Olle Burells inledningsanförande vid Kyrkopolitiskt forum den 18 augusti 2012

Transkript

1 Socialdemokraterna Publicerat Olle Burells inledningsanförande vid Kyrkopolitiskt forum den 18 augusti 2012 KAMRATER! Det som är spännande just nu, är att det allmänpolitiska läget är så fyllt av möjligheter, men naturligtvis även hot. Landet har en borgerlig regering som besitter stora resurser. Den har nu skaffat sig ordentlig med erfarenhet av regeringsmakt; i Stockholm och andra stora städer, i många av Sveriges landsting. De borgerliga kommer självklart att göra allt som står i deras makt för att behålla sitt inflytande och behålla ordförandeklubbor runt om i landet. Samtidigt vet vi, att vi har gått igenom en tuff period i vårt parti, men tack och lov känner vi nu att vi håller på att lägga den tuffa tiden bakom oss. Vi kanske till och med kan säga, att vi nu har lagt den tuffa tiden bakom oss. Att det nu är stabilt, hoppfullt och att vi i Stefan Löfven har en partiordförande, som vi har full tillit till och som väcker respekt långt utanför våra led. Det betyder mycket för oss att ha någon som inte bara vi tycker om, utan som vi känner att grannar, arbetskamrater och kanske till och med politiska motståndare har respekt för. Och människor som man har respekt för, kan man bli lite rädd för. Så det är klart att de är jätterädda, de borgerliga, för att ha en så tuff motståndare som Stefan Löfven. Så då ska vi som inte alls är rädda för honom, utan bara tycker om honom visa det för honom och ge honom vårt stöd. För han kan givetvis inte vinna det här valet ensam, vi måste göra det tillsammans. Och därför är det så fint att vi får träffa Stefan idag. Vi ska få lyssna till ett anförande av honom. Sedan kommer Annelie Nordström, Kommunals ordförande, som vi minns från kyrkopolitiskt forum 2009 då hon eldade upp oss ordentligt. Det som är vår styrka är ju att vi förstår hur olika saker hänger ihop. Politikens innehåll, men också att organisation ger styrka. Och vi har en möjlighet till en trestegsmobilisering framför oss. För om Stefan Löfven ska ha möjlighet att bli statsminister 2014 och om vi ska vinna valet även på kommun- och landstingsnivå den 14 september 2014, måste det ha gått hyfsat bra, eller riktigt bra, i europaparlamentsvalet i månadsskiftet maj/juni 2014.

2 2 (7) Av någon anledning så har ju inte människor i Sverige tagit europaparlamentsvalet till sitt hjärta på samma sätt som de allmänna valen. Att inte rösta i de allmänna valen betecknas fortfarande som ett avvikande beteende, något som nästan är socialt oacceptabelt, man gör inte sin demokratiska insats. Men förmodligen på grund av debatten för och emot EU har denna känsla inte uppstått kring europaparlamentsvalet ännu. Vår uppgift är att förklara att det är ett viktigt val och vår chans är naturligtvis att mobilisera dem som är S-sympatisörer, dem som vi redan har inom räckhåll. Om bara de som röstade på oss i senaste riksdagsvalet som inte var något succéval precis skulle gå och rösta i europaparlamentsvalet, skulle det bli en jordskredsseger för Socialdemokraterna. Så vi måste mobilisera. Men mobiliserar gör man med helt andra metoder än ett i allmänt val där alla människor går och röstar ändå. I ett mobiliseringsval handlar det om att övertyga folk, som kanske lutar åt Centern eller Folkpartiet eller Miljöpartiet, att välja oss istället. Det är en uppgift som vi är bra på. Det är så vi tänker när vi kampanjar på gator och torg. Då tänker vi, att om vi bara går in i alla portar, om vi bara står i alla gathörn så att alla ser oss och förstår att vi är socialdemokrater och att vi är duktiga, då kommer vi att öka vårt röstetal. Det stämmer nog bra i allmänna val. Men i ett mobiliseringsval gäller det att vara strukturerad och analytisk för att hitta de grupper som är socialdemokrater och vända sig till dem. Och då finns det ett alldeles utmärkt tillfälle att öva sig. Öva sig på att känna till och analysera befolkningssammansättningen, att titta på gamla siffror och se var det finns socialdemokrater. Övningstillfället är