Uppföljningssamtal i familjehemsvården

Transkript

1 Uppföljningssamtal i familjehemsvården Peter Westlund Anette Gladher

2 Uppföljningssamtal i familjehemsvården 2013 Författarna och IFO nätverk IFO nätverk Halmstad kommun, Kalmar kommun, Karlskrona kommun, Kristianstad kommun och Växjö kommun. Helene Sjöblom Andersson, Christina Claesson, Anette Gladher och Elsie Sjöö. Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering förbjuden utöver vad som avtalats mellan upphovsrättsorganisationer och högskolor enligt upphovsrättslagen. ISBN Tryck Psilanders Grafiska, Karlskrona 2

3 Innehåll 5 Förord 7 Bakgrund och syfte - Socialnämndens ansvar 10 Våra metoder och erfarenheter - Genomförande - Implementering 15 Det salutogena synsättet - Hetereostas - Den salutogena idén 24 KASAM-teorin - Kasam som mått och metod 28 Begriplighet 31 Hanterbarhet 34 Meningsfullhet - Komponenternas inre samband - Simon 15 år - Våra reflektioner 3

4 43 Anknytning och närhet - Roger 10 år 55 Trygghet och Känsla av sammanhang - Trygg och stark Kasam - Svag Kasam och otryggt undvikande - Rigid Kasam 60 Att Informera, Planera och Följa vården - Fler exempel på metodens användbarhet - Märta 11 år 67 Handledning - Tolkning av Kasam och Barn-Kasam 70 Litteratur 71 Bilagor - Kasam-formuläret - Barn-Kasam - Jag-i-centrum-tavlan 4

5 Förord IFO nätverk är ett väletablerat samarbete mellan individ- och familjeomsorgerna i Halmstad, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad och Växjö. Nätverket bildades år 1994 för att genom erfarenhetsutbyte, systematiska jämförelser och gemensamma utvecklingsprojekt pröva olika metoder för kvalitetsutveckling och på sikt förbättra socialtjänstens arbete. Arbetet med vårt projekt som gått under namnet familjehemsplacerade barns känsla av sammanhang har pågått under många år. Arbetet har bedrivits av socialarbetare som huvudsakligen arbetat inom familjehemsvården. Det har inte alltid varit lätt att skapa tid och utrymme för detta arbete, men vi har stretat på och nu är delstudie nummer två såväl genomförd som dokumenterad. Vår förhoppning är nu att vi genom denna dokumentation ska kunna sprida kunskapen om ett nytt perspektiv och en ny metod avseende uppföljningssamtal i familjehemsvården. Vi hoppas på att detta kan vara ett bidrag till att placerade barn ska få utökade möjligheter till delaktighet och inflytande över sin situation. Placerade barn och ungdomar befinner sig i en specifik och många gånger utsatt livssituation, deras möjligheter till delaktighet och inflytande är ofta begränsade till av socialtjänstens anvisade möten. Dessa mötens innehåll är ofta på förhand bestämda av vuxnas agendor, exempelvis familjehem, socialsekreterare, skola eller biologiska föräldrar. Inte alltför sällan är sammanhangen problemorienterade och fokus är många gånger den unges bekymmer och individuella situation, vilket gör att den unge objektifieras istället för att vara ett agerande subjekt. Vuxna har också en tendens att underskatta barn och ungdomars förmåga att ge uttryck för sina åsikter. Vuxenvärlden vill ofta i all välmening skydda barn från deltagande i sammanhang som vuxna betecknar som obehagliga och skadliga för barnen. Svåra samtal som faktiskt ofta handlar om barnen själva, deras närstående och deras situation vill man undanhålla dem. Svårigheten ligger nog ofta hos de vuxna och deras oförmåga att handskas med att barn och unga far illa. Genom att ha ett annat fokus och låta barnen själva vara aktörer med tilltro till dem om att de själva besitter kunskap om sin situation så lyfts deras eget perspektiv och deras kunskap om de egna livsvillkoren blir en viktig kunskapskälla för planering och uppföljning av den vård de får. Metoden bidrar till en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten och till nytta för brukaren som inom den sociala barnavården är just barn och unga. Metoden bidrar också till ett erkännande av barn som viktiga aktörer. Metoden syftar även till 5

6 att om den används kontinuerligt och systematiskt att man kan ta tillvara barns erfarenheter och synpunkter som ett verktyg för verksamhetsutveckling och på så sätt att mäta kvalité och effekt av den vård som ges. Det är många som har bistått oss under detta arbete. Först och främst vill jag tacka mina kollegor Helene Sjöblom Andersson, Elsie Sjöö och Christina Claesson för den spännande resa vi gjort tillsammans mot målet att finna ut en salutogen metod att använda i familjehemsvården. Vi står också i stor tacksamhet till alla de familjehemsplacerade barn som vågat och velat vara med när vi har testat vårt intervjumaterial och också gett oss ovärderlig feedback. Ett stort tack vill jag också rikta till Peter Westlund som i egenskap av sakkunnig och metodstöd stått för bearbetning av materialet och skriftlig dokumentation, utan din medverkan hade aldrig denna skrift aldrig kommit till. Anette Gladher 6

7 Bakgrund och syfte Socialtjänsten i landets kommuner har till uppgift att noga och omsorgsfullt följa den vård som barn och ungdomar ges i familjehemmen. Som ett led i detta ansvar har Nätverk IFO alltsedan 2006 bedrivit ett projekt avseende socialsekreterarnas uppföljningssamtal med barn placerade i familjehem. Projektets syfte är att genom en tydlig struktur på samtalen stärka barnens och ungdomarnas möjligheter att vara delaktiga i sin egen vård. Uppföljningsmötet är deras forum. Det ska ge barnet/den unge en reell möjlighet att påverka sin livssituation och socialtjänsten kunskap om de placerade barnen och ungdomarnas känsla av sammanhang, anknytning och trygghet. För att barnet/den unge ska få den vård som han eller hon är i behov av är det av största vikt att svagheter och brister i vården upptäcks tidigt och åtgärdas. Som det har visat sig stämmer våra ambitioner mycket väl med hur Socialstyrelsen har kommit att uttrycka socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem. Socialnämndens ansvar Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende, SOFS 2012:11 (S) framgår enligt 7 kap. 1 att Socialnämnden ska inledningsvis samt, om det behövs, återkommande informera barnet eller den unge om grunderna för placeringen. Han eller hon ska även informeras om sina rättigheter i förhållande till familjehemmet. Barnet eller den unge bör informeras om vilka rättigheter han eller hon har i fråga om att - vara delaktig i planeringen av vården - ta del av journalanteckningar - tala enskilt med företrädare för nämnden och - framföra synpunkter och klagomål till nämnden Och enligt 7 kap. 2 att Socialnämnden ska verka för att ett barn eller en ung person som är placerad i ett familjehem och hans eller hennes vårdnadshavare deltar i arbetet med att 7

8 upprätta, följa upp och vid behov revidera den genomförandeplan som ska upprättas enligt 11 kap. 3 andra stycket socialtjänstlagen. Samt enligt 7 kap. 3 att det Av genomförandeplanen ska framgå vilka åtgärder som planeras för att barnet eller den unge - ska få lämplig utbildning i förskola eller skola - ska få sina behov av hälso- och sjukvård och tandvård tillgodosedda och - vid behov ska få stöd i umgänget med föräldrar, syskon och andra närstående Och enligt 5 kap. 1 b SoF att Barnet eller den unge bör besökas av en socialsekreterare minst fyra gånger per år. Yngre barn samt barn och unga som nyligen har placerats kan behöva tätare kontakt. Ett samtal med ett barn eller en ung person bör föras under sådana former att det underlättar för honom eller henne att beskriva sin situation. Under samtalet bör efterfrågas om barnet eller den unge upplever att hon eller han - får vård som är meningsfull - har en trygg och utvecklande relation till dem som genomför vården - vistas i en säker och stimulerande miljö - har kamrater och fritidsaktiviteter - har en väl fungerande kontakt med vårdnadshavare och andra närstående - får hjälp med skolarbetet - trivs i förskolan eller skolan - vid behov får tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård 8

9 Vi menar oss ha funnit en bra metod för att genomföra dessa samtal. Vår metod är utprövad i samarbete med praktiker i flera kommuner och den vilar i erkänd teori om barns anknytning, trygghet och känsla av sammanhang. 9

