Kan pontonryssjan bli ett nytt yrkesredskap lämpligt för kustfisket i framtiden

Transkript

1 KANRA-projektets redskapsutvecklingsprojekt i Skärgårds- och Bottenhavet 26-8 Mellanrapport Kan pontonryssjan bli ett nytt yrkesredskap lämpligt för kustfisket i framtiden Vesa Tschernij, iconex@co.inet.fi och KANRA-försöksfiskarna Åbo Översättning från finska: Guy Svanbäck Sammandrag I detta våren 26 påbörjade projekt är målsättningen att utveckla det traditionella ryssjefisket till en fångstmetod som uppfyller nutidens kriterier för ett året om bedrivet yrkesfiske av ekonomiskt betydelsefulla fjällfiskar (gös, abborre, sik samt strömming). Projektet är en direkt fortsättning på det redskapsutvecklingsarbete som inleddes år 24 inom SAMPI- projektet (numera KANRAprojektet), där avsikten var att hitta en ersättande fångstmetod till nätfisket, som blivit olönsamt i och med sälskadorna. I huvudrollen i utvecklingsarbetet är en grupp yrkesfiskare i kategori I i Skärgårds- och Bottenhavet, vars avtryck syns i projektets tekniska målsättningar och i genomförandet av försöksfisket. De har naturligtvis även varit delaktiga i bedömningen av resultaten. Huvudansvaret för projektets ekonomi och organisation bärs av en styrgrupp utsedd av KANRA projektet. Som teknisk sakkunnig, projektkoordinator och ansvarig för rapporteringen fungerar Iconex LTD. Efter tre fångstsäsonger (våren och hösten 26 samt våren 27) är resultaten med tanke på fångst av gös och abborre med ryssja i Skärgårdshavet verkligen uppmuntrande. Med PushUp-pontonryssjan kan man i ljuset av våra resultat fånga gös och abborre i Skärgårdshavet från början av april långt in på hösten. I juli är det dock skäl att ta upp ryssjorna på land på grund av att fångsten blir så liten, av nedsmutsningen och att havstulpanerna fäster sig i redskapen. Det verkar som om fångstsäsongens längd på årsbasis tycks bli i medeltal 15 dygn (Skärgårdshavet 175, Bottenhavet 1) och i bästa fall tycks dess längd stiga till t.o.m. över 2 dygn. Den genomsnittliga årsfångsten för gös/abborryssjornas målarter rör sig på lite under 1,5 tons nivå och i de bästa ryssjorna får man ihop nästan dubbla mängden. För strömmingens del begränsar sig de goda resultaten bara till den sista fångstsäsongen och till Bottenhavet. Däremot är man för sikens del bara i början beträffande det redskapstekniska utvecklingsarbetet, och arbetet är kraftigt på hälft. Den totala arbetsinsats som PushUp-ryssjan kräver varierar på årsnivå mellan 5 och 1 timmar, eller m.a.o. ungefär 2 4 minuter per fångstdygn, vilket är klart lägre än i nätfisket. I ljuset av vår lönsamhetsberäkning, och ifall det inte skulle betalas något stöd för redskapsinvesteringar, skulle som det ser ut bara en av våra elva försöksryssjor under det gångna året ha nått upp till en nivå som ger rörelsevinst (cpue>19, kg/dygn). Ifall investeringsstödet skulle ha varit 75% av inköpspriset (~13.8 euro) skulle fyra av våra försöksryssjor ha gett rörelsevinst (cpue>12,3 kg/dygn) under det gångna året. Alla de fyra produktiva ryssjorna var utlagda för fångst i Skärgårdshavets inre delar. Ytterligare representerar två av dessa fyra ryssjor den nuvarande fångsttekniska utvecklingens topp. På frågan hur långt den ökade fångsteffektiviteten utgående från detta tekniska utvecklingsarbete räcker på annat håll än i Skärgårdshavets inre delar, eller kommer ryssjorna att ersätta näten i yrkesmässigt fiske, är det tills vidare omöjligt att svara på. Enligt arbetsgruppen har de uppnådda tekniska framstegen åtminstone

2 inte ännu uteslutit ett sådant alternativ. I slutet av rapporten presenterar arbetsgruppen sin syn på riktlinjerna för ett fortsatt projekt. Bakgrund och arbetets utgångsläge Särskilt under de tio senaste åren har pressen på att förnya fångsttekniken i kust- och skärgårdsfisket vuxit betydligt till följd av förändrade miljöfaktorer samt ökningen av lagstadgade krav gällande fiskens behandling, förädling och försäljning eller krav som inverkar på produkternas åtgång. Samtidigt har efterfrågan på fisk stadigt vuxit såväl i Finland som i världen. Vilka egenskaper krävs det då av dagens eller framtidens redskap? Enligt fiskarnas syn för närvarnade torde det lyftas fram åtminstone fyra minimikrav. Framtidens fångstmetod i kustfisket borde 1) fungera oberoende av sälarna och som absolut minimikrav ha att den fångade fisken skyddas/bevaras levande, 2) den borde skapa möjligheter till en flexiblare rytm i vittjandet och bidra till att arbetsinsatsen flyttas från havet till land eller från fångst till marknadsföring, 3) den borde kunna bevara kvaliteten på den fångst som tas i land förstklassig och 4) binda så lite kapital som möjligt i anskaffnings- och servicekostnader. De tre första egenskaperna är väsentliga på kort sikt när igen den sistnämnda egenskapen i det långa loppet blir betydelsefull eftersom det för kontinuiteten i kustfisket är av central betydelse att fångsten bibehålls mångsidig. Med ett dyrt välfungerande redskap som bara fångar en art räddar man inte det småskaliga yrkesfisket. Det behövs en hop med olika fångstmetoder som passar ihop eller alternativt en fångstmetod som lätt kan ändras för olika ändamål. Utvecklingsarbetets utmaningar minskas slutligen inte heller av att fångstmetoden förutom de uppräknade egenskaperna borde, för en ungdom som eventuellt känner dragning till branschen, kunna skapa en bild av förutsättningar för ett modernt arbete och liv. Hittills har nätfisket varit den absoluta huvudfångstmetoden i det småskaliga kustfisket. Med nät har man fram till i dag fångat den största eller t.o.m. huvuddelen av den gös-, sik-, abborr- och strömmingsfångst som går till människoföda. Nu är den tidigare så stadiga position som nätfisket haft mera än osäker. Speciellt under säsongen med öppet vatten är nätfisket nästan olönsamt i Skärgårds- och Bottenhavet samt i Finska viken på grund av de problem som sälen orsakar. Som investering har nätfisket inte krävt stora kapitalplaceringar i redskap eller fartyg. Således har förverkligandet av mångsidighet i fångsten varit lätt och billigt. Å andra sidan är näten ett relativt uppbindande redskap. När de en gång lagts ut för fångst är man tvungen att vittja näten med en eller två dagars intervaller beroende på vattentemperaturen, ifall man vill hämta i land säljbar fisk. Flexibiliteten att tidsmässigt planera in vittjandet är minimal, så fiskaren är tvungen att sälja fångsten när den tagits i land och inte t.ex. när han skulle få ett bättre pris för den. Att lyckas med nätfisket kräver relativt lite teknisk kunskap och investeringskapital. Således är tröskeln att bli nätfiskare betydligt lägre än att bli t.ex. ryssje- eller trålfiskare. Just den relativt låga tröskeln att bli nätfiskare gör det verkligt utmanande att ersätta nätfisket i yrkesmässig fångst helt eller ens delvis med ett annat fångstsätt. År 22 började SAMPI, numera KANRA projektet, söka lösningar på ovan beskrivna situation genom att i Skärgårdshavet göra en bred fångstteknisk utredning, där avsikten var att utreda heltidsyrkesfiskarnas syn på närmast fångsttekniska lösningar på problemet. Huvuddelen av de intervjuade heltidsyrkesfiskarna såg en återupplivning och utveckling av ryssjefisket som en del av en möjlig lösning (Tschernij&Kämäräinen 23). I ljuset av resultaten från de insamlade uppgifterna i utredningen inleddes våren 24 ett tvåårigt pilotprojekt, där avsikten var att kartlägga kunskapen i det existerande ryssjefisket efter fjällfisk och att utnyttja detta fiskesätts utvecklingsutsikter. Traditionellt har man fångat fjällfisk (gös, abborre) och strömming med ryssjor nästan enbart under lektid om våren i relativt skyddade, grunda strandvatten (max. 5-6m djup). På

