Vätternvårdsförbundet. Årsskrift 2002

Transkript

1 Vätternvårdsförbundet Årsskrift 2002

2 2

3 Rapport nr 69 från Vätternvårdsförbundet 3

4 Vätternvårdsförbundet Årsskrift 2002 Rapport nr 69 från Vätternvårdsförbundet* Layout och textbearbetning: Måns Lindell (ed) Omslagsbild: Beställningsadress: Vy över Vättern, Foto: Mikael Johansson. Vätternvårdsförbundet Länsstyrelsen i Jönköpings Län Jönköping Tel Fax Ingrid.Mansson@f.lst.se ISSN: Rapporterna 1-29 utgavs av Kommittén för Vätterns vattenvård. Kommittén ombildades 1989 till Vätternvårdsförbundet som fortsätter rapportserien fr o m Rapport 30 Rapporten är tryckt på Länsstyrelsen i Jönköping Andra upplagan ex. 4

5 Förord Framför Er har ni den samlade redovisningen av miljötillståndet i Vättern fram t o m år I rapporten redovisas samtliga de moment som Vätternvårdsförbundet är beställare eller samordnare för. Rapporten omfattar såväl miljötillståndet i sjön, regnet ovan sjön, som miljötillståndet i bäckarna till sjön. Således täcker rapporten in stora delar av utförd miljöövervakning i Vättern, framför allt från tillflödens mynningar och själva utsjön. Flera författare har bidragit med redovisningar. Nytt för i år är bland annat två moment vilka båda förhoppningsvis kan fortsätta ingå som regelbundna undersökningar i Vättern. Det ena momentet är en preliminär fältrapport från 2002 över höjdpunkter från den första samordnade fältinventeringen av häckande fåglar på kobbar och skär i Vättern. Det andra nya momentet är en studie av påväxtalger i Vättern. Det inkommer alltfler rapporter från allmänheten till Vätternvårdsförbundet om ökad påväxt på stenar, linor, bryggor etc. Under de närmaste tre åren kommer därför Vätternvårdsförbundet försöka producera ett underlag för bedömningen av påväxten, huruvida påväxtalger ökar eller ej samt hur vi skall bedöma tillståndet av påväxtgraden. Utöver den regelbundna miljöövervakningen av Vättern, vilken redovisas här, förekommer också en rad specialprojekt av såväl forskarkaraktär som pilotinsatser rörande någon angelägen fråga. Dessa undersökningar kommer fortlöpande att publiceras i Vätternvårdsförbundets rapportserie. I varje årsskrift förekommer därför en kort sammanfattning av de rapporter som publicerats under året. Dessa rapporter samt även tidigare publikationer går att beställa från sekretariatet. Vätternvårdsförbundet vill poängtera att författarna är själva ansvariga för vad som skrivs även om sekretariatet har beretts möjlighet att redigera och kommentera manus innan tryckningen. Jönköping den 13 januari 2003 Måns Lindell Måns Lindell Sekretariatet 5

6 6

7 Innehållsförteckning 1. Rapporter inom Vätternvårdsförbundets rapportserie 8 Rapport 65 från Vätternvårdsförbundet 9 Rapport 66 från Vätternvårdsförbundet 10 Rapport 67 från Vätternvårdsförbundet 11 Rapport 68 från Vätternvårdsförbundet Sammanfattning Vattenståndet i Vättern Miljötillståndet i Vättern Nederbördskemi 52 Försurande ämnen på Visingsö 52 Nederbördskemisk undersökning av tungmetaller på Visingsö Elfiske i Vätterbäckar Harrförekomst i Vätterbäckar under lekperioden Del 1. Kontroll av harr i Hornån och Röttleån under leken Del 2. Kontroll av harrförekomst i vissa Vätterbäckar De pelagiska bytesfiskbestånden i Vättern Preliminärt resultat från inventering av häckande sjöfåglar på öar i Vättern Påväxtalger i Vättern Rapporter inom Vätternvårdsförbundet 87 7

8 1. Rapporter inom Vätternvårdsförbundets rapportserie Vätternvårdsförbundet publicerar fortlöpande information om Vättern. Rapporterna kan vara egna utredning och undersökningar men också andra för sjön relevanta kunskapsunderlag. Det är förbundets åsikt att det som publiceras också blir tillgängligt och dokumenterat. I detta kapitel följer en kort sammanfattning över de rapporter som publicerats under året. Längst bak i Årsskriften finner du en lista över samtliga rapporter inom förbundet. 8

9 Rapport 65 från Vätternvårdsförbundet Trafikens miljöbelastning på Vättern Henrick Blank, Mette Hein, Måns Lindell Vätternvårdsförbundet Sammanfattning Betydande delar av vägnätet runt Vättern är i direkt anslutning till sjön och hårt trafikerade vilket medför utsläpp av föroreningar, till exempel bensin, tungmetaller och slitageprodukter, som kan påverka såväl vattenkvaliteten i Vättern som i miljötillståndet i övrigt. Vägnätet runt sjön passerar flera bäckar med korta rinntider till Vättern. Punktutsläpp från trafiken kan uppstå vid olyckor med fordon innehållande farligt gods. Vägsaltning är en förorening som är kopplad till trafik. Grundvatten, ytvatten och vattentäkter visar på flera håll ökande salthalter. Med utgångspunkt i Vätterns ökande ledningsförmåga genom de senaste decennier som ökat ca. 25 %, har Vätternvårdsförbundet på uppdrag av Vägverket Region Sydöst gjort en utvärdering av vägsaltningens bidrag till Vätterns ökande ledningsförmåga samt en utvärdering av trafikrelaterade föroreningar och konsekvensanalyser av transporter med farligt gods runt Vättern. Beräkningarna visar att vägsaltningens bidrag till saltökningen i Vättern kan utgöra drygt 40%. De samlade trafikalstrade föroreningarna i direkt anslutning till Vättern är stora. Avgaserna koldioxid (CO 2 ), kolmonoxid (CO), kväveoxid (NO x ) och kolväte (HC) sprids i en samlad mängd runt ton/år och partikelutsläppet utgör 160 ton/år. Aromatiska kolväten, sot och bitumen (asfaltstoft) sprids i en mängd runt 300 ton/år medan gummistoft spridds i en mängd av drygt 70 ton/år. natrium och klorid (mg/l) Edeskvarna För de allra giftigaste ämnena (t ex PAH:er, fenoler och bekämpningsmedel) kan det räcka med några hundra liter eller enstaka kubikmeter för att dödliga koncentrationer för biota (även människor i extremfall) ska uppstå över flera kvadratkilometer. Därmed riskerar även ett eller flera dricksvattenintag blir otjänliga. I denna studie har en metod tagits fram för att jämföra riskerna för Vätterns vattenkvalitet mellan olika ämnen. Metoden är enkel och kan snabbt användas på ämnen som inte tagits upp i denna studie. Tillsammans med spridningsmodellen Seatrack, (SMHI) utgör metoden ett verktyg att snabbt bedöma riskerna med ämnen som inte tagits upp i denna studie. 9

