Farväl Falkenberg -Mari Andersson om konsten att gå på bio i sin hemstad.

Transkript

1 Farväl Falkenberg -Mari Andersson om konsten att gå på bio i sin hemstad. (bildkälla: Staden Falkenberg står just nu utan en egen biograf med filmvisningar för allmänheten. Trots detta faktum har medlemmarna i Falkenbergs Filmstudio ökat och är uppe i runt 340 medlemmar. Vilken relation har då invånarna i Falkenberg till biografen? April

2 ( Biosituationen i Falkenberg I de lokala tidningar har det under en lång tid florerat en hel del artiklar med rubriker som väckt oro för biografen i Falkenberg och dess fortlevnad. Rubriker som: Bio kan tvingas lägga ner- Falkenbergs Posten, 5:e september 2011, Kompakt biomörker- ödesbeslutet nära- Falkenbergs Posten, 23:e februari 2012, och Biomörkret lägrar sig över Falkenberg- Hallands Nyheter 10:e januari Till slut, vilket rubrikerna vittnar om, blev beslutet att lägga ner biografens filmvisningar för allmänheten tills vidare, på grund av de ekonomiska svårigheterna med digitaliseringen av biografens utrustning. Ingen mer 35-milimeters film kommer användas, utan genom digitaliseringen kommer man istället använda digitala kopior på kodade hårdiskar. Det hade nog varit svårt att föreställa sig förr i tiden, i början på 1900-talet, då Falkenberg hade en av de första landsortsbiograferna i Sverige, att denna stad skulle stå utan en biograf. Man får dock inte glömma att Falkenberg har ett högt medlemsantal i Falkenbergs Filmstudio, där man visar kvalitetsfilm. Det som behövs för att kunna delta är ett medlemskort där man betalar 300 kr för 10 filmer per termin (ålder år, 200 kr) och man får även som medlem komma med egna önskemål om kommande filmvisningar, samt betygsätta varje film direkt efter visningen. Trots denna framgång inom Falkenbergs Filmstudio är det dock ett faktum: Falkenberg står just nu utan en biograf. Vad säger människorna i Falkenberg om detta? Vilken relation har människor till bio och till filmen i allmänhet? Vad säger de unga människorna i Falkenberg och vad är deras relation till fenomenet 2

3 att gå på bio? Jag vill genom en bakgrund av Falkenbergs bioliv och dagens situation, titta närmre på människornas tankar och idéer om filmen i Falkenberg. Vad saknar de och vad är deras relation till filmen? Detta ska jag försöka få en tydligare bild av, genom intervjuer med olika personer där jag för fram deras tankar om att gå på bio. Falkenbergs bioliv - En resa bakåt i tiden Falkenbergs bekantskap med filmen Filmens intåg börjar i Malmö, där den så kallade kinematografen visade rörliga bilder i samband med en slöjd och industriutställning, vilket senare spred sig till bland annat Stockholm, Göteborg och Sundsvall. Genom visningar i Stockholm 1897 fick filmen sitt stora genombrott i Sverige. Falkenbergs bekantskap med filmvisningar började med bagarlärlingen Arthur Rehn och skådespelaren Henrik Nilsson, som stod bakom den första filmvisningen i Göteborg runt 1896, vilka infann sig i stadshotellets stora salong, som tidigare låg vid Rådhustorget i Falkenberg. Denna första filmvisning fick endast liten uppmärksamhet, dock ett fint betyg från lokaltidningarna, där man skrev följande; Kinematograf förevisningarna i måndags afton hade en talrik och belåten publik, och erkännas måste att denna Edison uppfinning är väl värd att göra bekantskap med, (Falkenbergs Tidning). Filmvisningen bestod av mest små filmsnuttar där man antar att skådespelaren Henrik Nilsson stod och kommenterade filmen under dess gång, då filmen ännu inte hade introducerat ljudet. Vid tillfällen under senare år, då fler kringresande filmförevisningar kom till staden, visade sig intresset från invånarna vara svalt då denna tillställning tidigare hade infunnit sig i Falkenberg. Intresset ökade senare vid år 1903 då filmen blev en mer vanlig företeelse i Falkenberg. De kringresande filmvisningarna kunde inrättas i olika samlingslokaler, bland annat i stadshotellet. Runt år 1903 visades filmer tillsammans med orgelmusik, och filmerna kunde innehålla bilder på bland annat kungligheter, komiska inslag och exotiska naturbilder. Dessa kringresande filmförevisningarna fortsatte åka runt i landet för att folk skulle få se film, och det var inte förrän 1912 som Falkenberg skulle få en fast biograf i staden. En av pionjärerna inom filmen i Falkenberg var jordbrukarsonen Elof Karlsson som öppnade en matservering, men hade även filmvisningar på gården, där han startade vad som skulle bli känt som Falkenbergs Kinematograf under året Filmvisningarna höll igång under två års tid med ett 3

