NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN

Transkript

1 NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan Box 622, Uppsala

2 INNEHÅLL 1 Inledning... 3 Dricksvattenproduktion i Sverige... 4 Dricksvatten och planering... 4 Enskild vattenförsörjning... 5 Klimatförändringar och dricksvatten Syfte och strategiska mål... 8 Syfte med nätverket... 8 Strategiska mål Aktörer, verksamhet och nätverk... 9 Finansiering av nätverkets verksamhet Styrgrupp Koordineringsgrupp Arbetsgrupper Referensgrupper Samordningsfunktionen Medverkande aktörer Deltagande i arbetsgrupper Information och kommunikation Intern kommunikation Extern kommunikation Rapportering och uppföljning Avrapportering till regeringen Behov av interdepartemental dialog... 17

3 1 Inledning Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. I och med ett förändrat klimat kan dock riskerna för dricksvattenförsörjningen öka enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen (se SOU 2007:60). Extrema väderhändelser med ökad nederbörd, risk för ras och skred och en sjunkande kvalitet på råvattnet, kan komma att ställa stora krav på landets framtida vattenförsörjning. Regeringens bedömning i propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik: Klimat är att klimatförändringarna kommer att ställa stora krav på åtgärder för att säkra dricksvattenkvaliteten. Att säkra dricksvattenkvaliteten är således en högt prioriterad fråga. Ansvaret för dricksvattenfrågor är i dag splittrat på flera centrala myndigheter och det är angeläget med en samordning av arbetet. 1 Det centrala myndighetsansvaret för dricksvatten är delat mellan Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, vattenmyndigheterna, Socialstyrelsen, Boverket och Livsmedelsverket. Livsmedelsverket har därför utsetts till samordnande myndighet för dricksvattenfrågor på nationell nivå av regeringen, men regeringen är tydlig om att myndigheter som i dag har ansvar för dricksvattenrelaterade frågor ska behålla sin roll och sitt ansvar. 2 Under tidsperioden december 2009 till och med februari 2010 genomfördes en kartläggning av pågående nationell samordning som berör dricksvatten. 3 Analysen av kartläggningen påvisade en splittrad bild av arbetet på dricksvattenområdet, bristande systematik och avsaknad av helhetssyn. Rapporten rekommenderade att det framtida arbetet skulle baseras på en samordningsstruktur som åtgärdar dessa brister. 4 Efter samråd mellan Livsmedelsverket och sektorsansvariga myndigheter om viktiga kriterier för nationell samordning av dricksvatten beslöts att modellen Nätverket skulle initieras.5 Sedan mars 2010 har Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, vattenmyndigheterna, Socialstyrelsen, Boverket samt branschorganisationerna Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Svenskt Vatten utvecklat ett nationellt nätverk för dricksvatten som ska möjliggöra ett systematiskt arbete. Föreliggande handlingsplan beskriver nätverkets organisation. Denna struktur kan komma att vidareutvecklas, vilket kommer att beskrivas i uppdaterade dokument. Nätverkets arbete och beskrivning av olika aktiviteter i relation till antagna mål återfinns i verksamhetsplanen medan centrala frågor lyfts i en gemensam strategi. 1 Se En sammanhållen klimat- och energipolitik: Klimat (prop. 2008/09:162), vilken antogs av Sveriges riksdag i juni Det nationella samordningsansvaret har införts i Livsmedelsverkets instruktion sedan 1 januari Kartläggningen utfördes av konsultföretaget WSP Analys & Strategi på uppdrag av Livsmedelsverket. Sammanlagt har cirka 30 nyckelpersoner hos berörda aktörer intervjuats. 4 Se rapporten Förslag till samarbetsformer gällande nationell dricksvattensamordning på 5 Se minnesanteckningar från generaldirektörsmöte angående nationell samordning dricksvatten den 23 april 2010, diarienummer 210/2010. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

