsedd att inrikta krisberedskapen i stort. Efter inledningen följer de villkor och förutsättningar som gäller för användning av anslagsmedel. I kapitel 4 följer vissa utgångspunkter som MSB tagit hänsyn till i detta inriktningsbeslut. I kapitel 5 beskriver MSB den inriktning som ska ligga till grund för fördelningen av anslaget för 2011.

6 samhällsskydd och beredskap 6 (23) 3. Villkor för användning av anslagsmedel De satsningar som ska genomföras med medel från anslaget ska följa gällande finansieringsprinciper för anslaget. Därutöver råder även vissa generella förutsättningar vid planering och genomförandet av de anslagsfinansierade projekten. 3.1 Finansieringsprinciper Den myndighet eller utförare som har ansvaret för en verksamhet under normala förhållanden har även ansvaret i en krissituation. I linje med detta ska åtgärder för att upprätthålla en tillräcklig förmåga vid allvarliga händelser och kriser finansieras inom ramen för myndighetens ordinarie verksamhet. Under vissa förutsättningar kan dock medel från anslag 2:4 krisberedskap beviljas under en begränsad period för att förstärka effekten av samhällets samlade krisberedskap eller den samlade förmågan att hantera kriser och dess konsekvenser. De myndigheter som kan söka medel från anslaget är de myndigheter som anges i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, eller som pekats ut att delta i arbetet i samverkansområdena efter särskilt beslut av regeringen eller MSB Särskilda villkor Följande villkor ska enligt regeringens anvisningar i budgetpropositionen för 2010 vara uppfyllda för att en myndighet ska kunna tilldelas medel från anslag 2:4 Krisberedskap: Det ska finnas en analys av behovet av föreslagna åtgärder och de ska ha påvisbara effekter på samhällets samlade krisberedskap eller den samlade förmågan att hantera kriser och dess konsekvenser. Ansökningar om medel ska vara förenliga med eventuella beslut av regeringen om inriktningen av anslaget. Åtgärderna som genomförs ska vara väl avgränsade samt uppföljningsbara. Medför åtgärder framtida löpande kostnader ska ansvarig myndighet redovisa finansieringen av dessa. De krisberedskapshöjande åtgärder som genomförs med medel från anslaget ska utgå från ett behov som identifierats i exempelvis risk- och sårbarhetsanalys (inklusive förmågebedömning), hotbildsbedömning eller särskilda utredningar och utvärderingar. Åtgärderna ska även vara förenliga med MSB:s inriktning för anslaget som bl.a. är en konkretisering av regeringens inriktning.

7 samhällsskydd och beredskap 7 (23) För att anslaget ska användas på ett effektivt sätt måste det vara möjligt att inom en rimlig tidsperiod anpassa medelsfördelningen utifrån nya förutsättningar och behov som kan uppkomma, exempelvis i form av större budgetförändringar, omvärldsförändringar, ny politisk inriktning eller akuta brister som upptäckts. För att möjliggöra en flexibel hantering ska anslaget främst användas till satsningar på väl avgränsade och tidsbestämda projekt. Anslagsmedel ska inte låsas fast i långsiktiga satsningar och ska inte användas till att finansiera kostnader för drift, underhåll och förvaltning av olika beredskapssatsningar. I de fall medel tilldelas för att starta upp en krisberedskapssatsning som medför framtida löpande kostnader, ska ansvarig myndighet också ha säkrat den framtida finansieringen med andra medel än krisberedskapsanslaget innan medel beviljas Giltiga kostnader Anslaget ska finansiera projekt som syftar till att stärka förmågan att hantera kriser, men inte den operativa hanteringen av en pågående kris eller hanteringen av dess konsekvenser. När en kris väl inträffat ska anslaget inte användas för exempelvis utryckning, sanering eller återuppbyggnad. Anslaget ska finansiera faktiska kostnader direkt kopplade till ett aktuellt projekt, men inte påslag för OH-kostnader. Faktiska kostnader kan till exempel avse kostnader för genomförande av övning och utbildning, specifikt utredningsarbete, analyser, specifika administrationskostnader t. ex. insamling/utskick av data/enkäter och informationsinsatser m.m. Det ska i projektansökan i förkommande fall tydligt anges vad som är lönekostnad. Kostnader för löpande arbete i enlighet med krisberedskapsförordningen såsom grundläggande administration och planering, generell kompetensutveckling och deltagandet i krisberedskapsarbetet får inte finansieras av anslaget, utan ska bekostas av den ansvariga aktören själv i enlighet med ansvarsprincipen Uppföljning, redovisning och revision MSB ansvarar för att genomföra uppföljning och utvärdering av pågående och genomförda beredskapsåtgärder som finansieras med medel från anslaget. Syftet med den uppföljning och utvärdering som MSB genomför är främst att skapa ny kunskap för att ytterligare stärka och utveckla samhällets krisberedskap. Samtliga myndigheter som erhåller medel från anslaget 2:4 Krisberedskap ska bistå MSB i arbetet med att utvärdera och följa upp beredskapsåtgärder genom att lämna de uppgifter eller underlag som efterfrågas. Redovisningen måste vara gjord på ett sådant sätt att man kan spåra alla kostnader till aktuellt projekt. MSB genomför årligen en revision av ett antal myndigheter för att kontrollera att de utbetalade pengarna har använts för rätt ändamål och att bokföringen är korrekt. Dessutom kommer en mall för utvärdering av projekten tillhandahållas så att varje myndighet själv kan utvärdera effekten av varje projekt.