3 samma sätt har man fått sik som fångst med laxryssjor under vårsäsongen och i delar av de nordligare kustvattnen även med sikfällor. Övriga tider har man fått gös, abborre liksom mindre sik som fångst i såväl skärgården som vid öppnare kustområden (jfr. Sastmola, Vasa skärgård osv.) i huvudsak med nät eller sik speciellt med s.k. kroknät eller sikkrokar. Således var en av de centrala tröskelfrågorna för en effektivering av användningen av ryssjor en förlängning av fångstsäsongen rent allmänt men speciellt in på hösten då man åtminstone borde kunna fånga gös, abborre och strömming i närheten av skärgårdens fjärdar. För att ersätta den vårliga fångsten av sik med kroknät borde ryssjorna kunna stå även på öppna platser och på lite djupare vatten. I de genomförda försöksfisken åren 24-5 var resultaten som erhölls med de nya PushUp pontonryssjorna i de nordliga delarna av Erstan mycket uppmuntrande. I Skärgårdshavet visade sig pilotryssjorna tidvis vara t.o.m. effektivare än gösnät, men framför allt när nätfångsterna började sina på försommaren då ytvattnen uppvärmdes, fortsatte de till bottnen nedsänkta ryssjorna ännu några veckor att fånga gös som sökte sig till djupare vatten (Tschernij, Sahlstén ja Johansson 25). På samma sätt har de preliminära försöken med PushUp ryssjan i fångst av sik i Björneborg-Sastmola området varit lovande. Avsikten med det här tredje skedets fångsttekniska projekt som inleddes år 26 och som fortsätter till början av år 28 är: 1) att utveckla och förädla ryssjetekniken uttryckligen för en året om fångst av fjällfisk till människoföda (i första hand gös, abborre och sik) samt av strömming 2) att igenkänna de ekonomiska och de fysiska gränserna för det moderna ryssjefiskets användningsmöjligheter 3) att insamla och registrera detaljerade uppgifter från de tre centrala delområden (redskapfångstplats-utläggning) i kunskapen om ryssjefiske för kommande generationer. Till läsaren kort om ryssjans olika delar Som en grupp är ryssjeredskapen en brokig samling redskap vars konstruktion, storlek och användningssätt varierar stort. Ryssjor har såväl i Finland som runt hela Östersjön tidigare använts för fångst av nästan alla de vanligaste fångstarterna, men numera finns av denna väldiga ryssjesamling kvar i huvudsak bara strömmings-, lax-, sik- och ålryssjor. Oberoende av ryssjetypernas stora brokighet kan man i dem alla känna igen för ryssjor typiska strukturer. För att underlätta läsningen av rapporten finns i följande figur beskrivet dessa typiska huvudsakliga ryssjedelar.

4 Redskapen, fångstplatserna och -tiderna Gös/abborryssjor - allmänt De betydelsefullaste strukturella skillnaderna mellan de PushUp eller pontonryssjor som nu är i försöksfiske och de traditionella gös- och abborryssjorna berör redskapens strategiska fångstdjup samt fiskhusets konstruktion. Fångstdjupet för de ryssjor som testas, i första hand ketsornas och mungarnets höjd riggad för fångst, varierar mellan 6 och 13m. I praktiken innebär detta maximalt nästan en fördubbling av det traditionella fångstdjupet, när åter landarmens (i medeltal 5-7m) och ketsornas (35-45m) längd har behållits nästan oförändrade. Ursprungligen försågs inte de ryssjor som beställdes från Sverige med s.k. skäggnät. Några fiskare satte dock själv fast skäggnät efter första året (26) för att förbättra redskapets dåliga bottenkontakt. Skäggnätet är ett ca en meter djupt tilläggsnät som bundits löst under blytelnen och som används för att vid fiske av bottenfiskar hindra uppkomsten av öppningar (=flyktvägar) på grund av möjliga ojämnheter i redskapet eller havsbottnet. I valet av maskvidder och garntjocklek i redskapets yttre delar har man långt hållit sig till mått som konstaterats goda i ljuset av erfarenheter, eftersom ett fel val mycket sannolikt leder till att fiskarna garnar vilket i värsta fall kan bli till ett oöverstigligt problem. Utgående från fiskarens önskemål gjordes i några försöksryssjor inne i ketsorna s.k. tilläggsketsor eller så byggde fiskarna själva en tilläggsingång vid mungarnet. Avsikten med dessa var att mellan redskapets egentliga ketsor och fiskhusets ingångar skapa ett nytt begränsande hinder som hindrar fiskarna att rymma. Alla ketsor och mungarn är tillverkade av svart flytande polyetengarn trots att några av fiskarna önskade byta mungarnets färg till någon ljusare nyans (blågrön, grön osv.) samt att ersätta mungarnets bottengarn med ett sjunkande garn (ryssjans mått; bilaga 1 och tabell 1). Sikryssja - allmänt En ryssja avsedd för att fånga den mindre (medelvikt ~5g) siken finns ännu inte i Finland. Ända tills sälen blev allmän har denna vårsik fångats närmare kusten i huvudsak antingen med nät eller s.k. kroknät eller sikkrokar. Kroknäten är i princip som ett vanligt längre nät, vars ena (den yttre) ända är svängd i en krok två gånger så att den formar ett fiskhus som liknar en spjutspets. I själva verket är kroknätet en mellanform av ett nät och en ryssja. I motsats till ryssjan blir inte de fångade fiskarna att simma fritt in i redskapet utan kroknätets avsikt är att garna de försiktigare fiskarna som siken i kroknätets i regel mera löst hängande garn. Fiskarna bedömmer att de traditionella fångstplatserna för kroknät lämpar sig lika bra som ryssjefångstplatser, men att de kräver en ökning av ryssjornas fångstdjup åtminstone till över tio meter. Förutom djupet kräver dessa fångstplatsers oskyddade läge/utsatthet en utveckling av ryssjornas ankring. Utmanande för ankringen är, att med det ökande djupet ökar i motsvarande mån garnväggarnas storlek, och eftersom det är fråga om en relativt liten fisk kan den ökande garnmängden inte kompenseras, som i laxryssjan, med att öka på maskornas storlek. Ketsorna och mungarnet i pilotversionen av sikpushup ryssjan som beställdes 26 var likadana som de samtidigt införskaffade gös-abborr ryssjorna. Efter de dåliga resultaten första året ersattes landarmen och ketsorna år 27 med helt nya 45 m långa ketsor och 25 m lång landarm med garn (rött) med större maskor. Ytterligare sattes i det ursprungliga mungarnets främre, djupare del en smal ingång för att hindra sikarna att gå tillbaka till ketsorna.

