Rättighetsbaserat arbete i Svenska kyrkan en introduktion. elisabeth hjalmarsson

Transkript

1 Rättighetsbaserat arbete i Svenska kyrkan en introduktion elisabeth hjalmarsson

2 Rättighetsbaserat arbete i Svenska kyrkan en introduktion författare: elisabeth hjalmarsson

3

4 Rättighetsbaserat arbete i Svenska kyrkan en introduktion I samarbete med Sensus studieförbund utvecklar Svenska kyrkan ett rättighetsbaserat arbete för diakonala verksamheter i Sverige. I ett rättighetsbaserat arbete används mänskliga rättigheter som mål och verktyg i ett påverkansarbete. Syftet är att komma åt de grundorsaker i samhället som skapar utsatthet för människor. Ett rättighetsbaserat arbete bygger på ett förhållningssätt präglat av ett empowermentperspektiv. Inledning År 1948 antog FN sin deklaration om de mänskliga rättigheterna. De mänskliga rättigheterna kan ses som en överenskommelse om och definition av hur världens länder gemensamt ser på mänskligt värde och mänsklig värdighet. De är baserade på respekten för att varje människa, både som individ och som del i ett samhälle, har ett unikt värde och en oförytterlig mänsklig värdighet. Ekonomiska, politiska, medborgerliga, sociala och kulturella livsvillkor gör det möjligt för människor att leva mänskligt och värdigt i det samhälle där de lever. Grunden i ett rättighetsbaserat arbete är en helhetssyn på människan, tilltro till individens egen förmåga och synen på människan som en i grunden social varelse med behov av att finnas med i ett kollektivt sammanhang. Samma år som FN-deklarationen antogs bildades Kyrkornas världsråd. Världens kyrkor hade då redan tidigare varit engagerade i arbetet med FNdeklarationen och har sedan dess i olika utsträckning och på olika sätt tillgodogjort sig den värdefulla resurs som de mänskliga rättigheterna utgör för deras arbete. I Svenska kyrkan har det inte minst gällt arbetet med internationell diakoni och mission. Kanske tänker vi oss ofta att mänskliga rättigheter i första hand handlar om människor långt borta i krigsdrabbade eller fattiga länder, och att Sverige jämfört med andra länder är något av ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter. Men också Sverige har kritiserats internationellt för att brista i respekt för de mänskliga rättigheterna och det är viktigt att kyrkorna i Sverige ser sin roll också i det egna landet. Mänskliga rättigheter berör även din och min vardag i Sverige. De berör de människor som dagligen möts i Svenska kyrkans församlingar och de kan vara en hjälp för oss i arbetet och i vår strävan efter goda livsvillkor för alla människor. 3

5 De mänskliga rättigheterna kan ses som ett avtal för hur staten ska uppföra sig gentemot sina medborgare. Ett antal internationella konventioner som antagits sedan 1948 slår fast vad alla människor har rätt att förvänta sig av staten och samhället. Till de mest kända hör kvinnokonventionen och barnkonventionen. Andra som är bra att känna till är konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De här konventionerna kan upplevas som byråkratiska, men liksom i all juridik handlar det formella språket om att minska utrymmet för godtyckliga tillämpningar. Det ska vara entydigt vad den enskilda människan har rätt att vänta sig. Syftet med de mänskliga rättigheterna är att skydda och värna mänskligt liv och mänskliga relationer inom ett samhälle. I rättslig mening är staten ytterst ansvarig för att de mänskliga rättigheterna respekteras, främjas, försvaras och förverkligas i varje land, men i en vidare mening delas det ansvaret av alla aktörer i samhället. Inom det rättsliga ramverket kan företag, fackföreningar, idéburna organisationer och trossamfund också ha ett ansvar för att människors värde och värdighet respekteras i samhället. Mycket av kyrkans traditionella insatser för människor i utsatta livssituationer har också redan ett underliggande, outtalat rättighetsperspektiv. Att vidareutveckla det rättighetsbaserade perspektivet kan öka kyrkans möjligheter att fungera som en positiv kraft i samhället. Ett rättighetsbaserat arbete innebär i sista hand inte bara att hålla sig till vissa konventioner i internationell rätt. Det innebär att vidmakthålla de värderingar som ligger till grund för de mänskliga rättigheterna att slå vakt om varje människas okränkbara värde och motverka diskriminering. Det kan innebära både kritik och självkritik. Om till exempel ett trossamfund eller en idéburen organisation bestämmer sig för att verka för att mänskliga rättigheter ska respekteras och förverkligas i samhället bör även de se till att de grundprinciper som mänskliga rättigheter bygger på avspeglas i den egna verksamheten och i sättet att genomföra den. Detta handlar om trovärdighet och om vikten av en människosyn som framhåller värdet av ömsesidighet och jämlikhet. Det ömsesidigt respektfulla bemötandet är något som vi alla behöver dels behöver vi bli respektfullt bemötta, dels upprätthåller vi vår egen mänskliga värdighet genom att bemöta andra respektfullt. Det rättighetsbaserade arbetet kan hjälpa oss att komma vidare ur en uppdelning mellan hjälpare och den som blir hjälpt genom den tydliga fokuseringen på alla människors värde och lika rätt. 4

