Strålskyddsnytt [nr. Transparensforum om mobiltelefoni trovärdig dialog? , årgång 23] innehåll 3/2005

Transkript

1 en tidning från ssi statens strålskyddsinstitut Strålskyddsnytt [nr , årgång 23] [tillgänglig i sin helhet via Foto: SSI Info, BA Diskussion vid seminariet på Edebogården Transparensforum om mobiltelefoni trovärdig dialog? innehåll 3/2005 gd:s ord: Vad är»försiktighet«? 2 Nya beredskapsföreskifter från SSI 5 SSI vill bli riksmätplats för radon 6 Tjernobyl snart 20 år efteråt 7 Enkätundersökning om solbrännskador 10 EU-kommissionen begär solariesynpunkter från EUs vetenskapliga kommittéer 12 SSI på Ung08-festivalen 13 debatt: Stråldoser vid kärntekniska anläggningar 16 Radiografering i Sverige 17 Notiser från Nordiska sällskapets för strålskydd konferens i Rättvik 19 Utbyggnaden av mobiltelefonisystem för 3G har visat sig vara kontroversiell i Sverige, särskilt på den kommunala arenan. Debatten kring mobiltelefoni och 3G är av och till omfattande i medierna, särskilt där möjligheter har ställts mot risker och osäkerheter. Denna diskussion visar på behovet av djupare kunskap och en dialog med olika aktörer om bedömning och värdering av risker och möjligheter. Dialogen om elektromagnetiska fält i samhället behöver förbättras och här har SSI och andra statliga myndigheter en viktig roll. Under 2004 startade SSI därför ett projekt med syfte att förbättra dialogen, öka förståelsen för olika aktörers roller och värderingar samt ge allsidig belysning av mobiltelefonifrågan på ett trovärdigt sätt. Projektet fick formen av ett så kallat»transparensforum«, en företeelse som är tänkt att förstärka demokratiska processer i samhället och det medborgerliga inflytandet i komplexa samhällsfrågor. I projektet har personer från ett tjugotal aktörer deltagit, däribland myndigheter, kommuner, telekombranschen och frivilligorganisationer. Forum för dialog Projektets syfte har inte varit att nå konsensus utan istället att just förbättra dialogen kring användningen av elektromagnetiska fält i samhället och belysningen, i frågan om mobiltelefoniutvecklingen, samt att öka förståelsen för olika inblandade aktörers roller och värderingar. SSI har fungerat som projektets huvudman men tidigt bildades en beslutande referensgrupp med representanter från olika aktörer. En skriftlig överenskommelse mellan dess deltagare bildade basen för genomförandet. Referensgruppen var också det forum där aktörerna diskuterade och tog ställning till formerna för projektets genomförande och satte upp spelreglerna för projektet och seminarierna. Parterna har haft möjlighet att ge förslag till deltagande av andra organisationer och individer på seminarier, diskussioner m.m. En fråga som referensgruppen tidigt behövde ta ställning till var hur allmänhetens medverkan skulle åstadkommas. Referensgruppen kom fram till att tjänstemän och folkvalda Forts. på sid 3

2 Lars-Erik Holm SSI:s generaldirektör utgivare statens strålskyddsinstitut ansvarig utgivare britt ekman redaktör anders blixt grafisk form anders blixt redaktion jan-erik kyllönen, wolfram leitz, leif moberg, lars-erik paulsson upplaga 2700/4 nr per år adress statens strålskyddsinstitut informationsstaben stockholm tel / fax hemsida issn Foto: SSI Info, BA Vad är»försiktighet«? I debatten om strålningens risker förekommer ofta krav på att försiktighetsprincipen ska tillämpas. Denna antogs i Riodeklarationen 1992 och infördes 1993 i EG-fördraget. Där sägs att EU:s miljöpolitik ska bygga på denna princip och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring bör hejdas vid källan och att förorenaren ska betala. Försiktighetsprincipen i Sveriges miljöbalk innebär att den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd, ska skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön. Vidare krävs att denne iakttar de begränsningar och vidtar de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet för hälsa eller miljön uppstår så snart det finns skäl att anta att så kan bli fallet. Strålskyddslagen säger att den som bedriver verksamhet med strålning ska vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö. Vad innebär det då konkret att SSI arbetar efter försiktighetsprincipen? De internationella strålskyddsrekommendationernas skyddsprinciper utgör grunden: den som bedriver verksamhet med strålning ska se till att verksamheten är berättigad, dvs. att den medför mer nytta än skada; att individdoser inte överstiger fastställda dosgränser och att strålskyddet är optimerat, dvs. att stråldoserna begränsas så långt som rimligen är möjligt. I debatten om de eventuella riskerna med mobiltelefoni framförs ofta krav på att försiktighetsprincipen ska tillämpas. Jag anser att SSI gör det redan idag. Vårt vetenskapliga råd för elektromagnetiska fält (EMF) följer utvecklingen. Med dagens kunskap bedömer SSI att strålningen från mobiltelefoner inte medför några säkerställda hälsorisker. Några studier antyder att biologiska effekter kan förekomma vid relativt låga exponeringsnivåer och mer forskning behövs för att klargöra kunskapsläget. Denna syn delas av samtliga nordiska strålskyddsmyndigheter. SSI har en försiktighetsstrategi vid mobiltelefoni: använd enkla sätt att minska exponeringen (t.ex. hands-free); informera allmänheten om hur exponeringen vid mobiltelefoni kan minskas i avvaktan på att kunskapsläget klargörs ytterligare och mot bakgrund av den omfattande användningen av mobiltelefoner; rikta informationen till både barn och vuxna; och att det inte finns behov av varningstexter på mobiltelefoner. Däremot har SSI inte tillsynsansvar enligt miljöbalken och kan därför inte göra framställningar till andra myndigheter eller föra talan vid domstol med direkt hänvisning till balken. Författarna svarar själva för innehållet i sina artiklar. Materialet får användas fritt om källan uppges. För illustrationer och fotografier krävs tillstånd av SSI eller upphovsrättsinnehavaren. 2 Strålskyddsnytt 3/2005

3 Forts. från sid 1 politiker från olika kommuner fick representera den breda allmänheten. Projektet har bekostats av svenska myndigheter, och har bestått av tre seminarier. Utformningen av seminarierna har gjorts successivt, i linje med beslut i referensgruppen. Deltagarlista i alfabetisk ordning: Arbetsmiljöverket, Branschkansliet MobilTelebranschen, Elsäkerhetsverket, Elöverkänsligas Riksförbund, Ericsson, Krisberedskapsmyndigheten, Miljödepartementet, Miljöpartiet, Nacka kommun, Nynäshamns kommun, Post- och telestyrelsen, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Statens strålskyddsinstitut, Stockholms läns landsting, Södertälje kommun, TCO Development, Telia-Sonera Mobile Networks AB, Vodafone Sverige, samt Vågbrytaren Att kommunicera risker RISCOM En viktig grund för projektet har varit RISCOM-modellen, en kommunikationsmodell som tidigare använts i riskkommunikation i kärnavfallsfrågan. Modellen bygger på tre hörnstenar som vägledning för att uppnå en bättre dialog: Fakta tas fram med vetenskapliga metoder och talar om»vad som är sant«legitimitet speglar vad som betraktas som rätt och acceptabelt i samhället, normer Autenticitet bygger upp förtroende och utesluter dolda agendor Uppfylls dessa tre kriterier uppnås»transparens«och där av namnet Transparensforum. Begreppet»transparens«är hämtat från engelskan och betyder»genomskinlighet«eller ännu hellre»klarhet«. Man får transparens genom att sakfrågorna, argumentens legitimitet och aktörernas autenticitet tydliggörs. Transparens kräver också att det finns möjlighet för medborgarna till insyn och engagemang. En annan sak av stor vikt är att berörda parters trovärdighet ska tåla en offentlig prövning, kunna utsättas för frågor från olika infallsvinklar s.k.»stretching«ett annat ord från engelskan. Transparensforum har innehållit särskilda moment för utfrågning, ett sätt att»stretcha«aktörerna. Det vill säga, det är inte bara myndigheter som ska styra agendan, utan nya vinklingar ska kunna komma in från andra aktörer. Målet är att få in så många vinklingar på frågan som möjligt. Seminarium 1: Roller och ansvar Det första seminariet handlade om att diskutera de olika aktörernas roller och ansvar vid utbyggnaden av 3G. Seminariet hölls i elsanerad miljö på Edebogården i Norrtälje kommun. Ambitionen var att ge en bra belysning av alla aktörernas roller och flertalet av aktörerna redovisade i föredrag sin ställning. Detta seminarium försökte också ge en kartläggning av tillkomsten och nuläget av 3G i Sverige samt en tänkbar framtida teknikutveckling. Seminariet omfattade både gruppdiskussioner och gemensamma diskussioner varvade med aktörernas presentationer. Ett särskilt fokus lades på den kommunala arenan: vilka beslut fattas där och hur fungerar beslutsprocessen? Under detta seminarium startades även den värdefulla dialogen mellan aktörerna som sedan underlättade öppenheten vid de två följande seminarierna. Seminarieformen var ovan för de flesta deltagare men upplevdes överlag som något positivt. Gruppdialogerna resulterade i ett antal frågeställningar som delades in i olika teman, som sedan blev ämnen för fortsatt diskussion: forskning kring elöverkänslighet och elöverkänsligas situation i samhället, myndigheternas ansvar i 3G-frågan, risker och nytta med tekniken, samt försiktighetsprincipen. Seminarium 2: Forskningsläget Forskningsläget, som ligger till grund för bland annat centrala aktörers riskbedömning, behandlades på det andra seminariet. Tanken var att belysa forskningsläget i frågor av betydelse för riskbedömningen inom EMF. Seminariet skulle även ge ökade insikter om grunderna för olika riskbedömningar. I Södertälje har frågan om utbyggnaden av mobiltelefoni diskuterats intensivt och för att få med dess lokalpolitiker hölls seminariet 9-10 februari 2005 på Engsholms slott i Södertälje kommun, eftersom anläggningen erbjöd viss elsanerad miljö. Seminariet samlade många svenska forskare inom EMF-forskningen. Göran Grimvall från Kungliga tekniska högskolan var en av de inledande talarna och han redogjorde för fysikaliska basfakta kring elektromagnetiska fält och strålning från mobilmaster, telefoner och andra källor samt forskningsmetoder om hälsoeffekter. Anders Ahlbom från Karolinska Institutet ordförande för SSI:s vetenskapliga råd för EMF avslutade de inledande föreläsningarna genom belysa hur man studerar hälsorisker vid exponering för EMF. Detta följdes under resten av dagen ända till sen kväll och efterföljande dag av presentationer av olika epidemiologer och forskare, grupparbeten och livliga diskussioner. Lennart Hardell på Örebro universitetssjukhus berättade om sitt arbete med mobiltelefoner, trådlösa bordstelefoner (DECT) och risken för hjärntumörer. Maria Feychting, Karolinska Institutet, redogjorde för epidemiologiska studier av mobiltelefonanvändning och risken för cancer i ett bredare perspektiv. Jacob Eberhardt från Lunds universitet presenterade sin syn på mikrovågors inverkan på hjärnan. Från Universitetssjukhuset Örebro talade Lars-Gunnar Gunnarsson om effekter av stress på kropp och psyke samt EMF som fysikalisk eller betingad stressor. Igor Belyaev från Stockholms universitet berättade om icketermiska effekter av mikrovågor, kunskapsläget, framtidsperspektiv och forskningsbehov. Övriga aktörer, Elöverkänsligas riksförbund, Mobiltelebranschens branschkansli samt Vågbrytaren fick också möjlighet att presentera sin syn på forskningsläget. Utfrågningen, eller stretchningen, pågick under flera timmar. Tidvis diskuterades enstaka studiers resultat ingående. Ibland befann sig diskussionen i en polemik på forskarnivå och stundtals var det svårt att få deltagarna att respektera mötets regler. Seminariet hade lyckats samlat forskare med vitt skilda åsikter för diskussion kring ett gemensamt ämne, vilket kändes i luften under den avslutande delen. Forts. på sid 4 3/2005 Strålskyddsnytt 3