8 samhällsskydd och beredskap 8 (23) Den myndighet som får bidrag ur anslaget är ansvarig för att pengarna faktiskt finansierar de projekt som man fått ersättning för. I den händelse då mottagande myndighet använt pengarna till annan verksamhet ska MSB besluta att bidragsmedlen ska återbetalas. Detsamma gäller om bidraget beviljats på grund av oriktig eller ofullständig uppgift från mottagande myndighet. Den myndighet som mottagit bidraget är även ansvarig för att kontrollera och följa upp sådan verksamhet som de finansierar utanför den egna myndigheten med medel från krisberedskapsanslaget. Myndighetens ansvar upphör inte i och med att de förmedlar pengarna vidare. För att anslaget ska kunna utnyttjas så effektivt som möjligt är det mycket viktigt att myndigheten så snart den får kännedom om att tilldelade medel inte kommer att användas, meddelar detta till MSB, så att pengarna kan omfördelas till annan verksamhet. 3.2 Generella förutsättningar I det förebyggande och förberedande arbetet såväl som vid hanteringen av en allvarlig händelse är samtliga aktörer mer eller mindre beroende av varandra. System, metoder, arbetssätt m.m. utvecklas kontinuerligt hos aktörerna och dessa måste till stor del vara kompatibla för att främja samverkan inom viktiga områden. För att undvika suboptimeringar och att nya system byggs upp och verkar parallellt och uteslutande av varandra, är det viktigt att säkerställa att den planerade åtgärden också ligger i linje med andra satsningar som genomförs inom krishanteringssystemet. Detta är särskilt viktigt för projekt som finansieras av anslaget eftersom detta syftar till att stärka den samlade förmågan att hantera kriser och dess konsekvenser. De åtgärder som genomförs med medel från anslaget bör ligga i linje med de inriktningar, strategier och stödprocesser som finns inom respektive krisberedskapsområde. Exempelvis ska satsningar som syftar till att stärka informationssäkerheten, åtgärder inom CBRNE-området, forskning och övningar som genomförs med medel från anslaget följa följande inriktningar: - Den nationella strategin för samhällets informationssäkerhet samt handlingsplanen för informationssäkerhet - Ökad nationell förmåga och stärkt samverkan vid olyckor och avsiktliga händelser med CBRNE (Dnr ) - Den svenska beredskapen för radiologiska och nukleära olyckor 2015 (Beställningsnummer R79-303/08) - Inriktning för skadebegränsning av händelser med farliga ämnen inför 2015 (Beställningsnummer P30-493/08) - Den nationella övningsplanen (MSB:s dnr 2009:5600) - MSB:s forskningsprogram ( ) 1 1 MSB:s forskningsprogram kommer att lanseras i höst

9 samhällsskydd och beredskap 9 (23) Samtliga dokument finns tillgängliga på MSB:s hemsida, MSB bedriver ett antal utvecklingsarbeten i syfte att öka bl.a. sektorsövergripande samverkan och samordning inom olika områden. Det är av stor vikt att aktörerna i krishanteringssystemet deltar i dessa utvecklingsarbeten samt att man i arbetet tar hänsyn till den övergripande målsättning som finns för dessa områden. För att öka effekten av de projekt som genomförs med medel från anslaget är det även viktigt att myndigheten tar tillvara på resultatet och sprider sina erfarenheter vidare till de aktörer som bedöms ha nytta av den kunskap och utveckling som projekten har genererat. Detta kan exempelvis ske inom och mellan de olika samverkansområdena. Vid genomförandet av projekt som finansieras med medel från anslaget ska mångfalds- och jämställdhetsaspekten alltid beaktas. I det fall åtgärderna som ska genomföras bedöms ha påverkan på miljön ska dessa effekter värderas och de eventuella miljöeffekterna av olika alternativ analyseras/jämföras. Ett integrerat nationellt och internationellt perspektiv För att nå ny kunskap och ta del av erfarenheter är ett fortsatt och fördjupat samarbete med andra länder och internationella organisationer viktigt för svensk krisberedskap och krishantering. I regeringens proposition 2007/08:92 Stärkt krisberedskap för säkerhets skull beskrivs Sverige som ett land starkt beroende av omvärlden varför det internationella samarbetet bör vara väl integrerat med det nationella. I ljuset av att dagens kriser blir allt mer komplexa och att fler aktörer blir inblandade, bör man redan i planeringsfasen ta till sig mer aktivt av det mervärde ett internationellt engagemang ger. I synnerhet ställs det stora krav på samverkan och samarbete över nationsgränserna för att man ska kunna komplettera varandra. Regeringen skriver vidare att samverkan bör beaktas med andra länder redan i utformningen av de nationella systemen. För samtliga samverkansområden innebär en tydligare internationell dimension att man genom erfarenhetsutbyte, gemensam utbildning och övning samt där det är möjligt, gränsöverskridande planering av krisberedskap, skapar goda förutsättningar för att förebygga och hantera kriser. Ett sätt att närma sig myndigheter och andra aktörer i andra länder inom Europa är att initiera och delta i olika typer av EU-projekt. För att underlätta myndigheternas arbete med att identifiera dessa projekt kommer MSB under 2010 att kartlägga de EU-fonder som anses särskilt intressanta för krisberedskap, ex. inom områdena skydd mot olyckor, farliga ämnen, gränsöverskridande optimering av materialanvändande, övningar och skydd mot kritisk infrastruktur (CIP). Anslaget kan med fördel användas som medfinansiering av dessa EU-projekt.