10 Rapport 66 från Vätternvårdsförbundet Industripåverkan på fisk i Vättern Lennart Lindeström, Caroline Grotell, Jan Härdig ÅF-MFG, Fryksta, Kil Vättern har under lång tid varit påverkad från industrier. Metallhantering har ägt rum i form av gruvbrytning, järnframställning och gjutning alltsedan 1600-talet. Nyligen utförda studier av lager i sedimentet, s k paleolimnologi, visar t ex att Vättern har påverkats av bly ändå sedan medeltiden och att kvicksilver belastade sjön under framför allt talet men att kvicksilver inträdde i Vättern redan på mitten av 1800-talet. I moderna tider har stora industrier haft Vättern som recipient, antingen direkt eller via sjöar och åar i Vätterns omedelbara närhet. Sålunda kan vi sluta oss till att Vättern under lång tid utsatts för ämnen som kan ha verkat skadligt för ekosystemet. Idag är en stor del av punktkällorna reducerade jämfört med tidigare. Idag ingår det för några av de större industrierna i deras vilkor för verksamheten att utföra s k fiskfysiologiska studier i Vättern. Under en tvåårsperiod utfördes samtidigt tre sådana fiskfysiologiska studier, Munksjö AB i Jönköping, Munksjö AB div Aspa Bruk och Zinkgruvan Mining AB, beskrev abborrars hälsotillstånd genom analyser av enzymer, vävnader mm. Generellt sett är det en minimal detekterbar hälsopåverkan som kan härledes till industrier. Vätterns fiskar klarar sig bra. Vätternvårdsförbundet publicerar här de tre delrapporterna från dessa undersökningarna. Lennart Lindeström har sammanställt en syntes som gäller övergripande för samtliga tre delrapporter. Studierna har finansierats av respektive industri. Respektive författare är själva ansvariga för dess innehåll. Sammanställningen har gjorts inom ramen för Metallgruppen i Vätternvårdsförbundet. 10

11 Rapport 67 från Vätternvårdsförbundet Effekter på vitmärlans reproduktion i Vänern och Vättern 2001 Brita Sundelin, Eva Håkansson, Pia Sahl ITM, Stockholms Universitet, Stockholm Vättern anses vara ett klassiskt exempel på en sjö där mycket av föroreningarna antingen bryts ned i vattenmassan eller sedimenterar till botten. I det senare fallet blir resultatet att sedimenten blir med tiden förorenade och innehåller t ex höga halter av tungmetaller. För de organismer som har sitt livsutrymme i/på sedimentet är inte livsförhållande därför optimala. I miljöövervakningsprogrammet för Vättern ingår det att följa bottenfaunans artsammansättning, numerär och biomassa. Dessa mått visar på en rik diversitet med stora variationer mellan åren i biomassa. Skillnaderna anses bero på huruvida planktonblomning varit riklig eller ej. I provtagningsprogrammet ingår dock ej några metaboliska studier d v s mått på hur organismerna egentligen mår, hur fortplantning lyckas mm. Under ett par års tid har Vätternvårdsförbundet undersökt just det sistnämnda tillsammans med Vänerns vattenvårdsförbund. Organismen vitmärla, som är mycket talrikt på Vätterns botten, bär sina ägg under jan-mars och genom att studera utvecklingen av embryon kan man dra vissa slutsatser om livsbetingelserna på sedimentytan. Rekryteringen av vitmärla i Vättern är anmärkningsvärt dåligt. Tidigare har den låga rekryteringen ansetts bero på höga halter av gifter i sedimentet. Nu omvärderas den tanken något och även det låga energiinnehållet i det sedimenterande materialet anses vara en betydande faktor. Orsak och verkan är väsentliga att reda ut då beslut om miljötillstånd och vad som påverkar detta baserar sig på miljöövervakningsdata. Slutsatsen är att mekanismerna bakom rekrytering av vitmärla behöver klarläggas, fr a i Vättern. Studien har finansierats av Naturvårdsverket. Missbildade embryon från Vättern. 11

12 Rapport 68 från Vätternvårdsförbundet Kärrafjärden Åmmeberg, Läckage av tungmetaller från deponi David Ekholm, Sweco VIAK, Örebro Gruvhantering i norra Vätterns område har verksamt under flera århundraden. Brytningen tog accelererad fart under mitten av 1800-talet och dess påverkan på miljön var påtaglig under tidigt 1900-tal. Idag sker dock verksamheten under betydligt mer kontrollerade förhållanden och med förhållandevis små miljöeffekter. Till norra Vättern beräknas ca 3-4 ton zink per år transporteras till Kärrafjärden medan ca 15 ton rinner ut. Varifrån kommer en sådan stor tillförsel? Vätternvårdsförbundets metallgrupp har under ett par års tid inriktat sig på att finna punktkällor i norra Vätterns tillrinningsområde. Ett av dessa potentiella objekt är en f d deponi av vaskmull från anrikningen av malm. Deponin är idag en golfbana vilket är ett resultat av efterbehandling av ett stort vaskmullslager. Vaskmullen tippades tidigare rakt ut i Vättern med troligen stort läckage av allehanda tungmetaller. Området täcktes och blev sedermera till golfbanan i Åmmeberg. Under ca två års tid har Vätternvårdsförbundet försökt belägga läckaget från denna deponi och jämfört resultatet med tidigare studier. Det förefaller vara ytterst lite metaller som läcker ut från deponin, endast ett par procent jämfört med andra källor undersökta källor. Tillfredsställande är att denna deponi tycks fungera väl, mycket tack vare ett högt ph i dess inre. Mindre tillfredsställande är att det finns någon annan källa utanför vår vetskap som ligger och läcker 12

13 13 Åmmeberg industriområde runt De markerade områden i bildens övre del är områden som fylldes ut med s k vaskmull från gruvhanteringen. Området är idag en golfbana.