4 Forts. från sid 3 Seminarium 3: försiktighetsprincip och gränsvärden Under det tredje seminariet stod olika försiktighetsprinciper och gränsvärden i fokus samt hur dessa tolkas för mobiltelefonifrågan. Detta avslutande seminarium hölls den maj 2005 i Folkets Hus i Stockholm med Göran Skytte som moderator. I ett inledande anförande talade miljöjurist Annika Nilsson från Lunds universitet för engagerade åhörare om försiktighetsprincipen i miljöbalken. Den första dagen innehöll ett par internationella inslag. Maila Hietanen som är vice ordförande i International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection (ICNIRP) redogjorde för organisationens roll och dess syn på gränsvärden. Igor Belyaev, Stockholms universitet, berättade om den ryska strålskyddskommittén (RNCNIRP), dess roll och gällande gränsvärden i Ryssland. Under den andra dagen hade flera centrala aktörer möjlighet att ge sin syn på riskbedömningen. Först ut var miljöminister Lena Sommestad som inledde med att ge sin syn på försiktighetsprinciper och gränsvärden inom mobiltelefoni. Sedan följde en ström av presentationer från bland andra Miljöpartiet, SSI, Elsäkerhetsverket och Socialstyrelsen. Johan Bonander, socialförvaltningen i Stockholms stad redogjorde också för vilka rättigheter den elöverkänslige har utifrån aktuell handikapplagstiftning. Föreläsningarna avslutades med ett antal kortare föredrag från andra deltagande aktörer som gav sin syn på riskvärderingen: Elöverkänsligas riksförbund, Mobiltelebranschens branschkansli, TCO-Development, TeliaSonera, samt Vågbrytaren. En betydande del av seminariet var avsett för att ge alla medverkande möjlighet att ställa frågor till föreläsare och andra aktörer. Det fanns därför gott om utrymme för utfrågning, både efter varje föreläsning och även i en avslutande paneldiskussion. Debatten var stundtals het och visade att polerna låg ungefär lika långt ifrån varandra som när seminarieserien startade. Foto: SSI Info, BA Lena Hyrke Strålskyddsinspektör, SSI i mycket var väntat, men det fanns saker som aktörerna enades om, till exempel att mer pengar behövs till fortsatt forskning och att ett nationellt forskningsprogram bör inledas för elektromagnetiska fält i allmänhet och radiofrekventa fält i synnerhet eftersom mobiltelefoni berör så stora delar av befolkningen. Förhoppningsvis kan projektet ge ringar på vattnet och uppmuntra fler till dialog kring komplexa samhällsfrågor. Kanske kan arbetet också visa på vikten av tydlig dialog och ökat deltagande för medborgarna när nya tekniska lösningar ska införas i samhället. Vad händer härnäst? Rapport: Seminarier, referensgruppsmöten med mera har dokumenteras i sin helhet med presentationer, sammanställning av grupparbeten och diskussioner. Skriftligt material från förberedelsefasen finns också samlat. Projektresultatet presenteras i en rapport som beräknas bli klar i december Den ska även innehålla en engelsk sammanfattning. Utvärdering: Projektet ska utvärderas av en utomstående part. Denna ska fråga deltagarna hur de har upplevt projektet och samarbetet och vilka erfarenheter de har vunnit på att delta. Det är viktigt att varje aktör får tillfälle att ge sin syn på huruvida projektmålen har uppnåtts. Även utvärderingen ska mynna ut i en rapport under slutet av Fortsättning följer: Projektet går nu in i en mer stillsam fas. Referensgruppen samlas regelbundet och kan vid behov fungera som en informell remissinstans för frågor inom mobiltelefoni och annan trådlös teknik. Men hur detta ska genomföras och finansieras blir en fråga för referensgruppen på dess möte i september. Vill du veta mer? Eller vill du beställa slutrapporten? Kontakta gärna SSI på ssi@ssi.se Ny utgåva av Vägen till ett radonfritt boende SSI har publicerat en upplaga av informationsbroschyren Vägen till ett radonfritt boende. Den förklarar översiktlig bland annat vilka problem radon medför, hur man mäter gasen och vilka åtgärder man kan sätta in. Broschyren riktar sig främst till husägare och kan beställas kostnadsfritt från SSI. (Kommunala handläggare kan beställa upp till 50 exemplar kostnadsfritt.) Vad kan vi enas om? Projektet har erbjudit unika mötesmöjligheter för aktörer med vitt skilda åsikter om mobiltelefoni och elektromagnetiska fält. Att åsikterna gått isär Använd gärna SSI:s elektroniska beställningstjänster via epost bestall@ssi.se eller på vår hemsida 4 Strålskyddsnytt 3/2005

5 Nya beredskapsföreskrifter från SSI Många regler och föreskrifter finns för att förhindra olyckor i anläggningar där man arbetar med radioaktiva ämnen. I nya föreskrifter från SSI, SSI FS 2005:2 som träder i kraft 1 januari 2006, framgår krav på planering av beredskap och åtgärder i händelse av nödsituation eller hot inom kärntekniska anläggningar med tyngdpunkten på på personalstrålskydd. Skälen till att föreskrifterna har tagits fram är flera. Ulf Andersson är strålskyddsinspektör på SSI och en av dem som arbetet med att ta fram föreskrifterna. Vi behöver kvalitetssäkra och formalisera vår tillsyn inom beredskapsområdet och göra SSI:s krav tydliga för tillståndshavarna. Dessutom har de kärntekniska anläggningarna efterfrågat formella krav. Men det har inte saknats krav på anläggningarna, förklarar han och fortsätter: Vi har arbetat efter best practices, följt internationella krav och den kunskap som finns i omvärlden har varit vägledande i Sverige. Vid inspektioner av anläggningarnas beredskap är SSI:s bedömning att beredskapen vid anläggningarna är god. Föreskrifterna gäller för kärntekniska anläggningar som ingår i någon av hotkategorierna 1, 2 eller 3 enligt IAEA:s kategorisering. Till kategori 1 hör anläggningar med det största tänkbara hotet, till exempel ett kärnkraftverk i drift. Vilken hotkategori som är relevant för en viss anläggning är tillståndshavarens uppgift att lämna till SSI som därefter beslutas av myndigheten. Nya krav nya investeringar Föreskrifterna ställer en del nya krav. Det ska till exempel finnas fast monterade detektorer för mätning av externstrålning inom anläggningsområdet. Att vind- och temperaturmätare ska finnas uppsatt och dessutom preciseras var de ska mäta, på vilka höjder som mätningar ska ske och att data ska överföras direkt till SSI. De flesta av kraven lever de berörda anläggningarna upp till redan idag, men investeringar kommer att behövas. Den största utgiftsposten för anläggningarna beräknas bli de olika typerna av mätstationer. Hur har föreskrifterna tagits fram? Arbetet med att ta fram föreskrifterna har varit ett tvåårigt projekt där även beredskapshandläggarna vid de kärntekniska anläggningarna deltagit. Därmed har många bra synpunkter tagits tillvara under arbetets gång så att föreskrifterna har blivit tydligare. SSI har under projektarbetet haft ett nära samarbete med Statens kärnskraftinmspetion, SKI. Myndigheterna har harmoniserat våra föreskrifter och arbetat för att inte något skulle hamna mellan stolarna, berättar Ulf Andersson. Arbetet med föreskrifterna startades i mars I ett tidigt skede träffades en referensgrupp med företrädare från de kärntekniska anläggningarna, SKI och Räddningsverket. Föreskrifterna gick på remiss till länsstyrelserna med kärntekniska anläggningar och de lokala säkerhetsnämnderna som finns i kärnkraftskommuner och ett antal centrala myndigheter. Bearbetningen av remissvaren pågick fram till januari i 2005 och tre månader senare den 18 april beslutade SSI:s styrelse om föreskrifterna Under hösten kommer SSI att besöka de kärntekniska anläggningarna för att ta reda på vilka planer som finns för hur de ska implementera de krav som föreskrifterna ställer och diskutera det praktiska genomförandet. Britta Zaar Informatör, SSI»Koll på radon«koll på radon heter Boverkets gröntonade kampanj med syfte att uppmärksamma radonproblematiken hos egnahemsägare.»tänk om radon vore grönt «är en drömmande tanke om att synliggöra radonet. Kampanjen finansieras av medel som blivit över från radonbidragspotten och ska pågå under hösten 2005 med hopp om förlängning under nästa år. Grunden är en informationsanalys som ger ingångar till att göra radonfrågan mer vardaglig. Kampanjen betonar att det är enkelt och billigt att mäta radon och att gasen kan påverka familjens hälsa. Boverket har tagit fram lättfattligt material som ska spridas till husägare via länsstyrelser och kommuner. Radonutredningen 2001 föreslog en webbplats med samlad information om radon. Den har nu blivit Boverkets gröna kampanjaffisch verklighet på med konsumentinriktad information. Som ett stöd för kommuner och länsstyrelser har kostnadsfria semina- riedagar hållits på fem platser i landet. Syftet är att ge åhörarna en fördjupad bild av radonproblematiken och en insyn i med vilka byggtekniska sätt man åtgärdar höga radonhalter. SSI finns med i programmet genom att presentera riskerna med radon och hur man ska mäta. Uppslutningen på seminarierna blev stor: 160 kommuner och alla länsstyrelser utom en deltog. Annonser ska publiceras i branschoch fackpress, medan annonser i dagspress överlåts till kommuner och länsstyrelser så att de själva får styra eventuella lokala kampanjer. Ett paket med annonsunderlag delas ut för fri användning till kommunerna. En informationsfilm kommer även att visas på SVT:s Anslagstavlan under ett par veckor. Ann-Louis Söderman Utredare, SSI 3/2005 Strålskyddsnytt 5