4 flertal visningar i veckan och även på helgerna, där Elof själv kommenterade själva handlingen i filmen för åskådarna. År 1907 startade Elof sitt andra projekt, Biografen- Teatern Falken, vilket sedan upphörde år Idag kan man hitta Elof Karlssons kinematograf och filmkamera på fotomuseet Olympia i Falkenberg, där även Elofs egna filmer finns bevarade. (bildkälla: Plåtslagaren Irenius Johansson var även han en filmpionjär i Falkenberg, där han visade film i Norra Ordenhuset (vilket kom att bli Storan, en f.d. Biograf, nu används den för teaterföreställningar) under flera tillfällen mellan åren Han gjorde även resor över landsbygden för att visa film. Fotomuseet Olympia Fotomuseet Olympia som är beläget i Falkenberg, var från början Falkenbergs första permanenta biograf vilken startade med filmvisningar år Biografen drevs av handlaren Ernst Andersson och Bernhard Hansson fram till 1923, men Fotomuseet Olympia verkade som biograf ända fram till år Vid året 1997 restaurerades museet enligt Hallands modellen och verkar idag som museum vilken rymmer mängder av historia. Under den första tiden som biograf, visade Olympia en romantiserande skildring av Titanics sista färd, där man anordnade ytterligare en visning för att folket från landsbygden skulle få chans att se denna film. Den 8:e oktober 1914 visade man filmen När kärleken dödar med Viktor Sjöström i en av rollerna, vilket även var ett tillfälle att introducera Edisons uppfinning kinetophonen, (den talande filmen) för den svenska publiken. Biograf Storan Biograf Storan, eller Biograf Stora- Norra Ordenhuset som den också hette tidigare, var från början en mötesplats för nykterhetslogen Fridens Banér som uppförde byggnaden Runt år 1912 började byggnaden användas som biograf, vid namn Stora Biografen i Norra Ordenhuset, vilket 4

5 styrdes av ett bolag med medlemmarna Wikström och Skogh, samt smedmästare C.Andersson. Denna verksamhet lades dock ner efter endast tre månader, men man prövade ännu en gång under nykterhetslogens ledning år 1913, vilket var en bättre satsning. Fridens Banér sålde sedan Storan till Gustav Berntsson och lokalen har använts som biograf, dock används den idag till teaterföreställningar. Biografen Storan har även fått status som byggnadsminne, bland flera andra byggnader inom Hallands län. ( ( Falkenbergs biografer När ljudfilmen introducerades i Sverige på 30-talet, blev intresset för biovistelsen ännu större och 1936 öppnades ytterligare en biograf vid namn Reflex, vilken fanns kvar till år 1963, men lokalen blev sedan Pingstkyrka i Falkenberg. Färgfilmen kom till Falkenberg runt år 1940 och den första filmen som visades i färg var Borta med Vinden, och denna visades på biograf Storan. När det gäller biograf Olympia lades denna ner 1953 där Stadsteaterns Bio blev den permanenta biografen. På grund av televisionens framgång på 60- talet, blev skaran biobesökare mindre vilket resulterade i en inriktning på mer amerikanska kommersiella filmer. Detta var en besvikelse för många bioentusiaster runt om i landet och i många städer, bland annat i Falkenberg, startade man Bio Kontrast som visade kvalitetsfilm vilket kunde anses vara ett mer alternativt utbud i jämförelse med den kommersiella filmen. (källa: 5

6 Intervju Jag och studenten Terese Bengtsson har bestämt träff vid kafé Falkmanska fredagen den 12:e april. Det är lite kyligt och regndropparna är så små att man knappt ser dem. Terese är först på plats och när jag anländer hittar vi ett lagom stort bord lite avsides, så vi kan få lite lugn och ro. Efter en lång process av beslut av fikabröd, sitter vi till slut vid bordet och börjar prata. Till en början talar vi om livet och hur Terese har haft det efter studentexamen som hon tog förra året 2012, på Falkenbergs gymnasieskola. Terese, först vill jag tacka ännu en gång för att du ställer upp och jag skulle vilja börja med min första fråga. När det gäller bio och film, har du ett första biominne? Oj, säger Terese och skrattar. Det var en svår fråga. Men det jag får upp i huvudet är filmen Nasse och stolen, eller om den ens hette så. Men jag tror att det var ungefär så den hette och jag gick med min lillebror Samuel och mamma. Ja, så måste det ha varit. Det är i alla fall det jag kan komma på just nu, säger hon och tar en klunk av sin läsk. Okej, men om vi går över till hur biosituationen är i Falkenberg just nu, då biografen har lagt ner för tillfället, hur skulle du vilja att biografen såg ut i Falkenberg? Jag tror att jag skulle vilja ha en stor biograf, med flera salonger så man kan ha fler visningar samtidigt. Samtidigt tycker jag att staden skulle kunna utvecklas och bli större. Vad får du för känsla när du går på bio och varför går du på bio? Jag tycker att det är roligt att gå på bio, men senast jag gick var för ca 2-3 år sedan. Det har varit så tråkigt att gå på bio här i Falkenberg. Men skulle vi ha en biograf som liknade den i Halmstad så hade jag nog gått fler gånger, för då hade det ju funnits mer utbud och mer filmer att välja på. Jag tycker också att när man går på bio så går man inte bara för filmen, utan också för det sociala. Man bestämmer med ett gäng kompisar att man ska gå på bio och sedan pratar man om filmen efteråt. Men eftersom det är en bit att åka och man ska planera med vänner en tid i förväg, så blir det oftast inte av. Det hade varit bra om man hade haft en bra biograf inne i staden så man enkelt kunde ta sig dit. Vet du om att det har funnits olika filmsällskap/filmklubbar i Falkenberg som kunnat erbjuda kvalitetsfilm, som Bio Kontrast och Filmstudion i Falkenberg? Där har man kunnat se film några gånger varje vecka, men det har varit en del smalare filmer och kanske inte de mest kommersiella. Vad säger du, hade detta kunnat vara något för dig? Nej, jag tror inte det hade varit något för mig. Jag hör nog till en av dem som gillar de stora och kommersiella filmerna. Jag tror inte att jag gillar de smala filmerna. Men något som jag tycker man måste bli bättre på är att visa vad som går på bio och vad som händer i (bildkälla: foto: Mari Andersson) Namn: Terese Bengtsson Ålder: 20 år Arbete: Vikarie inom förskola. Vill utbilda sig till förskolelärare. 6