14 2. Sammanfattning Väder och vatten Året präglades av två nya klimatrekord. Mest iögonfallande var det rekordhöga vattenståndet i Vättern under januari som successivt avtog, men förblev på en högre nivå än normalt under hela året. Det andra klimatrekordet var rekordmycket sol i Norrköping under november. Generellt sett var året varmare än normalt, särskilt under januari, juli och oktober. Juli månad var en mycket fin sommarmånad med höga temperaturer, mycket sol och lite nederbörd. Först under sensommaren och under hösten tilltog nederbörden. Vattenkemi i utsjön och tillflöden Totalkvävehalten i Vättern var under 2001 något lägre än vad som noterades under slutet av talet. Även klorofyllhalten och mängden organiskt material var på en något lägre nivå jämfört med de senaste åren. Totalfosforhalten var däremot på en fortsatt låg nivå. Totalkvävehalten överstiger miljömålet med nästan det dubbla, medan fosforhalterna väl uppfyller miljömålet. Transporten av närsalter och organiskt material har under den senaste treårsperioden till fl ödena som i sjöns utlopp. Metallhalterna i Malmabäcken och Lillån var liksom tidigare år betydlig högre än i övriga undersökta vattendrag. Koppar, bly- och zinkhalterna i Malmabäcken var så höga att det finns risk för biologiska effekter. Växt- och djurplankton Årets växtplanktonmängder var under våren bland de högsta som noterats under senare år, medan höstvolymerna var jämförelsevis normala. De förhöjda biovolymer under vårutvecklingen dominerades av stora kiselalger av släktet Aulacoseira. Mängden vårutvecklande kiselalger bedöms ändå vara liten, medan totalvolymen av växtplankton i augusti var mycket liten. Bestånden av samtliga djurplanktongrupper var förhållandevis normala i juli, både med avseende på individtätheter och biovolymer. Tätheterna av stora hinn-och hoppkräftor var däremot mycket stora och följaktligen var biovolymerna också mycket stora i september. Detta kan antingen bero på en senare provtagning än normalt eller ha orsakats av att dessa djur analyserades i en mindre provvolym än normalt. Hjuldjurstätheten var i september mycket lägre än vad som normalt återfinns vid augustiprovtagningarna. Den lägre tätheten kan bero på den sena provtagningen. Bottenfauna Bottendjursbeståndet dominerades antalsmässigt som vanligt av vitmärlor och glattmaskar. Individtätheten av fjädermygglarver har dock ökat markant under ett flertal år i den norra och mellersta delen av sjön. Djupbottenfaunans artsammansättning är förhållandevis stabil, medan däremot individtätheterna och den totala biomassan kan variera mycket mellan olika år. Öring i tillflöden Genom att med undersökningar följa fiskbestånden och den naturliga öringproduktionen i sex vattendragen, fås en bild av bäckarnas miljöstatus och eventuella förändringar. Likaså fås en bild av den naturliga rekryteringen hos de ur fiskesynpunkt värdefulla öringbestånden. Undersökningarna omfattar visserligen endast ett fåtal av Vätterns tillrinnande vattendrag och elfiske sker där på en lokal i respektive vattendrag. De bedöms ändå ge en för vattenvårdsarbetet relevant och viktig information. Sammantaget visar dessa fångstdata på relativt stabila bestånd av öring. De beståndsfluktuationer som noterats är troligtvis i huvudsak resultat av naturliga variationer. Fyra av sex tillflöden bedöms ha en nära nog optimal rekrytering, och resterande 2 en god rekrytering. Harrlek i Vätterns tillflöden Under 2002 genomfördes två undersökningar kring Vätterharren. Resultaten redovisas i följande delrapporter: Del 1: Kontroll av harr i Hornån och Röttleån under leken 2002 Undersökning i samband med harrleken har sedan 1997 utförts i två Vätterbäckar, Röttleån och Hornån, på uppdrag av Vätternvårdsförbundet. Undersökningarna ingår som en del i ett regionalt miljöövervakningsprogram för Vättern och dess tillrinnande vattendrag. Del 2: Kontroll av harrförekomst i vissa Vätterbäckar 2002 Under 1987 gjordes en inventering av Vätterns tillrinnande bäckar för att få en bild var harr förekom. Under våren 2002 gjordes uppföljande kontroller i de bäckar där harr påträffades 1987 för att få en förnyad bild av harrförekomsten. Vidare kontrollerades harrförekomsten i vissa andra bäckar där det enligt uppgift observerats harr. 14

15 Pelagisk fisktäthet I Vättern dominerar nors det pelagiska fisksamhället. Beståndet fluktuerar mellan åren men kan grovt sägas utgöras av norsar per hektar sjöyta. Det kan alltså skilja en tiopotens i beståndsstorleken mellan år! Norsen gynnas varma somrar då de unga fiskarna hinner tillväxa ordentligt inför vinterns svältperiod. Åren 1992, 1994, 1997 och 2000 var norsbestånden rika. År 2001 var det ca 800 norsar per ha, och endast en svag föryngring. År 1999 var årsklassen svagast under hela perioden Beståndet av siklöja är generellt ca 10 gånger mindre än norsbeståndet. I sjön förekom en osedvanligt rik årsklass av siklöja den varma sommaren 1992 (580 ind/ha) medan beståndet var svagt 1988, 1997 och 1998, under 50 ind/ha). År 2001 var beståndet av siklöja åter svagt efter ha under 2000 varit medelgott. Under 2000 var även tillgången på ensomriga individer god, vilket det inte var under Nederbördskemi Under det hydrologiska året 00/01 regnade det 691 mm på Visingsö vilket var ca 25% mindre än åtret innan med ungefär detsamma som medel för Deposition av kväve och svavel är fortfarande högre än vad som Naturvårdsverket har uppsatt som mål som skall vara uppnådda 2010 (3 kg S och 5 kg N/ha*år). Under 2001 föll ca 3,5 kg/ha svavel och drygt 8,8 kg/ha kväve över Vättern. Surheten i nederbörden var ca 4.7 (ph) vilket har varit oförändrat sedan start Variationen av klorid är betydlig. Under 2001 föll det förhållandevis lite, 8 kg/ha över Vättern medan medel för hela perioden är 15,3 kg Cl/ha*år. År 2001 var deposition för flertalet metaller högst under årets första del. Bland annat p g a liten nederbörd (427 mm kalenderår) noterades minskande årsdeposition för flera tungmetaller (arsenik, bly och nickel). Däremot fortsätter krom, nickel och koppar fortsatt att vara höga över Visingsö. Undersökningen indikerar att depositionen av tungmetaller över Vättern minskar sakta men säkert. Totalt inventerades 78 lokaler/öar/ögrupper under perioden juni Merparten av lokalerna ligger i den örikare norra delen av sjön. Områdena genomkorsades med mindre öppna båtar vid ett tillfälle under perioden 10 juni 19 juni. I Motalabuktens öar har fågellivet följts tidigare (Elf 1990, 1998) och med stöd av det kan bl a konstateras att kolonierna av fisktärna och skrattmås på Fjuk har ökat i storlek från Då häckade där 20 par fisktärna och inga skrattmåsar. Den vitkindade gåsen fanns inte som häckfågel 1989 att jämföra med dagens 3-4 par i området. Antalet vigg, havstrut, silvertärna, drillsnäppa och strandskata finns där i ungefär samma antal som Gråtruten har ökat sakta men säkert på Jungfrun från 100 par 1983 till dagens antal på drygt 150 par. Fiskmåsen verkar dock ha minskat (från 52 par i området 1989 till dagens ca 20 par) konstaterades 50 par skrattmås på Fjuk att jämföra med denna inventering på över 100 par. Vid St. Röknen (delområde 2) kan dock en minskning av trutar och tärnor konstateras sedan 1980-talet (Allvin i brev). Således lite motsägande trender. Totalt konstaterades 1025 skarvbon på fyra öar eller ögrupper. Merparten av paren häckar på ögruppen Erkerna i Motalabuktens öars naturreservat (i område 4). På dessa fyra öar häckar 730 par. Undersökningsmomentet avses fortsätta under 2003 och om ett par år görs en större utvärdering. Påväxtalger i Vättern 2001 Med anledning av att sekretariatet har nåtts av rapporter från allmänheten om eventuellt ökad påväxtalger i Vättern, prioriterade Vätternvårdsförbundet undersökningar av påväxtalger under Undersökningen visar på att andelen större fastsittande alger (makroalger) har ökat i Vättern 2001 jämfört med Emellertid har de mikroskopiska påväxtalgerna inte förändrats i lika stor omfattning. Sammansättningen av olika arter indikerar generellt på låg påverkan och klart, rent och näringsfattigt vatten även om lokala variationer förekommer. Det är Vätternvårdsförbundets förhoppning att de kommande undersökningarna kan ytterligare belysa eventuell ökning av påväxtalger i sjön. Häckande fåglar i Vättern 2002 Efter ett möte sammankallat av Länsstyrelsen Östergötland i augusti 2001 fick Vättervårdsförbundet uppdraget att ta fram ett förslag till övervakningsprogram för sjöfågel i Vättern. 15