10 Våra metoder och erfarenheter Vår metod för uppföljning består av tre delar; ett livsfrågeformulär, Jag-icentrum-tavlan och samtal. Samtalet är den röda tråden genom hela uppföljningen. Samtalet ger barnet/den unge möjligheter att reflektera och resonera sig fram till sina svar. Samtalet bidrar till att siffror och figurer får ett kvalitativt innehåll och att angelägna frågor blir synliga. Tillvägagångssättet med de tre delarna gagnar barnets delaktighet och inflytande. Arbetssättet harmonierar med de skärpningar i lagstiftningen som kommit under senare år om barns delaktighet i beslut som rör dem och med essensen i barnkonventionen samt med BBIC (barns behov i centrum), detta ställer tydliga krav på de vuxna runt barnet. Vi har bedrivit utvecklingsarbetet i två steg. I det första steget (pilotstudie 1) riktade vi oss till placerade barn och ungdomar som är 12 år och äldre. Då använde vi ett livsfrågeformulär som har utvecklats av Aaron Antonovsky och finns beskrivet i boken Hälsans Mysterium. Formuläret består av 29 frågor och varje fråga har sju svarsalternativ enligt en glidande skala. Det ger information om barnet/den unges känsla av sammanhang och byggs upp av tre komponenter; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Instrumentet är utprövat och använt i Sverige av ett flertal forskare och i olika sammanhang. Frågorna är allmängiltiga och inte specifikt utformade för barn och ungdomar i familjehem. Se bilaga 1. I ett andra steg (pilotstudie 2) och för att nå de yngre barnen använde vi BarnKasam (CSOC Childrens Sense of Coherence) också omnämnt som Hur mår jag? BarnKasam är utvecklat av professor Malka Margalit vid universitetet i Tel Aviv och översatt till svenska år 2008 av Martin Olsson vid Familjeform i Lund. Några få studier har gjorts med BarnKasam under svenska förhållanden. Kunskaperna från dessa har visat att materialet lämpar sig bäst för barn mellan år. Om man ska använda det för yngre barn bör samtalsledaren underlätta för och vägleda barnet vid ifyllandet av formuläret. Vi valde således att göra om skalan för BarnKasam och inskränkte svarsalternativen från sju till fyra samt översatte siffrorna till smile-gubbar ( ) med olika humöruttryck. Genom att visualisera en känslostämning antog vi att det skulle underlätta för barnen att svara på frågorna. Vi hade också med oss erfarenheter från den första delstudien, där yngre och barn med begåvningshandikapp hade svårigheter med sifferskalan och dess nyanser. Se bilaga 2. 10

11 I båda delstudierna har vi utöver KASAM-formulären använt oss av Jag-icentrum-tavlan. En modifierad nätverkskarta. Modifieringen består framförallt av att vi inte på förhand bestämmer inom vilka områden barnet ska nämna för denne betydelsefulla personer. Jag-i-centrum-tavlan innehåller således inga på förhand bestämda svarsområden typ familj, släkt, skola, vänner etcetera. Tavlan utgörs av ett antal ringar med svarspersonen i den innersta ringen. Han eller hon har ombetts att fylla i tavlan med för honom eller henne viktiga personer. Ju viktigare desto närmare den innersta cirkeln. Se bilaga 3. Vi menar att Jag-i-centrum-tavlan kan ge information om barnet/den unges nätverk. Men också om känslomässig närhet, anknytning och eller avstånd till olika personer samt i vad mån nätverket kan bidra till att skapa trygghet för barnet/den unge. Inte minst i kombination med det efterföljande samtalet, då barnet/den unge och handläggaren gemensamt går igenom, tolkar och reflekterar kring svaren. Samtalet bidrar till att självskattningen får ett kvalitativt innehåll. Det skapar sammanhang och är en förutsättning för att familjehemsvården ska kunna göra vidare planeringar kring barnet/den unge, tillföra resurser och stärka känslan av sammanhang. Samtalet tillsammans med KASAM-formuläret och Jag-i-centrum-tavlan syftar till att socialsekreteraren ska kunna förstå barnet såsom barnet förstår sig själv och sitt sammanhang. Vi är angelägna om att det arbetssätt som vi utvecklat och nu prövat i två pilotstudier för placerade barn och ungdomar ska utgå från de placerade barnens berättelser och att det är deras perspektiv och tolkning som ska gälla. Arbetssättet bygger på att barnen och ungdomarna involveras i analysen av sina egna svar. Vår ambition har varit att utveckla redskap som är så tydliga och begripliga för de placerade barnen och ungdomarna att arbetssättet i sig bidrar till att skapa begriplighet. Metoden är dessutom enkel att implementera och genomföra för socialsekreterarna i det vardagliga arbetet med uppföljningar av familjehemplacerade barn. Arbetssättet ger kunskap såväl på individnivå som på aggregerad nivå. Analys på individnivå visar var och hur insatser bör utformas för det enskilda barnet. Med självsvarsinstrumentet finns möjligheter att skapa statistik på gruppnivå. Det blir också möjligt att lägga till ytterligare analysnivåer då populationen blivit större och att göra jämförelser mellan kommuner. Söka mönster och strukturer som kan generera ny kunskap, och som i sin tur kan visa på behov av såväl annorlunda arbetssätt som andra insatser av mer generell karaktär. På sikt kommer det också att finnas möjligheter till longitudinella undersökningar 11

12 som följer känslan av sammanhang och anknytningen över tid hos barn och unga som lever i familjehem. Genomförande För att pröva de tre metoderna rekryterade vi familjehemplacerade barn från Kalmar, Karlskrona och Kristianstad. I ett första steg riktade vi oss till äldre barn och ungdomar, från år 12 och uppåt. I steg 2 avgränsade vi oss till barn mellan 5 och 12 år. Vi menar att den undre åldersgränsen bör dras vid 5 år, då det krävs kognitiv förmåga motsvarande förskoleklass för att barnet ska kunna förstå det material vi använder. Ett andra krav var att barnet skulle ha varit i sitt nuvarande familjehem under minst ett år. Studie 2 kom att omfatta 22 strategiskt utvalda barn, 9 flickor och 13 pojkar. Vi informerade barn, familjehem och vårdnadshavare om syftet och vad ett deltagande skulle innebära. För deltagande krävdes att alla parter gav sitt samtycke. Studien genomfördes av projektets arbetsgrupp och intervjuerna fördelades så att barn och intervjuare var obekanta för varandra. Vi ville verkligen testa metodens styrkor och svagheter. Barnens deltagande var givetvis frivilligt. De fick information om att svaren och samtalen inte skulle föras vidare till vårdnadshavare, familjehem och eller handläggande socialsekreterare. Barnen fick ta del av sina resultat samt delta i ett reflekterande samtal kring dessa med sin intervjuare. Allt individrelaterat material destruerades därefter. De 22 barnen har genomgående tyckt att det varit roligt att arbeta med materialet och de har varit mycket fokuserade på uppgiften. Barnen har känt sig bekväma med smile-gubbarna, då detta är figurer som de är bekanta med genom skolans utvecklingssamtal och genom eget mobilanvändande. Barnen valde olika strategier för genomförandet och var oftast mycket klara över hur de ville göra. En del barn gjorde självskattningen helt själva, andra ville att samtalsledaren skulle läsa högt varpå barnet ringade in vilken smile-gubbe som var lämpligt svar. Ytterligare andra ville läsa högt och att samtalsledaren skulle läsa frågan för dem ännu en gång. Något barn tog hjälp av ett syskon för att få ordning på de personer hon ville ha med i tavlan. För de flesta tog genomförandet en timme. Man kan anta att det tar något mindre tid i reguljär verksamhet, eftersom det redan finns en etablerad relation mellan socialsekreterare och barn. 12