6 SSI vill bli riksmätplats för radon SSI har ansvaret för riksmätplatsen för joniserande strålning. Riksmätplatsen är nöd vändig för de verksamheter med joniserande strålning som bedrivs i landet. Behovet av att med kalibrerade instrument kunna mäta stråldoser för anställda, och strålning från olika material, är lika stort för strålskyddet inom kärnkraftsindustrin som för övrig industri, sjukvård och forskningsverksamhet. Lika självklart nödvändig är mätnoggrannheten för patienter i samband med strålbehandling och röntgendiag nostik. SSI har i slutet av augusti i år begärt att få komplettera sin befintliga riksmätplats med aktivitet av radon i inomhusluft och dricksvatten. Vår skrivelse har skickats till näringsdepartementet som övergripande har ansvar för mätlaboratorier i landet. SSI uppskattar att myndigheten behöver ett tillskott på en engångssumma på cirka en miljon kronor plus ett årligt belopp på 2,5 miljoner kronor för att förverkliga planerna. Metrologirådet stöder förslaget. SSI:s ansvar i radonfrågan SSI har, enligt ett regeringsbeslut från 1985, ett övergripande ansvar för att följa utvecklingen när det gäller strålning i bostäder, inklusive riskbedömning och mätteknik. Riksdagen har för ett par år sen beslutat om ett miljömål för radon som innebär att radonhalterna i skolor och liknande lokaler ska vara lägre än 200 Bq/m3 senast år För bostäder gäller att motsvarande nivå ska nås senast För att miljömålet ska kunna nås kommer en betydande ökning av antalet radonmätningar att krävas i Sverige under de närmaste 15 åren. SSI har gett ut metodbeskrivningar för hur radon ska mätas i bostäder och på arbetsplatser för att jämförelse ska kunna göras med de rikt- och gränsvärden som angetts av Socialstyrelsen, Boverket och Arbetsmiljöverket. För att mätresultaten ska vara tillförlitliga krävs att mätsystemen kalibreras regelbundet. Alla radonkalibreringar i Sverige görs sedan länge vid SSI. Kostnaderna för mätningar och saneringsåtgärder m.m. för att nå miljömålet har i propositionen Vissa inomhusmiljöfrågor (prop. 2001/02:128) beräknats till cirka 10 miljarder kronor. Staten lämnar bidrag för åtgärder i egnahem som har uppmätta halter över 200 Bq/m3. Det är viktigt, inte minst av samhällsekonomiska skäl, att beslut om saneringsåtgärder fattas på grundval av tillförlitliga mätresultat. Nuläge Verksamheten med radonkalibrering vid SSI bedrivs idag med minimala resurser, och är inte hållbar på några års sikt. Den är inte heller föremål för granskning av SWEDAC. Den fysiker som ansvarar för kalibreringarna närmar sig pensionsåldern. Trots de mycket begränsade resurserna håller dock radonkalibreringarna hos SSI hög kvalitet. Vi har under en följd av år legat i topp vid de internationella jämförelsemätningar som genomförts vid den brittiska strålskyddsmyndigheten National Radiological Protection Board. Detta har medverkat till att de kommersiella svenska mätföretagen också har nått mycket goda resultat i jämförelsemätningarna. Dessa goda resultat beror till största delen på den höga kompetens som finns hos de få som arbetar med radonkalibrering, och denna kompetens kommer att försvinna inom några år när de går i pension. För att upprätthålla högkvalitativa kalibreringstjänster krävs nya resurser för mätteknisk forskning och utveckling. SSI bedömer att verksamheten kan bibehållas med godtagbar kvalitet endast under några få år framåt, varefter myndigheten inte längre kan ta ansvar för kvaliteten, eftersom vi saknar medel för att upprusta laboratorierna och rekrytera nödvändig Symbolen för SSI:s radonverksamhet kompetens. Utan ett resurstillskott kommer därför myndigheten att finna sig nödsakad att lägga ner radonkalibreringsverksamheten. Konsekvenser En nedläggning av radonkalibreringen skulle innebära att Sverige i framtiden saknar möjligheter att kalibrera radon, och de företag som arbetar med radonmätningar skulle tvingas vända sig till något utländskt laboratorium för att få sina instrument kalibrerade. Det ger negativa konsekvenser för svenska företag och för den nationella svenska kompetensen inom området. Svenska bostäder har bland de högsta genomsnittliga radonhalterna i världen och vårt land ses idag som en förebild när det gäller radonsanering och radonmätningar. Inget annat land, utom möjligen USA, har kommit längre när det gäller antalet radonsanerade bostäder. Svenska företag i radonbranschen har börjat etablera sig utomlands. Att sakna inhemsk kalibreringsverksamhet kommer med stor säkerhet att försvåra export av svensk mätteknik, svenska produkter och svenskt kunnande. Vidare skulle avsaknaden av en nationell kalibreringsplats för radon allvarligt försvåra möjligheterna att uppnå delmålet för inomhusmiljön i miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Det vore inte heller ansvarfullt att rekommendera egnahemsägare förändringsåtgärder för sammantaget många miljarder kronor utan att staten besitter egen kompetens för att säkerställa att radonmätningar utförs korrekt. Ann-Louis Söderman Utredare, SSI 6 Strålskyddsnytt 3/2005

7 Portugals strikta solarieregler Tack vare en nödklausul i EU:s regelverk har Portugal snabbt kunnat införa strikta nationella bestämmelser om solarier som omedelbart träder i kraft. Portugals gränsvärden för solariers styrka är de hittills mest restriktiva i Europa. Kortvågig UVB-strålning förbjuds helt, på samma sätt som i Spanien: solarier får inte emittera UVstrålning under 295 nanometer. Vidare införs strikta regler för solcentra. Solarier får till exempel inte upplåtas till ungdomar under 18 år. Det ska finnas personal närvarande med utbildning på området och som är tekniskt kunnig beträffande utrustningarnas skötsel. Solkunder måste underteckna ett erkännande att de läst igenom och tagit del av en lista med specificerade generella skyddsråd. Dessutom måste varje solcentrum inrätta kundkort med uppgift om hudtyp, rekommenderat exponeringsprogram och registrera ett antal uppgifter om kundens exponering vid alla solningar. Solcentrumet ska även föra en»reklamationsbok«. Reklam för tjänster som tillhandahåller artificiell solbränna ska alltid åtföljas av en varningstext om den ultravioletta strålningens skadeverkningar. De portugisiska myndigheterna anmälde sin förordning om solarier den 1 juli 2005 och åberopade en nödprocedur i Artikel 9, paragraf 7 i EU:s direktiv 98/34/EC. Enligt denna kan en medlemsstat ensidigt och omedelbart införa tekniska bestämmelser om det är nödvändigt för att skydda befolkningen under förutsättning att bestämmelsen kan motiveras. Portugal refererar därför till WHO-statistik för hudcancerformen malignt melanom i världen och till inhemsk statistik. I Portugal är melanom en av de allvarligaste cancerformerna. Antalet fall har tiofaldigats sedan 1970-talet och fördubblats bara på de senaste åren. Samtidigt har antalet solcentra med solarier blivit mångdubbelt flera. De portugisiska myndigheterna konstaterar:»i dagens samhälle kräver skönhetsidealen att huden ska vara solbränd och därför dras många konsumenter till solarierna, även i Portugal, där det finns möjlighet att sola och ligga på badstranden under nästan hela året.«eu-kommissionen har funnit att Portugals krav på snabba nödåtgärder ät berättigade och förklarar att EU:s vanligtvis så omfattande och utdragna informationsrutiner om nationella särregler har kunnat avslutas i det aktuella fallet. Portugal har därmed sällat sig till den skara EU-länder nämligen Spanien, Frankrike, Finland och Sverige som har mer eller mindre strikta solariebestämmelser och gränsvärden Även Island och Norge har bestämmelser om solariers styrka. Ulf Wester Strålskyddsinspektör, SSI Lars Ehrenberg in memoriam Lars Ehrenberg, professor emeritus i strålningsbiologi vid Stockholms universitet har avlidit i en ålder av 84 år. Lars Ehrenberg var en pionjär inom strålningsbiologin och har haft stor internationell betydelse då det gällde förståelsen för strålningens genotoxiska mekanismer och utvecklingen av metodik för riskbedömning av strålning och kemikalier Lars Ehrenberg startade sin akademiska utbildning vid Lunds universitet med studier i botanik och ärftlighetslära och fortsatte sedan på Stockholms högskola med kemi och matematik. Denna tvärvetenskapliga utbildning utgjorde grunden till hans ofta gränsöverskridande forskningsverksamhet. Han disputerade 1955 vid institutionen för organisk kemi och biokemi på en avhandling om verkningsmekanismen av radioaktiv strålning på växtfrön och erhöll 1962 en personlig professur i strålningsbiologi vid Stockholms universitet. Lars Ehrenberg införde tidigt användningen av joniserande strålning och mutagena kemikalier för att öka den genetiska variabiliteten och möjliggöra en effektivare selektion av eftersträvade egenskaper inom växtförädlingen och kunde i samarbete med professor Åke Gustafsson påvisa de hittills föga beaktade risker av mutagena kemikalier i människans miljö. Långt innan Rachel Carson fäste den internationella uppmärksamheten på faran av kemikalier i miljön påtalade Lars Ehrenberg och Åke Gustafsson, i en skrivelse till Medicinalstyrelsen 1959, förekomsten av mutationsframkallande ämnen i miljön. Lars Ehrenbergs forskning inriktades sedan 1960-talet särskilt på de biokemiska processerna för uppkomsten av mutationer och utveckling av metoder för analys av riskerna för uppkomst av mutationer och cancer. Lars Ehrenbergs uppslag att översätta effekterna av kemikalier till motsvarande effekt av radioaktiv strålning rad ekvivalens- öppnade möjligheten att jämföra risker. Ett dosbegrepp för mutagena kemikalier i vävnader utvecklades och nya analytiska metoder togs fram. Med dessa system möjliggjordes riskanalys av kemikalier i exponerade människor och riskjämförelser med strålning kunde göras med en känslighet som var tusenfalt större än epidemiologiska analyser och djurförsök. Lars Ehrenbergs forskning väckte nationell och internationell uppmärksamhet och han var flitigt anlitad som expert av internationella organisationer som FN, FAO, WHO, OECD och IAEA samt hedrades med flera utmärkelser, bland annat Kungl. Tekniska Högskolans stora pris, Collegium Ramazinis pris i Italien, förtjänstmedalj av International Agency for Research on Cancer, och European Environmental Mutagen Societys pris. Han invaldes i Kungl. Vetenskapsakademien Med Lars Ehrenbergs bortgång har en brilliant och mångsidig forskare gått ur tiden som generöst delade mig sig av sin kunskap, och som stött och stimulerat ett stort antal unga forskare i deras gärning. Mats Harms-Ringdahl 3/2005 Strålskyddsnytt 7

