Utveckling och genomförande av vårdfiske och fiskevård i Finjasjön och Bosarpasjön

Transkript

1 Bilaga 12.1 till slutrapport för Leader projektet Utveckling och genomförande av vårdfiske och fiskevård i Finjasjön och Bosarpasjön Redovisning av aktiviteter inom projektet som under 2012 och 2013 bedrivits med stöd från Leader LAG PH, LOVA och FFF Ett lyckat notdrag som gav 3500 kg upptagen fisk! Arto Hautala tömmer noten medan Aulis Kiiskilä och praktikanten Åsa Olofsson räknar och släpper tillbaka bifångsten av rovfisk. En rapport av Heléne Annadotter, Johan Forssblad och Kurt Hagenrud Regito AB Kurt Hagenrud Ubbaltsvägen 1 water@regito.com mj542189@tele2.se SE Vittsjö

2 Bilaga 12.1 till slutrapport för Leader projektet Utveckling och genomförande av vårdfiske och fiskevård i Finjasjön och Bosarpasjön Redovisning av aktiviteter inom projektet som under 2012 och 2013 bedrivits med stöd från Leader LAG PH, LOVA och FFF Rapport nr v01 (20 sidor) Första upplagan Denna rapport kan beställas i tryckt eller elektronisk form från: Regito AB Ubbaltsvägen 1 SE Vittsjö E-post: water@regito.com Ytterligare rapporter och mätvärden finns på webben: ISBN Figur 1. Foto förstasidan Foto: Johan Forssblad. Alla foton Angiven fotograf v01

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING PROJEKT OCH MÅL FÖR PROJEKTET! 5 Ett projekt finansierat av Leader LAG PH, LOVA och FFF!... 5 Projektets mål!... 5 Projektets måluppfyllelse! Teknik!... 6 Bottengarnsfiske!... 6 Ringnotsfiske! Användning av fångsten! Bestämning av biomassor!... 6 INLEDNING! 7 Haven belastas av obalanserade sjöar!... 7 VÅRDFISKE! 7 Tekniker för vårdfiske!... 7 Detaljerade djupkartor en förutsättning för ett effektivt fiske!... 8 Tre fisken i Bosarpasjön 2012 och 2013!... 8 Främjande av rovfisk! Tillverkning och utsättning av risvasar! Gäddodling och utsättande av gädda vid Finjasjön 2012 och 2013! Gäddodling 2012! Gäddodling 2013! Vassklippning för främjande av gädda och vattencirkulation i Finjasjön! ETISK ANVÄNDNING AV VITFISKEN! 12 Uppfödning av storkar! Mat till människor! Mat till vildsvin och kräftor! Överbliven fisk användes till minkfoder! MILJÖFÖRBÄTTRINGAR GENOM VÅRDFISKE! 13 Ökning av undervattensväxterna i Finjasjön! Undersökning av kväve och fosfor från Finjasjön till recepienten Almaån! BESTÄMNING AV BIOMASSA! v01

4 INTERNATIONELLA MÖTEN! 15 Workshop i Lahtis, Finland 9 10 maj 2012! Workshop på Christinehof, 2 4 oktober 2012! Workshop i Balatonfüred, 5 8 maj 2013! Workshop på Hovdala slott, Hässleholm, 17 september 2013! The Nordic-Baltic Leader Cooperation Award, Tallin, September 2013! Workshop i Lohja, Finland 9 11 oktober 2013! SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER FÖR VÅRDFISKE!_ 18 För en sjö som ej vårdfiskats tidigare eller på länge! För en sjö som behöver underhållas med vårdfiske! Vårdfiske behövs på fler platser! v01

5 Utveckling och genomförande av vårdfiske och fiskevård i Finjasjön och Bosarpasjön SLUTRAPPORT FRÅN VERKSAMHETEN UNDER 2012 OCH 2013 PROJEKT OCH MÅL FÖR PROJEKTET Ett projekt finansierat av Leader LAG PH, LOVA och FFF Projektet har genomförts med anslag från Leader LAG PH (Local Action Group Perstorp Hässleholm), LOVA (Lokala vattenvårdsprojekt) och Finjasjöns fiskevårdsförening, FFF. Nämnas bör att i Leader-projektet ingår internationellt samarbete med två finska Leader-LAG gällande olika aspekter av vårdfiske. LOVA-delen av projektet omfattar tidsperioden Projektet har bedrivits i samarbete med Naturbruksgymnasiet i Osby, Finjasjöns fiskevårdsförening, Finjasjöns fiskevårdsområdesförening, Bosarpasjöns fiskevårdsområdesförening och Hässleholms Vatten AB. Huvudman för projektet har varit Hässleholms kommun. Projektledare har varit Per Nilsson, kommunledningskontorets tekniska avdelning, Hässleholms kommun. Operativ projektledare har varit Kurt Hagenrud. Heléne Annadotter och Johan Forssblad på Regito AB har utfört undersökningar, utvärderingar och rapportskrivning tillsammans med projektledningen. Mer djuplodande information och mätningar avseende Finjasjön finns i Bilaga 12.2 samt i Bilaga12.3 för Bosarpasjön. Projektets mål Projektets mål är att i samarbete med två finska Leader LAG: 1. Utveckla teknik och metoder för att förbättra främst kostnadseffektiviteten och skonsamheten mot rovfisk vid vårdfiske av "vitfisk" (mört, braxen, sutare, björkna, sarv, m. fl.). 2. Försöka uppnå en etiskt godtagbar användning av vitfiskfångsten, helst för humankonsumtion, i stället för att som tidigare göra biogas, minkföda eller annat liknande av den. 3. Hitta bättre metoder än de nu använda för att på ett säkrare sätt kunna bestämma fiskbiomassan i en sjö v01

