GI bluffen som fungerar? Remisshandling 5.0 Från Dietkokboken.se

Transkript

1 GI bluffen som fungerar? Remisshandling 5.0 Från Dietkokboken.se

2 GI bluffen som fungerar? Förord 1. Sammanfattning Sid 1 2. Inledning Sid Utredningens syfte 2.2 Avgränsning 2.3 Viktiga begrepp 2.4 Vad är GI-kost? 2.5 Vad är GI-recept? 3. Är GI-metoden en metod? Sid Statistiskt underlag = underkänt 3.2 GB & GBR = underkänt 3.3 GI, GB, GBR = 0 = underkänt 3.4 Praktisk tillämpning = underkänt 3.5 Samband är inte alltid förklaringen 3.6 Slutsats 4. Stämmer idéologin i praktiken? Sid Låga och höga GBR 4.2 Portionsvikt 4.3 Stor spridning 4.4 Ökat protein- och fettinnehåll 4.5 Vikteliminering 4.6 En allvarlig konsekvens 4.7 Näringsinnehåll 4.8 Slutsats 5. Finns trovärdig GI-förklaring? Sid Matenergins 3 huvudsatser 5.2 Förklaringsmodell à la GI 5.3 GI-metoden är en hälsometod 5.4 Fett är inte fettbildande 5.5 Lågkalorimetoden fungerar inte 5.6 Det är kolhydraterna som är nyckeln 5.7 Ät fett och gå ner i vikt 5.8 Fett och protein gör oss mätta 5.9 Slutsats 6. Författarens slutkommentar Sid 17 Bilagor Gi 1. Metodik & Dietkokboken 1 Analysmetod 2 Receptanalys 3 Dietkokboken.se 4 Dietkokbokens normtal 5 Statistika och analytiska fallgropar 2. GI-metoden 1 Kalorimetoden 2 Kolhydratmetoder 3 Gi-metoden 4 GB i praktiken 5 Ola Lauritzon 6 GI-Viktkoll.se 3. Analys Gi-recept 1 Recepturval och analysmetod 2 Gi-ingredienser och GB-värden 3 Portionsvikter 4 Energiinnehåll (Kcal/100g) 5 Näringsinnehåll 6 Kan GI-kost ge viktreduktion? 7 Mättnadsgrad 3T: Tabellbilaga Gi-analys 1 Gi I praktiken 2 Våra bästa GI-recept 3 GI-Viktkoll 4 GI-recept per varugrupp 4. Gi-argument 1 Gi-metoden är en hälsometod 2 Den nya tallriksmodellen 3 Fett är inte fettbildande 4 Lågkalorimetoden fungerar inte 5 Det är kolhydraterna som är nyckeln 6 Ät fett för att gå ner i vikt 7 Fett och protein gör oss mätta 5. Ämnesomsättning 1 Matens kroppsegenskaper 2 Matenergins första huvudsats 3 Energibalans andra huvudsatsen 4 Ämnesomsättning 5 Mättnadskänsla 6. Källförteckning

3 Gi-metoden 3.0 sid 1 GI bluffen som fungerar? Förord GI-analysen ingår i en större analys av bantningsmetoder och viktkontroll. Närmast efter GI analyseras LCHF. Denna rapport är en remisshandling som skickas till olika specialister, organisationer och GI-företrädare för erhållande av synpunkter. Analyserna utgör ett underlag i Dietkokbokens utveckling av Dietmetoden - hur uppnås viktnedgång och viktkontroll långsiktigt på bästa sätt? Dvs mätt på rätt sätt och rätt vikt på sikt. Analysen kommer också slutligen presenteras som en akademisk magisteruppsats. Denna remisshandling baseras på tre källor alla knutna till Ola Lauritzson, som får anses vara branschens främsta företrädare. En breddning av analysbasen kommer att ske. Andra receptböcker och hemsidor kommer att granskas. Revidering av rapporten sker allteftersom. Remisshandlingen är version 5.0. Senaste version kan alltid beskådas på och markeras då med nytt versionsnummer. Dietkoboken är en hemsida för hälsa och viktkoll. Dietkokboken utveckas i samråd med Dietisternas Riskförbund, Nutritionistföreningen, Svensk Förening för Näringslära, Netdoktor.se och Naturskyddsföreningen. Denna rapport får kopieras och spridas utan särskilt tillstånd av författaren. Den får spridas i sin helhet eller i dess delar, rapport eller enskild bilaga, varvid källa Dietkokboken.se måste framgå. Bilder och tabeller får inte tas ur sitt sammanghang eller användas på annat sätt än som del i rapporten. Ytterligare upplysningar lämnas av författaren krister@hanner.se, Sammanfattning Jag har provat GI-metoden och den fungerade. Jag gick ner i vikt är det vanliga svaret man får om man frågar en människa varför hon tror på GI, eller så har hon en vän som lyckats gå ner i vikt med GI. Något som man själv eller en vän provat med framgång måste man ju tro på. Samtidigt kritiseras metoden av etablissemanget för att inte vara en fungerande bantningsmetod. Hur är det möjligt? Är det en bluff som fungerar? Undersökningens ambition är att analysera och besvara två frågor: Stämmer idieologin med praktisk tillämpning? Är GI-kosten förklaringen till viktnedgång eller finns det andra förklaringar?

4 Gi-metoden 3.0 sid 2 Den hypotes som prövas är: GI fungerar som bantningsmetod tack vare att det i praktiken är en lågkalorimetod. Den delfråga som också tas upp är: Finns det en bra förklaringsmodell varför GI fungerar? Undersökningsmetodiken har varit att analysera huvudrättsrecept, med hlälp av Dietkokbokens system för automatisk beräkning av receptens GBR (GI), kalorier och näringsämnen. De påståenden som görs varför GI fungerar som (bantnings-)metod har ställts mot gängse uppfattningar inom forskning och sjukvård. De svar som utredningen kommer fram till är: Praktisk tillämpning i form av rekommenderade recept stämmer inte med den idéologi som framförs. Ingredienser och näringsinnehåll ligger lågt från det man anser bör gälla. Att GI-kosten kan fungera som bantningsmetod beror på låga portionsvikter och/eller att recepten har låg energitäthet ( smalmat ), inte pga att GI-kosten har unika egenskaper. GI i praktiken är inget annat än en lågkalorimetod. Det finns ingen bra förklaringsmodell vare sig medicinsk eller analytiskt-statistiskt. De medicinska förklaringarna är antingen felaktiga eller så är dess vikteffekt marginell. Analytiskt-statistikt är GI ingen metod, det statistiska underlaget är otillräckligt och en användbar beräkningsmodell kan inte skapas pga den definition som gäller för GI. Rent teoretiskt kan en analysmodell skapas, men tillämpningen har då skett på fel sätt. GI är ursprungligen avsedd som hjälpmedel åt diabetiker, med angivande av kolhydratvarors inverkan på blodsockervärdena. Den forskning som bedrivits har haft denna inriktning. Inga studier av GI för recept har genomförts utöver en handfull undersökningar och forskningen anser inte heller att GI är användbart för bantning eller viktkontroll. Det finns delmoment i GI som har bärighet, framför allt att sockerrika, söta produker ofta medverkar till övervikt och bör undvikas i kosten. Detta gör inte GI till en metod. För att GI skall vara en metod skall inte bara högt GI ha viktpåverkan utan varor med lågt GI skall vara befrämjande för låg vikt. Så är det inte. Alla varor som inte innehåller kolhydrater har GI = 0. Det innebär att ren alkohol inte har påverkan på vikt och att 10 gram konsumerad matolja har samma effekt som 10 kg, eller att fet lax har samma verkan som mager vitfisk. De flesta torde veta att så inte är fallet. Man kan ofta spåra ett samband mellan GI-kost och viktnedgång, vilket bl.a. en EU-undersökning visar. Att samband kan påvisas beror främst på vad sagts ovan om att sockersöta produkter bör undvikas. Ett samband är dock ingen förklaring, utan just bara ett samband. En rimlig förklaring till varför? behövs, men någon trovärdig sådan finns inte. Det finns en klar risk att de som tror på och tillämpar GI-metoden snabbare återtar den gamla vikten efter en bantningskur och t.o.m. ökar i vikt pga GI-kost, samt äter ohälsosammare. Detta för att kosten är kaloririkare, fetare och mer ensidig än vanlig kost om samma portionsmängd konsumeras. En GI-huvudrätt är i praktiken en vanligt rätt utan potatis, ris, pasta och bröd. GI är bluffen som fungerar!