16 3. Vattenståndet i Vättern Vattenståndsmätningar i Motala Vattenståndet i Vättern har regelbundet observerats vid Motala sedan Dagliga observationer påbörjades Från och med 1926 har vattenståndet registrerats kontinuerligt. Det är således ett tämligen unikt datamaterial för vattenstånd som finns tillgängligt. På Vätternvårdsförbundets sekretariat finns det datalagt registreringar sedan 1900 och framåt. Den noggranna vattenståndsmätningarna utgör en viktig del i den reglering av Vättern som finns vid Motala ström. Regleringen utbyggdes 1929 för kraftändamål. Totalt beräknas utbyggbar fallhöjd uppgå till 85 m i Motala ström, varav ca 83 m utnyttjas för kraftproduktion. Regleringen utförs utifrån äldre data om Vättern naturliga d v s oreglerade yta så att det är den naturliga avbördningen som tappas. Vid en övre nivå tillåts Vättern svämma över regleringsnivå. Det är värt att poängterar att Motala Ström tycks vara en flaskhals för uttransport av vatten under vissa år varvid vattenytan stiger. Vad säger vattendomen? Det finns flera vattendomar för Vättern. Vätternvårdsförbundet har uppgifter om 47 vattendomar rörande Vättern. Emellertid är det endast ca sju stycken som rör vattenståndet och reglering. Den vattendom som gäller för regleringe och vattenhushållningsbestämmelser heter Dom i Mål AD 51/1946. Denna vattendom har varit omdebatterad under senare tid på grund av att Vättern steg kraftigt under 1998/99 till ovanligt höga nivåer. Som följd uppstod en rad incidenter på såväl privata tomter som på kommunala dagvattennät. Även en hög erosion av stränder kunde noteras på flera ställen runt sjön. Vattendomen för Vättern säger: Det reglerade vattenståndet får icke överstiga det naturliga med mer än 9 cm när det naturliga vattenståndet skulle varit högst möh. Vid naturligt vattenståndet eller högre nivåer skall dämning icke få förekomma. Vid naturliga vattenstånd mellan och skall dämningen minskas rätlinjigt från 9 cm till 0. som naturlig variation i magasinet. Vidare anges de karakteristiska vattenstånden för Vättern beräknade från perioden till: Högsta vattenstånd HHW +89,08 Normalt högvattenstånd NHW +88,66 Normalt medelvattenstånd Mw +88,48 Normalt lågvattenstånd NLW +88,28 Lägsta vattenstånd LLW +87,98 I vattendomen slås det också fast att vattenståndet endast får mätas i Motala. Det finns andra peglar runt Vättern men dessa är ej gällande för regleringen. Utmärkande för Vättern är de fleråriga fluktuationerna som är större än variationer under enskilt år. Vattenståndsvariationerna i Vättern är normalt förhållandevis små cm, (maximalt ca 100 cm för perioden ). Anledningen till de små variationerna, oftast ±30 cm, och flerårsfluktuationerna är Vätterns stora yta i förhållande till genomrinnande vattenmängd. Vattennivån mäts via en automatisk avläsare. Kontrollmyndighet gentemot vattendomen är SMHI som också är datavärd. Hur var vattenståndet 2001? Vattenståndet steg under 1998 till följd av riklig nederbörd, stor snöfall som snabbt avsmälte och en mild vinter. Vätterns yta nådde en maxnivå den 30 april 1999 då vattenståndet var möh. Under 1999 var vattenståndet bland de högsta under andra halvan på 1900-talet Därefter har vattenståndet sjunkit och vid ingången av 2001 var vattenståndet runt 88,70 möh. Maximalt var vattennivån under år ,72 möh vilket noterades i juni. Vattenståndet sjönk gradvis från årets mitt till årets slut. Minsta vattenstånd noterades under 2001 i december med 88,42 möh vilket ger en vattenståndsdifferens inom året med 0,3 m. Denna notering är under medelvattenståndet. Under 2002 steg vattenståndet under våren. Maximalt nåddes 88,69 möh. Men efter sommaren sjönk nivån förhållandevis snabbt och vid utgången av 2002 var nivån bland de lägre de senaste 10 åren, 88,30 möh. Detta betyder i klartext att Vättern inte har någon maxhöjd som styrs av regleringen utan är att anses 16

17 Tabell 1. Karakteristika över vattenståndsdata För 2000 saknas vissa data. Vattenstånd i Vättern (m) medel 88,63 88,52 88,47 range 03 0,39 0,75 min 88,42 88,30 88,20 max 88,72 88,69 88,95 Vattenstånd i Vättern jan 2002 Vattenstånd (möh) 89,00 88,80 88,60 88,40 88,20 88,00 okt-95 jan-96 apr-96 jul-96 okt-96 jan-97 apr-97 jul-97 okt-97 jan-98 apr-98 jul-98 okt-98 jan-99 apr-99 jul-99 okt-99 jan-00 apr-00 jul-00 okt-00 dec-00 mar-01 jun-01 sep-01 dec-01 mar-02 jun-02 sep-02 dec-02 mar-03 jun-03 Figur 1. Vattenståndet i Vättern Horisontell linje indikerar medelvattenståndet enligt vattendomen, 88,48 möh. 17

18 4. Vättern och dess tillflöden 2001 Lars Sonesten Institutionen för miljöanalys, SLU Innehåll Förord 4.1 Väderlek och vattenstånd i Vättern 4.2 Vattenkemi i Vättern 4.3 Vattenkemi i Vätterns tillflöden och utlopp 4.4 Växtplankton i Vättern 4.5 Djurplankton i Vättern 4.6 Bottenfauna i Vättern 4.7 Litteraturhänvisningar Bilagor Bilaga 1. Vattenkemiska och -fysikaliska parametrar inom provtagningsprogrammet för Vättern. 15