4 Dricksvattenproduktion i Sverige Det finns nästan kommunala vattenverk som tillsammans producerar närmare 900 miljoner m3 dricksvatten per år till drygt 8 miljoner människor. Trots att hälften av allt dricksvatten som lämnar vattenverken kommer från ytvatten finns knappt 170 ytvattenverk, men de som finns är ofta stora. Däremot finns många små grundvattenverk nästan 1500 stycken. Resterande vattenverk är de som har grundvatten med konstgjord infiltration. De grundvattenverk som förser mer än personer med dricksvatten är inte fler än cirka 250 stycken i Sverige. 6 I Sverige tas hälften av dricksvattnet från grundvatten. 7 För majoriteten av svenskarna handlar det om kommunalt vatten av hög kvalitet, men hela 1,2 miljoner permanentboende och lika många fritidsboende tar sitt vatten från egen brunn och där är kvaliteten sämre. En säker och hållbar dricksvattenförsörjning är en viktig del i en fungerande teknisk infrastruktur och en förutsättning för en hög livskvalitet. Det förutsätter att hela dricksvattenkedjan från vattentäkten via vattenverk till kranen är robust, vilket innebär att det förebyggande arbetet med dricksvattenförsörjningen bör prioriteras snarare än att vidta åtgärder först vid kris eller problem utmed hela kedjan från vattentäkten till kranen. Ofta blir det förebyggande skyddsarbetet långsiktigt billigare än att göra punktinsatser vid problem. Vad en säker dricksvattenförsörjning kostar eller får kosta kan variera. Stockholm har värderat sin vattenförsörjning från Mälaren till cirka 2 miljarder kronor och under 1990-talet värderade Uppsala kommun sin vattenförsörjning till 1,2 miljarder kronor. Beloppet motsvarar vad det skulle kosta att byta en grundvattenförsörjning mot en ytvattenförsörjning via Mälaren med nya ledningar och nytt vattenverk. 8 En viktig åtgärd att säkra dricksvattenförsörjningen är att det finns tillstånd/dom för uttag av vatten för den kommunala vattenförsörjningen. 9 Detta är viktigt då kan finnas många olika nyttjandeanspråk på samma vattentillgång, inte minst under tider av mindre nederbörd och/eller torka. Dricksvatten och planering Många vattentäkter använda för dricksvattenproduktion har idag inte ett fullgott skydd, då skyddsområdet kan vara föråldrat eller att vattentäkten är i avsaknad av skydd. Arbetet med att inrätta vattenskyddsområden sker idag i alltför långsam takt. Vattenmyndigheterna konstaterar att huvudmännen för vattenförsörjningen är väl medvetna om vad som långsiktigt krävs för att säkerställa kvaliteten och kvantiteten, men att arbetet går för långsamt. För att säkerställa ett bra dricksvatten i dag 6 Läs Värt att veta om vatten från 2009 av Svenskt Vatten (se 7 Grundvatten kan vara naturligt eller konstgjort. 8 En rapport av Naturvårdsverket från 1998 belyser dessa infallsvinklar vidare: Vad är grundvattnet värt? Naturvårdsverkets rapport 4876/1998 Mikael Sandström 9 Se kapitel 11 i miljöbalken. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

5 och i framtiden behöver man i högre utsträckning införa vattenskyddsområden, så att det ställs specifika krav på de verksamheter som ska bedrivas inom området. Samhällsplaneringen är därför ett viktigt verktyg för att skydda dagens och framtida vattenresurser. Vattenplanering bör vara en kontinuerlig process i både kommunal och regional planering. 10 En vattenförsörjningsplan är ett verktyg för att skapa en grund för att dessa resurser används ansvarsfullt för kommande generationer. 11 Miljömålsenkäten från Boverket under åren visar dock att endast hälften av Sveriges kommuner har en aktuell lokal plan eller program för dricksvattenförsörjningen. Regionala vattenförsörjningsplaner, ett strategiskt samordningsverktyg med tanke på att vattnets väg inte följer kommungränserna, är ännu ovanligare. Majoriteten av planerna fokuserar på dagens situation, men förbiser morgondagens. Det finns därmed en svag beredskap inför framtidens konsumtionsbehov hos kommunerna och ett stort behov av intensifierad vattenplanering. Enskild vattenförsörjning En studie som gjordes 2007 av 5000 analysresultat visade att endast cirka 20 procent av de undersökta brunnarna hade tjänligt dricksvatten och lika stor andel hade otjänligt. 12 Den vanligaste orsaken till problem med vattenkvaliteten var mikrobiologisk tillväxt enligt studien. Av de kemiska parametrarna gav arsenik, uran, fluorid och mangan relativt ofta upphov till kvalitetsproblem. Föroreningar kan bero på mänskliga aktiviteter som till exempel avlopp och jordbruk. Problem med vattenkvaliteten kan också uppstå naturligt genom att olika ämnen lakas ur från berggrunden eller jordlagren till grundvattnet. De material som används i brunnar och vattenledningar kan dessutom ge upphov till höga halter av till exempel koppar och bly. Den mest uppenbara hälsorisken med dålig dricksvattenkvalitet är akuta problem med mag- och tarmsystemet. Men kemiska ämnen i dricksvattnet kan också öka risken för cancer samt påverka till exempel njurar, skelett och tänder på längre sikt. Det finns inte samma tvingande verktyg i lagstiftningen för enskilda brunnar som det finns för större vattenanläggningar. Enskild dricksvattenförsörjning omfattas i princip inte heller av arbetet med dricksvattendirektivet eller ramdirektivet för vatten. Det finns inga absoluta krav kring provtagning, skydd av vattentäkten och åtgärder vid dålig kvalitet på dricksvatten. Det är fastighet-/brunnsägaren eller en ägarförening som är ansvarig för att driva, sköta och eventuellt åtgärda den enskilda brunnen och är själv ansvarig för vattenkvaliteten. Det är rimligt att anta att många brunnsägare inte har tillräcklig kunskap kring ovanstående ansvar. Miljöförvaltningarna, som har tillsynsansvaret även för enskilda brunnar, ställer sällan krav på enskilda brunnar med dålig dricksvattenkvalitet. Det finns inget formellt hinder att förelägga den enskilda brunnsägaren om åtgärder, men mer 10 Se SAMS om vatten: Samhållsplanering för en långsiktigt hållbar vattenförsörjning, Boverket och Naturvårdsverket år Se rapporten Vattenförsörjningsplan: Identifiering av vattenresurser viktiga för dricksvattenförsörjning, Sveriges geologiska undersökning Se Dricksvatten från enskilda vattentäkter. Ett nationellt tillsynsprojekt 2007, Socialstyrelsen: NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

