funkar det att skriva uppsats eller examensarbete Mattias Hartmann

Transkript

1 Så funkar det att skriva uppsats eller examensarbete Mattias Hartmann

2 Förord ddenna skrift har tillkommit i ett samarbete mellan Uppsala universitet och Uppsala studentkår. Den vänder sig till studenter som just ska påbörja eller har påbörjat sitt examensarbete. Behovet av en skrift av detta slag blev uppenbart i samband med en nyligen genomförd undersökning kring examensarbeten. Under 1997 besvarade 36 institutioner och drygt 2000 studenter frågor kring examination av det självständiga arbetet om 10 poäng, det vill säga det examensarbete som krävs för en kandidatexamen eller motsvarande. Undersökningen, som finansierades av Högskoleverket och Uppsala universitet, leddes av en projektgrupp utgående från Uppsala universitets dåvarande ledningsgrupp för kvalitetsfrågor. I det omfattande material som samlats in från Uppsala och Linköpings universitet samt fyra nya högskolor finns ämnen från samtliga fakulteter utom den medicinska representerade. Studenternas svar, oberoende av ämne, visar att examensarbetet, trots all information från institutioner med flera, för många är förknippat med osäkerhet och mycken vånda. Detta tydliga resultat ledde till tanken på en handbok, baserad på erfarenheterna från studentundersökningen och skriven ur ett renodlat studentperspektiv, en handbok avsedd att informera studenter inför deras examensarbete samt stödja och hjälpa dem under arbetets gång. Resultatet blev denna skrift, författad av ordföranden i Uppsala studentkårs sociala utskott under läsåret 1997/1998, Mattias Hartmann, och finansierad med medel från Uppsala universitet. Genom att peka på problem som kan uppstå i samband med det självständiga arbetet och genom att ge tips om hur de kan hanteras och lösas är det projektgruppens förhoppning att handboken ska bidra till att fler studenter kan genomföra sitt examensarbete på ett sätt som ger glädje och tillfredsställelse. Uppsala i maj 1999 Ingegerd Bäcklund Åke Eriksson Christina Gustafsson Margareta Högberg

3 Författarens förord ddet självständiga arbetet är för många av oss studenter någonting annorlunda. Till skillnad från andra kurser tvingas vi helt plötsligt inte bara besvara frågor genom studier av ett bestämt, befintligt material, vi förväntas nu också ställa dem och själva ta reda på hur de kan besvaras. Dessutom ska vi ifrågasätta det vi gjort och försöka bedöma vad vi kunde ha gjort bättre, och hur det i så fall skulle göras. Skillnaderna är otvivelaktigt stora, och i min mening till det bättre. Att påbörja och slutföra ett självständigt arbete är mer lärorikt, mer tillfredsställande, och mer krävande än vad de föregående erfarenheterna från studier på universitets- och högskolenivå ger vid handen. Förutsatt att det görs bra. Den här handboken syftar till att hjälpa alla studenter som läser den att genomföra sitt arbete, oavsett vad det består i och oavsett vid vilken fakultet det bedrivs, bättre, lättare, och överhuvudtaget mer framgångsrikt. I boken diskuteras vanliga problem och hinder i samband med det självständiga arbetet. Men viktigast är att den tar upp metoderna och sätten att lösa dem på. Den kommer att hjälpa dig som student om du bara låter den. Personligen har jag i mitt arbete med att sammanställa de följande sidorna haft stor och mycket bra hjälp av följande personer: Ingegärd Bäcklund, Christina Gustafsson, Margaretha Högberg och Åke Eriksson, samtliga verksamma vid Uppsala universitet. Tack för de insatser ni gjort för att göra texten och dess innehåll bättre! Ni har behövts. Även Mikael Tuominen och Mattias Johansson har bidragit med värdefull kritik under arbetets gång. Uppsala i maj 1999 Mattias Hartmann 4

4 Inledning dden här skriften är till för dig som skriver, eller kommer att skriva, någon typ av uppsats, rapport, promemoria, eller examensarbete, vanligtvis benämnt som självständigt arbete i kursbeskrivningen. Texten syftar till att bistå dig i ditt arbete, redogöra för och tipsa om vanliga problem samt hur de eventuellt kan lösas. För att få maximal användning av materialet är det antagligen bäst att läsa denna handbok innan själva uppsatsarbetet eller examensarbetet påbörjas. Den kan givetvis också vara till hjälp även om man redan har kommit igång. Det finns i skrivande stund ett antal liknande texter som också de avser att bistå studenter i deras arbete, en del av dessa finns listade i en bilaga längst bak i detta häfte. Om du söker mer material om hur det självständiga arbetet kan bedrivas bör du tala med kursansvarige och/eller studievägledaren vid din institution. Förhoppningen är dock att just denna text ska bli något nytt, något som kompletterar det material som redan finns att använda sig av. Den är skriven ur ett studentperspektiv och ger allmänna råd, men tar inte upp i detalj vad som ska finnas med i ett självständigt arbete eller diskuterar vetenskapliga krav och dylikt. Kort sagt är den till för att få färre studenter att misslyckas och fler att lyckas. Materialet riktar sig heller inte mot någon speciell typ av studenter. Oavsett vilken fakultet du läser vid kan innehållet användas till att få tips, idéer, och inspiration till just ditt självständiga arbete. Det finns många fällor och problem på vägen mellan start och mål i ett självständigt arbete, men genom att läsa och begrunda det som står här nedan och på de följande sidorna kommer du förhoppningsvis att klara av att hantera dem bättre. Och det är som sagt så som detta material är tänkt att användas: som hjälp och komplement och förberedelse inför det självständiga arbetet. Genomgående i skriften används orden uppsats, rapport, eller arbete om det självständiga arbetet men hänvisar naturligtvis alla till samma sak. Avsnitten behöver inte läsas i någon speciell ordning. Materialet är skrivet så att det kan användas som en uppslagsbok och har ingen nödvändig eller rangordnad uppdelning. 5