8 Tjernobyl snart 20 år efter olyckan rapport från en IAEA-konferens Den 26 april 2006 är det 20 år sedan den hittills största kärnkraftsolyckan inträffade i reaktor nr 4 i Tjernobyl. En rapport om olyckans konsekvenser, snart 20 år efter olyckan, presenterades vid en konferens i Wien den 6 och 7 september,»chernobyl Looking back to go forwards«. Konferensen i Wien ordnades av IAEA i samverkan med WHO, FAO, UNDP, UNEP, UN-OCHA, UNSCEAR och Världsbanken, samt med regeringarna i Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Konferensrapporten består av två delar, framtagna av en expertgrupp på miljökonsekvenser som koordinerats av IAEA och en expertgrupp på hälsoproblem som koordinerats av WHO. Dessutom ingår rekommendationer för framtiden som i stora stycken bygger på en rapport som 2002 lades fram av UNDP. I det följande ger vi en kort beskrivning av rapporterna. En längre sammanfattning finns på IAEA:s hemsida: Hälsokonsekvenser Enligt FN-rapporten har hittills ett femtiotal av de räddningsarbetare som deltog under olyckans första dygn avlidit, varav 28 dog av akuta strålskador inom några månader. Ungefär som var barn eller ungdomar vid tiden för olyckan har hittills fått sköldkörtelcancer och fram till nu uppges nio ha dött av sjukdomen. Det är viktigt med en fortsatt uppföljning av dem som var barn 1986 och som fick höga stråldoser till sköldkörteln liksom av dem som redan drabbats av cancer. De befolkningsgrupper som löper större risk att drabbas av cancer till följd av strålningen är de arbetare som det första året deltog i uppröjningsarbetet, de personer som evakuerades det första året, och de ca personer som bor i de mest nedsmutsade områdena. I rapporten uppskattas att antalet dödsfall i cancer bland dessa människor kommer att uppgå till ca Det innebär en treprocentig ökning jämfört med om olyckan inte inträffat. Uppgifter om framtida dödsfall ska dock tas med stor försiktighet, eftersom de är osäkra. Nyligen publicerade studier antyder ökad sjuklighet och dödlighet i leukemi och tumörsjukdomar bland ryska röjningsarbetare som kan vara strålningsorsakad. Det behövs dock ytterligare uppföljning för att säkerställa detta. Grå starr är en ögonsjukdom som kan uppkomma efter relativt höga stråldoser. Studier på räddningsoch uppröjningsarbetare tyder nu på att grå starr kan uppkomma vid lägre stråldoser än vad som observerats tidigare, men det krävs fortsatt uppföljning för att fastställa detta. För flertalet människor i Ryssland, Vitryssland och Ukraina som bor i nedsmutsade områden är stråldoserna låga. Som nedsmutsade räknas områden med en markbeläggning av cesium-137 som överstiger 37 kilobecquerel per m2. Det kan jämföras med att ca km2 i Sverige har en beläggning som överstiger detta värde. De låga stråldoserna innebär att det i epidemiologiska undersökningar behövs mycket stora grupper för att kunna visa ett samband mellan strålningen och cancer. De flesta epidemiologiska studier som gjorts efter Tjernobyl har saknat information om enskilda individers stråldoser, och sjukdomsorsaker eller dödsorsaker har inte alltid varit väl bestämda. Det innebär att studierna ofta är behäftade med stora osäkerheter och av sådan kvalitet att resultaten inte håller för en sedvanlig vetenskaplig prövning. Forskarnas slutsats är att det inte går att påvisa någon ökning av antalet dödsfall i leukemi, tumörsjukdomar eller andra sjukdomar i befolkningen i Ryssland, Vitryssland och Ukraina som kan kopplas till strålningsexponering. Det viktiga och enda undantaget är den stora ökningen av sköldkörtelcancer bland dem som var barn eller ungdomar vid tiden för olyckan. Med tanke på de relativt låga stråldoserna till befolkningen och alla andra faktorer som påverkar uppkomsten av sjukdomar är bedömningen att det inte är särskilt troligt att det någonsin kommer att kunna fastställas med någon högre grad av säkerhet hur många som kommer att dö till följd av olyckan. När det gäller andra sjukdomar än cancer är det också osäkert i vilken utsträckning som de kan orsakas av strålning. Det förekommer ofta uppgifter om ett ökat antal missbildade barn till följd av olyckan. I Vitryssland har det skett en ökning av antalet barn med missbildningar, men det finns inte någon skillnad i antalet fall mellan områden med hög och låg radioaktiv markbeläggning. Ökningen beror därför knappast på strålning. En troligare förklaring uppges vara att fallen idag registreras i större utsträckning än tidigare. Ekonomiska konsekvenser Tjernobylolyckan har inneburit stora sociala och ekonomiska konsekvenser för Ryssland, Vitryssland och Ukraina. En stor kostnad har varit de bidrag och förmåner som getts till så kallade Tjernobyloffer. Mer än fem miljoner människor har officiellt erkänts som offer och därmed fått rätt till olika former av bidrag. Bidragen grundas på att kompensera för risk att bli sjuk av strålning snarare än för en faktisk skada eller sjukdom. De stråldoser som flertalet har fått innebär dock små risker för framtida ohälsa. I slutet på 1990-talet fanns det mer än 70 olika bidrag och förmåner i Ryssland. Miljökonsekvenser Mer än km2 av Europa fick ett radioaktivt nedfall av cesium Strålskyddsnytt 3/2005

9 som översteg 37 kilobecquerel per m2. Över 70 procent av denna areal finns i Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Idag är det bara cesium-137 som finns kvar och som är av strålskyddsintresse. Dessutom finns strontium och plutonium men i huvudsak inom 100 km från reaktorn. Jordbruket drabbades hårt i stora områden men generellt skedde det en avsevärd minskning av i överföringen av radioaktiva ämnen till vegetation och djur under de första åren efter olyckan. På senare år är dock minskningstakten betydligt lägre. Kvarstående problem finns framförallt på näringsfattiga jordar och där djur betar på marker som inte bearbetats. Idag är det cesium-137 i mjölk och kött som ger de största bidragen till stråldosen via livsmedel från jordbruket. Koncentrationerna av cesium-137 i sådana livsmedel är emellertid i allmänhet under de gränsvärden som gäller i de tre länderna. I vissa områden med hög nedsmutsning kan dock cesiumhalten i mjölk fortfarande överstiga gränsvärdet på 100 becquerel per liter. Växter och djur i skogen har visat de högsta koncentrationerna av cesium-137. Särskilt höga halter finns i svamp, bär och vilt. Nedgången i halter är betydligt långsammare än i jordbruksprodukter och överstiger fortfarande ofta gällande gränsvärden. För många människor ger skogsprodukter det största bidraget till stråldosen från livsmedel. De första åren efter olyckan genomfördes med varierande framgång omfattande sanering av tätorter för att reducera externdosen. De stora mängderna radioaktivt avfall som då uppkommit har skapat särskilda problem. Inom jordbruket har en rad motåtgärder använts, allt ifrån att kasta produkter med för högt innehåll av cesium till att utfordra djur med rent foder och användande av speciella medel som binder cesium och hindrar upptag i växter och djur. Av ekonomiska skäl har dock användandet av motåtgärder inom jordbruket avsevärt minskat sedan mitten av 1990-talet. Detta har inneburit att halterna i jordbruksprodukter har ökat igen. Erfarenheterna visar att det i praktiken bara finns begränsade möjligheter till motåtgärder i skog och sjö. Restriktioner av olika slag är de mest effektiva för att minska stråldoserna. Konsekvenser vid reaktorerna Under några månader efter olyckan byggdes den så kallade sarkofagen runt den havererade reaktorn. Sarkofagen har försvagats under åren bland annat till följd av korrosion och av vatten läcker in. Den huvudsakliga faran ligger i att sarkofagen kollapsar vilket kan medföra att radioaktivt damm kommer att spridas i närområdet. Åtgärder är planerade för att förstärka sarkofagen. Dessutom finns ett färdigt förslag till en ny inneslutning runt hela sarkofagen och kringbyggnader. Den nya inneslutningen kommer att möjliggöra att sarkofagen demonteras på sikt, att de nedsmälta resterna av bränslet kan tas bort och kanske också en demontering av den havererade reaktorn. Ett särskilt problem är de stora mängder radioaktivt avfall som finns i ett mycket stort antal tillfälliga deponier i den stängda zonen runt reaktorn. Det saknas fortfarande en strategi för hur detta avfall ska tas om hand. Det förs en diskussion om när och på vilket sätt delar av zonen, liksom andra avstängda områden ska kunna tas i bruk igen. Planerna för de närmsta hundra åren går ut bygga den nya inneslutningen runt reaktor 4, rivning av reaktorerna 1, 2 och 3, konstruktion av anläggningar för att ta hand om radioaktivt avfall inklusive ett geologiskt förvar för högaktivt avfall, skapande av naturreservat som förblir stängda, samt fortsatt radioaktivitetsmätningar och forskning. Om framtiden Allmänhetens brist på tilltro till myndigheternas information är låg. En bidragande orsak till detta är att det dröjde cirka två år innan befolkningen fick full vetskap om vidden av olyckan. Undersökningar visar också att nästan 20 år efter olyckan är fortfarande en stor del av befolkningen inte medveten om de verkliga riskerna med strålning. Allehanda sjukdomar, dödsfall och andra konsekvenser av olyckan skylls på strålningen. Det är här som FN-rapporten är viktig. Med den som utgångspunkt kommer ett omfattande informationsarbete att påbörjas. I rapporten rekommenderas att resurserna i första hand satsas på de mest behövande, dvs. personer som bor i de mest nedsmutsade områdena. Det rör sig om mellan och personer. Samhällets resurser, som till följd av olyckan har belastats mycket hårt, bör användas för att förbättra den vanliga hälsovården och hjälpa de grupper som löper störst risk för ohälsa. För de flesta Tjernobyloffren handlar det, enligt rapporten, om att såväl myndigheter på lokal nivå som befolkningen genom olika åtgärder stimuleras till att själva ta tag i sina verksamheter och egna liv för att komma bort från ett bidragsberoende som omfattar omotiverat stora grupper. Den nu presenterade FN-rapporten innebär att det finns en stor enighet om strålningskonsekvenserna av Tjernobylolyckan. Naturligtvis finns det osäkerheter och delvis ganska stora sådana, och det motiverar fortsatt uppföljning av olika slag. Men det finns nu också en god vetenskaplig bas för handling. Enligt UNDP handlar det bland annat om att informera den drabbade befolkningen, att ge en bättre allmän hälsovård och att se över bidragssystemet. De stora omställningar som sönderfallet av Sovjetunionen inneburit och en utbredd fattigdom har påverkat människors livssituation och hälsa. Situationen är komplex men bedömningen i FN-rapporten är att det inte är strålningen i sig som är den viktigaste orsaken till ohälsa för det stora flertalet boende i de drabbade områdena, utan det är de upplevda strålriskerna som har inneburit ett betydande lidande för många. Som konferensens namn anger är förhoppningen att genom att se bakåt och vara överens om konsekvenserna ska det vara möjligt att se framåt mot en bättre framtid. Leif Moberg Myndighetsspecialist, SSI B Åke Persson Avdelningschef, SSI 3/2005 Strålskyddsnytt 9