5 Gi-metoden 3.0 sid 3 2. Inledning Utredningens syfte Undersökningens syfte är att analysera och besvara två frågor: Stämmer idieologin med praktisk tillämpning? Är GI-kosten förklaringen till viktnedgång eller finns det andra förklaringar? Den hypotes som prövas är: GI fungerar som bantningsmetod tack vare att det i praktiken är en lågkalorimetod. Den delfråga som också tas upp är: Finns det en bra förklaringsmodell varför GI fungerar? Detta är i första hand en analytisk-statistisk undersökning, men frågorna kan inte besvaras fullt ut utan en medicinsk bedömning. Undertecknad är företagsekonom, inte dietist, läkare e.d. Som stöd för den medicinska bedömningen har tre erfarna dietister bistått med grundmaterial och råd. Som viktig källa har även Dietkokboken.se fungerat som är en hemsida för hälsa och viktkontroll. Avgränsning Studien omfattar text och recept i två böcker författade av Ola Laritzson, Gi i praktiken och Våra bästa GI-recept, ( bilaga 2:5) samt hemsidan GI-Viktkoll (bilaga 2:6) som Lauritzson varit med om att starta och är delägare i. Att Lauritzson valts ut i ett första steg är naturligt eftersom han är branschens främste förespråkare och den mest framgångsrika GI-utövaren. Framöver kommer dock även andra GI-böcker och hemsidor att analyseras på det sätt som här har skett. T.v. får Laritzson klä skott för branschen i sin helhet. Skall vi vara korrekta avser alla resultat och slutsatser Lauritsons verksamhet och inte övriga i branschen. Det är emellertid undertecknads personliga uppfattning efter tre års studier av bantningsmetoder, att Lauritzson väl representerar GI-branschen i stort. Analysen har vidare begränsats till friska människor, varvid övervikt inte är en sjukdom. Vid sjukdom kan kroppen reagera annorlunda t.ex. vid influensa. Dieabetiker reagerar också avvikande från normalfriska individer. Viktiga begrepp för textförståelse I denna utredning undviks medvetet medicinska termer och andra fackuttryck i görligaste mån för att göra texten begriplig för ickespecialister. Det är ändå rekommendabelt för oinitierade att först läsa bilagorna 1: Metodik, 2: GI-metoden, och 5: Ämnesomsättning för att bättre förstå undersökningsteknik och hur kroppen fungerar och reagerar. Därutöver är föjande förkortningar viktiga att känna till. Ki = Kalorimetoden. Energibalans = energiintag energiförbrukning (bilaga 2:1). GI = Glykemiskt index för vara där konsumerad mängd kolhydrater skall vara 50 g (bilaga 2:3). GB = Glykemisk belastning är ett mått för olika konsumtionsmängder av varan (bilaga 2:3). GBR = GB för ett recept, där ingrediensernas GB viktats med ingrediensvikterna (bilaga 2:3). DK-norm = Dietkokbokens normtal för recept (bilaga 1:4). E% = energiandel. Alternativet är vikt% varvid vatten ingår.

6 Gi-metoden 3.0 sid 4 Vad är GI-kost? Det finns varor med lågt och högt GI-värde. Vad som är lågt, medel och högt bygger på egen uppfattning. Att sortera alla varor och dela upp dem i högar låter sig inte göras praktiskt. Skall man betrakta en ko som en vara eller dess styckdelar? I branschen finns en allmän uppfattning om vad som är lågt, medel och högt vilket redovisas nedan. Dietkokboken har en viss avvikande uppfattning varför den också denna redovisas. Skillnaden är dock inte så stor. GI-värden Branschen Dietkokbok Exempel enligt Dietkokboken Mkt högt 80- Kokt klibbigt ris, öl. Högt Kokt potatis, bröd, melon. Medel Apelsin, juice, pasta, bönor. Lågt Mjölk, choklad 70% kakao, äpple. Mkt lågt 0- Grädde, lätta grönsaker. 0 > kött, fisk,matolja, alkohol. Branschen = Lauritzon och GI-Viktkoll. Dietkokbok = enligt Dietkokboken.se Vad är GI-recept? GI för recept brukar benämnas GB för receptet men beteckningen GBR som Dietkokboken använder är korrektare. GB är ett mått för enskild vara av olika mängder, medan GI är ett mått för en bestämd mängd av varan (bilaga 2:3). I denna rapport används GBR om recept. På samma sätt som för GI bör man kunna ange vad som är ett lågt eller högt GBR, vilket inte är helt enkelt. Det finns inte något beräkningssystem utöver Dietkokbokens. Branschen sätter därför som regel värden utifrån personlig uppfattning, vilket brukar markeras med grön och gul prick, eller inte alls (röda brukar inte anges). En GI-kokbok kan bestå av recept utan någon någon gradering av GBR. De är rätt och slätt GI-recept för att man uteslutit varor med högt GI, vanligtvis då potatis, ris, pasta och bröd i varmrätterna. Missvisande färmarkeringar förekommer ganska ofta, dvs ett recept har givits en grön prick i stället för gul eller röd vilket det borde vara. Detta kan ske av okunnighet, brist på system för uträkning av GBR, eller så sätts markeringen för att det är bättre än ett standardrecept. T.ex. kan man ha bytt ut vetemjölet mot fullkornsmjöl som har ett något bättre GI-värde (men som fortfarande är högt). Emellanåt görs försök till uträkning som t.ex. i boken Våra bästa GI-recept. Dessvärre har man tillämpat en felaktig metod som ger oanvädbara värden. Läs mer nedan. 3. Är GI-metoden en metod? Om GI skall kunna fungera som metod så måste priciperna gälla för alla slags varor, inte bara för viss del. Helst bör värden kunna faställas för ingående ingredienser och helst bör man kunna tillämpa värdena i en matematisk modell så att man kan räkna ut ett totalt värde för hela receptet. Brister i systemet är acceptabelt förutsatt att ett rimligt och trovärdigt slutresultat nås. Jämför kalorimetoden bilaga 2:1. GI-metoen beskrivs i bilaga 2:3. GI är ursprungligen en metod för att mäta blodsockervärden i kolhydrater som ett stöd åt