5 Strömmingsryssja - allmänt Utgångspunkten i projektet för utvecklingen av strömmingsryssjan var i första hand att skapa ett lättarbetat redskap för fångst och sumpning av stor filéströmming under tiden med öppet vatten. Tanken var att utveckla ett möjligast litet, lätt samt lätthanterat redskap, vars användning inte direkt skulle vara bundet till ett visst vattendjup utan samma redskap skulle kunna användas likväl på våren på lekområdena på grunt vatten som på hösten längre ut på även djupare vatten. Naturligtvis var även en av målsättningarna att beakta sälarnas närvaro genom att utveckla ett konstruktionskoncept för ryssjans yttre delar, där sälarna inte behövde söndra ryssjan för att komma åt strömmingen utan snarare så erbjöds de en möjlighet till en enkel måltid. Som en lösning utvecklade fiskarna av det instängda (försedd med tak) mungarnet ett öppet bassängliknande mellanfiskhus som var öppet ovanifrån, dit fiskarna leds in från ketsorna via en skild smal ingång. Sälarna har alltså fritt inträde till detta bassängliknande utrymme antingen genom öppningen eller genom att rulla sig över övretelnarna i dess sidogarn. Jämfört med en instängd ryssja vet man att ett mungarn utan tak med sin ljushet bättre lockar till sig strömmingen längre in i redskapet. Således hoppades man med mungarn som var öppet upptill samtidigt lösa två problem. Att göra redskapets fångstdjup reglerbart löstes även det genom att ändra på mungarnets konstruktion. Ett djupare stoppnät än vanligt fästes likt ett skäggnät i mungarnets främre nedre kant (under blytelnen). Beroende på det aktuella vattendjupet täppte detta tilläggsnät till den eventuella öppning som blev mellan bottnet och det ca 7,5m djupa mungarnet (ryssjans mått; bilaga 2 och tabell 1). Tabell 1. Mungarnens, ketsornas och landarmarnas tekniska mått och material i försöksryssjorna. Mungarn Djup Mask Dukmaterial/ Bly Ryssja AL JA KW OS-1 PH-1 VG OS-2 (sänk) IJ PH-2 AU JS RS KM KM-R HS m mm färg Små Ketsar Ledarm kets. Djup Längd Mask Dukmaterial/ Längd Djup.prof.Mask Dukmaterial/ kg/m m PE3/4???? n/a PE3/4????.6 m m mm färg 7 ( ( (1 m m mm färg 1) Monterades efter första årets erfarenheter 2) Fiskaren byggde själv en ingång i mungarnet PushUp-fiskhusen (gös/abborre och strömming) I alla försöksredskap förutom ett (25 års pilotryssja, med 3m) finns det ett nytt mindre fiskhus med diametern 1,5m (figur 1). Däremot är längderna på pontonerna som skall lyfta fiskhuset samt fiskhusets fasta aluminiumram samma som i det ursprungliga tremeters laxfiskhuset. Det med bågar stödda fiskhusets fortsättning mellan mungarnet och fiskhuset har förkortats med en båglängd. Vinkeln mellan ingångarnas garnduk och redskapets längdaxel har förminskats genom att förlänga ingångarna (längden ca 1,6m) och genom att förstora öppningen (diameter ca 6cm) i deras mindre ända. Ett kvadratformat (4x4cm) sälgaller har placerats i den första ingången. En

6 s.k. krage sattes in i fiskhuset för att hindra att de fångade fiskarna kilade fast sig eller fångades mellan ingången och det avsmalnade mellanrummet mellan ingången och fiskhusets cylinderformade yttre nätduk. Det lilla fiskhuset med sina ingångar har i sin helhet bara en garnduk och är tillverkad av 2mm grönt dynemagarn (strömmingsfiskhuset med 15mm garnduk). I de fiskhus som beställdes 26 fanns det ett normalt vittjningstråg som var en båglängd lång och standardbred, när åter vittjningstrågets längd hade fördubblats i de som togs i bruk 27 (bilaga 3). Orsaken till förlängningen av vittjningstråget var de problem som år 26 framgick vid tömningen av en typisk fångst bestående av fjällfisk. En stor mängd taggiga och små abborrar och gersar blandad med stora mängder varierande mörtfiskar utgör, jämfört med lax och sik, en fiskmassa som glider mycket dåligt mot en garnduk med knutar. Genom att förlänga tråget hoppades man att huvuddelen av fångsten skulle glida av sig själv i vittjningstråget och därifrån vidare i båten när fiskhuset lyfts till ytan. I de fiskhus som beställdes 26 fanns det två fullånga huvudpontoner under ramen och en kortare (två båglängder lång) övre ponton ovanför fiskhuset i dess främre del. Vid fångst av fjällfisk måste fiskhuset sänkas möjligast djupt helst till bottnet. När man lyfter upp redskapet från djupet kan de undre pontonernas lyftkraft svänga fiskhuset upp och ner. Då fiskhuset lyfts från djupet fyller man först den mindre övre pontonen. Fiskhuset slipper då inte att svänga upp och ner och fiskhuset stiger upp till ytan med främre delen först, varvid de fiskar som fångats rinner av sig själv till vittjningsändan (figur 2). Figur 1. En figur över de principiella skillnaderna i konstruktionen av det ursprungliga fiskhuset (A) med 3m diameter avsedd för fångst av lax och (B) det för fångst av gös/abborre utvecklade 1,5m fiskhuset. I båda figurerna är pontonerna (p) och ingångarna (i) i fiskhusen inritade gråa. Notera i figur B den extra tredje övre pontonen (ptak), det förlängda vittjningstråget (b) samt de till formen mindre sluttande ingångarna (i). Notera även i figur B den förkortade ändkonen. Figur 2. Vittjningsskeden för fjällfiskfiskhuset med ponton som ankrats på bottnet. Av de tre luftslangar som kommer till ytan kopplar man först den som går till den övre pontonen till kompressorn (1). Pontonen ovanför fiskhuset i dess främre del lyfter lätt även en stor fångst till ytan utan att svänga fiskhuset upp och ner. När man ser fiskhuset kan man börja fylla båda nedre pontoner genom att reglera den luft som pumpas i dem oberoende av varandra. På detta sätt stiger fiskhuset upp rak och kontrollerat även i hårdare blåst eller när vattnet strömmar.

7 Nya egenskaper som krävs av pontonryssjan-mungarnet Det bästa resultatet vid fångst av gös och abborre får man enligt traditionsuppgifter när mungarnet och fiskhuset riggas så, att de fiskar som simmar mot fiskhuset inte tvingas att stiga närmare ytan. Tidigare var såväl gös- som abborryssjorna typiska redskap som användes på våren i grunda strandvatten. Således blev det inte just någon skillnad mellan fångstdjupet och vittjningsdjupet. Höstfångst av gös och abborre förutsätter dock att man för ut ryssjorna på djupare vatten. I det pågående KANRA-projektet är det vanligaste fångstdjupet 6-7m men den djupaste ryssjans mungarn är över 15m hög. Fångst i så djupt vatten skulle tekniskt inte mera vara möjligt utan ett rörligt fiskhus typ PushUp-fiskhuset, som fiskaren under vittjningen kan lyfta till ytan med hjälp av de pontoner som fästs i den (jfr. figur 2). Fiskhusets flyttning mellan ytan och botten kräver en ny typ av flexibel konstruktion hos mungarnet. Dess bottengarnduk måste lägga sig att följa bottnet så bra som möjligt under fångsten. Ifall ketsorna når från ytan till bottnet betyder detta i praktiken att längden på mungarnets bottendel skall vara kortare än dess takdel. Till sin sidoprofil har fjällfiskryssjornas mungarn också traditionellt varit omvända jämfört med laxryssjornas mungarn Även KANRA-försöksryssjornas mungarn följer denna huvudregel (figur 3a). En del av mungarnen är tillverkade av fyra, en del av åtta klippta garndelar. Den kantigare formen i de som tillverkats av fyra delar bestäms av inverkan av de rep som bundits i deras hörn, när åter den rundare formen i de som tillverkats av åtta delar uppstår av de krafter som verkar i garnets längdriktning och den jämnare fördelningen i hela konstruktionen (figur 3b). Figur 3. I de två övre figurerna (3a) presenteras de strukturella skillnaderna i mungarnen för den traditionella lax- (vänster) och gös-abborryssjan (höger). I laxryssjornas mungarn är bottnet stigande (=sned) då man går mot fiskhuset när läget är omvänt gällande abborryssjor. I de nedre (3b) presenterade KANRA-ryssjorna förekommer två olika strukturer på mungarnet. Till vänster är ett mungarn tillverkat av fyra och till höger av åtta delar. Nere i mitten ett mungarn presenterat tredimensionellt. Redan den första fångstsäsongen (våren 26) märkte man brister i mungarnens byggnad. I flera ryssjor hade flyttelnen vid skarven mellan mungarnet och ketsorna en benägenhet att sjunka under vattenytan, vilket i allmänhet har varit ett tecken på konstruktionsfel. I slutet av fångstsäsongen på hösten fotograferades mungarnen med hjälp av dykare och videokamera. Vid dessa fotograferingar konstaterades att nedre telnen var flera tiotals centimeter ovanför bottnet vid samma ställe (i skarven mellan mungarnet och ketsorna) i båda fotograferade ryssjor. På basen av

