till protokoll den 7 oktober 2011, 235 Bilaga 153 (D-2011/0986) BESLUT den 7 oktober 2011

Transkript

1 1 till protokoll den 7 oktober 2011, 235 Bilaga 153 (D-2011/0986) BESLUT den 7 oktober 2011 av Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd i disciplinärende Sven Hagströmer för egen del och som ställföreträdare för Biovestor AB, Stockholm./. advokaterna Axel Calissendorff och Claes Lundblad, båda Stockholm Bakgrund Sven Hagströmer är ordförande i Investment AB Öresunds (Öresund) styrelse. Biovestor AB (Biovestor) innehar drygt 18 procent av aktierna i Öresund och utgör den enskilt största aktieägaren i bolaget. Biovestor ägs och företräds uteslutande av Sven Hagströmer och hans familj. Öresund var i sin tur till nyligen huvudägare i HQ AB (HQ). Axel Calissendorff och Claes Lundblad är båda verksamma i Roschier Advokatbyrå AB (Roschier). Axel Calissendorff som delägare och senior partner och Claes Lundblad som delägare och partner. I september 2010 vände sig Sven Hagströmer till Axel Calissendorff för viss rådgivning med anledning av händelserna i HQ och det dåvarande dotterbolaget HQ Bank, som just förlorat sina tillstånd att driva bankrörelse. Axel Calissendorff åtog sig uppdraget. I februari 2011 framställde HQ genom Claes Lundblad ersättningsanspråk cirka 60 respektive 40 miljoner kr. mot Öresund avseende påstått olovliga vinstutdelningar för åren 2008 och Axel Calissendorffs uppdrag för Biovestor var enligt Sven Hagströmer inte avslutat vid denna tidpunkt. Detta skedde enligt Sven Hagströmer vid ett samtal i mars månad då Sven Hagströmer meddelade att han saknade förtroende för Roschier. Den 8 maj tillställde han Axel Calissendorff ett brev i vilket han begärde att Roschier på grund av jäv skulle frånträda uppdraget för HQ mot Öresund. Den 20 maj 2011 återkom Axel Calissendorff genom brev och förklarade att Roschiers uppdrag för HQ mot Öresund inte kom att avträdas. Anmälan Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 13 juni 2011, avser att Axel Calissendorff och Claes Lundblad, med hänsyn till Axel Calissendorffs uppdrag för Biovestor, inte sett till att Roschier på grund av jäv frånträtt uppdraget för HQ mot Öresund. Advokaternas ställningstaganden till anmälan Axel Calissendorff och Claes Lundblad har var för sig tillbakavisat anmärkningen och bestritt att de förfarit i strid med god advokatsed.

2 2 Sven Hagströmers/Biovestors utveckling av anmälan Sven Hagströmer har i sin anmälan åberopat sitt brev av den 8 maj 2011 till Axel Calissendorff och i sin anmälan även hänfört sig till Axel Calissendorffs svarsbrev av den 20 maj. Själva anmälningsskriften har fått formen av kommentarer till denna skriftväxling. I brevet av den 8 maj har Sven Hagströmer anfört bl.a. följande. Sven Hagströmer lämnade på Axel Calissendorffs uppmaning vid deras första sammanträde en utförlig och detaljerad bild av händelserna ur Öresunds och hans perspektiv. De träffades härefter ytterligare en gång och hade också ett antal kontakter per telefon. Han har således bl.a. berättat om den ansvarsfördelning som rått mellan Mats Qviberg och honom och när han och enligt hans mening styrelsen i Östersund fick kännedom om de allvarliga problem som förelåg i HQ Bank samt orsakerna till dessa problem. Han har också berättat om sin syn på de problem som uppdagats i HQ-bolagen samt hans reaktioner på detta. De diskuterade också de olika åtgärder som från Öresunds sida vidtogs för att säkra HQ-bolagens fortlevnad och bevekelsegrunderna för att vidta dessa åtgärder. Sammantaget fick Axel Calissendorff en mycket god inblick i händelseförloppet ur Sven Hagströmers perspektiv och vågar han påstå även Öresunds perspektiv. Den rådgivning som Axel Calissendorff lämnat har resulterat i två fakturor, en faktura om kr. avseende juridiskt biträde under september 2010 och en faktura om drygt kr. avseende löpande juridisk rådgivning under oktober och november Båda faktorerna angavs avse rådgivning rörande Öresund. Roschier har således fakturerat ett i sammanhanget inte obetydligt belopp. Mot bakgrund av att de endast träffats vid två tillfällen och därutöver haft ett antal kontakter per telefon, måste Roschier inom ramen för rådgivningen ha utfört ett relativt omfattande utredningsarbete. På grundval av den information som han lämnat Axel Calissendorff framförde denne att Sven Hagströmer aldrig kommer att beröras av någon process eller liknande. Givetvis utgick han från att detta uttalande innebar att Roschiers rådgivning utmynnat i att han inte skulle behöva riskera några rättsliga efterspel med anledning av vad som förevarit i HQ och HQ Bank. Någon tid därefter tog Axel Calissendorff kontakt med Sven Hagströmer per telefon och frågade, mot bakgrund av den rådgivning Roschier lämnat, om han hade några invändningar mot att Roschier utförde ett utredningsuppdrag för HQ. Sven Hagströmer hade inte något att erinra mot att HQ skulle få tillgång till kvalificerad juridisk rådgivning för att utreda frågeställningarna rörande HQ och HQ Bank, eftersom detta tvärtom borde ligga i såväl Öresunds som Biovestors intressen. Axel Calissendorff lämnade dock inte någon närmare information om vad utredningsuppdraget avsåg. I avsaknad av sådan information förklarade han därför att Axel Calissendorff själv måste bedöma om Roschier kunde åta sig utredningsuppdraget mot bakgrund av Roschiers uppdrag för Biovestor. Att det förmenta utredningsuppdraget i själva verket skulle avse juridiskt biträde vid framställande av betydande ersättningsanspråk mot Öresund hade han inte ens kunnat föreställa sig. Om Axel Calissendorff antytt detta vid samtalet, hade Sven Hagströmer givetvis motsatt sig att Roschier åtog sig detta uppdrag, eftersom uppenbarligen varje ekonomisk skada för Öresund ju även indirekt drabbade Biovestor.