19 Förord Institutionen för miljöanalys vid SLU har på uppdrag av Vätternvårdsförbundet utfört undersökningar inom den regionala miljö övervakningen i Vättern, samt dess tillflöden och utlopp, under I uppdraget ingår provtagning, analys och utvärdering av vatten kemi, växtplankton, djurplankton och botten fauna. Lars Sonesten har redigerat materialet, samt varit ansvarig för utvärderingen av samtliga delar förutom avsnittet rörande klimat och vattenstånd som har utvärderats av Gesa Weyhen meyer. Isabel Quintana har artbestämt växtplanktonmaterialet och Inger Sjöstedt har bestämt djurplankton. Bottenfaunan har artbestämts av Lars Eriksson. Provtagning, samt kemiska och biologiska analyser har utförts enlig Program för samordnad regional miljöövervakning i Vättern (Vätternvårdsförbundet 1996). Provtagningar har i de flesta fall utförts av personal från Institutionen för miljö analys, och de kemiska och biologiska analyserna har utförts på institutionens ackrediterade laboratorier (SWEDAC nr. 1208). Undantag är kemiska analyser av vattnet i Lillån och Malma bäcken, som har utförts av ALcontrol Laboratories, samt flödesmätningar i vatten dragen. Klimat- och vatten stånds data har erhållits från SMHI. Rapporten innehåller utvalda delar av resultaten från provtagningarna Den som vill ha tillgång till samtliga analys resultat hänvisas till Institutionen för miljö analys, SLU. Data finns att tillgå via institutionens hemsida, men utdrag ur materialet går också att beställa enligt fakta rutan nedan. Data från Vättern på Internet Samtliga vattenkemiska och biologiska provtag nings data från Vättern finns tillgäng liga på Internet på adressen: (hemsidan för Institutio nen för miljöanalys vid SLU). Här finns en länk till databasen för miljö övervakning där data från den nationella miljö övervakningen i sjöar och vattendrag finns lagrade tillsammans med data från en del regionala program, bl.a. Vättern. Denna databas är i sin tur upp delad i fyra delar - vattenkemi, växtplankton, djur plankton och bottenfauna. Välj först en av dessa databaser och sedan det program eller projekt du är intresserad av, t.ex. Vättern. Du erhåller då en lista över aktuella provtag nings stationer. Välj en av dessa stationer ge nom att klicka på stations namnet i stationslistan eller genom att klicka på stationen på kar tan. Välj sedan en eller flera parametrar, period (år), säsong (månad) och vattendjup. Du kan sedan välja att få data redovisat i diagram- eller tabellform. Om du vill bearbeta data vidare i andra pro gram varor, t.ex. i Excel, kan du ladda ner tabeller direkt som textfiler. Att beställa data Om Du inte har tillgång till en dator ansluten till Internet går det också bra att beställa data till självkostnads pris per telefon eller skriftligen. Ange stationsnamn, nivå, tids period och variabler om Du beställer data skriftligen. Special beställ ningar som avviker från institu tionens standard utskrifter görs helst per tele fon. Beställningsadressen är: Inst. för miljöanalys, SLU, Box 7050, Uppsala Tel.: (Bert Karlsson) E-post: Bert.Karlsson@ma.slu.se. 16

20 4.1 Klimat och vattenstånd under 2001 Året präglades av två nya klimatrekord. Mest iögonfallande var det rekordhöga vatten ståndet i Vättern under januari som successivt avtog, men förblev på en högre nivå än normalt under hela året. Det andra klimatrekordet var rekordmycket sol i Norrköping under november. Generellt sett var året varmare än normalt, särskilt under januari, juli och oktober. Juli månad var en mycket fin sommarmånad med höga temperaturer, mycket sol och lite nederbörd. Först under sensommaren och under hösten tilltog nederbörden. Vinter (januari till februari) I januari 2001 nådde Vättern den högsta vattennivå som uppmätts under en januari månad sedan Vattenståndet var 32 cm högre än normalt (figur 1) och orsakades av den extremt nederbördsrika hösten/förvintern året innan. Även nederbördsmängderna under januari 2001 var vid Karlsborg betydligt högre än normalt (figur 2). Dessutom bidrog snösmältningen i början av januari (figur 3) till att också fylla på vattennivån. I februari var Vätterns vatten stånd fortfarande mycket högt, dock inte längre på en rekordnivå. Vädret runt om Figur 1. Månadsmedelvärden för vattenståndet i Vättern Diagrammet visar även skillnaderna mellan vattenståndet 2001 och normal vattenståndet Positiva värden anger högre och negativa värden lägre vattenstånd än normalt. Data från SMHI. Figur 2. Månadsnederbörd i Flahult (strax söder om Jönköping) och Karlsborg 2001 Figurerna visar även skillnaderna mellan nederbörden 2001 och normalnederbörden Positiva värden anger högre och negativa värden lägre nederbörd än normalt. Data från SMHI. 17

21 Figur 3. Snödjupet i Flahult och Karlsborg Data från SMHI. Figur 4. Månadsmedeltemperatur i Jönköping och Karlsborg Figurerna visar även skillnaderna mellan lufttemperaturen 2001 och normaltemperaturen Positiva värden anger högre och negativa värden lägre temperatur än normalt. Data från SMHI. Vättern var mycket milt, ca. 2 C varmare än normalt under årets inledande månad (figur 4). Först i februari kom vinterkylan tillbaka och tempera turen blev åter nära den normala. Vår (mars till maj) Våren började segt. Marstemperaturerna vid Jönköping och Karlsborg var lägre än normalt (figur 4) och upp till 22 cm snö låg kvar på marken i början av månaden (figur 3). April var däremot en våt månad, då snön smälte och en hel del nederbörd föll (figur 2). Vattenståndet i Vättern fortsatte därför att vara på en betydligt högre nivå än normalt (figur 1). Månaden var dessutom mycket solfattig (figur 5). Först i maj blev vädret vackrare igen: både solinstrålningen och temperaturen var högre än normalt (figur 4 och 5), medan neder börden var nära den normala (figur 2). Sommar (juni till augusti) I början av sommaren var det kyligt, solfattigt och torrt (figur 2, 4 och 5). I juli blev det däremot en riktigt fin sommar med 18

22 mycket sol (figur 5), värme (figur 4) och väldigt lite nederbörd, särskilt vid Flahult (figur 2). Sommarvärmen fortsatt under augusti (figur 4), men månaden var ändå solfattig (figur 5) och regnig (figur 2). Höst och förvinter (sept.-dec.) September var en extrem vädermånad och präglades av skyfall, värme och kyla. I mitten av månaden var det mycket varmt, medan det var extremt kallt under slutet av månaden. Det förekom skyfallsliknade regn och nederbörden blev därmed mycket högre än normalt (figur 2). Sam tidigt var solinstrålningen mycket låg (figur 5). I oktober fortsatt regnet som ånyo resulterade i ett mycket högt vattenstånd (figur 1). Månaden var mycket mild (figur 4) och avslutades mycket stormigt. Det blåsiga vädret fortsatte i november, men nu med mestadels uppehåll, vilket resulterade i att nederbörden under Figur 5. Månadssolinstrålning i Norrköping under Figuren visar även skillnaderna mellan solinstrålningen 2001 och normala solinstrålningsvärden Positiva värden anger högre och negativa värden lägre solinstrålning än normalt. Data från SMHI. månaden var mindre än normalt (figur 2). I Norrköping var solinstrålningen under november den högsta som noterats sedan mätningarna började Året avslutades med för hållandevis låga temperaturer (figur 4) och mycket nederbörd (figur 2), vilken delvis föll som snö. Vid Flahult blev snön t.o.m. liggande kvar på marken. 19