6 Projektets måluppfyllelse 1. Teknik Bottengarnsfiske Projektet har gett en kra igt ökad kunskap om lämpliga tider och platser för detta fiske. För framtiden ger det möjlighet att fiska mer koncentrerat och därmed få lägre kostnader med i stort oförändrad fångst. Fångsten för 2012 och 2013 har uppgått till i genomsnitt 305 respektive 401 kg vitfisk per arbetsdag. Fiskemetoden är miljövänlig och ger mycket lite skador på rovfisken. Ringnotsfiske Projektet har gett avgörande viktig information om lämplig teknik för att få upp mesta möjliga fångst på kortast möjliga tid. Fångsten hösten 2012 under 8,5 dagar var ca 8,7 ton vitfisk, eller ca 1,0 ton vitfisk per dag; hösten 2013 har fångats 42 ton på 10 dagar, dvs ca 4,2 ton vitfisk per dag. Resultatet uppnåddes genom en kombination av ny, modern ekolodningsteknik och gammalt beprövat ringnotsfiske. Små och miljövänliga 4-taktsmotorer som används förhållandevis få dagar ger låg miljöbelastning och låg bränsleförbrukning. 2. Användning av fångsten Vid tidigare reduktionsfisken i olika delar av landet har upptagen fisk använts för att göra biogas eller som föda för minkar. Under detta projekt har ca 2/3 av fisken kunnat användas på etiskt bättre sätt: Uppfödning av storkar för att återetablera storken i Skåne. Som matfiskar åt privatpersoner. Föda åt krä or och vildsvin i hägn. Först i sista hand har ca 1/3 av fisken blivit föda åt minkar. Under projektet har även omfattande analyser utförts för att säkerställa att halterna av miljögi er ligger under förekommande gränsvärden vilket är tryggt för alla som äter fisken. 3. Bestämning av biomassor Ett problem med vårdfiske är att veta hur mycket man behöver fiska och att uppskatta hur belastad sjön är av olika fiskarter. Projektet har samlat mer kunskap om fisksamhället och det har givit värdefull information om hur väldigt kra igt som fångsterna kan variera och hur olika resultaten kan bli vid användning av olika mätmetoder såsom provfiske, märkning av fisk och selektivt fiske. Värdefull kontakt har även erhållits med forskare som håller på och utveckla DNA metoder för att uppskatta biomassorna v01

7 INLEDNING Haven belastas av obalanserade sjöar I sjöar som lider av omfattande blomningar (Figur 2) av blågröna alger (cyanobakterier, cyanofyter) frigörs generellt fosfor från sjöns bottensediment. Dessa frigjorda mängder av fosfor lämnar sjön kontinuerligt via utflödena och belastar så småningom haven. Under tidigare perioder har stora mängder fosfor läckt från Finjasjöns bottensediment och runnit vidare till Hanöbukten i Östersjön. Utgångspunkten för vattenvårdsarbetet inom detta projekt är att fosforläckage från sjöar kan minskas genom att skapa ett balanserat fisksamhälle genom vårdfiske. Figur 2. Till vänster visas Bosarpasjöns badplats före vårdfisket och till höger e er två fiskeinsatser. (Figur 3). En massiv algblomning uppstod Vid badstranden fanns yttäckande Aphanizomenon blågröna alger och ett algbälte hade avlagrats på stranden. Under hösten 2012 och våren 2013 vårdfiskades sjön och 7,2 ton fisk togs upp (90 kg/ha). Under sommaren och hösten 2013 blev algsituationen avsevärt bättre trots den varma och torra sommaren! Ett kompletterande fiske gjordes däre er i oktober Foton: Johan Forssblad. VÅRDFISKE Vårdfiske är en metod för att reglera mängden och sammansättningen av fisksamhället i en sjö eller damm. Vårdfiske bedrivas i sjöar som är grumliga på grund av blågrönalgblomning (Figur 2) och/ eller uppvirvlat sediment orsakat av bottenlevande fisk. Vårdfisket sy ar till att skapa och bibehålla en balans mellan rovfisk och bytesfisk med resultatet att ett klarare vatten erhålls (Figur 3). Erfarenheter från flera olika sjöar visar att det kan vara nödvändigt att hålla nere beståndet av bottenlevande fisk (braxen, karp, björkna, gärs och sutare) samt djurplanktonätande fisk (mört och småbraxen) för att minska omfattningen av blågrönalgblomningar. Blågröna alger kan producera starka gi er som bland annat kan förgi a fisken. Tekniker för vårdfiske Det finns olika fisketekniker som kan användas för att åstadkomma ett balanserat fisksamhälle. Alla kan inte användas i alla sjöar bl.a. på grund av olika djup- och bottenförhållanden. Teknikerna kan vara olika dyra att utföra och variera i effektivitet. De vanligaste fisketeknikerna vid reduktionsfiske är trålning, bottengarnsfiske och notdragning. Inom detta projekt har olika aspekter av fiske med bottengarn och ringnot studerats v01