3 3 Mot bakgrund av den rådgivning Roschier lämnat blev Sven Hagströmer självfallet helt bestört när Roschier såsom ombud för HQ i februari 2011 återkom med betydande ersättningsanspråk mot Öresund avseende påstått olovliga vinstutdelningar. Axel Calissendorff hade i mail i mars 2011 bl.a. framfört att vårt uppdrag för Biovestor har avslutats. Enligt Sven Hagströmer avslutades uppdraget först vid hans samtal med Axel Calissendorff med anledning av de kravbrev Öresund erhöll från Roschier, då han förklarade att han saknade förtroende för Roschier och att uppdraget därför måste avslutas. Axel Calissendorff hade i korrespondensen förklarat att den information Sven Hagströmer anförtrott honom inte kunde ha betydelse för återkraven. Detta påstående är uppenbart oriktigt. Axel Calissendorffs uppgift att han behållit informationen för sig själv och inte kommer att delta i handläggningen av ärendet för HQ saknar givetvis helt betydelse i sammanhanget. I de båda kravbrev Roschier tillställt Öresund för HQ:s räkning påstods att Öresund, genom Mats Qvibergs och Stefan Dahlbos ställningar i Öresunds styrelse (då även ledamöter i HQ:s styrelse), skulle anses ha insett eller bort inse att HQ:s vinstutdelningar skedde i strid mot lag. Som Sven Hagströmer tidigare nämnt har de samtal han och Axel Calissendorff fört bl.a. gällt ansvarsfördelningen mellan honom och Mats Qviberg och deras respektive roller i styrelsen för Öresund. Samtalen gällde också tidpunkten då Öresunds styrelse blev medveten om problemen i HQ/HQ Bank och deras reaktioner på detta samt de åtgärder som Öresund vidtog för att försöka säkra verksamheten i HQ-bolagen. Som han förstod Roschiers kravbrev till Öresund och Roschiers rapport till HQ:s årsstämma kommer dessa frågeställningar att vara centrala vid en tvist mellan HQ och Öresund rörande de påstått olovliga vinstutdelningarna. Roschier har erbjudit sig att betala tillbaka de arvoden Biovestor betalat till Roschier med motiveringen att att de insatser som gjorts blivit onyttiga då Biovestor nu måste anlita annat ombud. De nu aktuella frågorna påverkas givetvis inte av om Roschier återbetalade arvodena eller inte. Yttrande av Axel Calissendorff Axel Calissendorff har i yttrande den 22 augusti 2011 över anmälan anfört i huvudsak. följande. Inledningsvis har Axel Calissendorff åberopat brevet av den 20 maj 2011 till Sven Hagströmer och tillagt att han vidhåller vad som anförts i detta. Hans uppdrag var för Biovestor som klient och alltså inte för Sven Hagströmer personligen eller för Öresund. När det gällde omfattningen av hans uppdrag för Biovestor och den information som Sven Hagströmer har anförtrott honom och som denne nu menar konstituerar jäv var disciplinanmälan inte konkret utan tvärtom allmänt hållen och svepande. Han vidhåller att uppdraget haft en begränsad omfattning i sak och i tid. En stor andel av hans arbetsinsats i ärendet för Biovestor bestod i inläsning av publikt tillgängligt material såsom Finansinspektionens beslut, marknadsinformation från HQ och genomgång av den omfattande nyhetsrapporteringen i ärendet. I övrigt bestod arbetet i två korta möten med Sven Hagströmer och ett antal telefon- och SMS-kontakter med honom. Hans arbetsinsats understeg 10 timmar. När det gäller den inbördes ansvarsfördelningen mellan Sven Hagströmer och Mats Qviberg har han inte erhållit annan eller mer detaljerad

4 4 information än den som var allmänt känd genom publikt tillgängligt material. Han och Sven Hagströmer förde allmänt hållna samtal om frågor för framtiden såsom om val av ny ordförande i HQ och lämpligheten av att Mats Qviberg fortsatt skulle ha en roll i styrelsen för Öresund. De berörde ytligt även annat som gällde planeringen för framtiden. I sådana frågor har han anförtrotts förtrolig information. Det som framför allt var förtroligt var att Sven Hagströmer och han förde sådana samtal. Några utredningar om sakförhållanden utöver inläsningen enligt tidigare uppgift har han inte gjort. Inte heller har det inom ramen för uppdraget gjorts någon rättsutredning, upprättats brev eller PM. Ingenting som rörde eller hade en koppling till den återbäringstalan som HQ numera hade väckt har avhandlats mellan dem. Sven Hagströmer och han har inte talat om den utdelning som Öresund såsom aktieägare har uppburit. De hade inte heller berört utdelningsbesluten eller någonting som har bäring på om Mats Qviberg eller Stefan Dahlbo var i ond tro när de deltog i de aktuella besluten om utdelning. Ingen överträdelse av någon honom åvilande sekretessförpliktelse har förekommit. Hans uppdrag i ärendet utfördes i huvudsak i september och början av oktober Ett kort samråd förekom dem emellan i början av november När det gäller det samtycke Sven Hagströmer lämnade vid deras telefonsamtal i oktober 2010 