10 samhällsskydd och beredskap 10 (23) 4. Utgångspunkter Med begreppet krisberedskap avses enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap förmågan att genom utbildning, övning och andra åtgärder samt genom den organisation och de strukturer som skapas före, under och efter en kris förebygga, motstå och hantera krissituationer. Krisberedskapen omfattar därmed åtgärder mot händelser som inträffar plötsligt och oväntat och får allvarliga och långtgående konsekvenser för samhället. Detta innebär att samhället måste kunna hantera ett brett spektrum av händelser, oavsett deras karaktär och vad som orsakat dem samt att samhällets verksamheter är robusta och har god förmåga att motstå störningar. Grunden för samhällets krisberedskap utgörs bl.a. av arbetet med skydd mot olyckor och av de samhällsresurser som finns under normala förhållanden. Samhället bör ha en generell förmåga att hantera allvarliga händelser oavsett deras karaktär. Med anledning av detta utgår denna inriktning inte från något specifikt scenario som ex. pandemi eller konsekvenser av ett förändrat klimat. Samhällets krisberedskap utgår från ansvarsprincipen som innebär att den som är ansvarig för en verksamhet under normala förhållanden också är det vid allvarliga händelser och därmed även för att det då sker nödvändig samverkan med andra aktörer. Ansvarsprincipen utgör grunden för detta inriktningsbeslut samt för bedömningen av de bidragsansökningar som inkommer till MSB. 4.1 Regeringens skrivelse Inriktningsbeslutet för anslag 2:4 Krisberedskap bygger till stor del på regeringens skrivelse 2009/10:124 Samhällets krisberedskap - stärkt samverkan för ökad säkerhet (denna benämns i fortsättningen regeringens skrivelse). Nedan finns en kort sammanfattning av några av de områden som regeringen tar upp i skrivelsen. Utvecklat samarbete över nationsgränserna I skrivelsen lyfter regeringen behovet av att utveckla Sveriges förmåga att delta i insatser internationellt liksom landets förmåga att tillsammans med andra stater och internationella aktörer hantera kriser i Sverige. Det nordiska samarbetet, framförallt genom Hagadeklarationen samt samarbetet inom EU är två allt viktigare arenor för svenska myndigheter. Förutom dessa forum bedrivs ett omfattande krisberedskaps- och krishanteringsarbete inom FN och Nato genom Partnerskap För Fred samarbetet samt i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) när det gäller säkerhetsfrämjande arbete. Förebyggande arbete I skrivelsen framhålls vikten av det förebyggande arbetet och av att skapa en robusthet där krisberedskapen syftar till att säkerställa att de viktigaste samhällsfunktionerna upprätthålls samt att möta de nödvändigaste behoven. I

11 samhällsskydd och beredskap 11 (23) det förebyggande arbetet är det därför viktigt att fastställa grundläggande säkerhetsnivåer för samhällets funktionalitet samt att ta fram resultatmål 2 för samhällets krisberedskap. För att resultatmålen ska kunna uppnås krävs ett fortsatt arbetet med att kartlägga och värdera samhällsviktig verksamhet samt att identifiera sårbarheter och kritiska beroenden. Fokus på samverkan I regeringens skrivelse ligger stor fokus på förmågan att samverka, i såväl det förebyggande arbetet som vid hanteringen av en kris. Med samverkan avses den dialog och samarbete som sker mellan självständiga och sidoordnade samhällsaktörer för att samordnat möta hjälpbehovet så bra som möjligt. I arbetet med att förebygga och hantera kriser är vi i ökad omfattning beroende av att alla delar av samhället bidrar med kunskap och resurser. Detta medför ett ökat behov av samverkan med andra aktörer på olika nivåer inom krisberedskapsområdet, nationellt såväl som internationellt. Fortsatt utveckling av samverkansområdena Arbetet i samverkansområdena bör enligt regeringens skrivelse utvecklas och utgå från resultatmålen. I det fall resultatmålen inte kan tillgodoses inom aktörernas ordinarie verksamhetsområden ligger ansvaret på samverkansområdena att planera för alternativa lösningar för att uppnå målen. De aktörer som ingår i samverkansområdena arbetar på så vis förebyggande för att minska sårbarheten och skapa robusthet i samhällsviktig verksamhet. Arbetet i samverkansområdena bygger på ansvarsprincipen och karaktäriseras av ett helhetsperspektiv på samhällets krisberedskap, där de åtgärder som finansieras av anslaget endast utgör en delmängd. För att främja helhetsperspektivet i samverkansområdenas krisberedskapsarbete är det viktigt att uppmuntra privata och övriga samhällsaktörers deltagande i arbetet med att uppnå ett tryggt och säkert samhälle. Stödresurser Regeringen anser att länsstyrelserna utifrån sitt sammanhållande ansvar inom sitt geografiska område bör initiera samverkansforum inom länet när det gäller stöd- och förstärkningsresurser. Vidare anser regeringen att det är angeläget att se över möjligheterna att i förberedande syfte arbeta med inriktning och prioritering av statliga och internationella förstärkningsresurser. Det frivilliga engagemanget har en stor betydelse för arbetet med samhällets samlade säkerhet. Hemvärnet är en resurs med stor tillgänglighet och lokalkännedom vilket kan komplettera Försvarsmaktens möjlighet till stöd och samverkan framförallt regionalt. Det är därmed angeläget att hemvärnets resurser kan nyttjas som förstärkning även i samband med andra situationer 2 Regeringsbeslut - Uppdrag till MSB att föreslå resultatmål för samhällets krisberedskap Fö2010/697/SSK

