Samverkan och samordning vid epizootier

Transkript

1 Samverkan och samordning vid epizootier Dnr: 1794/2008

2 Titel: Samverkan och samordning vid epizootier Utgiven av Krisberedskapsmyndigheten (KBM) KBM:s dnr: Dnr: 1794/2008 Skriften kan laddas ner från Krisberedskapsmyndighetens webbplats

3 Innehåll Sammanfattning 4 KBM:s 18 rekommendationer Inledning 7 2 Utvärderingens upplägg Syfte och frågeställningar Arbetets genomförande och avgränsningar Disposition Hur ser strukturen och formerna för samverkan och samordning ut? Aktörernas ansvar och roller i bekämpningen Samverkansformer Särskilda nätverk, grupper och samverkansprojekt Verktyg för samverkan Gemensamma övningar Avtal om samverkan vid ett utbrott Personliga nätverk, kontakter och initiativ Hanteringen av ett utbrott Hur fungerar samverkan och samordning i praktiken? En tydligare roll- och ansvarsfördelning En breddad och fördjupad kontakt mellan aktörerna Fler forum för samverkan och samordning har initierats Praktiska erfarenheter och övningar har vässat organisationen En tydligare organisationsstruktur för bekämpning av epizootier Slutsatser och rekommendationer KBM:s rekommendationer Förtydliga kommunernas, polisens och Försvarsmaktens roller och ansvar Sprid kunskap om KBM:s verktyg för extern informationssamordning Säkerställ informationsspridningen mellan ansvariga aktörer Effektivisera resursanvändningen Förbättra uthålligheten Prioritera resursanvändningen Förändrade legala förutsättningar för epizootiberedskapen? Referenser 41 3

4 Sammanfattning Stora utbrott av allvarliga, smittsamma djursjukdomar, s.k. epizootier, kan innebära stora påfrestningar och få omfattande konsekvenser för samhället. Förutom direkta konsekvenser, som kostnader för bekämpning och inkomstbortfall för djurägare, kan även andra samhällssektorer påverkas, som transporter, turism och livsmedelsförsörjning. Under 2000-talet har den svenska epizootiberedskapen utvecklats och samhällets förmåga att hantera större utbrott av djursjukdomar har prövats vid en rad tillfällen. I den här rapporten har Krisberedskapsmyndigheten (KBM) studerat hur olika aktörer samverkar mellan och under utbrott av epizootiska sjukdomar. Rapporten vänder sig till alla aktörer i krishanteringssystemet, men framför allt till de myndigheter och övriga aktörer som har en roll i bekämpningen av epizootier. Ett antal rekommendationer för det fortsatta arbetet KBM konstaterar att det i dag finns en etablerad och omfattande struktur för bekämpning av epizootiska sjukdomar, såväl under som mellan utbrott. I stort sett fungerar samverkan och samordningen väl. Jordbruksverkets tydliga mandat främjar en effektiv bekämpning och ansvars- och rollfördelningen upplevs också över lag som tydlig och klar av de inblandade aktörerna. Det finns en mängd olika arenor för samverkan och kontakterna mellan berörda aktörer är omfattande. Vidare har praktiska erfarenheter från utbrott och övningar vässat organisationen. Det finns dock delar i beredskapen som behöver utvecklas. KBM vill lyfta fram 18 rekommendationer som kan fungera som ett stöd i det fortsatta arbetet med att utveckla epizootiberedskapen. Rekommendationerna har strukturerats under sex rubriker: 1. Förtydliga kommunernas, polisens och Försvarsmaktens roller och ansvar. 2. Sprid kunskap om KBM:s verktyg för extern informationssamordning. 3. Säkerställ informationsspridningen mellan ansvariga aktörer. 4. Effektivisera resursanvändningen. 5. Förbättra uthålligheten. 6. Prioritera internationell samverkan. 4

5 KBM:s 18 rekommendationer Förtydliga kommunernas, polisens och Försvarsmaktens roller och ansvar 1. Centrala myndigheter bör se över tidigare skrivningar i Epizootihandboken och i samverkan med regionala myndigheter ta fram och förmedla tydligare riktlinjer för vad som kan förväntas av kommunerna under ett utbrott. 2. Jordbruksverket, polisen (på nationell och regional nivå) och Försvarsmakten bör diskutera gränsdragningsproblematiken mellan polisen och Försvarsmakten. 3. Jordbruksverket bör se över och korrigera de texter som behandlar möjligheten att använda Försvarsmakten och polisen som resurser. Sprid kunskap om KBM:s verktyg för extern informationssamordning 4. KBM bör aktivt marknadsföra de verktyg för extern informationssamordning som KBM kan tillhandahålla och som aktörerna kan använda vid en kris, t.ex. gemensam webbplats och gemensamt callcenter. 5. KBM behöver initiera en diskussion med aktörerna inom epizootiberedskapen om hur stor krisen behöver vara för att verktygen för extern informationsspridning ska kunna aktiveras. Säkerställ informationsspridningen mellan ansvariga aktörer 6. Berörda aktörer uppmanas att i högre utsträckning att använda sig av det gemensamma informationssystemet WIS. 7. Aktörerna bör diskutera hur STUDS-DBS kan bli ett användbart och tillgängligt redskap såväl under som mellan kriser. 8. Berörda aktörer uppmanas att undersöka och föra en diskussion kring möjligheterna att införskaffa säkra telefonsystem. 9. Ansvariga myndigheter rekommenderas att formalisera rutinerna för att säkra informationsspridningen till näringen. Effektivisera resursanvändningen 10. Aktörerna uppmanas att i högre utsträckning undersöka om en fråga kan hanteras av redan existerande strukturer och grupperingar i stället för att skapa nya. 11. Berörda aktörer uppmanas att arbeta aktivt med att mer systematiskt utvärdera faktiskt inträffade händelser och återföra kunskapen tillbaka till organisationen. 12. Länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rekommenderas att, med stöd av Jordbruksverket, ta fram gemensamma nationella övnings-kit och scenariobanker som kan 5