10 Var femte åring har bränt sig i solarium Enligt en enkätstudie som SSI låtit SCB göra har 40 procent av Sveriges åringar använt solarium någon gång under det senaste året. Hälften av dessa har också bränt sig så att huden både blev röd och sved. Under våren genomförde Statistiska centralbyrån, SCB, en enkätundersökning om sol och utomhusvanor på uppdrag av Statens strålskyddsinstitut, SSI. Undersökningen var det sista testet av en enkät som nu ska användas varje höst under de kommande åren. Skälet till den återkommande undersökningen är att vårt beteende i solen under de senaste 50 åren lett till en dramatisk ökning av antalet hudcancerfall. Med undersökningen hoppas SSI kunna följa en eventuell förbättring av utomhusvanorna. Materialet ska också kunna användas för planering och uppföljning av informationsinsatser och andra åtgärder för att förbättra allmänhetens beteende i solen. Flera andra studier har gjorts för att undersöka solvanor. Oftast har man då bara tittat på en viss del av befolkningen, t.ex. stockholmare, ungdomar eller hudcancerpatienter. Nu kartläggs vanor och attityder för hela den svenska befolkningen mellan 18 och 74 år. Ny miljömålsindikator Undersökningen ska ligga till grund för en indikator för miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö. Ett av delmålen är att antalet nya fall av hudcancer år 2020 inte ska vara fler än de var år Vårt beteende är den främsta anledningen till att hudcancerfallen ökar, och för att målet ska uppnås krävs en förändring av våra utomhusvanor. En indikator för miljömålet ska visa om vi är på rätt väg. Enkäten ställer frågor om hur mycket vi vistas utomhus, och hur vi beter oss när vi är ute. Frågorna används i en modell för att beräkna indikatorn som avspeglar hur mycket UV-strålning vi exponeras för. Det gäller att undvika solen när den är som Katarina Yuen Lasson Strålskyddsinspektör, SSI 18 och 74 år och resultaten ska återspegla alla i den åldersgruppen. 60 procent av alla i gruppen har svarat att de har bränt sig åtminstone en gång utomhus under det senaste året, och det motsvarar ca 3,7 miljoner personer. Samtidigt känner 94 procent till att solen är som starkast mellan kl. 11 och kl. 15, och 96 procent känner till att kläder skyddar mot solens strålar. Totalt sett har 30 procent av kvinnorna och 10 procent av männen anstarkast, dvs. mellan kl. 11 och kl. 15, och i annat fall skydda sig med hjälp av kläder, skugga och solskyddskräm. Solarieanvändning räknas också med i Andel som har har bränt sig minst en gång vid följande platser Typ av plats Män Kvinnor Badplats i Sverige 32 % 36 % Badplats utomlands 21 % 21 % Trädgård/balkong 28 % 32 % Sjön 22 % 17 % Fjällen 6 % 4 % Arbetet 11 % 3 % Solarium 3 % 9 % den totala UV-exponeringen. Indikatorn UV-exponering ska visa om vårt beteende förbättras år från år. Men man kan redan nu konstatera vissa samband mellan UV-exponering och andra variabler. Till exempel har de sex procent som bränt sig i solarium under det senaste året generellt sett en högre UV-exponering än de som inte bränt sig i solarium. Enkätundersökningen ger också information som kan vara värdefull när informationsinsatser planeras och utvärderas. Vi får bland annat information om vilka situationer som människor bränner sig i, var man tycker om att sola och attityder till olika typer av solskydd. 3,7 miljoner svenskar brända Enkäten skickas till 2000 slumpmässigt utvalda personer i Sverige mellan UV och hudcancer UV-strålning ligger till grund för ca procent av all malignt melanom, skivepitelcancer och basalcellscancer. Risk för skivepitelcancer har en tydlig koppling till den totala mängd UV-strålning som man utsätts för. Risk för malignt melanom kopplas bland annat till solbrännskador i barn- och ungdomsåren och tillfälliga intensiva exponeringar, t.ex. i samband med en utlandssemester. Malignt melanom drabbar ca 2000 personer i Sverige varje år, varav avlider. Skivepitelcancer drabbar ca 3000 personer och leder till ett tiotal dödsfall årligen. Basalcellscancer är en mindre allvarlig, men desto vanligare form av hudcancer. Uppskattningsvis drabbas personer varje år. Skydda barnen Det är extra viktigt att skydda barnen: Barn har mer solkänslig hud och kan lättare bränna sig i solen Flera solbrännskador i barndomen ökar risken att senare i livet drabbas av malignt melanom Barn vistas mer utomhus än vuxna Eftersom barn är en särskilt viktig målgrupp har SSI tagit fram undervisningsmaterial om sol och UV-strålning. Se för mer information. 10 Strålskyddsnytt 3/2005

11 vänt solarium under det senaste året. I åldersgruppen 8-24 år har 40 procent använt solarium under det senaste året, och hälften av dessa har bränt sig så att huden både blev röd och sved. Undersökningen visar att kunskapsnivån är hög. Till exempel känner 72 procent till att UV-index är ett mått på UV-strålarnas styrka och 98 procent känner till att UV-strålning orsakar hudcancer. Men de som arbetat med hudcancerprevention vet att steget från kunskap till handling inte är självklart. Foto: Anna Blomqvist UV-dosmätning på badstranden i Tylösand En annan attityd på sikt På kort sikt syftar SSI:s arbete med hudcancerprevention till att eliminera brännskador och minska mängden UV-strålning som befolkningen utsätter sig för. På lång sikt behövs förändringar i livsstil och attityd till att vara solbrun. Påståendet»Jag känner mig mer frisk och hälsosam när jag är solbrun«tycker 75 procent stämmer ganska eller mycket bra. Att vara solbrun är kroppens sätt att försöka skydda sig mot något skadligt, men att hälsa och solbrunhet går hand i hand är en ganska djupt rotad missuppfattning. Visst mår man bra av att vara ute och röra på sig, men att ha gummistövlar på sig är ett lika säkert tecken på hälsa som att vara solbrun. Ett steg i taget Med sunda och hälsosamma skönhetsideal skulle vi antagligen inte ha ett särskilt stort hudcancerproblem. Men som det ser ut idag är vi beredda på att riskera både hälsan och skönheten för att förändra vårt utseende. Att ändra en sådan inställning kan vara en nästintill omöjlig uppgift. Ett sundare förhållande med solen är däremot inte omöjligt, och man kan ta ett litet steg i taget. Det kan vara att ta på dig en t-shirt efter badet. Eller ta med picknickkorgen in i skuggan och njut av lunchen där. Varje litet steg i rätt riktning minskar den totala mängden UV-strålning som vi utsätter oss för. Även små steg som att du tar på sig en solhatt ibland gör skillnad och kommer att ge utslag. Först i indikatorn UV-exponering, men på sikt också i antalet hudcancerfall. Dosimetrarna bars av livräddarna under deras arbetspass på stranden. Här Peter Andreasson med sin dosimeter på axeln SSI och Avdelningen för yrkes- och miljömedicin vid Länssjukhuset i Halmstad har genomfört en undersökning av exponeringen för UV-strålning hos livräddare och badvakter vid badstranden i Tylösand utanför Halmstad i Halland. Studien är en av flera som syftar till att undersöka vilka UV-doser olika kategorier av personer får i skilda miljöer. En liknande undersökning gjordes förra året på dagisbarn i Stockholm (se Strålskyddsnytt 1/2005 sid. 8). Den här gången har vi velat pröva hur metodiken fungerar genom att undersöka en miljö där den yrkesmässiga UV-exponeringen från sol kan förväntas vara hög. Därför har vi valt att undersöka exponeringen hos livräddare. För att mäta livräddarnas persondoser under deras arbetspass vecka för vecka har de fått bära dosimetrar som består av en polysulfonfilm monterad i en pappram. Filmen är ett plastmaterial som också används till förpackning av sterilmaterial. Det påverkas av UV-strålningen och på det sättet kan man skatta dosen av UVB-strålning. Dosimetrarna har burits av livvakterna fäst med en säkerhetsnål på axeln eller på en rem till den comradio som de burit under sina arbetspass. Dosimetrarna anskaffades från Newcastle General Hospital och Prof Brian Diffey i England, dit de återsänts för dosbestämning efter exponeringen. För att kunna relatera dosvärdena till maximalt tillgänglig»global«uv-strålning måste värdena dessutom kunna jämföras med den strålning som mätts med ett UV-instrument på taket på Länssjukhuset i Halmstad. För att kontrollera dosimetrarnas kalibrering har några av dem dessutom under en solig dag exponerats för globalt infallande UV-strålning från sol och himmel vid SSI i Solna parallellt med SSI:s stationära UV-mätinstrument. Studien pågick i somras under sju veckor från midsommar. Preliminära resultat synes bekräfta att Tylösands badvakter och livräddare under soliga sommarförhållanden exponeras för förhållandevis höga UV-doser. Utan solskydd skulle de kunna få betydligt mer än 3-4 s.k. erytemdoser MED per dag. UV-doserna kan t.o.m ligga över det dosområde som den använda typen av dosimetrar är lämpad för att registrera. Det är väl motiverat att bad- och strandvakter i Sverige använder solskydd. Anna Blomqvist, Susanne Luoto Överläkare resp. Biomedicinsk analytiker Avd för Yrkes- och miljömedicin, Länssjukhuset Halmstad Ulf Wester Strålskyddsinspektör, SSI 3/2005 Strålskyddsnytt 11

12 EU-Kommissionen begär solariesynpunkter från EUs vetenskapliga kommittéer I Strålskyddsnytt 2/2005 rapporterade vi att»eu underkänner alla typer av solarier utom Nordens UV-typ 3«och att Kommissionen i ett yttrande ogiltigförklarat en europastandard (EN ) för solarieutrustningar som tillåter mycket hög strålstyrka från utrustningar av andra UV-typer på grund av att standarden inte anses garantera ett tillfredsställande skydd mot UV-strålning i överensstämmelse med bestämmelserna i EUs Lågspänningsdirektiv. Kommissionen har efter sitt yttrande sammanställt ett antal frågor om»biologiska hälsoeffekter av ultraviolett strålning från kosmetiska solarier«och vänt sig till egna vetenskapliga kommittéer inom EU för att få svar och synpunkter. Svaren ska ligga till grund för mandat från Kommissionen till de europeiska standardiseringsorganen för att eventuellt revidera den ogiltigförklarade solariestandarden och för en framtida utformning av produktstandarder som tar hänsyn till de risker som är förknippade med att exponera människor för ultraviolett strålning. EU-kommissionens frågor Kommissionen har vänt sig till sin vetenskapliga kommitté för konsumentprodukter (SCCP) för att få svar och synpunkter på följande frågor: 1. Vilka är generellt följderna ur hälso- och säkerhetssynpunkt med att exponera människor för ultraviolett strålning? 2. Vad är det för skillnad på riskerna med att exponera människor för naturlig och artificiell UV-strålning? 3. Är den totala UV-dosen det enda som är verksamt med avseende på risker vid exponering för såväl naturlig som artificiell UV-strålning? Hur giltig är Bunsen-Roscoes lag * inom de irradians- och våglängdsintervall som förknippas med såväl naturlig som artificiell UV-exponering? 4. Vilka är de speciella följderna ur hälso- och säkerhetssynpunkt med att exponera människor för kosmetiska solariers ultravioletta strålning? 5. Är gränsvärden nödvändiga för UV-strålningens styrka (irradians) från speciellt kosmetiska solarieutrustningar med hänsyn till hälsa och säkerhet? 6. Ange de dosbegränsningar för artificiell UVA-, UVB- och UVCstrålning över vilka skadliga hälsoeffekter inträffar med hänsyn till hudtyp, exponeringens intensitet, exponeringens längd och därmed förknippade osäkerheter. EU-kommissionens Request for a scientific opinion: Biological effects of ultraviolet radiation relevant to health with particular reference to sunbeds for cosmetic purposes finns att läsa på EU-sajten: eu.int/comm/health/ph_risk/committees/04_sccp/docs/sccp_q_026.pdf ). Där framgår också att SCCP ska besvara frågorna till våren Länkar till kommittéerna EU:s vetenskapliga kommittéer finns på websajten: ph_risk/committees/committees_ en.htm Där finns även en Intercommittee coordination group som också torde vara berörd av solariefrågorna: health/ph_risk/committees/coordination/coordination_en.htm. SCCP har en representant från Sv- Centrum för folkhälsa, Stockholms Läns Landsting. Synpunkter och svar från SCCP på Kommissionens frågor kan väntas ligga till grund för ett ställningstagande om hur starka solarier i Europa ska tillåtas få vara med avseende på biologiskt verksam UV-strålning som påverkar huden. I huvudsak två alternativ finns. Dubbelt så starka som tropisk sol (och kanske mer), eller högst så starka som tropisk sol. Solarieindustrin önskar inga restriktioner beträffande irradiansnivåer. Alltför höga styrkenivåer ökar emellertid sannolikheten för brännskador och alla typer av risker till följd av små tekniska fel eller mänskliga misstag och felbedömningar beträffande t.ex soltid och soltålighet. Flera länder i Europa har därför infört regler som begränsar solariers maximalt tillåtna irradiansnivåer och/ eller UV-strålningens spektrala sammansättning till vad som motsvarar tropisk solstyrka eller mindre (Finland, Frankrike, Island, Norge, Portugal, Spanien och Sverige). Intresse- och expertgrupper som Kommissionen hänvisar till Kommissionen refererar i sin begäran om synpunkter till referenser för olika dokument om solarier från ICNIRP, WHO och ESA (Europeiska solarieindustrins branschorganisation). De nordiska myndigheternas ställningstagande om solarier UV-radiation of Sun beds Common public health advice from Nordic radiation protection and health authorities (Strålskyddsnytt 2/2005 sid 10) saknas i förteckningen över Supporting documents. Om det har tillställts SCCP under underrubriken Other documents är oklart. Ulf Wester Strålskyddsinspektör, SSI *»Bunsen-Roscoes lag«från 1855 är en lag om reciprocitet och anger att en verkan är direkt proportionell mot dosen uttryckt som produkten av en exponerings intensitet och tiden den varar. Den gäller för primära fotokemiska reaktioner men ej för sekundära eller indirekta. Erytem, pigmentering och hudcancer är exempel på indirekta fotobiologiska verkningar för vilka reciprocitet inte nödvändigtvis är tillämpliga. 12 Strålskyddsnytt 3/2005