8 fotograferingarna gav projektgruppen ett förslag till förbättring av de mungarn som används med PushUp-fiskhusen (se Dykfotograferingsrapporten; bilaga 4). PushUp-fiskhus (sik) Till de yttre måtten och konstruktion är pontonfiskhuset avsett för fångst av sik liknande som de fiskhus som presenterats i föregående stycke. Till skillnad från det vanliga PushUp-fiskhuset som används för fångst av lax och sik har detta nya pilot sikfiskhus mindre diameter och bara en garnduk. För att den skygga siken som rör sig försiktigt skall simma in i mungarnet och genom ingångarna till fiskhuset krävs det både ljushet och öppenhet av konstruktionerna. Genom att lämna bort den från laxversionen kända yttre garnduken med större maskor fick man fiskhuset ljusare, men samtidigt väcktes frågan om dess inverkan på redskapets sälsäkerhet. Det här är också en av de otaliga frågor, som man i dessa pågående försöksfisken söker svar på. Ytterligare för att förbättra redskapets sikfångstegenskaper ändrade fiskarna vid ingången till den andra fångstsäsongen (27) den främre ingångens konstruktion från trattformad till springformad. I den springformade ingången saknas i princip tak, och således tränger ljuset vid ingången in i redskapet endast genom en garnduk vilket för sin del också ökar på fiskhusets ljushet. Övergången till en öppnare springformad ingång hindrade eller gjorde användningen av det från laxfiskhuset kända sälgallret olämpligt för sitt ändamål. Sälgallret ersattes med ett nytt stormaskigt (2mm) sälnät av dynema, som fästes i mellan/framhusets båge. Detta dynemagarn fästes i bågen genom att helt öppna maskorna, jfr. med kvadratmaska (bilaga 5). Sänkryssja säsongen 27-8 De preliminära försöksfiskeresultaten och erfarenheterna från åren 24-5 samt 26 har ännu mera än tidigare förstärkt uppfattningen, enligt vilken gösen och abborren speciellt när de rör sig inne i ryssjan håller sig alldeles i närheten av bottnet. Ifall denna uppgift verkligen är allmängiltig väcks frågan om t.ex. de yttre nätväggarna som styr fiskens rörelse i ryssjan verkligen måste nå från ytan till bottnet. När ryssjor sätts ut på 1 och t.o.m. 14 m djupa vatten börjar nätväggarna bli så stora, att det blir en verklig utmaning att få dem att hållas på plats med ankare speciellt vid höststormar. De stora mängderna garn är också en kostnadsfråga. Ifall de fiskar som skall fångas rör sig längs bottnet borde väl grundare landarmar och ketsor räcka att styra fiskarnas simmande mot ryssjan? Man vet att sänkryssjor har använts tidigare åtminstone i Rimito-Töfsala området, men de har helt försvunnit från nutidsfiskarens redskapsarsenal. En av de beställda nya ryssjorna vårvintern 27 var av modell sänkryssja (bilaga 6). Fångstplatser Valet av fångstplatser för försöksryssjorna liksom även deras utläggning för fångst blev på de i försöksfisket utnämnda fiskarnas eget ansvar. Före den första fångstsäsongen vårvintern 26 meddelade över hälften av fiskarna att valet av fångstplats sannolikt skulle koncentreras till ett visst område när åter en del hade en tanke om att placera redskapet på ett helt skilt område, beroende på om det var fråga om vår- eller höstfångstperiod. För de förstnämnda fiskarna skulle ett möjligt byte av plats mellan fångstsäsongerna sannolikt snarare vara en fråga om en finjustering medan tanken för de senare var att försöka följa efter gösens och abborrens typiska vandring mellan grunt (våren) och djupt (hösten) vatten. Vid indelning av använda försöksfiskeområden åren i grupper baserat på morfologisk typ och placering (inner-, mellan- och ytterskärgård) konstaterades att det grovt sett fanns fem grupper (figur 4 och tabell 2). De använda fiskeområdena för försöksryssjorna presenteras på kartan i figur 5. Ryssjeplatsernas noggranna koordinater hittar du i de ryssjevisa bilagesidorna i slutet av rapporten.

9 Figur 4. Morfologiskt och på basen av vattendjup och skärgårdstyp bildade grova indelning i fem fångstområdestyper (jfr. A-E i figuren). Gös liksom abborre har under den vårliga lektiden fångats med nät och ryssjor i grunda vikar i innerskärgården (A) samt i smala sund (B) när lekstimmen vandrar mot lekområdena. Typiska nätfiskeområden för gös under hösten har varit (var eftersom sälens förekomst de senaste åren har ändrat på läget) branterna i fjärdvattnens djupområden eller de jämnbottnade områdena i deras närhet (se de med streck avgränsade områdena). Tabell 2. Försöksfiskeryssjornas namn, forskningsmässiga utgångsläge, ibruktagningsår, kustområde, fångstplatsernas beskrivning (jfr. figur 4) samt fångstens målarter (märk skillnaden: målart är utgångsläget för utvecklingsarbetet medan huvudfångstart är de arter som fiskaren angett att gått till försäljning). Ryssja namn Test/referens År Kustområde Fångstområde Målart(er) AL JA KW OS-1 PH-1 VG OS-2 (uppo) IJ PH-2 AU (siika) JS RS KM KM-R HS (silakka) Test Test Test Test Test Test Test (pilot) Test Test Test (pilot) Test Test Test Referens Test (piloi) Skärgårdshav Skärgårdshav Skärgårdshav Skärgårdshav Skärgårdshav Skärgårdshav Skärgårdshav Skärgårdshav Skärgårdshav Bottenhav Bottenhav Bottenhav Bottenhav Bottenhav Bottenhav B C-B D-C A A D-B A C-B A E D-C D-C n/a n/a E Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Sik Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Gör, abborre Strömming