6 omfattande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte krävas. Tillsynsmyndigheten måste göra en bedömning om vilka krav på åtgärder som kan anses skäliga när endast den enskildes hushåll berörs. I den mån tillsynsmyndigheterna arbetar aktivt med enskild vattenförsörjning handlar det oftast om att informera brunnsägare om problemet och att åtgärder behöver vidtas. I omvandlingsområden, där gamla fritidsboenden ombildas till permanentboende, kan man få stora problem med kapacitet och kvalitet vad gäller både dricksvatten och avlopp. I sådana områden behövs ofta gemensamma VA-lösningar. De gamla och ofta enkla avloppsanläggningar som byggts för fritidsboende är sällan dimensionerade för den ökade mängd avloppsvatten som helårsboende medför. I tätbebyggda områden med små tomter är det svårt att hålla tillräckliga skyddsavstånd mellan avloppsanläggningar och nedströms liggande dricksvattenbrunnar, varvid risken för spridning av smittämnen ökar. Vattenuttag som överstiger nybildningen kan leda till stora problem med saltvatteninträngning och torrlagda dricksvattenbrunnar. Klimatförändringar och dricksvatten Konsekvenserna för dricksvattenförsörjningen blir avsevärda. Kvaliteten på råvattnet i vattentäkterna kommer sannolikt att försämras med ökade humushalter och ökad förorening av mikroorganismer. Risken för avbrott och förorening av dricksvattnet ökar med ökade risker för översvämningar, ras och skred (SOU 2007:60, sid. 277). Klimat- och sårbarhetsutredningen Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SOU 2007:60) beskriver utmaningar som möter dricksvattenförsörjningen i Sverige på kort, medellång och lång sikt. 13 De problem som finns i Sverige idag inom dricksvattenproduktion är svagheter som kommer att förstärkas i framtiden med ett förändrat klimat. Enligt en underlagsrapport för Klimat- och sårbarhetsutredningen, publicerad av Svenskt Vatten, Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat kan dessa risker och behov för dricksvattenproduktionen formuleras som följer: Vikten av att analysera lokala sårbarheter för varje vattenförsörjningssystem. 2. Skydda vattentäkter mot ökande risker för både kemiska och mikrobiologiska föroreningar. 3. Vid behov öka den mikrobiologiska säkerheten vid beredning av dricksvatten i vattenverken. 4. Vidta åtgärder för att klara förändringar som uppstår i råvattnets kemiska och biologiska kvalitet vid ökad temperatur. 5. I främst sydöstra Sverige måste åtgärder göras för att hantera en minskad vattentillgång. 13 Under arbetet med utredningen skapade SMHI underlag med klimatscenarios baserade på statistik. Dessa scenarier gav en bred belysning av framtida modeller vad gäller kort (år 2040), medel (år 2070) och lång sikt (år 2100). I underlagsutredningen användes även en enkät till vattenproducenter, insamlad av branschorganisationen Svenskt Vatten, som informationsunderlag om läget för 226 av landets vattentäkter. 14 Rapporten finns på adress NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

