Huvudämnespresentation för Barn- och ungdomsvetenskap

Transkript

1 Huvudämnespresentation för Barn- och ungdomsvetenskap Inom detta huvudämne utbildar man sig till lärare i förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år. Att arbeta med barn i förskola och skola förutsätter ett flertal kunskaper och kompetenser - pedagogiska, sociala och didaktiska och ett reflexivt förhållningssätt. För att tillgodose dessa behov fokuserar ämnet frågor om barns livsvillkor, barndom som struktur och livsfas, kritisk didaktik, meningsskapande, samt professionskunskaper. Ämnet innefattar därmed överlappande aktörs-, struktur och generationsperspektiv som studeras i relation till villkor som mångfald, ålder, klass, miljö och genus. Barn- och ungdomsvetenskap kan delas in i tre huvudområden; 1. Barndoms- och ungdomsstudier 2. Ämnesdidaktiska studier 3. Professionsstudier Dessa tre områden bygger på varandra i den meningen att kunskap om barn och barndom är grundläggande för att kunna utveckla kunskap och användbarhet kring ämnesdidaktik för barn och unga i olika verksamheter. Förvärvandet av historisk och nutidsförankrad kunskap om förskola och skola som institutioner och platser för barn är centralt, liksom utvecklandet av ett kritiskt förhållningssätt till lärarprofessionen. Inom dessa områden sker under utbildningen en progression i vetenskapligt tänkande, arbetsformer och examinationsuppgifter. Barndoms- och ungdomsstudier Barn och barndom Synen på barn och barns villkor har förändrats under de senaste decennierna och det finns flera förklaringar till detta. Barns livsvillkor har förändrats i takt med att samhälle, arbetsmarknad, familjebildning, livsmönster och individuella ideal ändrats, inte minst genom forskning om barns utveckling, socialisation och identitetsskapande. Barnrättskonventionen och andra internationella överenskommelser har lett till en förändrad syn på barns medverkan i beslut som rör deras liv och en allmän övertygelse om att barn bör få ta del av och involveras i processer som berör dem och deras liv. En ökad individualisering har också fått konsekvenser för barns liv. Barns eget perspektiv på och förståelse av olika fenomen och situationer ses som viktigt och uppmärksammas både inom den pedagogiska forskningen och i skolans styrdokument. Barndom kan å ena sidan ses som en sociokulturell struktur jämförbar med andra sociala och kulturella strukturer, å andra sidan som en individuell och gemensam livsfas. Både som struktur och som period i livet är barndomen föränderlig och under påverkan av sociala, kulturella och politiska krafter. Barndom som livsfas kan sägas sträcka sig från födsel till arton års ålder, medan ungdom är en livsfas som överlappar barndomen och vuxenlivet. 1

2 Barndom och ungdom ska alltså inte ses som något universellt och tidlöst utan som elastiskt, formbart och föränderligt. Historiskt sett har den obligatoriska skolans införande varit en starkt bidragande orsak till att barn har framträtt som en särskild grupp avskild från vuxenvärlden. Samlandet av alla barn inom en och samma institution har skapat förutsättningar för en kunskapsbildning om barnets särart som med tiden har utvecklats till ett omfattande vetenskapligt kunskapsfält. Hur barndom konstrueras och reproduceras, levs och förstås påverkar villkoren för barns lärande. Kunskap om barndomens historia och utveckling är därmed en viktig del av våra blivande lärares utbildning. Att möta barn i förskola, skola och fritidspedagogisk verksamhet kräver kunskap om hur barndom och ungdom som strukturer och livsfaser medverkar till att forma barns liv. Som lärare är det viktigt att kunna tänka reflexivt och kritiskt kring barn och barndom. Ett sådant förhållningssätt innefattar insikter om att dagens föreställningar om barns behov, intressen, utveckling och lärande varken är generella, tidlösa eller oberoende av kultur, genus och klass. Omsorg och fostran Barns förändrade villkor och nya positioner i samhälle och skola får konsekvenser för relationen mellan barn och vuxna, inte minst på platser som förskola, skola och fritidsverksamheter. Forskning om barns utveckling och sociala kompetens har revolutionerat bilden av barnet och därmed fostran, omsorg och didaktik för barn och unga. Barn ses som kompetenta, vilket påverkar vuxnas attityder gentemot barn, liksom förväntningar på deras sociala och kognitiva positioner i verksamheter som förskola och skola. Att barn ska vara självständiga och ta egna initiativ är något som dagens föräldrar värderar högt. För bara några generationer sedan skulle tanken på ett självständigt och initiativkraftigt barn vara otänkbar. Samtidigt har traditionella värden som lydnad och ordning fortfarande en viktig plats, främst hos föräldrar med låg utbildning. 1 Bakomliggande orsaker till dessa förändringar i värderingar och attityder är bland annat en utbredd forskning om barns utveckling och sociala kompetenser. Det är inte längre rimligt att tala om socialisation i förhållande till barns utveckling eftersom barn föds som sociala och kontaktsökande människor. Samtidigt kräver barn fortfarande omsorg och omhändertagande. Det kompetenta barnet får inte förväxlas med ett barn som inte behöver vuxnas omvårdnad och stöd. Som vuxen måste man kunna se och bemöta barn som både varande och i förändring, vilket kan vara en svår balansgång både för föräldrar och professionella i förskola/skola. Att arbeta med yngre barn innebär ett komplext och nära samarbete med ett flertal vuxna och kräver därmed förmågan att kunna tänka och handla reflexivt i förhållande till socialt och kulturellt varierade värderingar om barnuppfostran och omsorg. En problematisering av omsorgsbegreppet eller en anpassning till vår tid är nödvändig då omsorg tenderar att kopplas till specifika livsfaser som barndom och 1 Sommer (2005) Barndomspsykologiska fasetter. Stockholm:Liber 2