gör denne gällande att deras minnesbilder inte sammanfaller helt. Axel Calissendorff vidhåller att samtycket inte var begränsat till utredningsåtgärder utan avsåg Roschiers biträde till styrelsen beträffande frågan om de aktuella fysiska personerna med olika funktioner i HQkoncernen kunde hållas skadeståndsansvariga. Det föreföll som skillnaden inte har någon som helst betydelse i disciplinärendet. Varken i disciplinanmälan eller i något av de två tidigare breven till honom gjordes det gällande jäv för Roschier att biträda HQ med att väcka den talan som numera hade väckts mot någon annan än Öresund. I disciplinanmälan gör Biovestor i själva verket klart att Biovestor inte hade någon erinran mot att Roschier biträdde HQ mot andra motparter än Öresund. Han fäste sig särskilt vid att Sven Hagströmer tyckte det var bra att Roschier biträdde styrelsen i HQ i ärendet då det omfattade också Mats Qviberg, som var hans kompanjon och nära vän sedan många år. Det var egentligen det som han primärt undrade när han ställde frågan till Sven Hagströmer. Det kan ifrågasättas om något samtycke alls var erforderligt, men han bedömde det som lämpligt att inhämta synpunkter innan beslut fattades om uppdraget för HQ. Han gör inte gällande att Sven Hagströmer vid samtalet med honom i oktober 2010 lämnat samtycke till att HQ skulle väcka talan om återbäring mot Öresund. På den punkten syntes Sven Hagströmer helt och på ett förvånansvärt sätt ha missförstått Axel Calissendorffs brev. Han informerade Claes Lundblad om telefonsamtalet i nära anslutning till att Sven Hagströmer hade lämnat sitt samtycke. Någon lojalitetsförpliktelse har inte överträtts. Biovestor har ifrågasatt varför han redogjort för att Roschier inte tidigare hade haft något uppdrag för Biovestor och att något uppdrag aldrig har utförts för Sven Hagströmer personligen eller för Öresund. Karaktären på klientrelationer har han redogjort för därför att det därav framgår att ärendet inte föranlett en så omfattande lojalitetsplikt som en advokat kunde ha i förhållande till klienter som under lång tid gett många och omfattande uppdrag. Det var oklart vilken koppling som Sven Hagströmer/Biovestor egentligen hävdar mellan det påstådda beskedet att han inte personligen skulle beröras av någon process och frågan om det förelegat jäv för Roschier att biträda HQ mot Öresund. Ett så allmänt hållet

5 5 generellt uttalande, som det påstås att han lämnat, lämnar ingen erfaren advokat och det har han naturligtvis inte heller gjort. Huruvida någon blir stämd gick inte att med säkerhet förutspå. De har dock berört att Finansinspektionens beslut inte innehöll någon som helst kritik mot Sven Hagströmer. Det kunde konstateras att såvitt känt varken Sven Hagströmer eller Biovestor var föremål för någon rättslig process som hade samband med det som var upphovet till de av HQ nu initierade processerna om skadestånd, bristtäckning och återbäring, dvs. tradingförlusterna i HQ Bank. Det var svårförståeligt vad Sven Hagströmer menade att uppgiften låt vara enligt Axel Calissendorff felaktig hade för betydelse för frågan om det förelegat jäv för Roschier att biträda HQ mot Öresund. Det var Claes Lundblad, i sin egenskap av ansvarig delägare för ärendet, som var ansvarig för besluten att anta uppdraget att företräda HQ mot Öresund och att inte efterkomma begäran att frånträda uppdraget. Det är därmed han som sakligt sett är närmast att kommentera frågorna om Öresunds inställning till processtrategin och de begränsningar som gällde att mot en klients önskemål, i detta fall HQ, frånträda ett pågående uppdrag. Han vill tillfoga att sedan han genom Claes Lundblad tagit del av utredningen, delar han dennes uppfattning att det inte förelåg hinder för Roschier att åta sig uppdraget mot Öresund och att det även om så skulle vara fallet. nu saknas skäl att frånträda uppdraget. Axel Calissendorff har inte varit delaktig i Roschiers interna beslut att anta uppdraget att biträda HQ med att väcka återbäringstalan mot Öresund. Han kände över huvud taget inte till det förrän krav redan hade framställts; han fick läsa om det i tidningarna. Öresund får för sin del genom Matts Ekman, som var Öresunds representant i HQ:s styrelse, anses ha godkänt processtrategin och något samtycke från Biovestor har inte varit påkallat. Öresund har inte för egen del gjort gällande hinder för Roschier att biträda HQ mot Öresund. Sven Hagströmer/Biovestor hävdar att det likväl förelegat jäv för Roschier med hänsyn till uppdraget för Biovestor. Sven Hagströmer förefaller mena att även om det med utgångspunkt i den bedömning som gjorts vid talans väckande inte förelåg jäv kan saken komma att utvecklas så att jäv uppstår senare. Efter att ha gått igenom ansökan om stämning ser Axel Calissendorff ingen reell risk för