7 6. Distributionssystemet kan utsättas för större påfrestningar. Inom vissa områden ökar till exempel ras- och skredrisker på vattenledningsnätet. 7. En ökad beredskap att hantera störningar på grund av extremväder eller andra effekter av klimatförändringar som kan påverka både vattentäkter, vattenverk eller distributionsanläggningar. 8. Uppföljande studier och forskning om klimatförändringarnas påverkan på, svensk vattenförsörjning och kostnadseffektiv anpassning. 9. Utbildnings- och informationsinsatser om klimatförändringarnas betydelse för vattenförsörjning. Kraftigare nederbörd i form av extremväder kan alltså komma att förorena vattentäkter. Det är därtill sannolikt att behovet av vattenrening kommer att öka för många enskilda brunnar. Riskerna för vattenburen smitta genom parasitära protozoer och virus kan därtill komma att öka. Oroväckande i detta sammanhang är att de klordoser som tillämpas i Sverige är i stort sett verkningslösa på parasiter och har måttlig effekt på virus. En annan risk vid förändrat klimat och temperaturer är syrebrist i vattnet och algblomning. Avrinningen bör även studeras, då större delen av landet i framtiden kommer att få ökad nederbörd i framtiden under vår, sommar och höst. 15 En planeringsutmaning är hantering av dagvattnet, som idag släpps ut i recipienterna. Dagvattnet kommer att ställa till problem i och med ökad nederbörd. Dagvatten är mycket smutsigt och kan vara i behov av rening. Ökad nederbörd kommer på flera sätt att öka risken för akut förorening av vattentäkter. Avloppsbräddning riskerar att förorena vatten med risk att läkemedel, hormoner och bekämpningsmedel kommer in i vattenverken. Vatten är lösningsmedel som gör att ämnen löses ut i marken. Ytvatten löper här störst risk att förorenas, men även grundvattnet kan riskera förorening vid ökad nederbörd. Sverige måste analysera sårbarheter för den lokala dricksvattenförsörjningen, driva arbetet med att skydda vattentäkter framåt, se över den mikrobiologiska säkerheten ytterligare och den kemiska reningen. Rapporten MRA (Microbial Risk Assessment) ett modellverktyg för svenska vattenverk publicerades 2009 av Svenskt Vatten Utveckling och har börjat användas av några vattenverk. 15 Nulägesbeskrivning presenterad på nätverkets första högnivåmöte, se minnesanteckningar från 23 mars NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

8 2 Syfte och strategiska mål Arbetet i nätverket är viktigt för att driva dricksvattenfrågorna nationellt; för att skydda människors hälsa och bidra till en förståelse och helhetssyn av hela försörjningskedjan. En viktig uppgift för nätverket är att följa upp och ge stöd till länsstyrelserna, kommunerna och andra dricksvattenproducenter i deras uppdrag, så att dricksvattenförsörjningen på sikt blir bättre samt för att uppnå en långsiktig hushållning med mark och vatten. Nätverket ser också ett behov av att stödja utvecklingen av en tydligare, samordnad och förbättrad tillämpning av lagstiftningen på dricksvattenområdet. 16 Arbetet som utförs inom olika myndigheter och aktörer kan i nätverket samordnas för att undvika att frågor faller mellan stolarna. Nätverket kan minimera dubbelarbete, påverka styrningen av myndigheterna samt skapa synergier i gemensamma satsningar och användning av resurser. Det nationella perspektivet kan också möjliggöra prioriteringar av nyckelfrågor på ett bättre sätt. Syfte med nätverket Det övergripande syftet för nätverket är att verka för en ändamålsenlig koordinerad offentlig förvaltning, där det delade myndighetsansvaret samordnas strategiskt. 17 Medlemmarna i nationellt nätverk för dricksvatten har utvecklat en gemensam vision för arbetet som lyder: Sveriges befolkning har tillgång till dricksvatten av tillräcklig kvantitet och god kvalitet i en föränderlig värld I arbetet med nätverket vill aktörerna utveckla och ge förslag till förbättringar för att säkra Sveriges dricksvattenförsörjning. Strategiska mål För att uppnå nätverkets syfte och ta riktning mot den långsikta visionen har strategiska mål formulerats. Dessa följer nedan: 1. Lagstiftning, ansvar och roller inom dricksvattenområdet är tydliga och stödjande för visionen. 2. Gemensamma budskap och en samsyn om prioriterade områden 3. Nuvarande forskning, tillgängligt dataunderlag och kunskapsbehov är identifierade 4. Nätverket är pådrivande och inriktande i dricksvattenfrågor Framgångsfaktorer i arbetet med att nå de strategiska målen är ett väldefinierat, fungerande och systematiskt arbete, där arbetet är förankrat i varje myndighet. Därtill ser medlemmarna gärna att Livsmedelsverket tar och ges en pådrivande roll samt att myndigheterna har en ömsesidig förståelse. 16 Se minnesanteckningar från nätverkets koordineringsgrupp och workshop I, Livsmedelsverket den 4 juni Formuleringen återfinns i klimatproposition 2008/09:162 angående samordningsbehov och uppdrag. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