8 Genom att arbeta med naturen istället för mot naturen så kan man genomföra fisket med små resurser och liten miljöpåverkan. Aktiva fiskar fångas med passiva fiskeredskap på våren medan passiva fiskar fångas bäst med aktiva redskap på hösten. Detaljerade djupkartor en förutsättning för ett effektivt fiske För att kunna bedriva ett effektivt fiske är det en grundförutsättning att känna till sjöns bottenförhållanden. Fisken uppträder på olika sätt vid olika tider på året. Om man känner till en sjös djupförhå l landen kan man strategiskt planera fisket så att mesta möjliga fisk fångas. Figur 4. 3D ekolodsbild av Bosarpasjöns bottenförhållanden med notdragen hösten 2012 utritade. Ekolodsbild: Johan Forssblad. Att dra en ringnot över okända områden där till exempel större stenar förekommer kan skada ringnoten. Varje gång noten fastnar ödslas dyrbara timmar på kanske onödiga problem och åtföljande reparationer. Omfattande bottenvegetation kan också ställa till problem. I sy e att skapa en djupkarta för notdragning utförde Regito AB ekolodningar i Bosarpasjön (Figur 4) under våren och sommaren 2012 och i Finjasjön förbättrades underlaget sommaren Elektroniska sjökort genererades för båda sjöarna och dessa lades in i fiskarenas GPS-plotter med ekolod. Tre fisken i Bosarpasjön 2012 och 2013 Ringnotsfiske utfördes i Bosarpasjön under 6 dagar i oktober 2012 (Figur 5) av samma finska fisketeam som vårdfiskat i Finjasjön. Fisket gav 6240 kg upptagen fisk. Under april och maj 2013 utfördes vårdfiske med fem bottengarn under 33 dagar som gav 953 kg upptagen fisk. I oktober 2013 skedde ånyo ett ringnotsfiske under två dagar som gav 830 kg fisk. Under ett drygt år har sammanlagt 7,9 ton fisk tagits upp vilket är ca 99 kg/ha. En rapport om vårdfisket i Bosarpasjön och vattenkemin i sjön under 2012 och 2013 finns i bilaga 2. Figur 5. Auslis Kiskilää kommer iland med dagens ringnotsfångst på 950 kg vid Bosarpasjöns badstrand Foto: Johan Forssblad v01

9 Fyra fisken med bottengarn och ringnot i Finjasjön Under 2012 och 2013 har vårdfiske bedrivits inom detta projekt. Fisket har dokumenterats och studerats detaljerat i sy e att kunna utvärdera effekt en av d e a nvända fiskemetoderna. Bottengarnsfiske utförts under april och maj och ringnotsfiske under oktober (Figur 1). Under hösten 2012 togs 8,7 ton fisk upp på 15 notdrag under 8 fiskedygn med ringnot. Figur 6. Mats Bengtsson spanar e er de största fiskstimmen i Finjasjön Foto: Johan Forssblad. Inför notfisket i Finjasjön 2013 utvecklades fisket med förspanare (Figur 6), som använde ett nytt högupplösande och sidseende ekolod för att finna de bästa stimmen att fiska på. Bilder, liknande Figur 7, mejlades till ringnotsteamet som kunde köra direkt till de bästa fiskeplatserna utan att behöva lägga tid på omfattande ekolodning. Under notfisket 2013 fångades hela 41,85 ton fisk på lika många notdrag under 10 dygn med samma finska fisketeam. Förutom fiskspaningen med extra båt så bidrog sannolikt det låga vattenståndet och de goda väderförhållandena till att fisken samlade sig i stora stim. Dessa kunde effektivt inringas med not på djupt vatten. Av de totala fångsterna utgjorde rovfisken 9 % båda åren och denna fisk återfördes till sjön. Den största fångsten beräknades till 7924 kg i ett notdrag och av detta utgjorde hela 7200 kg önskad fångst den största fångsten i Finjasjöns fiskehistoria! Ovanstående fångstsiffror förvånade alla involverade och visar att det är mycket svårbedömt vilken biomassa av fiskar som finns i en sjö. Figur 7. På denna ekolodsbild syns hur ringnoten samlar ihop fisken i närheten av Finjasjöns södra djuphåla. Vattendjupet är 10,9 m men den använda noten är endast 8 m hög. Noten följer bottnen tack vare tyngder. Här syns att fisken inte försöker fly över notens kant på 4 m djup utan fisken försöker istället undfly närmast bottnen. Detta notdrag gav 500 kg upptagen fisk varav ca 375 kg var mellanstor braxen och 80 kg mört. Bild: Johan Forssblad v01

