Släkten Törnqvist. Sammanställt av Sylvia Törnqvist Loogna i maj 2013.

Transkript

1 1 Släkten Törnqvist Sammanställt av Sylvia Törnqvist Loogna i maj I den ljusa sommarkvällen 1815 kom allvarsamma män till det lilla soldattorpet Lustigholm med budet att soldaten Lars Eriksson Törn insjuknat och dött under fälttåget mot Tyskland. Soldatänkan stod nu ensam med två små barn och tankarna virvlade runt. Hur hade det gått till när Lars dog? Hur skulle hon nu kunna försörja sig och sina två barn 4 respektive 2 år? Vart skulle hon ta vägen? Hon visste att hon måste lämna Lustigholm för nästa soldat skulle flytta in. Hon fick beskedet att Törn avled 30 juni 1815, 29 år gammal och om det skedde i Tyskland eller hemma i Sverige fick hon aldrig veta och ingen vet var han fick sin grav. Troligt är att han återvände till Sverige innan han dog men aldrig till Lustigholm. Lars Eriksson Törn och Anna Stina Nilsdotter Lustigholms soldattorp under Hammarsebo har bebotts av många soldater. Den första kom redan i slutet av 1600-talet. Under åren som följde avlöste soldaterna varandra fram till 1812 då Lars Eriksson Törn blev den 11:e soldaten vid torpet. Han tillhörde Kungliga Calmar Regemente, Aspelands kompani och föddes 28 mars 1786 i Horntorpet i Pelarne socken i Kalmar län. I Södra Vi gifte han sig 3 mars 1811 med pigan Anna Stina Nilsdotter som var född 15 oktober 1784 i Målilla, Lustigholm. Paret bosatte sig på Lustigholm. I äktenskapet föddes två barn. Först sonen Carl Larsson 1811 i Pelarne men han återfinns i Målilla med anteckningen född och döpt i Pelarne. Ett par år senare föddes dottern Christina Charlotta Larsdotter 1813 i Målilla. Anna Stinas föräldrar var Nils Hammar född 25 juli 1739 i Gölpefall, Hjorteds socken. Även han var soldat mellan åren vid Lustigholm och gifte sig 1766 med Kerstin Olofsdotter som var född 1741 i Misterhults socken. De fick tre barn. Av soldattorpet finns ingenting kvar men den lilla ladugården finns i sitt ursprung. Torpet revs under 1960-talet och då hade ingen bott där efter Detta är bakgrunden till berättelsen om vår släkt på vår fars sida. Änkan Anna Stina Nilsdotter Törn fick lämna soldattorpet ett år efter makens död med sina två barn och flyttade 1816 till torpet Rågran och sin bror Peter Nilsson Braad i Södra Vi. Hon var vår farfars farmor. Här i Dämshult födde hon en son Jonas Erik 6 februari 1818 som får räknas som vår anfader. Faderns namn nämnde hon aldrig s k Fadern förtegen. Soldatänkans villkor var att försöka hitta arbete och utkomst för sig och sina barn. Hon flyttade mellan olika torp och orter i Norra Småland under ett antal år för att så småningom kunna slå sig ner i Rockklintstugan i Örsåsa där också dottern Lovisa Carolina föddes 11 april Som soldatänka uppbar hon en liten pension från Militärhospitalfonden men i övrigt var hon utfattig. Hon var dock mån om att barnen skulle lära sig läsa och de fick undervisning av Anna i Berga redan under början av 1830-talet. Pigan Anna Persdotter i Berga livnärde sig bl a på att undervisa barn i svenska språket/läsning. Anna erhöll medalj och 16 riksdaler och 32 skilling Banco ur Kungliga Patriotiska Sällskapet 48 där hon omnämndes som Skolmästarinna. Detta var före folkskolans införande som gav lagstadgad rätt till skolgång