6 användas av länsstyrelser och kommuner. Arbetet kan med fördel samordnas av Episam. Förbättra uthålligheten 13. Alla aktörer rekommenderas att klara ut möjligheten att använda Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) resurser vid ett utbrott. 14. Övriga aktörer, framför allt länsstyrelserna, uppmuntras att närmare studera och inspireras av Länsstyrelsen i Stockholms samarbete med Svenska Blå Stjärnan. 15. Ansvariga aktörer rekommenderas att införa ett system där privata veterinärer blir skyldiga att lämna kontaktuppgifter till ett centralt register enligt dansk modell. Prioritera internationell samverkan 16. Alla aktörer uppmanas att underhålla och utveckla de internationella nätverk och samordningsformer som finns. 17. Alla aktörer uppmanas att bidra till att ett system för observatörsinsatser utvecklas. 18. Alla aktörer uppmanas att i högre utsträckning delta i internationella övningar. 6

7 1 Inledning Stora utbrott av allvarliga, smittsamma djursjukdomar, s.k. epizootier, kan innebära stora påfrestningar och få omfattande konsekvenser för samhället. Förutom direkta konsekvenser, som kostnader för bekämpning och inkomstbortfall för djurägare, kan även andra samhällssektorer påverkas, som transporter, turism och livsmedelsförsörjning. Efter utbrottet av mul- och klövsjuka i Storbritannien 2001 fick frågan om allvarliga djursjukdomar och konsekvenserna av ett större utbrott ökad uppmärksamhet i Sverige. 1 I propositionen Samhällets säkerhet och beredskap (2001/02:158) konstaterade regeringen att planeringen inför större epizootiutbrott behövde utvecklas och att en förbättrad samordning och samverkan mellan myndigheter behövde komma till stånd. I oktober 2002 initierade därför Jordbruksverket projektet STUDS (Större utbrott av smittsamma djursjukdomar). Projektets övergripande mål var att skapa en effektiv samordning och samverkan mellan berörda aktörer vid bekämpning av stora utbrott av allmänfarliga djursjukdomar, s.k. epizootier. 2 Projektet, som involverade centrala myndigheter, näringen och frivilligsektorn, bedrevs i sex olika delprojekt: ledning, information, övervakning och smittspårning, restriktioner och bekämpning, resurser samt datorbaserat beslutstödssystem. I juni 2003 avslutades projektet och resultaten från delprojekten dokumenterades i en sammanfattande rapport. Rapporten innehöll bland annat ett förslag till struktur och organisationsmodell vid bekämpning av epizootier. Vidare identifierades ett stort antal åtgärder som behövde genomföras för att det förslagna arbetssättet skulle kunna tillämpas. Så gott som alla åtgärder som identifierades i STUDS-projektet har numera genomförts eller drivits vidare i olika projekt. Till exempel har ett antal beredskapsplaner tagits fram och flera lagändringar har genomförts. Jordbruksverket har också tagit fram en handbok som specificerar myndigheternas ansvar och vilka uppgifter de har vid ett utbrott, den s.k. Epizootihandboken. 3 Det har gått fem år sedan STUDS avslutades. De senaste två åren har dessutom ett par allvarliga epizootiska sjukdomar drabbat Sverige för första gången. Under 2006 konstaterades den aggressiva formen av fågelinfluensa hos vilda fåglar och i ett viltfågelhägn vilket bland annat resulterade i skydds- och övervakningszoner i Sverige och ett stort medietryck på 1 Vid mul- och klövsjukeutbrottet i Storbritannien 2001 drabbades drygt 2000 besättningar och mer än fyra miljoner djur fick avlivas (STUDS huvudrapport, 2003, sidan 5). 2 Mål: På det nationella planet ska skapas en effektiv samordning och samverkan mellan berörda myndigheter och näringar i syfte att begränsa skadeverkningarna av riktigt stora utbrott av allmänfarliga djursjukdomar som kan smitta mellan djur eller mellan djur och människa. 3 Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar (2007), sidan

8 ansvariga myndigheter. 4 Under 2007 verifierades virussjukdomen PRRS, (Porcine reproductive and respiratory syndrome) på sju gårdar i Skåne. Sjukdomen drabbar grisar och är mycket smittsam. 5 Senare under hösten, i oktober 2007, konstaterades att en gård i Danmark drabbats av virussjukdomen blåtunga vilket fick till följd att ett antal kommuner i Skåne hamnade innanför de skydds- och övervakningszoner som lades. 6 Ett andra utbrott drabbade Danmark i slutet av augusti 2008 och i början av september konstaterades på en gård i Halland de två första fallen av blåtunga i Sverige. 7 Mot bakgrund av hur epizootiberedskapen har utvecklats under senare år och de utbrott som Sverige har drabbats av aktualiseras en rad frågor. På vilket sätt samverkar aktörerna i dag, såväl under som mellan utbrott? Hur upplever de aktörer som involveras i bekämpningen att samverkan och samordningen fungerar? Bidrar strukturen och formerna för samordning och samverkan till en bättre förmåga att bekämpa djursjukdomar? I den här rapporten tittar Krisberedskapsmyndigheten närmare på hur olika aktörer samverkar under och mellan utbrott av epizootiska sjukdomar. Målet är att utvärderingen ska bidra till samhällets förmåga att hantera stora utbrott av allvarliga och smittsamma djursjukdomar och fungera som ett stöd i det fortsatta beredskapsarbetet. Rapporten vänder sig till alla aktörer i krishanteringssystemet, men framför allt till de myndigheter och övriga aktörer som har en roll i bekämpningen av epizootier. 4 Se pressmeddelande från Jordbruksverket, Aggressiv form av fågelinfluensa konstaterad i Sverige Se pressmeddelande från Jordbruksverket. Grisar drabbade av smittsam virussjukdom, Se pressmeddelande från Jordbruksverket, Bluetongue i Danmark medför restriktioner i Skåne, Se pressmeddelanden från Jordbruksverket, Första svenska fallet av djursjukdomen blåtunga samt Blåtunga leder till restriktioner för transporter