13 Ung08 strålskydd bland pandatjejer och skaters Målgruppsanpassning är ett buzzword bland informatörer: relevant information presenterad på ett attraktivt sätt för just den aktuella målgruppen. Ung08 var en festival för tonåringar i Kungsträdgården i Stockholm veckan före skolstarten. SSI hade bokat bord i Konsument Stockholms tält. Strålskydd möter storstadsungdomar hur ska man lägga upp det? Bordet bemannades av Britta Zaar, Lena Hyrke, Katarina Yuen Lasson och Jimmy Trulsson, som alla arbetar med olika aspekter av ickejoniserande strålning hos SSI Strålning i ungdomarnas tankevärld Begreppet strålning är inget främmande för dagens ungdomar. Om man tittar efter, ser man att»strålning«är tydligt närvarande inom ungdomskulturen, säger Lena. Till exempel får Spindelmannen och Hulken sina övermänskliga egenskaper på grund av strålning och så spelar kärnvapen en viktig roll i bland annat teveserien 24. Dessutom finns andra former av strålning naturligt i ungdomars vardag, kanske utan att de reflekterar så mycket över det, påpekar Britta. SSI rekommenderar att man använder handsfree när man pratar i sin mobiltelefon och eftersom ungdomar är flitiga mobiltelefonanvändare är det viktigt att nå ut till dem med den informationen. Detta förhållande var en fördel vid presentationen. Kvartetten behövde inte ägna tid åt de mest grundläggande förklaringarna, utan kunde gå direkt på de högt prioriterade ämnena. SSI prioriterade UV och strålning från mobiltelefoner Under festivalen valde vi att bland annat lyfta fram farorna med ultraviolett strålning från solen, säger Katarina. Detta är en folkhälsofråga som är viktig för allmänheten i stort. Särskilt barn och ungdomar behöver lära sig hur de kan påverka sin situation Foto: SSI, AB eftersom brännskador i unga år ökar risken att få hudcancer senare i livet. Kungsträdgården var fylld med ungdomar under festivalen och tjogtals med utställare tävlade om att fånga deras uppmärksamhet. Då gäller det att välja rätt stil för att vara lockande i»bruset«. När gäller språk, nivå och vad som är kul utgår jag mycket ifrån min lillasyster som är tonåring, förklarar Katarina. Sen gäller det ju att hålla sig borta från krångliga fysiktermer när man inte vet hur mycket fysik den man pratar med kan. Märker man att personen inte hänger med får man förenkla och kan dom mycket kan man gå djupare i sin förklaring. Några argument gick hem bra, säger Britta, till exempel hur huden kan skadas om man utsätter den för mycket av solens UV-strålar, att ögonen behöver skyddas mot sol-uv och att till och med billiga solglasögon duger för detta ändamål. SSI:s bord rymde några gadgets som tjänade som lockbeten, till exempel en radio i en stålnätsbur en handfast demonstration av Faradays bur; lyft på nätburen så börjar radion spela och en mystisk svart låda. Den svarta lådan rymde en en UV-lampa med vilken man kunde testa sina solglasögon, säger Katarina. Många verkade positivt överraskade när deras billiga glasögon från Hötorget ändå fungerade bra. En del tog sig tid att arbeta på kollaget som vi hade: man fick klippa och klistra och skriva fritt utifrån begreppen skönhet, hälsa och sol. Många stannade också och tittade på vad andra hade skapat. Vi märkte att det var väldigt få som sökte information, man ställde inte frågor om strålning. Det var ju en festival, och ungdomarna ville ha kul, få gratis prylar och uppleva spännande effekter. Jo, en grabb sade»ascoolt«när han hade testat UV-lådan och Faradays bur, säger Jimmy. Det tolkar jag som beröm. Vårt upplägg fungerade. SSI:s Britta Zaar (vänster) och Lena Hyrke (mitten) demonstrerar för en nyfiken hur man testar solglasögon i den svarta lådan. Lärdomar inför framtida möten med ungdomar Det här var första gången SSI deltog i ett renodlat ungdomsarrangemang. SSI-kvartetten valde klädsel och stil för att smälta in i vimlet. Besökarnas kommentarer gav en del nyttiga lärdomar hur samma sak kan göras bättre nästa gång. Vi har lärt oss en hel del om ungdomar som målgrupp och vad som förväntas i den här typen av forum, säger Britta. Nu vet vi mer om ungdomarnas förväntningar och vi har med oss en del tankar om hur vi kan väcka deras intresse i andra sammanhang och när vi träffar dem framöver. Under dagen mötte vi kanske ett hundratal ungdomar. Förhoppningsvis har vi väckt en del tankar och visat att vi finns till för dom också. Vi har också lärt oss en del om mötet med ungdomar, en del självklart, annat mindre självklart. De är helt klart intresserade av hur de ser ut, väldigt nyfikna på vad andra tycker och säger och inte särskilt oroliga över strålning, avslutar Katarina. Anders Blixt Redaktör, SSI 3/2005 Strålskyddsnytt 13

14 Nytt från ICRP Jack Valentin, scientific secretary Första mötet för ICRPs nya medlemskader i Schweiz Den Internationella strålskyddskommissionen, ICRP, och dess numera fem kommittéer möttes för första gången under det nuvarande fyraårsmandatet i Genève september. Huvudkommissionen sammanträdde sedan i Bern under ledning av vår nye ordförande, SSI:s generaldirektör Lars-Erik Holm. Den mest omfattande punkten på dagordningen var hur ICRP ska gå vidare med sitt projekt att förnya de grundläggande strålskyddsrekommendationer som senast fastställdes år 1990 i Publication 60. De foundation documents och building blocks som ska bli basen för de kommande rekommendationerna har nu följande status: Biologiska effekter av och risker med strålning: Under slutredigering och väntas kunna godkännas per capsulam våren Fysikaliska grunder och dosmätning: Också moget för godkännande våren Representativa personer i bestrålade befolkningsgrupper: Det diskuteras ännu om, och i så fall hur, rapporten ska behandla hur sjukvårdsinrättningar kan orsaka oavsiktlig bestrålning av allmänheten; rapporten väntas ändå kunna godkännas våren Metoder för att optimera strålskyddet: Också moget att godkännas våren Referensorganismer för skydd av naturen och andra arter än människa: Kommer att bearbetas ytterligare och blir knappast klart före Ovanstående dokument har redan remissbehandlats. Ett första textförslag till de grundläggande rekommendationerna remissbehandlades också andra halvåret 2004, och de många konstruktiva synpunkter som kom in visade bland annat att ytterligare byggstenar måste utarbetas, antingen som fristående rapporter eller som kapitel eller bihang i själva rekommendationerna. Det gäller: Medicinsk användning av strålning: Under utarbetande, kan förhoppningsvis godkännas sent på våren Strålskyddets räckvidd (när är aktiviteten så låg att något ur strålskyddssynpunkt kan betraktas som icke radioaktivt?): Bör kunna remissbehandlas våren 2006 Strålskyddets paradigm, alltså hur berättigande, gränser, nivåer, optimering osv hänger ihop: Bör kunna slutföras under Själva rekommendationerna har som sagt också remissbehandlats och arbetet med att bedöma och beakta de ca 600 sidor kommentarer ICRP fått fortskrider. En ny och nära nog slutlig version kommer att remissbehandlas, förhoppningsvis under 2006, men den exakta tidpunkten beror på när de ovan redovisade byggstenarna blivit någotsånär färdiga. Naturligtvis sker också en hel del utbyten inom kommittéerna, och närmare information om de nya medlemmarna kommer i nästa Strålskyddsnytt. Nyutkomna rapporter ICRPs rapporter om - Överföring av radioaktiva ämnen från mor till barn via bröstmjölk - Skydd mot radiologisk terrorism har nu kommit ut och är under distribution till ICRPs prenumeranter. En fylligare beskrivning av rapporter på gång återkommer i nästa Strålskyddsnytt! ICRPs huvudkommission under mötet i Bern. Från vänster: Jan Pentreath, Yasu Sasaki, Abel González, Fred Mettler (ersätts av Claire Cousins fr o m nästa möte), Jai-Ki Lee, Lars-Erik Holm, Annie Sugier, Julian Preston, Zi Qiang Pan, Nataliya Shandala, John Boice, Hans Menzel (ersättare för Christian Streffer som var sjuk), Jack Valentin och Roger Cox. John Cooper, medlem i kommitté 4, höll i kameran. Nya kommittémedlemmar Vi har tidigare meddelat att Nataliya Shandala och Jai-Ki Lee valts in i huvudkommissionen efter de avgående medlemmarna Rudolf Alexakhin och Greta J Dicus. Vid det nu timade mötet avgick också Fred Mettler, hittillsvarande ordförande för Committee 3 (medicinsk bestrålning); han efterträds som väntat av Claire Cousins, radiolog från Cambridge, England och hittillsvarande vice ordförande i Committee 3. I övrigt har följande ändringar skett i kommittéerna: 14 Strålskyddsnytt 3/2005