13 Pilotprojekten har lärt oss att barn från cirka fem år och uppåt kan besvara frågorna i KASAM-formuläret och att de kan fylla i Jag-i-centrum-tavlan. De båda instrumenten stärker barnen och ungdomarnas möjligheter till delaktighet och underlättar uppföljningssamtalen. Barnen/de unga kommer till tals inte bara genom sina svar, utan också genom att svaren tolkas gemensamt med socialsekreteraren och läggs till grund för de efterföljande samtalen. Vår erfarenhet är att barnets upplevelser av närhet och tillhörighet blir tydliga. Vi får möjlighet att se in i barnets värld ur dess eget perspektiv. Metoden har gett oss ett sätt att sätta barnet i centrum. Barnet blir huvudrollsinnehavare genom sin berättelse. Metoderna lyfter fram kunskaper och känslor som barnet har. Vi menar att detta stärker barnens självförtroende och hjälper dem att förstå sina sammanhang och behärska sin livssituation. Barnen behöver tillgång till och förmåga att relatera till såväl ursprungsfamilj som familjehem. Barns känsla av sammanhang och anknytning har betydelse både för deras identitetsutveckling och för deras känslo- och beteendemässiga utveckling. Många barn och ungdomar som lever i ett familjehem har behov av en högre grad av stabilitet och trygghet i sin livssituation. Det ifyllda KASAM-formuläret, Jag-i-centrum-tavlan och alla samtal har givit oss en möjlighet att se vad vi bör göra för att stärka barnet/den unges känsla av sammanhang och möjligheter till anknytning. Implementering I ett nästa steg ska metoden integreras mer generellt i familjehemsvårdens uppföljningssamtal med barn och ungdomar. För att underlätta den processen har nätverkskommunerna valt att ta fram en skrift om KASAM-teorin, dess salutogena bas och nära kopplingar till anknytningsteorin och BBIC. Förhoppningen är att en kort, översiktlig och pedagogiskt disponerad kunskapssammanställning tillsammans med en handledning ska underlätta implementeringen av metoden i uppföljningssamtalen. Skriften inleds med att vi i nästföljande kapitel går igenom det salutogena synsättet, KASAM-teorin, dess tre komponenter samt anknytningsteorin. Som källor använder vi framför allt Socialstyrelsen (2006), Antonovsky (1991), Westlund (2009) samt Josefsson & Ling (2008 och 2011). Därefter ska vi föra samman KASAM- och anknytningsteorin för att med några fallbeskrivningar visa hur teorierna och bedömningsinstrumenten kan bidra till att både underlätta och förbättra uppföljningssamtalen. Men också hur de kan användas för att följa utvecklingen över tid för ett enskilt barn/en ung person. Avslutningsvis ska 13

14 vi återvända till socialnämndens ansvar för att visa hur detta är genomsyrat av KASAM- och anknytningsteorin. I det förstnämnda fallet indirekt och implicit i det senare direkt och explicit. I bilaga redovisar vi de två KASAM-formulären och Jag-i-centrum-tavlan. I särskild bilaga finns också en handledning till metoden. 14

15 Det salutogena synsättet Salus betyder hälsa och är hälsans gudinna i den romerska mytologin. Genesis är ett grekiskt ord för ursprung och tillblivelse. Till de som önskar en översättning av det salutogena synsättet vill vi föreslå - ett hälsofrämjande synsätt. Vi ska emellertid bevara det ursprungliga begreppet, eftersom översättningen riskerar att skymma sikten och inte uppfatta den radikala innebörden av de salutogena tankegångarna. Det salutogena synsättet handlar om hälsans ursprung och vad som bidrar till att hälsan bevaras och förbättras. Aaron Antonovsky, som är synsättets upphovsman, har liksom andra forskare inom denna tradition ställt sig frågan Hur kommer det sig att vissa människor förmår upprätthålla hälsa trots att de utsätts för svåra påfrestningar? Motsatsen kallas ett patogent synsätt. Då undersöker man vad som orsakar sjukdom och ohälsa. Vad som är sjukdomsframkallande. Forskare som arbetar inom denna tradition ställer sig frågan Hur kommer det sig att vissa människor blir sjuka? Det är den välbekanta och vanliga frågan, som har dominerat inom sjuk- och hälsovården under flera hundra år. Översatt till familjehemsvården kunde vi ställa frågan hur det kommer sig att vissa barn och ungdomar blir aktuella för utredning och placering i familjehem. Det är en fråga om orsaker och vad som har gått förlorat. Den skiljer sig på ett markant sätt från den salutogena frågan som är framåtsyftande, upptagen av kvarvarande resurser och möjligheter. Låt oss exemplifiera. Ett bland flera möjliga svar på den patogena frågan skulle kunna vara fattigdom och socialt arv. Lite mer specificerat kunde svaret lyda så här; ej önskad som barn, utdefinierad i skolan, aldrig insläppt på arbetsmarknaden och som förälder saknas godtagbara förebilder, vilket summerar sig till ett socialt desintegrationssyndrom. Och därmed hög risk för barnet att, efter en utredning, bli omhändertaget av socialtjänsten och placerat i familjehem. Ett annat svar kan formuleras med hjälp av anknytningsteorin och ha en otrygg och desorganiserad anknytning som grundläggande orsak till ett omhändertagande. Ett tredje svar kan formuleras i termer av trauman. Den salutogena frågan handlar om någonting annat. Den handlar om hur det kommer sig att vissa barn och ungdomar, som lever under svåra omständigheter, förmår upprätthålla sin hälsa och klara sig relativt bra i vuxen ålder. Den handlar om de resurser som ändå finns och som tillsammans med olika skyddsfaktorer bidrar till att barnen kan överkomma sina svårigheter. 15

16 Ibland talar vi om en del av dessa barn som maskrosbarn, eftersom de fått en närmast enastående förmåga att motstå svårigheter och påfrestningar. Det salutogena synsättet handlar om processen bort från ohälsa och mot hälsa. Såväl risk- som skyddsfaktorer kan finnas sammankopplade med barnet/den unge, hans eller hennes föräldrar, släktingar, grannar, skolan, vännerna, lokala organisationer, närmiljön och samhället i stort. Om barnet inte klarar skolan, inte får den hjälp han eller hon behöver och inte är motiverad så är skolan en riskfaktor. Om det går bra för barnet i skolan, han eller hon får hjälp och är motiverad så är skolan en skyddsfaktor. Inom individ- och familjeomsorgen kan vi känna igen de båda synsätten såtillvida att det patogena synsättet är förbundet med utredningen, det tillbakablickande perspektivet, orsaker och riskfaktorer med fokus på resurser som saknas och eller gått förlorade. Frågan som då ställs är om omständigheterna är sådana att barnet den unge bör omhändertas. Den utredande socialsekreteraren har till uppgift att ta reda på om omständigheterna i det specifika fallet lever upp till gällande kriterier enligt LVU (och eller SoL). Antingen är svaret ja eller så är det nej. Något mellanläge finns egentligen inte. Det är antingen eller. Kodningen är med andra ord digital. På motsvarande vis känner vi igen det salutogena synsättet som förbundet med planeringen framåt, sökandet efter möjligheter med fokus på kvarvarande resurser och skyddsfaktorer samt frågan hur kontakten med de biologiska föräldrarna ska kunna upprätthållas alldeles oavsett vad som händer i övrigt. Kontakten kan upprätthållas inom ramen för att föräldrarna är vårdnadshavare och eller med någon annan som vårdnadshavare. Svaret beror på en mängd omständigheter som kan vara mer eller mindre preciserade, vilket innebär att kodningen lånar drag av både det ena och det andra. Den är analog. Jämför gärna med ett barn som säger sig ha två mammor. Jag har min mamma här i familjehemmet. Och så har jag min mamma i X-köping. 16

17 En jämförelse mellan de båda synsätten kan i punktform beskrivas på följande sätt; Salutogent synsätt Patogent synsätt Hälsofrämjande fråga Framåtsyftande perspektiv Kvarvarande resurser Möjligheter Planering Skyddsfaktorer Placering Analog kodning Sjukdomsalstrande fråga Tillbakablickande perspektiv Förlorade resurser Orsaker Utredning Riskfaktorer Omhändertagande Digital kodning Figur 1. En jämförelse mellan två synsätt Både det patogena och det salutogena synsättet är hälsoteorier. Det förra definierar hälsa som frånvaro av eller frihet från sjukdom och ohälsa (symtomfrihet). Med en patogen utgångspunkt bygger hälsoarbetet på kunskaper om vad som orsakar ohälsa. Praktiskt hälsoarbete handlar då om att minska ohälsan genom att bota och lindra samt förebygga ohälsa genom hälsoprevention. Detta är också huvudspåret inom hälsoarbetet och ett område som hitintills har dominerats av medicinsk kunskap. Till det andra synsättet hör föreställningen om möjligheter att öka hälsan genom tillskott av hälsa trots sjukdom och ohälsa. Man brukar därför tala om en positiv och en negativ (frihet från sjukdom) hälsoteori. Med den positiva utgångspunkten bygger hälsoarbetet på allt som kan bidra till att skapa hälsa och det är långt mycket mer än medicinsk kunskap. Antonovsky nämner bland annat kärlek, mening, vilja, sociala strukturer och mycket annat. Man talar i detta fall om ett praktiskt hälsofrämjande arbete, hälsopromotion. I den positiva hälsoteorin betraktas hälsa som ett medel och en resurs för barnet/den unge i hennes vardag. Att ha god hälsa är då inte bara ett 17