3 ålderdom. Studier visar att beroende och omsorg inte kan hänvisas till specifika åldrar, oberoende och omsorg måste snarare ses som samverkande, i både barns och vuxnas liv. 2 Att arbeta med barn kräver återigen ett nyanserat förhållningssätt och en förmåga att kunna förankra nya värderingar och idéer till gamla traditioner, att kunna balansera ibland motsägande ideal och förhållningssätt mot varandra. Ämnesdidaktiska studier Villkor för lärande Kunskaper om ämnesdidaktik för yngre barn integreras med studier om barn, barndom, fostran och omsorg, eftersom de är grundläggande för att kunna skapa och upprätthålla bra lärandemiljöer i förskola och skola. Att vara lärare idag är mer komplext än tidigare. Lärare har inte längre en självklar auktoritet i skolan, liksom identitet inte längre ses som något man övertar (av en äldre generation), eller förvaltar genom utbildning och ett specifikt yrke. Processer som lärande och identitetsutveckling är inte givna och de sker inte självklart via en vuxen person och inom skolans väggar, utan i allt större utsträckning på informella platser, via media och under fritiden. Lärarens roll är inte längre eller i huvudsak att lära ut, utan just att skapa goda lärandemiljöer för kommunikation och samspel och där lärande kan uppstå. Goda lärandemiljöer innebär också att var och en blir sedd, uppmärksammad och får stöd just där hon eller han befinner sig utvecklingsmässigt. Individuella utvecklingsplaner, utvecklingssamtal och ett målrelaterat betygssystem är bara några tecken som signalerar att det numera är individen eller det enskilda barnets lärande som är i centrum. Tidig kunskapsutveckling har betydelse för barns möjligheter i vidare utbildning och för ett livslångt lärande i ett mångkulturellt samhälle. Utvecklandet av goda lärandemiljöer är därmed ett genomgående tema och arbetsområde i utbildningen 3. Didaktik behandlas och studeras i relation till villkorade kategorier som genus, mångfald, ålder och generation, men också kopplat till barns tidiga läsande och skrivande, samhällsorienterade ämnen, estetik och musik. Eftersom huvudämnet uppdateras jämte samhälleliga behov och skolpolitisk efterfrågan kommer även matematik, teknik, historia och engelska att så småningom integreras i dessa ämnesdidaktiska studier. Huvudämnets ämnesdidaktiska huvudspår idag är barns språkutveckling och svenska som ämne, drama och estetik. Barns språkutveckling Barns språkutveckling har betydelse för deras möjligheter att utvecklas självständigt. Att arbeta med yngre barn kräver därmed insikter i barns olika sätt att kommunicera och vara i 2 Halldén, Gunilla (2007) Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlsson 3 Som huvudämne är vi engagerade och finns representerade i Malmö högskolas nya forskarskola Barndom, Lärande och Ämnesdidaktik (BLÄ) och som innebär en utveckling av ett prioriterat kunskapsområde och ett samarbete mellan olika forskningsfält (pedagogik, didaktik, barn- och ungdomsvetenskap, barndomsforskning, samhällsvetenskap, teknik, naturvetenskap och språk). 3