12 samhällsskydd och beredskap 12 (23) än enbart räddningstjänst. Även övriga frivilligorganisationers resurser bör tillvaratas för att stärka förmågan i samhället. Kommunikation För att öka möjligheten att hantera en kris på ett ändamålsenligt sätt behövs en effektiv kriskommunikation. En utmaning i kommunikationen om samhällets krisberedskap är att utgå ifrån medborgarens behov och ansvar för att hantera sin egen situation. För att möta dessa behov behöver ansvariga myndigheter enligt ansvarsprincipen samverka. Kunskap om samhällets krisberedskap är bristfällig hos allmänheten, vilket bl.a. beror på myndigheternas brister på kunskap om målgruppens behov, men också på otillräcklig samordning av informationsinsatser. Kommunikationen om säkerhet behöver utvecklas och stärkas för att skapa förtroende för samhällets förmåga att bidra till att den enskildes förmåga att agera stärks. Farliga ämnen Sverige bör enligt regeringens skrivelse fortsätta arbetet med förebyggande åtgärder och med att öka säkerheten inom CBRN-området, d.v.s. den kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära säkerheten. Informationssäkerhet Beroendet av fungerande IT ökar kontinuerligt i hela världen i takt med att informationshantering i allt högre utsträckning utförs elektroniskt. Samtidigt sker en entydig ökning av informationssäkerhetsrelaterade hot såsom dataintrång, bedrägerier och spridning av skadlig kod. I regeringens skrivelse lyfts behovet av att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera ITincidenter. Regeringen skriver vidare att de nationella resurserna bör samlas och fokuseras för att förbättra förmågan att förebygga, identifiera och hantera IT-incidenter.

13 samhällsskydd och beredskap 13 (23) 5. Inriktning för 2011 Aktörerna i krishanteringssystemet har del i ansvaret med att upprätthålla och stärka hela samhälles krisberedskap. För att uppnå en god krisberedskapsförmåga behöver aktörerna bland annat kunskap om varandras olika ansvar och roller samt kännedom kring hot och risker. De behöver även kunskap om hur den egna verksamheten är beroende av och påverkar annan samhällsviktig verksamhet. För att skaffa sig dessa kunskaper finns behov av anpassade metoder och verktyg. Eftersom samhällets resurser riskerar att snabbt ta slut när en kris inträffar måste aktörerna arbeta med att säkerställa att samhällets samlade resurser går att utnyttja vid allvarliga händelser. Metoder och verktyg inom det förebyggande och förberedande arbetet är en viktig del i krisberedskapen. En god förmåga att hantera en allvarlig kris kräver även att det bl.a. finns metoder och rutiner för rapportering, lägesuppfattning, samverkan och kommunikation. Detta förbättrar aktörernas förmåga att leda och fatta koordinerade beslut under en krissituation. Aktörernas kompetens är avgörande för hur krisberedskapen byggs eller hur krisen hanteras. De behöver därför utbildning och övning för att hantera allvarliga kriser samt utveckla kunskapen inom olika områden. En god förmåga att hantera en kris kräver också att rätt utrusning finns tillgänglig. I detta kapitel följer, utan inbördes ordning, MSB:s inriktning för krisberedskapsanslaget för Aktörer, ansvar och organisation Under 2011 kommer anslag 2:4 Krisberedskap att bl.a. användas till satsningar som syftar till att: Identifiera ansvarsförhållanden och roller Öka kunskapen om beroenden mellan aktörer Öka samverkan med frivilligorganisationer, näringsliv och Försvarsmakten Öka uthålligheten genom att stärka förmågan att ta emot och fördela statliga och internationella resurser samt förbereda möjligheten till resurssamverkan Utveckla och effektivisera arbetet i samverkansområdena MSB:s bedömning och motiv Vi lever i ett sårbart samhälle och i en tid med hot och risker som inte känner några nationsgränser. Det svenska samhället måste kunna hantera ett brett spektrum av händelser där flera olika aktörer är involverade. Ett effektivt arbete för att stärka krisberedskapen förutsätter därmed samarbete, samverkan