7 Gi-metoden 3.0 sid 5 diabetiker. Avsikten var inte att GI skulle fungera som värdemätare för vikkontroll. Ventenskap och sjukvård, med några undantag, anser inte heller att GI fungerar som bantningsmetod. Statistiskt underlag = underkänt GI är ganska väl men snävt studerat runt om i världen. Endast kolhydrathaltiga produkter har studerats och då främst klassiska basvaror som potatis, ris, pasta, bröd m.fl. Några studier av protein- och fettprodukter har inte skett utan varor som inte innehåller kolhydrater har schablonmässigt fått GI-värde 0. För många mindre vanliga produkter finns inget eller endast enstaka studier. För många varor med lågt kolhydratinnehåll kan man rent tekniskt inte ens testa fram ett GI-värde (läs mer bilaga 2:3). När GI tillämpas för recept saknas vanligen uppgifter/studier för mer än hälften av receptens ingredienser (bilaga 2:4). De studier som genomförts ger inte de entydiga svar som brukar redovisas i GI-tabeller. T.ex. GI för ris 48. Resultaten varierar mellan testinstituten och testtillfällena. Framför allt varierar resultaten kraftigt från testperson till testperson. Spridningsresultatet för just ris är från Med tanke på att de flesta varorna ligger mellan kan man fundera på om värdet 48 är speciellt tillförlitligt. Nu är ris inte en vara med ovanligt stor spridning utan det gäller för de flesta undersökta varorna. Om spridningen är ringa för någon vara så beror det normalt på att att endast en eller få tester gjorts med få testpersoner inblandade (Se International Table of Glycemic Index and Glycemic Load 2002). En ytterligare osäkerhet med GI-värdena är jämförelsen med druvsocker som bas. Även testerna av druvsocker har stor spridning med GI från 85 till 114 och medeltalet alltså 100. Ungefär 50% skilland mellan högsta och lägsta värdet. Detta faktum ökar osäkerheten i materialet väsentligt. Multiplicerar vi den ena osäkerheten med den andra blir spridningen för ris GI Ur statistisk synpunkt är underlaget alldeles för dåligt för att fungera som beräkningsunderlag. GB & GBR = underkänt GI är ett värde för en bestämd mängd av en vara (bilaga 2:3). Eftersom människor inte har för vana att alltid äta en bestämd mängd av varor så behöver man ett mått på GI för varierande mängd, vilket benämns GB eller GL på engelska, i princip mängd gånger GI (bilaga 2:3). Tyvärr finns det inga studier av GB, bara av GI. Man vet alltså inte om GI varierar vid olika mängder. I brist på detta antar man ett linjärt samband, dvs 200 gram av en vara ger dubbelt GB jämfört med 100g. Därefter brukar man göra antaganden om normalportioner dvs hur mycket brukar man äta av pumpa, potatis, kikärter osv. På så sätt får man fram tabeller för varors GB. Dessa GB-listor över normalportioner är tämligen ointressanta och oanvändbara. Det intressanta är i stället att man kan räkna ut ett GB-värde för ingredienserna i ett recept där kocken bestämt portionsstorlek. Ett sådant värde är intressant om den kan adderas till ett totalvärde för receptet. GBR är en förkortning för GI-värde för recept (bilaga 2:3). Bortsett från det dåliga underlaget är det tänkbart att på något sätt summera värdena, dvs GB-värdena viktas med den mängd som varan ingår med i receptet. Problmet är emellertid att man inte vet något huruvida GI förändras när man blandar varor med varandra, dvs i ett recept. Är GI/GB oförändrat när varorna blandas?

8 Gi-metoden 3.0 sid 6 Det vet man inte för endast en handfull studier av recept har genomförts. Statistiskt måste både GB och GBR underkännas eftersom inga studier finns som underlag. GI, GB & GBR = 0 = underkänt Låt oss anta att vi har ett väl dokumenterat underlag med stabila värden att utgå ifrån. GI blir ändå oanvändbar som metod för att det finns varor med GI = 0, dvs kött, fisk, fågel, matolja, alkohol m.fl. varor som inte innehåller kolhydrater. Om noll betyder noll så har konsumerad mängd av dessa varor ingen viktpåverkan. Nu vet nog de flesta, möjligen undantaget GIentusiasterna, att det visst spelar viktroll om vi dricker sprit, äter fet lax i stället för mager vitfisk, konsumerar 1 cl matolja eller 1 liter osv, men detta tas det ingen hänsyn till i GI-metoden. Som bäst kan GI-metoden rent tekniskt fungera för veganer, men blandar man in fett- och proteinprodukter i maten brakar systemt samman (bilaga 2:4). GI är inte användbar som metod för att mäta viktpåverkan av olika recept. Vi kan sluta här för beläggen för att GI inte är en metod borde vid det här laget vara uppenbar. Men nu är det många som predikar GI:s lov och som sätter gröna och gula prickar på sina recept (röda sätter man aldrig för man vill inte erbjuda dåliga GI-recept). Men hur gör dom? Praktisk tillämpning = underkänt De flesta GI-förespråkarna gör inga beräkningar utan litar på sin kunskap. Man tycker helt enkelt till om recepten. Egentligen gör man det omvända, tar bort varor med högt GI som socker, potatis, ris, pasta, bröd och lte till. Sedan är det ett bra GI-recept och det ligger väl en del i det. Många har nog försökt sig på en beräkning men givit upp. En som trots allt ansträngt sig är Lauritzson bl.a. i boken Våra bästa GI-recept (bilaga 2:5). Han beräkningssätt beskrivs utförligt i bilaga 2:4. Han summerar varornas GB-värden för normalportioner. Han gör då två fel och hans värden säger absolut ingenting om det sannolika GI-värdet. För det första är det obegripligt varför han väljer standardvärdena för normalportioner i stället för de faktiska varuvolymerna som anges i receptet. Hans då uträknade värde speglar ju något helt annat än det som receptet innehåller. För det andra är det fel att summera värdena. Exempel: Om t.ex. 90% av ingredienserna har GB 0 och 10% har GB 50 så får Lauritzson GBR till 50. Gäller det omvända så får han samma resultat. Mängden har i hans beräkning ingen betydelse. Minsta lilla korn av en vara med högt GI ger receptet högt GI. Det felaktiga synsättet åskådliggörs ganska bra av ett recept i Våra bästa GI-recept (3:81) Carbonara med pumpatagliatelle. Receptet innehåller mest pumpa som har högt GI och GBR enligt Dietkokboken är medelhögt. Själv säger Lauritzson så här i boken Pumpa har förvisso ett högt GI men koncentrationen av kolhydrater är låg vilket ger lågt GB. Ett ytterst märkligt resonemang, vilket då skulle gälla även för t.ex. Coca Cola (läs mer i bilaga 2:4). Ett annat recept ur boken är Italienska köttbullar (2:47). Av 20 ingående ingredienser i receptet finns sakligt endast två med i bokens GI/GB-tabell. Köttfärs och rökt skinka kan man anta har samma värde som kött lika med 1 enligt tabell. Vidare kan man anta att citronskal är detsamma som citron och att krossade tomater har liknade värde som tomat (?). Salt och rapsolja 0 även om de inte finns med i tabellen. Kvarstår ändå 10 varor utan GI-värde, mestadels grönsaker, svarande för 35% av ingrediensvikten (45% om de krossade tomaterna medräknas). Hur har han