18 självändamål. Hälso- och sjukvård liksom exempelvis tandvård är något som kan bidra till att barnet/den unge når också andra mål i sitt liv såsom välbefinnande och skälig levnadsnivå. Tankegången ligger helt i linje med biståndsparagrafen i Socialtjänstlagen (SoL). Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att leva ett självständigt liv. I den negativa hälsoteorin betraktas hälsa som ett mål i sig. Där och då uppfattas barn och ungdomar, som antingen friska eller sjuka. Där och då finns inga mellanlägen, varför god hälsa har kommit att uppfattas som liktydigt med att inte vara sjuk. God hälsa i bemärkelsen fri från sjukdom och symptom är det patogena synsättets yttersta mål, varför sjukdom (inom detta synsätt) tenderar att framstå som ett misslyckande. I den positiva hälsoteorin är god hälsa inte ett absolut tillstånd fritt från sjukdom. Här är hälsan och ohälsan relativ. Antonovsky definierade hälsa som ett kontinuum och som ett tillstånd någonstans mellan de båda ytterligheterna av fullständig hälsa och fullständig ohälsa. Det vill säga som att vi har mer eller mindre av hälsa och ohälsa. Hans kodning är analog, varför begreppen hälsa och ohälsa är av karaktären både det ena och det andra. Såsom han såg saken befinner sig vi människor vid varje tillfälle i livet någonstans längs detta kontinuum mellan hälsa och ohälsa. Salutogent hälsoarbete ska i och med detta uppfattas som att försöka åstadkomma en rörelse i riktning mot mera hälsa och bort från ohälsa. Hälsa < >Ohälsa Figur 2. Hälsa som kontinuum Det salutogena synsättet har fokus på barnen och ungdomarnas resurser och möjligheter. Det patogena har fokus på förluster, brister och hinder. De två står emot varandra, samtidigt som de är komplementära. Det ena kan inte ersätta det andra. Risk- och skyddsfaktorer måste integreras liksom omhändertagande och placering. Fokus på ohälsa och förlust är likväl den vanligaste utgångspunkten och lätt igenkännlig, som vad vi bland annat avser med insatser enligt SoL, LVU och HSL. Det vill säga att utreda, diagnosticera och behandla/vårda. Det salutogena synsättet är mer eller mindre eftersatt med fokus på faktisk hälsa, kvarvarande 18

19 resurser och sökandet efter tillskott av hälsa i syfte att underlätta tillvaron för barnet/den unge. Liknande motsättningar mellan att fokusera på problem respektive resurser, att se respektive inte se den enskildes kompetenser finns inom psykologin och pedagogiken samt mellan olika terapeutiska skolor. Ett genomgående drag inom dessa och andra områden är att människors resurser och livets positiva sidor har försummats. För exempelvis var hundrade vetenskaplig artikel om nedstämdhet finns ungefär en om lycka. Forskning om hur vi bygger lycka har fram till dags datum varit sporadisk i jämförelse med forskning om hur vi lindrar depression. Salutogent synsätt Hälsa som medel Positiv hälsoteori Hälsa som kontinuum Underlätta att leva Hälsopromotion Patogent synsätt Hälsa som mål Negativ hälsoteori Hälsa som frihet från sjukdom Bota, lindra och trösta Hälsoprevention Figur 3. Fortsatta jämförelser Hetereostas Antonovsky argumenterade för att vi är utsatta för två, ständigt pågående hälsoprocesser. Den ena är uppbyggande mot ökad hälsa den andra nedbrytande mot ökad ohälsa. Antonovsky kallade detta för ett filosofiskt antagande om heterostas, oordning till skillnad från det patogena antagandet om jämvikt, homeostas. Vi är, menade Antonovsky, ständigt utsatta för stressorer som vi inte har några automatiska svar på, men måste svara på instrumentellt och känslomässigt. Uppgiften är till sin karaktär dubbel. För barn och ungdomar som växer upp under svåra förhållanden är det uppenbart så. Anknytningsteorin handlar om just detta. Vi ska inom kort återkomma till den. Antonovsky var försiktig med att använda begreppsparet sjukt och friskt. Han definierade inte heller hälsa, utan använde sig av en metafor; hälsa som 19

20 kontinuum. Men om vi tillåter oss att använda begreppsparet sjukt/friskt så blir den salutogena formuleringen att vi samtidigt är både sjuka och friska. Det vill säga, även hos den som är svårt drabbad av ohälsa finns alltid något som är friskt. Med Antonovsky kan vi också förstå att det är stor skillnad mellan att vara sjuk och att ha en sjukdom. I det ena fallet intresserar vi oss för sjukdomen och dess följder i det andra fallet intresserar vi oss för människan, hennes livssituation och sjukdom. Ett barn kan ha problem, utan att vara ett problem. Säger vi att barnet är problemet, så tenderar det salutogena perspektivet att gå förlorat. Vi tänker kanske framför allt på hur nära till hands detta ligger när man delar in barn och ungdomar i miljö- och beteendefall. De så kallade miljöfallen har ett problem. Det är uppenbart också av benämningen. Men hur förhåller det sig med beteendefallen, där problemet är beteendet? Frågan är om barnet/den unge har problem med sitt beteende eller är ett problem till följd av sitt beteende. Skillnaden är väsentlig. Inte minst för hur vi uppfattar möjligheterna att hjälpa barnet/den unge. Den salutogena idén Det hälsoförebyggande, patogena arbetet utgår, som vi redan konstaterat, ifrån kunskaper om människors sjukdomar, symtom och riskfaktorer för ohälsa och sjukdom. Det hälsofrämjande, salutogena arbetet utgår på motsvarande vis ifrån kunskaper om människors resurser och skyddsfaktorer för hälsa. Det omfattar hela människan och hennes sammanhang. Det innebär bland mycket annat en föreställning om att hälsa påverkas och skapas, där människor är verksamma samt att människor måste få delta och ha möjlighet att påverka de faktorer, som har betydelse för deras hälsa. I det salutogena perspektivet är hälsa en långsiktig process, inte ett resultat. Vad som mera exakt avses med människans sammanhang får avgöras praktiskt från fall till fall. Någon avgränsning måste dock alltid göras. Lämpligt kan vara ett arenatänkande och exempelvis en avgränsning till barnet och den unges familj/närstående, skola/förskola, nätverk, fritidsaktiviteter eller på något annat vis som bedöms vara lämpligt i det specifika fallet. En ofta återkommande fråga har varit och är om avgränsningen ska göras i förehållande till barnets biologiska föräldrar eller inte. Det finns starka belägg för att barn och ungdomar far illa om arenan avgränsas så att de biologiska föräldrarna exkluderas. Men det finns också de som hävdar motsatsen. Att inkludera respektive exkludera biologiska föräldrar i familjehemsvården är ett exempel på vad som avses med ett arenatänkande. Forskningen och lagstiftningen stödjer ett inkluderande. 20

21 Sammanfattningsvis kan vi nu säga att den salutogena idén är en idé om hälsa, som en resurs i barnen och de ungas vardagsliv och som ett kontinuum, men också som en process. Det är en idé om hälsans ursprung och om svårigheter och förluster som en del av människans existensvillkor. Men det är också en idé om att vi ständigt är utsatta för stressorer och stimuli samt att barn och ungdomar måste få möjlighet att påverka de faktorer, som har betydelse för deras hälsa. Det är en idé om delaktighet och problemhantering och att vi kan lära av dem som förmår upprätthålla sin hälsa, trots att de är utsatta för svåra påfrestningar. Salutogent synsätt Hälsofrämjande fråga Framåtsyftande perspektiv Kvarvarande resurser Möjligheter Planering Skyddsfaktorer Maskrosbarn Placering Hälsa som medel Hälsa som kontinuum Underlätta att leva Positiv hälsoteori Analog kodning Promotion Heterostas Helhet Personen med sjukdom Patogent synsätt Sjukdomsalstrande fråga Tillbakablickande perspektiv Förlorade resurser Orsaker Utredning Riskfaktorer Socialt arv (negativt) Omhändertagande Hälsa som mål Hälsa som frihet från sjukdom Bota, lindra och trösta Negativ hälsoteori Digital kodning Prevention Homeostas Delaspekter Sjukdomens etiologi Figur 4. En utvidgad jämförelse 21