9 3 Aktörer, verksamhet och nätverk Dricksvattenförsörjning i Sverige involverar aktörer med olika ansvar utmed kedjan från tillrinningsområde för vattenförekomst/ vattentäkt och brunn (hädanefter används begreppet vattentäkter) till konsumentens tappkran. När nätverket initierades våren 2010 beslutades att de sektorsansvariga myndigheterna tillsammans med branschorganisationerna Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Svenskt Vatten ska utgöra inom nätverket. Medlemmar i det nationella nätverket för dricksvatten kan delas in i olika kategorier utifrån ansvar, kompetenser och roller på området: 1. Livsmedelsverket har ett övergripande ansvar som nationell samordnare av dricksvattenfrågor Andra myndigheter med sektorsansvar inom dricksvattenkedjan är Boverket, 19 Naturvårdsverket, 20 Sveriges geologiska undersökning, 21 Socialstyrelsen 22 och Vattenmyndigheterna Branschorganisationerna Svenskt Vatten samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är nyckelaktörer på dricksvattenområdet genom representation av sina medlemmar. 24 Andra viktiga aktörer på dricksvattenområdet är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Smittskyddsinstitutet (SMI), Statens meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), intresseorganisationer såsom älvgrupper och vattenråd, vilka bör ges möjlighet att delta i arbets- och referensgrupper när så är möjligt och lämpligt. 18 Livsmedelsverket är en central myndighet för frågor om livsmedel vari dricksvatten räknas, vilket fastställs i myndighetens regleringsbrev och instruktion. Livsmedelsverket har som förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrågor till uppgift att i konsumenternas intresse arbeta för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. 19 Boverket är en nationell förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö, hushållning med- och vattenområden, fysisk planering, byggande och förvaltning av bebyggelse, boende och ansvarar för den centrala administrationen av statligt stöd och bidrag inom verkets verksamhetsområde. 20 Naturvårdsverket är central förvaltningsmyndighet på miljöområdet. Verket ansvarar för miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag där ett delmål berör dricksvattenskydd. Myndigheten har bland annat centralt tillsynsvägledningsansvar för frågor närliggande dricksvattenområdet som skydd av dricksvattenförekomster, vattenskyddsområden och dricksvattentäkter. Från och med den 1 juli 2011 bildas i Sverige en ny Havs- och vattenmyndighet som kommer att överta en stor del av Naturvårdsverkets arbete med vattenanknutna frågor. Vilken roll som Naturvårdsverket får i dricksvattennätverket från det datumet är oklart just nu. 21 Myndigheten ansvarar för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. Detta mål handlar om att även framtida generationer ska ha tillgång till ett grundvatten som ger en säker och hållbar dricksvattenförsörjning och bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Arbetet med miljökvalitetsmålet har nära koppling till arbetet med EU:s ramdirektiv för vatten och EU:s direktiv om skydd för grundvatten. 22 Socialstyrelsen har ansvar för frågor som rör hälsoskydd inom miljöbalkens tillämpningsområde. Socialstyrelsen har ansvar för dricksvattenfrågor som faller utanför Livsmedelsverkets ansvarsområde. Detta omfattar mindre vattenverk och distributionsanläggningar, anläggningar för färre än 50 personer eller mindre än 10 kubikmeter per dygn. 23 Sverige har delats in i fem geografiska vattendistrikt med en vattenmyndighet i varje distrikt med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Bakgrunden till indelningen är EU:s ramdirektiv för vatten som antogs år 2000 med det övergripande syftet att alla vatten ska uppnå god ekologisk status eller god ekologisk potential. 24 SKL och Svenskt Vatten har intressebevakande och kommunikativa roller. Svenskt Vatten har därtill en viktig roll inom FoU. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

10 Finansiering av nätverkets verksamhet Den enskilde nätverksmedlemmen tar sina egna kostnader och vissa andra smärre gemensamma kostnader i samband med gemensamma möten och mindre aktiviteter i nätverkssamarbetet. Nätverksmedlemmar tar också kostnaderna och intäkter för sådana aktiviteter som ligger inom medlemmens ansvarsområde. Behov av ytterligare finansiering för nätverkets verksamhet bör lyftas till respektive departement. Bekostade förslag och resursbehov behöver läggas fram tydligt i ett tidigt skede och avrapporteras enligt praxis av respektive nätverksmedlem. Framtida resursbehov kan även lyftas i och med avrapportering om nätverkets arbete. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

11 4. Nationellt nätverk för dricksvatten I arbetet med att utveckla en nationell samordningsstruktur har flera kriterier varit ledande. Nätverksmodellen möjliggör en klar struktur med tydliga mandat för representanter med likvärdig representation i styrgrupp respektive koordineringsgrupp. Den vertikala strukturen underlättar för regeringen att styra arbetet genom att erbjuda en gemensam plattform med mål, prioriteringar och strategier. Modellen har en samordningsfunktion med väldefinierade uppgifter, vilken stödjer arbetet i styr- och koordineringsgrupp som kan avlastas. Nätverket ger flexibilitet genom att arbetsgrupper och referensgrupper som kan fokusera på olika delområden i en parallell process. Möjlighet finns att ta in nya organisationer efter hand i de två övre nivåerna. Modellen erbjuder en enkel och transparent organisation vars struktur stöder dialog med och avrapportering till regeringen. Under processens gång är det lätt att skifta fokus mellan styrgrupp och koordineringsgrupp beroende på olika faser av processen med tillhörande behov av förankring i respektive verksamhet och departement. Styrgrupp I nätverket finns en styrgrupp med representanter på hög nivå, GD eller motsvarande, för de samverkande aktörerna med fastlagd representation (en ordinarie och en suppleant) för att stödja kontinuitet i processen. Beslut i nätverket tas av styrgruppen som möts 1-2 gånger per år. Styrgruppen svarar för inriktningen av arbetet genom antagande av gemensamma styrdokument. I detta innefattas till exempel: Att ge övergripande inriktning och ramar för samarbetet, inklusive mål, prioriteringar och övergripande strategier Att fastställa handlingsprogram eller motsvarande dokument Att följa upp arbetet i samordningsnätverket Att ta ställning till nya deltagare i samordningsnätverket Koordineringsgrupp Under styrgruppen finns en koordineringsgrupp där en till tre representanter finns med från respektive aktör i inledningsskedet. Representationen kommer med tiden att förändras, då initiering av arbetsgrupper kommer att ställa nya krav på resurser och representation av nätverksmedlemmarna. Denna nivå möts tre gånger per år under januari, maj och september. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