6 I Svenska kyrkans diakonala uppdrag finns ett tydligt ställningstagande för ett socialt hållbart, inkluderande, rättvist och tillgängligt samhälle för alla människor ett samhälle som tillförsäkrar alla människor goda livsvillkor. En del av kyrkans diakonala uppdrag, så som det uttrycks i vigningsordningen för diakoner, är att försvara människors rätt och stå på den förtrycktes sida. Detta är ett uppdrag inte bara för vigda diakoner utan för hela kyrkan, och det går också att formulera med ett rättighetsspråk. Det finns ingen motsättning mellan diakoni och mänskliga rättigheter. Ett språk, en metod och ett förhållningssätt Vi är i kyrkan vana vid att tänka att vår verksamhet utgår från evangeliet. I den mån vi tänker i termer av regler och bestämmelser associerar vi kanske i första hand till kyrkoordningen för Svenska kyrkan. Att kyrkans verksamhet vilar på evangeliets grund är naturligtvis sant, men det fungerar inte som gemensam nämnare i samhället. En fungerande dialog med andra samhällsaktörer förutsätter ett gemensamt språk. Ett rättighetsbaserat arbete erbjuder ett sådant språk. Det ersätter inte kyrkans traditionella sätt att tala om sitt uppdrag och sin självförståelse men det fungerar som ett komplement. Vi överger inte vare sig evangeliet eller kyrkoordningen när vi lägger till rättighetsperspektivet. Med detta språk som verktyg kan det rättighetsbaserade arbetet fungera som en metod att arbeta med ett påverkansarbete. Det är en metod som gör att vi kan arbeta med de grundorsaker eller strukturer i samhället som skapar utsatthet och utanförskap för människor det vi också brukar kalla för profetisk eller politisk diakoni. I ett rättighetsbaserat arbete tar vi hjälp av mänskliga rättigheter enligt FN:s konventioner när vi analyserar och beskriver människors verklighet. Vi uppvaktar dem som har makt och ansvar och gör dem uppmärksamma på när människor kommer i kläm och när rättmätiga behov inte tillgodoses. Tanken är att vi hela tiden kopplar problem och utsatthet på individnivå till en kollektiv eller social nivå och en politisk nivå i samhället. Det rättighetsbaserade arbetet är också en metod att stärka och rusta individen att ta aktiv del i processen att förbättra sina livsvillkor. Det görs tillsammans med andra människor i samma livssituation. Finns det en strukturell orsak till en individs problem så är flera drabbade. Det är viktigt att arbeta tillsammans. 5