22 Av uppställningen i figur 4 kan vi se att det salutogena tankegångarna har många likheter med kunskapsgrunden i BBIC och tanken att barn utvecklas i samspel med och påverkas av sina föräldrar och sin omgivning. BBIC kan illustreras med en triangel, där utgångspunkten är barnets behov i relation till föräldrarnas förmåga och faktorer i familj och miljö. Dessa förmågor och faktorer kan uppfattas som patogena riskfaktorer och eller som salutogena skyddsfaktorer. Figur 5. BBIC-triangeln När Antonovsky utvecklade sitt perspektiv förde han samman de positiva skyddsfaktorerna och kallade dem generella motståndsresurser. Hans tanke var att de skapar livserfarenheter som bidrar till att skapa och upprätthålla en stark känsla av sammanhang. De andra faktorerna gav han namnet generella motståndsbrister. De förväntas sänka känslan av sammanhang. Vi uppfattar KASAM som en indikator om än inte ett mått på kunskapsgrunden i BBIC. 22

23 KASAM-teorin Svaret på den salutogena frågan hur det kommer sig att vissa barn och ungdomar förmår upprätthålla hälsa trots att de är utsatta för svåra påfrestningar är - en stark känsla av sammanhang. Med en stark känsla av sammanhang (KASAM) följer hög sannolikhet för att ett barn/en ungdom ska kunna upprätthålla sin hälsa även om han eller hon är utsatt för påfrestningar. En stark KASAM skyddar mot ångest, depression, utbrändhet och känslor av hopplöshet. Det är en resurs för att hantera sammanbrott i familjen, personlig utsatthet, övergrepp och utnyttjande samt negativa familjehändelser överlag. Med en stark KASAM följer en hälsosammare livsstil och bättre förmåga att hantera stress. En stark KASAM är korrelerad till psykisk hälsa och livskvalitet. En person med stark KASAM är mer benägen att välja den mest lämpliga strategin för att möta de svårigheter hon eller han har ställts inför. Han eller hon är proaktiv, flexibel och har ett problemlösande förhållningssätt till sina svårigheter. En person med stark KASAM har tillgång till motståndsresurser och copingstrategier, men också känslor som är fokuserade och kopplade till mål. Känslorna motiverar till att söka resurser, bemästra svårigheter och lösa problem. Fokuserade känslor skapar en motivationell bas för att se påfrestningar som utmaningar och att agera. Barn och ungdomar med stark KASAM har alltid ett försprång. Så är inte fallet om känslan av sammanhang är svag. Med svag KASAM följer en rörelse mot ökad ohälsa. En person som har en svag känsla av sammanhang saknar i mångt och mycket motståndsresurser. Han eller hon har stora svårigheter att bemästra påfrestningar. En person med svag KASAM är reaktiv och starkt beroende av sin omgivning. Han eller hon förväntar sig kaos och kommer med stor sannolikhet att ge upp inför svårigheter. Hans eller hennes känslor är diffusa, paralyserande och de aktiverar försvar av olika slag. För ett exempel läs vår beskrivning av Kurdo. För tydlighetens skull vill vi lägga till att barn och ungdomar med stark KASAM kan låta känslorna komma upp till ytan och ge uttryck för dem. På så vis blir det lättare att handskas både med det instrumentella problemet och känslomässiga problemet. En viktig iakttagelse handlar således om att en stark KASAM hör ihop med fokuserade och medvetna känslor som uppmanar till handling, medan en svag KASAM hör ihop med paralyserande och omedvetna känslor som tenderar att ta över. Inte sällan på så vis att en ung peson med svag KASAM skyller på andra och annat medan personer med stark KASAM tror 23

24 att problemen kan ordnas och förstås. De har förmåga att förvandla kaos till ordning och klarhet. Läs gärna om Oskar. Att ha en stark KASAM är emellertid inte detsamma som att ha en särskild strategi eller stil för att bemästra svårigheter. Barn och ungdomar med en stark KASAM finner och lyckas mobilisera de mest lämpliga motståndsresurserna. KASAM är en resurs, inte en coping-/eller bemästringsstrategi. KASAM innehåller tre komponenter begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Tillsammans utgör de kärnan i svaret på den salutogena frågan. Vi ska strax gå igenom hur Antonovsky kom att definiera de tre komponenterna och hur de kan bidra till att stärka respektive försvaga känslan av sammanhang. Men först vill vi med en sammanställning visa vad som, enligt Antonovsky, kännetecknar en person med stark respektive svag KASAM. Stark KASAM Mening Engagemang Drivkraft Livslust Struktur Ordning Kontroll Förutsägbarhet Trygghet Lagombelastning Svag KASAM Meningslöshet Ointresse Håglöshet Uppgivenhet Kaos Oro Rädsla Hjälplöshet Otrygghet Överbelastning eller Resursöverskott Figur 6. Kännetecknande för personer med stark respektive svag KASAM 24

25 Sammanställningen ska läsas som en påminnelse om att ett barn och eller en ung person måste kunna förstå olika situationer, finna det meningsfullt att hantera dem och tro att han eller hon kan hantera dem för att uppnå en stark känsla av sammanhang. Men den ska också läsas som en påminnelse om att stark respektive svag KASAM utgör ytterligheter. I verkligheten rör vi oss mellan dessa poler med dragning åt det ena eller det andra hållet. Barn och ungdomar som växer upp under svåra omständigheter utvecklar sannolikt inte en stark KASAM. Det ligger snarare i sakens natur att deras KASAM försvagas allteftersom de möter nya nederlagsupplevelser. Livet som sådant tenderar att beröva dem en stark KASAM. En rimlig hypotes kan således vara att ett nyligen omhändertaget barn och en ung person som placeras i ett familjehem har en låg känsla av sammanhang. Kopplat till detta kan vi hysa förhoppningen att placeringen som sådan ska bidra till att stärka barnet/den unges känsla av sammanhang. Över tid bör KASAM stiga. Om så inte sker finns det anledning att vidta åtgärder, som kan bidra till att stärka barnet/den unges känsla av sammanhang. Kasam som mått och metod Nätverk IFO har för avsikt att använda KASAM som en metod i familjehemsvården. I samband med att socialsekreterare gör hembesök ombeds placerade barn och ungdomar att skatta sin känsla av sammanhang genom att besvara KASAM-formulärets frågor. Äldre barn och ungdomar besvarar Antonovskys ursprungliga formulär bestående av 29 frågor med 7 svarsalternativ (se bilaga 1). Yngre barn och ungdomar med nedsatt kognitiv förmåga besvarar ett formulär med 16 frågor och där de fyra svarsalternativen består av smile-gubbar (se bilaga 2). Barn och ungdomar som får höga poäng i samband med dessa skattningar bedöms ha en stark känsla av sammanhang. Barn och ungdomar som får låga poäng bedöms ha en svag KASAM. De har förmodligen stora svårigheter i sin livssituation. Antonovsky preciserade aldrig vad han ansåg vara svag respektive stark KASAM. Möjligen hänger detta samman med hans syn på hälsa som ett kontinuum. Bland de forskare som följt i hans spår och använt KASAMformuläret finns lite olika bedömningar. Vi har valt att tala om en stark KASAM när poängsumman för 29-formuläret överstiger 160 poäng respektive 43 poäng i BarnKasam med fyra svarsalternativ. På motsvarande vis talar vi om svag KASAM när summan är lägre än 120 respektive 33 poäng. Viktigt att komma ihåg är att någon absolut brytpunkt mellan stark och svag inte existerar. Och än 25

26 viktigare är frågan i vad mån familjehemsvården kan finna vägar för att stärka de placerade barnen och ungdomarnas känsla av sammanhang. 29-formuläret 16-formuläret Figur 7. Stark respektive svag Kasam 26