14 samhällsskydd och beredskap 14 (23) och samordning mellan olika aktörer såväl regionalt, nationellt som internationellt. Vid hanteringen av en kris är ofta flera olika aktörer delaktiga. En god krisberedskapsförmåga förutsätter att aktörerna har kännedom om varandras olika roller, ansvar och mandat. Vid de flesta händelser blir det emellertid tydligt att det finns frågetecken kring ansvarsfördelningen. MSB ser det därför som prioriterat att medel från anslaget bidrar till att identifiera ansvarsförhållanden mellan olika myndigheter samt till att öka kunskapen om olika aktörers uppgifter och mandat. Gränsdragningar mellan myndigheters ansvarsområden bör särskilt uppmärksammas för att minska risken att krisberedskapsfrågor hamnar mellan stolarna. Aktörerna har inte tillräcklig kunskap om hur man är beroende av varandra vid en kris. Detta gör att aktörernas förberedelser för att motstå allvarliga störningar inte alltid räcker till. MSB anser därför att det finns behov av att myndigheterna i större utsträckning analyserar hur verksamheter inom och mellan olika län respektive sektorer är beroende av varandra. Vi är i ökande omfattning beroende av att alla delar av samhället bidrar med sina kunskaper och resurser för att hantera kriser. Detta medför ett ökat behov av samverkan med andra aktörer inom krisberedskapsområdet. Exempelvis kan frivilligorganisationers resurser utgöra en tillgång och komplettera de ordinarie resurser som hanterar en allvarlig händelse. Enligt regeringens skrivelse bör även nationell samverkan mellan civila aktörer och Försvarsmakten stärkas. Samhällsviktig verksamhet bedrivs till stor del av näringslivet. Privata aktörer har dessutom en betydande del av de resurser som behövs vid kriser. Satsningar som syftar till att stärka länsstyrelsers och centrala myndigheters samverkan med näringslivet, frivilligorganisationer och Försvarsmakten kommer därmed att prioriteras vid fördelningen av anslaget Vårt samhälle är dimensionerat för vardagens krav, och det är snarare regel än undantag att de samhällsviktiga verksamheternas ordinarie resurser inte räcker till vid större kriser. För att aktörerna ska kunna utföra sina uppgifter kan de bl.a. behöva förstärkningar från andra aktörer, från andra delar av landet, från andra länder eller från särskilda beredskapsresurser. Förmågan att ta emot och fördela statliga och internationella resurser behöver därför stärkas. I sammanhanget är det även viktigt att framhålla betydelsen av att kunna ge hjälp på rätt sätt till andra länder vid katastrofer och extraordinära händelser. Sverige har en god förmåga i detta avseende, men i takt med att katastrofer har visat sig bli allt mer omfattande och komplexa måste förmågan att ge och ta emot internationella resurser utvecklas. Länsstyrelsen ska inom sitt geografiska områdesansvar kunna inrikta och prioritera statliga och internationella resurser som ställs till förfogande vid en kris, men först efter ett beslut av regeringen. Ansvaret inkluderar ett antal

15 samhällsskydd och beredskap 15 (23) överväganden som kan vara svåra att göra i ett pressat läge. Därför behöver länsstyrelserna samverka bl. a. med centrala myndigheter för att bedöma tillgång och behov av förstärkningsresurser för att vid en kris kunna prioritera och förmedla dessa resurser. Det finns även behov av kunskap om hur prioritering av statliga och internationella förstärkningsresurser ska göras, särskilt när flera län är inblandade. Även rutiner för nyttjande och avrop bör utvecklas, och de juridiska aspekterna bör utredas. Hanteringen av kriser ställer stora krav på uthålligheten i de involverade organisationerna. Möjligheten till förberedd resurssamverkan mellan berörda eller likartade myndigheter som ett medel för att förstärka uthålligheten bör undersökas. Samverkan kan exempelvis omfatta både lån av experter och fysiska resurser. Ett exempel på område där det finns behov av att utveckla en ökad förståelse för resurssamverkan är inom IT-området där den ordinarie personalen riskerar att bli hårt belastad vid en allvarlig IT-incident. Genom att samverka kring redundanta eller distribuerade IT-miljöer kan uthålligheten förbättras vilket bidrar till en ökad informationssäkerhet. Ett annat exempel är inom CBRNE-området där samverkan avseende expertstöd och laboratoriekapacitet behöver utvecklas. Regeringens skrivelse pekar på att arbetet som samverkansområdena utför är fortsatt viktigt att utveckla. För att främja den gemensamma beredskapen kommer anslaget därför att fortsätta stödja satsningar i syfte att utveckla och effektivisera arbetet i samverkansområdena under Här ingår även att engagera andra samhällsaktörer i arbetet.

16 samhällsskydd och beredskap 16 (23) 5.2 Metoder och verktyg Under 2011 kommer anslag 2:4 Krisberedskap att bl.a. användas till att: Ta fram resultatmål och fastställa grundläggande säkerhetsnivåer Utveckla risk- och sårbarhetsanalyser inkl. beroendeanalys r Utveckla verktyg och metoder för att identifiera samhällsviktig verksamhet Utveckla standarder på nationell, EU och internationell nivå Utveckla metoder inom laboratorieberedskapen Utveckla arbetssätt för gemensam syn på hot- och riskbilder inom CBRNE-området Utveckla strukturer och metoder för systematisk erfarenhetsåterföring av genomförda åtgärder MSB:s bedömning och motiv I regeringens skrivelse framhålls vikten av det förebyggande arbetet och av att skapa en robusthet där krisberedskapen syftar till att säkerställa att de viktigaste samhällsfunktionerna upprätthålls samt att möta de nödvändigaste behoven. MSB vill understryka vikten av det förebyggande arbetet. Anslaget 2:4 Krisberedskap är dock inte dimensionerat för långsiktiga och kostsamma robusthetshöjande satsningar inom exempelvis den tekniska infrastrukturen, varför anslaget i första hand kommer att användas till att utveckla metoder och verktyg som behövs inom det förebyggande arbetet. Riktade robusthetshöjande satsningar kan dock vara motiverat i speciella fall för att säkerställa att samhällsviktig verksamhet kan bedrivas. Exempel kan vara strategiska projekt mellan flera aktörer som ligger utanför varje enskilds aktörs ansvar eller förmåga att åtgärda. För att bidra till det förebyggande arbetet med att säkerställa att de viktigaste samhällsfunktionerna upprätthålls, kommer anslaget under 2011 att stödja myndigheternas delaktighet i arbetet med att ta fram resultatmål för samhällets krisberedskap. MSB kommer vid fördelningen av anslaget även att prioritera satsningar som bidrar till att fastställa grundläggande säkerhetsnivåer för samhällsviktig verksamhet. I arbetet med att ta fram grundläggande säkerhetsnivåer bör pågående arbete inom EU beaktas. Risk- och sårbarhetsanalyserna är viktiga för att metodiskt identifiera och åtgärda brister i den samhällsviktiga verksamheten. Beroendeanalyser ska ses