4 världen. Det barn tycker är meningsfullt i en situation är inte självklart detsamma som det vi vuxna värderar som viktigt. Hur och i vilka sammanhang barn skapar mening och positioner är därmed ett viktigt kunskapsfält för blivande lärare i förskola/skola. Språk är ett socialt fenomen och utvecklingen av orden och deras innebörd skapas i samspel med andra, barn och vuxna. Det får didaktiska konsekvenser i den meningen att språklärande måste ses som en social snarare än individuell praxis. Språk behandlas i termer av ett vidgat språkbegrepp. Det inkluderar således både skriftliga och muntliga verbala former, och icke-verbala former som drama, bild och lek. Barns lek är viktig i sig och för dess sociala, lustfyllda och kreativa former, men också för möjligheten att genom leken utveckla tänkandet, att till exempel lämna situationsbundna handlingar till förmån för fantasi och abstraktion. Språkutveckling är en del av och avhängt både kunskaps- och identitetsutveckling och ses därmed som en central del av individens meningsskapande och livslånga lärande. Studier av barns språkutveckling återkommer i flera av huvudämneskurserna och med olika fokus, men har en särskild tyngd i termin två då studenterna studerar barns språkutveckling i ett kognitivt perspektiv och med fokus på de yngre barnens tidiga skrivande och läsande. I första huvudämneskursen, termin ett, möter studenterna detta ämnesområde i form av barns tidiga samspel och kommunikation (1:2), under andra terminen genom studier i barns lek och andra kommunikationsformer som drama, musik och sång (2:1). Vidare studeras berättelsen som pedagogiskt verktyg, barns textvärldar, tematisk undervisning och pedagogiskt riktad analys (2:2), och under tredje terminen med fokus på äldre barns kommunikationssätt, textvärldar och kulturskapande och hur man som lärare kan ta tillvara detta (3:1). Studenternas handlingskompetens inom detta område bearbetas och utvecklas dessutom under den verksamhetsförlagda tiden och i arbetsformer och uppgifter som kopplar teori till praktik. Ett exempel på detta är det självständiga arbetet på grundnivå. Professionsstudier Inom detta kunskapsområde ryms studier om att vara lärare idag, men också om vad det innebär att arbeta i förskola/skola som institutioner och verksamheter. Studier av hur de olika verksamheterna förskola, förskoleklass och skola växt fram och utvecklats historiskt, socialt och politiskt utgör en del av huvudämnet. Västerländsk barndom går ibland under beteckningen institutionaliserad barndom, ett begrepp som bland annat hänvisar till det faktum att barn i denna del av världen tillbringar en stor del av sin vardag i verksamheter med specifika ramar och funktioner i tid och rum. Inom dessa rum finns både formella och informella styrningsmekanismer och regler som inverkar på barns möjligheter att vara, lära och utvecklas. I skolans väggar finns föreställningar och traditionella bilder av barns sätt att vara och utvecklas i relation till bland annat genus, ålder och kultur, vilka bidrar till och formar skolan som plats att vara på. Som blivande lärare är det viktigt att vara medveten om dessa institutioners traditioner, men också hur de utvecklats under senare år. Samhällsförändringar har bidragit till att också lärarprofessionen ändrats och fått en annan 4