kyrkovalet! I europaparlamentsvalet är det ungefär hälften som går och röstar, i kyrkovalet cirka 12 procent. Om man får upp mobiliseringsgraden för kyrkovalet, om man är bra på det, då har man förmodligen blivit otrolig bra på en mobiliseringsvalrörelse. Och då kommer det att gå bra i europaparlamentsvalet och sedan i de allmänna valen Det är trestegsmobilisering. Det vill jag att ni ska bära med er och berätta för andra, så att de förstår hur viktig kyrkovalrörelsen 2013 är för Socialdemokraterna. Då kommer vi att möta ett antal frågor, när vi pratar kyrkopolitik. En vanlig fråga är: Vad har politiska partier i kyrkan att göra? Har ni mött den frågan någon gång? Det är nog den fråga man oftast får. Man får den från flera håll. Man får den från folk inom kyrkan, som tycker att vi lägger oss i saker som vi inte har att göra med. Man tycker kanske att vi socialdemokrater är något som katten har släpat in. Man tycker att det skulle vara finare och mysigare om vi inte fanns där. Så är det på vissa håll, men inte överallt. Vi har ofta god stämning tillsammans med till exempel Centern och Moderaterna, men de här partipolitiskt obundna grupperna,

3 3 (7) vill ju ofta få oss att tappa självförtroendet. Då är det viktigt att förklara och stå upp för att Svenska kyrkan är en demokratisk organisation. En medlemsbaserad organisation med människor som betalar sin avgift varje år solidariskt. Det vill säga, att tjänar man inget, betalar man inget. Tjänar man mycket, betalar man mycket. Jämfört med andra stora ideella organisationer är detta nästan unikt, att man har en medlemsavgift som är procentuell och därmed solidarisk. Svenska kyrkan är också ovanlig ur ett internationellt perspektiv. Det sägs ibland att det väl inte finns någon annanstans i världen där politiker bestämmer över kyrkan. Det borde väl vara prästerna som bestämmer i kyrkan? Eller i andra hand de som går i högmässan och öppet deklarerar sin tro? Då kan man kontra med att vi är stolta över ett annat svenskt unikum, nämligen allemansrätten. Det är väl ingen som säger att den ska avskaffas för att det bara är i Sverige den finns? Det är likadant med demokratin i Svenska kyrkan, i vår evangelisklutherska kyrka. Den finns här och det ska vi vara glada och stolta över. Det är inget att skämmas över, att människor är med och röstar fram sina förtroendevalda. Men då säger en del: Måste man ha kyrkoval? Räcker det inte med ett vanligt årsmöte i varje församling? Då måste vi påminna om att Svenska kyrkan inte ser ut som andra trossamfund eller andra föreningar i Sverige. Det är inte så att vi bara har 100 eller 200 eller medlemmar i en församling. Vi har många församlingar med , kanske medlemmar som är röstberättigade. Om man tar min församling på Södermalm i Stockholm, Maria Magdalena, som har cirka röstberättigade. När 12 procent av dessa röstar, vilket var valdeltagandet förra valet, blir det personer. Om vi kallade till årsmöte i församlingssalen, skulle då dessa dyka upp? Skulle det komma fyra eller sex gånger så många som vi är här i Z-salen i ABF-huset i dag? Tror ni det? Nej, inte ens om vi delade upp de röstande i kyrkovalet på fyra år skulle det bli lika många deltagare om församlingen kallade till årsmöte! Kyrkovalet är det bästa kända systemet för att få så pass många människor att ta sitt demokratiska ansvar och gå och rösta fram sin styrelse, som de litar på, det vill säga kyrkofullmäktige som utser ett kyrkoråd. Tänk alla de samlade på Mariatorget, vilken uppståndelse det skulle bli. Tänk på alla de som röstade i hela landet, man skulle behöva ta en flygbild för att få med dem. En siffra som är imponerande! Jaha, men kunde man inte ha en enda lista, så att man kunde personkryssa dem man vill ha i kyrkofullmäktige? Nej, då måste vi återigen ställa oss frågan, om vi tror att de personerna som röstade i min församling känner alla på listan, när man inte ens känner dem som bor i samma trappuppgång? Så är det tyvärr i storstäderna. I min lilla by hemma i Dalarna var det annorlunda. Där känner man varandra tillräckligt väl.