10 Figur 5. Försöksfiskeområdena för ryssjorna är samlade i två kartor (Bottenhavet till vänster, Skärgårdshavet till höger). De röda kvadrater visar ryssjeplatserna under våren 26. I fall platserna har varit de samma under hösten 26 och vären 27 så visas bara röda markörer. Insamlade uppgifter, uppgiftsinsamling och -behandling Uppgiftsinsamlingen koncentrerades på att bokföra (i) de vanligaste fångstarternas totalmängder i redskapen, (ii) den använda arbetstiden för fångsten samt (iii) bokföring av bifångstens mängd (de sålda arternas undermåliga samt bifångstarterna). Mätning av längden på den fångade fisken ansågs nödvändig enbart ifall man skulle börja undersöka selektionen mera detaljerat. För att beskriva inbördes förhållanden mellan mängden av de arter man fått i fångsten används två kännetecken; målarter och huvudfångstarter. I utvecklingsarbetet är målarter de fiskarter, för vars fångst redskapen i första hand utvecklas (gös, abborre, sik och strömming). Målarterna är således i första hand ryssje- och inte fiskarvisa (jfr. tabell 2; sjätte kolumnen). Huvudfångstarter (=övriga nyttoarter än målarterna) igen varierar oftast mellan fiskarna beroende på såväl fångstområdet som målsättningarna med fångsten. Typiska huvudfångstarter i viktighetsordning är gös, abborre, strömming, sik, gädda, braxen och laxfiskar (öring, lax och regnbågslax är vissa gånger förenade). Som bifångst ansågs de fiskar som frisläppts i havet (huvudfångstarternas undermåliga, mörtfiskar osv.). I några fall utnyttjade fiskarna inte strömmingen utan den ansågs som en bifångstart. För att förenhetliga uppgifternas insamling har man i projektet fortsatt att använda den insamlingsmetod som utvecklades i det tidigare projektet (se Tschernij, Sahlstén och Johansson 25). De fiskare som skötte försöksfisket antecknade dagligen efter att de kom från havet de krävda uppgifterna (redskap, fångstplats, datum, gjorda arbetsuppgifter på havet/i land, arbetstid som åtgått, fångstens totalvikt artvis samt möjligen annat noterbart som berör redskapets riggning eller service) i fältblanketterna. Senare infördes uppgifterna av en och samma person i redskapsfångstperiodvisa filer för analys. Vid behandlingen av uppgifterna ansågs den period som blev mellan fångstens inlednings- och slutdatum som en fångstsäsong. I allmänhet särskildes redskapets utläggnings-, upptagnings-, riggnings- och servicedag/-ar som skilda perioder. Ifall ryssjan blev i fångstskick under

11 förmiddagen ansågs dagen ännu som inledningsdatum, men ifall riggningen drog ut på tiden till eftermiddagen flyttades det officiella inledningsdatumet till nästa dygn. Efter detta följdes fångsternas utveckling i referensredskapen (gösnäten) i närheten men i andra hand även i försöksredskapen. Den egentliga uppföljnings-/bokföringsperioden inleddes först när fiskförekomsten och mängderna ansågs motsvara normaltillstånd. I praktiken inleddes uppföljningsperioden i alla försöksfisken genast efter att redskapet lagts ut i vattnet och den fortsatte i princip tills ryssjan togs upp antingen för att fisken minskade/tog slut, redskapet blev alltför nedsmutsat eller av andra faktorer såsom t.ex. riklig förekomst av alger eller medusor. På basen av de insamlade uppgifterna bestämdes för varje fångstperiod (våren 26, hösten 26 och våren 27) total-, målarts- samt huvudfångstartvisa fångster per ryssjemodell som utvecklades (gös/abborr-, strömmings- och sikryssja). För alla försöksryssjor räknades det även enhetsfångster per tidsenhet (kg/dygn) samt vittjningsgång (kg/vittjning) för alla målarter samt några av de viktigare huvudfångstarterna, den åtgågna arbetstiden summerades (3 kategorier; körtider, vittjning och redskapets riggning/service/lyft/tvätt) och jämfördes med fångstperiodens längd (h/dygn). Ytterligare ställdes fångstmängderna av målarterna och huvudfångstarterna i relation till totalfångsten för att beskriva hur väl riktad fångsten är. Slutligen gjordes en lönsamhetsberäkning för fångsten av gös och abborre med PushUp-ryssja baserat på den årliga totalfångsten och den fångstansträngning som krävdes för denna. Beroende på den hittills oförklarliga variationen i fångsteffektiviteten mellan försöksryssjorna och framför allt den korta tidsperiod som fångstuppgifterna täcker, hamnade arbetsgruppen att tillsvidare granska lönsamheten för fångsten med denna nya ryssjemodell enbart på kort sikt. Ett år togs därför som utgångspunkt och fiskets lönsamhet granskades i en hypotetisk situation där fiskaren är verksam bara med en ryssja. Fiskaren antas redan från tidigare äga för ryssjefiske behövliga redskap och utrymmen (båtar, trycktvätt, förvaringsutrymmen osv.), och i granskningen beaktades enbart de investeringskostnader som hänför sig till inköp av redskapet. Till redskapets investeringskostnader räknades själva redskapet (fiskhus med diametern 1,5m försedd med dubblanedrepontoner, 8 m djupt mungarn, ca 4 m långa ketsor och 7 m lång landarm), 7 ankaren med rep. I kalkylen finansierades redskapsinvesteringen med lån, och för lånebehovet bestämdes tre fall enligt den förmodade stödprocenten: 1) %, 2) 75% för fiskhuset och 3) 75% av hela redskapets inköpspris. Den utrustning som ankaren o.dyl. som krävs för ankring av redskapen har inte tagits med i något av de tre lånealternativen. Som produktionskostnader räknades hyran för vattenområdet, bränslet, isen, fiskarens och säsonghjälpredans (1 person för utsättning och upptagning av ryssjan) lön. I modellen ansågs fångsteffektiviteten (kg/dygn) för elva försöksryssjor vara ryssjevisa, varför de standardiserades på basen av resultaten de två senaste säsongerna (hösten 26 och våren 27). Fiskesäsongens längd (dygn/år), användningen av säsongarbetskraft samt den arbetsinsats som åtgått för fångstansträngningen modifierades för alla ryssjor på basen av den variation som fanns i hela materialet. Faktorer som väsentligt inverkar på arbetsmängden som resornas längd, riggningsarbetet och det selekteringsbehov som beror på bifångsten ansågs inte vara ryssjevisa utan sporadiska. Fångstandelarna av gös och abborre konstaterades dock klart bero på ryssjan/platsen. För variabeln gös/abborrmängd bestämdes ett ryssjevist intervall på basen av resultaten från alla tre säsonger. För att bestämma det statistiskt stabila mest sannolika värdet av estimaten valdes 5 som iterationernas mängd i modellen, varvid variationen i resultaten höll sig under 5%.

12 Resultat Totalfångstens utveckling Försöksfiskeresultat med de nya PushUp-ryssjorna har när denna rapport skrivs insamlats under tre fångstsäsonger (våren 26, hösten 26 och våren 27). Under denna tidsperiod har fångstsäsongens totalfångst nästan femdubblats från ca 6,5 ton (11 ryssjor) till drygt 3 ton (14 ryssjor). Sammanlagt har man under dessa tre perioder med försöksredskapen fått 44,2 ton fisk, av vilket Skärgårdshavets andel är ca 63%. Målarter har PushUp-ryssjorna under dessa tre säsonger fångat 27,3 ton (62%), övriga användbara arter drygt 2 ton (5%) och bifångster 14,7 ton (33%) (tabell 3). Tabell 3. Samlingstabell, av vilken framgår de områdesvisa totalfångsterna (kg) och deras sammansättning (målarter, övriga användbara arter och bifångster) fördelade enligt de ryssjetyper som är under utveckling. målarter kg Område - typ av ryssja Skargårdshav - gös/abborre Bottenhav - gös/abborre Bottenhav - strömming Bottenhav - sik Totalt övr. sålda kg bifångst kg I gös/abborryssjorna var den sammanlagda fångstandelen för två målarter nästan 59% i Skärgårdshavet när den i Bottenhavet stannade vid 17%. I dessa ryssjor i Skärgårdshavet var gösen den allmännaste enskilda fångstarten (32%) och abborren kom på andra plats (26%). I Bottenhavet däremot var mörtfiskarna dominerande (6%) och abborren var den näst allmännaste med en andel på 16%. Under försökets gång har man kunnat lägga märke till att speciellt mörtfiskarnas andel har ökat i Skärgårdshavet. För strömmingsryssjan som varit i försöksbruk i Bottenhavet är resultaten entydiga men de begränsar sig till den sista fångstsäsongen. I sikryssjans fall är fördelningen i målarter, användbara arter och bifångster relativt jämn (tabell 4). I figur 6 syns den kraftiga ökningen av fångsterna i båda områden och speciellt den sista säsongen tydligt. Tabell 4a-d. Totalfångsten i försöksfisket områdes- och säsongvis enligt fiskart och ryssjetyp (4a-b= gös/abborre; 4c=strömming och 4d=sik). Märk, att målarter, användbara arter och bifångstarter som artgrupper är åtskilda med vågräta linjer. Inom var grupp presenteras arterna i viktighetsordning. 4.a.Gös/abb.ryssja Art Gös Abborre Gädda Braxen Lake (ål, sutare) Lax (öring, regnb.lax) Sik Mörtfiskar Annan (oft.strömming) 4.c. Ström.ryssja Art Strömming Sik Lax Abborre Öring Annan Skärgårdshavet Vår Höst Vå7 Summa % art %grupp Bottenhavet Vår Höst6 n/a n/a n/a n/a n/a n/a Vå Summa % art %grupp b.Gös/abb.ryssja Art Abborre Gös Braxen Sik Gädda Strömming Laxfiskar Mörtfiskar Annan (oft.strömming) 4.d. Sikryssja Art Sik Gädda Lax Öring Abborre Mörtfiskar Braxen Annan Bottenhavet Vår Höst Vå7 Summa % art %grupp Bottenhavet Vår Höst Vå Summa % art %grupp