15 ICRP:s kommittémedlemmar Kommitté Nyinvalda Avgående Kvar sedan förut C1 (biomedicinska effekter) Ranajit Chakraborty William F Morgan Werner Rühm Roger Cox (nu MC vice ordf) Albrecht Kellerer Charles Land Jack Little K Sankaranarayanan Alexander Akleyev Maria Blettner Jolyon Hendry Colin Muirhead Ohtsura Niwa Dale Preston Julian Preston (ordf) Elaine Ron Roy Shore Fiona Stewart Margot Tirmarche Robert Ullrich Ping-Kun Zhou C2 (doser och mätningar) Vladimir Berkovski Wes Bolch (valdes in vid mötet i Schweiz) John D Harrison Nobuhito Ishigure François Paquet Bruce Boecker Jiro Inaba Ilya Likhtarev Henri Métivier David Taylor Christian Streffer (ordf) Mikhail Balonov André Bouville Günther Dietze Keith Eckerman Joyce Lipsztein Hans-G Menzel Herwig Paretzke Ambika S Pradhan John Stather Yong-Zeng Zhou C3 (medicinsk bestrålning) Yexiong Li Yoshiharu Yonekura Mickey Guiberteau Keith Harding Masahiro Hiraoka Fred Mettler Weibo Yin Jean-Marc Cosset Claire Cousins (ordf) Igor Gusev Julian Liniecki Pedro Ortiz Lopez Sören Mattsson Luis Pinillos-Ashton Madan Rehani Hans Ringertz Marvin Rosenstein Chris Sharp Eliseo Vañó C4 (tillämpning av rekommendationer) Peter Burns Pedro Carboneras Hua Liu Gustavo Massera Ann McGarry Michiaki Kai Alex Tsela Eduardo d Amato David Cancio Toshiso Kosako Ches Mason Andrew McEwan John Till Kaare Ulbak Yihua Xia Ciska Zuur Annie Sugier (ordf) Mary Clark Don Cool John Cooper Jean-François Lecomte Jacques Lochard Mikhail Savkin Kirsti-Liisa Sjöblom Wolfgang Weiss C5 (skydd av andra arter i naturen) François Brechignac Masahiro Doi Kathryn Higley Arthur Johnston Carl-Magnus Larsson Almudena Real Gerhard Pröhl Per Strand (kommittén nystartad) Jan Pentreath (ordf) 3/2005 Strålskyddsnytt 15

16 Stråldoser vid kärntekniska anläggningar: risker, åtgärder och hot I somras publicerade British Medical Journals nätupplaga den största epidemiologiska studien av cancerrisker i samband med låga stråldoser som någonsin genomförts. Studien är utförd på mer än arbetare från kärntekniska anläggningar i femton länder. Alla har fått individuell mätning av sina stråldoser och studien omfattar därmed 5,2 miljoner personår. Dr Elizabeth Cardis, International Agency for Research on Cancer, ledde projektet. För Sveriges del har Dr Hans Malker, tidigare Arbetsmiljöinstitutet nu Forsknings- och utvecklingscentret vid Sundsvalls sjukhus, varit huvudprojektledare. SSI har bidragit med en del dosdata. Studien är ett viktigt komplement till tidigare uppföljningar av cancer och andra sena effekter på de överlevande från Hiroshima och Nagasaki. I den nu genomförda studien kan en liten, men signifikant, ökad risk för cancer observeras även vid de låga stråldoser som studerats i undersökningen. Med hänsyn taget till statistiska och andra osäkerheter i data är den i studien observerade eller bedömda riskökningen konsistent med de bedömningar av risker vid låga stråldoser som den internationella strål skyddskommissionen ICRP gör (1990 Recommendations of the International Commission on Radiological Protection). Svenska trender I Sverige har stråldoserna vid de kärntekniska anläggningarna nästan halverats under en tioårsperiod, men stabila eller sjunkande stråldoser vid svenska kärnkraftverken är ingen självklarhet. Till exempel uppmärksammade SSI i början av 1990-talet ett trendbrott när det gäller doserna till perso nal vid svenska kokarreaktorer. Vi påtalade 1994 i en rapport till regeringen att stråldoserna hade ökat och låg i nivå med doserna vid utländska reaktorer från att tidigare varit betydligt lägre. Orsakerna till ökningen var dels stora säkerhetshöjande ombygg nadsarbeten, dels en förändrad inriktning av den materialprovning av olika reaktorsystem som genomförs vid kärnkraftverken. En rad åtgärder, såväl administrativa och tekniska, för att förbättra strålskyddsförhållandena vidtogs av kärnkraftsindustrin och SSI. Till följd av ett målinriktat och engagerat arbete från strålskyddstekniker, kemister och civilingenjörer har nu strålnivåer blivit lägre och erhållna strål doser minskat. En förutsättning för detta arbete var ett aktivt stöd från driftledningen vid de kärntekniska anläggningarna. SSI har sammanfattat de utförda insatserna och redogjorde för sin bedömning av strålskyddet i rapporten Strålskydd vid svenska kärnkraftverk under perioden , samt reflektioner om kommande utveckling (SSI 2002:23). Farhågor för framtiden Det finns idag ett antal nya»hotbilder«vilket åter kan leda till försämringar i personalstrålskyddet. Jag vill lyfta fram tre faktorer: Färre kärnkraftverk ska producera mer ström minskad diversifiering Tillgång på kompetens i kraftindustrin och hos myndigheterna Skyddet av miljön konkurrerar om tillgängliga resurser mansv Total stråldos I och med stängningen av reaktorn Barsebäck 2 återstår tio produktionsenheter för kärnk raftsel i Sverige. Under senare år har deras produktion stigit. I ett klimat av vinsttänkande försöker ägarna rationalisera verksamheten och öka elproduktionen. De årliga revisionsperioderna görs om möjligt kortare genom effektivisering och optimering av tillsyn och underhåll, eftersom fler dagar för underhåll och kontroll leder till intäktsbortfall. Flera tillståndshavare har även ansökt om att få öka den termiska effekten vilket bland annat kräver större kylvattenflöde och förändring av reaktorhärden för att producera mer ström, vilket kan leda till ökade strålnivåer och ökade stråldoser om fortsatta insatser för att motverka höjningar av stråldoser inte beslutas. När produktions behovet är stort, som under kalla vinterdagar eller vid problem med elimport, är det inte sanno likt att lika stor hänsyn kan tas till strålskyddseffekter vid bedömning av olika insatser i sam band med reaktordriften. En avvägning mellan arbetsmiljö och allmän miljö är oundviklig. Brist på kunskap kan leda till en försämring av skyddet. Under de senaste åren och inom kommande femårsperiod går många kunniga och erfarna tekniker och experter i pension. Här vilar ett stort ansvar på industrin, utbildningsväsen de och inblandade myndigheter att verka för att Alla kärnkraftverk Barsebäck Forsmark Oskarshamn Ringhals Diagrammet visar stråldosen i mansievert för de fyra svenska kärnkraftverken, dels separat och dels totalt. 16 Strålskyddsnytt 3/2005

17 till strömningen av nya kvalificerade medarbetare fungerar. Under ytterligare ett kvartssekel finns viktiga och intressanta arbetsuppgifter kvar inom kärnkraftsindustrin även om den existerande avvecklingsfilosofin består. Det är effektbehovet och tillgången på elström som kommer att avgöra när de sista kärnkraftverken stängs. Sedan ett antal år tillbaka har ett ökat fokus lagts vid skyddet av miljön. Enligt strålskyddslagen (SFS 1988:220) skall människor, djur och miljö skyddas mot skadlig verkan av strål ning. Det existerar dock ingen konsensus om vad som är»skadlig verkan«för miljön. Stråldo ser mätta i millisievert är ett mått på skadlig verkan (detriment) på människor i form av ef fekter som kan uppträda flera år efter bestrålningen, till exempel cancer, men något motsvarande mått existerar ännu inte för skyddet av miljön. Under senare år har däremot ett nolltoleranstän kande infunnit sig. Med hänvisning till bästa möjliga teknik ifrågasätts radioaktiva utsläpp innehållande så låga halter av radioaktiva ämnen att någon egentlig strålskyddsrisk inte finns istället för att relatera till ett mått på skadligheten ska antalet utsläppta becquerel minskas till så få som möj ligt. Här tror jag att brister i kunskap spelar en stor roll. Den fara som jag ser med den nuvarande utvecklingen är att samhälleliga resurser läggs på att ytterligare minska redan små miljöeffekter när motsvarande ekonomiska medel istället borde satsas på att ytterligare minska reella stråldoser eller, för den delen, för annat arbetarskydd, som kemikalier med mera. Avslutningsvis vill jag betona behovet av att se framåt och inte bara bakåt. Stråldoser har blivit mindre och arbetsmiljöförhållanden har förbättrats vid de flesta kärnkraftsreaktorerna i världen. Vi måste nu jämföra strålskyddsförhållanden vid svenska reaktorer med dem som råder vid likvärdiga reaktorer i utlandet eller inom andra verksamheter med joniserande strålning. Skyddsnivåer och acceptabla arbetsförhållanden skall mätas med dagens och framtidens måttstock inte genom att titta i backspegeln. Ingemar Lund Strålskyddsinspektör, SSI Enkätundersökning om radiograferingsverksamheten i Sverige Inom industrin är radiografering en vanligt förekommande metod för oförstörande provning. Man bestrålar ett objekt med hjälp av en röntgenutrustning eller en radioaktiv strålkälla och på en röntgenfilm eller bildskärm får man en bild av objektets inre. Metoden används på allt från byggnadskonstruktioner till kretskort eller handbagage. Verksamheten är tillståndspliktig och regleras av SSI:s föreskrifter om radiografering, SSI FS 2000:8. Inom strålskyddet delas verksamheten upp i öppen radiografering och radiografering i slutet utrymme. Ett slutet utrymme är konstruerat så att personer inte ska kunna bli bestrålade, och strålnivån utanför väggarna får inte överstiga ett visst gränsvärde. Dessa krav kan vara uppfyllda för röntgenrum, röntgenskåp eller utrustningar för bagageröntgen. Öppen radiografering, som ofta utförs ute på byggarbetsplatser, kräver speciell uppmärksamhet på grund av de förhållandevis stora risker som är förknippade med verksamheten, och regelverket ställer högre krav på strålskyddande åtgärder såsom skärmning, avspärrning och utbildning av personal. I Sverige utgörs strålkällorna vanligtvis av röntgenutrustningar runt kv, men i vissa fall även radioaktiva strålkällor, oftast Ir-192 och Co-60. Radiografering med radioaktiva strålkällor är förknippat med speciella risker, eftersom strålkällan kan Statistik om verksamheten med industriell radiografering i Sverige september 2005 fastna i oskärmat läge, lossna ur sin hållare eller bli stulen. I Sverige anmäls i snitt ett missöde per år med öppen radiografering till SSI, och dessa har i flertalet fall orsakats av handhavandefel eller bristande rutiner. Utomlands har flera allvarliga tillbud, vid några tillfällen med dödlig utgång, orsakats av radiograferingsstrålkällor som kommit på avvägar. Som ett led i inspektionsverksamheten skickade SSI i september 2003 ut en enkät i elektroniskt format till alla tillståndshavare med radiograferingsverksamhet. Syftet med enkäten var att inventera radiograferingsverksamheten i Sverige, skaffa oss en bild av hur väl tillståndshavarna uppfyller SSI:s föreskrifter inom radiografering, få ett underlag för kommande inspektioner samt få tillståndshavarna att uppdatera sina kunskaper om regelverket. Utförande Enkäten är i Excelformat. Den första delen efterfrågar företagsuppgifter och information om verksamheten art och omfattning. Därefter följer föreskrifterna om radiografering (SSI FS 2000:8), där tillståndshavaren för varje paragraf ska ange hur väl de anser att företaget uppfyller paragrafen med något av följande alternativ: 1 = Inte alls 2 = Delvis 3 = Bra? = Förstår ej Ej Relevant = Ej relevant för verksamheten Antal Tillståndshavare inom radiografering 170 Tillståndshavare verksamma med öppen radiografering 19 Utrustningar med röntgenrör 490 Utrustningar med radioaktiv strålkälla 30 Forts. på sid 18 3/2005 Strålskyddsnytt 17