27 Begriplighet Begriplighet är en kognitiv komponent, som syftar på i vilken utsträckning barn och ungdomar upplever inre och yttre stimuli som förnuftsmässigt gripbara som ordnad, sammanhängande, strukturerad och tydlig information snarare än som brus. Det är en upplevelse av att förstå sig själv, sin omgivning och tillvaro samt att vara förstådd. Begriplighet kan handla om att känna till sina rättigheter, veta varför man bor i ett familjehem och i just detta. Begriplighet kan handla om att förstå varför mamma och pappa gör som de gör och att förstå sina egna känslor - varför man är ledsen, förtvivlad, sorgsen eller glad. Men också att förstå andras känslor. Det kan handla om att begripa sig på familjehemsföräldrarna och deras sätt att leva och vara. Begriplighet kan handla om att känna till och veta vad som står i vård- och genomförandeplan. Hur det är tänkt, vad som är sagt om framtiden, umgänge med de egna föräldrarna och mycket annat såsom livet i skolan med lärare, regler och kamrater. Och det kan handla om i vad mån man känner sig sedd, hörd, lyssnad till och bekräftad. Till sist handlar begriplighet också om vem man är och om den egna identiteten. Begripligheten är beroende av barnen och ungdomarnas kognitiva, kommunikativa och emotionella förmågor. Men också av deras erfarenheter, det liv de lever och har levt. Begriplighet är en läroprocess, som i huvudsak refererar bakåt i tiden, till vad barnen och ungdomarna har varit med om och lärt. Till deras i vid mening samlade erfarenheter och kunskaper. Med begriplighet följer struktur, ordning, kontroll, förutsägbarhet, trygghet och möjlighet att fatta kloka beslut. Men också tillfredsställelse, stolthet, själsfrid, belåtenhet och andra positiva känslor för det förflutna. Barn och ungdomar som saknar begriplighet kan känna sig övergivna och utanför. De kan uppleva tillvaron som osammanhängande och kaotisk. När vi människor inte förstår och inte uppfattar oss förstådda blir vi oroliga, rädda och onödigt hjälplösa. Begripligheten har två sidor. En instrumentell och en känslomässig. De hänger samman på så vis att med begriplighet följer känslor som är fokuserade, medvetna och handlingspåkallande. På motsvarande vis går diffusa och paralyserande känslor hand i hand med svag begriplighet. I figur 8 visar vi med två exempel vad det kan innebära att sakna respektive att ha begriplighet. Och vi visar med en rörelse mot höger vad det kan innebära att erövra begriplighet. 27

28 Begriplighet Kaos Struktur Oro Ordning Rädsla Kontroll Hjälplöshet Otrygghet Förutsägbarhet Trygghet Figur 8. Några exempel på begriplighetens betydelse Begripligheten kan stärkas genom information, kunskap, kommunikation och bekräftelse. Information kan bidra till kontroll och trygghet. Det kan exempelvis handla om att få reda på vart man ska vända sig för att få hjälp, att informeras om vad som står i lagar, att medverka till ett beslut och delta i en utredning, men också om mycket annat. Informationen kan vara verbal och eller icke verbal. Den verbala kan vara skriftlig och eller muntlig. Icke verbal information förmedlas genom bilder, miljöer och kroppsspråk, men också genom de erfarenheter barnen och ungdomarna gör under livets gång. Sak samma med bekräftelse. Att bli lyssnad på kan vara bekräftande i sig. Personer med en stark KASAM betraktar information som en potentiell motståndsresurs. De söker information när den kan vara användbar och avstår om den förväntas bidra till överbelastning. På liknande sätt förhåller det sig förmodligen med kunskap. Formellt lärande i skolan är en oerhört viktig väg till kunskap även om en mycket stor del av det vi uppfattar som kunskap förvärvas informellt i vardagen och inte sällan som sidoeffekter av andra aktiviteter. Kommunikation betyder ordagrant att göra gemensamt, att dela värld och förståelse. Det kan innebära att barn och unga får möta vuxna som förmår lyssna, sätter sig in i deras världar och praktiserar ett jag-stödjande förhållningssätt. En kompetent socialsekreterare har oerhörda möjligheter att i ett uppföljningssamtal bidra till struktur, tydlighet och trygghet genom att stärka barnet/den unges begriplighet. Det visar inte minst Susanna Alakoski i sin självbiografi OKTOBER I FATTIGSVERIGE genom att återge mötet med den socialsekreterare som frågade den unga Susanna, Vad ska du bli? (som vore det självklart att jag kunde skaffa mig ett yrke). 28

29 Hanterbarhet Hanterbarhet är en handlingsinriktad komponent och en upplevelse av att, genom tillgång till egna och andras resurser, kunna möta de krav, som olika situationer ställer. Frågan om en situation är hanterbar eller inte är starkt kopplad till nuet. Det är i nuet som barnet/den unge kan påverka sin situation genom olika handlingar. Belastningar Balans = Resurser Figur 9. Lagombelastning som balans Kraven kan handla om skolan, läxor, kamrater, fritidsaktiviteter, mobbning, utsatthet, det egna växandet, familjehemmet och dess regler, föräldrars frånvaro och eller närvaro, separationer, förluster, sjukdom, sorg och trauman. Och de kan handla om matvanor, hygien, motion, sömn och annat som har betydelse för det egna hälsotillståndet. Men också om mycket annat. Den viktiga frågan är om barnet/den unge har tillgång till de resurser som krävs för att hantera de situationer som han eller hon ställs inför. Ett barn eller en ung person som har hanterbarhet kommer inte att uppfatta sig som ett offer för olika omständigheter, eftersom det då råder balans mellan de belastningar han eller hon är utsatt för och de resurser, som står till förfogande i detta nu. Hanterbarhet förutsätter ofta begriplighet. Det underlättar att veta vad och hur man skall göra för att kunna hantera en uppkommen situation. Förutom förståelse och färdigheter kan det krävas många andra resurser såsom fysisk styrka, motorisk förmåga, psykisk uthållighet, god syn och hörsel, bra hjälpmedel, råd och stöd av andra, assistans och en miljö som underlättar. Om en situation är hanterbar eller inte är även beroende av att barnet/den unge kan, vill, vågar och får använda sina egna och andras resurser. Och av svårighetsgraden på den uppgift eller aktivitet som skall hanteras. Att räcka till, att klara och kunna hantera olika situationer visar sig som positiva känslor i nuet; glädje, entusiasm, lugn, livsmod, glatt humör och flow. Obalans kan handla såväl om att vara utsatt för alltför stora belastningar, som att ha ett överskott av resurser, vilka inte tas till vara. 29

30 I det ena fallet, vid överbelastning och när uppgifter är oss övermäktiga, svarar många barn och unga med negativ stress, frustration, uppgivenhet och inte sällan med ett utåtagerande beteende. Och omvänt med ett överskott av resurser som inte tas till vara - följer passivitet, nedstämdhet och på sikt både inlärd hjälplöshet och depression. Ju mindre man gör desto lättare är det att uppfatta sig själv som hjälplös. Belastning Överbelastning Negativ stress Frustration Uppgivenhet/utåtagerande Resursöverskott Passivitet Nedstämdhet Inlärd hjälplöshet Depression Figur 10. Följder av obalans När belastningarna är alltför stora bör barnen och de unga tillföras resurser så att de får bättre möjligheter att klara vardagslivets aktiviteter, såväl praktiska som sociala, psykologiska och andliga. Men det kan också vara så att belastningarna bör reduceras, att obalans kompenseras och eller att barnet/den unge befrias från påfrestningarna i sig. Och omvänt när barn och unga har resurser som inte tas till vara krävs nya utmaningar. Då kan det vara dags att höja ambitionsnivån och erbjuda en intressantare miljö. Men det kan också handla om att barnen/ungdomarna tillåts och stimuleras till att ta sig an nya uppgifter. Utöver tillåtelse och stimulans kan det krävas ett mer eller mindre omfattande motivationsarbete inte minst efter en lång period av inaktivitet för att barn och unga ska ta tillvara de resurser de faktiskt har. 30

31 Figur 11. Området för balans och lagombelastning En placering i ett familjehem kan vara det lämpliga svaret på såväl överbelastning som passivisering, men en placering kan också bidra till överbelastning och eller passivisering beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Ett uppföljningssamtal måste kunna visa hur det förhåller sig i varje specifikt fall. 31