9 Gi-metoden 3.0 sid 7 beräknat dessa varor när han kommit fram till GBR 3,6? Decimalen antyder att han räknat noga. I ett mailsvar säger Lauritzson att GB-uträkning för hela måltider är ingen exakt vetenskap (8). En annan märklighet är att man i GI-Viktkoll anger ett uträknad GI och GB-värde. Vad har GIvärder med saken att göra? GI anger värde för enskild vara. Har man räknat ut ett genomsnitt för GI och vad säger i så fall detta värde? Eller anger man ett GI för att ge skenbar trovärdighet? Det är dock ovanligt att någon försöker sig på uträning av GBR utan man har sin personliga uppfattning när man sätter små gröna och gula prickar på recepten. Ett vanligt fel som man då gör är att man sätter en grön prick på ett recept som egentligen borde vara gult eller rött. Detta för att man anser att receptet är bätte än ett vanligt t.ex. för att man bytt ut vetemjöl mot dinkelmjöl som har något lägre GI-värde men fortfarande inte lågt (läs mer bilaga 3). De GBR-värden i form av färgprickar och försök till uträkning måste underkännas, för att det är känslomässigt satta värden, även om flertalet recept torde vara gröna i avsaknad av kolhydrater. Problemet är att man tillräckligt ofta vilseleder konsumentet att recept är gröna när det borde vara gula eller röda. Samband är inte alltid förklaringen GI har fått oväntat stöd från WHO och EU, något som vi likt en helig mantra kommer att få höra. De har påvisat ett samband mellan GI och viktnedgång. Men är det förklaringen? EU-studien Diogenes sägs visa att mera protein och minskat GI gör det lättare att hålla vikten (citat från den seriösa tidningen Nordisk Nutrion som citerar en engelsk liknade källa). Det är säkert ingen statistik slump. Så då det det väl bevisat, GI ger viktminskning! Eller? Det lilla man kunnat läsa om undersökningen är att det inte handlade om viktminskningeffekt av kost utan om viktökningseffekt efteråt. Testpersonerna gick ner med hjälp av pulvermat och fick därefter äta hur mycket man ville av kost med olika sammansättning, varefter man mätte viktuppgång. Totalt ingick 773 vuxna och 465 barn (alla utvalda deltog inte i uppföljningen) i åtta länder som delades upp på 5 olika dieter. Alltså 19 vuxna och 12 barn i snitt per diet och land. För deltagande barn lade man inget fokus på viktnedgång eller begränsning av viktökning (?). De fem dieterna var hög och låg andel protein i kosten, låg och hög GI-andel i kosten och en normalkost enligt officiella rekommendationer i respektive länder som kontrollgrupp. Kosterna för vuxna skulle skilja sig åt med 15 GI-enheter (?), men skillnaden efter tre dagar blev dock endast 5 GI-enheter (!), för barnen 2,3 GI-enheter. Alla vuxenkosterna hade E% fett och fick ätas i fri mängd. I vuxenstudien fick man efter 6 månader (!) en signifikant viktökning (1,7 kg, efter 11 kg nedgång) endast (!) för gruppen med lägst proteininnehåll och den med högst GI (!?) jämfört med kontrollgruppen (?). M.a.o.man kunde bara påvisa viss viktökning i gruppen som åt lite protein och i gruppen som åt högt GI. Vad säger det? Jo att de som åt mat med högt GI (sockerrikt kost?) gick upp i vikt. Men det intressanta är ju om det var någon skillnad mellan GI-grupperna, men det vet man alltså inte. Det man har konstaterat är att de som äter mat med högt GI (sockerrik kost?) ökar i vikt. Det kan ha berott på högt energiinnehåll, men det framgår inte. Här ringer alla statistiska varningsklockor. Urval, bortfall, få deltagare, flera länder, vad innehöll låg och hög GI-kost (socker, potatis?), energimängdsskillnader, hur mätte man GI-enheter, vet man verkligen vad individerna åt under sexmånadersperioden i åtta länder, inget signifikant utfall mellan GI-grupperna osv. Sedan vet vi att fettandelen var låg i kosten, men i verklighetetens GI-

10 Gi-metoden 3.0 sid 8 kost är den hög osv. Hur står det till med validitet och reliabilitet? (bilaga 1:5). För att värdera detta behöver man ha tillgång till grundmaterialet, vilket jag ännu inte lyckat få. Av erfarenhet vet jag bara att det är lätt att feltolka och att utredare måste dra någon slutsats av allt nedlagt arbete och att de gärna ser ett samband som förklaringen. Att det är en EU-studie och flera länder som deltagit är ingen garanti för studiekvalitet. Tvärtom litar jag mer på en lokal studie där fler individer ingår i gruppen så att man bättre kan hålla koll på variablerna. Till glädje för GI-entusiasterna kan jag sia om att fler samband av detta slag kommer i framtiden. Det är naturligt och sannolikt att hitta samband mellan GI och vikt t.ex. att sockerrik kost brukar ge viktpåverkan. Men det behöver inte bero på GI utan kan bero på andra förklaringar vilket denna rapport påvisar. Ett samband är inte detsamma som förklaringen. Slutsats Är GI-metoden en metod? Svaret är nej. GI är ingen metod för bantning eller viktkontroll och kommer aldrig att bli det. Grundmateralet är alldeles för otillräckligt och inte ens om det vore perfekt så fungerar GI-metoden inte som metod pga att varor utan kolhydrater har värdet noll eller nära noll. Att metoden dessutom tillämpas på ett godtyckligt och felaktigt sätt gör inte saken bättre. 4. Stämmer idéologin i praktiken? GI fungerar som bantningsmetod, det kan många vittna om som prövat metoden. Men är GI-kosten förklaringen till viktnedgång eller finns det andra förklaringar? Vad sägs om GI är en sak, men stämmer den praktiska tillämningen, dvs recepten med idéologin? Den hypotes som prövas här är: GI fungerar som bantningsmetod tack vare att det i praktiken är en lågkalorimetod. Det finns studier som testar GI, menveterligen inga studier av hur metoden tillämpas. För att besvara frågan och testa hypotesen har 101 GI-recept (huvudrätter) analyserats i Detkokbokens automatiska beräkningsystem för GI, kalorier och näringsvärden. Samtliga recept från boken GI i praktiken (bilaga 2:5), samtliga från boken Våra bästa GI-recept (bilaga 2:5) och knappt 10% av huvudrättsrecepten på hemsidan GI-Viktkoll (bilaga 2:6) ingår i denna studie. På sikt kommer fler studier av GI-kokböker att tillföras utredningen. Analysen presenteras ingående i bilaga 3. Recepten finns sammanställda i tabellbilaga 3T. Alla recept kan beskådas med uträknade GI- och kalorivärden på Klicka på länk GI bluffens som fungerar? angiven på hemsidans förstasida.