2 2 för alla barn i Sverige. I Södra Vi öppnades 1847 den första folkskolan i Brunnssalongen i Brunnsparken. De två första barnen i äktenskapet med Törn lämnade hemmet i slutat av 1820-talet vid 16 respektive 17 års ålder. Senare 1835 finner vi Anna Stina tillsammans med de två yngsta barnen i Åhlhult norr om Södra Vi. Ålhult är en herrgård i Södra Vi i Vimmerby kommun. Herrgården finns kvar och vid den här tiden ägdes den av sonen till general Carl Fredrik Pechlin som anlade bl a ett stångjärnsbruk med knipp- och spikhammare. I Södra Vi hembygdsförenings beskrivning över socknen står följande: Under senare delen av 1700-talet var general Pechlin sockenherre, den allt bestämmande i socknens ärenden fastän han i egen hög person aldrig bevistade en sockenstämma. Vanligen sände han sin kamrerare att för stämman kungöra sin vilja. Det heter i ett protokoll att alla med en mun förklarade, att vad generalen komme att nådigast yttra, därmed voro de nöjda att åtlyda och honom efterfölja. Sonen Johan Adolf Pechlin tog över efter sin far och fortsatte driften under 1800-talet. Järnhanteringen avslutades och Ålhult såldes till kammarrättsrådet G. Nordström. Så bosätter hon sig åter i Rockklintstugan i Örsåsa. Av torpet finns ingenting kvar men en långsträckt ås men namnet Rockklinten finns väster om Ålhult och ingick som en del under herrgården. I husförhörslängden från senare delen av 1830-talet finns anteckningar som beskriver familjen som utfattig bodde hon ensam då båda yngsta barnen flyttat hemifrån. Vid husförhöret året innan hon dog står att hon erhöll 614 daler i ålderspension från Militärhospitalsfonden och dessutom understöd av fattigvården. Anna Stina Nilsdotter Törn dog 78 år gammal av förstoppning i Rockklintstugan 14 oktober Jonas var då 44 år och var bosatt i Ängelsberg. Johan Törnqvist och Edla Winroth Sonen Jonas Erik Törn föddes 6 februari 1818 i Dämshult Södra Vi församling i Kalmar län. Vem fadern var vet ingen eftersom det i födelseboken står Fadern förtegen. Han flyttade sedan runt tillsammans med sin mamma och syskon för att 1834 som 16-åring börja ett liv på egen hand. Hans fösta plats var Stampen, torp inom Ålhults egendom. Han flyttade inom Södra Vi socken ett flertal gånger för att slutligen våga lämna sin hembygd i Småland för Östergötland flyttade han 21 år gammal till Grönbo i S:t Lars församling i Linköping. Han flyttade ut från Södra Vi som Jonas Erik Törn och flyttar in i Linköping som Jonas Erik Törnqvist. Han kunde ju inte behålla efternamnet som modern fått i samband med sitt giftermål med soldaten Lars Eriksson Törn utan tog sig namnet Törnqvist. Han var kvar i Linköping i två år utan fast adress och redovisas som skriven på socknen. Den 18 november 1841 var det dags att bryta upp för att söka arbete och framtid i Norrköping. Här i Skärkind strax utanför staden står han åter skriven som Törn, skomakaren och drängen. Ett år senare slog han sig ner i Norrköpings stad och bosatte sig inom S:t Olai församling. Här kallas han för grundverksarbetaren Jonas Erik Törnqvist i inflyttningslängden. Norrköping var under denna tid en inflyttningens stad. Industrin växte starkt liksom invånarantalet. Industrins expansion från 1840-talet innebar en stor inflyttning och därmed trångboddhet och förslumning. En folkskoleinspektör likande bostäderna i vissa områden för eländiga kojor. Arbetstiderna vid textilfabrikerna började klockan sex på morgonen och