17 samhällsskydd och beredskap 17 (23) som en delmängd i risk- och sårbarhetsanalysen. Anslaget kommer utifrån de behov som finns att fortsätta bidra till utvecklingen inom området, exempelvis utvecklingen av de regionala risk- och sårbarhetsanalyserna. Under 2011 kommer anslaget även att bidra till att stimulera användandet av riskanalyser i ett nordiskt perspektiv. Syfte är att förstärka vår gränsöverskridande samverkan med våra nordiska grannländer i enlighet med Haga-deklarationen. Aktörer med ansvar för samhällsviktiga IT-system bör som en del av risk- och sårbarhetsanalyserna genomföra tekniska säkerhetsgranskningar för att identifiera kritiska beroenden och sårbarheter i syfte att vidta åtgärder för att öka informationssäkerheten. Detta kan göras genom att skapa regionala och sektoriella samverkansstrukturer för att förebygga och hantera IT-incidenter. Åtgärderna kan röra verktyg och metoder för att öka informationsdelning och samverkan. Företräde bör ges till etablering av samverkan enligt erkända internationella modeller som exempelvis den brittiska modellen WARP (Warning, Advice and Reporting Point). För att skydda samhällsviktig verksamhet och kritisk infrastruktur behövs det genomföras satsningar av förebyggande och förberedande karaktär. Anslaget kommer därför att användas till att utveckla verktyg och metoder, simulering och modulering för identifiering av samhällsviktig verksamhet. Detta är särskilt viktigt för länsstyrelserna, eftersom man inom sitt geografiska område ansvarar för att identifiera och prioritera samhällsviktig verksamhet för exempelvis prioritering av el eller läkemedel, m.m. Anslaget kan i viss utsträckning även ge stöd till utvecklat skydd och planering (genom bl.a. kontinuitetsplanering) av samhällsviktig verksamhet. Offentlig verksamhet och näringsliv har mycket att vinna på att samarbeta kring krisberedskapsfrågor. Att arbeta fram standarder inom krisberedskap inom kommittén samhällssäkerhet (ISO TC 223 /SIS TK 494) är ett aktivt sätt att inom en etablerad plattform (som idag leds av Sverige) påverka framtidens standarder inom samhällssäkerhet. Anslaget kan användas till att stimulera medverkan och tillhandahålla denna plattform för statliga och privata aktörer att mötas och tillsammans arbeta fram de krav som ska ställas på frågor inom krisberedskapen utifrån ett svenskt perspektiv. Arbete med standardisering är särskilt prioriterat inom kommittéerna för samhällssäkerhet informationssäkerhet. Satliga myndigheter ska där enligt MSB:s föreskrifter MSBFS 2009:10 tillämpa ett ledningssystem för informationssäkerhetsområdet, där arbetet ska bedrivas enligt etablerade standarder. Certifiering enligt de etablerade standarderna ISO och (LIS) är ett viktigt sätt att öka kvaliteten i det offentligas arbete med informationssäkerhet. En effektiv krishantering kräver ändamålsenliga metoder inom CBRNEområdet. Anslaget kommer därför under 2011 att bidra till att utveckla myndighetsgemensamma metoder för laboratorieberedskapen inklusive provtagning, transport, provbearbetning och analys. Flera nya metoder för

18 samhällsskydd och beredskap 18 (23) detektering av farliga ämnen har forskats fram genom åren med medel från anslaget. För att ta tillvara på redan framtagna resultat kan anslaget användas för att pröva och anpassa dessa metoder till olika verksamheter. Inom CBRNEområdet finns det även behov av att ta fram ett arbetssätt för en gemensam syn på hot- och riskbilder, inklusive värdering av dessa, som ska ligga till grund för beredskapsarbetet. Det finns behov av att utveckla strukturer och metoder för en systematisk erfarenhetsåterföring av genomförda beredskapsåtgärder. Inom CBRNEområdet behövs det även utvecklas processer för kvalitetssäkring och validering. Enligt regeringens skrivelse finns ett fortsatt behov av att arbeta vidare med frågorna gällande hur krisberedskapen i betalningssystemet kan stärkas. Anslaget kommer därför att under 2011 stödja projekt som skapar redundans i betalningssystemet. 5.3 Ledning, samordning och beslutsfattande Under 2011 kommer anslag 2:4 Krisberedskap att bl.a. användas till satsningar som syftar till att: Förbättra förutsättningarna för att fatta koordinerade beslut vid en kris Formulera gemensamma krav på kompetens, förmåga och tillgänglighet på Tjänsteman i beredskap Utveckla former för regional samordning och ledning Utveckla metoder för hantering av regional och lokal samordning och inriktning vid stora olyckor och kriser MSB:s bedömning och motiv För att man i samhället på ett effektivt sätt ska kunna hantera en kris bör förutsättningarna för aktörerna till att fatta mer koordinerade beslut vid en kris utvecklas. Detta kräver möjlighet till samverkansstrukturer, gemensam metodik och informationsdelning. Ett utvecklingsarbete pågår inom detta område där aktörerna i krishanteringssystemet på olika sätt är eller kommer att bli involverade. Det finns behov av att formulera gemensamma och tydliga krav på kompetens, förmåga och tillgänglighet på Tjänsteman i beredskap för en bättre samverkan vid händelser. Anslaget kommer därför att stödja sådana projekt. Detta är exempelvis viktigt att utveckla inom CBRNE-området.