11 Gi-metoden 3.0 sid 9 Låga och höga GBR (bilaga 3:2) Vad man förväntar sig är att de recept som rekommenderas har lågt GBR-värde. Så är det också vanligtvis vilket framgår nedan. 56% av recepten har GBR 0, 36% har GBR under GBR 5. Receptfördelning låga och höga GBR-värden GBR-fördelning GI-recept Dietkokbok Lågt 0-92% 33% Medel 4-5% 32% Högt 8-3% 34% GBR-beräkning se bilaga 2:3 GI-recept se tabellbilaga 3T:4 Dietkokboken (normalrecept) se bilaga 1:4 Förvånande är emellertid att det finns recept med medel eller högt GI. Det strider ju mot filosofin. Tre recept har mycket högt GBR enligt Dietkokbokens beräkning, dvs knallröda (grönt och gult enligt Lauritzson). Jambalaya, en risrätt med GBR 14 (Lauritzson=grön), Italiensk pasta 18 (Lauritzson=?), Tonfisk med bakad potatis 20 (Lauritzson=gul). Medelrecepten borde vara gulmärkta men har märks som gröna av Lauritzson. Felaktigt angivande av GBR är missledande för konsumenten. Frågan är, görs fel märkning av okunnighet eller medvetet? Portionsvikt (bilaga 3:3) Ett recepts GBR-värde (förutsatt att GBR inte är 0) avgörs inte bara av ingrediensval utan också av den portionsmängd som konsumeras. Är portionsvikterna relativt låga blir också GBR-värdena och energimängderna relativt låga. Receptfördening låga och höga portionsvikter Portionsvikter gram GI-recept Dietkokbok Lågt 0-62% 43% Medel % 30% Högt % 26% GI-recept se tabellbilaga 3T:4 Dietkokboken (normalrecept) se bilaga 1:4 Genomsnittlig tillagad portionsvikt för GI-recepten är 381 gram och för Dietkokbokens recept 450 gram, vilket inte är tilltaget i överkant. En baklänges skattning av tillåten viktmängd enligt SNR-norm anger 25% högre portionsmängd än Dietkokboken (osäker uppgift). GI-recepten väger m.a.o. 15% mindre än genomsnittsreceptet i Dietkokboken och ännu mindre (minus 1/3- del?) jämfört med Svenska Näringsrekommendationer. Det torde vara uppenbart att äter man mindre portioner så är det gynnsamt för vikten. Dvs en av grundbultarna i lågkalorimetoden. Vän av ordning noterar dock att GI anger att man blir mättare av fett och protein varför man inte behöver äta så mycket och de flesta recepten har också hög sådan andel. Då borde det finnas ett samband mellan låg portionsvikt och hög andel protein+fett och vice versa. Men det gör det inte,

12 Gi-metoden 3.0 sid 10 sambandet är mycket lågt, snarare det omvända. T.ex. har Bulgur pytt den högsta andelen kolhydrater (32%), men mycket låg portionsvikt 258 gram (bilaga 3T:4). Stor spridning (bilaga 3:3) Portionsvikterna varierar kraftigt från extremt låga 124 gram för Tigerräkor stekta i vitlökssmör till överviktiga Osso Bucco med 663 gram/portion. Recept tigerräkor innehåller 78 E% fett och 18 E% protein, men det är svårt att tro att någon blir mätt för den skull av 2 tigerräkor 1,5 tsk rapsolja och 1 vitlöksklyfta. Spridningen av portionsvikter är stor för i alla tre receptsamlingar. GI i praktiken från 124 till 528 gram, Våra bästa GI-recept från 203 till 647 gram och för GI-Viktkoll från 177 till 663 gram. Receptvikter uppdelat på varugrupper visar för fisk och skaldjur från 215 till 599 gram och för kött från 177 till 663 gram osv. (bilaga 3T:4). Kontentan är att receptmakarna har dålig viktkoll i sina recept. Detta är i sig inget ovanligt för kockar i allmänhet. De är bra på att laga mat men usla på att skriva bra recept (författarens erfarenhet). Emellertid bör en bantningssite ha kontroll på portionsvikter om man menar allvar med sin verksamhet. Ökat protein- och fettinnehåll (bilaga 3:3) Man skulle kunna förvänta sig att GI-recept kompenserade viktbortfallet av potatis, pasta, ris etc med ökad vikt av huvudingredienser som fisk och kött. Så är det inte i normalfallet. Portionsmängderna (tillagad vikt) i genomsnitt av fisk och kött i recepten är ungefär som normalportionerna i Dietkokboken, inte högre. Spridningen är förvånansvärt stor. Fisk- och skaldjursmängderna varierar från 68 gram till 293 gram per portion (snitt 148 gram). Fågelrecepten från 84 till 218 gram fågel (snitt 140 gram), köttrecepten innehåller från 94 gram kött till 200 gram kött och köttfärsrecepten från 56 till 184 gram färs (3T:4). Rimligtvis borde fisk- och köttportinerna vara höga i alla recept enligt filosofin. De stora variatinerna av ingredeiensmängderna av fisk och kött förstärker än mer intrycket att receptskaparna har föga känsla för ingrediensmängder passande GI-principerna och viktkoll. Vikteliminering (bilaga 3:3) Om GI-kosten ger vikteffekt så skall små portioner inte vara avgörande. För att kunna jämföra GI-recepten med normalrecept har GI-recepten omräknats till Dietkokbokens norm 450 gram. Portionsvikterna ökar vilket höjer både GBR och kalorimängd per portion. Eftersom GBRvärdena från början är mycket låga blir det vanligtvis inga dramatiska förändingar av GBRvärdena. Däremot ökar kalorimängderna påtagligt.