5 Om det självständiga arbetet vvad är då egentligen ett självständigt arbete? Det finns olika definitioner och uttalanden om detta från institutionernas sida och det måste till en början klargöras vad det är som gäller. Man skulle kunna beskriva det självständiga arbetet, alltså C- eller D-uppsatsen, eller examensarbetet, eller vad det nu än kallas, som en uppgift för dig som student att tillsammans med handledaren med stort mått av eget ansvar söka dig fram till ett ämne och precisera problemet att kunna planera arbetet och genomföra det enligt tidsplanen att inte vara alltför beroende av handledaren utan värdera dennes råd och utifrån dessa utveckla sina egna ställningstaganden, göra personliga val och ta ansvar för dessa att aktivt söka ny kunskap att på egen hand söka källor att inte vara bunden av källmaterialet utan på ett kritiskt sätt värdera detta och använda det analytiskt att på ett kreativt och gärna originellt sätt genomföra en analys utgå ende från det material som samlats in att kunna strukturera materialet och utforma en uppsats/rapport inom ämnet skriven på ett adekvat sätt att genomföra arbetet individuellt En del, eller alla de här sakerna är vad som förväntas av just dig, beroende på vilka de specifika bestämmelserna vid din institution är. Och det är också dessa som ligger till grund för hur ditt arbete kommer att bedömas efter att det har färdigställts. Undersök därför noga vad bedömningskriterierna för ditt arbete är, eftersom det är svårt att veta vad du förväntas prestera om du saknar riktlinjer. Det viktigaste att komma ihåg är ändå att det är du och ingen annan som ska och kommer att 6

6 göra det hela! Handledaren kommer att hjälpa till med en hel del saker, men hela tiden på ditt eget initiativ. Eftersom det är din uppgift att ta initiativ är det heller ingen mening med att vänta på att handledaren eller någon annan kommer att göra det. Antingen gör du det själv eller så görs det inte alls. Det finns bara en person i vars intresse det ligger att färdigställa en uppsats/rapport och det är du. Man skulle kunna gå så långt som att säga att själv inte bara är bäste, utan ende dräng! Nu låter ju detta väldigt tungt, och om sanningen ska fram så kan det också vara det. Ett självständigt arbete är inte en tenta, inte en PM, och heller ingenting annat du redan känner till, det är nästan alltid ett helt nytt sätt att arbeta på, och det kräver mer av dig än något annat du tidigare gjort på universitetet. Att skriva en uppsats innebär att du för första gången inte bara ska svara på frågor som på vilken tenta som helst, du ska också ställa dem. Du ska dessutom själv bestämma och ta reda på vilka böcker, vilka undersökningar, vilka experiment, eller annat material, som ska användas för att du ska kunna svara på de frågor du ställer. För att svara på frågorna du ställer måste en metod utarbetas och ett tydligt vetenskapligt problem formuleras, även detta saker som du måste göra själv. Efterhand kommer du att stöta på problem i dina undersökningar, bromsas upp av frågor som står obesvarade, upptäcka att ditt material inte ger svaren du behöver, och då måste du hitta nytt material, tänka ut nya lösningar, formulera om problemen, eller kanske till och med sänka ambitionerna i samband med undersökningen. Efter att till slut ha skrivit en uppsats, där dina frågor, svar, undersökningsmetoder, tillvägagångssätt och ditt material redovisas ska du kanske presentera arbetet muntligt vid ett seminarium och då alltså försvara dina ställningstaganden, avväganden, och val. Allt detta saker som ingen kommer att ta ansvar för utom du själv. En person har rent formellt ansvaret för att du får hjälp, och ger också den hjälpen handledaren. Handledaren ska guida, hjälpa, och stödja dig på vägen med alla de saker som nämnts ovan, men det är fortfarande du som ska utföra dem. En handledare är aldrig mer än ett stöd, en resurs, och en rutinerad hjälp, men huvudsakligen är ett självständigt arbete just väldigt självständigt. Det innebär mer ansvar, men också större valfrihet och större makt, och det innebär definitivt också mer arbete jämfört med andra kurser. 7

7 Faran för dig ligger alltså i att tro att handledaren kommer att ta tag i dina problem kring vissa delar i uppsatsen, något som endast kommer att hända om du ser till att det blir en diskussion kring dem, och förutsättningen för detta är att lämna in material i god tid före ett bestämt möte där ni sedan kan arbeta tillsammans med exempelvis frågeställningen eller problemformuleringen i uppsatsen. Ofta kan det i det material om uppsatsskrivande som finns vid institutionen låta som om studenten endast behöver medverka eller delta i utformandet av vissa delar av uppsatsen, men det är knappast så det brukar vara. En handledning innebär hjälp och stöd och idébollande kring problem i uppsatsen, men det är alltid du själv som måste bestämma hur du tänker gå till väga och framförallt ha idéer att ta upp i samband med diskussionerna som förs med handledaren. De beslut som fattas sker naturligtvis i samråd med handledaren, och denne kan vara en stor hjälp om du så vill i utformandet av uppsatsens huvudsakliga delar, men det innebär inte att handledaren kommer att ta ansvar för att det verkligen blir så eller sätta sig ner och komma med klara linjer för ditt arbete. Slutligen, för att inte bli alltför defaitistisk eller olycksbådande, bör det också påpekas att uppsatsarbete är någonting roligt, spännande, och intressant. Jobbigare än normalt, men mer stimulerande och utvecklande. Kom ihåg! 3 Att skriva uppsats/rapport kan vara något helt nytt 3 Du ska inte bara svara på frågor längre du ska också ställa dem 3 Ingen utom du själv bär ansvar för att uppsatsen blir klar 3 Det blir mer jobb än med en tenta 3 Handledaren är din främsta hjälp använd den 3 Uppsatsarbete är roligt (tro det eller ej!) 8