7 Falkenberg. Jag vet ju aldrig vad som händer. Vad är det som är så speciellt med att gå på bio? Oj, det är massa saker! Det är popcorn, de röda fåtöljerna, att det är annat folk där också. Alltså, det blir en grej av det hela. Sitter man i biosalongen och det händer något roligt så skrattar man tillsammans med de andra biobesökarna. Det blir en viss samhörighet när man skrattar tillsammans. Det bli ju inte alls samma sak som när man sitter ensam hemma i soffan och tittar på film. Jag sitter inte och skrattar högt i soffan, det känns ju bara konstigt. Blir det ofta så att du väntar på att filmen du vill se ska komma ut på dvd? Eller att du kanske t.o.m. laddar ner filmen än att gå på bio? Ja, de stora filmerna går inte här i Falkenberg, eller i alla fall inte förrän två-tre veckor efter alla andra biografer, och då blir det ju så att man laddar ner eller hyr den när den kommer ut på dvd, istället för att gå på bio. Sen ser Falkenbergs biograf så tråkig ut. Man borde satsa mer på att förnya den, istället för att bygga en massa affärer och annat hela tiden. Jag tycker man borde satsa mer på biografen då den ska vara som en social mötesplats. Det hade även varit roligt att få ha en stor teater i Falkenberg osv. Många städer har ju en specifik byggnad för bio, en för teater och konserter osv, medan Falkenberg istället lockar människor till Skrea Strand på sommaren. Du vill alltså ha mer sociala mötesplatser? Ja, precis! En byggnad som Falkhallen, för både teater, bio och opera för både yngre och äldre. Att biografen ska synas mer, med till exempel stor text så man verkligen ser vad det är. Så om man hade åtgärdat en del med biografen så hade du gått oftare? Ja, precis, då hade man inte behövt åka så långt och behöva planera så mycket kring aktiviteten. Sen är utomhusbion på sommaren väldigt trevlig och mysig, så det hade jag gärna gått på fler gånger. Vi avslutar intervjun med att ha följe från cafét till rådhustorget i Falkenberg innan våra vägar skiljs åt. På vägen dit frågar jag henne om hon skulle kunna tänka sig att gå ensam på bio, men hon svarar nej direkt. Hon menar att för henne är det en social aktivitet att gå på bio, en social mötesplats. Det viktigaste är det sociala menar hon och att biografen tillför detta. Men för att Terese ska gå på bio i Falkenberg, måste en hel del ändringar genomföras innan hon blir en gedigen biobesökare. 7

8 Intervju Våren har äntligen börjat visa sina framfötter när jag är på väg mot Stålboms bageri och kafé, för att träffa ordförande i Falkenbergs Filmstudio Ingmar Rolandsson. Vi sätter oss inomhus trots vårvädret, för att få lugn och ro, vilket vi får då fikagästerna inte hittat dit ännu. Jag börjar förklara mer ingående om mitt projekt där jag vill skriva en kulturskrift om att gå på bio, vilket är en kontrast till det faktum att biografen i Falkenberg, som drivs av Folkets Hus, inte har filmvisningar för allmänheten för tillfället. Namn: Ingmar Rolandsson Yrke: Trädgårdsmästare Aktiv: Ordförande i Falkenbergs Filmstudio (bildkälla: privat foto) Om nu Falkenbergs biograf, eller Stadsteatern som byggnaden officiellt heter, skulle börja visa film för allmänheten igen, hur tror du det skulle gå? Ja, jag tror att det har varit svårt för Falkenbergs biograf då de delat lokal med Falkenbergs revyn och teaterscenen, vilket då försvårar för flera visningar vid flera tillfällen. Det är som att biografen klämts in där och skulle nu biografen komma igång igen så borde den egentligen få en egen lokal. Men vi får se hur saker och ting blir senare. Ja, det är något som andra personer jag talat med också påpekat, när det gäller biografens lokal. Det hade varit kul om biografen hade fått en mer egen plats i Falkenberg, och att den verkligen syns. Många jag pratat med anser att biografen är en social mötesplats. Skulle du vilja hålla med om detta? Ja, till viss del skulle man kunna tänka sig att biografen är en social mötesplats, och tittar man på våra medlemmar i Falkenbergs Filmstudio så är det nog en viktig del av deras besök. Många personer kommer ju ensamma till biografen, men samtidigt träffar de nästan alltid på någon som de känner, då de vet att deras bekanta också köpt medlemskort. På detta sätt så kan de nog försäkra sig om att de kommer känna någon där, vilket kanske känns bättre. Men det är spekulationer från min sida. Men jag kan nog hålla med dig om detta. Jag är själv medlem i Falkenbergs Filmstudio, och jag ser ofta hur folk går runt och hälsar på varandra innan filmen sätter igång. Om du går till dig själv som biobesökare, anser du då att biovistelsen handlar om det sociala mötet? Jag 8