4 4 (7) Det är inte bara i Stockholm som man inte känner varandra på det sättet. Och därför uppstår i nästan alla församlingar samma behov som i de allmänna valen. Man behöver varudeklarerade nomineringslistor med namn som man känner igen och som säger något om värderingarna. Står någon på S-listan, kan man allmänt veta vad personen tycker och vill man veta mer specifikt kring kyrkliga frågor, då kan man ta del av ett valprogram som Socialdemokraterna tagit fram och publicerat. På samma sätt har man kunnat rösta på Moderaterna, men snart kan man inte det längre. De har bestämt sig för att inte ställa upp under sin partibeteckning. De har beslutat sig för att ha listor som ska heta Borgerligt alternativ. Enligt mig borde den förkortas SMISK, smygmoderater i Svenska kyrkan. Men vi får hoppas att de får ett antal röster i alla fall. För i huvudsak förstår de det här med organisation, moderater. Varför gör vi Socialdemokrater inte likadant som Moderaterna? Ja, det är väl ganska logiskt. Moderaterna är inte ett folkrörelseparti, som uppmuntrar sina medlemmar att engagera sig i samhällets olika delar som vi gör. För oss som arbetareparti är det självklart att vårt inflytande hänger på att så många medlemmar som möjligt är med och företräder de socialdemokratiska värderingarna och påverkar i alla de fora som är öppna för demokratiskt inflytande. Det är kommunalpolitik. Det är landstingspolitik. Det är facklig-politisk samverkan. Det är att ställa sig upp på ett hyresgästföreningsmöte och våga säga att man är socialdemokrat och kanske just därför få förtroendet att ingå i en styrelse. Det är också att vara kyrkopolitiskt aktiv. Vi ska vara stolta över vår folkrörelsetradition. Om Moderaterna inte förstår det, är det för att de inte har någon folkrörelsetradition att vara stolta över. Vi fortsätter med kyrkopolitiken! Och då säger någon: Detta är ju en rest från det gamla statskyrkosystemet! Det är det väl inte! Det är för det första inte så att Socialdemokraterna bildades bara för att ställa upp i riksdagsval. Vårt parti bildades 1889, långt före den allmänna rösträttens införande och är ett folkrörelseparti som rymmer värderingsdiskussioner och social gemenskap, förutom politiskt arbete kopplat till den offentliga sektorn. Det finns en mångfald av nomineringsgrupper i Svenska kyrkan. Det finns till exempel partipolitiskt obundna, POSK. Det finns ÖKA, Öppen kyrka i Göteborg, med många justa människor, varav många tidigare tillhörde POSK:s vänsterflank. POSK:s högerflank har också gått ur och bildat Frimodig kyrka, men de är i alla fall ärliga och talar om vad de vill. De är tydliga med sitt kvinnoprästmotstånd, sin homofobi, rädsla för andra religioner, förnyelse i kyrkan et cetera. Sedan har vi det gamla hederliga Centerpartiet, medan Folkpartiet och Kristdemokraterna och snart även Moderaterna har bildat undergrupper, som får hålla på med kyrkopolitik.