12 Koordineringsgruppen ska bemannas med fast representation och angivna ersättare för att säkerställa kontinuitet i samordningsprocessen. Representanter bör ha bred kunskap om sin organisations arbete på dricksvattenområdet och mandat att företräda denna. Det är av största vikt att representanter på denna nivå tydligt stämmer av och avrapporterar i den egna organisationen, i synnerhet till representant i styrgrupp och deltagare på arbetsgrupps-/ referensgruppsnivå. På så vis kan nätverkets arbete förankras i den egna organisationen. Arbetet inom koordineringsgruppen syftar bland annat till att utarbeta förslag till mål för samordningsarbetet, utveckla förslag till verksamhetsplan och handlingsplan, se till att åtgärder genomförs och att nätverkets arbete följs upp. Arbetsgrupper Nätverket behöver ett antal arbetsgrupper för att driva det operativa samordningsarbetet på dricksvattenområdet. Förslaget är att tre tematiska grupper initieras, varav dricksvatten och krisberedskap (tidigare SAMVA) redan är operativ. Koordineringsgruppen, med stöd av Livsmedelsverkets samordningsfunktion, har en viktig uppgift i att tydliggöra och utveckla riktlinjer för arbetsgrupperna. Detta är värdefullt för att säkerställa att verksamhet i nätverkets regi bedrivs på likvärdig grund och struktur. Nedan följer en presentation av nätverkets arbetsgrupper med en kort beskrivning av respektive inriktning. I. Dricksvatten och krisberedskap Inriktning: Ökad krisberedskap och förebyggande åtgärder inom dricksvattenområdet. II. Dricksvatten och planering Inriktning: Förebyggande arbete, fysisk planering och planeringsverktyg, beröringspunkter ramdirektiv vatten och dricksvattendirektiv, kontrollfrågor, dataförsörjningsfrågor inklusive klimatmodeller/ underlag för regional och kommunal nivå. III. Dricksvatten och FoU Inriktning: Kartläggning av pågående forskning, driva anslagsfrågor, utveckla forskningsstrategi, identifiera kunskapsbehov/ kunskapsgap Referensgrupper Nätverkets fasta struktur kan kompletteras med referensgrupper. Sådana kan till exempel bidra till förankring och kommunikation mellan olika myndigheter och andra relevanta sektorer och aktörer. Referensgrupper kan också bidra till processerna med att utarbeta mål och styrande dokument som handlingsprogram, samt fungera som remissinstanser och kritiska granskare av strategiska frågor. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

13 Samordningsfunktionen Livsmedelsverket har av nätverket fått i uppdrag att ha den ledande och samordnande rollen i arbetet. Till stöd för detta ansvar har myndigheten etablerat en samordningsfunktion som leds av den nationella dricksvattensamordnaren. Målet är att skapa förutsättningar för ett gediget och koherent externt samarbete på dricksvattenområdet genom att samla Livsmedelsverkets kompetenser i denna funktion. 25 Samordningsfunktionen har följande ansvar och uppgifter för nätverket: Koordinera och driva det samlade operativa samordningsarbetet Samordna, förbereda och dokumentera arbetet Följa upp möten med styrgruppen och koordineringsgruppen Utarbeta underlag för styrande dokument för nätverket Stödja kommunikation om arbetet på dricksvattenområdet Bistå vid arrangemang av seminarier och motsvarande aktiviteter Ge stöd till arbetsgrupper och referensgrupper inom nätverkets arbete Ge stöd för avrapportering och avstämning gentemot departement 25 Gruppen består av åtta medlemmar utöver den nationella samordnaren med kompetenser från regelutveckling och kommunikation, kemisk, toxikologisk och mikrobiologisk riskvärdering, kontroll och tillsyn samt svensk vattenförvaltning. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