9 själv kan medge att då jag går på bio genom Falkenbergs Filmstudio, så går jag dit själv och biobesöket blir mer av en egentid för mig. Ja, jag kan nog tänka mig att just grejen med att gå på bio, i många fall handlar om det sociala, hur folk vill prata och diskutera filmen innan och efter visningen. Det är ju något som vi på Falkenbergs Filmstudio velat flagga för när det gäller våra medlemmar, då vi har en restaurang i samma byggnad och vi har då informerat att det är möjligt att ta en kopp kaffe och diskutera efter filmens slut. Sen har vi även haft gästföreläsare innan filmvisningar vid några tillfällen, som faktiskt utmynnat i roliga och ibland riktigt hetsiga diskussioner, och det är ju jätteroligt! Det handlar nog bara om att någon ska börja diskussionen, vilket sedan gör att många hakar på. Men skulle jag gå till mig själv som biobesökare, så kan jag nog hålla med dig, att jag ofta går på bio ensam. Jag gillar den här biten med att gå in i en film helt och hållet, och vill då inte ha en person bredvid mig som ska snacka mycket under tiden. Sen vill jag sällan veta något om filmen som ska visas, för läser man recensioner och andra texter om filmen bildas ofta förutfattade meningar. Jag vill gärna se en film med ett öppet sinne och skapa mig en bild av filmen och en åsikt där och då, i själva ögonblicket. Vad gör du annars, förutom att du är ordförande i Falkenbergs Filmstudio? Jag är trädgårdsmästare i mitt yrke, men jag har alltid varit intresserad av att se på film. Jag har gått på filmklubben i Varberg tidigare, och brukade även gå på den äldre biografen Storan här i Falkenberg, då det var Bio kontrast som visade film där. Men sedan när detta lades ner och lokalen har använts till annat, ville man ju inte att detta med visningar av kvalitetsfilm skulle försvinna. Därför var jag med på möten och blev sedan ordförande i Falkenbergs Filmstudio. Tycker man om något så får man ju kämpa för det, och se till att det finns kvar, i detta fall handlade det om att visning av kvalitetsfilm skulle finnas kvar. Men som sagt, jag gillar att titta på film helt enkelt, och det är därför jag är med i föreningen. Om du skulle få välja ett biominne som var särskilt starkt, vad skulle det då vara? Det finns så himla många bra filmer som verkligen berört en och etsat sig fast i minnet. Men när jag var yngre var det filmer med Clint Eastwood som lockade och andra actionfilmer. Även Fåglarna av Alfred Hitchcock är ju en favorit, då med den tidens teknik och det var en viss känsla som infann sig hos mig vid den filmen. Men om man ska ta upp en film jag såg relativt nyligen så skulle det vara Återkomsten av regissören Andrej Zvjagintsev. Den handlar om två pojkar och hur de reagerar när deras pappa kommer hem igen efter att ha varit borta en stor del av deras liv. Det tyckte jag var en riktigt bra film! Verkligen bra och den har satt spår hos mig. Men jag gillar all typ av film, både den sortens film där man inte behöver reflektera så mycket, och även de filmerna som sätter spår hos en efteråt. Jag funderade på det faktum att majoriteten av medlemmarna i Falkenbergs Filmstudio mest 9

10 består av äldre människor, och endast ett fåtal yngre medlemmar, med mig själv inräknad. Vad tror du det beror på? Ja det är ju väldigt svårt att svara på, men filmerna som vi visar går ju ofta att hitta och se på andra sätt, vilket kanske kan vara en förklaring. Men vissa terminer har vi haft fler yngre medlemmar, men vid nästa termin har de minskat där studier i en annan stad skulle kunna vara en förklaring till detta. Men sedan om biografen här i Falkenberg skulle komma igång igen med en egen lokal och då mer filmvisningar, så skulle det kanske locka fler yngre. Dock får man ju hålla ett visst tidsschema så filmen inte visas mycket senare här än i exempelvis Varberg och Halmstad. En annan yngre intervjuperson som jag talade med berättade för mig att hon har svårt att hålla koll på vad som händer i Falkenberg och vilken plats man ska söka sig till, för att just få reda på detta. Har du några tankar kring det? Vi har ofta diskuterat detta inom föreningen, om hur vi ska nå ut till folk och visa att vi finns. Vi annonserar i bland annat Hallands Nyheter, men då befinner vi oss samtidigt under en utveckling där tidningen börjar försvinna mer och mer, framförallt hos yngre människor. Detta gör ju då att vi tappar dem. Vi har även diskuterat om en hemsida som skulle kunna locka mer folk och göra det lättillgängligt för folk att se vad som händer inom Filmstudion. Vi har ju dock en hemsida, men den heter ju inget i stil med falkenbergs filmstudio.se, utan det är ju en kostnadsfråga. Just nu är vår adress hem.passagen.se/fbgfilm, vilket inte kopplar till Falkenbergs Filmstudio egentligen, men så är det just nu i alla fall. Men det är definitivt en fråga som är viktig, att förbättra hemsidan och att marknadsföra vad som händer i Falkenberg på ett tydligare och bättre sätt. När det gäller biografens framtid i allmänhet, hur tror du det kommer gå för biografens fortlevnad? Tror du folk kommer fortsätta gå på bio även om tekniken ständigt utvecklas? Jag tror biografen påverkas av att man istället kan sitta hemma och titta på film, och tittar man på de storlekar som TV-apparaterna finns i just nu och de hemmabiosystem som finns, så är det säkert vissa som föredrar det. Men att gå på bio är ju speciellt och jag tror att det alltid kommer finnas personer som tycker om att gå på bio, så jag är faktiskt inte så orolig över biografens framtid. Efter att jag tackat Ingmar för sin tid, går vi skilda vägar från Stålboms bageri och kafé, och jag lämnar vårt möte med en bra magkänsla. Det är härligt att få träffa och höra människor som brinner för film och som verkligen vill upprätthålla en sådan verksamhet i en liten stad som Falkenberg. Även glädjen över att få höra optimistiska tankar kring biografens framtid väcker filmentusiasten 10