23 4.2 Vattenkemi i Vättern Totalkvävehalten i Vättern var under 2001 något lägre än vad som noterades under slutet av 1990-talet. Även klorofyllhalten och mängden organiskt material var på en något lägre nivå jämfört med de senaste åren. Totalfosforhalten var däremot på en fortsatt låg nivå. Totalkvävehalten överstiger miljömålet med nästan det dubbla, medan fosforhalterna väl uppfyller miljömålet. Inledning Syfte De vattenkemiska provtagningarna avser att: beskriva vattenkemiskt tillstånd och förändring i Vättern. bedöma påverkan av luft föroreningar, ut släpp, samt av markanvändning och andra ingrepp eller åtgärder inom Vätterns avrinningsområde. Provtagnings- och analysmetoder Vattenprover tas normalt varje år i mitten av april, maj, juli och augusti på 5 olika vattendjup vid 2 stationer (figur 6 och tabell 1). I år genomfördes augustiprovtagningen i mitten av september, då båtproblem förhindrade en tidigare provtagning. Provtagningsprogrammet är reducerat jämfört med de 5 stationer och 7-9 nivåer som undersöktes t.o.m Prov tas från 0,5 m, 10 m, 30 m, 50 m, samt 1 meter över botten. Temperaturmätning med termistor görs från ytan ned till botten. Från Tabell 1. Vattenkemiska provtagningsstationer Nr Station Koordinater Maxdjup Nivåer (x-y) (m) (m) 1 Edeskvarna , 10, 30, 50, b * 2 Jungfrun NV , 10, 30, 50, b * * b=botten och med 1996 mäts temperaturen varannan meter från ytan ned till 30 m djup, därefter var 10:e meter ned till botten. Klorofyllprov tas från 0,5 m, samt från det samlingsprov som tas för växtplanktonanalys (0-24 m). De prov som insamlas i maj och augusti analyseras med avseende på 32 vattenkemiska och fysikaliska variabler ( fullkemilistan i tabell 2), medan april och juli proverna endast analyseras m.a.p. 14 parametrar ( stödkemi-listan i tabell 2). De senare proverna utgör främst ett komplement till växtplanktonprovtagningen. Inom PMK-programmet för Vättern har man under en lång period använt sig av summan av olika kvävefraktioner (Kjeldahl kväve + nitrit- och nitratkväve) vid bestämningen av totalkvävehalten, istället för totalkväve (persulfatuppslutning). Tills vidare analyseras dessa båda metoder parallellt för att inte förlora möjligheten att göra trend analyser för hela tidsperioden. Under lång tid har halten löst organiskt material bestämts med hjälp av permanganatförbrukning (KMnO 4 ). Denna metod har numera ersatts av TOC (totalmängden organiskt kol). Metoderna kördes dock parallellt för att möjliggöra konverteringar mellan dessa båda analyser. 20

24 Figur 6. Karta över Vätterns avrinningsområde med provtagningslokaler inom den nationella och regionala miljö över vakningen för vattenkemi, växt- och djurplankton, bottenfauna, samt vattenkemi i sjöns tillfl öden och utlopp. 21

25 Tabell 2. Vattenkemiska variabler inom provtagnings programmet för Vättern. Fullkemilista (maj och aug.) Temperatur Siktdjup ph Konduktivitet Kalcium Magnesium Natrium Kalium Alkalinitet Sulfat Klorid Ammoniumkväve Nitrit+Nitratkväve Organiskt kväve Totalkväve Fosfatfosfor Totalfosfor Tot. organiskt kol (TOC) Absorbans Syrgas Klorofyll a Kisel Järn Mangan Aluminium Koppar Zink Kadmium Bly Krom Resultat och diskussion Nedan redovisas ett urval av resultaten från provtagningarna De homogena vattenkemiska förhållandena i Vättern gör att vatten kvaliteten på de båda provtagningsstationerna är mycket likartad (se Wilander & Willén 1997). Tidsserier redovisas därför enbart för station Edeskvarna. Stödkemilista (april och juli) Temperatur Siktdjup ph Konduktivitet Ammoniumkväve Nitrit+Nitratkväve Organiskt kväve Totalkväve Fosfatfosfor Totalfosfor Tot. organiskt kol (TOC) Syrgas Klorofyll a Kisel Näringstillstånd Kväve- och fosforföreningar Den totala kvävehalten i Vättern har stadigt ökat från undersökningarnas början 1971 (figur 7). Det är framförallt mängden nitratkväve som har ökat under hela perioden (figur 8), men de exceptionellt höga totalkväve halterna under 1997 och 1998 orsakades däremot av förhöjda halter av organiskt bundet kväve (figur 8). Det motsatta förloppet har noterats för totalfosforhalten i Vätterns ytvatten. Halten har mer eller mindre stadigt minskat under den största delen av undersökningsperioden från 1971, dock med en förhållandevis stor mellanårs- och inomårsvariation. Halten förefaller dock ha stabiliserats under de senaste åren på en nivå strax under 4 µg P/l (figur 9). Det är svårt att fastslå orsakerna till den observerade närsaltsutvecklingen i Vättern eftersom det endast finns begränsade uppgifter på belastning från Vätterns tillflöden och direktutsläpp. Tidigare har ett antal olika tänkbara orsaker framförts, t.ex. kortvariga episoder med stor kvävedeposition och/eller interna processer i sjön skulle vara orsaken till de observerade förändringarna. En annan tänkbar orsak är den minskad fosforhalten under åren och därmed en minskad denitrifikation, samt en minskad fastläggning av kväve i sedimentet (Persson m.fl. 1989, Nandorf 2002). Eftersom motsvarande tendenser även har iakttagits för Vänern, är det därför mer troligt att de stora 22

26 Figur 7. Säsongsmedel-, min- och maxhalter av totalkväve i Vätterns ytvatten (0,5 m) vid Edeskvarna Figur 8. Säsongsmedelhalter av organiskt bundet kväve och summan av nitrit- och nitratkväve, samt totalhalterna av kväve i Vätterns ytvatten (0,5 m) vid Edeskvarna Figur 9. Säsongsmedel-, min och maxhalt av totalfosfor i Vätterns ytvatten (0,5 m) vid Edeskvarna Korrigerade värden enligt Sonesten m.fl. (2001). klimat växlingar som har ägt rum under senare år kan ligga bakom åtminstone en del av de haltförändringar som har observerats under samma tid (Sonesten m.fl. 2001). Klorofyll Vattnets klorofyllhalt som är ett mått på växtplanktonbiomassan är låg i Vättern, vilket är att förvänta i en sjö med kallt, klart Figur 10. Säsongsmedel-, min och maxhalt av klorofyll i Vätterns ytvatten (0,5 m) vid Edeskvarna vatten med låga närsaltshalter (figur 10). Säsongsmedel halten har under en stor del av undersökningsperioden, från starten 1971 till början av 1990-talet, varierat kring 1 mg/l, men med en viss tendens till minskade halter under den senare delen av perioden. Under senare hälften av 1990-talet ökade däremot klorofyllhalten något, medan årets nivå återigen var strax under 1 mg/l. 23