det. Såvitt är av intresse för jävsfrågan, så rörde den väckta talan mot Öresund inga andra frågor än om Mats Qviberg och Stefan Dahlbo hade varit i ond tro samt rättsfrågan om den onda tron i så fall skulle tillräknas Öresund. I sakfrågan är förhör med Sven Hagströmer obehövligt. Det ifrågasattes inte att han och övriga i styrelsen var i god tro. Det som åberopas till stöd för att Mats Qviberg och Stefan Dahlbo varit i ond tro är omständigheter som Sven Hagströmer och Axel Calissendorff inte har berört vid deras samtal. Den omständigheten att Sven Hagströmer inte delade den i ansökan om stämning redovisade uppfattningen att Mats Qvibergs och Stefan Dahlbos onda tro ska tillräknas Öresund är en rättsfråga som domstolen ska ta ställning till. Den skillnad vad gällde bedömning av rättsfrågan, som tydligen föreligger mellan HQ och Biovestor, har inte någon betydelse för frågan om det föreligger jäv. Yttrande av Claes Lundblad Claes Lundblad har i yttrande den 15 augusti 2011 över anmälan anfört bl.a. följande. Det ärende som anmälningen avser handlades i sin helhet av Axel Calissendorff. Han hade således ingen egen direkt kunskap om det ärendet. Axel Calissendorff har låtit honom ta del av det yttrande som han i det parallella ärendet avseende honom avsåg att inge till

6 6 Advokatsamfundet. Han kan bara ansluta sig till den faktaredogörelse och de bedömningar som anges däri. För egen del ville han tillfoga följande. Det aktuella HQärendet mottogs av honom medio oktober Han hade tidigare erfarit att Axel Calissendorff haft vissa kontakter med Sven Hagströmer rörande de händelser avseende HQ som inträffat på våren/sommaren Han hade emellertid ingen närmare kunskap om vad som därvid hade förekommit. När advokatbyrån fick frågan om den kunde ta uppdrag för HQ att utreda frågor om skadestånd och olovlig vinstutdelning tog han upp frågan med Axel Calissendorff huruvida hans tidigare kontakter med Sven Hagströmer kunde innebära att något jävshinder förelåg. Axel Calissendorff återkom med beskedet att Sven Hagströmer inte hade några invändningar och att denne dessutom ansåg det vara en fördel om HQ företräddes av kompetenta ombud. Av uttalande i media våren/sommaren 2010 hade framkommit att Sven Hagströmer var mycket upprörd över vad som förekommit i HQaffären och att han såg sin personliga relation till Mats Qviberg som problematisk. Med de besked som Axel Calissendorff lämnade saknades anledning anta att något jävshinder förelåg på grund av dennes tidigare kontakter med Sven Hagströmer/Biovestor. Med anledning av de förluster som under våren 2010 redovisats i HQ-koncernen uppdrog dåvarande styrelserna i HQ och HQ Bank åt advokaten Anders Malm att närmare utreda vad som förekommit och vilka anspråk som kunde föranledas av det inträffade. Medan denna utredning pågick meddelade Finansinspektionen den 28 augusti 2010 sitt beslut att återkalla verksamhetstillstånden för HQ Bank. En gigantisk förlust kom därmed att realiseras. Anders Malms rapport var dagtecknad den 24 september 2010 och torde vara offentliggjord samma dag. Därav framgår att Anders Malm fann anledning till allvarlig kritik mot styrelsen i HQ Bank och mot vissa ledande befattningshavare i HQ. Anders Malm pekade vidare på det uppseendeväckande i att HQ på våren 2010 beslutat om och verkställt utbetalning av en utdelning om cirka 160 miljoner kr. avseende verksamhetsåret Att detta skulle kunna föranleda krav på återbäringsansvar avseende denna utdelning låg i öppen dager. Det måste hållas för visst att alla med något intresse i HQ noga tog del av Anders Malms utredning och dess slutsatser. Till den kretsen måste ha hört Öresund, som den då största aktieägaren i HQ, liksom Biovestor och Sven Hagströmer. En ny styrelse i HQ offentliggjorde den 30 november 2010 en delårsrapport avseende perioden 1 januari 30 september Av denna rapport framgick att Roschier fått uppdrag av HQ att biträda vid utredningen av om det fanns grund för ersättningsanspråk mot de ansvariga. Av delårsrapporten framgick också under rubriken Utredningen av HQ Banks tradingverksamhet att den nya styrelsen ansåg att det även fanns anledning utreda huruvida reglerna för värdeöverföring i form av exempelvis vinstutdelning följts. Det måste antas att alla berörda, inklusive Sven Hagströmer, Öresund och Biovestor, noga tog del även av denna delårsrapport. Därav kunde utläsas att Roschiers uppdrag skulle komma att omfatta även frågan om olaglig vinstutdelning. Den styrelse i HQ som tillträdde på hösten 2010 bestod av personer som inte tidigare hade haft del i förvaltningen av HQ. Styrelseordförande blev advokaten Leif Ljungholm. Såsom företrädare för den då största aktieägaren i HQ, nämligen Öresund, tillsattes Matts Ekman, tillika styrelseledamot i Öresund. Med anledning av uppdraget för HQ igångsattes inom Roschier en omfattande utredning. Det stod tidigt klart att de förluster som orsakats HQ bestod av två huvuddelar, dels den