11 inom mig och gör mig förväntansfull. Och jag inser nu att jag träffat på två olika typer av biobesökare; de som går på bio för det sociala mötet, och biobesökaren som går dit endast för filmens skull. Båda anledningarna är minst lika bra, och det gläder mig att båda typer av biobesökare finns just här. I lilla Falkenberg. Fotomuseet Olympia (bildkälla: sv.wikipedia.org/wiki/fotomuseet_olympia) Bredvid de stora byggnadsställningarna vid bygget av nya lägenheter, finner man ett hus som ser en aning malplacerat ut. Kanske för att det är i en äldre stil och sticker därför ut bland andra nya byggnader och kommande hyreshus. Byggnaden är Fotomuseet Olympia där jag har bestämt träff med Rolf Håkansson som arbetar där, som tillsammans med sin fru har hand om hela ruljansen. Så fort jag kommer in i foajén får jag känslan av att förflyttas i tiden, då jag får syn på biljettdisken som är inglasad och endast en liten lucka är öppen för att man ska kunna ta betalt. Till slut kommer Rolf Håkansson och visar mig in i museet, där design och väggarna är i original från Rolf visar hur man kan skymta ett sträck i väggen, vilket visar på hur det var lutning i rummet för biografen som var här från 1912 till 1953, som de sedan byggde om. Även bioduken i rummet är i original, dock fungerar den inte längre utan man använder en annan duk för filmvisning. Rummet är fullt av kameror ifrån olika tidsåldrar och en av dem har en lapp där det står Maria Larsson, och jag frågar sedan Rolf om det är den svenska filmen Maria Larssons eviga ögonblick som man menar. Rolf visar mig då en filmplansch från filmen, där självaste regissören Jan Troell signerat och tackat Rolf för användningen av hans kameror i filmen. Rolf berättar för mig om hur hans kameror och äldre utrustning ofta används i filmer som utspelar sig i under en annan tid. 11

12 Vi står vid en monter full av filmisar, bilder av äldre filmstjärnor, och majoriteten av kort visar den vackra modellen/sångerskan/skådespelaren Birgitte Bardot. Rolf berättar att många som vet om att Fotomuseet finns här i Falkenberg, brukar fråga honom om han är intresserad av sådana saker som de samlat på sig under åren. Under filmisarna ser jag gamla tablettaskar som en kvinna samlat på sedan hon var liten och hela montern visar på nostalgi. Men det var ju trots allt inte filmisar och alla de mängder av tablettaskar som jag endast var här för, utan för att Fotomuseet förut brukade vara en biograf. Jag frågar Rolf vad han tror om biografen här i Falkenberg idag, om han tror att den kommer att sättas i bruk igen, samt om folk kommer besöka denna? Rolf tar då upp det som är oundvikligt, vilket är utvecklingen av tekniken och att numera laddar folk ner film och annat som de vill se, eller sitter hemma med vänner och tittar på filmen på dvd. När jag frågar om vad han tror lockar folk till biografen menar han att det handlar om det sociala mötet. Även på senare tid har filmvisningar ägt rum på Fotomuseet, framför allt på söndagseftermiddagarna runt klockan 17, då det inte blir för sent för folk att ta sig hem efteråt. Han berättar då för mig hur folk ofta kan komma en timme innan filmen för att dricka kaffe, och helt enkelt bara prata och socialisera. Biografen finns helt enkelt till för att folk ska kunna socialisera och samtidigt njuta av filmvisningen. Förutom att museet rymmer ofantligt mycket historia och kameramodeller i de alla tänkbara former och utseenden, kan folk även komma hit och få hjälp med överföring av gamla inspelade filmer, och få dessa överförda från exempelvis 16 mm film till dvd och VHS- format. Museet har också en samling med bilder från Falkenberg och Falkenbergsbygden och även Falkenbergs profilen Elof Karlssons filmer och kamera finns bevarade här. Efter ett tag sätter vi oss ner och pratar om film i allmänhet, då jag frågar vad Rolf själv har för relation till bio och film, vilket han svarar som tidigare, att det är det sociala mötet som är viktigt när man går på bio. Men han själv har inte direkt någon film som han menar ligger honom varmt om hjärtat, utan menar att han tycker om välgjord film. Han anser att i dagens filmutbud finns det alldeles för många missar, framförallt när det gäller det tekniska. Ofta finns det felklippningar och liknande i filmerna och vi kommer då in på filmskapandet i dag, där film i vissa fall stressas fram vilket framkallar missar i bilden, som fel vinklar och liknande. Jag ställer frågan om det kan vara så att Rolf är lite yrkesskadad, då han håller på med kameror och film i så stor utsträckning, att det är just detta han tittar efter under filmens gång. Detta kan han absolut hålla med om, men menar även att idag görs det sämre film enligt honom, där saker och ting är felaktigt när det gäller tekniken och även där autenticiteten i filmen försvinner. När vi avslutat mötet går jag ut genom dörren, och det känns som om jag gått ut ur en värld och in i 12