10 Främjande av rovfisk Ett av sy ena med detta Leader-LOVA-projekt var att bryta en ond cirkel av grumliga förhållanden i Finjasjön och Bosarpasjön. En grumlig sjö med hög mängd av blågröna alger missgynnar rovfiskar som är beroende av en god sikt i vattnet för att kunna fånga bytesfisk. Det är viktigt att skapa förhållanden så att en balans mellan rovfisk och bytesfisk kan upprätthållas. Ett sätt att gynna rovfiskarna abborre och gös är att sätta ut risvasar. Tillverkning och utsättning av risvasar För att främja populationen av abborre och gös tillverkades risvasar under våren 2012 och stycken lades ut i Finjasjön under 2012 och 35 stycken under De rörformade risvasarna (Figur 8) placerades på cirka 2 m djup vid sju olika områden. Denna insats utfördes av elever och lärare vid Naturbruksgymnasiet i Osby. Designen och tillverknings-metoden har utformats av Mats Bengtsson, lärare vid Naturbruksgymnasiet i Osby. Grenar binds samman till paket och inuti placeras några stenar så att paketen sjunker till bottnen. Figur risvasar tillverkades och lades ut i Finjasjön för att gynna abborre och gös viktiga rovfiskar och dessutom goda matfiskar. Foto: Johan Forssblad, Gäddodling och utsättande av gädda vid Finjasjön 2012 och 2013 Gäddodling 2012 Lärare och elever från Naturbruksgymnasiet har odlat gäddor i en damm intill Finjasjön under 2012 och april 2012 sattes nykläckta gäddyngel (från en enda romstinn gäddhona) ut i en damm (Figur 9) strax söder om Tormestorpsåns inlopp i sjön. Dammen har tidigare använts som sedimentationsdamm under den period då muddring pågick i Finjasjön ( ). I juli 2012 fångades 7 gäddor med håvar och i september ytterligare 15 med elfiske. Dessa 22 gäddor, 5 15 cm långa, sattes ut i Finjasjön. Även om det var ett relativt litet antal gäddor, visade detta projekt på en metod som kan användas för att öka gäddbeståndet i sjöar. Figur 9. Elever från Naturbruksgymnasiet i Osby fick öva på elfiske för att fånga gäddorna i dammen. En elektrifierad ring med starkström bedövar fisken vare er den snabbt fångas med håv. Foto: Johan Forssblad, Gäddodling 2013 Gädduppfödningförsöken intensifierades under Lekmogna gäddor hämtades från Finjasjön 16 april. Rommen kläcktes fram i Naturbruksgymnasiets lokaler i Osby. Den gamla sedimentavvattningsbassängen förbättrades under mars Den 16 maj satte Naturbruksgymnasiet ut gäddyngel där, medan 5000 sattes i en annan damm bakom gädddammen. Dessa gäddyngel fick tillväxa skyddade i dammarna. Figur 10. Den största framodlade gäddan mätte 320 mm och vägde 207 g. 181 gäddor släpptes ut i Finjasjön Foto: Johan Forssblad v01

11 Gäddyngel sattes också ut på olika platser direkt i Finjasjön 16 maj. Vid Skyrup sattes och vid fågeltornet i Finja, sattes det ut gäddyngel. Den 24 maj gjordes ytterligare en utsättning på yngel, nu vid båtkanalen i Finja, i samband med att Naturbruksgymnasiet bjudit in en av Hässleholms särskolor, Norrängsskolan, att delta i den mycket uppskattade aktiviteten (Norra Skåne ). 18 september tömdes dammarna på gäddor. 181 gäddor fångades med håv och elfiske (Figur 9) och sattes ut i Finjasjön. 86 gäddor i varierande längder mellan 106 och 296 mm fångades i gäddammen (Figur 11). Dessa bör ha varit från årets kull. 95 gäddor, mm, fångades i den andra dammen. Här kan de största ha varit kläckta 2012 (Figur 10). Figur 11. Att äta eller ätas, det är frågan! Foto: Johan Forssblad, Vassklippning för främjande av gädda och vattencirkulation i Finjasjön Tjocka, täta vassbälten skapar miljöer där organiskt material fångas upp. Under varma perioder kan syretäringen bli omfattande och gi ig svavelvätegas bildas. Det är därför positivt för vattenkvaliteten att glesa ut vassen. Detta medför att vattengenomströmningen och syresättningen ökar vid de grunda bottnarna vilket skapar en bättre livsmiljö för både fisken och bottendjuren. Figur 12. Ingvar Svensson, från Hässleholms Vatten AB, klipper den frodiga vassen utanför reningsverkets utsläpp i Finjasjön. Foto: Johan Forssblad, Erfarenheter från finska sjöar har visat att gäddor gynnas om vassbälten glesas ut så att det blir fler gränsytor mellan öppet vatten och vass. Gäddor kan inte ta sig in i de tjocka vassbältena. Hässleholms vatten AB är en av de parter som ingår i Leader LOVA projektet. De använde sin egen vassklippningsmaskin (av modellen Truxor). Under september och oktober, 2012 och 2013 klipptes vass på Finjasjöns grunda strandområden. Under 2012 glesades vassen ut vid två stora vassområden; vid utloppet från Magle våtmark (Figur 12) vid sjöns nordöstra del, samt vid Guldkusten, belägen vid södra delen av Finjasjön upprepades vassklippningen vid utloppet från Magle våtmark. Det klipptes även vid Sjörröd och utanför Finjasjö Park. Att samla upp vassen e eråt tar dubbelt så lång tid som att klippa den. Den avverkade vassen komposterades v01