7 7 skada som uppkommit till följd av de återkallade verksamhetstillstånden, dels olaglig vinstutdelning. Anders Malm hade, som nämnts, i sin utredning funnit anledning ifrågasätta vinstutdelningen avseende 2009 om cirka 160 miljoner kr. Roschier fann snart att det dessutom fanns anledning ifrågasätta utdelningen för 2008, även den på cirka 160 miljoner kr. De kritiska frågorna i den delen fann de vara (i) i vad mån utdelningarna kunde anses strida mot försiktighetsprincipen (ii) i vad mån oaktsamhet kunde anses föreligga hos dem som beslutat om utdelningarna och (iii) i vad mån ond tro kunde påvisas hos mottagande aktieägare. Slutsatsen av deras bedömning blev att försiktighetsprincipen trätts för när, att oaktsamhet förelåg och att ond tro torde kunna påvisas i vart fall hos de aktieägare som tillika ingick i styrelser/företagsledning för HQ. De fann vidare att eftersom Mats Qviberg och Stefan Dahlbo båda ingick i styrelsen för HQ och att de varit i ond tro beträffande utdelningarnas laglighet, denna onda tro därmed smittade Öresund, i vars styrelse de också ingick. Den 17 december 2010 företrädde han inför styrelsen i HQ. I mötet deltog hela styrelsen, inklusive Matts Ekman. Claes Lundblads uppgift var att ge styrelsen en redogörelse för hans bedömning av ansvarsfrågorna, däribland vilka krav som HQ kunde tänkas framställa och vilka ansvarssubjekt som kraven kunde riktas mot. Vid sin redogörelse uppehöll han sig särskilt vid frågan om ond tro hos Öresund. Han redogjorde därvid för sin bedömning att Mats Qvibergs och Stefan Dahlbos insikter i rättslig mening konstituerade ond tro även hos Öresund. Hans redogörelse ledde inte till någon invändning från någon styrelseledamot. Vad som diskuterades var frågan om återkraven borde avse inte bara 2009 utan även Sedan han redogjort för sina grunder för rekommendationen att återkravet borde avse även utdelningen för 2008 accepterade styrelsen detta. Han mindes att han i den delen hade ett särskilt meningsutbyte med Matts Ekman. Detta resulterade i att Matts Ekman förklarade sig införstådd med att kravet skulle avse även 2008 års utdelning. Den 23 februari 2011 tog styrelsen i HQ det formella beslutet att återkräva utdelningarna för åren 2008 och I beslutet, som var enhälligt, deltog Matts Ekman. Den 22 mars 2011 tillställde Claes Lundblad styrelsen för HQ ett utkast till rapport angående de ersättningsanspråk som enligt hans bedömning kunde framställas i saken. Därav framgick bl.a. att han även då ansåg att grund förelåg för att kräva återbäring av Öresund på grund av ond tro hos Mats Qviberg och Stefan Dahlbo. Utkastet föranledde särskild skriftlig kommentar från Matts Ekman, dock inte rörande frågan om återkrav mot Öresund. Han har från HQ sedermera fått upplysning om att Matts Ekman den 23 mars 2011, en månad efter februaribeslutet, skulle ha anmält att han inte deltagit i beslutet om återkrav om utdelningarna. Matts Ekman skulle såsom förklaring ha uppgett att han inte förstått att återkravet skulle komma att riktas mot Öresund. Denna uppgift är direkt felaktig. Det måste hållas för visst att Matts Ekman inte för Sven Hagströmer/Biovestor och Öresund dolt det faktum att HQ hade för avsikt att driva återkraven avseende utdelning och att detta kunde komma att drabba även Öresund. Att varken Matts Ekman eller annan på Öresund uttryckt något missnöje med detta förrän Sven Hagströmer tog upp saken i telefonsamtal den 17 mars 2011 framstod som märkligt. Förklaringen till denna ändrade uppfattning kan förmodas vara följande. Öresund var ägare till cirka 25 procent av aktierna i HQ. Det gynnsamma processutfall som kring årsskiftet 2010/2011 kunde

8 8 förväntas för Öresund och dess aktieägare kom under våren 2011 att förbytas i sin motsats. Styrelsen i Öresund beslöt nämligen i början av 2011 att till sina aktieägare dela ut hela sitt innehav i HQ. Konsekvensen av ett genomförande av denna plan blev att Öresund skulle hamna i en situation där man å ena sidan var skyldig att återbära 100 miljoner kr. medan man, å andra sidan, inte fick någon reveny av den substans som vid framgång för HQ i tvisten skulle komma att tillföras bolaget. Vad angår jävsfrågan gjorde Claes Lundblad följande principiella analys. Det klientförhållande som jävsfrågan gällde var advokatbyråns uppdrag för Biovestor. Något anspråk mot Biovestor eller dess ägare var det inte fråga om. Kravet riktade sig i stället mot ett börsnoterat bolag, vari Biovestor var aktieägare. Det skulle i en sådan situation föra alltför långt att anse att uppdrag för ett bolag medförde jävshinder avseende alla andra bolag, vari klientbolaget är aktieägare. I all