13 en annan. Det är otroligt vad mycket historia det finns i Falkenberg och hur tekniken gått framåt när det gäller filmen i allmänhet och jag är lycklig över att äntligen ha fått se vad Fotomuseet Olympia har att bjuda på. Jag känner att detta inte är mitt sista besök på museet, utan ska passa på att gå dit fler gånger. Kanske t.o.m. introducera detta historiska ställe för andra filmentusiaster? Vad Rolf Håkansson än tycker om biografen i Falkenberg och hur relationen till biografen än ser ut, så är det i alla fall trevligt att han bevarar historien om en annan tid i sitt museum, en av Sveriges första landsortsbiografer. Intervju Denna gång behöver jag inte bege mig så långt till intervjuplatsen, utan bara några meter förbi hissen i mitt hyreshus, till dörren längst bort där min bekant Eva Bengtsson bor. Hon och hennes son Erik har vid denna eftermiddag offrat tid till att sitta ned med mig och prata om film, och jag vet sen tidigare att de båda är filmentusiaster. Jag har träffat på dem under filmvisningar på biograf Storan under den tiden då Bio Kontrast höll till på biografen, och båda har även varit med i Falkenbergs Filmstudio. Vi börjar direkt tala om hur tråkigt det är med situationen med Falkenbergs biograf och vi spekulerar över om biografen kommer att komma i bruk i framtiden. Ja, det är väldigt tråkigt att man inte prioriterar biografen. Det är ju rent ut sagt skamligt att vi inte har en biograf här i stan, säger Erik, och Eva och jag kan bara hålla med honom. Det känns tråkigt att de med makten och de som kan påverka inte prioriterar biografen. Samtalet fortsätter och jag för fram tanken om byggnaden, stadsteatern, där biografen har sin visningslokal, och undrar om de tror att en annan större lokal skulle kunna locka fler besökare? Att biografen fick en egen större byggnad, där fler visningar kunde äga rum. Nej, jag tycker ju mycket om den byggnad och lokal som biografen ryms i just nu. Det är en vacker lokal och fungerar bra. Jag vet inte om det hade varit lösningen för Falkenbergs biograf, att skaffa en annan lokal, säger Erik och ser fundersam ut runt soffbordet. Eva nickar och håller med. Jag gillar ju också den nuvarande lokalen, men även den gamla biografen, Storan, där man såg på bio förut. Den lokalen är ju så vacker, menar Eva och får medhåll från Erik. Sen vet jag inte om mer folk skulle gå på bio i Falkenberg om man hade fler lokaler. Det är ju en risk att man tar sig vatten över huvudet med fler dyra lokaler om inte folket kommer, säger Erik. Vi börjar tala om Falkenbergs historia där Fotomuseet Olympia var den första varaktiga biografen i Falkenberg, en av de första landsortsbiograferna i Sverige, där man visade film flera gånger i 13

14 veckan, till dagens situation. Jag tar upp den ekonomiska frågan om digitaliseringen som måste införas för möjligheterna att visa film, men både Eva och Erik får mig även att tänka på ett annat sätt. Det är nog lite farligt att bara låta allt digitaliseras och endast se den nya tekniken, för tänk då om man vill se de gamla filmerna som bara går att titta på genom det analoga, då förlorar man ju bra film. Vart ska man vända sig om man vill se äldre film?, frågar Erik. Den frågan har jag inte tänkt på tidigare och det är klart att det är något viktigt, att kunna bevara och titta på de gamla filmerna. Man vill ha båda delar helt enkelt. Jag påpekar att det är verkligen en kontrast just med att biografen har lagt ner, men samtidigt så har Falkenbergs Filmstudio ökat i medlemsantal, så intresset finns ju. Ja det är tack vare sådana filmklubbar som filmintresserade kan få se lite mer smalare film, och inte bara de amerikanska kommersiella filmerna som annars går på biograferna, menar Eva. Vi kommer in på ämnet Bio Kontrast som fanns tidigare, där man inte behövde vara medlem och bara kunde gå på en filmvisning när det passade. Det är ju lite synd att det inte går längre. Det är ju det som saknas nu, säger Eva. Att man måste köpa medlemskort och att man inte bara kan gå på bio när som helst man känner för det. Det har funnits ett ganska stort bioliv i Falkenberg, vilket märks då vi diskuterar hur Eva gick på biografen Reflex, som var i byggnaden vilket i dag är Pingstkyrkan i Falkenberg. Där visades journalfilmer om olika stora händelser runt om i världen, om kriget och liknande. Det var ju innan TV:n kom, säger Eva. Det är ju efter att televisionen blev populär som biograferna tappade biobesökare. Vad är då deras relation till biobesöket? Varför har exempelvis medlemmarna ökat i Falkenbergs Filmstudio? När jag ställer frågan till dem båda får jag blandade svar. Ja, att gå på bio har ju lite med det sociala att göra, det kan jag tycka, säger Erik. Det är alltid kul att kunna dela en bioupplevelse med någon och kunna diskutera om filmen efteråt. Men jag har inga problem att gå på bio själv om det är film jag verkligen vill se. Jag brukar inte läsa på om filmen innan utan vill gå dit utan några förutfattade meningar, då kan man bara ta in filmen och skapa sig en åsikt om den där och då. Nja, jag tror inte jag tycker riktigt detsamma, säger Eva. Jag är lite av en ensamvarg och gillar gå på bio själv och helt bli uppslukad av filmupplevelsen. Jag behöver inte dela upplevelsen med någon utan jag fokuserar helt på filmen. När man sitter med sådana filmfantaster, är det lätt att börja tala om filmer, vilka man sett och inte, 14