7 Därför handlar ett rättighetsbaserat arbete också om vårt förhållningssätt i mötet med andra människor. Det är ett förhållningssätt där tilltron till människans inre vilja och förmåga att ta ansvar för sitt liv i gemenskap med andra är grundläggande. Det handlar om individens utveckling av sin egen inre förmåga och om vårt stöd i den processen, det vi kallar empowerment. Det handlar också om att vilja förverkliga en positiv utveckling tillsammans med andra och om att arbeta för att människor ska få tillgång till viktiga samhällsarenor som sysselsättning, sociala relationer, bostad, hälsa, politik, fritid och kultur. Vårt förhållningssätt bestämmer vilken roll vi tar i mötet med den andre som individer och som kyrka. Kyrkans roll blir att rusta och stärka människor att göra sina egna röster hörda, själva framföra sin sak och få möjlighet att ta ett aktivt medansvar i samhället. Det handlar inte längre om att kyrkan ska leverera tjänster till den enskilde utan om att möjliggöra att en konstruktiv process kan ta sin början. I fokus för denna process står individens rätt och inneboende förmåga till egenmakt och medansvar. Som kyrka kan vi agera tillsammans med människor eller ha ett tydligt mandat att agera å deras vägnar att arbeta för att de som inte har en röst får en röst och blir de som själva talar. Det är ett förhållningssätt där människor betraktas och bemöts som subjekt och inte objekt. Kyrkans roll är då inte längre en givarroll utan en roll som möjliggörare. Tonvikten ligger på att arbeta för förändring, framför allt på att förändra människors livsvillkor. Det är viktigt med närhet till de människor som är direkt berörda. Lika viktigt är att ha kunskap om problematiken. För att kunna arbeta förändrande behöver vi känna till vad det är som kväver, hindrar och binder människor. Samtidigt behöver vi också kunskaper om vad som utvecklar, befriar och rustar människor. En viktig beståndsdel i det är att synliggöra maktstrukturer för att kunna motverka det som skapar maktlöshet och underlätta för människor att göra egna val. Mänskliga rättigheter handlar i hög grad om makt. Ett rättighetsperspektiv är nära sammankopplat med maktlöshet och avsaknad av kontroll över sin situation. Vi är i kyrkan ovana att använda begreppet makt, både i våra samhällsanalyser och i våra egna verksamheter och möten med människor. Vi talar hellre om utsatthet och om människor i utsatta livssituationer. Men i varje möte mellan människor finns en maktrelation. Om vi inte befattar oss med frågor om makt och maktlöshet, och inte ser hur kyrkan själv i många avseenden fungerar som en maktfaktor, bidrar vi till att hålla kvar maktlösa människor i deras maktlöshet. 6

8 Från utsatt offer till rättighetsbärare Att särskilt se till samhällets fattiga, marginaliserade och utsatta är en etablerad diakonal prioritering. Samtidigt kan de fattiga, marginaliserade och utsatta i praktiken anta olika skepnad i olika samhällen och i olika situationer, i Sverige lika väl som i andra länder. I det internationella utvecklings- eller biståndsarbetet har man för längesen gjort erfarenheten att biståndsinsatser riskerar att endast åtgärda effekterna av en problematik utan att komma åt de grundproblem som skapat fattigdomen, ohälsan och utsattheten. Om biståndet åtgärdar en akut situation som hela tiden återkommer måste man ställa sig frågan hur man med ett bättre arbete också ska kunna komma åt de underliggande orsakerna. Idag tar man spjärn mot de universella mänskliga rättigheterna och använder dem som mål och som verktyg. Arbetet bygger på ett brett deltagande där så många som möjligt mobiliseras. Insatser görs för att stärka kollektivet eller gruppen då det ofta är flera som drabbas av samma systemfel. Gruppen arbetar tillsammans för en förändring. För de idéburna organisationerna handlar det om att ge människor de resurser som krävs för att de ska kunna ta ställning och hålla ihop som grupp samt stärka dem att slå vakt om sina rättigheter. I ett rättighetsbaserat arbete tilldelar man olika aktörer skilda nyckelroller. Där finns en tydlig ansvarsfördelning mellan den människa vars rätt blir kränkt och den instans som bär ansvaret för att hennes rätt ska förverkligas. Det uttrycks genom att man talar om rättighetsinnehavare eller rättighetsbärare och skyldighetsbärare. Rättighetsbäraren är i huvudsak den enskilda individen, och skyldighetsbärare är i första hand staten men i förlängningen också statliga myndigheter och kommunala förvaltningar. Skyldighetsbäraren är ansvarig för att de mänskliga rättigheterna respekteras, skyddas och förverkligas och är därför den instans man kan utkräva ansvar från och ställa till svars när så inte sker. En viktig grundsten i ett rättighetsbaserat arbete är individens, eller rättighetsbärarens, delaktighet i att hävda sina rättigheter i relation till skyldighetsbäraren. Rättighetsbärare har också skyldigheter i den meningen att de har ett ansvar att ta reda på vilka rättigheter de har, att vara med i en process där problemet definieras och att tillsammans med andra arbeta för att förändra sin situation. Utsatthet är ett ord som ofta används när diakoni beskrivs och förklaras. Diskussioner förs om vad utsatthet är och vilka grupper av människor som är de mest utsatta. En negativ konsekvens av att tala om utsatthet på det sättet är att människor delas upp i vi och de : vi hjälper dem som be- 7