synnerhet gällde detta fall då klientbolaget är delägare i börsbolag. Om man antar att Roschiers klient skulle ha varit Sven Hagströmer personligen, skulle situationen bli än tydligare. Det kan inte antas att konfliktreglerna till och med sträckte sig så långt att en fysisk person som ägde aktier i ett bolag som i sin tur ägde aktier i andra bolag, tillika börsbolag, därmed hade krav på advokaten att avstå från att ta uppdrag som stred mot de indirekt ägda bolagens intressen. Vad gäller frågan om Sven Hagströmer delgett Axel Calissendorff information som skulle kunna omfattas av Roschiers sekretessförpliktelse på sådant sätt att jävshinder förelåg vill han framhålla följande. Roschiers sekretessplikt riktas mot Biovestor. Med hänsyn till dess aktieägande i Öresund skulle emellertid kunna anses att Biovestors intresse indirekt träds för när om Roschier utan medgivande skulle använda sig av företagsspecifik konfidentiell information avseende Öresund. Axel Calissendorff har uppgett att han inom ramen för sitt uppdrag inte mottagit någon information rörande förhållande som skulle kunna ha bäring på frågan om Öresunds återbäringsansvar. Öresunds sekretessintresse kan då inte ha åsidosatts. Till detta kommer att, om konfidentiell information skulle ha lämnats, Öresunds företrädare kunnat efterge detta sekretessintresse. Med hänsyn till att styrelseordföranden i Öresund och en styrelseledamot i samma bolag måste ha insett att Roschiers uppdrag för HQ omfattade även frågan om olaglig vinstutdelning och då, till yttermera visso, en styrelseledamot i Öresund själv deltagit i beslutet att HQ skulle driva återbäringskraven mot Öresund, måste rimligen anses att Öresunds och därmed Biovestors sekretessintresse eftergivits. Biovestor kan då inte i efterhand med framgång hävda att jävshinder för Roschier förelåg. Genmäle från Sven Hagströmer/Biovestor Sven Hagströmer/Biovestor har i genmäle den 20 september 2011 anfört bl.a. följande. Biovestor anlitade under sensommaren/hösten 2010 Axel Calissendorff för rådgivning rörande händelserna i HQ och förhållandet HQ-Öresund. Sven Hagströmer hade inom ramen för denna rådgivning lämnat Axel Calissendorff omfattande information för att utreda aktuella förhållanden hänförliga till HQ-Öresund. Denna information kan ha betydelse för den talan HQ genom Roschier nu för mot Öresund. Denna tvist berör direkt Biovestor och Sven Hagströmer genom innehavet av aktier i Öresund. Det är mot denna bakgrund uppenbart att Roschier inte kan företräda HQ i det rättsliga förfarandet mot

9 9 Öresund. Det är ostridigt att Claes Lundblad och Axel Calissendorff insett att det förelåg en jävsproblematik med anledning av Roschiers uppdrag för Biovestor och därför kontaktat honom innan de antog uppdraget. Det var likaledes ostridigt att man inte kontaktat honom när uppdraget vid något senare tillfälle kom att omfatta en talan på grund av olovlig vinstutdelning mot Öresund. Det är med andra ord ostridigt att Roschier inte ens försökt inhämta Biovestors och hans samtycke till detta, i den mån ett sådant samtycke över huvud taget skulle ha någon betydelse för nu aktuella frågor. Hade frågan ställts hade han för övrigt självklart motsatt sig att Roschier accepterade uppdraget. Claes Lundblad och Axel Calissendorff hänvisar i sina yttranden till olika omständigheter och händelser som inträffat vid olika tidpunkter som för hans del framstod både som perifera och ovidkommande. Det uppenbara syftet med detta är att försöka utmåla att han vid något obestämt tillfälle måste ha insett att Roschier haft ett utredningsuppdrag avseende en eventuell återbäringstalan mot Öresund, att HQ också sannolikt skulle inleda en sådan talan och att Roschier skulle komma att företräda HQ i en sådan process mot Öresund. Vidare syntes syftet vara att visa att Biovestor och han, genom att inte reagera vid mottagandet av denna förmenta kunskap, skulle ha accepterat att Roschier företrädde HQ mot Öresund trots rådgivningsuppdraget för Biovestor. Claes Lundblad och Axel Calissendorff synes sedan söka knyta ihop dessa påstådda efterföljande händelser med hans tidigare samtal med Axel Calissendorff i oktober 2010 där denne ostridigt inte uppgav att Roschier hade något uppdrag mot Öresund. Vissa av de omständigheter som Claes Lundblad och Axel Calissendorff hänvisar till är direkt felaktiga. Styrelseledamoten Matts Ekman, som båda hänvisar till, hade t.ex. inte informerat honom om att HQ övervägde en talan mot Öresund, än mindre att detta skulle ske genom Roschier. Det verkliga förhållandet var också att advokaten Anders Malm i sin utredning, som Claes Lundblad hänvisade till, tydligt uttalade sig mot möjligheterna att göra gällande olovlig vinstutdelning. Oaktat dessa konstateranden vill han dock framhålla att det verkliga