9 2 Utvärderingens upplägg 2.1 Syfte och frågeställningar Syftet med utvärderingen är att ge en övergripande nulägesbild av samordning och samverkan mellan berörda aktörer vid bekämpningen av större utbrott av epizootiska sjukdomar. För att bekämpa epizootiska sjukdomar krävs samverkan och samordning inte bara då en smitta har konstaterats utan även mellan utbrotten, t.ex. i form av gemensamma övningar, projekt och strategiska möten. Beskrivningen av nulägesbilden inkluderar båda perspektiven, dvs. samverkan och samordning såväl under som mellan utbrott. Syftet kan brytas ner till två centrala frågeställningar: 1. Hur ser strukturen och formerna för samverkan och samordning ut i dag, såväl under som mellan utbrott? 2. Hur fungerar samverkan och samordningen mellan berörda aktörer vid bekämpning av ett större epizootiskt utbrott? Genom att lyfta fram goda exempel och identifiera förslag till hur samverkan och samordning ska kunna utvecklas och förbättras ytterligare, hoppas vi att utvärderingen ska bidra till det fortsatta arbetet med att bekämpa epizootier. 2.2 Arbetets genomförande och avgränsningar Nulägesbilden består dels av en beskrivning av den struktur och de former för samverkan och samordning som finns i dag, dels en analys av hur samverkan och samordningen fungerar i dag: vad som fungerar bra och vad som eventuellt behöver utvecklas vidare. Termerna samordning och samverkan är närbesläktade och det finns därför anledning att förtydliga hur de förhåller sig till varandra. Med samverkan avses här den interaktion som sker mellan två eller flera aktörer i syfte att samordna sina verksamheter och uppnå gemensamma mål. Poängen med samverkan är att göra sin egen sak bättre tillsammans med andra. Enkelt uttryckt kan relationen mellan samverkan och samordning beskrivas som att samordning förutsätter samverkan. Utvärderingen avgränsas till de åtgärder och de samverkansinitiativ som riktas mot epizootier som enbart smittar mellan djur. Med andra ord kommer utvärderingen att fokusera på de allmänfarliga djursjukdomarna, dvs. de djursjukdomar som enligt epizootilagen (1999:657) kan utgöra ett allvarligt hot mot djurs hälsa eller som kan leda till stora ekonomiska förluster för samhället och som därmed har betydelse ur ett krisberedskapsperspektiv. Däremot omfattas inte samverkan inom humanhälsan, dvs. den samverkan som krävs för att bekämpa de 9

10 djursjukdomar som också kan spridas till människor (zoonoser). 8 Eftersom samverkan från ett organisatoriskt perspektiv inte skiljer sig nämnvärt åt mellan de djursjukdomar som sprider sig snabbt 9, kommer utvärderingen heller inte att fokusera på en särskild sjukdom. Utvärderingen baseras på tidigare analyser och underlag samt intervjuer som genomförts inom ramen för utvärderingen. Det skriftliga materialet omfattar bland annat STUDS-projektets olika delrapporter, Epizootihandboken, studier som behandlar samverkan inom krisberedskapen 10, de inblandade aktörernas risk- och sårbarhetsanalyser för år samt utvärderingar från samverkansövningar och inträffade utbrott. Materialet inkluderar också lagtexter som reglerar ansvar och samverkan vid krissituationer, särskilt vid epizootiska utbrott. Det skriftliga materialet kompletteras av intervjuer med aktörer som har identifierats som centrala i epizootiberedskapen. Mer specifikt har STUDSprojektet fungerat som en första grund för urval av aktörer; det handlar om centrala och regionala myndigheter, näringen samt frivilligsektorn. Jordbruksverkets genomgång av de aktörer som betraktas som samhällsviktiga resurser vid bekämpning av epizootier/zoonoser i bilagan till Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys för 2007 har också använts som underlag. Utvärderingen fokuserar på samverkan och samordning inom djurhälsan och inom detta område är Jordbruksverket (SJV), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Livsmedelsverket (SLV) centrala aktörer på nationell myndighetsnivå. Polisen 12 och Försvarsmakten (FM) bidrar också med viktigt stöd, bland annat i form av personal till ledningscentraler och avspärrningar. Utvärderingens fokus på djurhälsa innebär att Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och landstingen faller bort. Ambitionen har också varit att få med myndighetsrepresentanter på såväl central som regional nivå samt företrädare för näringen och frivilligsektorn. I den här studien representeras näringen av Svenska Djurhälsovården (SvDHV) och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). 13 Svenska Blå Stjärnan (SBS) representerar frivilligsektorn. 8 De djursjukdomar som omfattas av epizootilagen listas i Jordbruksverkets föreskrift om epizootiska sjukdomar (SJVFS 2006:10). 9 Mul- och klövsjuka fungerar i praktiken som dimensionerande för epizootiberedskapen ur ett organisatoriskt perspektiv: klarar aktörerna att bekämpa mul- och klövsjuka, klarar de också av att hantera andra epizootiska sjukdomar. Intervju med Jordbruksverket Se t.ex. Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar, som genomfördes 2006/2007, Dnr Risk- och sårbarhetsanalyserna för 2007 har lämnats till regeringen i februari 2008, varför såväl 2007 som 2008 återfinns i titlarna. 12 Polisen syftar här på såväl Rikspolisstyrelsen (RPS) som de regionala polismyndigheterna. 13 Andra centrala näringslivsaktörer är Svensk Mjölk, Svensk Fågel och Svenska Ägg. Dessa har dock inte intervjuats inom ramen för studien. 10

11 På regional nivå är länsstyrelserna och särskilt länsveterinärerna centrala aktörer. I den här studien representeras länsstyrelseperspektivet av Länsstyrelsen i Skåne län och Länsstyrelsen i Stockholms län. Skåne län har under senare år drabbats av flera utbrott (t.ex. PRRS under år 2007). I Stockholms län har Länsstyrelsen tagit initiativ till att fördjupa samverkan med flera aktörer (t.ex. Svenska Blå Stjärnan) och också formaliserat samarbetet genom avtal. De här länsstyrelserna valdes ut därför att de kunde antas ha värdefulla erfarenheter som kan vara intressanta att belysa, dels av samverkan kring hanteringen av ett utbrott, dels av särskilda samverkansformer. 14 Ambitionen med intervjuerna har inte varit att få till ett samtal med alla aktörer som har en roll inom epizootiberedskapen. Det har heller inte varit möjligt att göra inom studiens tidsram. Tanken har varit att urvalet ska bidra till att nulägesbilden så långt det är möjligt speglar den samverkan och samordning som finns inom epizootiberedskapen samt bidra till att lyfta goda exempel och identifiera utvecklingsområden. Totalt intervjuades 10 myndigheter och övriga aktörer under perioden oktober 2007 till april En förteckning över dem som intervjuats finns i bilaga Disposition Resultatredovisningen inleds med en beskrivning av strukturen och formerna för samverkan och samordning (kapitel 3). Beskrivningen inkluderar samverkan och samordning såväl vid utbrott av epizootiska sjukdomar som mellan utbrott. Därefter följer ett kapitel som behandlar frågan om hur aktörerna uppfattar att samverkan och samordningen fungerar i dag: och vad som behöver utvecklas vidare (kapitel 4). Rapporten avslutas med ett antal rekommendationer mot bakgrund av den bild som tecknats i kapitlen 3 och Att de länsstyrelser som valts har erfarenheter av att hantera epizootier innebär att de inte fullt ut är representativa för länsstyrelserna i stort. Det innebär att det slutsatser som dras när det gäller länsstyrelserna inte självklart kan överföras till andra delar av landet. 11