9 höver, vi ger och de tar emot. Tanken leder till välgörenhet och en görandeaktivitet, inte ett förhållningssätt som främjar en process av upprättelse hos individen. När människor söker hjälp befinner de sig i ett underläge. Om vi som kyrka ser vår roll som hjälpare är risken stor att vi använder vår energi till att lösa, ta över och agera för den andres räkning. Hjälparsyndrom har det kallats för ibland. Utan att vi menar det blir människan som vänder sig till kyrkan ett objekt för hjälpinsatser istället för det subjekt hon är tänkt att vara. På så sätt bekräftas hennes negativa självbild som hjälpsökande och hennes känsla av oförmåga. När en församling arbetar rättighetsbaserat relateras människors utsatthet till de mänskliga rättigheterna och en analys görs för att bedöma om individen eller en grupp av människor är utsatta för en orätt. När offren för en orätt identifierats måste perspektivet förändras. Offret övergår från att vara offer till att bli en rättighetsinnehavare. Det här paradigmskiftet i synen på människan är avgörande för att kunna stärka den enskildes förmåga och möjlighet till makt och inflytande i sitt eget liv. I utsatta livssituationer kämpar människor för sin värdighet. Att införa ett rättighetsbaserat perspektiv i kyrkornas diakonala arbete handlar om att lämna välgörenhetskulturens behovstänkande för att istället involvera både rättighetsbärare och skyldighetsbärare i en process där grundorsakerna till en problematik kan identifieras och åtgärdas. Man tar arbetet vidare ett steg till, från att arbeta med människors behov till att också arbeta med människors rättigheter. Ett behovsbaserat arbete riskerar att landa i välgörenhet där individen är utlämnad till omgivningens välvilja. Ett rättighetsbaserat arbete kan hjälpa oss att göra upp med den välgörenhetsattityd som har negativa konsekvenser för dem som vänder sig till kyrkan. Det innebär att kyrkan behöver möta människors omedelbara behov samtidigt som vi har att arbeta mot orättvisor och ta upp de grundläggande frågorna om maktstrukturer som ligger bakom fattigdom och förtryck. Vi har ett uppdrag som diakonal kyrka att stå på de förtrycktas sida och arbeta för en förändring. Så kan man också beskriva arbetet med mänskliga rättigheter. 8

10 Kyrkorna och ett rättighetsbaserat arbete Alltsedan Kyrkornas världsråd bildades 1948 har världens kyrkor varit engagerade i utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i världen. I olika officiella samlingar och dokument har de gemensamt slagit fast att vi som kristna är kallade att dela med oss av Guds budskap om rättvisa, fred och respekt för hela skapelsen och att söka det rika liv som Gud vill ska komma hela mänskligheten till del. Värdighet är Guds gåva till varje människa, och varje människa har rätt att bli accepterad och få delta i samhället. Som Kristi kropp har kyrkan ett ansvar att arbeta för att de universella rättigheterna respekteras och förverkligas i världen. Som kyrka har vi ett uppdrag att skydda det skapade, värna det mänskliga livet och stödja det som ger människor ett värdigt liv. Det här är ett uppdrag som är långt äldre än FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och som utvecklats i kyrkans internationella, nationella och lokala engagemang. Centralt i kyrkans människosyn är att mänskligheten är sammanlänkad i ett kollektiv och att individen blir till och utvecklas i gemenskap med andra. I nattvardsliturgin uttrycker vi det genom orden Ett enda bröd, en enda mänsklighet. Centrala för kyrkans uppdrag är de bibliska vittnesbörden om Guds ständigt skapande, frigörande och uppehållande verk. När kyrkan motiverar sitt diakonala engagemang för människors levnadsomständigheter utgår vi ofta från skapelsemotivet, att varje människa är av Gud skapad till Guds avbild, oändligt värdefull. Alla människor har lika värde och rätt, och där värdigheten i människors liv åsidosatts måste den återerövras. Gud skapar ur intet, frigör från träldom, försvarar de utsatta och sårbara, stärker de svaga och längtar efter frihet, fred och integritet för sin skapelse. I Nya testamentet görs en klar skillnad mellan välgörenhet och diakoni. Diakoni som tjänande gemenskap är ett uttryck för vad kyrkan djupast sett är. Det kommande gudsriket, där Guds löften är tillfullo förverkligade och ingen åtskillnad längre görs mellan människor, blir synligt och uppenbart redan här och nu. Då är ingen hög eller låg, ingen är mer eller mindre, alla är lika inför Gud. Genom kyrkans diakonala handlande bryter gudsriket igenom i vår värld. I kyrkans diakonala uppdrag står vi inför en uppfordran: Se människan! Möt blicken! Dela hennes liv och bördor! Människor som befinner sig i utsatta livssituationer och som inte har tillgång eller tilltro till sina egna resurser, eller som inte har tillräckliga egna resurser, blir lätt beroende av idéburna organisationers och det offentligas insatser. För den som på så sätt förlorar makt 9