32 Meningsfullhet Meningsfullhet är en motiverande komponent och en upplevelse av mening i livet. När ett barn eller en ung person med hög grad av meningsfullhet möter svårigheter betraktar hon eller han åtminstone en del av dessa som utmaningar värda att satsa energi och engagemang på. En god självkänsla är grunden. Barnet/den unge visar vilja, ögon som lyser, närvaro, drivkraft och livslust. Det meningsfulla pekar vanligen framåt, mot något vi vill uppnå eller åstadkomma. Familjehemsvårdens barn och ungdomar saknar ofta något att se framemot, någonting som driver dem och som de längtar till. De har allt som oftast berövats sin meningsfullhet. En strävan till meningsfullhet är ofta sammankopplad med mål, syften och visioner, som kan skilja sig starkt mellan olika barn och ungdomar. Likafullt finns ett litet antal livsområden, som ofta går igen och som är meningsskapande för de många. Antonovsky nämnde specifikt fyra livsområden som har bäring för barn och unga. Gemenskap och tillhörighet Sysselsättning och aktivitet Kontakt med inre känslor Existentiella tankar Till dessa fyra kommer vårt behov av att vara delaktiga och engagerade. Flertalet uppfattar det nog som meningsfullt att få vara med och bestämma över sin vård. Vi vill så långt vi kan medverka aktivt och ha ansvar. Vi får dock inte tappa bort att det finns fler motiv för delaktighet än engagemang. Delaktighet är ett sätt att involvera barnet/den unges kunskap och anpassa vården till hans eller hennes situation. Delaktigheten kan villkoras, gränssättas och förenas med information, men dess betydelse kan inte trollas bort. Utöver de tre nämnda motiven; engagemang, kunskap och anpassning finns ett fjärde delaktigheten är hälsofrämjande i sig. Delaktighet är därför också ett vitalt inslag i den positiva hälsoteorin. BBIC nämner än fler skäl för delaktighet. Förutom lagmässiga och ideologiska nämns de pragmatiska och terapeutiska skälen som i mångt och mycket handlar om att beslut och planer blir bättre genom delaktighet. Härutöver nämns etiska och filosofiska skäl. De handlar främst om att reducera obalans i 32

33 makt mellan barn och vuxna och om att barnens synpunkter måste värdesättas, om det nu är så att vuxenvärlden värdesätter barnens välfärd. Sysselsättning och aktiviteter kan handla om att barnet/den unge värdesätter skolan, arbete, litteratur, ridning, fotboll, tennis, musik, friidrott, ishockey, motorcross, bowling, musik, dans, gymnastik, resor och eller andra aktiviteter. Det kan vara ett intresse som tagits upp efter placeringen i ett familjehem, men det duger inte med vad som helst. Vi talar om ett specifikt intresse, inte om ett allmänt intresse för aktivitet. För en del barn och ungdomar kan meningsfullheten handla om funderingar kring livet och döden, oundvikliga misslyckanden, tillkortakommanden, konflikter, identitet, existentiell ensamhet och isolering. Detta existentiella intresse kan visa sig som ett intresse för att skriva, måla, musicera men framför allt för att samtala. Intresseområdet som sådant gränsar mot frågor om vem eller vilka man hör ihop med och varthän man är på väg i livet. Några kan ha intresse och glädje av att skriva om det egna livet och att med eller utan hjälp av andra skapa sin livsberättelse. Det gäller kanske bara ett fåtal, medan alla barn och ungdomar är upptagna av sin tillhörighet, vilka de hör ihop med, känner gemenskap med, trivs med, gärna umgås med och knyter an till. Utöver människor - levande och döda - kan de räkna in husdjur till denna krets av viktiga personer som kan vara stor eller liten, tät eller spridd. I projektet försöker vi fånga in de viktiga personerna med hjälp av Jag-i-centrum-tavlan. En pojke ritar in sin pappa i Finland. Han är viktig för pojken även om de bara träffas under en vecka var sommar. Och som pojken säger Vi har samma näsa. Barn och unga som inte anser sig ha något att leva för och någon att leva med upplever inte bara meningslöshet, utan också tomhet. De kan vara ointresserade av i stort sett allt, håglösa, uppgivna och i det närmaste helt oförmögna till engagemang. Och omvänt med mening följer drivkraft, engagemang, lust till livet, optimism, hopp, tro, tillit och andra positiva känslor inför framtiden. 33

34 Meningsfullhet Mening Engagemang Drivkraft Livslust Meningslöshet Ointresse Håglöshet Uppgivenhet Figur 11. Meningsfullhetens betydelse Barnen och de ungas möjligheter till meningsfullhet kan stärkas på många olika sätt. Mycket konkret handlar det om en bra skola eller förskola, om rätt aktiviteter i förhållande till barnet/den unges intressen och uppfattningar, samt vad som är subjektivt meningsfullt för honom eller henne. Det handlar om i vad mån socialtjänsten och familjehemmet arbetar för att barnen och de unga ska få möjlighet att bestämma och vara delaktiga i sin egen vård. Och det handlar om deras möjligheter att leva i gemenskap med andra människor. Barn bryr sig om sina föräldrar oavsett vilka de är och hur de är. De är på gott och ont förbundna med dem. För barnet/den unge kan det vara av stort värde att få tala om mamma och pappa, att få höra berättelser om dem och att ha tillgång till vuxna som bjuder in till riktiga samtal. Utsatta barn har många funderingar, inte minst om sin egen skuld till varför livet har blivit som det blivit. De kan behöva avlastning och någon som förmår härbärgera deras känslor. Vanligt är också att barn och ungdomar intar en rigid hållning till sina föräldrar och vårdare. De kan ta starkt avstånd, alternativt idealisera dem. I detta sammanhang skiljer Antonovsky mellan en rigid och en stark känsla av sammanhang. Till en stark KASAM hör ett starkt själv och en fast identitet, medan personer med ett svagt själv och en svag identitet naturligt kommer att ha en svag KASAM om det inte är så att de kan klamra sig fast vid en viss identitet för att lindra den ångest som hänger samman med att självet är svagt. En sådan person skulle kunna ha höga värden på meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet, men inget som helst utrymme för förändringar. 34

35 När vi skriver detta dyker en liten flicka upp i vårt minne. Hon var placerad i ett familjehem, medan pappan satt i fängelse och mamman vistades på ett behandlingshem för psykiskt sjuka missbrukare. Flickan hade tagit avstånd från båda sina föräldrar och idealiserade sitt familjehem. Hennes högsta önskan var att krypa in i familjehemsmammans mage och komma ut som en riktig Nilsson. Några år senare sökte hon sina rötter och ville återupprätta kontakten med sina föräldrar. Hennes känsla av sammanhang undersöktes aldrig i det projekt hon kom att ingå i. Men om så hade gjorts bör hon ha haft mycket höga värden som en följd av att hon tagit ställning för familjehemmet och mer eller mindre förnekade existensen av sina biologiska föräldrar. För oss utgör hon ett gott exempel på vad som avses med en rigid KASAM. Observera att det kan vara precis tvärtom, att barnet/den unge håller fast vid sina föräldrar och inte tillåter sig att knyta an till familjehemmet såsom i vår berättelse om Tilda. Komponenternas inre samband Antonovsky funderade mycket över de dynamiska sambanden mellan de tre komponenterna och ställde upp en tabell, som det kan vara bra att känna till. Enligt denna är meningsfullheten den viktigaste komponenten av de tre och ofta en förutsättning för begriplighet, som i sin tur kan vara en förutsättning för hanterbarhet. Utan meningsfullhet blir hanterbarheten kortsiktig. Begriplighet kan å andra sidan bidra till meningsfullhet och ibland vara en förutsättning för meningsfullhet, men rent generellt anses meningsfullhet ha en överordnad betydelse för känslan av sammanhang. Den fungerar som dragkraft för de övriga två. Förutom stabila förhållanden karakteriserade av hög respektive låg KASAM pekade Antonovsky på omständigheter som är mycket ovanliga och de där det föreligger en press mot ökade respektive minskad KASAM. De senare är av största intresse för oss. 35

36 Typ Meningsfullhet Begriplighet Hanterbarhet Prediktion 1 Hög Hög Hög Stabil 2 Hög Låg Hög Ovanlig 3 Hög Hög Låg Press uppåt 4 Hög Låg Låg Press uppåt 5 Låg Hög Hög Press nedåt 6 Låg Hög Låg Press nedåt 7 Låg Låg Hög Ovanlig 8 Låg Låg Låg Stabil Figur 12. Dynamiska samband mellan komponenterna i KASAM De åtta typerna summerar sig till två huvudsakliga mönster; Utvecklingen går mot ökad ohälsa typ 5 och 6 (samt 8), vilket vi tankemässigt kopplar samman med omhändertagandet och barnet/den unges första tid i ett familjehem Utvecklingen går mot ökad hälsa typ 3 och 4 (samt 1). Om så sker skulle detta kunna tolkas som att en placering har varit/är lyckosam. Om inte måste något göras. I båda fallen har uppföljningen gett oss god vägledning inför vad vi bör göra! Simon 15 år Dags för uppföljning. Simon har under sina år i familjehem haft flera olika socialsekreterare. Inför mötet idag har Simon själv tagit i kontakt med mig och berättat att han har något att prata om som är angeläget för honom. Vi har bestämt att vi börjar uppföljningsmötet med att Simon, hans syster och deras mamma är med. Efter det ska Simon och jag träffas själva för ett enskilt samtal. 36

