Predikan Göteborg

Transkript

1 Predikan Göteborg O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, hur ofattbara hans vägar! 34 Vem har förstått Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? 35 Eller vem har gett honom något först så att han måste betala igen? 36 Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen. O! Den lovsång i vilken aposteln utbrister kommer som en respons på insikten om Guds stora och makalöst fulländade frälsningsplan. Lovprisningen är en sorts gensvar eller reaktion på den förkunnelse som den helige Ande har låtit Paulus skriva ner i hela Romarbrevet fram till nu, i allmänhet, men det sista sammanhanget som behandlar Guds plan för både Israel, det Judiska folket och hedningarna. Det sista vi läser innan detta O! är Gud har gjort alla till fångar under synden för att sedan förbarma sig över alla. Men andra ord reagerar aposteln på Guds suveräna frälsningsnåd, hans underbara frälsningsplan, och hans barmhärtighet mot ovärdiga förlorade syndare som inget annat har förtjänat än evig fördömelse och straff för sin otro, sitt trots och sitt uppror. Han inser att professorn och tiggaren, att den präktige och den misslyckade, att söndagsskolbarnet och drottning Elisabeth, alla är totalberoende av samma nåd och samma barmhärtighet. Ingen är utom räckhåll för Guds uppsökande och frälsande verksamhet. Ingen är så djupt fallen, så usel eller eller så eländigt fast i begär och laster att inte Guds väldiga nåd och kraft kan lyfta honom eller henne till de högsta höjderna av rättfärdighet och renhet! Det är inte att undra över att Paulus utbrister: O! Det finns något i en sann förståelse av det sanna evangeliet som får oss att häpna, som får oss att baxna, som får oss att kapitulera till tillbedjan och hyllningsrop, O, O, O!! Kanske bristen på engagemang och trohet till gudstjänst och tillbedjan beror på att vi

2 inte riktigt har insett och förstått det oerhörda i att Jesus frälser ovärdiga syndare som dig och mig? Om vi djupare insåg VEM vi blivit frälsta till och VAD vi blivit frälsta till och VEM vi blivit frälsta från och VAD vi blivit frälsta från, tror jag att det tacksamma välljudet från våra hjärtan och från våra livsval, blandat med lovprisningen från våra läppar skulle ha en djupare, starkare och mer äkta och ärlig klang! O! Vilken frälsning! O, vilken frälsare! O vilken nåd! Kanske inte våra lokaler och kyrkor skulle stå så gapande halvtomma till förmån för privata angelägenheter och TVapparater om vi drabbades av det oerhörda i att vi räddats undan evig isolering i djävulskt mörker till evig gemenskap med Gud i ljusets underbara värld! Vi kanske skulle höra O! är det bön! O! är det gudstjänst! O! är det evangelieförkunnelse, O! är det lovsång! O är det gudsförhärligande gemenskap med de heliga inför Gud och hans Ord! O! O! O! O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, hur ofattbara hans vägar! Nu står det ju emellertid inte bara O, i den text som vi läst. Evangeliets oerhörda sanning och Guds frälsningsplan för sitt folk är ett tecken och ett bevis på ett djup av rikedom, vishet och kunskap, domar och vägar hos Gud som bara kan få ett resultat: Total kapitulation i hjärtats tillbedjan, kärlek och beundran. Låt oss titta en stund på rikedom. I vår uppskattning och strävan efter materiellt, intellektuellt och ytligt emotionellt välstånd finns det risk att vi förblindas för de verkliga rikedomarna, de evangeliska, de andliga rikedomar som Gud har skänkt oss i Kristus. Ef 1:3-6 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap

3 hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. I samma stund som du blev född på nytt flödade en komplett andlig välsignelse in i ditt liv. Hela den himmelska världens andliga välsignelse ackumulerad i Kristus, blev din i ett enda nu. Frågan är inte om huruvida Gud har välsignat oss i Kristus eller ej, frågan är om vårt inre kan tillgodogöra sig denna välsignelse! Djävulen, världen och köttet vill splittra våra sinnen och försvaga för förtröstan, tillit och tro, så att välsignelserna skyms och livet får felaktiga och skadliga proportioner i det att vi börjar uppskatta detta livets goda mer än de rikedomar vi har i tron. Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord säger samme Paulus i kapitlen innan det vi läste. När vi i ordet ser Kristus, och det djup av rikedom i vishet, kunskap, domar och vägar som finns i honom, så utklassar det alla temporära och tillfälliga jordiska välsignelser! Vilka rikedomar! PÅNYTTFÖDELSE, EVIGT LIV, FÖRLÅTELSE, RÄTTFÄRDIGGÖRELSE, FRID MED GUD, BARNASKAP HOS GUD HELGELSE, GUDS INNEBOENDE NÄRVARO, SEGER ÖVER SYND TRÖST, BESKYDD, BEVARANDE NÅD, BÖNHÖRELSE GUDSGEMENSKAP, GEMENSKAP MED ALLA DE HELIGA! Vilket djup av rikedom! Det är detta som Guds ofattbara nåd i Kristus har skänkt åt alla som vill omvända sig, tro och ta emot! Det står i texten att det vi betraktar är outgrundligt och ofattbart. Och det skulle kunna gälla Guds inneboende outgrundlighet. Vi vet att vi aldrig fullt ut kan förstå Gud. Det finns djup och dimensioner i hans rådslut och vilja, ja i själva hans natur och väsen, som är dolt för varje människas öga och tanke. Vi håller före att Gud är Gud och att han går långt utöver vad som kan omfattas av en grams grå klump mellan öronen!

4 Vi måste slå fast med alla goda gamla teologer: Om inte Gud hade uppenbarat sig för oss, i den allmänna uppenbarelsen, naturen, samvetet och gudsmedvetenheten, och i synnerhet den särskilda uppenbarelsen i sitt eget Ord, Guds självuppenbarelse till alla människor, skulle vi aldrig känna till någonting om honom. Vi behöver tacka Gud i våra böner att han överhuvudtaget presenterat sig för oss och gett oss en möjlighet att lära känna honom! Nu är det emellertid inte det som Gud inte har uppenbarat som Bibeln kallar för outgrundligt och ofattbart utan också det han har uppenbarat! Vi måste också i ödmjukhet ta med i beräkningarna att även många uppenbarade sanningar är omöjliga för oss att tillfullo fatta med vårt förstånd. Guds treenighet är uppenbarad med ofattbar, Jesu tvåfaldiga natur är uppenbarad men ofattbar, Ja i snart nog allt som Gud uppenbarar om sig själv finns ett drag av det ofattbara och oerhörda, för att säkra att ingen människa eller något magistrat eller något styrande råd eller någon sk profet eller gnostiker plötsligt får hybris och menar sig förstå eller inse mer vad som är uppenbarat! 5 Mos 29:29 är mycket vägledande: Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag. Det är inför det uppenbarade som vi faller ner i ödmjukhet och tillbedjan och prisar lovar och ärar Gud för att vi har fått se en glimt av hans rikedom, visdom, kunskap, domar och vägar! Det är en oerhörd tröst att veta att Guds vägar även om de kan synas förunderliga och svåra för oss ibland, ändå alltid är rikedomens, vishetens, och det bästa omdömets väg för oss! Rom 8:28 Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. På de tre retoriska frågorna finns det bara ett svar!