18 Foto: SSI Forts. från sid 17 Resultat Mobil radiograferingsutrustning med radioaktiv strålkälla Enkäten skickades till 139 tillståndshavare, och totalt inkom 94 ifyllda enkäter. I svaren framkom att 15 företag tillfälligt eller slutgiltigt har lagt ner sin radiograferingsverksamhet, och har utrustningar som ligger i malpåse eller väntar på skrotning eller omhändertagande. Sammanställning av resultaten visar att tillståndshavarna generellt sett anser att de uppfyller de krav som ställs i föreskrifterna. Störst problem hade de svarande företagen med den kvalitetshandbok som alla verksamma inom öppen radiografering ska ha. Kvalitetshandboken ska bland annat innehålla rutiner för journalföring, rapportering och driftsstatistik, ett krav som 30 procent svarade att de inte uppfyllde alls, alternativt inte förstod vad som menades. De tillståndshavare som är verksamma med radiografering i slutet utrymme ska även de ha en kvalitetshandbok som är anpassad till verksamheten, och här fanns också en del brister. Av de svarande angav 30 procent att de helt eller delvis saknade en strålskyddsorganisation som är beskriven i en organisationsplan, en brist som kan Foto: SSI ha sin förklaring i att småföretag med ett fåtal anställda inte anser att de har behov av att dokumentera strålskyddsorganisationen. Även märkning, tekniska övervakningssystem samt varningslampor på slutna utrymmen för radiografering saknas hos vissa tillståndshavare. Slutsats De mål SSI hade satt upp för enkäten får sägas vara uppfyllda utgående från sammanställningen av de svar som kom in. De företag som arbetar med öppen radiografering visar överlag en god kravuppfyllnad, vilket är speciellt positivt eftersom de har en potentiellt mer riskfylld verksamhet. Ett krav för att få tillstånd för denna typ av verksamhet är att företaget har tillgång till en godkänd strålskyddsexpert som ska ett stöd i strålskyddsfrågor och medverka till förbättrad kvalitet på strålskyddsarbetet. Resultaten från enkäten visar tillståndshavarnas egen bild av strålskyddet på sin arbetsplats, och ger värdefull information om var framtida informationsbehov finns, samtidigt som SSI har fått ett underlag för det fortsatta tillsynsarbetet. Dessutom bidrog enkäten sannolikt till att tillståndshavarna uppdaterat sina kunskaper om de föreskrifter som styr radiograferingsverksamheten i Sverige. Åsa Olson Röntgenutrustning fast monterad i röntgenrum Strålskyddsinspektör, SSI 18 Strålskyddsnytt 3/2005

19 Foto: SSI, AB Lindhé Notiser från NSFS:s Rättvikskonferens Nordiska sällskapet för strålskydd, NSFS, grundades 1964 i Stockholm på initiativ av professor Rolf Sievert. Sällskapets primära uppgift är att utgöra ett nordiskt forum för utbyte av kunskap och erfarenheter inom strålskyddet. Detta omfattar bl.a. skydd av arbetstagare, patienter som utsätts för strålning i diagnostiskt eller terapeutiskt syfte, samt skydd av allmänheten. Läs mer på NSFS höll sitt 14:e ordinarie möte augusti i Rättvik med temat Radiological Protection in Transition. Dessa möten ordnas vart tredje år i ett nordiskt värdland efter ett roterande schema. Förutom deltagare från de nordiska länderna inbjuds sedan två möten tillbaka även deltagare från de baltiska länderna. Därutöver fanns bland årets över 150 konferensdeltagare enstaka utomnordiska deltagare. Större delen av konferenstiden tillbringades i föreläsningssalen, som för övrigt hade en strålande utsikt över Rättviksviken och Siljan. Många intressanta föredrag blev det, ofta med hög vetenskaplig prägel. Det förekom även några med ett utpräglat utbildningssyfte. Konferensen öppnades med Bo Lindell-föreläsningen From Pandora s Box to Sisyphus Comments on radiation protection yesterday, today and tomorrow av pristagaren Hans Brunner. Han gav en intressant berättelse om sin karriär inom strålskyddet i Schweiz. Han var en av pionjärerna där och hade mycket intressant att berätta. En sak som jag fastnade för var hans tankar inom olycksberedskapen. Erfarenheterna efter en inträffad olycka har en kort halveringstid på ett par år menade han. Därför är det nödvändigt att hålla återkommande övningar där alla viktiga aktörer får delta. Han betonade att även regeringskansliet hör till dessa jag tror han vet mer om Sverige än vi anar. Saxat bland föredragen Ur den rikliga skörden av intressanta presentationer som följde därefter ges här några axplock. ICRP:s nye ordförande Lars-Erik Holm gav oss en uppdatering av arbetsläget med de nya rekommendationer som förväntas antas av huvudkommissionen år 2006 eller De nya rekommendationerna förväntas inte införa några större förändringar jämfört med nuvarande utan snarare förtydliganden och förenklingar. Principerna för skyddet av naturen kommer också att introduceras. Mats Harms-Ringdahl och Sisko Salomaa lät oss dyka in i den ofta återkommande frågan om strålningens effekter vid låga doser och dosrater. Är dos-responskurvan helt linjär eller inte? Med nya tekniker där bland annat antikroppar används för att mäta cellernas reparationsprocess vid dubbelsträngbrott har det visat sig att dosresponsen är linjär åtminstone ända mer till cirka 1 millisievert. En intensiv forskning pågår för att öka förståelsen för strålningens grundläggande biologiska effekter. Bestrålade celler kommunicerar med varandra på ett ännu rätt så outforskat sätt. Nya frågeställningar är att vänta kan friska celler hjälpa en skadad granncell och i så fall hurdå? Vi fick några mycket pedagogiska översikter av Anders Glansholm och Jimmy Trulsson inom det optiska och radiofrekventa området av icke-joniserande strålning. Jimmy lät oss sedan ringa i alla våra mobiler medan han mätte upp signalstyrkan. Det var ett uppskattat inslag och det enda praktiska experimentet bland föreläsningarna. En annan bra översiktlig genomgång gavs av Tone Bergan, som beskrev radioekologins grunder på ett mycket pedagogiskt sätt. Dessa exempel på grundläggande presentationer i utbildningssyfte var allmänt mycket uppskattade. Bent Lauritzen visade en intressant metod att få fram åtgärdsnivåer från stationära dosratmätningar vid olyckor med utsläpp som når långa avstånd. Han redogjorde också för hur en källterm kunde uppskattas med hjälp av automatiska gammamätningar under ett pågående utsläpp. Ingelin Børretzen diskuterade trender i Norge inom diagnostik av ryggraden. Datortomografi ökar delvis på Forts. på sid 20 3/2005 Strålskyddsnytt 19

20 Foto: SSI, AB Lindhé Forts. från sid 19 i våra grannländer. Jan Olof Snihs, Birgitta Ekström och övriga i konferenskommittén fick en välförtjänt stor uppskattning för genomförandet. Dalarnas kännemärke: en kurbits med bibliskt motiv bekostnad av vanlig röntgen. Det leder även till en ökning av kollektivdosen. Jukka Laaksonen berättade om gällande krav och regler för säkerhet och strålskydd som måste uppfyllas vid uppförande av nya kärnkraftverk i Finland. Jens Sørgaard-Hansen talade om regler för friklassning av byggnader och mark vid Risø-anläggningen och hur man skulle göra mätningar. Elisabet Strålberg redogjorde för möjligheter och problem vid fältmätningar av låga aktiviteter av uran och andra naturligt förekommande radioaktiva ämnen (så kallade»norm«) i avfall från numera nedlagd verksamhet med tillverkning av magnesium i Norge. Jag tyckte det var ett bra sätt att blanda»normala«presentationer om minuter med kortare muntliga presentationer på några minuter av de posters som hörde till samma ämnesområde. Med genomgående så korta tider till förfogande blir framförandet mer fokuserat på väsentligheter och därmed intressantare att lyssna till. Smått och gott I rummet med alla posters fanns även en utställningsdel på temat naturligt förekommande radioaktiva ämnen i Sverige. Gustav Åkerblom och medarbetare visade kartor och fakta. Olika mineraler fanns också på ett bord för att göra mätningar på. Det blev mycket illustrativt och intressant. Den goda servicen och maten på Hotell Lerdalshöjden liksom det sociala programmet var också uppskattat. Arrangörerna hade dessutom vädrets makter på sin sida. Lördagens utomhusföreställning om Arn på Dalhalla blev rent magisk efter mörkrets Foto: SSI, AB Lindhé inbrott. Utflykten till Zorns hem och utställning i Mora och besöket vid tillverkningen av dalahästar i Nusnäs genomfördes efter beundransvärd tidsplanering. Vid den magnifika middagen på tisdagen höll Tua Rahola ett trevligt tal med anledning av att NSFS firar 40-årsjubuileum i år. Det bjöds även på spelmansunderhållning och dansuppvisning under middagen. Efterföljande dans till orkester bidrog till en värdig avslutningskväll på konferensen. Kort sagt var det en väl genomförd konferens, som gav en god uppdatering inom strålskyddets breda verksamhetsfält och gav tillfälle att knyta värdefulla kontakter med kollegor Väl mött 2008 i Norge Det var med en viss bävan i rösten som Tor Wøhni från Strålevernet i Norge hälsade alla välkomna till nästa möte i NSFS. Han förstod nu att förväntningarna på Norge är höga och han nämnde att han redan fått flera förslag på var konferensen skulle förläggas; dock hade ingen förslagsställare nämnt Oslo. John-Christer Lindhé Utredare, SSI Norge nytt värdland och ny ordförande för det Nordiska Sällskapet för Strålskydd Den 30 augusti 2005 beslutades att Norge ska vara värdland för Sällskapets XV Ordinarie Möte år Samtidigt blev Tor Wøhni från Statens Strålevern vald som Sällskapets ordförande för perioden Besluten togs enhälligt och med acklamation vid Sällskapets XIV Ordinarie Möte i Rättvik. Därmed avslutades Sveriges roll som värdland och innehav av ordförandeposten. Hans Brunner (höger) tar emot Lindell-priset från Jan Olof Snihs, NSFS 20 Strålskyddsnytt 3/2005