Maria Norrman f i Uddevalla Bor och arbetar i Malmö. marianorrman.net

Transkript

1 Maria Norrman f i Uddevalla Bor och arbetar i Malmö marianorrman.net Projektbidrag för P18/Q - Queerkompaniet Ärendenr: KN 2015/8182 Belopp: kr 23 maj mars 2017 Bildkonstnären Maria Norrman ska i projektet P18/Q Queerkompaniet iscensätta ett kompani ur ett fiktivt homosexuellt/queert regemente som enligt en vandringssägen ska ha funnits på Gotland.

2 Min arbetsprocess Idén att göra något med skrönan om att det på Gotland ska ha funnits ett bögkompani eller rosa kompani, kom till mig runt när jag gick på konsthögskolan i Malmö. Jag kände då att jag behövde någon sorts ram kring idén, och när jag två år senare hade gjort projekt om historiska militära reenactmentsällskap och projekt om genusfrågor så kände jag att jag ville sammanföra de komponenterna och återskapa /iscensätta bögkompaniet på Gotland som ett queert förband och göra det tillsammans med regnbågspersoner och allierade med anknytning till ön. För att fundera på hur jag skulle utföra idén så började jag tillverka rekvisita, t.ex utforma och sy en paraduniform som jag tryckte ett lila-rosa camouflagemönster på. Jag gjorde en inspirationsresa sommaren 2015 för att bekanta mig med Gotland och fundera kring hur det skulle vara att filma där. Under hösten 2015 och våren 2016 fördjupade jag mig i Gotländsk militärhistoria, militärt språk, övningar och uniformer för att samla idéer. Jag ville göra det trovärdigt men samtidigt lägga till queera markörer, genom att t.ex ändra på färger och symboler. Jag ville utforma övningar så de genom ett symboliskt militärt språk gestaltade HBTQIA-personers kamp att få vara och leva som de vi är. Jag bestämde mig för att själv spela rollen som kompaniets kapten, för att för att helt och fullt gå in i uppgiften som projektets och kompaniets ledare. I mars 2016 fick jag kortfilmsstöd från Film på Gotland, åkte till ön och presenterade mig och min idé med ett artist talk som riktade sig till HBTQIA-ungdomar. Genom mitt besök fick jag personer intresserade av att delta. Kontakt knöts även med Gotlands konstmuseum och jag bokade rekvisita från Film på Gotlands förråd. På min resans sista dag var jag nära att sätta frukosten i halsen när jag kollade mina mail och får veta att projektet fått stöd från konstnärsnämnden. Under mars till maj jobbar jag vidare med att förfina mitt bildmanus, boka boende och resor, schemalägga inspelningsdagar, sammanställa uniformer och annan rekvisita.

3 Bilder från produktionen 23e maj anländer jag till Visby och ägnar första veckan åt att låna teknik, återkoppla med de medverkande, reka locations och skicka ut scheman för tider kring inspelning. Under andra veckan sker majoriteten av inspelningen och fotografering. En inspelningsdag åker jag och fyra medverkande till Fårösund för att spela in en scen på en gammal nedlagd militär hinderbana. En dag ägnas åt att filma två minnesceremonier för fallna kamrater. Under en annan dag spelas tre scener in, en scen där kaptenen introducerar kompaniet, genomför en maskeringsövning vid ringmuren och en medaljceremoni. Fotografier tas på kompaniet i camouflagemaskering. Följande två veckor tittar jag igenom materialet och kompletterar det med att bl.a spela in ljud, filmar miljöscener och gör en scen där jag gör ett fiktivt uttalande. Under juli - februari jobbar jag vidare med redigeringen av videomaterialet, som jag först tänker som två eller fler korta videor, men som under klipparbetet utvecklar sig till att bli en 13 minuter lång video med de olika scenerna sammanlänkade. Jag jobbar också med att välja ut fotografier för produktion, och hur de ska presenteras. En serie blir ovan nämnda porträtt med camouflagemaskering. Ett foto baseras på en av scenerna från filmen, en minnesceremoni med samtliga från kompaniet närvarande. Bilden sätter en fin och allvarlig ton till resten av materialet. Jag bestämmer mig för montering på fribond/dibond/alumniniumcomposit. I och med att jag aldrig gjort det innan så tar det några tester hos olika tryckerier innan jag får rätt på det. Jag producerar även en stor polycanvastapet med det rosa-lila camouflagemönster som jag formgav och tryckte på paraduniformen. Dess storlek och mönster ramar in utställningsrummen och knyter ihop projektets olika delar. Jag låter även trycka upp affischer med bilden som jag använde när jag sökte medverkande till projektet.