8 Om att börja mmånga gånger beror de problem (se om de vanligaste problemen s 14) med det självständiga arbetet som uppstår på en enda sak, enligt studenter själva i alla fall, nämligen det svåra i att börja. Hur börjar man? Med vad börjar man? Och vad ska jag göra om det inte går att komma igång på något enkelt sätt? Givetvis finns det ingen patentlösning på det här problemet. Att bara börja är ju dit man vill nå så klart, men vad ligger då bakom det hela? Varför börjar man inte? 3 Man börjar inte för att man inte vågar bestämma sig för vad man ska göra. Om man har bestämt sig, om man säger till sig själv (och andra) att detta är mitt ämne, mitt syfte, mitt arbete då finns det ingen väg tillbaka. Men det är läskigt att bestämma sig och man blir orolig, så orolig att man inte vågar bestämma sig. Oron har sin grund i tankar som att det kanske finns något ämne, någon frågeställning, som är roligare och bättre att jobba med. Den består också i att vi i och med början har lovat ett slut. Jag måste producera något som kommer att bedömas, mitt arbete och min förmåga kommer att betygsättas, något som egentligen är ganska tillfredsställande men obehagligt på samma gång. För att fly undan att behöva bli bedömda undviker vi att producera det som ska upp till bedömning, och det bästa sättet att undvika att producera något är att inte ens påbörja det. 3 Att börja är följaktligen att bestämma sig. 3 Att börja är att säga: det är det här jag ska göra, och jag ska göra det på det här eller det där viset. Nu gäller det bara att övervinna sig själv och bestämma sig, eftersom man hela tiden fördröjer beslutet och undviker att ta ställning till det. Ett smart sätt att tvinga sig själv till att bestämma sig är att skriva något kort om en idé som man har och ge det till handledaren och kom- 9

9 pisar och kursare. Skriv alltså helt enkelt ned vad du vill göra, oavsett hur klar eller oklar tanken är, oavsett hur långt eller kort det blir, och låt andra läsa det. Se till att handledaren läser detta så fort som möjligt och sätt upp en tid för när ni ska diskutera igenom det du skrivit samtidigt som du överlämnar idén (eller varför inte idéerna?). I och med att du skriver ned idén tvingas du också att tydligare formulera vad det är du tänker på. Att skriva är förvisso att begränsa och sätta upp ramar, men det är framförallt att bestämma sig. När du formulerar idén skriftligt har du bestämt dig för hur du presenterar den för andra människor och därmed för vad förutsättningen för deras uppfattning av den är, idén har getts form för såväl dig själv som för andra. 3 Att bestämma sig är följaktligen att skriva. 3 Att skriva är att säga: det här är min idé, vad tycker ni om den?. Om du har skrivit något, gett det till handledaren, talat igenom idén, förkastat eller accepterat den, så har du börjat ditt arbete. Kanske kommer det du skrivit användas i arbetet eller kanske blir det bara ett internt arbetsmaterial för dig och din handledare, det spelar ingen större roll. Det viktiga är att du har bestämt dig för att antingen använda en idé eller för att fortsätta leta efter en annan. För det är precis vad du måste göra om du eller handledaren inte accepterar idén, då ska du skriva ned en annan, och en annan, och så vidare. Ända till den punkt där du tillsammans med handledaren beslutar dig för att en idé ska användas. Men om man inte har några idéer då? Något som för övrigt inte är helt ovanligt. Det gäller att våga börja spåna helt enkelt. 3 Brainstorma 3 Snacka med kompisar och kursare om vad de gör 3 Läs material/böcker/artiklar om sådant som intresserar dig 3 Kolla på institutionen och med handledaren om någon håller på med något projekt som du kan ta del i eller arbeta med/kring Det viktigaste är som sagt att du skriver något, så fort som möjligt, och det spelar ingen roll om det är mycket eller litet, utförligt eller oklart. Bara det finns något att diskutera och prata om så följer mycket automatiskt därpå, då finns det något för dig och din handledare att ta fasta på så att säga. 10

10 Ovan kom vi fram till att börja är att bestämma sig och att bestämma sig är att skriva. Det betyder att börja är att skriva, och att vara säker på hur man gör det är inte så lätt, men det är vad det innebär att börja och det går inte att komma undan. Ingen kommer heller att göra det åt dig. Så för att börja måste du skriva, och för att skriva måste du bestämma dig, och det är otäckt att bestämma sig, när man dessutom för en gångs skull kan läsa om vad som helst, och skriva om vad som helst. Men det är samtidigt bättre att göra någonting av allt det du vill göra än att hela tiden vänta på det du vill mest. Den perfekta idén eller det perfekta ämnet kommer aldrig att dyka upp, för hur är det möjligt att veta vilken eller vad det är? Därför kan det vara klokt att ta fasta på första bästa idé som verkar vettig, och genomföra den från början till slut. Kom ihåg! 3 Man undviker att börja för att man inte vågar 3 Att börja är att bestämma sig 3 Att bestämma sig är att skriva 3 Att börja är att skriva 3 Det är inte viktigt att skriva mycket eller välutvecklat det är viktigt att skriva något 3 Alla idéer förtjänar att prövas 3 Våga skriva 11

11 Om handledningstid dden tid som din handledare lägger på uppsatshandledning varierar från institution till institution. Vanligast är att mellan timmar (där 1 timme = 60 min) avsätts för studenten, men kom ihåg att detta inkluderar den tid som läggs ner på att läsa utkast och övriga förberedelser samt bedömningen av slutprodukten, det är inte ren mötestid så att säga. Se till att så fort som möjligt ta reda på exakt hur mycket tid som står till ditt förfogande med handledaren, vilket antagligen bäst görs på institutionen hos studievägledaren eller dylikt. I och med att olika praxis gäller vid olika institutioner är det inte alltid helt klart för handledaren vad dennes åligganden egentligen består i. Därför är det bättre att undersöka saker som handledningstid med någon annan än handledaren själv. Samtidigt är det bra att kunna hänvisa till institutionen om det uppstår problem med läraren om hur mycket tid du kan utnyttja till handledning, något som ofta händer i fall där studenter upplever det som i det närmaste omöjligt att ens få tag i handledaren för att boka tid för möte. Då, och i andra lägen, bör du som student kunna kritisera en lärare utan att behöva vara rädd för att detta riskerar och försämrar handledarrelationen, vilket är viktigt att komma ihåg. Dessutom måste man ju veta vad som verkligen gäller, varför det bör redas ut ordentligt. Det absolut viktigaste att lägga på minnet är trots allt att många studenter undviker, missar, eller inte bryr sig om att tillvarata den tid för handledning som faktiskt finns! Ofta kontaktas handledaren i början av arbetet, kanske en eller par gånger, och sedan upprepas detta strax innan uppsatsen färdigställs, ett förfarande som knappast bidrar till bästa möjliga resultat. Naturligtvis måste man inte ha mycket kontakt med handledaren om man inte vill, och det finns många som klarar sig alldeles utmärkt utan detta. Men det vanligaste är ändå att de som undviker att utnyttja handledaren under arbetets gång misslyckas lämna in uppsatsen i tid, eller måste komplettera och bättra på den efter inläm- 12