13 Fig 6a Fig 6b Fångst kg Bifångst Övr. sålda Abborre Gös Sivusaalis Övr. sålda Strömming Sik Gös-abborre Vår 26 Höst 26 Vår 26 Vår 27 Höst 26 Vår 27 Figur 6a-b. I båda områden (Skärgårdshavet till vänster 6a; Bottenhavet till höger 6b) syns fångsternas kraftiga ökning den tredje fångstsäsongen. I Skärgårdshavet inverkade den kraftiga ökningen av andelen såväl målarter som bifångstarter på ökningen när den i Bottenhavet baserar sig närmast på ökningen av strömmingsfångsten (målarten). Utvecklingen av de ryssjevisa fångstmängderna Om man som jämförelse tar fångstförändringen mellan vårfångstsäsongerna 26 och 27 kan man i nio fall av elva (82% av försöksryssjorna) konstatera att fångsten har ökat och således i endast tre fall har fångsten minskat. I Skärgårdshavet har den genomsnittliga ryssjefångsten för målarterna ökat med drygt 56 kilo och i Bottenhavet med ca 18 kilo (märk inverkan av målartens andel i HS- ryssjan=strömmingsryssja). I Skärgårdshavet ökade målarternas fångstmängder med över ett ton i fyra ryssjor av sex. Mest (nästan 1,3 ton) ökade fångsterna av gös och abborre i två redskap, som våren 26 fångade bara några hundra kilon (ryssjorna AL och JA) (tabell 5; se även figur 7a-b). De detaljerade resultaten för alla ryssjor, figurer på utvecklingen av enhetsfångsten samt den kumulativa fångsten för varje fångstsäsong presenteras i bilaga 7. Tabell 5. Den områdesvisa fångstutvecklingen per ryssja fördelat enligt målarter, övriga användbara arter och bifångstarter. Märk att i de tre sista kolumnerna är en jämförelse av fångsterna säsongerna 1 och 3 (skillnaden mellan fångsterna säsongerna 3 och 1). I den övre tabellen är Skärgårdshavets (9 försöksryssjor varav 6 har varit i bruk sedan 26) och i den nedre Bottenhavets (5 försöksryssjor) redskap. Ryssja AL JA KW OS PH VG IJ OS-2 PH-2 Medeltal Fångstandel % Ryssja AU HS JS RS KM (1 KM-R Medeltal Fångstandel % Vår6 Målarter kg Höst Vår Målarter kg Höst6 3 n/a Vår Vår Övr. sålda arter kg Vår6 Höst6 Vår Övr. sålda arter kg Vår6 Höst6 Vår n/a Vår6 Bifångst kg Höst6 Vår Vår Bifångst kg Höst6 Vår7 1 n/a Skilln. mellan säsong 3. och 1. (kg) Målart Övr. sålda Bifångst Skilln. mellan säsong 3. och 1. (kg) Målart Övr. sålda Bifångst

14 Fig 7a Fig 7b 3 AL JA 2 5 Kg per säsong KW 2 OS PH 1 5 VG IJ 1 OS-2 5 PH-2 Medeltal Vår6 Höst6 Vår HS JS Medeltal AU RS KM KM-R (1 1 Vår6 Höst6 Vår7 Figur 7a-b. I båda områden (Skärgårdshavet figur 7a och Bottenhavet figur 7b) kan man märka en ökande trend för fångsterna av målarterna på våren, vilket även syns som en ökning av medelfångsten (tjock svart linje). Förutom en ryssja (PH) i Skärgårdshavet har hösten 27 inneburit en nedgång i fångstmängderna jämfört med våren 26. I figur 7b läses HS-ryssjans och genomsnitts -ryssjans värden till vänster i figuren på y-axeln (-1 kg). KM-R ryssjan (figur 7b) är inte en PushUp-ryssja. Allmänt kan man konstatera, att i de flesta ryssjor särskilt i Skärgårdshavet har bifångsten ökat nästan lika mycket som fångsten av målarterna. I genomsnitt har mängden bifångst ökat med 66 kilo i Skärgårdshavet. Däremot har fångsten för de övriga användbara arterna hållits nästan oförändrade. Förutom för de kraftiga förändringarna i strömmingsfångsten följer Bottenhavets resultat till denna del samma linje. I Bottenhavet har bifångsten ökat med i genomsnitt 24 kilo per försöksryssja (jfr. tabellerna 4 och 5). Utvecklingen av försöksryssjornas fångsteffektivitet och fångstsäsongens längd Sammanlagt har det blivit drygt 23 fångstdygn för tretton försöksryssjor under tre säsonger. Den genomsnittliga fångstsäsongen har förlängts från ca 6 till drygt 8 fångstdygn. Enhetsfångsterna för ryssjorna visar på en klar ökning speciellt när man jämför vårfångstsäsongerna 26 och 27. Enhetsfångsterna i såväl den sålda som i bifångstens totalfångst har ökat med i genomsnitt samma takt men, i de ryssjor som fångat gös och abborre har ökningen av bifångstens andel varit mera betydande. Den genomsnittliga sålda fångstens enhetsfångst för ryssjorna var 6,8 kg/dygn (totalfångst 9,6 kg/dygn) våren 26 när den våren 27 för den sålda fångstens del var 17,8 kg/dygn och för hela fångstens del 22,3 kg/dygn. Om vi inte beaktar resultaten från strömmingsryssjan (HS) våren 27 är enhetsfångsten för den sålda fångstens del 1,7 och för hela fångstens del 22,3 kg/dygn. Ökningen från 1,5 till 2,1 (strömmingsryssjan har inte beaktats) för den sålda och hela fångstens enhetsfångst tyder på en ökning av mängden oproduktivt arbete (m.a.o. behandling av bifångsten). Av alla 13 ryssjor har bara fem ryssjor enhetsfångsten under 1 kg/dygn för den sålda fångsten våren 27 (tabell 6). Den tid som ryssjorna varit utsatta för fångst varierar mellan såväl ryssjorna, säsongerna som områden. Man kan som en allmän trend märka en gradvis förlängning av fångstsäsongen. Vårsäsongen 27 var variationen i fångstsäsongens längd i Skärgårdshavet mellan 64 och 114 och i Bottenhavet mellan 37 och 9 fångstdygn. En allmän regel är, att de ryssjor som fångar bäst i allmänhet förblir längst i vattnet. Fångstsäsongens inledning drog ut till början av maj våren 26 på grund av den sena leveranstiden för ryssjorna, vilket för sin del samtidigt har inverkat på den första säsongens korthet (i Skärgårdshavet i genomsnitt 72 dygn och i Bottenhavet 38 dygn).