12 ETISK ANVÄNDNING AV VITFISKEN I detta projekt har eftersträvats en etisk användning av den fisk som tagits upp i Finjasjön och Bosarpasjön. Mört, braxen och sutare som fiskats upp har använts som mat till människor och djur. Figur. 13. Stora mängder småfisk lastas av Lennart Matsson (Göingebygdens Biologiska Förening, GBF) samt Staffan Åkeby (Skånes Ornitologiska Förening) och Arne Gustavsson (GBF) för att bli mat till storkarna. Foto: Johan Forssblad. Uppfödning av storkar Ett skånskt projekt, Storkprojektet arbetar för att återfå en livskra ig, flyttande stam av vit stork i Skåne (Figur 14). Storkprojektet har tacksamt hämtat fisk till storkarna (Figur 13). Detta är ett samarbetsprojekt mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening. Mycket av den mindre fisken, med en längd upp till cm, har gått till uppfödning av storkarna. Tidigare föddes storkarna upp på kycklingdelar, något som storkarna börjat rata e er att ha fått Finjasjöfisk! För mer information se Figur 14. Ett 80-tal nya storkar som fötts upp på Finjasjöfisk släpps ur hägnen nära Vomb Dessa ungstorkar har nu tillsammans med äldre storkar flugit söderut för att förhoppningsvis återvända. Foto: Johan Forssblad. Mat till människor För några decennier sedan var braxen en matfisk i Sverige, men nu är man bortskämd med gös, abborre och gädda; arter som helst fiskas av sportfiskare. Många från utlandet är vana att tillaga all sorts fisk. Det blev ibland trångt på kajen med privatpersoner (Figur 15) som ville ta hand om vitfisken för egen konsumtion. Flera besökare har ändrat uppfattning av vitfiskens kvaliteter när de har smakat fisk som tillagats på lämpligt sätt. Varför ska vi importera fisk från avlägsna platser när vi har resurser alldeles i närheten? Figur 15. Många, särskilt nysvenskar, uppskattade att få del av fiskfångsterna. Foto: Johan Forssblad, v01

13 Mat till vildsvin och kräftor En del mörtar och braxnar hämtades av personer som använde dem till uppfödning av vildsvin och krä or. Överbliven fisk användes till minkfoder Den fisk som inte hämtades av privatpersoner, lastades i en fryscontainer vid Finjasjön och gick till uppfödning av minkar. Den upptagna fisken såldes ej utan den fick enbart hämtas för privat bruk. Ingen fisk deponerades eller användes för biogasproduktion. MILJÖFÖRBÄTTRINGAR GENOM VÅRDFISKE Omfattande mätningar har utförts både i Finjasjön och Bosarpasjön. Siktdjupen har t ex förbättrats under projekttiden i båda sjöarna. Det omfattande materialet redovisas i de separata bilagorna. Några av de genomförda undersökningarna beskrivs nedan då de varit aktiviteter. Ökning av undervattensväxterna i Finjasjön Under sensommaren 2013 utfördes en inventering (Figur 16) av undervattensväxterna i Finjasjön. Resultaten från undersökningen har jämförts med tidigare inventeringar 1950 av Asta Lund Almestrand och 1992 av John Strand var endast 5 % av bottnen täckt av bottenvegetation. Undersökningen visar nu 12 % bottentäckning, därav mycket kransalger, som bedöms mycket positiva för sjön. Dessa förekommer främst i ett stort område i nordväst och syresätter och förbättrar vattnet innan det rinner ut i Almaån. Figur 16 Rickard Ågren, ekolog vid Hässleholms kommun, krattar upp undervattensvegetation för undersökning medan Bengt Nilsson sköter protokollet. Foto: Johan Forssblad, Undersökning av kväve och fosfor från Finjasjön till recepienten Almaån För LOVA och andra är det av stort intresse att näringsämnena som rinner till Östersjön minskas. Omfattande algblomningar kan radikalt öka frigörelsen av fosfor från sedimentlagerna på sjöns botten. Mängderna av kväve och fosfor som har transporterats till Almaån har varit betydligt mindre under projekttiden 2012 och 2013 än under Transporten av kväve minskade med 31 % från 2011 till Från 2011 till 2013 har utflödet av kväve varit 33 % lägre. Fosfortransporten minskade med 13 % från 2011 till Från 2011 till 2013 har utflödet av fosfor varit 25 % lägre v01