27 Figur 11. Säsongsmedel-, min och maxhalt av organiskt material, uttryckt som permanganatförbrukning, i Vätterns ytvatten (0,5 m) vid Edeskvarna Data för 2001 har beräk- nats m.h.a. TOC (KMnO 4 -förbr.=4,9*toc - 6). Figur 12. Årsmedel-, min- och maxvärden av siktdjupet i Vättern vid Edeskvarna Organiskt material Mängden organiskt material i vattnet har, liksom klorofyllhalten, generellt sett minskat under och 1980-talet, för att sedan öka under senare delen av 1990-talet (figur 11). Haltminskningen mellan 1988 och 1993 har tidigare satts i samband med minskade utsläpp från cellulosaindustrin (Wilander & Willén 1997), men senare års kraftiga fluktuationer tyder på att haltförändringarna åtminstone till en del kan vara en effekt av naturliga klimatvariationer. Den mänskliga påverkan på förändringarna i mängden organiskt material i sjön skulle således vara mindre än man tidigare har trott och man skulle således kunna förvänta sig att halterna i framtiden kommer att fortsätta att variera på ett likartat sätt. Siktdjup Vättern är en förhållandevis närings fattig klarvattenssjö har följaktligen ett stort siktdjup som under mätperioden från 1971 i medeltal har varierat mellan 9,3 m och 13,7 m (figur 12). I genomsnitt varierar siktdjupet under året mellan 9,5 och 12,5 m, med ett säsongsmedelvärde på 11 m. Det största uppmätta siktdjupet under hela perioden är 15 m (1980, 1992 och 1996), medan det minsta noterade siktdjupet är 7,2 m (1975). Den generella förhöjning av mängden organiskt material och klorofyll halten i sjön under den senare delen av 1990-talet förefaller inte ha påverkat siktdjupet märkbart. 24

28 4.3 Vattenkemi i Vätterns tillflöden och utlopp Transporten av närsalter och organiskt material har under den senaste treårsperioden varit lägre än vad som har varit vanligt under senare tid i såväl till flödena som i sjöns utlopp. Metallhalterna i Malmabäcken och Lillån var liksom tidigare år betydlig högre än i övriga undersökta vattendrag. Koppar, bly- och zinkhalterna i Malmabäcken var så höga att det finns risk för biologiska effekter. Inledning Syfte De vattenkemiska undersökningarna i tillflödena och utloppet avser att: beskriva vattenkemiska tillståndet och förändringar i Vätterns utlopp och större tillflöden ta fram underlag till transport beräkningar för olika ämnen som tillförs Vättern ta fram underlag för beräkningar av ämnes transporter i Vätterns utlopp. från Lillån och Malmabäcken som har analyserats av Alcontrol Laboratories. Metallhalter i Lillån och Malmabäcken bestäms endast sex gånger per år. Vattenflödet, och de därav beroende arealspecifika förlusterna av näringsämnen och organiskt material, via Munksjöns utlopp har korrigerats för vattentillskott från dels Simsholmens avloppsreningsverk dels från tillförsel av vatten från Vättern (via Rocksjö-pumpen) för att öka syrgassättningen av Munksjöns vatten. Provtagnings- och analysmetoder Provtagning görs på 0,5 m djup i mitten av varje månad i den centrala delen av respektive strömfåra. Undantaget är Malmabäcken där provtagning endast görs varannan månad. Provtagning sker i vissa större tillflöden, samt i Vätterns utlopp (figur 6, samt tabell 3). Totalt analyseras 22 vattenkemiska och -fysikaliska parametrar ( baslistan i tabell 4). Därut över analyseras nio olika metaller i sju av tillflödena ( metall-listan i tabell 4). Samtliga analyser har utförts med ackrediterade metoder (bilaga 1) vid Institutionen för miljö analys, SLU, förutom analyser av prov Tidigare, när Vätterns tillflöden och utlopp ingick i PMK-programmet, analyserades Kjeldahl-kväve istället för totalkväve (persulfat-uppslutning) vid bestämningen av halten totalkväve. Dessutom analyserades permanganat-förbrukning (KMnO 4 ) istället för TOC vid bestämningen av halten löst organiskt material. Förnärvarande analyseras Kjeldahl-kväve och totalkväve parallellt för att inte förlora möjligheterna att göra trendanalyser för hela tidsperioden. Analyserna av permanganatförbrukning har däremot upphört efter en tids parallellanalyser, vilka utfördes för att kunna möjliggöra ev. konverteringar mellan de båda metoderna. 25

29 Tabell 3. Provtagningsstationer för vattenkemi i Vätterns tillfl öden och utlopp. Provplatsernas läge enligt fi g 6. Nr Namn - läge Koordinater Analyslista Frekvens Anmärkning (x y) (ggr/år) 10 Utloppet Motala Ström (VT1) Baslista/Metaller 12 Metaller fr.o.m Mjölnaån (VT2) Baslista Ålebäcken Baslista 12 Ny station Orrnäsån (VT23) Baslista Röttleån (VT5) Baslista Huskvarnaån utlopp (VT25) Baslista/Metaller 12/12 60 Munksjöns utlopp (SRKF400) Baslista/Metaller 12/12 70 Lillån Baslista/Metaller 12/12 Provtagning och analys sker genom SRK Södra Vätterns omsorg 80 Domneån (VT9) Baslista 12 Nationellt referensvattendrag 90 Hökesån (VT18) Baslista Knipån (VT19) Baslista Gagnån (VT20) Baslista Svedån (VT11) Baslista/Metaller 12/12 Nationellt referensvattendrag 130 Malmabäcken Baslista /Metaller 6 /6 Si, Org-N,abs. och susp. Ej joner (Ca, Mg, Na, K, Cl, SO 4 ) & Cd 140 Hjoån (VT21) Baslista Forsviksån (VT13) Baslista/Metaller 12/12 Nationellt referensvatten drag 160 Hammarsundet Baslista/Metaller 12/12 Provplatsen är eg. belägen i ett sund (se fi g 6) Tabell 4. Vattenkemiska och -fysikaliska variabler inom provtagningsprogrammet för Vätterns större tillfl öden samt utfl ödet. Baslista Metallista Temperatur Ammoniumkväve Järn ph Nitrit+Nitratkväve Mangan Alkalinitet Organiskt kväve Aluminium Konduktivitet Totalkväve Koppar Kalcium Fosfatfosfor Zink Magnesium Totalfosfor Kadmium Natrium Totalt organiskt kol, TOC Bly Kalium Suspenderat material Nickel Sulfat Absorbans Krom Klorid Syrgas Kisel 26