19 samhällsskydd och beredskap 19 (23) Vid allvarliga händelser berörs ofta flera aktörer inom en region. Det medför samordningsbehov avseende olika delar såsom inriktning, hantering, informationsdelning, informationsspridning, samordning, resurshanering. Det är därför angeläget att arbeta för att förbättra förmågan att hantera ledningsproblematik och samverkan på regional nivå. Samverkansområdet geografiskt områdesansvar planerar att under tillhandahålla en process inriktad på den regionala nivåns förmåga. Processen ska stödja länsstyrelserna att tillsammans med andra myndigheter och samarbetspartners skaffa kunskap och verktyg för att utveckla arbetssätt och öka förmågan att hantera en händelse på ett ändamålsenligt sätt, utifrån de regionala och lokala förutsättningarna. Detta utvecklingsarbete ska utveckla lokal, regional och central nivå för att dessa ska fungera i en helhet för såväl olyckor som kriser i samhället. Under 2011 kommer anslaget också att bidra till utveckling av länsstyrelsens förmåga att utöva sitt områdesansvar. 5.4 Informationshantering Under 2011 kommer anslag 2:4 Krisberedskap att bl.a. användas till satsningar som syftar till att: Utveckla arbetet med lägesbilder och informationsdelning mellan myndigheter Förbättra förmågan till detektering och tidiga varningar Säkerställa myndigheters förmåga till säker kommunikation Öka informationssäkerheten i system för e-förvaltning Skapa regionala och sektoriella samverkansstrukturer för att förebygga och hantera IT-incidenter MSB:s bedömning och motiv Enligt regeringens skrivelse finns ett behov av samlade lägesbilder och samlad lägesuppfattning som sträcker sig över sektorsgränser och ansvarsnivåer nationellt och i vissa fall även inom EU och internationellt. Stora mängder information skapas både före, under och efter en händelse. Det är en utmaning att se till att alla aktörer har tillgång till relevant information samt har förutsättningar att dela med sig av denna. Förmågan att snabbt och säkert kunna dela information för att kunna skapa lägesbilder är en av förutsättningarna som möjliggör koordinerade beslut vid en händelse. Vilken information och på vilket sätt som man ska dela bör klargöras innan en allvarlig händelse ägt rum. Det behöver också tydliggöras vilken typ

20 samhällsskydd och beredskap 20 (23) information som är relevant för aktörerna vid en kris. Här behöver gemensamma synsätt i form av bl.a. principer, standarder, informationsinfrastrukturer utvecklas för att detta ska kunna ske så effektivt som möjligt vid en kris. Med stöd av en lägesbild kan aktörerna vid en allvarlig händelse vidta nödvändiga åtgärder och utföra insatser inom sitt ansvarsområde. Det är angeläget att stimulera en för aktörerna gemensam utveckling inom området informationsdelning utan att nödvändigtvis likrikta och styra den enskilda aktörens arbetssätt. Det finns idag exempel på teknik och metodik som skulle kunna utveckla förmågan att utbyta information. Myndigheter behöver utveckla sin förmåga att upptäcka och verifiera händelser och deras utveckling samt förmåga att såväl före som under en händelse tolka olika signaler som har inkommit till myndigheterna. Detektion och tidig varning är viktiga faktorer för en god krishantering. Under 2011 kommer anslaget därför att stödja aktörernas arbete med att utveckla förmågan att upptäcka, analysera och rapportera bl.a. IT-incidenter. Även tidiga varningar i samband med natur och väderhändelser behöver utvecklas liksom system/rutiner för hur myndigheter ska förhålla sig till tidiga varningar. Förmågan att tvärsektoriellt nyttja sådan tidig information bör stärkas. Beroendet av fungerande IT ökar kontinuerligt i hela världen i takt med att informationshantering i allt högre utsträckning utförs elektroniskt. Samtidigt sker en entydig ökning av informationssäkerhetsrelaterade hot såsom dataintrång, bedrägerier och spridning av skadlig kod. Det finns därför behov av att sprida information på ett säkert sätt. Det är av avgörande betydelse att myndigheter och offentlig förvaltning har tillgång till säkra kryptografiska produkter. Det är därför nödvändigt att den tilldelning av säkra kryptografiska produkter som finns i dag kan upprätthållas. E-förvaltning är ett prioriterat område för den offentliga förvaltningen. En mycket viktig fråga här är att offentliga organisationer har en informationssäkerhetsnivå som skapar ett högt förtroende för e-förvaltningen.