12 3 Hur ser strukturen och formerna för samverkan och samordning ut? Det här kapitlet beskriver den struktur och de former för samverkan och samordning som finns i dag för att förbättra förmågan att hantera större epizootiska utbrott i Sverige. Det handlar både om den samverkan och samordning som sker vid ett utbrott och om den samverkan som äger rum mellan utbrott. Beskrivningen kan göras på flera olika sätt och ambitionen har varit att skissa en enkel och övergripande bild. Vi har valt att beskriva strukturen för samverkan och samordning utifrån tre kompletterande perspektiv: 1) aktörernas ansvar och roller i bekämpningen 2) samverkansformer och 3) hanteringen av ett utbrott. 3.1 Aktörernas ansvar och roller i bekämpningen 15 En beskrivning av ansvars- och rollfördelningen vid bekämpning av epizootiska sjukdomar tar i regel avstamp i de lagar, förordningar och myndighetsinstruktioner som formellt reglerar och beskriver olika aktörers roller och ansvar och hur aktörerna förhåller sig till varandra. Den praktiska vardagen kan dock se något annorlunda ut, med enskilda aktörer som utvecklar roller och tar på sig nya uppgifter. Beskrivningen nedan utgår både från formella skrivningar om epizootiberedskapen och från aktörernas beskrivningar av hur ansvars- och rollfördelningen har utvecklats i praktiken. Ansvariga myndigheter och övriga aktörer Som tidigare nämnts är ett stort antal aktörer inblandande i epizootiberedskapen. Tio av dem har intervjuats inom ramen för utvärderingen. Beskrivningen nedan inkluderar alla de aktörer som intervjuats, samt kommunens roll. I förordningen (2006:942) om krishantering och höjd beredskap, 5, regleras myndigheternas ansvar att samverka med andra myndigheter i en krissituation. Myndigheter, vars ansvarsområde berörs av en krissituation, är enligt förordningen skyldiga att samverka med och stödja andra berörda myndigheter. Det finns också ett antal myndigheter som enligt 11 har ett särskilt uttalat ansvar för att skapa förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarheter. Vid ett epizootiskt utbrott har t.ex. Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SVA och länsstyrelserna en särskild skyldighet att samverka med varandra. Epizootilagen (1999:657) och framför allt epizootiförordningen (1999:659) pekar ut Jordbruksverket som spindeln i nätet när det gäller att förebygga 15 För en beskrivning av hur lagstiftningen har utvecklats inom epizootiområdet sedan Sverige införde en särskild epizootilagstiftning på 1930-talet, se Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar (2007), sidan 16 ff. 12

13 och bekämpa epizootiska sjukdomar. Enligt epizootiförordningens andra kapitel, 2, ansvarar Jordbruksverket för att leda och samordna de förebyggande åtgärderna och bekämpningen. Lagstiftningen ger också Jordbruksverket långtgående befogenheter att utfärda föreskrifter som specificerar de åtgärder som ska vidtas av andra aktörer, både i förberedande syfte och under ett utbrott. 16 Bland annat har samtliga länsstyrelser, SVA och Livsmedelsverket tagit fram beredskapsplaner för epizootier i samverkan med Jordbruksverket. Jordbruksverket har ett överordnat ansvar för bekämpningen av epizootiska sjukdomar och utför också en hel del av det operativa arbetet med hjälp av sin distriktsveterinärorganisation. Ett antal aktörer, bland annat myndigheter, näringslivets organisationer och frivilligsektorn, bistår dock Jordbruksverket i arbetet på olika sätt. SVA bistår bland annat med expertis för veterinärmedicinsk diagnostik, epidemiologi och smittskydd. 17 SVA har också en central roll i smittspårningsarbetet och på myndigheten ska en statsepizootolog vara placerad. 18 Statsepizootologen ansvarar för frågor som rör epizootiska och andra allvarliga infektionssjukdomar. 19 Vidare ansvarar SVA för att upprätthålla en vaccinberedskap för sjukdomar hos djur. 20 På uppdrag av Jordbruksverket tillhandahåller SVA provtagningsutrustning och skyddskläder till länsstyrelsernas epizootiförråd. Detta används vid misstanke om ett utbrott. 21 Länsstyrelserna har en särskild roll i epizootiberedskapen. Enligt förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion har länsstyrelserna ett övergripande lednings- och samordningsansvar vid djursjukdomar. Vid epizootiska djursjukdomar gäller dock inte länsstyrelsernas övergripande lednings- och samordningsansvar eftersom epizootilagen är en speciallag som har företräde framför annan lagstiftning. 22 I praktiken har dock länsstyrelserna en viktig sammanhållande funktion mellan den regionala nivån och Jordbruksverket, något som också uppmärksammas och förtydligas i Epizootihandbokens beskrivning av länsstyrelsens uppgifter. Länsstyrelsen i Skåne län beskriver länsstyrelsens roll som en katalysator, 16 Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar (2007), sidan Se skrivningar i det gemensamma dokument som upprättats mellan Jordbruksverket och SVA, Samarbetet SVA, Enheten för sjukdomskontroll och smittskydd Jordbruksverket, Avdelningen för djurskydd och hälsa, Dnr 2008/286 (SVA). 18 Jordbruksverket, Epizootihandboken 2006, del I, kapitel 6 Länsstyrelsen, samt Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar (2007), sidorna SVA, Förordning med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt, SFS 2007: SVA, Regleringsbrev för budgetåret 2008 avseende Statens veterinärmedicinska anstalt (Jo 2007/3544), Regeringsbeslut Epizootihandboken 2006, del I, kapitel 6 Länsstyrelsen 22 Epizootihandboken 2006, del I, kapitel 6 Länsstyrelsen 13