5 5 (7) Det innebär i alla fall att vem som helst kan bilda en nomineringsgrupp och det är allra lättast att göra det på församlingsnivå. Men framför allt är det så, att det är upp till medlemmarna i Svenska kyrkan att välja vilken grupp man röstar på. I det senaste valet var det människor som röstade på Socialdemokraterna i valet till kyrkomötet. Tänk er de människorna samlade på ett och samma ställe. Vilket folkhav, vilket demonstrationståg med människor som gick och röstade på Socialdemokraterna! Det vore en syn för gudar, eller hur? Vi har inte tvingat dem, vi skulle aldrig göra det. Och om någon tror att vi faktiskt skulle kunna tvinga människor att gå och rösta på oss, har de en övertro på vår organisatoriska förmåga. Vi har inte den möjligheten. Det här gör folk av egen fri vilja. För att de känner sig trygga med våra värderingar och för att de tycker att vi har en bra politik för Svenska kyrkan. När vi möter invändningar från människor inom vårt eget parti som säger: Varför just Svenska kyrkan? Varför inte i andra kyrkor? Varför ska vi överhuvudtaget vara inblandade i religiös verksamhet? Ja, då är det ganska viktigt att påminna om, våga säga, att Svenska kyrkan är annorlunda, jämfört med andra trossamfund. Det finns inget annat svenskt trossamfund som har över 6 miljoner medlemmar, som har de här stora församlingarna, med medlemmar som efterfrågar varudeklarerade kandidater som ställer upp. Människor kan känna sig trygga med att Socialdemokraternas kyrkopolitik utgår från våra värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet. Värderingar som helt och hållet sammanfaller med kärleksbudskapet. Det kärleksbudskap som återfinns i många religioner, men som uttrycks på olika sätt. Ett budskap och en filosofi som väldigt få demokratiskt eller humanistiskt inriktade människor överhuvudtaget borde kunna vara emot. I synnerhet om man är socialdemokrat, borde man kunna hitta väldigt mycket näring där, även om man inte tror på Gud. Skälet till att Socialdemokraterna engagerar sig i kyrkopolitiken är att vi vill att den öppna folkkyrkan ska fortsätta att välkomna alla människor och att den aldrig ska fråga: Hur mycket tror du? Att den aldrig ska dela in människor i A- och B-lag. A- laget som kanske många av oss skulle tillhöra, för att vi går i kyrkan regelbundet. Men vi som är kyrksamma socialdemokrater tycker väl inte att vi är mer värda än dem som troget betalar sin avgift, ganska många tusenlappar per år, utan att gå i kyrkan, utan att få den upplevelsen som vi ofta får? De kanske går i kyrkan vart tionde år och då på en begravningsgudstjänst. Ändå betalar de troget sin avgift. Egentligen är ju de värda mycket mer än mig, som kostar kyrkan pengar, som hämtar hem medlemsåterbäringen genom att slita på mattor i kyrkan, dricka gratis kaffe et cetera. De kräver ju i stort sett ingenting tillbaka. De är fantastiska!