15 samt ge varandra filmtips. Men en fråga som jag skulle vilja diskutera är varför Filmstudion för det mesta består av äldre medlemmar? Varför är det inte fler yngre? De båda tittar på varandra och funderar en stund innan Erik bryter tystnaden. Det kanske har att göra med att de yngre har så mycket i sitt liv, med familj, barn och jobb. Det är ju en stressig vardag och man kanske inte känner att man kan boka varje måndag klockan 19, under hela terminen för att gå på bio. Det är kanske inte det ultimata. Sen är kanske de yngre inte vana att titta på tunga filmer, inflikar Eva. Det händer ju så mycket elände runt om i världen och i vardagen, så att se mer av sådant på film kanske inte är något som lockar. Sen handlar det kanske om att filmen som de yngre är vana vid, den amerikanska kommersiella, har ett högt tempo och tittar man då på en film som har en annan uppbyggnad så tröttnar man. Som en avslutning på vår pratstund frågar jag dem båda om de har ett särskilt biominne, ett sådant som de kommer ihåg var speciellt. Jag märker att denna fråga nog var den svåraste jag ställt under hela intervjun för båda ser fundersamma ut, men jag vänder mig först till Erik med frågan. Alltså, det är ju så många bra filmer man sett, framförallt med Filmstudions visningar. Men jag vet att förra höstens program på Filmstudion var riktigt bra, jag minns att det var tre riktigt bra filmer på rad. Filmerna var Mannen från Le Havre, Nawals Hemlighet och Pojken med cykeln. Sen var det även en annan film från tidigare år på Filmstudion, som jag kommer ihåg mycket väl. Jag tror att det var en turkisk film, och på svenska hette den Honung, med otroligt vackra naturbilder. Det är ett väldigt positivt minne. Jag vänder mig till Eva och frågar henne samma sak efter att hon varit iväg för att hämta programmet från förra årets filmvisningar från Filmstudion. Hon vänder sig mot mig och ler. Jag har ett biominne från när jag var sex år och gick på bio med min pappa, och vi såg Tre små grisar, en Disneyfilm. Det var på en biograf i Göteborg, vid Järntorget låg den minns jag. Jag gick ofta på bio med mina föräldrar. Vi fortsätter prata biominnen, där jag själv bidrar med mina egna guldkorn och det känns inte som en intervjusituation utan mer som tre vänner som sitter och pratar om sitt stora intresse, sin passion, nämligen att titta på film. Den ena filmtiteln efter den andra läser jag i mina anteckningar och inser att jag har en hel del filmtips att ta itu med på min fritid, vilket gör mig glad och förväntansfull. 15

16 Vad känner då Falkenbergsborna för biografen, och vad är deras relation till att gå på bio? Beviset på att intresset är stort för att gå på bio och se film är som tidigare nämnts, det stora antalet medlemmar i Falkenbergs Filmstudio där man bara blivit fler och fler. Men genom intervjuer märker jag ändå att en vanligt fast biograf är ett måste för Falkenbergsborna, men hur den ska se ut och vart den ska befinna sig, är det många spridda åsikter om. Precis som några av mina intervjupersoner beskrivit så är det ett stressigt samhälle vi lever i, där man ska hinna med både det ena och det andra, vilket gör det svårt för folk att hinna till filmvisningarna varje måndag klockan 19 på Folkets Hus. Det blir förhinder och man önskar att det hade funnits en biograf lite närmre, där man kunde gå och se film när det passade in i ens egen vardag, men det valet har inte Falkenbergsborna i dagens läge. Något som också är intressant och lika viktigt, är att introducera ungdomarna till filmens värld och kanske ge dem chansen att få se på bio i sin egen hemstad. Givetvis ska man inte glömma hur Filmstudion i Falkenberg även säljer medlemskort till yngre för ett billigare pris, men det är ju som man konstaterat mest den äldre generationen som vistas till störts del på filmvisningarna. En annan faktor som är viktig i detta sammanhang är att den kommersiella amerikanska filmen är ett starkt förekommande fenomen i vår filmvärld idag och kommer säkerligen vara detta under lång tid framöver. På grund av att denna typen av film cirkulerar i så hög grad, är det därmed den film som folk ser på allra mest, vilket också gör att Falkenbergs ungdomar inte är ett undantag, utan detta är den film som man är mest bekant med. Därför måste både en förening som Falkenbergs Filmstudio finnas till, där man kan få möjlighet att se en annan typ av film som skiljer sig från den typiska mainstream - filmen, men samtidigt behövs även en film som de yngre är uppvuxna med och bekanta med för att fylla biosalongen. Min erfarenhet av filmen kommer även från min uppväxt där man sett filmer som Die Hard, men jag har även fått en del erfarenhet från mina filmstudier på Högskolan i Halmstad, där jag fått se en viss typ av film som jag även varit främmande för. Genom dessa studier har jag kunnat uppskatta både en smalare typ av film men även den så kallade kommersiella filmen, där jag får handlingen och filmens budskap serverat till mig utan att behöva reflektera över det ytterligare. Denna erfarenhet har inte alla människor, och kan därför inte ta till sig den typ av film, därför behöver man ett annat alternativ för dem. 16