4 Den offentliga presentationen P18/Q - Queerkompaniet Video, 13 min I videon utför vi t.ex minnesceremonier, en medaljceremoni, tränar i gotländsk miljö och gör en maskerings övning. Alla scener visar symboliskt kampen regnbågspersoner utkämpar för att få vara sig själva. P18/Q - Queerkompaniet, camouflageporträtt Fotografier, 69 x 50 cm, giclée på fribond. Porträtten visar våra camouflagemaskerade ansikten, en symbol för att av olika skäl dölja sin identitet och försöka smälta in i omgivningen. P18/Q - Queerkompaniet, camouflage Polycanvas med lila-rosa camouflagemönster, 177 cm x 750 cm Paraduniformens mönster. P18/Q - Queerkompaniet, poster 56 x 42 cm Affisch, använd som ett sorts rekryteringsmaterial, med en positiv uppmaning. P18/Q - Queerkompaniet, minnesscen Fotografi, 100 x 56 cm, lambda på dibond Ett foto av en av videons två minnesscener över fallna kamrater. P18/Q - Queerkompaniet Video, 13 min

5 P18/Q - Queerkompaniet, camouflageporträtt Fotografier, giclée på fribond, 69 x 50 cm 2016 P18/Q - Queerkompaniet Affisch, 56 x 42 cm 2016 P18/Q - Queerkompaniet, minnesscen Fotografi, 100 x 56 cm, lambda på dibond 2017

6 P18/Q - Queerkompaniet, camouflage 177 cm x 750 cm 2017 Erfarenheter jag vunnit genom projektet Att förankra ett projekt på en för mig ny plats. Att vara tydlig att kommunicera med människor om vad jag vill göra, och samtidigt inte be om personers medverkan utan att ge dem något tillbaka. Jag har lärt mig att hitta kanaler för att sprida information så att människor får kännedom om projektet, och senare samordna information, t.ex schemalägga filmning. Att ha en bra balans mellan att hålla ett projekt öppet för oförutsedda händelser och personers förslag, och samtidigt veta vilka delar som är bestämda och inte kan kompromissas med. Jag har lärt mig att det kan vara svårt att få personer att improvisera och komma med förslag, men att det är samtidigt bra att vara öppen för det. Jag har mött svårigheter med att skriva och spela upp manus, hur vissa saker verkar fungera på idéstadiet men sen inte i praktiken. Jag hade planerat scener med repliker och skådespel som visade sig vid inspelningstillfället inte fungera. Jag har fått erfarenhet av produktion av fotografier monterade på dibond/fribond och av att trycka bilder i stort format. Jag har sett vad som kan gå fel, och lärt mig hur man bör redigera filerna för bästa tryckresultat. Jag har lärt mig mer om budgethantering, redovising och deklaration av konstnärliga projekt. Hur tycker du att dina intentioner med projektet förverkligats? Över förväntan. Det var t.ex länge osäkert om jag skulle hitta personer med anknytning till Gotland som kunde och ville vara med i projektet, samt hur manuset och projektets visuella form skulle se ut och fungera. Men jag hittade bra personer och idén växte för mig, både innan, under inspelning och i efterarbetet. I vilka sammanhang har Bildkonstnärsfondens bidrag redovisats? På min hemsida, Instagram, på Gotlands konstmuseums olika informationskanaler som Facebook och hemsida, texter intill trailer som visades under Gotland Pride november 2016, i videons eftertexter och i framtida presentationstexter vid utställningar. Vad har projektet lett till för framtiden? En soloutställning på Gotlands konstmuseum juni-oktober 2017 och en soloutställning i januari 2018 på Galleri Ping Pong, Malmö. Artiklar i olika tidskrifter och intresse från olika museer och andra kulturaktörer. Fortsatt tro på min förmåga att i framtiden genomföra lika stora eller större projekt.