12 ning. I värsta fall kan det bli aktuellt att skriva om hela uppsatsen. Dålig handledarkontakt innebär för de flesta att det blir problem med tidsplanen, vilket i sin tur beror på att man inte har tagit hjälp med syfte, metod, problemformulering, eller avgränsning av uppsatsen. Problem med dessa saker brukar innebära förseningar eftersom det är omöjligt att fokusera på vad som ska göras om man inte exakt har bestämt vad det är som ska göras. Många verkar tycka att det är jobbigt och svårt att jobba med en handledare och undviker därför detta i alltför stor utsträckning. Den uppfattningen är nog också ganska riktig egentligen! Givetvis är det jobbigt att ständigt få bakläxa på det man gör, men det är samtidigt det som allting går ut på, att få kritik som möjliggör förbättringar av ens arbete innan det är färdigställt. Så, med andra ord ja, det är mycket jobbigt att träffa handledaren regelbundet och få granskning och kritik på arbetet, men som konstaterades ovan, så är det mycket nytt med det självständiga arbetet jämfört med andra examinationsformer, och det är inte lätt! Samtidigt, vilket även detta nämndes ovan, är just den oberoende kritiken från handledaren bra eftersom den lär dig mer om ditt arbete, vilket är själva essensen med handledning skulle man kunna säga. Att handledaren är beredd att kritisera det du gör ger dig möjlighet att förbättra och ytterligare slipa din undersökning. Och även om det känns drygt ibland är det bättre med en handledare som finner ditt arbete värt att kritiseras, och bryr sig om att det ska bli bättre, än en som inte engagerar sig och därmed heller inte hjälper dig. Hjälp innebär engagemang i det någon annan gör och i det här fallet leder engagemanget till kritik kritik som kommer dig till nytta. Kom ihåg! 3 Ta reda på hur mycket tid din institution lägger på handledning 3 Kontakta handledaren och planera vad ni ska göra med tiden 3 Utnyttja all den tid du har till förfogande 13

13 Om befintliga handböcker llyckligtvis för den vetgirige finns det redan en stor mängd handböcker och tips i skriftlig form, dels på centrala studievägledningen, dels ibland på institutionerna. Lärare och forskare författar ofta mindre häften eller instruktioner med information som kan vara intressanta att läsa innan och medan man lägger upp arbetet. Om inte, så kräv av institutionen att de skriver ihop ett kortare faktablad om vad som gäller. Instruktioner av dessa slag brukar vara bra eftersom de bygger på och tar upp de mest förekommande problemen för en uppsatsskrivande student. Ytterligare en metod att hitta material som hjälper dig med hur det självständiga arbetet ska bedrivas är DISA, universitetets databas, och LIBRIS där alla universitets och högskolors böcker står med. Leta på ord eller titlar som till exempel uppsats och handbok för att finna hjälpmedel inför uppsatsen. Det bästa är förstås att leta på en större mängd olika ord, titlar, och kombinationer av dessa, till dess att du är nöjd med resultatet. De böcker du sedan läser kan i sin tur innehålla vidarehänvisningar till annat intressant material, undersök därför gärna litteratur- och referensförteckningar för att få fler tips och mer att läsa. Allting kanske dessutom inte behöver läsas, i många fall är det bara delar eller delar av delar som är värt att studera närmare för ditt syfte, vilket det nu än må vara. Använd dig inte av för många handböcker utan försök sortera ut det du känner är viktigt för dig, saker som du inte redan har koll på till exempel. För att underlätta för dig som uppsatsskrivande student finns längst bak en lista över ett antal befintliga handböcker och annan relevant litteratur. Om du inte hittar någonting som verkar matnyttigt, tala i så fall med din handledare och/eller studievägledare. 14

14 Kom ihåg! 3 Det finns en mängd uppsatshandböcker som hjälpmedel 3 I DISA kan du hitta mer material som hjälper dig svara på frågor om hur arbetet ska läggas upp och utföras 3 Skaffa handledningsmaterial om sådant som du vill veta mer om inte om det du redan har koll på 3 Fråga studievägledaren om institutionens material kring dessa frågor 15

15 Om handledning fför att du ska lyckas är ett gott samarbete med handledaren av största vikt, och du ska se handledaren som en positiv resurs i ditt arbete. Men det är inte alltid så lätt att innan man skrivit uppsats veta hur samarbetet med handledaren ska gå till på bästa sätt, även om det givetvis ganska enkelt går att nämna saker som definitivt känns viktiga. Men varför inte redovisa några resultat från en undersökning som verkligen ger svar på frågan: vad tycker studenter är bra handledning? Ganska snabbt visar det sig att det finns en mängd olika uppfattningar om detta, men också en hel del som i princip alla studenter är överrens om bör ingå. Resultaten nedan härrör från en enkätundersökning som drygt 2000 studenter vid Uppsala och Linköping universitet och ett antal högskolor deltog i, och visar på vad dessa studenters åsikter kring uppsatshandledning är (se slutnoter s 23). Följande ingår enligt enkätsvaren i bra handledning: 3 Konstruktiv kritik 3 Bollande av idéer 3 Tips om litteratur, material, källor 3 Information om regler rörande formalia 3 Hjälp om/när man kör fast 3 Intresse och engagemang 3 Tillgänglighet 3 Vetenskaplig kompetens 3 Ämneskompetens 3 Mentorskap och allmänt stöd 3 Hjälp till självhjälp att veta när och hur man ska hjälpa 3 Specifik hjälp exempelvis vad gäller teknisk apparatur 3 Respekt och öppenhet Med konstruktiv kritik menas att din handledare ska kunna säga vad som är bra och dåligt i det som diskuteras utan att för den sakens skull 16