11 och inflytande över sitt liv är det lätt att än mer förlora tilltron till sig själv. För att synligöra de negativa konsekvenserna av marginalisering och utanförskap får vi hämta inspiration i Guds frigörande och befriande handling. I den diakonala verksamheten i Svenska kyrkans församlingar möter vi dagligen människor som frågar efter stöd i någon form. Det allra vanligaste stödet som ges är direkta insatser till en enskild person i ett akut skede. Det handlar ofta om situationer där individen har ett behov av ekonomiska, materiella, praktiska eller andra insatser. Det är då frågan om en avgränsad och kortsiktig insats. Ofta återkommer individen till församlingen med samma behov av stöd. Det är vanligt att församlingen på så sätt har kontakt med samma person under en längre tidsperiod. Kyrkans stödinsatser är oftast individrelaterade, det vill säga fokuserade på detta stöd på individnivå. Mer sällan beaktas kollektivets eller gruppens betydelse. De flesta församlingar bedriver olika former av diakonal gruppverksamhet, främst i gemenskapsfrämjande syfte: att erbjuda en meningsfylld samvaro och ett socialt sammanhang. Gruppverksamheten betraktas även indirekt som en stödinsats men har sällan som huvudsyfte att stärka deltagarens egna resurser och förmåga att hantera eller förändra sin livssituation på längre sikt. Ibland riktas insatser till samhällets olika instanser som en del av ett påverkansarbete. Det sker vanligtvis genom att församlingar i sina kontakter med myndigheter och kommunala förvaltningar förmedlar kunskap om hur människor mår och upplever sin situation. Få församlingar engagerar sig i ett påverkansarbete med syfte att förändra de strukturer i samhället eller de systemfel som försätter människan i en utsatt livssituation alltså insatser som är inriktade på att förändra de grundorsaker i samhället som skapar problem och utsatthet för människor. Kyrkan har alltid sökt alternativa vägar för det samhälle den tror på och kämpar för och som ger uttryck för kyrkans grundläggande övertygelse. Kyrkan kan spela en avgörande roll genom att stödja den rättighetsinnehavare som hävdar sin rätt men samtidigt också stärka skyldighetsbärarens möjlighet att ta ansvar. Genom ett rättighetsbaserat arbete kan samhällets strukturer och politiska beslut i bästa fall förändras. Samtidigt behöver vi lika självklart möta människan i akut nöd. Vi kan inte gå förbi en människa som ligger slagen på vägen. Den som behöver hjälpen nu måste också kunna få den. Men vi kan arbeta för att förändra strukturen samtidigt som vi ger bistånd till människor direkt. Vi måste inte överge behovstänkandet, vi kan lägga till rättighetsperspektivet. 10