14 BESTÄMNING AV BIOMASSA En metod att beräkna antalet fiskar i en sjö är att märka ett antal fiskar och sedan fånga fisk. Med antalet fiskar som är märkta respektive omärkta vid återfångsten kan man få en uppskattning av totala antalet fiskar. Vid Christinehofs Ekopark fanns en damm där vattnet helt förstörts av karpar. Meningen var att där skulle bli ett fågelparadis men inga vattenfåglar ville vara där. Dammen var extremt grumlig (turbiditet 70 FNU). Siktdjupet var extremt lågt (29 cm). Totalfosforhalten var extremt hög (310 µg/l) trots att inga direkta näringsutsläpp tillfördes dammen. Karpfiskar dominerade totalt fisksamhället och var orsaken till den extremt dåliga vattenkvaliteten. Ägaren ville tömma dammen på fisk och detta var ett utomordentligt tillfälle att beräkna antalet karpar (Figur 17) och sedan jämföra genom att räkna karparna. Praktikanter från Naturbruksgymnasiet arbetade Beräknat med detta antal under hösten fiskar i dammen Beräknat antal fiskar [st] Totalt Fjällkarp Spegelkarp!"#$%&'"()*+,-.(&/)#0)1+(&12+)30(412+()"56)&%%&)7-,.2&)81.&,) Figur 17. Beräknat antal fiskar i dammen vid Christinehof. Antalet beräknade fiskar varierade kra igt mellan de olika mättillfällena. E er att 1973 stycken märkta fiskar släppts i sjön beräknades dammen innehålla karpar. men vid ytterligare märkning och återfångst sjönk det beräknade antalet till 9013 fiskar. Heléne Annadotter var i kontakt med en forskare i Japan som försöker beräkna antalet fiskar genom DNA-prov på vattnet. Meningen var att vi skulle kunna beräkna med hans metod och eventuellt kalibrera den när fiskarna räknats och fiskbiomassan beräknats. För detta samlades prov in och frystes. Vattenkvaliteten i dammen var så dålig att dammen endast fick tömmas långsamt i Verkaån. enligt beslut av Länsstyrelsen. Genom höstregn och åtföljande svårigheter att tömma dammen lyckades vi tyvärr ej räkna det verkliga antalet karpar varför vi tyvärr inte fann det lönt att analysera med DNAmetoderna. Flera andra beräkningar har utförts på det omfattande materialet från Finjasjön. En slutsats är att det är mycket osäkert att försöka mäta antalet fiskar eller beräkna deras biomassa i en större sjö. Ett stort problem är att provtagning ej blir slumpmässig på populationen och att olika fångstmetoder fångar olika fiskarter och storlekar på olika effektivt sätt. Fisken uppehåller sig inte alls slumpmässigt i en sjö. Antalet fiskar kan även variera genom att fisken vandrar upp/ned i olika vattendrag eller upprätthåller sig i vegetationsrika områden där fiskeredskap fungerar dåligt Antal märkta fiskar i sjön v01

15 INTERNATIONELLA MÖTEN Under detta Leader-LOVA-projekt har genomförts fem internationella workshops: Två möten i Finland, i Lahtis och Lohja; två möten i Sverige, på Christinehof och i Hässleholm samt ett möte i Ungern, i Balatonfüred. Även en konferens och tävling i Tallin för olika Leaderprojekt har hunnits med. Workshop i Lahtis, Finland 9 10 maj 2012 Den första internationella workshopen om vårdfiske hölls i Lahtis, Finland 9 10 maj. På seminariet höll flera av deltagarna presentationer om de olika sjöar som de arbetar med. På workshopen drogs upp riktlinjer för det internationella samarbetet och den gemensamma delen av projektet detaljplanerades. Workshop på Christinehof, 2 4 oktober oktober, 2012, arrangerades en internationell workshop på Christinehof. Där diskuterades (Figur 18) olika metoder för att uppskatta hur mycket fisk det finns i en sjö. En svår frågeställning i projekten är hur mycket fisk det finns i sjön när vårdfisket startar. Figur 18. Workshopen på Christinehof belyste hur svårt det är att beräkna mängden fisk i en sjö. Foto: Johan Forssblad. Workshop i Balatonfüred, 5 8 maj oktober 2013 arrangerades en internationell workshop i Balatonfüred i södra Ungern. Temat för workshopen var etisk och kommersiell användning av cyprinidfiskar, alltså mört, braxen och karp med flera. I Sverige är rovfiskar mer attraktiva som matfiskar. I Östeuropa används dock cyprinider (Figur 20) som uppskattad matfisk. Under workshopen hölls föreläsningar av svenska, finska och ungerska deltagare (Figur 19). Figur 19. Konferensdeltagarna framför universitetets fältstation vid Balatonsjön Foto: Johan Forssblad v01