14 en aktör som initierar och underlättar kontakter mellan aktörer på regional nivå. 23 Länsstyrelserna samordnar bland annat slakt- och provtransporter och fattar också beslut på delegation av Jordbruksverket. Då en gård i Danmark drabbades av blåtunga i oktober 2007 fattade t.ex. Länsstyrelsen i Skåne län beslut om transportrestriktioner i länet. Vidare kan länsstyrelsen hjälpa till med att välja ut gårdar som ska provtas, och förmedla information till kommunerna och näringen. 24 Länsstyrelsens roll i bekämpningen av ett utbrott är särskilt omfattande innan smittan konstateras, eftersom länsstyrelsen då står för en stor del av det rent operativa arbetet och kontakter med massmedier. 25 På kommunal nivå är det främst kommunens miljöförvaltning och räddningstjänsten som blir inblandade vid ett epizootiutbrott. Kommunens uppgifter specificeras i Epizootihandboken. 26 Miljöförvaltningen samverkar t.ex. med andra aktörer i smittspårningsarbetet genom att lämna information om djuranläggningar i kommunen. Förvaltningen ska också anvisa platser för epizootigravar och samverka kring omhändertagandet av spillvatten och smittade djurprodukter. Räddningstjänsten ska bland annat kunna bistå i saneringsarbetet. Länsstyrelsen i Skåne län upplever att kommunernas roll vid en epizooti successivt har förändrats i takt med att Jordbruksverket har byggt upp ett centralt gårdsregister. Enligt Länsstyrelsen hade kommunerna en betydligt mer central roll innan registret fanns eftersom kommunerna då behövde tillhandahålla information om var gårdarna fanns och vilka djurslag som fanns på respektive gård. 27 Vid misstanke om eller vid konstaterad smitta hjälper Livsmedelsverket bland annat till med att spåra kött- och mjölkprodukter som kan vara smittade. Myndighetens officiella veterinärer 28 har också särskilda uppgifter på slakterier vid ett utbrott, t.ex. att övervaka slakt och smittrening. Vidare har Livsmedelsverket en central roll i informationsspridningen kring livsmedelssäkerhet till allmänhet och massmedier. 29 Vid ett epizootiutbrott har Jordbruksverket också möjligheten att begära stöd från Försvarsmakten och polisen. 30 Enligt Jordbruksverket kan Försvarsmakten bland annat bistå med personal för ledningsfunktioner 23 Intervju, Länsstyrelsen i Skåne län Ibid 25 Intervju, Länsstyrelsen i Stockholms län Epizootihandboken 2006, del I, kapitel 8. Kommunens uppgifter beskrivs även översiktligt i Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, bilaga 2: Samhällsviktig verksamhet, sidan iii, samt i Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar, (2007), sidan Intervju, Länsstyrelsen Skåne län Livsmedelsverkets besiktningsveterinärer går numera under beteckningen Livsmedelsverkets officiella veterinärer. 29 Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, bilaga 2: Samhällsviktig verksamhet, sidan ii. 30 Bland annat med stöd av förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet och epizootilagen (1999:657). 14

15 och särskilda fältuppgifter, transportstöd i svår terräng (av prover, kadaver etc.) samt med stöd i att uppföra vägspärrar. 31 I Epizootihandboken nämns också informationsstöd (informatörer) och hjälp med sanering. Polisens uppgifter inkluderar bland annat att upprätta, bevaka och avlägsna avspärrningar samt att skydda myndighets- och bekämpningspersonal i deras arbete. 32 Den särskilda resurs som finns vid Rikspolisstyrelsen (RPS) i form av beredskapspolisen, kan också ge stabs- och ledningsstöd av samma typ som Försvarsmakten erbjuder, samt eskortera prover, personal och kadaver. 33 Beskrivningen ovan visar att Försvarsmakten och polisen till viss del erbjuder samma typ av stöd. Dock är Polisen den enda aktör som har möjlighet att använda sig av tvång eller våld för att arbetet ska kunna genomföras. 34 Vid ett utbrott har lantbruksnäringen i huvudsak två skyldigheter enligt lag: dels ska slakterier och liknande anläggningar ställa lokaler och utrustning till Jordbruksverkets förfogande, dels är slakteripersonal skyldiga att delta i bekämpningen. 35 Näringen är dock involverad i epizootiberedskapen på flera sätt, utöver det lagstadgade deltagandet. För att öka förståelsen för de åtgärder som myndigheterna vidtar och för att få ett bättre underlag för beslutsfattande håller aktörerna varandra informerande och samråder också kontinuerligt om lämpliga åtgärder. 36 Näringens kontakter med myndigheter och övriga aktörer kanaliseras genom flera olika nätverk och grupperingar, framför allt via näringens epizootigrupper för klövbärande djur, respektive fjäderfä 37. I dessa ingår Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll (SDS), Svenska Djurhälsovården (SvDHV), Svensk Mjölk, Svensk Fågel och Svenska Ägg. 38 På senare år har LRF tagit på sig något av en samordningsroll i näringens kontakter med andra aktörer. LRF tar bland annat initiativ till möten mellan myndigheter, berörda branschorganisationer och de drabbade, förmedlar information från myndighetsmöten till en vidare krets av berörda inom näringen och stöttar också de drabbade i deras kontakt med massmedier. 39 Ett konkret exempel är utbrottet av blåtunga i 31 Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, bilaga 2: Samhällsviktig verksamhet, sidan iii. 32 Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, bilaga 2: Samhällsviktig verksamhet, sidan iii. 33 Intervju, RPS Epizootihandboken 2006 del I, kapitel 9, sidan 3 35 Epizootihandboken 2006 del I, kapitel 11 Lantbruksnäringen, sidan Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, bilaga 2: Samhällsviktig verksamhet, sidan iv. 37 Näringens epizootigrupper kan ses som en samlingsrubrik för två olika konstellationer av aktörer, epizootigruppen för klövbärande djur och epizootigruppen för fjäderfä. Ibland används dock näringens epizootigrupp synonymt med epizootigruppen för klövbärande djur, se t.ex. Epizootihandboken 2006 del I, kapitel 11 Lantbruksnäringen, sidan Epizootihandboken 2006 del I, kapitel 11 Lantbruksnäringen, sidan Intervju, LRF samt e-postkontakt