15 Ryssjorna lades då ut i genomsnitt först maj. Det finns en märkbar variation i inledningstidpunkten för höstfångsten på försöksområdena i såväl Skärgårdshavet som Bottenhavet. Fångstsäsongens längd på hösten var i Skärgårdshavet i genomsnitt 82 dygn (variation ) och i Bottenhavet 45 dygn (variation 37 62). Våren 27 kunde ryssjorna testas även i det traditionella lekfisket. Ryssjorna sattes i Skärgårdshavet ut för fångst i genomsnitt den 9 april och i Bottenhavet den 19 april. Vårfångstsäsongerna blev i Skärgårdshavet i genomsnitt 1 dygn (variation ) och i Bottenhavet 65 dygn (variation 37 9). Som det ser ut nu skulle antalet fångstdygn på årsnivå i genomsnitt röra sig kring 15 dygn. Tabell 6. Längden för fångstsäsongerna (n dygn) samt fångsteffektiviteten (per målarter och per hela fångsten) under tre säsonger för tretton försöksryssjor (OS-2 och KM-R saknas) Medeltal 1 har uträknats för alla ryssjor och vid uträkningen av medeltal 2 har inte resultaten från strömmingsryssjan (HS) beaktats. Ryssja AL JA KW OS PH VG IJ PH-2 AU HS JS RS KM Medeltal 1 Medeltal 2 Fångstdagar n Våren 26 cpue cpue tot. kg/dygn kg/dygn relation Fångstdagar n Hösten 26 cpue cpue tot. kg/dygn kg/dygn relation Fångstdagar n Våren 27 cpue cpue tot. kg/dygn kg/dygn relation I enhetsfångsten (kg/dygn) syns klart en årstidsvariation, vilket accentuerat kommer fram i de ryssjor som fångat effektivast (figur 8). I Skärgårdshavet verkar toppfångstsäsongerna i ryssjefisket i ljuset av resultaten för gösfångsten infalla kring maj och på hösten kring 2-23 november. För abborren verkar fångsttoppen infalla på våren ett par veckor tidigare i början av maj (figur 9). Enhetsfångst (kg/dygn) 1. 1,7 kg/dygn 1. 5,8 kg/dygn 4,3 kg/dygn Figur 8. I figuren presenteras enhetsfångstens utveckling för de två PushUp-ryssjor (OS och PH) som fångat gös effektivast. Enhetsfångsternas mediannivåer (dvs. det finns lika många observationer ovanför och nedanför linjerna) under fångstsäsongerna har fogats till figuren, och dessa är på en betydligt högre nivå än i figur 9 (där alla gös/abborrförsöksryssjor ingår). Observera att y-axel har logaritmisk skala.

16 Gös kg/dygn Enhetsfångst (kg/dygn) 1. högst vid 24. maj högst vid 23. mars 1. 2,5 kg/dygn 2,6 kg/dygn 1.,3 kg/dygn Abborre kg/dygn högst vid 1. maj Enhetsfångst (kg/dygn) , kg/dygn 1. 1,8 kg/dygn,3 kg/dygn Figur 9. I figuren presenteras enhetsfångsterna för alla PushUp-ryssjor i Skärgårdshavet för tre försöksperioder. I den övre figuren presenteras enhetsfångstens utveckling för gös och i den nedre för abborre. Märk att y-axeln har logaritmisk skala. De tjocka vågräta linjerna i figuren anger mediannivåerna för de säsongvisa enhetsfångsterna. Inverkan av fångstplats, riggning och erfarenhet på fångsten Då ryssjorna som var med i utvecklingsarbetet sattes i rangordning hittar man, på basen av fångstmängderna för målarter och övriga användbara arter, för de fem bäst placerade ryssjorna i bakgrunden en stark erfarenhet av ryssjefiske (klassificering: 5=flera generationer lång erfarenhet av fjällfiskryssjor; 4=lång annan erfarenhet av ryssjor, 3=erfarenhet av ryssjor, 2=lite erfarenhet av ryssjor, 1=endast enstaka försök och =enbart nätfiskare), där ytterligare ryssjorna hade funnits på typiska fångstområden för fjällfiskryssjor (områdestyper A, B och C; jfr. figur 4). Förutom dessa två betydande faktorer hade sättet hur ryssjan lagts ut och bottenkontakten för ketsorna och mungarnet granskats med hjälp av dykare och videokamera (tabell 7). I dessa videofilmningar konstaterades i båda ryssjorna betydande brister i konstruktionen som inverkade negativt på fångsteffektiviteten. När problemen åtgärdades förbättrades ryssjornas fångsteffektivitet omedelbart. På basen av det i tabell 7 presenterade förhållandet mellan orsak-verkan kan man inte säga vilken faktor; plats eller erfarenhet som varit mer betydande garanti för hur ryssjan fiskar. I vårt jämförelsescenario går starkast erfarenhet och förmodad bästa plats hand i hand. Det bör dock noteras, att skillnaden mellan fångstnivåerna i de ryssjor som är på första och andra plats (4-5 ton)

17 och de två eller tre därpå följande ryssjorna (2-3 ton) mycket väl kan bero på enbart dålig bottenkontakt (jfr. bilaga 4; dykfotograferingsrapporten). I de två bästa ryssjornas fall granskades och förbättrades bottenkontakten genom att lägga till skäggtelnar och sannolikt ökade just av denna orsak dessa två ryssjors abborrfångst betydligt den sista våren 27. Tabell 7. Elva gös/abborr-pontonryssjor har satts i rangordning på basen av den sålda fångstens totalmängd under tre säsonger. Även totalfångsten för respektive ryssjor har tagits med (kolumn 3), vilka i stort sett följer de sålda fångsternas mängder. I den fjärde kolumnen beskrivs ryssjornas fångstplatser med hjälp av klassificeringen i figur 4. I femte kolumnen finns ett tal som beskriver den erfarenhet av att fiska med fjällfiskryssja som fiskaren som ansvarar för ryssjans användning har och i den sjätte kolumnen anges ifall platsen är ny eller gammal. Ranking Såld fångst kg Hela Fångst FångstRyssjeomr.typ erfarenhet Anmärk Plats Annat A 5 5.säsong "ny" redskapet filmat av dykare A 5 3.säsong ny redskapet filmat av dykare D-B 4 3.säsong ny C-B 4 3.säsong ny/gammal B 2 3.säsong ny C-B 4 1.säsong ny A 5 1.säsong ny D-C 4 3.säsong gammal D-C 3.säsong ny D-C 3.säsong ny/gammal n/a 4 3.säsong n/a Fångstansträngning och arbetsinsats Fångstansträngningen (=antal fångstdygn) liksom den ryssjevisa arbetstiden har ökat jämnt i och med att försöksfisket framskridit. Man bör dock komma ihåg, att längden av den första vårens fångstsäsong begränsades av att ryssjorna anlände så sent. När säsongen blir längre ökar naturligtvis även den helhetstid som används för fångst, men mest betydelsefullt inverkar ändå enligt våra resultat förutom fångsteffektiviteten (=fångstmängden) fångstplatsens fiskarter. Stora mängder bifångst (typiskt strömming och mörtfiskar) kan mycket väl förlänga arbetet i samband med vittjandet från normalt en halv timme till tre och t.o.m. fem timmar. Lyftkraften hos det normala PushUp fiskhuset (med två nedre pontoner) begränsar sig i teorin till ca tvåhundrafemtio men i praktiken bara till drygt hundrafemtio kilo. Ifall fångsten är betydligt större kommer man inte åt att slussa ut fångsten via vittjningstrågen utan man är tvungen att håva in den i båten genom att öppna fiskhusets ändkon (tabell 8; jfr. helhetsarbetsmängden ryssjan VG våren 27). Hösten 26 konstaterades att medusorna kan bli åtminstone ett lokalt problem för ryssjefisket, för när de förekommer rikligt kan de redan inom ett dygn väl fylla hela fiskhuset. I ljuset av fångst- och arbetsinsatsuppgifterna i tabell 8 tycks ryssjefångsten med pontonryssjorna på årsnivå bli kring dygn. Ifall man i framtiden med ryssjearsenalen kunde fiska i närmare 2 dygn, skulle det innebära att ryssjefångstsäsongens längd närmade sig den genomsnittliga nivån för nätfiske. Beträffande den dagliga arbetsinsatsen är det i detta skede skäl att vara ganska försiktig. I tabell 9 har de teoretiska vittjandeintervallerna för ryssjorna kalkylerats genom att sammanslå alla tre säsonger (tabell 9). I ljuset av våra resultat ser det ut som om tiden som tillbringas på havet skulle bli varierande mellan 1 5 minuter per ryssja som används. Räknat på detta sätt skulle t.ex. en fiskare som