14 5 Medverkande aktörer Utöver de nu fasta medlemmarna i nätverket finns andra myndigheter och organisationer som arbetar med dricksvatten inom sin verksamhet. Såväl centrala myndigheter, offentliga institutioner, privata företrädare och ideella organisationer är aktiva inom denna sektor. Ytterligare aktörer föreslås bjudas in i aktiva arbetsgrupper tillsammans med nätverkets medlemmar. En stor del av arbetet med dricksvatten sker på kommunal och regional nivå. Nätverkets verksamhet behöver vara tydligt förankrat på dessa nivåer, vilket kan realiseras genom aktivt engagemang i arbetsgrupper. Medlemskap i arbetsgrupper kan avgöras genom verksamhetens inriktning under rådande utvecklingsfas eller tematisk aktivitet. Deltagande i arbetsgrupper Följande aktörer utöver nätverkets medlemmar kan komma att inbjudas och involveras i nätverkets framtida verksamhet och aktiviteter: i) Dricksvatten och krisberedskap Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Säkerhetspolisen, Riskpolisstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), länsstyrelser, Uppsala vatten, Göteborg Vatten, Smittskyddsinstitutet (SMI) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) m.fl. ii) Dricksvatten och planering Länsstyrelser, kommuner, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Lantmäteriet, Statens geotekniska institut (SGI), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Trafikverket m.fl. iii) Dricksvatten och FoU ramprogrammet DRICKS/ Chalmers, Climatools/ FOI, forskningsföreträdare, forskningsråd, vattenproducenter med egen FoU-verksamhet, Svenskt Vatten Utveckling, Svenska miljöinstitutet (IVL), Smittskyddsinstitutet (SMI), Stockholm International Water Institute (SIWI), Swedish Water House (SWH) m.fl. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

15 6 Information och kommunikation I de möten som nätverket genomfört har önskan om samordnad kommunikation, med gemensamma budskap på dricksvattenområdet, framförts och rankats som en av de mest prioriterade frågorna. 26 Nedan kommer en översikt att presenteras över nätverkets interna och externa kommunikationsarbete. Intern kommunikation Det är viktigt att nätverket säkerställer interna kanaler som fungerar bra och kontinuerligt underhålla dessa. Så långt har utbyten mellan nätverksmedlemmar främst skett genom möten och informationsutbyten i gemensamma workshops, via e-post utskick och uppföljande telefonsamtal, med stöd av Livsmedelsverkets samordningsfunktion. I framtiden kan det vara intressant att titta på användning av gemensamma projektledningsverktyg, liknande exempelvis Project Place, vilka kan vara effektiva för att utveckla gemensamma dokument och stödja projektledning i nätverket. Arbete i gemensamma aktiviteter (ex. aktörsseminarium) samt vidareutveckling av gemensamma dokument har realiserats genom utbyten över e-post och genom upprättande av ett webbaserat arbetsrum. I sistnämnda kan dokument utvecklas och förvaltas, om än arbetssättet med dessa uppgifter behöver vidareutvecklas. De interna kanalerna kan behöva ses över för att möjliggöra ett effektivt samarbete. Besök och informationsträffar för nätverkets medlemmar och andra aktörer/ intressenter bör genomföras under för att fortsätta att stödja den interna förankringen om nätverkets arbete i respektive organisation. Extern kommunikation Idéer om en gemensam kommunikationsplan har framförts som en tänkbar aktivitet inom nätverkets mål. Här kan en kommunikationsplan från våren 2010 från Livsmedelsverket, om nationell samordning på dricksvattenområdet, kunna komma till användning som utgångspunkt. Planen är formulerad utifrån nyckelorden samverka, effektiva, pedagogiska och proaktiva. Tänkbara framtida aktiviteter för nätverket är att delta i olika mötesplatser och fora som världsvattenveckan, världsvattendagen och Almedalen med gemensamma aktiviteter. Denna typ av aktiviteter genomförs redan av de i nätverket ingående medlemmarna. I det framtida arbetet är det viktigt att samordna insatser om dricksvattenfrågor, så bästa tänkbara effekt till identifierade målgrupper kan uppnås. Samverkan för extern kommunikation kan ske genom följande aktiviteter: 26 Se minnesanteckningar från generaldirektörsmöte angående nationell samordning dricksvatten den 23 april 2010, diarienummer 210/2010 samt minnesanteckningar från nationellt nätverk för dricksvatten: Workshop I den 4 juni NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