16 Danmark 2007 då LRF arrangerade telefonmöten med näringen där de förmedlade information från myndigheterna till näringens representanter. 40 Svenska Blå Stjärnan (SBS) är en frivilligorganisation som utbildar djurägare i god djurhållning och djurskötsel. 41 Vid extraordinära händelser fungerar också stjärnorna som extraresurser för myndigheter och enskilda djurhållare. Bland annat kan organisationens medlemmar assistera veterinärer och annan ledningspersonal i fält samt utföra olika administrativa uppgifter vid nationella och regionala ledningscentraler. 42 Vid PRRS-utbrottet 2007 hjälpte Svenska Blå Stjärnans medlemmar till med bland annat journalföring, transporter till gårdar och med att hålla fast grisar vid provtagning. 43 Svenska Blå Stjärnan har skrivit avtal med både Jordbruksverket och Länsstyrelsen i Stockholms län för att organisationens medlemmar snabbt ska kunna stötta vid epizootier Samverkansformer Det finns ett stort antal initiativ, överenskommelser och samverkansprojekt som syftar till att förbättra förmågan att hantera en epizooti, såväl under som mellan utbrott. Vissa av dessa former för samverkan finns också beskrivna i t.ex. samverkansplaner eller regleras med avtal mellan vissa parter. Andra samverkansformer av mer informell karaktär, som personliga kontakter och initiativ, är kanske inte lika synliga. Många av de exempel på samverkansformer som återfinns i materialet kan sorteras in under någon av fem följande rubriker: 1) Särskilda nätverk, grupper och samverkansprojekt 2) Verktyg för samverkan 3) Gemensamma övningar 4) Avtal om samverkan vid ett utbrott samt 5) Personliga nätverk, kontakter och initiativ Särskilda nätverk, grupper och samverkansprojekt Arbetet med att utveckla och förbättra beredskapen inom epizootiområdet har pågått under flera år och ett antal olika projekt och grupperingar som underlättar samordning och samverkan har bildats, framför allt på senare år. Vissa projekt har avgränsats till en särskild grupp av aktörer, t.ex. myndigheter eller näringen medan andra initiativ inkluderar såväl myndighetssfären, näringen som de frivilliga aktörerna. Nedan följer ett antal exempel på projekt, nätverk och grupper som existerar i dag såväl inom Sverige som internationellt och som hanterar epizootifrågor. 40 Intervju, Länsstyrelsen i Skåne län Intervju, SBS Epizootihandboken 2006 del I, kapitel 12, sidan 4, Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, sidan 78 samt i bilaga 2: Samhällsviktig verksamhet, sidan iv. 43 Intervju, SBS Intervju, SBS

17 Episam 45 För att följa upp de åtgärder som identifierades efter STUDS-projektet skapades en arbetsgrupp bestående av representanter från både myndigheter och näringen, den s.k. STUG-gruppen. 46 Eftersom så gott som alla uppgifter från STUDS-projektet har genomförts eller drivs vidare i olika projekt, har STUG-gruppen avvecklats. Gruppens deltagare har dock fortsatt att träffas under ett nytt namn Episam och i dag fungerar gruppen mer som ett diskussionsforum där man tar upp olika frågeställningar relaterade till epizootier, t.ex. gemensamma övningar, hur gemensamma projekt kan läggas upp o.s.v. Gruppen träffas ett par gånger per år och de som deltar är Jordbruksverket (sammankallande), SVA, Livsmedelsverket, länsstyrelserna och näringen genom SvDHV och LRF. Club5 ett internationellt nätverk Sedan omkring år 2000 deltar SVA i ett internationellt nätverk som diskuterar frågeställningar som rör bland annat epizootier. Övriga deltagare i nätverket består av SVA:s motsvarigheter i Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Frankrike. 47 Epizone 48 Epizone är ett europeiskt kunskapsnätverk som finansieras av EU och som fokuserar på epizootiska sjukdomar. Nätverkets inriktning är att förbättra forskningen kring beredskap och arbetet med att förebygga, påvisa och kontrollera allvarliga smittsamma djursjukdomar, t.ex. mul- och klövsjuka, fågelinfluensa och klassisk svinpest. Epizone, som bildades 2006, omfattar 18 parter från 12 länder. Sverige deltar genom SVA. Samverkansområdet Farliga ämnen (SOFÄ) Enligt 8 förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ska de myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskapen arbeta och samverka tillsammans i s.k. samverkansområden. Det finns totalt sex samverkansområden med olika fokus och Krisberedskapsmyndigheten fungerar som sammanhållande länk för alla områdena. I samverkansområdet Farliga ämnen arbetar ett antal myndigheter med att utforma gemensamma beredskapssatsningar som syftar till att hantera händelser med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen (CBRN). 49 Arbetet i SOFÄ bedrivs till stor del i de tre ämnesvisa plattformarna och frågor som rör epizootier faller in under B-plattformens 45 Se Krisberedskapsmyndigheten, Samhällets krisberedskap, Årlig uppföljning 2006 bilagor (0019/2007), sidan 79. För information om deltagare, mötesinnehåll och mötesfrekvens, se även intervjuer med SLV samt SVA STUG = STUDS uppföljningsgrupp 47 Intervju, SVA För mer information om Epizone och hur nätverkets arbete bedrivs i praktiken, se SVA:s webbplats: nätverkets egen webbplats: samt Statens veterinärmedicinska anstalt, Ett ögonblick, SVA-vet Krisberedskapsmyndigheten, Samhällets krisberedskap för händelser med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen (CBRN), Faktablad (2006). 17