16 racka ner eller klaga på ditt arbete. Syftet för både lärare och student måste ju vara att tillsammans se till att uppsatsen blir så bra som möjligt. Men lika jobbigt som det är att ständigt få bakläxa av en handledare är frånvaron av negativa kommentarer, eftersom det på samma sätt som ständig uppläxning inte ger några incitament att omarbeta uppsatsen. Respekt och öppenhet är viktigt i det här sammanhanget. Studenter som har haft en bra personlig relation till sin handledare lyckas oftast bättre än de som inte haft det. För det första skapar det en lyckad arbetssituation allmänt, det känns bra, och för det andra brukar det leda till mer fria och tydliga diskussioner där både lärare och student upplever det som enkelt att ta upp problem i uppsatsen, och vad viktigare är, komma fram till en gemensam lösning på dem. Att kunna bolla idéer dels vad gäller den vetenskapliga metoden, problemformuleringen, avgränsningen, och så vidare, dels rent sakmässigt eller ämnesmässigt, är ännu en viktig del av ett lyckat handledarskap. Tillsammans med handledaren bör du som student kunna ta upp saker du funderar över i arbetet, problem som inte blivit lösta, problem som kommer att dyka upp, och frågan om det går förbättra de lösningar som redan konstruerats. Det är även en handledares uppgift att säga stopp om du är på väg att göra saker som kan bli fatala för arbetet. Ofta är det svårt som student att se problem med de idéer man har varför du måste lära dig att lita på handledaren om denne påstår att det är fara å färde. Det är ingenting ovanligt att en handledare helt enkelt inte tillåter att du gör vissa saker, speciellt om det kan leda till olösliga problem av något slag. I samband med detta är det viktigt att ha en engagerad och intresserad handledare som verkligen finner ditt arbete spännande och relevant. Det bästa du kan göra i det här sammanhanget är att försöka hitta en handledare som verkar kunna bli intresserad av vad det nu är du håller på med, och sedan undersöka om det är så. Resonera gärna med dig själv om vad det är du tror du vill ha för typ av handledare. Allas behov är olika och det är antagligen du som bäst känner ditt eget. Tala med lärare och forskare vid institutionen. Ta reda på vilka som ligger i närheten av vad du söker, och försök få någon av dem att handleda dig. På så sätt får man bättre förutsättningar för en lyckad och effektiv handledning. 17

17 För vissa kan det vara bra om handledaren är specifikt insatt i vad du håller på med, det vill säga har hög ämneskompetens. Detta underlättar för att kunna lösa mer definierade vetenskapliga problem och klurigheter, samt få tips om vad som ska eller kan läsas för att öka kunskaperna inom ett visst område. Ämneskompetensen är extra viktig inom vissa ämnen och områden, där problem inte alltid kan lösas utan en mycket insatt persons hjälp. Hör med institutionen om vad som brukar rekommenderas för just ditt ämne. Ämneskunskapen är nu inte bara för det en nödvändighet. En handledare som inte kan ditt ämne utan och innan kan till exempel reflektera mer fritt kring arbetet vilket blir värdefullt på ett annat sätt. Du måste försöka bedöma vad som passar just dig och ditt arbete bäst. Ytterligare något som blir viktigt efter att handledare och student börjat samarbeta är tillgängligheten. Många studenter upplever det som svårt att få tag i sin handledare. Det finns tyvärr ingen självklar lösning på detta, men det man kan göra är att i förväg försöka bedöma hur pass upptagen en handledare verkar vara. En forskare med mycket olika uppdrag, kanske på olika orter i landet eller till och med utomlands, kommer givetvis att bli svår att samarbeta med eftersom det finns mindre tid till förfogande. Att på ett tidigt stadium göra klart med handledaren vad som gäller kring möten och träffar är också viktigt så att båda parter vet hur samarbetet kommer att ta sin form rent arbetsmässigt. I övrigt är det bara att försöka lära sig de lämpligaste tiderna att ringa sin handledare och när möten vanligtvis är lämpliga. Även detta är något som man kan kolla upp med en handledare innan man beslutar om ett samarbete. Kom ihåg! 3 Försök leta rätt på en handledare som passar just dig 3 Att hitta och samarbeta med den rätta handledaren är en del av det självständiga arbetet 3 Resonera kring vad du vill ha ut av din handledning 3 Ämneskompetens kan vara viktigt beroende på vad du läser kolla med institutionen 3 Tillgänglighet är viktigt 3 Gör tidigt klart med handledaren vad som gäller kring möten och dylikt 18

18 Om de vanligaste problemen mmånga problem uppstår i arbetet med en uppsats eller ett examensarbete, men vilket är det absolut mest framträdande? För att säga det med ett ord: tidsplanen. Att inte hålla tiden, lämna in för sent eller inte lämna in överhuvudtaget, är alltså problemet, som drabbar en väldigt stor andel studenter. Men hur ska man då undvika detta problem? Till att börja med måste problemet identifieras närmare. Vad är orsaken till att inte tidsplanen håller? Erfarenheten visar att det beror på framförallt två saker: 3 avgränsningen av problemet i arbetet 3 avgränsningen av arbetets omfattning De här två orsaksfaktorerna hör givetvis ihop. Att inte tydligt avgränsa vad det är som ska utföras under arbetets gång, vilken eller vilka frågor som man ska försöka besvara, leder oundvikligen till att avgränsningen av arbetets omfattning, vad som måste göras för att frågan eller frågorna ska kunna besvaras, antingen sväller till orimliga proportioner eller blir såpass otydligt att det är svårt att veta vad som ska göras, och i vilken ordning. Resultatet blir en fördröjning och förskjutning i tidsplanen på grund av osäkerhet kring vad som ska göras eller helt enkelt för mycket att göra för att det ska vara realistiskt att hinna med. Ofta blir arbetet för stort med andra ord. Eller för oklart för en själv, man vet inte vad det är som ska göras. Misstaget som begås är att försöka göra för mycket och/eller att man inte tydligt nog formulerar vad det är som ska göras. Lösningen på de två skilda problemen är dock densamma: jobba i nära samarbete med handledaren! En del klarar sig självklart på egen hand, och det är inget fel med det, men handledaren finns just för att hjälpa till med sådana här problem och avvägningar, så varför inte utnyttja den resursen? Handledaren är inte bara en diskussionspartner, vilket även kompisar och kursare kan och bör vara, utan vad gäller vissa delar av arbetet har handledaren hö- 19

19 gre kompetens och bättre förutsättningar för att hjälpa dig att lösa dina problem. Frågor om avgränsning är sådana delar. Se därför till att din handledare noga övervakar din avgränsning av problemformuleringen och arbetets omfattning. Kom ihåg! 3 Tidsplanen och avgränsningar är de vanligaste problemen 3 Arbeta extra nära och mycket med handledaren vad gäller dessa två saker 20