18 fiskar med åtta PushUp ryssjor var tvungen att tillbringa i genomsnitt 3 h 2 min (variation 1,2 6,1 h) på havet (tabell 1). Tabell 8. I tabellen har samlats fångstsäsongernas längd för alla ryssjor samt kalkylerade helhetsarbetstider på basen av de arbetstider fiskarna angett. På basen av dessa uppgifter har det kalkylerats en relativ arbetsinsats för varje ryssjas fångstansträngning (min/dygn/ryssja). Genom att granska arbetsinsatsens utveckling kan man konstatera att den genomsnittliga arbetsinsatsen har minskat något trots att den i ett enskilt fall har ökat t.o.m. betydligt. Säsongens längd (dygn/år) Ryssja AL JA KW OS PH VG IJ PH-2 AU HS JS RS KM Medeltal Arbetstid (h/ryssja) Arbetsinsats (min/dygn/ryssja) Våren 26 Höst 26 Våren 27 Våren 26 Höst 26 Våren n/a n/a 17 n/a n/a n/a Våren 26 Höst Våren Tabell 9. De ryssjevisa genomsnittliga vittjandeintervallerna. Variationen är betydande. För ryssjan VG beror den täta vittjanderytmen på den stora mängden bifångst när igen orsaken för ryssjan HS är fångstarten (strömming) men även det, att ryssjan måste vittjas ofta eftersom det kom över 1 kg fisk i ryssjan per dygn. Ryssja AL JA KW OS PH VG IJ PH-2 AU HS JS RS KM Antal fiskeantal Vittjningsdygn vittjningar intervall

19 Tabell 1. I tabellen presenteras en uppskattning i ljuset av nuvarande kunskap om fångstansträngningen samt arbetsinsatsen för ett kommande effektiverat ryssjefiske. För varje ryssja baserar sig uppskattningen enbart på resultaten från ifrågavarande ryssja för att inverkan av plats (resor och fiskarter) och arbetsmetoder skall bibehållas autentiska. Ryssja AL JA KW OS PH VG IJ PH-2 AU HS JS RS KM Medeltal Antal fiskedygn/år Arbetstid Arbetsinsats Ex. 8 ryssjor h/ryssja min/dygn/ryssja h/dygn Lönsamheten i ryssjefisket I tabell 11 finns en sammanställning av de centrala faktorer som tagits med i kalkylmodellen samt de värden som bestämts eller getts för dem. Fiskens försäljningspris (skattefri och anmäld för orensad fångst) har tagits från VFFI:s hemsidor från tabellen med medelpris. Arbetsgruppen ansåg dock att det fanns orsak att justera priset för gösens del uppåt med,4 euro, däremot beslöt man bibehålla,21 euro/kg för abborrens del. Som timersättningsbaserad lön valdes den officiella timlön för fiskeriarbete som TE-centralen använder. I kalkylen har inte beaktats omsättningsskatter och resultatet har angetts före avdrag för kapitalskatt. Tabell 11. Sammandrag av kalkylmodellens faktorer, deras natur (fast, variabel) samt det fastställda värdet eller dess variation. Ryssja Faktor K/V Enhetsfångst (kg/dygn) konstant Fångstdagar/år (n) variabell Variation Arbetstid/ryssja/dygn (h) variabell Variation Andv. av säsonghjälp/år (h) variabell Variation 3-12 Andel abborre i fångsten variabell Skattefriapris på gösen ( ) konstant 3.7 Skattefriapris på abborre ( ) konstant 1.21 Pris på is ( /6liter) konstant 12 Iskonsumtion (liter/2kg fisk) konstant 12 Isspill i förhl. använt (hela året) konstant.46 Bränsleförbrukning (liter/h) konstant 17 Bränslepris skattefritt ( /liter) konstant.8 Vattenarend.(%av fångstvärdet) konstant 1 % Ankringskostnad/ryssja konstant 379 Arbetslön ( /h) konstant 15.5 Utgifter på lön (skatter, avgift..) konstant 25 % Anskaffningspris på ryssja konstant Mängd stöd ( ; % stöd) konstant Mängd stöd ( ; 38% stöd) konstant Mängd stöd ( ; 75% stöd) konstant Lånetid (år) konstant 5. Låneränta konstant 4.6 % Amortering konstant Annuitet

20 Enligt vår kalkyl skulle en omsättning på mellan 1.7 och 13.7 euro uppstå, så efter att produktionskostnaderna (innefattande lönerna) beaktats skulle försäljningsbidraget bli positivt endast för fem ryssjor. Med beaktande av kostnaderna för skötseln av lån och ifall investeringsbidrag inte skulle betalas ut skulle resultatet för endast en ryssja (nummer 4; cpue 25.5kg/dygn) ge knappt 2.8 euro vinst. Ifall stöd skulle betalas ut för enbart inköp av pontonfiskhuset (75% av dess pris ca 6.9 euro) skulle tre av ryssjorna uppnå ett positivt resultat (ryssjorna 1, 4 och 5; cpue > 15kg/dygn), och ifall man med investeringsbidrag skulle täcka 75% av hela redskapets inköpspris (ca 13.8 euro) skulle redan 4 ryssjor nå över nollresultat (märk att cpue kravet > 16kg/dygn för ryssja 2 beror på en större andel abborre i fångsten) (tabell 12). Förhållandet mellan fångsteffektivitet och det resultat som man uppskattar nås presenteras i figur 1. Tabell 12. De centrala ryssjevisa resultaten plockade ur kalkylmodellen (på grund av estimatens skeva fördelning är tabellens värden medianer för fördelningarna). Ryssja Cpue (kg/dygn) Omsättning Produkt.kostn. Löner Försälj.bidrag Resultat (stöd %) Resultat (stöd 38%) Resultat (stöd 75%) Förhållandet mellan enhetsfångst (kg/dygn) och rörelsevinst 6 y = x y = x Resultat (euro) 2 y = x Resultat (stöd %) -6 Resultat (stöd 38%) Resultat (stöd 75%) cpue (kg/dygn) Figur 1. Enhetsfångsten (på a-axeln) eller förhållandet mellan den relativa genomsnittliga fångsteffektiviteten (kg/dygn) till det uppnådda resultatet (+/- euro; y-axeln) i tre olika investeringsscenarier (stöd 1=%; stöd 2=75% av fiskhusets pris och stöd 3=75% av hela redskapets pris). De tre ritade lodräta pilarna och de med fetstil utmärkta siffrorna (kg/dygn) visar i vardera stödscenarie den nivå på fångsteffektiviteten, där man i genomsnitt uppnår ett nollresultat.