18 arbete. Samverkansområdet är med andra ord inte specifikt inriktat på epizootier utan har ett bredare perspektiv. Under år 2008 har myndigheterna inom samverkansområdet tagit fram scenarier för ett antal typhändelser inom CBRN-området. 50 Några av dessa behandlar epizootier. Scenarierna ska vara en utgångspunkt för att identifiera vilka beredskapsförmågor som behövs. De ska i första hand användas av myndigheterna i samverkansområdet, men även göras tillgängliga för andra aktörer som berörs av aktörernas effekter. Samverkansforum inriktade på zoonoser På senare år har det bildats ett antal samverkansforum som primärt har inriktats på zoonoser. Eftersom vissa zoonoser också är epizootier, är det dock rimligt att anta att de också kan bidra till en bättre samverkan även inom epizootiberedskapen. Zoonossamverkansgruppen, Zoonosrådet, Laboratorieresponsnätverket, Forum för beredskapsdiagnostik, Resurslaboratoriet för beredskapsdiagnostik och Med-Vet-Net är exempel på sådana samarbeten som har initierats eller som är på väg att bildas. Zoonossamverkansgruppen består av ett antal myndigheter som har uppgifter såväl inför som vid ett utbrott av en zoonos. Gruppens uppgift är framför allt att samordna information till andra myndigheter, medier och allmänhet och de som ingår är Arbetsmiljöverket (AV), Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet (SMI), Socialstyrelsen (SoS) och SVA. Gruppen har tagit fram en nationell handlingsplan som bland annat tydliggör ansvarsfördelningen vid ett utbrott och hur och när antivirala läkemedel ska användas. 51 Zoonosrådet är ett forum som tar fram mer långsiktiga strategier för arbetet med zoonoser. Forumet involverar i stort samma myndigheter som Zoonossamverkansgruppen. 52 SVA och Livsmedelsverket utvecklar tillsammans det s.k. Resurslaboratoriet för beredskapsdiagnostik. Verksamheten är ett gemensamt projekt som ska resultera i en kvalificerad och övad resurs som med kort varsel kan analysera stora mängder prov avseende allvarliga patogena mikroorganismer. Beredskapsfunktionen inom SVA:s BSL-3 laboratorium är gemensam för Livsmedelsverket och SVA. Ett laboratorium innanför säkerhetslaboratorierna har också byggts upp och utrustats för det gemensamma projektet. Arbetet här är inriktat på diagnostik av livsmedel, foder och djurprover Anna Nöjd, en av Krisberedskapsmyndighetens representanter i SOFÄ (080812). 51 För mer information om Zoonossamverkansgruppens respektive Zoonosrådets arbete, se Socialstyrelsens webbplats via länk: oonotisk+sjukdom.htm (080812). 52 Ibid 53 Intervju, SVA

19 Forum för beredskapsdiagnostik är ett nätverk som har bildats mellan SVA, Livsmedelsverket, FOI och SMI för analyser av allvarliga smittämnen. Syftet är att samordna och utnyttja landets samlade kompetens och kapacitet mer effektivt genom att utbilda laboratoriepersonal gemensamt och genom att harmonisera analysmetoderna mellan myndigheterna. 54 Laboratorieresponsnätverket är ett projekt inom samverkansområdet Farliga ämnen (SOFÄ) som planerar att starta år Projektet syftar framför allt till att samordna provtagning och transport till laboratorier vid avsiktlig smittspridning. I projektet deltar polisen, Tullverket, Räddningsverket samt SVA, SMI och FOI. 55 Med-Vet-Net 56 är, precis som Epizone, ett europeiskt kunskapsnätverk som finansieras av Europeiska kommissionens 6:e ramprogram. Nätverket, som bildades 2004, arbetar med att förebygga och kontrollera zoonoser och livsmedelsburna sjukdomar och omfattar 16 veterinär- och humanmedicinska institut i 10 europeiska länder. 57 Regionala och sjukdomsspecifika grupper Länsstyrelserna ingår ofta i de större, övergripande, nationella samverkansprojekten men deltar också i regionala och mer avgränsade nätverk och grupperingar. De två länsstyrelser som har intervjuats inom ramen för utvärderingen, Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Skåne län, nämner bland annat Djuromsorgsgruppen, länsveterinärernas länsövergripande träffar, Blåtungegruppen, Länsstyrelsen i Skåne läns samverkansgrupp och det fördjupade samarbete som initierats mellan Länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska Blå Stjärnan. I den s.k. Djuromsorgsgruppen diskuterar Länsstyrelsen i Skåne län olika djurskyddsfrågor, inklusive epizootier, tillsammans med Skånemejerierna, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och slaktföretagen. Vidare träffas länsveterinärerna i de sex sydlänen Skåne, Halland, Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Jönköping två gånger årligen och diskuterar olika frågor relaterade till epizootier. 58 Länsstyrelsen i Skåne län deltar även i Blåtungegruppen som arbetar för att se till att information från myndighetsmöten når ut till djurägarna. 59 I gruppen, som bildats på initiativ av LRF och SvDHV, deltar bland annat slaktföretagen och rasföreningarna. I Stockholms län diskuteras epizootifrågor bland annat inom ramen för Länsstyrelsens samverkansgrupp som träffas ca två gånger per år. I gruppen ingår bland annat distriktsveterinärerna, representanter från näringen och Svenska Blå Stjärnan. Länsstyrelsen i Stockholms län har 54 Ibid 55 Intervju, SVA För mer information om nätverket Med-Vet-Net, se nätverkets egen webbplats: 57 Sverige representeras genom SVA. 58 Intervju, Länsstyrelsen i Skåne län Intervju, Länsstyrelsen i Skåne län

20 också initierat ett fördjupat samarbete med Svenska Blå Stjärnan. Sedan ungefär ett halvår tillbaka ingår Svenska Blå Stjärnan i Länsstyrelsens krisledningsorganisation och de båda aktörerna träffas också regelbundet på egen hand Verktyg för samverkan Några av de initiativ och projekt som syftar till att förbättra förmågan att hantera en epizooti, kan också fungera som mer konkreta verktyg för samverkan. Till dessa hör 1) STUDS-DBS, 2) en struktur för myndighetsgemensam omvärldsbevakning, 3) Epiwebb, 4) en myndighetsgemensam webbplats samt callcenter och 5) WIS. STUDS-DBS 61 Ett av leveransmålen för STUDS var att ta fram ett datorstött beslutssystem som syftade till att understödja bekämpningen av större sjukdomsutbrott bland djur. Systemet integrerar information från Jordbruksverkets register och databaser (t.ex. information om var de olika djurbesättningarna finns och vilka djurslag som finns på respektive gård) med information direkt från fältet. Med hjälp av den samlade informationen kan systemet sedan producera underlag till kartor, rapporter och analyser av olika bekämpningslägen. STUDS-DBS ska inte enbart användas under pågående utbrott utan det ska anpassas så att det också kan användas i fredstid, mellan utbrott. En möjlig användning i vardagen är t.ex. salmonellautredningar. 62 Systemet bidrar till att bekämpningsorganisationen snabbt får uppdateringar om beslut och åtgärder som vidtagits av andra aktörer i organisationen, att man snabbt kan identifiera djurbesättningar och att smittspårningen underlättas. 63 Systemet inkluderar också en funktion för elektronisk överföring av provsvar från SVA 64 och andra laboratorier. Funktionen gör det möjligt att förkorta svarstiderna och hantera provsvaren säkrare. Målet är att systemet ska kunna användas av så många aktörer som möjligt, men i första hand av Jordbruksverket, länsstyrelserna och SVA. 65 Tanken är också att systemet ska breddas så att det kan användas för foderspårning vid ett utbrott. 66 Enligt Jordbruksverket, som ansvarar för projektet, går 60 Intervju, Länsstyrelsen i Stockholms län, samt SBS Beskrivningen av STUDS-DBS baseras framför allt på Jordbruksverkets beskrivning i myndighetens risk- och sårbarhetsanalys för 2008, sidorna samt Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar (2007), sidan Se STUDS delprojektrapport, Delprojekt Datorstött beslutstödssystem, sidan 7 63 Riksrevisionens förstudie, Beredskapen mot smittsamma djursjukdomar, (2007), sidan En funktion som har utvecklats i samarbete med SVA 65 Se STUDS delprojektrapport, Delprojekt Datorstött beslutstödssystem, sidan Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, sidorna

