Anthony, 13 år. Blyers på papper. GRAFFITIKONST

Transkript

1 Anthony, 13 år. Blyers på papper. GRAFFITIKONST

2 Från Tags till Wildstyle (en graffiti historia) Bombing New York 1970 hände något som skulle förändra graffitins historia, den flyttade från det svarta ghettot ut i medelklassens New York. En 17-årig grekisk-amerikansk springpojke började skriva sitt namn på glassbilar, husfasader och tunnelbanan runt om staden. Han höll sig inte bara till the Bronx utan spred sin Tag (en stiliserad signatur oftast gjord i en färg) i alla fem stadsdelar, inklusive den vita medelklassens områden och innerstaden, när han åkte runt på sina ärenden. Med sin svarta spritpenna, besatt av en önskan att skriva sitt namn så ofta som möjligt och på så många ställen som möjligt började han en bombing epedemi som på bara några veckor spred sig över hela New York. Till borgmästarens fasa hade ungdomar av alla raser, samhällsklasser och av bägge könen plötsligt ockuperat hela det offentliga rummet med sina tags som blev mer och mer fantasifulla. Den moraliska paniken var ett faktum, men den nya graffitin gick inte att stoppa, tagen hade tagit över staden och graffitin blev en livsstil (inte bara en udda fritidssyssla) som, i takt med att det yttre trycket att stoppa den ökade, utvecklades till en subkultur.

3 Toys vs Kings Det gällde att upprepa sin tag så snyggt som möjligt och så brett som möjligt, Getting up (synas på flest ställen) och vara King of tagging (snyggast tag) eller King of style (snyggast stil) blev målet. Dåliga eller oerfarna skrivare kallades för Toys. Tags, Throw ups & Pieces Snart började man använda sprayfärg och stilen utvecklades ytterligare. När det inte längre var unikt att göra tags var man tvungen att gå vidare för att kunna hävda sig i konkurrensen. Nästa steg blev Throw Ups, ett stort namn med enbart konturlinjer, som man snabbt kunde slänga ur sig. När inte heller detta var unikt började man dekorera sina throw ups, detta ledde till ett Piece, förkortning av masterpiece. På bara två-tre år hade man genom att experimentera med form och färg hittat fram till ett bildkoncept som lever kvar än idag. Throw up av SEEN. Piece av SEEN.

4 Crews, Burners & Wildstyle Efter detta växte the Crew fram, en löst sammansatt grupp av graffitimålare som arbetade i lag och som konkurrerade med andra crews om den bästa bilden, en Burner fanns fyra olika stilar i New York, uppkallade efter stadsdelar. Strax därpå kom överlappningar, 3D, reflexer och andra volymbildande element. Man hade provat bubbelbokstäver, block-letters och var nu på väg att utveckla Wildstyle, en raffinerad kalligrafi som använde snedvridna bokstäver omfattade av pilar, prickar, bubblor, highlights, stjärnor etc som överlappade varandra så pass mycket att de ofta blev oläsliga för de som inte var insatta. Det fanns nu 2 stilar, straight letters och wildstyle, utifrån dem gjorde man sin egen variant. Style wars Tag Straight Letters Man kom också på ett nytt och effektivt sätt att snabbt nå ut med sina bilder, tågmålningar gjordes den första top-to-bottom (hela tågvagnen) i världen. Målet var att bli King of the line. Detta var början till ett stilkrig som rasade mellan , som slutade med att wildstyle blev den dominerande stilen med ett 30-tal varianter. Den skulle vara svår att göra och svår att läsa så inga toys skulle kunna efterhärma den. Tecknade figurer blev allt vanligare för att göra reklam för sina bilder. Wildstyle

5 Top to bottom Burner av DONDI Beyond New York Graffitin nådde snart England, Frankrike och resten av Europa. Den kom till Sverige på 80- talet. Stilen och innehållet utvecklades vidare för att omfatta element från reklam, tecknade serier, populärkultur och mode, futurism och symboler. Känslor skildrades också som kärlek, ilska och humor. Influenser från modernismen blev också vanligare och man började göra graffiti på duk för utställningsändamål. Både popkonst, surrealism och jugend tilltalade graffitimålarna. Andra motiv var storstaden och R.I.P motivet som var en hyllning till en avliden kamrat eller idol. Sociala och politiska budskap har också förekommit men är mera vanliga inom gatukonsten som är en vidareutveckling av graffitin men med klara skillnader. Medan graffitin är begränsad till vad som kan åstadkommas med en sprayburk direkt på plats innefattar gatukonsten ofta olika applikationstekniker som förbereds innan de sätts på plats, t.ex. klistermärken och schabloner. Gatukonsten har på senare tid blivit mycket populär och till och med tolererats av myndigheterna (vissa verk anses så värdefulla att de skyddas istället för att saneras bort). Graffitin har inte uppnått samma status men trots motståndet lever den vidare som en påminnelse om att vi inte har total kontroll över det offentliga rummet. Källor: Spraykonst, Staffan Jacobson, 1990 Wikipedia