13 Gi-metoden 3.0 sid 11 Receptfördelning högt och lågt energiinnehåll i recepten Energi Kcal/recept Omräknat GI-recept Dietkokbok Lågt 0-22% 44% 35% Medel % 29% 32% Högt % 28% 33% Genomsnitt Kcal GI-recept se bilaga 3T:4. Dietkokboken se bilaga 1:4. Eftersom de flesta GI-recepten har lägre portionsvikt än 450 gram ökar kalorimängden i snitt med 22% vilket är 14% över genomsnittsreceptet i Dietkokboken. Antalet recept med lågt kaloriinnehåll halveras till 22% av alla recept. 39% av recepten har högt eller mycket högt kaloriinnehåll. M.a.o. om portionsvikterna är jämförbara med normalrecept är kaloriinnehållet högre än i normalrecepten och antalet med högt kaloriinnehåll är fler. Om kalorikonsumtionen är avgörande för viktökning så innebär detta att man blir tjockare av GI-recept än av normalrecept. Förutsatt att matenergins lagar gäller, så blir man inte smalare av GI-kosten, snarare tvärtom. En allvarlig konsekvens (bilaga 3:3) Det finns en fara för alla som tror på och tillämpar GI-metoden. Låt säga att man genomgått en bantningskur och gått ner i vikt pga låga portionsvikter och lågintensiv kost. Efter kuren lever man mer normalt, men enligt GI-principerna. Då äter man normalportioner men utesluter potatis, ris, pasta och bröd. Fett och kaloriintaget blir högre än tidigare när man åt standardrecept. Man går då snabbt upp i vikt, dessutom snabbare än om man äter normal kost eller eller hållit sig till kaloriprinciperna. Som troende på GI förstår man inte varför och så måste man banta igen. Dessvärre väljer man sannolikt GI-metoden på nytt. Tyvärr äter man också ohälsosammare, mer (animaliskt) fett och mindre mängd nyttiga kolhydrater och fibrer. Det behöver inte vara så, men konsekvensen är sannolikt denna för de flesta tack vare de felaktiga budskap som GIprästerna predikar. Energiinnehåll, Kcal/100g (bilaga 3:4) Här vill vi undersöka i vad mån GI-recepten innehåller lågenergiingredienser och om detta kan vara en förklaring till att GI-metoden fungerar i praktiken. Ett bra sätt att mäta detta utan påverkan av portionsvikten är att studera receptens energimängd per viktenhet (Kcal/100g). Receptfördelning låg och hög enenergitäthet Kcal per 100 gram S:a GI Dietkokbok Lågt 0-42% 33% Medel % 33% Högt % 33% GI-recept se bilaga 3T:4. Dietkokboken se bilaga 1:4.

14 Gi-metoden 3.0 sid 12 GI-recepten har fler recept med lågt kaloriinnehåll jämfört med Dietkokbokens normalrecept. Detta kan förefalla märkligt eftersom GI-recepten är fettrika. Men också proteinrika och de kolhydrater som används är primärt grönsaker med mycket lågt kaloriinnehåll, vilket motverkar fettets höga energiinnehåll. Att GI-recept kan ge viktreduktion kan för hälften av recepten förklaras med låg energitäthet. M.a.o. i överensstämmelse med lågkalorimetoden. Näringsinnehåll (bilaga 3:4) GI:s uttalade näringsrekommendationer ligger generellt ganska nära etablissemangets åsikter. GI-i teorins rekommendation för fettandel är densamma som SNR. Proteinandel är något högre och andel kolhydrater lägre. En ganska bra teori m.a.o. för viktkoll. Dessvärre följs detta inte upp i verkligheten, dvs i de recept man rekommenderar. Receptfördelning näringsinnehåll Energiintag E% GI Viktkoll Våra bästa I praktiken S:a GI GI i teorin SNR Fett 56% 65% 54% 59% 30% 30% Protein 28% 26% 33% 28% 25% 15% Kolhydrater 15% 9% 13% 13% 45% 55% GI-Viktkoll = knappt 10% av hemsidans huvudrätter (bilaga 3T:3). Våra bästa = alla huvudrätter i boken Våra bästa GI-recept ((bilaga 3T:2). I praktiken = alla huvudrätter i boken GI i praktiken (bilaga 3T:1) GI i teorin = rekommendation framförd i boken GI i praktiken (bilaga 2:5) I boken propagerar Lauritzon även för att undvika animaliskt fett. I viss mån lever han upp till detta i boken GI i praktiken där rapsolja är det fett som främst används. Smör, grädde, crème fraiche och ost har begränsad användning, summa 6% viktandel. I GI-Viktkoll tummar man på regeln ganska mycket och summa animaliska fett svarar för 9% viktandel. I boken Våra bästa GIrecept har man helt glömt bort rekommendationen och bytt ut de hälsosammare fetterna till animaliskt, som svarar för 14% viktandel vilket är högt jämfört med normalrecept. GI i teorin övernenstämmer dåligt med GI i praktiken. De recept man rekommendarar är mycket fettrikare och andelen kolhydrater inklusive fibrer är mycket låg. Att säga en sak och sedan inte följa detta i praktisk tillämpning är bedräglit, konsumenterna luras att tro att GI-recepten är nyttiga. Slutsats Samtliga recept har antingen låg portionsvikt och/eller lågt energiinnehåll. Detta är just det utmärkande för lågkalorimetoden och alltså inte unikt för GI-kosten. Mot detta kan man invända att man blir mätt av fett vilket skulle innebära att man kan äta mindre portioner (bilaga 4:7). Det finns inget som antyder att man beaktat detta i recepten, dvs man kan inte finna något samband mellan portionsvikt och mängden fett i receptsamlingarna. Slutsatsen är att GI-kostens unikitt, dvs dess höga fettandel, inte förklarar den viktnedgång som människor uppnår vid GI-bantningen, utan att det beror på lågt kaloriientag. Tillämpad GI är en lågkalorimetod.