21 samhällsskydd och beredskap 21 (23) 5.5 Kommunikation och informationssamordning Under 2011 kommer anslag 2:4 Krisberedskap att bl.a. användas till satsningar som syftar till att: Utveckla förmågan till informationssamordning under en kris Sprida målgruppsanpassad information MSB:s bedömning och motiv När en händelse inträffar uppstår ett informationsbehov hos allmänheten, vilket ofta föranleder höga krav på de ansvariga myndigheternas förmåga att kommunicera. Samordning av myndigheternas information till allmänheten har blivit allt viktigare och stöd för detta efterfrågas alltmer av aktörerna. Informationssamordning sker bl. a genom den myndighetsgemensamma informationstjänsten Krisinformation.se. Myndigheternas förmåga att kommunicera med medier, allmänhet och drabbade behöver utvecklas. Arbetssätt och metoder behöver utvecklas för att skapa en förståelse för när myndigheters information behöver samordnas. Även ansvaret för informationssamordning behöver klargöras. Vidare behöver arbetsmetoder för att hämta in, verifiera, och sprida information utvecklas och kunskapen om mediernas arbetssätt ökas. En viktig del av kriskommunikation är även att kunna hantera informations- och förtroendekriser. Spridning av målgruppsanpassad information är en viktig del i det förebyggande och förberedande arbetet med att stärka samhällets krisberedskapsförmåga. Exempelvis finns det behov av att genomföra kunskapshöjande insatser till ägare av infrastruktur, centrala myndigheter, lokala och regionala tillsynsmyndigheter och aktörer m.fl. för att skydda samhällsviktiga IT-system mot kvalificerade angrepp och allvarliga händelser. 5.6 Kunskapsuppbyggnad Under 2011 kommer anslag 2:4 Krisberedskap att bl.a. användas till: Kunskapsutveckling Lärande genom utbildning och övning MSB:s bedömning och motiv Kunskapsuppbyggnad genom övning och utbildning samt kunskapsutveckling i form av ex. analyser, förstudier etc. utgör ett av fundamenten till en god krisberedskap i samhället.

22 samhällsskydd och beredskap 22 (23) Kunskapsutveckling Kunskapsutveckling utgör en viktig del av de åtgärder som vidtas i arbetet med att stärka samhällets krisberedskap. För att stärka beredskapen behövs bl.a. väl underbyggda analyser, förstudier, forskning, utvecklingsprojekt och utvärdering. Anslaget kommer under 2011 att användas till detta. Forskningssatsningar inom krisberedskapsområdet har gett resultat som är redo att testas. Anslaget kan under 2011 användas för att ta till vara på framtagna forskningsresultat inom de prioriterade områden som lyfts fram i detta inriktningsbeslut. Exempel på forskningsområden är risk- och sårbarhetanalys, CBRNE-området, kriskommunikation, informationssäkerhet och krisledning. Lärande genom övningar och utbildningar Medel för utbildning ska inriktas för att stödja de prioriterade krisberedskapssatsningar som anges i detta inriktningsbeslut för att säkerställa erforderlig kompetens för en organisation och dess funktion. Utbildning kan omfatta enskilda befattningshavare, en viss funktion, delar av eller hela organisationen. Utöver direkt utbildning av den egentliga organisationen kan utbildningen även omfatta kompetens för stöd till organisationen, t.ex. för att kunna genomföra övningsverksamhet med säkerställande av tillgång på övningsledare, spelledare och övningsutvärderare. Medel från anslaget ska dock inte användas för generell kompetensuppbyggnad eller kompetensutveckling eftersom denna ska finansieras av aktören själv i enlighet med ansvarsprincipen. I de fall efterfrågad utbildning finns i det ordinarie utbudet hos MSB eller annan aktör ska den utbildningen i första hand utnyttjas. Eftersom förekommande utbildningar som genomförs av MSB är avgiftsfria kan inte medel användas för deltagande i sådan utbildning. Övningar bör, enligt regeringens skrivelse, inriktas mot att identifiera brister och pröva förmågor inklusive förmåga att samverka. Förutom berörda myndigheter är det också viktigt att näringsliv och ideella organisationer som t.ex. frivilliga försvarsorganisationer deltar i övningar liksom att den internationella aspekten får genomslag. De övningar som genomförs med medel från anslaget ska därför utgå från identifierade behov, vara tvärsektoriella och bidra till att tillgodose behov som lyfts fram i denna inriktning. Övningarna ska även ligga i linje med den nationella övningsplanen (MSB:s dnr 2009:5600) och öva kunskaper och förmågor enligt denna. 5.7 Utrustning för en operativ förmåga I arbetet med att hantera kriser ställs det ofta höga krav på den utrustning man behöver. Anslaget kommer under 2011 att användas till att genomföra gemensamma förstudier angående behov, kravspecifikation m.m. inför upphandling av specifik utrustning, exempelvis inom CBRNE-området.

23 samhällsskydd och beredskap 23 (23) Anslaget kan i viss utsträckning även användas till att anskaffa utrusning i syfte att stärka krishanteringsförmågan. Anskaffning av utrustning kan finansieras av anslaget enbart i de fall då det finns en välgrundad analys av behovet av sådan utrustning. Exempel på sådan utrustning skulle kunna vara utrustning för att säkerställa uthållighet i organisationer eller förstärkningsresurser som skulle kunna betecknas som nationella. Ytterligare ett exempel är anskaffning av utrustning utifrån forskningsresultat inom krisberedskapsområdet. En förutsättning för anskaffning av utrustning är att inköpen är långsiktigt hållbara och följer finansieringsprinciperna.