20 Om externa arbeten mmed ett externt arbete menas ett arbete som sker i samarbete med exempelvis ett företag eller en från universitetet fristående forskningsgrupp eller dylikt. Det vanligaste är att man som student ingår i ett forskningsprojekt (eller grupp av annat slag), utför en del av en större uppgift och sedan presenterar det arbete man gjort i en uppsats eller ett examensarbete. Rent praktiskt brukar detta innebära att man jobbar på företaget ifråga några månader under terminen. Externa arbeten är mycket vanligt förekommande bland ekonomer, naturvetare, datavetare, farmaceuter och teknologer, men förekommer även inom andra fakulteter, dock inte i lika hög utsträckning. Det står inte alltid från början klart vad som egentligen gäller angående handledarskapet. Det kan exempelvis vara så att du har en examinator på universitetet, men endast handledare vid företaget. Men det kan också vara så att du har handledare på båda ställena och en examinator. Möjligheterna är många. Därför är det mycket viktigt att du omedelbart reder ut exakt vad det är som gäller i samband med ditt externa arbete. Vem eller vilka är din(a) handledare? Vem är din examinator? Ett annat problem i samband med det externa arbetet är kontakten med universitetet och kanske framförallt handledaren på institutionen. Företagets handledare träffar man oftast varje dag och han/hon finns där för att lösa de dagliga problem som uppstår på jobbet, men inte de du har med uppsatsen som ska lämnas till universitetet. Om du har en handledare på universitetet, försök då hålla kontakten under tiden du arbetar med projektet. Kom också ihåg att din uppsats, eller rapport, som är grunden för din examen på universitetet inte nödvändigtvis har något värde för företaget. Om det inte är så att samma arbete ska lämnas till båda parter naturligtvis. Meningen är dock vanligtvis att en rapport eller en PM skrivs för företagets räkning medan uppsatsen du lämnar in till handle- 21

21 daren på universitetet är en helt annan produkt. Hur det går för dig och din uppsats på universitetet är något som du själv får helt eget ansvar för, företaget nöjer sig oftast med att resultaten från undersökning redovisas på något sätt. Samtidigt kommer inte institutionen att direkt jaga dig på företaget så att säga. Du blir dessutom svårare att nå för universitetet, något som brukar leda till att uppsatser, rapporter, och examensarbeten som är externa blir försenade på grund av dålig handledarkontakt. Ytterligare en sak som måste uppmärksammas i samband med externa arbeten är att det helt enkelt kan bli mer jobb att göra! Du kanske behöver skriva en rapport för företaget eller projektet och en för universitetet, och även om det går att dra nytta av arbetena för att hindra dubbelarbete är det oftast stor skillnad dem emellan på grund av olikheten i vad som krävs i rapporteringen. Universitetet vill ha en tydlig vetenskaplig anknytning med allt vad det innebär i form av problemställning, avgränsning, metod, och analys, medan företaget vanligtvis behöver en helt annan form av presentation av det arbete som har utförts. Ett sätt att lösa problemen är att försöka samordna det hela, vilket egentligen bara kan ske på ett sätt: Försök se till att den uppsats som lämnas in till universitetet är något som också företaget accepterar. Detta eftersom du först och främst måste uppfylla kraven från universitetet, det gäller bara att övertyga företaget om att samma text är precis vad de behöver. För att maximera chanserna för detta kan det vara vettigt att försöka få de två handledare du har att bli koordinerade, försök öppna en dialog dem emellan och uttala en önskan om att samordning sker, helst av allt på ett sådant sätt så att du bara behöver skriva en uppsats. Kom ihåg! 3 Red omedelbart ut hur handledarsituationen ser ut i detalj 3 Det kan bli extra arbete jämfört med vanliga uppsatser 3 Du kommer eventuellt att ha två handledare 3 Se i så fall till att hålla regelbunden kontakt med båda handledarna 3 Försök koordinera de två handledarna om möjligt 3 Undvik att skriva två arbeten om det går att lösa på annat sätt 22

22 Om kursare och kompisar nnågot som många studenter missar i samband med det självständiga arbetet är den resurs och hjälp som finns i kursare och kompisar. För det första är det alltid bra med fler medhjälpare än bara en (dvs handledaren), för det andra lär man sig mycket av att hjälpa andra (vilket brukar vara priset för att få hjälp), och för det tredje är det trist och jobbigt att arbeta ensam, utan kontakt med andra. Givetvis har studenter ofta kontakt (-er) med kompisar och kursare under uppsatsarbete men det brukar inte vara så strukturerat eller effektivt. Det är inget fel med att bara fika tillsammans på rasterna, men det är omöjligt att få hjälp om man bara fikar, det gäller därför att se till att andra blir rejält insatta i vad just du håller på med. Det viktigaste därvid är att få någon eller några att läsa det du håller på att skriva, vilket naturligtvis förutsätter att du har skrivit någonting som de kan få, men det är också bra eftersom det motiverar dig att sätta igång med den delen av arbetet. Under läsperioder är det bra att försöka hitta folk som är kunniga i just det du läser eller arbetar med (förutom handledaren som sagt), och då kan det inte bara vara aktuellt med kursare och kompisar utan även andra forskare och doktorander, ytterligare en outnyttjad resurs! Ta helt enkelt kontakt med folk som håller på med saker som ligger nära det du arbetar med. Detta kan du kolla med studievägledare, prefekt, eller enklast med din egen handledare som brukar ha koll på vad andra på institutionen gör. Men varför inte sträcka sig vidare än så? Hör efter och leta på andra institutioner än din egen, och andra universitet och högskolor. Anta att ingen på institutionen är särskilt insatt i ditt ämne, försök då hitta någon som är det! Ofta blir folk intresserade och hjälpsamma om man håller på med liknande saker, det är därför inte särskilt svårt att få tag i extra handledare som komplement och utökning av den ordinarie. Det handlar helt enkelt om att få så mycket input som 23

23 möjligt på det man gör, och chanserna för detta ökar naturligtvis ju fler som läser och kommenterar din uppsats. Kom ihåg! 3 Jobba med kursare och kompisar 3 Leta rätt på andra intresserade forskare och/eller doktorander 3 Undersök andra institutioner 3 Kolla upp andra universitet och högskolor 3 Se till att de som du kontaktar kan få något skriftligt om vad du gör ett utkast eller ett kapitel från uppsatsen/rapporten 24