16 En viktig aspekt på användningen av fisk är om den innehåller hälsoskadliga ämnen som tungmetaller och organiska miljögi er. Vi hade bjudit in den ungerska forskaren Anna Farkas att föreläsa om sin forskning av tungmetaller och miljögi er i fisk i Balatonsjön. Pál Kiszely från Limnologiska instititutet vid Ungerska Vetenskapsakademin höll en föreläsning om Balatonsjön med aspekter på vattenkemi, fiske och sjöns näringsväv. Vi genomförde en exkursion i båt på Balatonsjön där bland annat döda silverkarpar observerades flyta på ytan. (Detta är ett årligen återkommande fenomen i Balatonsjön som ingen visste orsaken till.) Vi besökte även det Limnologiska instititutet vid Ungerska Vetenskapsakademin i Tihany där några forskare föreläste om sina senaste rön. Figur 20. En konferensmiddag hölls på en farm, Csikos, där vi bland annat bjöds på soppa tillagad på karp. Foto: Johan Forssblad. Under workshopen hölls flera möten om samarbetet mellan de finska och de svenska Leaderprojekten. Bland annat diskuterades den gemensamma skri liga rapporten, Book of practice. I workshopen ingick även ett studiebesök vid en fiskberedningsfabrik i staden Györ. Workshop på Hovdala slott, Hässleholm, 17 september september, 2013, arrangerades en internationell workshop på Hovdala slott (Figur 21). Vid detta arbetsmöte fortsatte arbetet med en gemensam slutrapport som skall sammanfatta erfarenheterna om hur vårdfiske bedrivs på ett effektivt och etiskt sätt. Figur 21. Hovdala slott. Flygfoto: Johan Forssblad, v01

17 The Nordic-Baltic Leader Cooperation Award, Tallin, September september 2013 hölls en internationell konferens med utvalda Leaderprojekt i Tallin. Deltagare var de Leaderprojekt från de Nordiska och baltiska länderna som blivit finalister i tävlingen e N o r d i c - B a l t i c Cooperation Award. Vårt Leader-projekt var en av dessa finalister (Figur 22) Leaderprojekt pågick och dessa hade genererat ett 80-tal tävlingsbidrag. Figur 22. Pristagarna i gruppen med miljöprojekt under galan i Tallin Vårt projekt hade fyra representanter: Helene Annadotter, Johan Forssblad, Kurt Hagenrud och Per Nilsson. Foto: Helena Söderström. 26 september fick vi och 14 andra av finalisterna hålla föredrag vid Tallins universitet. Förutom föredragen hölls en paneldebatt om Leaders betydelse i dag och visioner om Leader för framtiden. På kvällen hölls en gala i en festlokal i Tallin. Vårt projekt kom på delad andra plats i kategorin Local resources and environmental projects. I samband med konferensen i Estland deltog vi i flera studiebesök till olika Leaderprojekt på den estniska landsbygden bland andra en vikingaby, ett hembygdsmuseum och en semesterby med aktiv rekreation som fiske och ridning. Under vistelsen i Estland deltog vi även i ett möte med två limnologforskare från Estonian University of Life Sciences i Tartu. Workshop i Lohja, Finland 9 11 oktober oktober 2013 hölls en internationell workshop i Lohja, Finland. Mötet hölls på Merituva Maritime Safety Training Centre. Föredrag hölls om pågående projekt i sjöarna E n ä j ä r v i, H i i d e nvesi, Fi n j a s j ö n o c h Bosarpasjön. Ett studiebesök arrangerades vid Porla fiskfarm (Figur 23) vid sjön Lohjanjärvi. Figur 23. Många olika fiskrätter smakades, bl.a.med asp och faren, anrättade på fisk från sjön av Pekka Ilmarinen. Foto: Johan Forssblad, v01