16 Kommunikationsråd En mindre grupp av representanter från nätverkets medlemmar som löpande behandlar kommunikativa möjligheter i stort och smått. Kvartalsvisa möten kan vara lämplig frekvens av möten med möjlighet att ta in externa aktörer och deltagare på mötena. I denna grupp kan deltagare från olika myndigheter och liknande finnas. Vattentanken En bank av informationsmaterial som för distribution i olika kanaler, nyhetsbrev, på webben, till pressen, via debattartiklar, etc. Gemensam presentation om nätverket kan även ingå för enkel användning av medlemmarna. Materialet i vattentanken innebär främst en revidering av det informationsmaterial som finns idag med passande paketering. Budskap Utveckla och formulera budskap till prioriterade målgrupper. Detta säkerställer att all kommunikation om och för nätverket är stringent. Enhetliga formuleringar ökar genomslagskraft och trovärdighet. Kontinuerliga möten med dricksvattenaktörer i former som seminarium, föreläsningar, runda bordssamtal och webbseminarium etc. Nätverket kan här utnyttja existerande kanaler och vidareutveckla dessa. Politikerinfo Särskild information eller träffar om dricksvattenförsörjningen riktat till politiker med olika ansvarsområden på lokal och regional nivå samt genomföra politikerbriefings för att öka kunskapen om nyckelfrågor för Sveriges dricksvattenförsörjning, Tänkbara fora här kan vara de kommundagar som genomförs av de politiska partierna. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

17 7 Rapportering och uppföljning Det nationella nätverket kan ge regeringen ökade möjligheter att följa och styra dricksvattenfrågorna ur ett helhetsperspektiv i Sverige. Löpande återrapportering till medverkande medlemmar om nätverkets utveckling och verksamhet sker genom respektive representants försorg. Stöd för denna återrapportering och förankring i den egna organisationen kan erhållas av Livsmedelsverkets samordningsfunktion. Det är även viktigt att respektive medlem lyfter fram information om nätverkets målsättningar och verksamhet i lämpliga fora, som exempelvis i årsredovisningen och liknande kanaler. Nätverkets arbete ska kontinuerligt följas upp och utvärderas när så är möjligt. På så vis kan effekter och resultat av det gemensamma arbetet på dricksvattenområdet uppmärksammas. Analysen av denna uppföljning kan ge indikationer om nätverket har rätt fokus samt kan ge signaler om finansieringsbehov och utvecklingsområden. Förslagsvis bör en extern och oberoende utvärdering av nätverkets arbete och dess resultat genomföras inom de kommande tre åren. Avrapportering till regeringen Det är viktigt att nätverket genom Livsmedelsverket fastställer i vilka former, vilka underlag som önskas och inom vilka tidsramar, uppföljning ska ske till regeringen. Förslagsvis kan nätverket avrapportera en gång per år, vid behov oftare. Livsmedelsverket kommer att få återrapportera resultatet av det nationella samordningsuppdraget tidigt Förhoppningen är då att fördjupa dialogen om vilken kapacitet nätverket kan få vad gäller att säkerställa den framtida dricksvattenförsörjningen. Behov av interdepartemental dialog Givet det delade myndighetsansvaret på dricksvattenområdet krävs sannolikt en fördjupad dialog med berörda departement i regeringskansliet. De nu deltagande myndigheterna sorterar under fem olika departement och ytterligare departement ingår genom deltagande aktörerna i nätverkets framtida arbets- samt referensgrupper. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN Handlingsplan

18 Dricksvatten är vårt allra viktigaste livsmedel. Det utgör grunden för folkhälsa, livsmedelsproduktion och ekonomisk tillväxt. I Sverige finns överlag god kvalitet och kvantitet av dricksvatten och det är ovanligt att människor blir sjuka. Sverige har hittills varit förskonat från stora kriser på dricksvattenområdet, vilket skapat en situation där vi tar dricksvattnet för givet. Vi underskattar riskerna och det i sig blir ett problem. Vattenkvaliteten på dricksvattnet inte är lika god överallt, i synnerhet enskild vattenförsörjning har specifika utmaningar vad gäller vattenkvalitet. Varje vecka, året om, rekommenderas befolkningen i någon av Sveriges kommuner att koka vattnet på grund av störningar i dricksvattenproduktionen. Fall med vattenburen smitta inträffar varje år och mörkertalet kan vara stort. Sverige har med andra ord utmaningar att ta sig an redan i dag. Dessa utmaningar kan komma att förstärkas av framtida klimatförändringar, exempelvis vad gäller grundvattentillgång, ökad förekomst av extremväder med tillhörande risker och försämrad vattenkvalitet. Ett Nationellt nätverk för dricksvatten har initierats för att adressera dessa utmaningar. Bakgrunden till initiativet står att finna i Klimat- och sårbarhetsutredningen, Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SOU 2007:60), som framhöll den splittrade aktörsbilden på dricksvattenområdet som en risk för dricksvattenförsörjningen. Nätverkets medlemmar består av sektorsansvariga myndigheter och berörda branschorganisationer; Boverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Svenskt Vatten, Sveriges Kommuner och Landsting samt Vattenmyndigheterna. Genom systematiskt samarbete och samordning av insatser ämnar nätverkets medlemmar uppnå synergieffekter på dricksvattenområdet. LIVSMEDELS VERKET Box 622, Uppsala