24 Om allvarliga problem pproblem är allt en uppsats handlar om kan det ibland kännas som. Mycket jobb, hård press, lite tid, och svåra uppgifter att klara av. Framförallt två saker kan bli allvarliga problem i samband med ett arbete, tidsplanen och handledaren. Det vanligaste problemet, som kan bli allvarligt dessutom, är att inte hinna med att lämna in uppsatsen i tid. Ju mer försenad en uppsats blir desto mindre sannolikt är det att den överhuvudtaget kommer att färdigställas, något som måste betraktas som allvarligt. Samtidigt kan det ändå inträffa att uppsatsen blir försenad, men det behöver inte nödvändigtvis innebära en katastrof. Generellt kan det sägas att om uppsatsarbetet pågår i mer än två terminer så minskar chanserna för att bli klar avsevärt. Misstaget som de studenter gör som inte bara blir försenade, utan aldrig klara, är att de inte upprätthåller kontakten med handledaren. Över sommaren är detta svårare än vanligt, men absolut nödvändigt om du ska få någonting gjort. Det hela är inte så svårt som det låter. Handledaren har ju ofta en viss tids semester på sommaren, så normal handledning blir vanligtvis inte aktuellt. Däremot kan ni komma överrens om att höras av, eller helt enkelt sätta upp ett datum för när du ska ha skrivit eller redovisat en viss del av arbetet. Genom att ha någon typ av handledarkontakt under sommaren kan du sätta press på dig själv att arbeta med uppsatsen press som garanterat behövs när solen skiner och det är varmt ute. Studenter som släpper handledarkontakten helt eller delvis blir så gott som alltid klara senare än andra, och det är också i den gruppen som de finns som aldrig färdigställer sin uppsats/rapport. De som sedan slutligen blir klara får dessutom genomgående sämre resultat vid betygsättningen. Ytterligare något som måste övervägas i vissa fall, om man kört fast ordentligt till exempel, är att byta ämne och/eller uppgift. Givetvis är 25

25 detta inte så bra om du redan kommit en bit på vägen, däremot kan det faktiskt bli nödvändigt om du upptäcker att du inte kan lösa problemen i uppsatsen. Om det till exempel fattas material, eller om andra oförutsägbara händelser äger rum. Att byta ämne kan även vara något som gör att du kommer igång om du inte har börjat, och om ingenting i alla fall inte har blivit gjort så spelar det inte så stor roll. Detta måste dock diskuteras igenom ordentligt med handledaren. Byt absolut inte ämne utan att kontakta handledaren! Problem med handledaren är inte lika vanligt som att tidsplanen spricker, men är icke desto mindre ofta förekommande. Det kan handla om småsaker, men det kan även ligga på en helt annan nivå. Att ha en dålig personlig relation till din handledare kan betyda mycket, men så länge det bara innebär att ni inte gillar varandra finns det heller ingenting annat att göra än att själv ta tag i det. Ni har en arbetsrelation, och den måste fungera, det är prioritet nummer ett. Att ha en djupare personlig relation till sin handledare är något nästan alla vill ha, men ingenting som man kan kräva. Av en handledare kan du kräva ett professionellt bemötande, respekt för ditt arbete, och en kreativ diskussionspartner på lika villkor. Men du kan inte kräva en vän, heller inte den entusiasm som en vän visar för ens arbete. Det är något som du måste söka på annat håll. Något som dock kan vara ett problem är att handledaren är för ointresserad och loj, eller överdrivet positiv, ingetdera särskilt kreativt för dig som student för att göra uppsatsen bättre. Man kan också uppleva att handledaren inte är nåbar eller är svår att få tag i, eller så är kanske handledaren inte tillräckligt insatt i ditt ämne. Om du upplever det som att din handledare är dålig för dig och ditt arbete ska du försöka byta handledare. Det är inte säkert att det går, men det går att försöka, och det går att kräva. Har man en bra motivering måste institutionen ta ditt krav på allvar, och det är dit du ska vända dig om du vill byta handledare. Ta reda på (via studievägledaren exempelvis) exakt vem det är du ska tala med. Att byta handledare är nu inte särskilt vanligt bland studenter, antagligen för att man inte ser det som en möjlighet och/eller inte vågar. Det bör dock utan tvivel ses som något fullt genomförbart, handledaren är en students viktigaste hjälp, och får man inte det som behövs ska man försöka hitta det hos någon annan. Om samarbetet inte fungerar till- 26

26 fredsställande och det inte går att förbättra i tillräckligt hög grad, måste någonting göras. Det är ditt arbete som blir lidande av en dålig handledare. Kom ihåg! 3 Det behöver inte vara en katastrof att bli något försenad om det är inom tvåterminersgränsen och du har regelbunden kontakt med handledaren 3 Upprätthåll alltid någon typ av kontakt över sommaren med handledaren 3 Att byta ämne kan vara nödvändigt i vissa lägen 3 Byt aldrig ämne utan att diskutera med handledaren först 3 Vissa saker går att kräva av en handledare och vissa inte 3 Det går att byta handledare om man verkligen vill 3 Du bör byta handledare om det verkligen behövs 27

27 Om ventileringsseminariet (om att slutföra) vvanligtvis, men inte alltid, använder sig institutionen av ett så kallat ventileringseminarium (eller opposition) för att studenten ska redovisa sitt självständiga arbete. Vid ett sådant seminarium är det meningen att du ska försvara överväganden, ställningstaganden, och slutsatser mot opponentens attacker. En opponent fungerar som granskare av uppsatsen och är oftast student själv. Du kommer dessutom själv att opponera på en annans arbete eftersom det på många institutioner är en viktig del av examinationen av det självständiga arbetet. Seminariet innebär med andra ord att du och opponenten, och andra åhörare, för en diskussion om vad som gjorts i arbetet, varför det gjorts på ett visst sätt och inte ett annat, och vad som eventuellt skulle kunna ha gjorts bättre. Poängen är att du ska lära dig mer om vad du har gjort och vad du kan förbättra till nästa gång, om man så vill skulle man kunna säga att en opposition exponerar eventuella svagheter i din arbetsmetod som du antagligen inte upptäcker på egen hand utan behöver denna hjälp för att se Hur kan du då förbereda dig för ventileringseminariet? Ta för det första reda på hur just din institution går till väga vad gäller tid, omfattning, och typ av opposition, och gör detta i god tid innan du ska upp med ditt arbete. Gå sedan på någon annans opposition innan du går på din egen, eller ännu hellre gå på flera. Men se till att läsa in dig ordentligt på arbetena som behandlas, annars blir det tämligen poänglöst att delta och svårt att förstå vad diskussionen egentligen rör sig om. Att få en förståelse för hur en opposition går till på din heminstitution är en stor fördel inför det som komma skall. Dessutom, vilket inte är oviktigt, kan det ge dig idéer och värdefulla tips inför det arbete du har framför dig, inte bara vad gäller själva ventileringen. Det är också en bra idé att be din handledare förbereda dig på oppositionen, antingen genom att berätta om hur det brukar gå till eller varför inte be om en grillning på förhand, innan den riktiga oppositionen 28