förhållandet är att han i stort sett samtidigt med Axel Calissendorff fick kännedom om att Roschier företrädde HQ mot Öresund först efter att ha tagit del av Roschiers kravbrev av den 28 februari Han har således varken känt till eller anat detta tidigare och givetvis än mindre samtyckt till att Roschier skulle företräda HQ mot Öresund avseende denna talan. Påståendet att han för Biovestors och/eller Öresunds räkning i ett tidigare skede måste anses ha samtyckt till att HQ skulle driva en process mot Öresund men att han sedermera ändrat uppfattning till följd av utdelningen av Öresunds HQ-aktier varigenom den av Roschier påstådda processtrategin skulle ha förfelats, och/eller till följd av att hans relation med Mats Qviberg skulle ha förändrats under denna tid, saknar varje verklighetsförankring. Det var givetvis alltid till nackdel för Öresund att bli stämt på över 80 miljoner kr. Claes Lundblad hänvisar till Anders Malms rapport av den 24 september 2010 och påstår att det mot bakgrund av vad som anförts i rapporten ett återbäringsanspråk avseende verksamhetsåret 2009 låg i öppen dager. Det bör för det första framhållas att detta uppenbarligen inte ens låg i öppen dager för Claes Lundblad själv, eftersom han i sitt interna mail till kollegorna på byrån någon knapp månad senare inte berörde möjligheten av ett återbäringsanspråk. För det andra bör framhållas att detta inte alls låg i öppen dager för de som då eller senare läst Anders Malms rapport. Anders Malm konstaterade visserligen i sin rapport att omständigheterna kring utdelningen för verksamhetsåret 2009 fram-

10 10 stod som iögonfallande. Men Anders Malm förklarade därefter att han, på basis av den information som framkommit under granskningen, inte haft tillgång till information som gav stöd för ett grundat påstående av innebörd att styrelsen haft insikt om omfattningen av problemen i tradingportföljen och därmed vinstutdelningen inte varit försvarlig etc. Anders Malm konstaterade också att, med tanke på att HQ var ett noterat bolag, påståenden om ett vinstutdelningsbeslut skulle kunna ifrågasättas bör hanteras med försiktighet. Claes Lundblad hänvisar på ett flertal ställen till Matts Ekman och vad denne skulle ha insett vid olika tillfällen. Sven Hagströmer kan inte förstå vad Matts Ekmans påstådda insikter vid olika tillfällen har för relevans i sammanhanget. Matts Ekman har för övrigt inte vid något tillfälle informerat honom om att Roschier förberedde en återbäringstalan mot Öresund. Matts Ekman har bekräftat detta i ett ingivet intyg i form av brev till Sven Hagströmer. Sven Hagströmer har i sin anmälan redogjort för vissa av de frågor som berördes inom ramen för Roschiers rådgivning till Biovestor. Han har härvid bl.a. redogjort för den ansvarsfördelning inom Öresunds styrelse som rått mellan honom och Mats Qviberg. Detta var inte känt genom publikt tillgängligt material som Axel Calissendorff nu påstod. Denne har i sitt yttrande uppgett bl.a. att de diskuterat Mats Qvibergs fortsatta roll i styrelsen för Öresund och andra frågor som gällde planeringen för framtiden. Axel Calissendorff underlät dock att nämna att dessa frågor diskuterades just mot bakgrund av händelserna i HQ och HQ Bank och bl.a. Mats Qvibergs roll i detta händelseförlopp samt hur detta påverkade Öresund och dennes vidare ställning Öresund. Det rörde sig således både om information och om frågor av ytterst känslig natur. Det förhållandet att Axel Calissendorffs rådgivning inte resulterade i några skriftliga utlåtanden etc. saknar rimligen helt betydelse. Ett för HQ:s talan mot Öresund grundläggande påstående var att Mats Qviberg och Stefan Dahlbo insett eller bort inse att aktuella vinstutdelningar var olagliga och att de stred mot försiktighetsregeln samt att Öresund smittas av deras påstått onda tro. Det torde vara uppenbart att om de rättsliga instanserna skulle finna att eventuell ond tro hos berörda personer skulle kunna smitta Öresund som HQ gör gällande varje uppgift om t.ex. Mats Qvibergs position och agerande med avseende på verksamheten i HQ och HQ Bank och den ansvarsfördelning som rådde inom styrelsen för Öresund kunde ha avgörande betydelse för utgången i återbäringstvisten. Det är just sådana förhållanden som varit föremål för diskussion mellan Axel Calissendorff och Sven Hagströmer inom ramen för t.ex. diskussionen om Mats Qvibergs fortsatta position i styrelsen för Öresund. Det är således uppenbart att de förhållanden som varit föremål för diskussionen med Axel Calissendorff kan ha betydelse vid prövningen av HQ:s återbäringstalan. Axel Calissendorff försöker nu tona ned vikten av att han kontaktade Sven Hagströmer i samband med att Roschier erhöll aktuellt utredningsuppdrag från HQ och ifrågasatte nu om något samtycke alls var erforderligt. Eventuellt skulle vad Axel Calissendorff nu anför inför samfundet ses som en nyansering av eller tillägg till det som Axel Calissendorff tidigare gjort gällande i anledning av Sven Hagströmers jävsanmärkning. Möjligen kontaktade således Axel Calissendorff honom angående utredningen eftersom den i väsentliga delar skulle komma att riktas mot Mats Qviberg, som i sin tur möjligen