12 Mänskliga rättigheter som verktyg och mål Arbetet med mänskliga rättigheter innebär en process i två steg: att bli medveten om och att ifrågasätta. De universella mänskliga rättigheterna fungerar i den processen både som verktyg och som mål. För den enskilde handlar det om att känna till och kräva sina rättigheter. För kyrkan är målet är att mänskliga rättigheter ska vara förverkligade för alla människor. Det förutsätter att kyrkans medarbetare tillägnar sig ett rättighetstänkande och ett rättighetsspråk. Det behöver vi för att till exempel kunna åberopa rätten till en tillfredsställande levnadsstandard när vi talar om ersättningsnivåerna i sjuk- och socialförsäkringarna eller försörjningsstödet, eller barnets bästa och rättigheter när föräldrarna lever i en utsatt ekonomisk och social situation. Vi behöver kunna tala om rätten till hälsa när det gäller hälso-, sjukvårds- och sjukförsäkringsfrågor, eller om rätten att delta i samhället när det gäller arbete, meningsfull sysselsättning, kultur, fritid och politik. I övergripande bemärkelse har processen alltså två steg. I praktiken har den flera olika faser: problemformulering identifiering och analys av orsaker och effekter som skapas av problemet analys av vilka mänskliga rättigheter som kränks intressent- och aktörsanalys skrivandet av en strategiplan eller handlingsplan. Eftersom ett rättighetsbaserat arbete så ofta handlar om maktfrågor är det en central uppgift att analysera var makten ligger och var möjligheterna för en förändring finns. Den som har makt har också ett ansvar. När vi analyserar problemet med människors utsatthet och utanförskap måste vi se de beslutande instansernas ansvar och roll. Vad gör de som har makt för att åtgärda problemen? Detta kräver att vi är medvetna om maktfrågan och vågar ifrågasätta makten. Det borde vara självklart att kalkylera med att möta motstånd när man rör sig inom maktstrukturer. Om vi inte kalkylerar motstånd finns det en risk att vi ger upp när vi möter det och inte orkar gå hela vägen. Det har ofta ett pris att stå upp för människors rätt. Vad skulle det vara för pris idag? I Sverige? Hur ska vi hantera att vi kan möta motstånd? Det behövs en metod för det också. 11

13 I bilden nedan visas en grafisk modell för hur människor genom ett rättighetsbaserat arbete får möjlighet att själva agera för en förändring av sina livsvillkor när deras mänskliga rättigheter kränks. Grafen är vidareutvecklad utifrån en modell som presenterades vid en workshop inom Lutherska världsförbundet i Kambodja A N S V A R S U T K R Ä V A N D E Respektera Skydda Uppfylla Skyldighetsbärare Mänskliga rättigheter Rättighetsbärare Anspråk på rättigheter D E L T A G A N D E Kyrkans roll = facilitator Bilden beskriver en cirkulär process. I centrum står människan och de mänskliga rättigheterna. Det finns två huvudaktörer rättighetsbärare och skyldighetsbärare och hela processen präglas av deltagande och ansvarsutkrävande. I modellen handlar det om rättighetsbärare som grupp, inte om den enskilda människan. Vi har redan tidigare talat om hur viktigt det är att arbeta tillsammans i frågor där flera är drabbade. I ett rättighetsbaserat arbete gör man en problemanalys där man identifierar grundorsakerna till en problematik och vilka som är skyldighetsbärare. Ytterst är det alltid staten som är skyldighetsbärare. Statliga myndigheter och kommunala förvaltningar har ansvar att se till att rättigheterna blir verklighet i lagstiftning och praxis, i policies och administrativa rutiner, i prioritering av resurser och kompetensutveckling. Deltagande och ansvarsutkrävande handlar om att rättighetsbärarna är involverade, medverkar i hela processen och gör anspråk på sina rättigheter gentemot skyldighetsbärarna. Kyrkans roll är att rusta och stärka människor till att själva vara aktiva att öka deltagandet så att individen själv tillsammans med andra kan utkräva ansvar från skyldighetsbärarna. Vår roll kan också vara att rusta skyldighetsbäraren att uppfylla sitt ansvar. 12