5 34 Vem har förstått Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? 35 Eller vem har gett honom något först så att han måste betala igen? Svaret är: INGEN! Inför Gud är vi alla små, och vi vågar varken dra ifrån eller lägga något till hans dyrbara självuppenbarelse i Ordet. Vi kan bara tacka ta emot och tro. Och när vi inte fattar är det nog för oss att veta att vår frälsare är allvetande och fattar, inser och förstår allt! Kol 2:3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Vår uppgift är som alltid att förtrösta och lyda i tro. Doxologin avslutas med några av de mest storartade formuleringar som Bibeln känner: Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen. Vi skulle behöva stanna upp inför dessa ord och söka bot och göra bättring från alla människocentrerad religion och egofixerad kristendom som verkar vara den enda förekommande i vår tid. Vi skulle behöva, en gång för alla återvända till Skrifternas, till Apostlarnas, Reformatorernas och de Gudfruktiga vittnenas hållning, den enda rimliga, den enda möjliga. Tillvarons centrum är inte jag och mina sårade eller euforiska känslor. Tillvarons centrum och universums utgångspunkt är Gud! Den evige Guden. Evig Fader Son och Helig Ande! Av honom är allting! Vi skulle inte kunna tänka en tanke, dra ett andetag eller yppa ett ord om inte Han i sin försyn för varje tusendels sekund uppehöll allt detta med kraften i sitt väldiga Ord! Vi skulle inte kunna söka honom om han inte lät sig finnas, vi skulle inte nå honom om han inte stigit ner till oss, vi skulle inte kunna se honom om han inte uppenbarat sig, vi skulle inte kunna höra om han inte öppnat våra öron, inte kunna tro om han inte öppnat öppnat våra hjärtan, inte kunnat leva om inte han varit VÄGEN SANNINGEN OCH LIVET!

6 Observera att allting inte bara är av honom och att versen sedan slutar i en deistisk slumpgenerator eller en pelagiansk autonomi! Nej! Nej! Nej! Av honom och genom honom är allting! Han skapade världen genom Sonen, han uppehåller allt genom Sonen, han försonar allt som ska försonas genom Sonen och han upprättar ett evigt rike av rättfärdighet och ändlös fred och frid för sitt återlösta folk genom Sonen! Men det yttersta, och det som borde drabba oss i dessa ord till ny överlåtelse ny hängivenhet och ny tillförsikt är: Till honom är allting. Hela skapelsen är en present till Sonen från Fadern, återgiven och återlöst från Sonen till Fadern genom den helige Ande! Allt i hela universum och utanför! Allt i existensen har en slutgiltig destination, en ultimat kallelse ett gudomligt, evigt och oåterkalleligt syfte: GUDS EVIGA MAJESTÄTISKA ÄRA! Honom tillhör äran för att han är Skaparen! Må ingen evulotionist ta den ifrån honom! Honom tillhör äran för att han är Uppehållaren! Må ingen gudsförminskare ta den ifrån honom! Honom tillhör äran för att han är Styresmannen! Må ingen människoförgudningsfilosofi ta den ifrån honom! Honom tillhör äran för att han allena är Frälsaren! Må ingen självfrälseriets och gärningslärornas villoande ta det ifrån honom! T.o.m. synden och de förlorade kommer en dag att tvingas förhärliga hans rättvisa, helighet och rättmätiga vrede! Han som är värd all ära, all berömmelse och allt pris!

7 Men på oss, på dig och mig min älskade vän har han valt, inte att förhärliga sin rättvisa, dömande helighet, och vrede. Nej på dig min älskade syster, min älskade bror har han valt att uppenbara sin outgrundliga och ofattbara nåd. Du som är liten, svag, hjälplös och förvirrad! Kom ihåg att just på sådana som dig och mig, på det som ingenting var, har Gud valt att uppenbara och förhärliga sin nåd! Varför är det många gånger så fattigt och krokigt och motigt och svårt i våra liv. Jo vi lever under den mäktiga destinationen att bli exempel på vad Gud nåd förmår! Vi finns till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. Finns du här ikväll som vill stiga ner från din intellektuella eller känslomässiga kontrolltron och kapitulera för din Far och Frälsare för att den helige Ande just nu rör vid dig? Skulle det inte vara på sin plats att erkänna Gud som Gud i årets sista skede och gå in i framtiden med en ny livsfilosofi, i ännu djupare tacksamhet, i ännu djupare förundran, i ännu djupare trygghet, i ännu djupare förtröstan och säga: Av dig, genom dig och till dig är allting: Dig tillhör äran i evighet. Amen!