3 3 slutade sju på kvällen. Lönen var låg, speciellt för kvinnorna. En väverska fick 5 kronor/vecka och en vävare 9 kronor/vecka flyttade Jonas vidare och i Husförhörslängden kan han inte följas då han utflyttade till obestämd ort. Nästa gång vi möter anteckningar om Jonas kallas han för kronoarbetskarlen och denna anteckning finns i Winroths husförhörslängd i mitten av 1800-talet. Kronoarbetskåren var en bataljon som stod under militärt befäl fram till I dessa kårer fanns bl a personer som inte ville eller kunde försörja sig själva, straffade för enklare brott eller soldater som av någon anledning inte kunde slutföra sin värvade tid. När Jonas Erik återfinns i Västervåla församling 10 år senare så kommer han från Ramnäs under namnet Johan Erik Törnqvist (kallas Johan). Han gifter sig den 19 september 1853 med Edla Johanna Fredrika Winroth. Edlas far var Johan Fredrik Winroth född 1806 i Örebro. Kom till Västervåla från Stockholm 1829 och gifte sig med skräddardottern Sara Isaacsdotter Bovin från Qvarnroten. Vid den här tiden var Johan Fredrik bruksskomakare vid Engelsbergs bruk. De flyttade till Stockholm efter sonens födelse, Johan Alfred Där föddes dottern Edla Johanna Fredrika den 2 mars 1831 i Maria Magdalenas församling. Familjen Winroth flyttade tillbaka till Västervåla Åter till Stockholm 1834 och de bodde då i Qvarteren Haren mindre och Harhuvudet mindre. Winroths flyttade åter tillbaka till Wästervåla och Sörby Saras tidigare man var sockenskomakare och nu fick Johan Fredrik den uppgiften. Johan Törnqvist Edla Winroth Familjen Törnqvist bodde under samma adress som Winroths fram till De fick 10 barn varav 3 levde till vuxen ålder: Johan född 1855, Fredrik född 2 maj 1858, vår farfar, Gustaf 1859, blind. I husförhöret från står att läsa att skomakaren Johan Törnqvist är en mindre pålitlig person och datumet Vad det betyder är okänt. Johan Törnqvist dog 2 maj 1871 genom en olyckshändelse på Frövi Ludvikabanan. Från mitten av 1800-talet byggdes järnvägen i Sverige ut och i Bergslagen kom förbindelsen Grängesberg Oxelösund (Trafik Grängesberg Oxelösund järnväg TGOJ) att byggas för att transportera malm ut till Östersjön och vidare till i huvudsak Europa. Järnvägen Frövi Ludvika var en del av banan och den stod klar Troligen var Jonas Erik en av de arbetare som omkom under byggnationen. Den 18 januari 1873 gifte Edla om sig med skomakaren Olof Holm född 1830 från Nerkes- Kil. De fortsatte att bo i Sörby. När Holm dog flyttade Edla tillsammans med sin synskadade son Gustaf till Staberg, där sonen Fredrik bodde med sin familj. Hon fick uppleva vår far Johns födelse. Det är inte svårt att känna med Edla som förlorat sju barn och maken som dog vid 53 års ålder. Hon hade dessutom ansvaret för deras son Gustaf som var blind. Hon förlorade även sin andra make. Vår far John kom ihåg Gustaf eftersom han bodde hemma i hans barndomshem även efter Edlas bortgång. Hon dog 9 oktober 1908 vid 79 års ålder.

4 4 Fredrik Törnqvist och Emma Larsson Fredrik föddes alltså 2 maj 1858 i Sörby, Västervåla församling. Han förlorade sin far Johan när han var 13 år. Familjen hade 1873 flyttat till Kyrkogränds Rote och han bodde där tillsammans med sin mamma och hennes nya man Olof till 1876 då han flyttade till Ramnäs. Här utpekas han som fader till en flicka Helga Fredrika född Flickans mor hette Anna Lovisa Johansson från Sura. Flickan står i födelseboken som oäkta och han befriades tydligen från faderskapet. Strax innan flickan föddes flyttade han till Köping i november Han bosatte sig hos snickaren Per Gustaf Norström i Köping. Fredrik var här snickarlärling hos Per Gustaf tillsammans med Carl Fredrik Hjärpe. När Norström dog 1884 flyttade lärlingarna till qvarteret 3 i Köpings stad. Fredrik blev snickare och tillverkade ett antal verktyg som ännu finns kvar: bågsåg, passare, hyvlar, skjutmått allt är ett hantverk i trä och järn. Efter utbildning och lärling flyttade han i december 1884 till Österfärnebo i Gästrikland till sin bror Johan i Fogle där han blev kvar i tre år. Han återvände nu till Västervåla Han mötte här sin första hustru Emma Hedström och gifte sig i januari Vid den här tiden mötte Fredrik och Emma den baptistiska rörelsen/frikyrkan och i husförhörslängden finns nu antecknat att de var baptister. Konventikelplakatet gällde fram till 1858 då alla svenska medborgares skyldighet att bekänna en och samma tro var gällande i Sverige. Kyrkan hade dock ett fortsatt starkt moraliskt grepp över människorna och baptister fick inte gifta sig i kyrkan eller inneha offentliga tjänster. I Västervåla byggdes ett antal frikyrkokapell. Fribaptistförsamlingen bildades 1872 och några år senare uppfördes ett kapell i Kvarnvreten. Samhället hade förändrats genom bl. a. inflytande från utlandet, den tilltagande alkoholismen, inflyttning till städerna pga industrialiseringen. De frikyrkliga sammanslutningarna och nykterhetsrörelserna var en motkraft och reaktion på samhällets utveckling. Det var i Kvarnvreten Fredrik bosatte sig när han återvände från Österfärnebo. Här skapade han sig ett hem tillsammans med sin första hustru Emma Hedström. Troligen var det här de kom i kontakt med Fribaptistsamfundet som hade bildats Fredrik och Emma fick en dotter Edit Maria i november 1888 och hon dog endast 1 år gammal. Ytterligare ett år senare i juni 1890 dog Emma i lungsot. Änklingen Fredrik levde ensam i 17 år innan han gifte sig på nytt i februari 1907 med Emma Charlotta Larsson född 30 maj 1876 i Julita. I husförhörslängden från 1907 finns antecknat att Emma var hushållerska hos Fredrik. Även denna gång gifte sig paret borgerligt och vigselförrättaren var J. Lange. I lysningsboken står följande: Skr.aftal om barns uppfostran i den baptistiska trosläran. Emma anmälde sitt utträde ur Svenska kyrkan 1907 för att liksom maken söka sin tillhörighet inom Fribaptistsamfundet. Emma Larsson och Fredrik Törnqvist