11 11 kunde uppfattas som mer eller mindre närstående till Biovestor/Sven Hagströmer. Oavsett om det förhöll sig på det sättet belade även denna nyansering, i tillägg till bl.a. innehållet i Roschiers internmail av den 18 oktober, att Roschiers uppdrag vid den här tidpunkten inte riktade sig mot Öresund. Oavsett om det förhöll sig på det sättet kan man här anta att Roschier uppfattat hans besked som en klarering från i vart fall Biovestor/Sven Hagströmer själv av innebörd att en stämning så småningom torde komma att riktas mot Mats Qviberg genom Roschier. Som redan framhållits kan denna klarering omöjligen uppfattas som att en talan mot Öresund genom Roschier skulle ha varit avstämd med Biovestor eller honom och än mindre med Öresund. Oavsett hur den oacceptabla situationen uppkommit, ska givetvis varken Öresund eller indirekt Biovestor behöva utsättas för ett omfattande ersättningskrav genom jävigt motpartsombud. En anledning till att Sven Hagströmer och Biovestor tog kontakt med en annan erfaren advokat än Öresunds ordinarie juridiske rådgivare var givetvis frågan om det kunde finnas någon legal risk för Biovestor till följd av HQ-debaclet och Biovestors roll som huvudägare i Öresund och hans roll som styrelseordförande. Bl.a. därför tog konsultationen sikte på förhållanden som förkommit inne i Öresunds styrelserum eller i direkt anslutning härtill såsom förhållandet mellan Biovestor/Sven Hagströmer själv och Mats Qviberg jämte familj såsom den näst störste ägaren. Att han kunnat förfara på detta sätt utan att först ha inhämtat godkännande från Öresunds styrelse förutsatte att anlitad advokat sedan hanterade Biovestors rådgivningsuppdrag med all den integritet som advokatrollen bjöd. Nu har uppenbarligen så inte skett och detta riskerar att föranleda hans ena uppdragsgivare Öresund direkt skada och även hans andra uppdragsgivare Biovestor skada, alltså att Roschiers direkta klient Biovestor i motsvarande mån riskerade lida skada, låt vara indirekt. Han har då tagit för givet att det ankom på honom utifrån sitt styrelseansvar i förhållande till Öresund att försöka minimera den eventuella skaderisk som hans olyckliga val av ombud medfört och sålunda åtminstone för framtiden tillse att HQ drev sitt krav mot Öresund genom ojävigt ombud. Axel Calissendorff påstår att det för honom var oklart vilken koppling Sven Hagströmer/Biovestor gjorde mellan beskedet att jag aldrig kommer att beröras av någon process (eller liknande) och den nu aktuella jävsfrågan. Som framgår av hans anmälan gjordes detta uttalande till bemötande av Roschiers påstående om att Roschiers uppdrag inte skulle ha gett upphov till några konkreta rättsliga råd. Det torde således inte föreligga några svårigheter att förstå varför detta uttalande gjordes. Oavsett Axel Calissendorffs påstående om att han som erfaren affärsjurist aldrig skulle uttala sig på detta sätt vidhåller Sven Hagströmer bestämt att det var detta budskap Axel Calissendorff kommunicerade inom ramen för sin rådgivning. Detta budskap är också viktigt för Sven Hagströmer. För att använda den patientjämförelse som Axel Calissendorff själv gjorde, är det givetvis alltid av stort värde för en patient att få höra att han eller hon, med den visshetsgrad som underlaget medgav, verkade vara frisk. Ytterligare yttrande av Claes Lundblad Claes Lundblad har i yttrande den 27 september 2011 meddelat att han vidhåller vad han tidigare anfört och att han inte trodde sig kunna meningsfullt tillföra något ytterligare.

12 12 Nämndens bedömning och beslut Med hänsyn till den rådgivning Axel Calissendorff lämnat Öresunds huvudägare och dettas ställföreträdare tillika ordförande i Öresund borde Claes Lundblad inte åtagit sig uppdraget mot Öresund. Detta gäller oavsett vad som må ha förekommit vid samtalet mellan Axel Calissendorff och Sven Hagströmer innan uppdraget för HQ antogs. Det är inte visat att Claes Lundblad när uppdraget mottogs hade sådan kännedom om omständigheterna, att han bort inse detta. När omständigheterna klarlagts skulle Claes Lundblad emellertid ha sett till att uppdraget frånträddes och Axel Calissendorff, som delägare i Roschier, med kraft ha verkat för att så blev fallet. Deras underlåtenhet i dessa avseenden innebär brott mot god advokatsed. Nämnden tilldelar därför envar av Claes Lundblad och Axel Calissendorff erinran enligt 8 kap. 7 andra stycket rättegångsbalken. Emilia Ekberg Lindström