6 6 (7) Dessa människor ser vi socialdemokrater, dem värnar vi och vill att de ska stanna kvar. Men om de ska stanna kvar, då måste kyrkan fortsätta att ha ett språk som vänder sig till dem, som inkluderar dem, som sätter medlemmarnas behov i centrum. Då måste Svenska kyrkan också ta ställning för alla människors lika värde. I varje givet läge måste alla veta att Svenska kyrkan står upp för jämlikhet, för jämställdhet, för kvinnors rätt att vara präster utan att de någonsin behöver känna motstånd från en kollega eller annan personal i kyrkan. Tänk att gå till jobbet och behöva känna: De kanske tycker jag är fejk? Då har man anställt fel personal i kyrkan, tycker jag! Vi måste också ha en kyrka som står upp för det beslut som kyrkomötet fattade 2009, att behålla vigselrätten och att inte bara tillåta, utan välkomna, samkönade par att gifta sig i Svenska kyrkan. Det är också en kyrka som måste våga prioritera framtiden, våra barn och ungdomar, och vara lite mer kreativ än vad vi varit hittills. Vi ska använda de möjligheter som vi har inom kyrkopolitiken att hitta ekonomi på olika ställen. Att skapa system som gör att Svenska kyrkan kan bryta barnfattigdom, som gör att kyrkan överhuvudtaget orkar se de klassklyftor som finns i samhället och därmed också i Svenska kyrkan. Socialdemokraterna kommer att presentera några ovanligt konkreta punkter inom ramen för vårt valmanifest, som vi ska titta närmare på under dagen. Men varför engagerar vi oss i detta och varför är vi så duktiga på detta? Jo, för att vi har bra medarbetare. Socialdemokraterna har varit engagerade i kyrkopolitiken sedan 1920-talet och har medvetet jobbat för att förvandla överklasskyrkan till en folkkyrka, som är öppen för alla. Det är både genom rikspolitik, partikongresser och på lokal nivå, som Socialdemokraterna drev fram en religionsfrihet för alla och såg till att vi fick till stånd en öppning av prästämbetet för alla, så att vi fick kvinnliga präster. Och dessutom bidrog vi till en mycket lyckad reform, som andra länder tittar på, nämligen relationsändringen mellan kyrka och stat, som garanterar religionsfrihet, men som också garanterar vissa grundläggande principer för den öppna folkkyrkan. Att den är demokratisk styrd och att den är rikstäckande, vilket i klartext innebär att vi ska ha ett inomkyrkligt omfördelningssystem, ett solidariskt system som gör att vi som bor i rika församlingar delar med oss till områden som är mindre priviligierade. Det kan vara områden i storstädernas förorter, det kan också vara på landsbygden. Allt detta värnar vi. Om Socialdemokraterna inte ställer upp i Svenska kyrkan, är jag rädd att det ganska snart skulle bli så att Svenska kyrkan blir ett borgerligt reservat, där våra sympatisörer inte känner sig hemma. Till en början kanske de skulle vilja döpa sina barn i samma utsträckning som de gör nu. Varje år är det ungdomar som konfirmerar sig och det är 80 procent som vill begravas inom kyrkan. Men så småningom skulle de inte känna sig hemma eller rättare sagt; vi skulle inte känna oss hemma.

7 7 (7) Vi skulle till slut känna oss lika obekväma i kyrkan som när man hamnar på ett för fint hotell eller en för fin restaurang. Vi skulle inte riktigt veta hur vi borde bete oss. Och vi vet alla hur det känns i andra sammanhang. Nästa gång går man inte dit, man går till en restaurang där man känner sig hemma, där man känner att här blir jag vänligt och trevligt bemött. Eller så äter man helt enkelt bara hemma. Utan oss socialdemokrater skulle Svenska kyrkan alltså riskera att bli en snobbig och exkluderande kyrka, tror jag. Det skulle också kunna bli en kyrka med en massa människor som kanske inte själva har så unkna värderingar, men som inte har vår vana och förmåga att faktiskt säga stopp när någon med extrema åsikter kommer in och börjar härja. Vi upplevde det, när Sverigedemokraterna kom in i kyrkomötet och det blev tal om utskottsplatser. Om inte vi hade sagt nej till att dela med oss av våra platser till en nomineringsgrupp vars värderingar vi måste ta avstånd ifrån, hade de andra inte orkat hålla emot heller. Om allt detta och lite till, skall Kyrkopolitiskt forum i dag handla. Ni ska få konkreta redskap som ni kan använda på hemmaplan, för att Socialdemokraterna ska vinna kyrkovalet den 15 september Ni är alla hjärtligt välkomna! Kyrkopolitiskt forum ägde rum i ABF-huset i Stockholm den 18 augusti 2012 och samlade flera hundra socialdemokratiska kyrkopolitiker, partifunktionärer och intresserade medlemmar från hela Sverige. Huvudtalare var Stefan Löfven och Annelie Nordström, Kommunals ordförande.