5 5 Emma Charlotta föddes alltså i Alkärr i Wäsby rote i Julita socken. Hennes föräldrar var torparen Lars Erik Jonsson född 1832 och Anna Lotta Persdotter född Farfar och farmor var Åbon Jonas Jonsson född 7 april 1804, Julita socken, Wäsby rote och Britta Lena Olstter född 30 januari 1799, Julita socken, Fagerbäck. De gifte sig 12 oktober Morfar och mormor var Torparen Pehr Carlsson född 27 april 1808, Julita socken, Oxhagen, Wäsby rote och Anna Ersdotter från Hult född 18 september 1813, Julita socken,fagerstugan. Även tidigare generationer, födda på 1700-talet och tidigare, var torpare och bosatta inom Julita socken. Julita var en högadlig socken med fyra stora gårdar, Julita gård, Gimmersta, Fogelsta och Äs. Vid den här tiden hade trakten sex adliga familjer och två familjer från prästeståndet. I övrigt ca 275 frälsebönder och bofasta torparfamiljer. Julita socken hyste 32 soldater på rote som tillhörde Wingåkers kompani. I denna miljö växte Emma upp i en torparfamilj tillsammans med sina fyra syskon, Lars Fredrik f 1865, Carl Erik f 1868, Anna Mathilda f 1872 (Hake), Erika Sofia f 1878 (Karlsson). Lars Fredrik var son i faderns första äktenskap med Brita Catarina Ersdotter född 1826 och dog i barnsäng när sonen föddes. Familjen Jonsson flyttade till Arboga landsförsamling i mars 1900, Näsby 5. Lars Erik Jonsson och Charlotta Jonsson Sockenkyrkan ligger i Västervåla som i likhet med Engelsbergs bruk har anor tillbaka till medeltiden. Bruket var i drift fram till Genom ett starkt engagemang har bruket bevarats och är idag unikt vilket har gjort att det finns med på UNESCO:s världsarvslista. Fredrik bidrog till stationssamhället Ängelsbergs unika samling av hus genom att bygga två stora villor mitt emot stationen. De hade beteckningen Lugnet 4 och 5. Han var utöver snickare och byggmästare också urmakare och hade sitt urmakeri i nedre botten på en av villorna han byggt till sin nya familj. Han dog 10 juni 1928 av åderförkalkning. Emma flyttade med John till Västerås och bodde senare tillsamman s med hans familj i Leksand fram till 1958 då hon dog 82 år gammal. Både Fredrik och Emma är begravda vid Västervåla kyrka. Graven finns fortfarande kvar och gravstenen finns strax söder om och framför kyrkan. Familjen Törnqvist på utflykt med Västervåla Kyrka och Åmänningen i bakgrunden.

6 Fredrik och John sitter längst till vänster och Emma står bakom längst till vänster. 6