17 Man ska också komma ihåg att man kan endast spekulera över hur framtiden för biografen i Falkenberg kan tänkas bli, och man kan inte heller med säkerhet veta att man kommer fylla biosalongen, även om en del ändringar görs. Man får även tänka på att Falkenberg är en liten stad med runt invånare inom Falkenbergs kommun, ( där yngre ofta flyttar till andra städer för att studera och liknande. Finns det sedan inga aktiviteter för yngre människor förutom sportaktiviteter så stannar man inte heller kvar. Men vi måste få en fast biograf i Falkenberg för det önskas av invånarna! Biografen är viktig Trots att tekniken utvecklas ständigt så är det en speciell känsla som infinner sig hos biobesökarna när de går in i en biograf. Doften av popcorn, de röda sammetsstolarna och den enorma skärmen som breder ut sig längst fram vid de främre raderna. Det är inte samma sak som att sitta hemma framför TV:n och se på film, utan det infinner sig andra känslor på en biograf. Känslorna som beskrivs här har även beskrivits av människorna jag träffat och pratat med, där biografen är en speciell plats för en speciell upplevelse. Man får en gemensam upplevelse med de andra i salongen, och det uppstår en viss gemenskap där man ser på samma film samtidigt. Vad som även är tydligt genom mina intervjuer är hur människor har olika sätt att se på biografens roll i allmänhet. Vissa anser att biografen endast är ett socialt möte, där man absolut inte går ensam utan vill gå med en vän eller flera, för att på så sätt kunna dela upplevelsen med någon. Andra känner inte det kravet att ha med sig en vän för att kunna uppleva biografens atmosfär eller filmens handling på bättre sätt, utan kan även i vissa fall föredra att gå på bio ensam för just filmupplevelsens skull. Det finns även den biobesökaren som kan gå dit för båda anledningarna, men vad som framförallt är viktigt att poängtera är att dessa båda typer av biobesökare finns just här. I lilla Falkenberg, och man måste kunna tillgodose båda besökarnas behov. Går jag till mig själv och mina tankar kring biografen i Falkenberg så tror jag att antalet biobesökare kommer att öka om biografen kan digitaliseras och visa filmer på det sätt som andra städer gör. Och samtidigt finns tillgång till kvalitetsfilm genom Falkenbergs Filmstudio för att uppfylla även de behoven. Men om inte digitaliseringen kommer infinna sig inom en snar framtid, kanske en annan tillfällig lösning skulle kunna fungera, som att exempelvis visa gamla klassiker på Falkenbergs biograf, vilket var ett förslag som fanns med i Falkenbergs Posten (18 april, v 16, 2013, 17

18 ). I krönikan När projektorn står still, skriver Simon Henry, bosatt i Falkenberg, att hans dröm hade varit att få se filmen Lost in Translation på den stora duken på en vardagskväll, där han betalat ett billigt pris för att se denna film. Han menar också att det är tråkigt att vi inte tar vara på den lokal vi har på Stadsteatern i Falkenberg och att de folkvalda borde agera. Detta förslag är väldigt intressant och jag kan bara hålla med om att det hade varit kul att få se gamla klassiker på den stora bioduken, men samtidigt för ett rimligt pris. Kanske man hade kunnat skapa temakvällar, med temat på exempelvis fransk film och ändra tema från gång till gång? Detta skulle kanske kunna vara något för Falkenbergs invånare? Men jag måste återigen betona hur viktigt det är att de yngre får en plats att se på film och hur man måste tillfredsställa fler behov hos invånarna. Man måste satsa på de yngre för att hålla dem kvar i staden och för att kunna locka hit fler, genom bra utbud och en bra biograf. Frågan är just som många redan ställt, vad de med makten vill prioritera. Hur som helst så känner jag mig glad för jag vet att det finns mängder av filmälskare i denna lilla stad, och genom deras vilja, åsikter och påverkan så kanske man kan göra prioriteringar för biografen, för jag kan lova att denna platsen är viktig. Länge leve bion! Mari Andersson Studerar på Kultur-, kommunikation, och administrationsprogrammet på Högskolan i Halmstad. Har gjort sin praktik på Kultur i Halland- Film under april månad