15 Gi-metoden 3.0 sid 13 Det beklagliga är att människor förleds att tro på GI-metoden, vilket sannolikt leder till en snabbare viktuppgång efter en bantningsperiod och sannolikt ökad vikt mot tidigare. Detta jämfört med om man i stället övergått till normalkost eller följt lågkaloriprinciperna. Dessutom har man då också övergått till att äta en ohälsosammare kost. Finns trovärdig GI-förklaring? Det vi äter påverkar vår hälsa, vårt välbefinnande och vår vikt (bilaga 5:1). Viktkontroll handlar om tre saker, huvudet, magen och fötterna. Vår hjärna styr det vi äter. Hjärnan måste uppfostras att bli stimulerad av rätt saker, få rätt belöningssignaler av rätt kost. Vill man viktändra fordras också mental styrka att ändra sina kostvanor. Magen behöver fyllas och kroppen behöver energi. Det vi önskar är att fylla magen med god mat utan överflöd av kalorier och att vi blir mätta och glada av den. Fötterna behöver röra på sig för att mage och kropp skall fungera väl. Riklig motion bränner kalorier och är ett bra komplement för viktkoll. Men hur påverkar kosten vår vikt? Är GI-kosten ett bättre alternativ för viktkoll? Matenergins 3 huvudsater Vi äter för att det är gott och för att fylla vår hungrande mage. Vår kropp behöver energi för att hålla oss varma, för att vi tänker och för att vi rör på oss. Energi kan varken skapas eller förstöras, bara omvandlas (bilaga 5:2). Energin kan inte bara förvinna, den kan omvandlas till värme, rörelse eller flyttas. Energibalans = energiintag - energiförbrukning (bilaga 5:3). Överskott ger viktökning, underskott viktminskning och i balans behåller vi vår vikt. Kroppen är stabil och tar det den behöver för att hålla igång maskineriet. Är införseln för låg knaprar kroppen på reservlagret. När det är slut dör vi av svält. Är tillförseln tillfälligt låg blir vi trötta yra i bollen, får låg puls och kan svimma. Är tillflödet för stort skickas överfödet till lagret i avvaktan på framtida behov. Kanske självklarheter, men inte i GI och kolhydratvärlden. Där har man andra förklaringar. Där finns ämnesomsättning och kemiska processer som förklaringsmodeller, inte kalorier. Varje energiförbrukning måste kunna förklaras med vart den tar vägen. Om något fettlagras utan tillgången på överflödsenergi, så innebär detta att energin tas från maskineriet vilket då måste förklaras. Sjunker kroppstemperaturen? Minskar vår fysiska aktivitet? Svimmar vi?

16 Gi-metoden 3.0 sid 14 Att det händer märkliga saker i vår kropp kan vi nog misstänka. En massa kemiska processer. Kroppstemperaturen ökar av mat, vi blir uppiggade av sött om vi har energibrist, det försvinner fett med urinen, det går åt mer energi att bränna fett, vi blir mätta av fett osv. Nästan allt vad GI-anhängarna påstår är fysikaliskt rätt, men har det någon viktig betydelse? Förklaringsmodell à la GI GI-förklaringar handlar oftast om att kosten påverkar ämnesomsättningen på allehanda sätt vilket ger viktpåverkan. De flesta påståendena är i sak korrekta fysiologiskt. Fett förbränns långsammare än kolhydrater, fettförbränning höjer kroppstemperaturen, fett kan förvinna ut med urinen, man blir inte tjock av fett, insulin öppnar portarna till fettcellerna vid fettlagring osv. men förklaringarna att det gör oss smalare eller fetare är felaktiga eller så är effekterna högst marginella. Egentligen är det märkligt att man så mycket diskuterar fett eftersom GI egentligen handlar om kolhydrater. Å andra sidan är GI-kosten väldigt fettrik, 59 E% (bilaga 3:4), så det kan väl vara befogat. Eftersom man måste påvisa att GI-metoden inte är en kalorimetod måste man också hitta andra förklaringar än att energiöverskott ger övervikt. Man undviker matenergins första och andra huvudsats medvetet eller omedvetet. Låt granska en del av vad som sägs i boken GI i praktiken. GI-metoden är en hälsometod (bilaga 4:1 & 4:2) Man vill gärna ge intryck av att GI är hälsosamt ett sätt att tänka för att äta nyttigt, behålla sin vikt och inte drabbas av välfärdssjukdomar. Enligt den nya tallriksmodellen (2:87) bör kosten innehålla 30 E% fett, vilket f.ö. är samma rekommendation som SNR, och man bör äta nyttigt fett (2:10 & 2:19). De 15 vardagstipen för effektiv vikthållning (2:155) skulle man nästa kunna tro vara uttalande av Livmedelverket, dvs rubrikerna inte innehållet (bilaga 2:5). Denna rapport påvisar (bilaga 3) att tillämpad teori dvs GI-recepten snarare har den motsatta effekten. GI-recepten är fettrika (59 E%) och rekommendationen att man skall äta nyttigt fett stämmer i viss utsträkning för recepten i boken GI i praktiken, men inte alls i boken Våra bästa bästa GI-recept som innehåller hög grad av animaliskt fett. Sannolikheten är stor att om man fortsätter efter en bantningsmetod att leva efter GI-metoden, så återtar man sin ursprungliga vikt snabbare och viktökar mer än om man följt lågkaloriprinciperna (bilaga 3:3). Att påstå att GI-metoden inte är en bantningsmetod utan en hälsometod är inte bara felaktigt utan saknar trovärdighet. Det mesta i boken hadlar om bantning och exempelvis är kärnan i GI- Viktkolls verksamhet bantning. Genom att ta in hälsobegreppen försöker man ge trovärdighet åt metoden. Man blandar friskt accepterade påståenden med de tvivelaktiga, vilket villar bort kärnfrågorna. Fett är inte fettbildande (bilaga 4:3) Lauritszon: En kalori är inte en kalori; samtidigt som fettkonsumtionen minskar har vi blivit allt tjockare; man blir lika fet av fett som man blir grön av grönt etc är felaktiga påståenden eller saknar belägg. Jo, en kalori är alltid en kalori om man inte kommit på någon ny naturlag; fettkonsumtionen har inte gått ner om man får tro Jordbruksverkets statistik; man blir inte fet av fett utan av energi;