14 Hela processen sker i dialogform. Vi bidrar konstruktivt i en dialog som för frågan framåt. Att ifrågasätta det som inverkar negativt på värdighet och utveckling, att arbeta för förändring och förebygga åsidosättandet av människors rätt är ett sätt att arbeta konstruktivt. Fyra principer Det finns fyra principer som utmärker ett rättighetsbaserat arbete. Deltagande Ansvarsutkrävande Icke-diskriminering Öppenhet/transparens Deltagande och ansvarsutkrävande nämndes i kommentaren till bilden i föregående avsnitt. De handlar om att rättighetsbärarna medverkar i arbetet och gör anspråk på sina rättigheter. Icke-diskriminering är en sammanfattning av vad mänskliga rättigheter enligt inledningen till konventionerna handlar om alla människors lika värde och lika rätt. För att mänskliga rättigheter ska fungera i ett samhälle är det också viktigt att det finns en genomskinlighet hos makthavare. Öppenhet och transparens är en förutsättning för att mänskliga rättigheter ska fungera i ett samhälle. Kyrkans diakonala uppdrag självkritiska frågor Inledningsorden i vigningsordningen anger diakonens uppdrag i kyrkan, samtidigt som vi också kan se det som en förklaring av församlingens diakonala uppdrag. Det är starka ord med ett tydligt uppdrag och en uppmaning att försvara människors rätt. Diakonen skall försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen. (Vigningsordningen för diakoner, Kyrkohandboken del 2) Dessa ord innebär ett tydligt ställningstagande för det som är rätt, ett ställningstagande för den enskildes rätt men också för rätten som system. Vi kan ta dem till utgångspunkt för ett antal självkritiska och konstruktiva frågor. 13

15 försvara människors rätt. Kan försvara människors rätt också handla om mänskliga rättigheter? Ser kyrkan mänskliga rättigheter som en del av det diakonala uppdraget? Förutsättningen i ett rättighetsbaserat arbete är att vi ser mänskliga rättigheter som en del av det diakonala uppdraget och arbetar på ett sätt som främjar förverkligandet, skyddet och respekten för mänskliga rättigheter. En fråga att ställa sig är i vilken omfattning vi idag försvarar människors rätt och på vilket sätt vi står på de förtrycktas sida. Får det ett utrymme i det vardagliga församlingslivet? Finns det ett strukturerat arbete i församlingarna som stöttar försvaret av rättigheter, skyddet av rättigheter, respekten för rättigheter? Uppdraget att försvara människors rätt behöver också få resurser i församlingens arbete. stå på de förtrycktas sida. I ett rättighetsperspektiv är den förtryckte en rättighetsbärare. Vilka är förtryckta idag? Vad innebär det att stå på den förtrycktes sida? Att stå på någons sida innebär att ta ställning för den sidan, att stå på dennes sida och att göra avkall på objektiviteten, att göra synligt det som inte syns, tända spotlighten och rikta den för att det som inte syns ska bli synligt. Genom sin vigning har diakonen mandat att göra det även om det är obekvämt. Församlingen har mandat att göra det utifrån sitt diakonala uppdrag, som är ett tydligt mandat att gå in i ett påverkansarbete. På vilket sätt arbetar kyrkan idag när man ställer sig på de förtrycktas sida? Går man ut i ett påverkansarbete i relation till beslutsfattare i samhället? Handlar det diakonala arbetet om att stötta enskilda på individnivå eller om att se det strukturella bakom utsattheten? uppmuntra och frigöra till det som är gott. Vad lägger vi in i det? Är en möjlig tolkning att gå in i ett arbete för förändring tillsammans med den som har ansvar, alltså skyldighetsbäraren? Att skapa forum för samtal och dialog mellan rättighetsbärare och skyldighetsbärare? Hur ser metoderna för att uppmuntra ut? Är de vars rätt kränkts eller hotas själva delaktiga i förändringsarbetet? 14