18 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER FÖR VÅRDFISKE För en sjö som ej vårdfiskats tidigare eller på länge En sjö som ska vårdfiskas bör vara noggrant karterad. Lämpliga undersökningar av vattenkemi, siktdjup, klorofyll a, växtplankton och djurplankton bör ha utförts och kunniga personer konsulterats så förutsättningarna för möjligheterna att lyckas utretts. Det är även viktigt att följa upp förändringarna för att styra vårdfisket och se att det får avsedd effekt. Man bör ha skaffat sig en uppfattning om fisksamhället genom provfiske men ha i åtanke att provfisket kanske ej är representativt för fisksamhället. Provfiske bör kompletteras med fiske med stormaskiga nät för att se om stor braxen förekommer. I början av en restaurering av en sjö med dåligt siktdjup och stor fiskbiomassa, kan det vara mest fördelaktigt att använda bottengarn då stora mängder fisk kommer att gå in på grunda områden för att leka på våren. En undersökning under hösten med bra ekolod kan avslöja om det förekommer stora stim med arter som borde kunna reduceras med ringnot. Trålning var tidigare den helt dominerande metoden för vårdfiske "reduktionsfiske" men har på senare år börjat ersättas med bottengarnsfiske och ringnotsfiske då kostnader, bränsleförbrukning, utsläpp av föroreningar såväl som skador på rovfisk och bottnar, talar för dessa senare fisketekniker. För en sjö som behöver underhållas med vårdfiske Där så är möjligt bör främst det kostnadseffektiva och mycket skonsamma mot både rovfisken och miljön ringnotsfisket, bedrivas under hösten, då vitfisken samlat sig i stim på djupt vatten. Vid normal dri uppstår minimala skador på rovfisk och på bottnar. Utsläpp av förorenande avgaser och bullerstörningar blir ringa. I andra hand bör bottengarnsfiske genomföras mot lekande braxen i andra hä en av maj. Även detta fiske är skonsamt mot rovfisken och mot miljön. Liksom för ringnotsfisket blir skadorna på rovfisk och bottnar ringa och utsläppen av avgaser begränsade. Bottengarnen har stora möjligheter att fånga stor braxen med stora fångster under ett fåtal dagar. I tredje hand kan bottengarnsfiske genomföras mot lekande mört direkt från att isen gått och ungefär en månad framåt, eventuellt tills braxen lekt färdigt. Detta bottengarnsfiske kan ge stor utdelning när ett vårdfiske startar men blir e erhand mindre kostnadseffektivt när biomassan minskat och dagsfångsterna sjunkit. E erhand som siktdjupet ökar och farorna för bytesfisken med rovfisk blir mer påtaglig samlas fisken mer och mer i stora stim på hösten. En näringsrik sjö som Finjasjön behöver vårdfiskas o a. Det är bättre att göra mindre fiskeinsatser o are än att låta fisksamhället gå över styr och låta vattenkvaliteten degenereras. För den näringsrika och produktiva Finjasjön verkar gälla att man inom tre år e er uppehåll i vårdfisket kan förvänta sig rejält försämrad vattenkvalitet som tar stora resurser att vända v01

19 Vårdfiske behövs på fler platser Projektet har resulterat i att kunskapsmängden inom området har ökats väsentligt och att dessa kunskaper kan ligga till grund för ett mer skonsamt och kostnadseffektivt vårdfiske i näringsrika och algblommande sjöar. Genom vårdfisket uppnås förbättrad vattenkvalitet och därmed avsevärt bättre förutsättningar för lokalt näringsliv och ökad turism. Exemplet med algblomningar i Bosarpasjön (Figur 2 & Figur 3) visar att vårdfiske även kan behövas i näringsfattigare sjöar där fisksamhället förskjutits mot en för stor andel vitfisk/karpfiskar. Vi är övertygade om att vårdfiske behövs i många sjöar i Sverige. Det borde finnas förutsättningar för en mer lokalt förankrad uppbyggnad av företag i branschen. I Finland är vårdfisket betydligt mer förekommande, både med fler yrkesmässiga fisketeam men även med frivilliga som hjälps åt för bättre vattenkvalitet i sjöarna. Figur 24. Foto baksidan Foto: Johan Forssblad v01

20 Utveckling och genomförande av vårdfiske och fiskevård i Finjasjön och Bosarpasjön Julia Åberg, från SVT:s Sydnytt, överraskade med att anrätta en Finjasjöfisk som Mats Bengtsson filéat under en presskonferens om vårdfisket Under 2012 och 2013 genomfördes ett projekt om vårdfiske i Finjasjön och Bosarpasjön. Projektet bedrevs med ekonomiskt stöd från Leader, LOVA och Finjasjöns fiskevårdsförening. I denna rapport redogör vi för aktiviteterna inom projektet. Det handlar om olika åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten i de två sjöarna. Ett bättre balanserat fisksamhälle kan göra att mängderna fosfor och kväve i vattnet minskar som i sin tur innebär en lägre belastning av näringsämnen till Östersjön. I detta projekt har vi inriktat oss på att förbättra kvaliteten genom selektivt fiske av vitfisk, främst mört och braxen. Fisket har bedrivits med miljövänliga och klimatsmarta tekniker. Olika åtgärder som gynnar rovfisken har genomförts. Vi e ersträvar en etiskt god användning av vitfisken. Kanske vi kan öka användningen av den som föda till människor istället för att importera fisk från avlägsna hav? Rapport nr v01 ISBN