28 kommer! På så sätt kan du förbereda dig på vad opponenten kommer att ta upp och undvika försåtliga minor. Handledaren måste naturligtvis inte gå med på att göra detta, det kan uppfattas som något som studenten ska ta ansvar för utan lärarens inblandning, men det gör ingenting. Be då en kursare eller kompis att göra det istället! På samma sätt kan du öva inför din egen uppgift som opponent, något som är minst lika viktigt som att försvara sitt eget arbete är nämligen att kunna kritisk granska och diskutera andras alster. Även här kan du lära dig mycket genom att gå på andras ventileringar. Och varför inte rent utav skuggopponera på någon av dessa! Förbered på egen hand en fiktiv opposition och jämför sedan efteråt om opponenten tog upp samma saker som du skulle ha tagit upp om du vore opponent. Svårast, men absolut viktigast, är att öva upp sig på att vara självkritisk. Om du under hela arbetets gång kan förmå dig att kritisera det du gör och ständigt omarbeta materialet kommer uppsatsen att bli lyckad, och likaså oppositionen. Det är väldigt svårt att ständigt riva upp det man precis har gjort och kritisera det man just kommit fram till eller skrivit, men det är det enda sättet att se misstag och få till förbättringar, och det lönar sig att ta ett steg tillbaka ena dagen om du nästa kan ta två steg framåt. Och detta är egentligen vad forskning handlar om, att ständigt kritiskt granska vad du gör, och ständigt ifrågasätta dina lösningar, idéer och slutsatser. Kom ihåg! 3 Ta reda på hur en opposition ser ut på just din institution 3 Gå på andras oppositioner före din egen väl förberedd 3 Be din handledare om hjälp inför seminariet 3 Låt någon opponera på ditt arbete före den riktiga oppositionen 3 Öva själv på att vara opponent genom att skuggopponera 29

29 Avslutning oom du råkar ut för olika problem med ditt självständiga arbete eller har frågor och funderingar kring vilka rättigheter du har som student, eller om du vill veta vad man överhuvudtaget kan göra när andra typer av problem än rent arbetsmässiga och vetenskapliga uppstår, bör du vända dig till någon eller flera av följande: Uppsala studentkår (studenträttigheter, ekonomi, arbetsmiljö, mm) tel: (vx) Studenthälsan i Uppsala (kuratorer, psykologer, psykiatriker, läkare) tel: (vx) Studievägledare vid heminstitutionen tel: (vx) Dessa kan bistå dig med hjälp som sträcker sig vida utanför den här handbokens gränser, och om du har frågor kring vad det än är så är det bara att ringa. Några saker som gäller rent allmänt, vilket kanske också har framgått som underförstått i texten, är att man måste vara aktiv som student i samband med sitt uppsatsarbete mer aktiv än i vanliga fall. Det självständiga arbetet kräver mer av dig som student, och ger mer, om man är beredd att lägga ner den tid och det engagemang som behövs. Att skriva uppsats innebär att man själv ska ha koll på allting, inklusive handledaren (och vem man ska ha som handledare), vem som ska läsa det man skriver (förutom handledaren), hur tidsplanen ska se ut, vad som ska göras om problem uppstår, om planerna måste ändras och i så fall hur? Det är som sagt allt detta och mycket mer du kommer att jobba med vad gäller det självständiga arbetet. Men ta det lugnt, använd dig av de tips och råd, och den hjälp som finns till förfogande, och kom ihåg att det inte är en katastrof att bli försenad så länge handledarkontakten är regelbunden. Tja, nu återstår det inte att säga så mycket mer än en sak: LYCKA TILL! 30

30 Slutnoter Uppgifterna och enkätresultaten från sidorna 2 och 11 är hämtade från följande material:. Eriksson, Å. Högberg, M. Bäcklund, I. Gustafsson, C Examensarbetet examination och genomförande. Stockholm: Högskoleverkets skriftserie nr. 1997:9S. Högberg, M. Eriksson, Å. Bäcklund, I. Gustafsson, C Mästarprov eller mardröm. Studenters uppfattningar om examination av självständigt arbete. Stockholm: Högskoleverkets skriftserie nr 1998:8S. Högberg, M. Eriksson, Å Från akilleshäl till flaggskepp. En idébok kring grundutbildningens examensarbete. Uppsala: Enheten för utveckling och utvärdering vid Uppsala universitet. Några befintliga handböcker och annan litteratur Angelöw, B Konsten att lyckas med sina studier. Stockholm: Natur och Kultur. Agdell, M Skrivredan: en liten handbok för den som vill skriva uppsats eller sammanställa projekt och utvecklingsarbeten. Mullsjö Ekbacken: Värnamo Fälth. Backman, J Att skriva och läsa vetenskapliga rapporter. Lund: Studentlitteratur. Edgren, M Uppsatshandledning: tankar kring tydlighet och ansvar. Lund: Universitetspedagogiskt centrum. Ehrlow, T m fl Att skriva uppsats. Malmö: Lund Turningpoint. Frängsmyr, T Liten handbok för avhandlings- och uppsatsskrivare. Uppsala universitet: Institutionen för idé- och lärdomshistoria. Handal, G och Lauvås, P En strategi för handledning på egna villkor. Lund: Studentlitteratur. Hartman, S G Handledning uppsats: anteckningar från en lektionsserie om specialarbeten och projektrapportering. Stockholm: Institutionen för pedagogik. 31