16 För diakonen och församlingen kan denna uppmuntrande roll vara delvis ny: att gå från att vara görare eller genomförare till att vara en möjlighetsgörare; att använda mänskliga rättigheter som utgångspunkt och mål i arbetet; att möjliggöra processen där de två aktörerna rättighetsbäraren och skyldighetsbäraren blir huvudpersonerna; att aktivera rättighetsbärarna att bli medvetna om och agera för sina rättigheter. Hur kan vi stärka individen och gruppen att föra sin egen talan? Hur kan vi arbeta för att stärka delaktigheten? En del av ett rättighetsbaserat arbete är att stärka skyldighetsbärarna att leva upp till sitt ansvar att få dem att se och ta sitt ansvar och få en förändring till stånd. Hur gör vi det? Var kommer vi in som kyrka? Vad krävs för att arbeta med ansvarsutkrävande? Hur kan vi skapa dialog? Svenska kyrkan och ett rättighetsbaserat arbete Att Svenska kyrkan arbetar utifrån ett rättighetsperspektiv innebär att vi: har mänskliga rättigheter som grund när vi argumenterar och driver frågor ger biståndssökande människor möjlighet att vara med och beskriva problem och föreslå lösningar analyserar orsakerna till att människors rättigheter kränks innan vi bestämmer vad vi ska göra inte nöjer oss med att hjälpa enskilda människor för stunden utan angriper orsakerna till problemen så att förbättringarna blir bestående och kommer alla människor till godo arbetar mot diskriminering och för att de människor som har det svårast ska få sina rättigheter tillgodosedda vänder oss till berörda beslutsfattare och myndigheter för att de ska ta sitt ansvar lever som vi lär och kan stå till svars inför de människor vi arbetar för. I ett rättighetsbaserat arbete involverar och rustar vi människor. Vi prövar problemet mot mänskliga rättigheter tillsammans med dem som är drabbade. När ett problem har strukturella orsaker eller när rättigheter kränks är ofta fler än en person drabbade. Mobilisera gruppen! Om rättigheter kränks gör gruppen tillsammans skyldighetsbäraren uppmärksam på detta. Vi adresserar makten och inleder en dialog och individen är delaktig i hela processen. 15

17 Litteratur Befrielse till ett liv i mänsklig värdighet. Mission och mänskliga rättigheter. Uppsala: Svenska kyrkan Gerle, Elisabeth: Mänskliga rättigheter för Guds skull. Nora: Nya Doxa Gunner, Göran: Ett rättighetsbaserat arbete, kapitel 12 i: Hjalmarsson, Elisabeth (red.): Nya möjligheter. Svenska kyrkans sociala roll i 2000-talets Sverige. Uppsala: Svenska kyrkan Gunner, Göran (red.), Människa är ditt namn. Om mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och teologi. Stockholm: Verbum Gunner, Göran och Elena Namli (red.): Allas värde och lika rätt. Perspektiv på mänskliga rättigheter. Lund: Studentlitteratur Hansén, Jesper (red.): I rätt riktning. Stockholm: Fonden för mänskliga rättigheter Hansén, Jesper (red.), Människorätt. Grundbok om mänskliga rättigheter. Stockholm: Premiss förlag Human Rights and the Churches: New Challenges. Rapport från en konsultation inom Kyrkornas världsråd i Morges, Schweiz, juni Finns på: [ Tergel, Alf: De mänskliga rättigheterna och Kyrkornas världsråd. Med efterord av Stina Karltun. Tro & Tanke 1998:5. Uppsala: Svenska kyrkan. Zetterqvist, Jenny: From donors to facilitators, from recipients to right holders, artikel i New Routes nr 4/2008 (ges ut av Life & Peace Institute). Zetterqvist, Jenny: Rättighetsbaserad diakoni, artikel i Svensk kyrkotidning nr 3/

18 Appendix Förteckning över de viktigaste internationella konventionerna och deklarationerna rörande mänskliga rättigheter 1948 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 1950 Europeiska konventionen angående skydd av de mänskliga rättig heterna och grundläggande friheterna. Gällande lag i Sverige Konventionen om flyktingars rättsliga ställning 1965 Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 1966 Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter 1966 Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 1979 Konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering mot kvinnor 1984 Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning 1989 Konventionen om barnens rättigheter 1990 Konventionen för skydd av migrantarbetare och deras familjer 2006 Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder 2006 Konventionen till skydd mot ofrivilliga försvinnanden 17

19 Kyrkokansliet Postadress: Uppsala Besöksadress: Sysslomansgatan 4 Telefon: Fax: Sensus studieförbund Postadress: Box 1058, Stockholm. Besöksadress: Klara södra kyrkogata 1, Stockholm Telefon: Fax: Svenska kyrkan Språkgranskning och slutredigering: Gunhild Winqvist Hollman Produktion: Ekotryck Redners