30 Resultat och diskussion Nedan redovisas ett urval av resultaten från provtagningarna Den som vill ha tillgång till samtliga data hänvisas till hemsidan för Institutionen för miljö analys (se faktaruta 1). Vattenföringen Årsmedelvattenföringen i Vätterns utlopp, Motala ström, var under året hög med i genomsnitt drygt. 53 m 3 /s, vilket är den fjärde högsta sedan 1971 (figur 13). Det höga medelflödet orsakades framförallt av höga vattenflöden under årets första hälft som var högre eller mycket högre än normalt i samband med det höga vattenståndet under våren (se Klimat och vattenstånd under 2001 ). Rekordstora vattenflöden i Motala ström uppmättes t.o.m. för perioden februari-april. Halter av närsalter och organiskt material Avrinningens och vattenföringens påverkan på haltutvecklingen i vattendrag är mycket komplex och skiljer sig mellan kväve, fosfor och organiskt material. Transporten av organiskt material uppvisar det tydligaste positiva sambandet med variationer i vattenföringen, dvs. ökande halter vid ökande vattenföring. Även för kväve och fosfor finns det ett svagt samband, men det kan vid vissa situationer även förekomma ett negativt samband med vattenföringen vid låga flöden. Detta orsakas av en minskad utspädning med ytavrinnande regnvatten vid låga flöden. Figur 13. Årsmedelvattenföringen i Vätterns utlopp i Motala ström För att kunna göra en fullständig utvärdering av tidstrender i haltutvecklingen i vatten drag bör man kunna kvantifiera effekter av naturliga klimatsvängningar genom vattenföringens påverkan. Eftersom vattenföringsdata saknas för de flesta vatten drag i Vätterns avrinningsområde är det dock inte möjligt att ge en fullständig bild av de bakomliggande orsakerna till eventuella förändringar. Kväve Årets högsta medelhalt noterades återigen i den från 2000 nystartade stationen Ålebäcken. I år var medelhalten drygt 5000 µg kväve per liter, vilket t.o.m. är högre än fjolårets notering och i princip mer än dubbelt så mycket som återfanns vid de flesta övriga vattendrag (figur 14). Endast Malmabäcken är i närheten med knappt 4000 µg N/liter i genomsnitt. I de flesta av de undersökta tillflödena uppvisar årsmedel halterna av kväve en tendens till att långsiktigt att öka något (figur 14). Ingen effekt av den minskade atmosfäriska kväve depositionen som har skett under senare år kan således urskönjas i dessa vattendrag. Mellan årsvariationen är dock stor vilket gör att trender skall tolkas med en viss försiktighet. 27

31 Figur 14. Årsmedelhalter av totalkväve (svart linje) i Vätterns tillfl öden och utlopp Tidsutvecklingen illustreras med regessionslinjer (grå). *Totalkväve för Lillån och Malmabäcken analyserat efter persulfatuppslutning (sex prov/år). Ålebäcken ny station sedan

32 Figur 15. Årsmedelhalter av totalfosfor (svart linje) i Vätterns tillfl öden och utlopp Tidsutvecklingen illustreras med regessionslinjer (grå). *Data* för Lillån och Malmabäcken från sex provtagningar per år. Ålebäcken ny station sedan

33 Figur 16. Årsmedelhalter av organiskt material, mätt som permanganatförbrukning (svart linje) i Vätterns tillfl öden och utlopp Tidsutvecklingen illustreras med regessionslinjer (grå). *KMnO* 4 -förbrukningen 2001 har för samtliga vattendrag uppskattats m.h.a. vattnets TOC-halt (KMnO 4 -förbrukning 4,9*TOC - 6). För Lillån, Malmabäcken och Ålebäcken har uppskattningen via TOC gjorts för samtliga år. 30

34 Fosfor Liksom för kväve återfanns årets högsta medel fosforhalt i Ålebäcken och även i detta fall var det endast Malmabäcken som hade fosforhalter i samma nivå som Ålebäcken (figur 15). Årsmedelhalten var i år drygt 300 µg P/l i Ålebäcken, medan halten i Malmabäcken var något lägre. Dessa två vattendrag uppvisade fosforhalter som var mer än tre gånger högre som vad som noterades i något av de övriga vatten dragen (figur 15). Årsmedelhalter av totalfosfor tenderar att, till skillnad från kvävehalterna, långsiktigt minska något eller att vara på en oförändrad nivå (figur 15). Endast de mindre tillflödena Mjölnaån och Gagnån, samt möjligen även Hammarsundet, uppvisar svaga tendenser till långsiktigt ökande fosforhalter. Organiskt material Årsmedelhalterna av organiskt material, uttryckt som kaliumpermanganatförbrukning (KMnO 4 ) var i år generellt sett något lägre än vad som har varit fallet under senare år (figur 16). Trots detta uppvisar samtliga tillflöden en stadigt ökande trend, medan där emot halterna i Vätterns utlopp (Motala ström) förefaller att under och 1990-talet ha planat ut på en förhållandevis stabil nivå (figur 16). Halterna av organiskt material i utflödet har efter 1970-talet varit på samma nivå som halterna i sjön (figur 11). Utförsel av organiskt material från om givande marker beror till mycket stor del på klimatet, vilket gör att de observerade halt ökningar i Vätterns tillflöden sannolikt hör ihop med storskaliga klimattrender. Transport av närsalter och organiskt material Vid bedömningar av miljötillståndet i till flödena och utloppet med avseende på näringsämnena kväve och fosfor har Naturvårds verkets bedömnings grunder för sjöar och vatten drag använts (Naturvårdsverket 1999, samt tabell 5). Bedömningsgrunderna baseras på arealspecifika förluster av närsalterna och inriktar sig på vatten dragens betydelse för transporten av när salter till sjöar och havsområden. Närsaltsförlusterna utgör också ett indirekt mått på produktions förutsättningarna för vattendragens växt- och djursamhällen. De arealspecifika förlusterna baseras på haltmätningar 12 ggr/år under 3 år, samt uppmätt eller beräknad dygnsvatten föring. För Vätterns tillflöden och utlopp har uppgifter om dygnsvattenföring multi plicerats med motsvarande koncentrationer som erhållits genom linjär interpolering mellan mättillfällena. De framräknade dygnstransporterna har summerats årsvis för att erhålla års transporter. Den arealspecifika förlusten har sedan erhållits genom division med avrinningsområdets yta. Vattenföring mäts eller modelleras kontinuerligt i endast 5 av Vätterns tillflöden, samt i utloppet Motala ström. Detta medför att möjligheterna till helhets bedömningar av det aktuella tillståndet med avseende på närsaltsförluster är starkt begränsade. Närsaltsläckaget i Lillån, samt via Munksjöns utlopp i Vättern är betydligt högre än för de övriga undersökta vatten dragen (figur 17). Det arealspecifika kväveläckaget 31