5 innebörd (se också tidigare stycken). Lärare som arbetar med de yngre barnen har fått ett ökat ansvar för barns fostran samtidigt som de måste tillgodose föräldrars och elevers ökade krav på inflytande. Lärarprofessionen karaktär, och vad den innebär både på en personlig och professionell nivå behandlas genomgående i utbildningen. Fokus ligger på vad man som lärare kan bidra med genom medvetenhet och kunskap om både traditioner och nya sätt att tänka och handla, genom att tänka kritiskt men konstruktivt i förhållande till kategorier som genus, ålder och etnicitet, demokrati och rättigheter, och därmed bidra till en positiv och hållbar verksamhetsutveckling. Lärarens vidgade uppdrag studeras jämte utvecklandet av en professionell handlingskompetens; tolknings- och demokratiseringsprocesser i förhållande till styrdokument, arbetsformer, bedömning, pedagogisk profilering, ekonomi och individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal. De blivande lärarnas yrkesidentitet utvecklas i nära anknytning till den verksamhetsförlagda tiden och det praktiska arbetet inom olika verksamheter och genom utbildningens teoretiska och analytiska progression. Huvudämnets uppbyggnad och progression Huvudämnet Barn- och ungdomsvetenskap är uppdelat i två nivåer, grundnivå och avancerad nivå. Grundnivån innefattar grundläggande studier om barndom och ungdom i ett historiskt, socialt och kulturellt perspektiv, barns utveckling och lärande, lek och meningsskapande, språk- och identitetsutveckling. Genomgående i dessa kurser arbetar studenten också med att utveckla en reflexiv och analytisk förmåga samt professionell användbarhet i förhållande till fenomen som demokrati, generation, genus, etnicitet och mångfald. Arbetsformer och examinationsuppgifter innefattar en progression i studenternas analytiska, självreflekterande och kritiska blick, liksom bearbetning och författande av olika slags texter. Det självständiga arbetet på grundnivå löper över tre av grundnivåns kurser och har som syfte att skapa sammanhang mellan utbildningens teorier och verksamheternas praktiska situationer. På en avancerad nivå och mot bakgrund av grundläggande teorier om barns villkor, lärande och utveckling arbetar studenten vidare med och utvecklar sin ämnesdidaktiska handlingskompetens och lärarprofessionens komplexa uppdrag. I det avslutande examensarbetet får studenten möjlighet att fördjupa sig i ett forskningsområde och arbetar självständigt med att problematisera och analysera ett valt forskningsområde med hjälp av teoretiska analysverktyg och vetenskapliga perspektiv. Examensarbetet utgör kulmen av en successiv progression i analytiskt och kritiskt tänkande och ett alltmer avancerat skrivande. 5

6 Termin Innehåll Kurs Hp Grundnivå 1 Gemensam del Att bli lärare 15 Huvudämne Perspektiv på barndom 15 2 Huvudämne Lek, kultur & kommunikation 15 Huvudämne Språk & meningsskapande 15 Det självständiga arbetet 3 Huvudämne Perspektiv på ungdom 15 Det självständiga arbetet Huvudämne Identitet, demokrati, mångfald 15 Det självständiga arbetet 15 Hp/Vftp 4 Sidoämne 30 5 Sidoämne 30 6 Huvudämne Ledarskap och yrkeskompetens 15 Avancerad nivå Huvudämne Den forskande läraren 15 7 Huvudämne Examensarbetet 15 Gemensam del Att vara lärare 15 Det självständiga arbetet på grundnivå Arbetet med det självständiga arbetet tar avstamp i studenternas praktiska erfarenheter under den verksamhetsförlagda tiden och bearbetas, analyseras och presenteras med hjälp av utbildningens teoretiska ramar och begrepp. Inom Barndoms- och ungdomsvetenskap löper arbetet över tre kurser i grundutbildningen (2:2, 3:1, 3:2) och dess syfte är främst att skapa möjligheter för en fördjupad integration mellan de högskole- och verksamhetsförlagda delarna av utbildningen. Vi har valt att introducera det självständiga arbetet i kursen Språk och meningsskapande (2:2). I denna kurs arbetar man, i samråd med verksamhetens pedagoger, med att identifiera och formulera en frågeställning kopplad till verksamheten och inom kunskapsområdet de yngre barnens lärande. Det självständiga arbetets andra del fortsätter i kursen Perspektiv på ungdom (3:1). I denna kurs arbetar man vidare med den fråga som formulerades och problematiserades under föregående kurs. Uppgiften består i att genomföra en mindre studie i samarbete med verksamma pedagoger (vft). Studien dokumenteras i form av en beskrivande populärvetenskaplig text (artikel) med tillhörande illustrerande bild/er. Denna produceras digitalt och presenteras vid ett avslutande diskussionsseminarium. Den avslutande delen av det självständiga arbetet på grundnivå utgörs av ett vetenskapligt projektarbete, vilket samtidigt fungerar som examinationsuppgift på kursen Identitet, demokrati och mångfald (3:2). Den fråga som ligger till grund för arbetet formuleras mot bakgrund av det självständiga arbetets tidigare delar, och inom det tematiska området de yngre barnens lärande. 6