21 systemet i dag att använda skarpt. Systemet har tidigare testats vid övningar men skulle behöva prövas vid riktiga utbrott. 67 En struktur för myndighetsgemensam omvärldsbevakning 68 Under 2007 har Jordbruksverket initierat ett arbete som syftar till att etablera en myndighetsgemensam funktion för omvärldsbevakning. Arbetet har bedrivits i en grupp som även involverat representanter från Socialstyrelsen, SVA och Livsmedelsverket. Mer konkret har målet med gruppens arbete varit att skapa en struktur för att aktivt söka, ta emot, analysera, hantera och sprida information om händelser med biologiska ämnen, s.k. B-händelser. 69 Som ett resultat av arbetet finns i dag en fast omvärldsbevakningsfunktion på Jordbruksverket. I ett första skede fokuserar omvärldsbevakningsfunktionen på smittskydd men det finns planer på att också inkludera växtsidan och foderområdet. Epiwebb 70 Epiwebben är en interaktiv webbplats om epizootisjukdomar som i förlängningen syftar till att förbättra den svenska epizootiberedskapen. Webbplatsen riktar sig främst till veterinärer och veterinärstudenter men kan också användas som informationskälla av alla som vill veta mer om epizootisjukdomar, vilken lagstiftning som styr och hur organisationen ser ut vid ett utbrott. Epiwebben är ett samverkansprojekt mellan Livsmedelsverket, SVA, Jordbruksverket, SvDHV och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Projektet har finansierats via anslag 7:5 Krisberedskap, som administreras av KBM. SVA kommer att ta hand om den praktiska administrationen (med uppdateringar etc.) av Epiwebben framöver, men hur det praktiska arbetet ska finansieras är fortfarande oklart. 71 Myndighetsgemensam webbplats samt callcenter I sambandet med utbrottet av fågelinfluensa år 2006 tog KBM fram rutiner för gemensam information till allmänheten i samarbete med ansvariga myndigheter. Bland annat upprättades en myndighetsgemensam webbplats, och ett gemensamt callcenter. Webbplatsen drivs i dag av KBM genom en webbredaktion som arbetar på uppdrag av en myndighetsgemensam arbetsgrupp. Där ingår samtliga myndigheter som har ansvar och roller i samband med fågelinfluensa. Syftet med webbplatsen i dag är framför allt att den ska fungera som en samlad informationsplats 67 Intervju, SJV Jordbruksverkets risk- och sårbarhetsanalys 2008, sidan B-händelser kan definieras som händelser där sjukdomsalstrande mikroorganismer utgör en fara oavsett om spridningen är avsiktlig eller oavsiktlig/naturlig. Exempel på B- händelser är epidemier, epizootier och biologiska stridsmedel. Källa: Krisberedskapsmyndigheten, Samhällets krisberedskap för händelser med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen (CBRN), Fakta september Se 71 SVA,

22 för frågor om fågelinfluensa och som ett komplement till myndigheternas ordinarie webbplatser. 72 WIS Det finns också verktyg för samverkan som inte har utvecklats specifikt för att stötta vid epizootiutbrott, men som ändå fyller en funktion i epizootiberedskapen. Ett sådant verktyg är WIS som utvecklats av Krisberedskapsmyndigheten. WIS är ett webbaserat informationssystem som syftar till att underlätta informationsspridning mellan aktörerna i krishanteringssystemet. Systemet har framför allt utvecklats för att användas i kris men ska också kunna användas i det förebyggande arbetet och som stöd vid övning och utbildning Gemensamma övningar För att testa de arbetssätt och strukturer för samverkan som har utvecklats under åren, arrangerar Jordbruksverket kontinuerligt övningar tillsammans med flera andra aktörer. Övningarna avgränsas på olika sätt, t.ex. genom vissa samverkansformer, sjukdomar, aktörer eller särskilda regioner. Övningar kan också vara inriktade på att öva specifika detaljer i ett visst led av en organisations krishantering eller övergripande funktioner. 74 Med andra ord varierar övningarna i storlek och vissa aktörer övar också oftare än andra. Exempel på övningar som har genomförts på senare tid är t.ex. Övning Foder i september 2007 och Övning Fågel i oktober Vid Övning Foder deltog bland annat Jordbruksverket, SVA, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län samt Lantmännen, Svenskt Foder och Svenska Blå Stjärnan. Syftet var att öva smittspårning och samverkan mellan myndigheter och fodernäringen vid en antagonistisk händelse där foder avsiktligt kontaminerats med mjältbrandsbakterier. 75 Övning Fågel fokuserade på samverkan mellan myndigheter (med inriktning mot information och kommunikation) vid ett utbrott av högpatogen aviär influensa. Övningen arrangerades av Jordbruksverket och Socialstyrelsen och inkluderade även SVA, Livsmedelsverket, SMI, Arbetsmiljöverket, Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Svenska Blå Stjärnan. 76 Andra övningar har varit inriktade på vissa sjukdomar (t.ex. Övning Blåtunga, maj 2008) eller på att testa särskilda delar i Jordbruksverkets organisationsmodell för att hantera epizootier (Övning OLC 77, hösten 2006). 72 För mer information om den myndighetsgemensamma webbplatsen, se 73 KBM:s webbplats, , länk: aspx 74 Utvärdering, Myndighetsövergripande övningar 7, Foder och Fågel, Hösten 2007, SVA 75 Utvärdering, Myndighetsövergripande övningar 7, Foder och Fågel, Hösten 2007, SVA 76 Ibid 77 OLC står för operativa ledningscentraler och är en del av Jordbruksverkets bekämpningsorganisation. De operativa ledningscentralerna ansvarar för huvuddelen av det praktiska bekämpningsarbetet i det område där smittan upptäckts. Se vidare avsnitt 3.3 som beskriver hanteringen av ett utbrott. 22