17 Gi-metoden 3.0 sid 15 snabba kolhydrater t.ex. allt sött har bidragit till viktökning inte för att det är sött utan för att vi konsumerar mer energi osv. Alla lösa påståenden är ett sätt att kringgå matenergins första och andra huvudsats (bilaga 5:1-2), dvs att övervikt kan bara uppstå om kroppen får i sig mer energi än vad den behöver. Fett är inte fettbildande, men det är lättare att bli fet av fett än av protein och kolhydrater för att fett är dubbelt så kaloririkt per gram/kilo. Socker är också energiintensivt. Både fett och socker har bidragit till ökande överkonsumtion av energi och därmed viktökning i kombination med minskat motionsutövande. Lågkalorimetoden fungerar inte (bilaga 3:4) Lauritszon: Nio av tio som bantat med lågkalorimetoder misslyckas; lågkalorimetoder ger inte tillräcklingt med näring; att svälta sig till rätt vikt fungerar inte. Klena argument för att misstänkliggöra kalorimetoden. Det är korrekt att 9 av 10 misslyckas med bantning, men gäller inte specifikt lågkalorimetoden utan alla bantningsmetoder. I vad mån GImetoden har bättre rating av success-stories framgår inte. Enligt denna rapport är sannolikheten större att man misslyckas med GI-bantningen (bilaga 3:3). Att lågkalorimetoden inte ger tillräckligt med näring är sant om man menar att energitillskottet är negativt, dvs mindre tillförd energi än förbrukningen. Det är ju poängen, för då tär kroppen på fettlagret. Menar man, vilket meningen antyder, att man inte får i sig tillräckligt variationsrik mat, vitaminer etc så är påståendet felaktigt. Att äta mindre mängd innebär inte mindre näringsriktig mat. Kanske menar man att man inte får i sig tillräckligt av det nyttiga fettet, men essentiellt (livsnödvändigt) behöver kroppen mycket lite fett och särskilt inte animaliskt fett. Tvärtemot vad man säger är GI-kosten ensidigt fet kost med risk för att inte ge tillräckligt av olika näringsämnen. Att svälta sig till rätt vikt är faktiskt det enda fungerande sättet att gå ner i vikt och också förklaringen till att GI faktiskt fungerar som bantningsmetod. GI-recepten har antingen låg portionsvikt och/eller lågt energiinnehåll. Att man skulle blir mättare på GI-recepten är heller inte troligt enligt denna studie (bilaga 3). Påståendena att fett inte är fettbildande är felaktiga och tendensiösa. Det är kolhydraterna som är nyckeln (bilaga 4:5). Lauritszon: Vi blir tjocka av för mycket insulin; med lite kolhydrater går vi snabbt ner i vikt; viktnedgång trots att man äter mer; eskimåer äter oerhört lite kolhydrater och får inte hjärtinfarkt. Insulinchocker är en kär förklaringsfaktor för GI- och andra lågkolhydratförespråkare vilket i grunden baseras på ett missförstånd, mytbildning. Insulinet ökar och minskar i takt med blodsockernivåerna som inte stiger och faller chockartat. Om vi så äter bara sega råttor till lunch så ökar inte blodsockervärden nämnvärt för friska människor och förvånasvärt lite ens för diabetiker (10). Att sedan insulinet öppnar portarna till fettcellerna är korrekt, vilket är dess uppgift när kroppen har överskott av energi. Ringa tillgång specifikt av kolhydrater ger inte viktminskning, inte heller tillgången på fett eller protein. Det finns ingen verkmästare i magen som prioriterar vissa näringsämnen. Ner i vikt går vi

18 Gi-metoden 3.0 sid 16 bara om energiunderskott gäller en längre tid. Att snabba kolhydrater fortare går ut i blodet påverkar inte vår viktutveckling. Hastigheten som energin kommer ut i kroppen ger inte viktpåverkan. Viktnedgång trots att man äter mer fett kan endast bero på ett totalt lägre energiintag även om fettmängden gått upp (jämför bilaga 3). Om nu eskimåer är bevis på att kolhydrater är av ondo, hur förklarar man att befolkningen på Okinawa är världens friskaste och äldsta befolkning trots att de äter oerhört mycket kolhydrater, begränsat med protein och mycket lite fett? Ät fett och gå ner i vikt (bilaga 4:6). Lauritszon: I omvandlingsprocessen går en hel del av energin åt; energi förbrukas när fett ämnesomsätts; med insulinet i schack förbränns främst fett; kolhydrater kan ombildas till fett men förbräns långsammare; nyttigt fett ger maximal förbränning; fett och proteiner stimulerar hormoner som ökar fettförbränningen; överskottsenrgin försvinner ut med urinen osv. I den mån det ens finns en fysiologiska sanningar i påståendena kan alla enkelt avfärdas med att de saknar betydelse för vår viktkurva. Visst värmen stiger i kroppen när fett förbränns men den kan inte mätas med vanlig termometer och effekten är microskopisk, har ingen påverkan på vikt. Att fett kan spåras i urinen är sant men det ger inga fettavlagringar i pottan. Med risk för att bli tjatig, övervikt skapas av överskottsenergi inte av att några kemiska processer i kroppen som gör att en hel del energi går åt. Vår motor går inte varm och börjar koka, kroppstemperaturen är nästintill densamma. Fett och protein gör oss mätta (bilaga 4:7). Lauritszon: Fett och protein gör oss mätta; vi tror att vi ätit så mycket kaloriintaget är lika lågt som i en lågkaloridiet. Äntligen ett relevant påstående, åtminstone delvis. Slutsatsen är felaktig. Vi blir inte mättare i samband med måltiden utan mellan måltiderna. Vid måltiden kan man likaväl bli mätt av såväl dryck som sallad eller fett, det handlar bara om hur mycket magen fylls. Däremot försvinner dryck och snabba kolhydrater fortare ut i kroppen och vi blir snabbt hungriga igen. Fett och protein stannar längre i magen och ger oss mer långtidsmättnad mellan måltiderna. Detta gäller även de långsamma, fiberrika kolhydraterna till skillnad från de snabba med högt GI t.ex. socker. Mättnad mellan måltider är viktigt för att inte överkonsumera. Blir vi snabbt hungriga petar vi i oss extra energi och är den då energiintensiv som sötsaker är det lätt att överkonsumera. Problemet med fett är att den är dubbelt så energirik som protein och fyrdubbelt så mycket som kostfibrer. Det är därför lättare att dra på sig extra kilon av fet mat. Protein är därför bättre och bäst effekt har kostfibrer. Slutsats GI har ingen förklaringsmodell för att GI-kosten har unika egenskaper som ger viktminskning. Nästan allt som sägs är korrekt men fel. Fysiologiska riktigt, men saknar betydelse för vikt och

19 Gi-metoden 3.0 sid 17 övervikt. Frågan om energibalans, hur energin förbrukas, har man ingen riktig förklaring på. 5. Författarens personliga slutkommentar Det är min uppfattning att GI inte är en användbar metod för bantning och viktkoll. Det är min uppfattning att GI fungerar vid bantning, men pga att det är en lågkalorimetod. Det är min uppfattning att förespråkarna för GI är av tre slag: Fundamentalister för vilka inga vetenskapliga eller sakliga argument gäller. Bondfångarna som ser ett enkelt sätt att tjäna pengar på människors okunnighet. De seriösa men som inte har den statistiska kunskapen att skilja på orsak och verkan. Författarens hyckleri Undertecknad har utvecklat Dietkokbokens beräkningssystem för GI. Det är väl högsta graden av hyckleri eller krass snöd vinnig att ha detta när man själv underkänner GI som metod? Kanske det, men min motivering är följande. GBR kan tjäna som hjälpmedel åt diabetiker, inte heller de äter bara viss mängd av en vara utan snarare recept. Alltför många har missletts att tro på GI som metod och många kommer fortsätta med det. Blir de medlemmar hos Dietkokboken får de GI och GBR, men även kalorimetoden sig påtvingad på köpet. Jag tror mer på att människor övertygar sig själva än t.ex. att läsa denna rapport. Tror man på GI så är Dietkokboken det bästa instrumentet. Använder man Dietkokboken kommer man ifrågasätta GI och till slut övergå till lågkalorimetoden. Eller snarare till Dietmetoden som Dietkokboken håller på att utveckla. En modern variant som syftar till att bli mätt på rätt sätt och att få rätt vikt på sikt. På rätt sätt är god och hälsosam mat utan onödiga kalorier. Det tar tid att ändra sina kostvanor, snabbantning är inte modellen. Förändringen skall ske lugnt och långsamt utan psykologisk stress. Krister Hanner den 17 januari 2011