37 Simon har sagt att han inte vill att familjehemmet är med på uppföljningsmötet. Simon är 15 år och placerad i familjehem sedan många år tillbaka. Simon vill flytta hem till sin mamma. Simon bor i samma familjehem som sin storasyster Malin. Vi ses hos mig på socialkontoret. Simon berättar med hjälp av sin mamma och syster att han inte längre vill bo kvar i familjehemmet. Simon säger att han har försökt att säga det till sina socialsekreterare flera gånger under årens lopp. Simons mamma bekräftar honom i detta och säger att även hon har pratat med socialsekreterarna om detta. Simons mamma säger att det har varit svårt för henne eftersom hon inte har varit säker på om hon skulle klara av att ha Simon hemma hos sig. Simons mamma säger att varför hon nu bestämt sig för att det är möjligt att ta hem Simon beror på att han är så ledsen och verkligen vill bort från familjehemmet. Simon och jag träffas efter det gemensamma mötet ensamma. Samtalet vi ska ha handlar om Simons önskan att flytta hem till sin mamma. Simon beskriver att han under flera års tid har velat flytta hem till sin mamma och aldrig förstått varför han inte har fått göra det. Simons mamma har också sagt att hon vill att han ska flytta hem till henne. Simon är besviken över att han inte har blivit lyssnad på och menar att han flera gånger har berättat att han inte trivs i familjehemmet och att de är elaka mot honom. Simon kan räkna upp flera händelser där han har blivit kränkt och illa behandlad. Simon känner att andra vuxna inte har trott på honom. Simon säger att det har varit tur för honom att hans storasyster har bott i samma familjehem. Malin har förstått honom och tröstat när han har varit ledsen och känt sig illa behandlad. Simon säger att han har blivit anklagad för att ha ljugit om hur han har det i familjehemmet. Simon upplever att han aldrig har tillhört familjehemmet. De har inte gett honom tillåtelse att ta hem kompisar utan att fråga. Mat har han varit tvungen att fråga om han får ta. Hemma hos mamma kan han bara öppna kylskåpet och ta vad han vill ha utan att be om lov. Simon har aldrig fått skjuts till skolan eller aktiviteter utan fått gå eller cykla. Ibland har han ringt mamma som har kört honom när hon har känt sig tillräckligt frisk. Simon tror att han skulle ha det mycket bättre hemma hos sin mamma för hon tycker om honom på riktigt. 37

38 Simon vet att mamma är sjuk och inte orkar så mycket, men Simon är säker på att det kommer att gå ändå, bara han slipper bo i familjehemmet. Simon säger att mamma aldrig straffar honom när han har gjort något fel. Ibland när han har blivit sjuk i skolan har han ringt till sin mamma som då har kommit och hämtat honom. Simon säger att familjehemmet har förbjudit honom att ringa till dem när de är på sina arbeten. Simon trivs inte i skolan och förklarar att det inte går bra för honom. Han kommer inte överens med vissa lärare och de förstår inte att han har det jobbigt. Simon säger att han får mycket skäll av familjehemmet och att de tvingar honom att ägna nästan hela sin fritid till skolarbete. Simon ser inte det som att de försöker hjälpa och stödja honom utan att de mest hotar och tvingar honom till att lära sig saker. Han har fått höra att han är lat och dum. Simon tycker att både skolan och familjehemmet inte förstår honom. Simon pratar mycket med kuratorn på skolan om dessa saker och berättar att han har försökt prata också med andra vuxna om hur han har det, men inte blivit tagen på allvar. Simon tror inte att det kommer att kunna bli bättre. Förut spelade Simon pingis på sin fritid men gör inte det längre, eftersom han inte fick hjälp med att ta sig till träningen utan var tvungen att cykla dit. Simon säger att han inte har så många kompisar längre och det beror på att han är tvungen att lägga så mycket tid på att läsa läxor. Han anser att familjehemmet hittar på extra läxor till honom när han egentligen inte har några. Simon är undrande kring varför hans familjehem är familjehem eftersom de inte verkar tycka om honom. Simon tycker inte om familjehemmet och är helt säker på att han aldrig skulle sakna dem om han inte bodde där. Simon säger att han känner sig omtyckt av sin mamma och att hans storasyster bryr sig om honom. Simon tror också att hans äldre halvbror Jimmy som bor i Gävle skulle tycka om honom om de bara kunde träffas och lära känna varandra lite bättre. Jimmy har också vuxit upp i familjehem, men ett helt annat. Jimmy är 10 år äldre än Simon, har jobb och en sambo. Simon har hälsat på honom en gång tillsammans med sin mamma för tre år sedan. Simon har kontakt med honom på face book. Simon längtar efter sin pappa. De har inte träffats på länge. De brukar ses några gånger per år. Simon vet att varken mamma eller familjehemmet tycker om hans pappa. De säger att Simons pappa är som en tonåring och inte kan ta hand om barn. Simon säger att han har roligt när han och pappa ses. De brukar 38

39 hyra filmer och äta chips. Simon tycker att det är bra att han och pappa är intresserade av samma sorts filmer (action). Simon tror att han skulle kunna träffa sin pappa oftare om han bodde hos sin mamma. Simon säger att mamma har sagt till honom att hon inte har några pengar och att han inte kommer att kunna få lika fina kläder om han bor hos henne och att han kommer att få hjälpa till hemma. Hon har också sagt att hon inte kommer att kunna hjälpa honom med matten i skolan eftersom hon själv inte fick betyg i det ämnet i nian. Simon menar att det inte gör någonting. Simon säger att han vet inte vad han ska ta sig till. Simons tillvaro är med hans egna ord ett helvete och Simon har inget hopp om att det ska lösa sig. Simon tycker själv att han har försökt alla tillgängliga vägar. Han har pratat med sin mamma, socialsekreterare, lärare och kurator utan att de förändringar han önskar har inträffat. Simon har inte någon kunskap om varför han bor i familjehem. Det budskap han får av sin mamma är att hon vill att han ska bo hos henne, medan familjehemmet säger att mamma inte kan ta hand om honom. Socialsekreterarna säger att han är frivilligt placerad och att mamma bestämmer om han ska flytta hem, men att det inte är lämpligt just nu. Skolan säger att han behöver stöd och hjälp, familjehemmet säger att de ger honom stöd och hjälp, men Simon själv känner att han inte klarar av skolan. Simon har inga nära vänner eller någon meningsfull fritid. Simon förlitar sig på sin syster när han är ledsen och sin mamma ibland. Våra reflektioner Simons tillvaro är inte hanterbar. Skolan utsätter honom för långt större påfrestningar än han tycks ha resurser att klara av. Skolan och familjehemmet menar sig stödja Simon genom att tillföra stödresurser och hjälp med läxläsning. Simon uppfattar det inte så snarare tvärtom som att de utsätter för än större belastningar och ökar gapet mellan resurser och belastningar. Som Simon uppfattar saken är såväl skolan som familjehemmet riskfaktorer snarare än skyddsfaktorer. Simon är frustrerad, uppgiven och utsatt för negativ stress. Han hinner varken med fritidsintressen eller kamrater. Simon ger många exempel på att han känner sig otrygg, orolig och hjälplös till följd av att han inte förstår varför han är placerad i familjehem och i just detta familjehem. Han får inga svar på sina frågor, känner sig inte betrodd och anklagad för att ha ljugit. Han uppger också att han inte får ta kontakt med sina 39

40 familjehemsföräldrar när de är på sitt arbete. Kort sagt Simons begriplighet behöver förstärkas i en mängd olika avseenden. Simon berättar också om omständigheter som tyder på att han inte känner sig delaktig i beslut och planer som rör hans vård. Han känner inte tillhörighet till familjehemmet. Simon saknar vänner, utövar inga intressen och upplever skolan som meningslös. Han framstår i mötet och genom sin egen berättelse som uppgiven och håglös. Simon vet inte vad han ska ta sig till. Långt mer paralyserad än fokuserad. En sak vet han dock Simon vill flytta från familjehemmet. Han förmår inte leva upp till vad familjehemmet och skolan kräver av honom. KASAM-formuläret och samtalet har tydliggjort hur Simon känner, tänker och vad han vill. Nu behöver han hjälp med att finna en lösning som kan bära framåt och som är värd att tro på. Att flytta hem till mamma är den enda väg han kan se. Nu måste de vuxna och socialtjänsten hjälpa honom att komma vidare. Att flytta hem till mamma är inte lösningen på Simons problem även om det framstår som så för honom. Något måste göras, men vad? 40

41 Anknytning och närhet Utöver KASAM-teorin har vi tagit avstamp i anknytningsteorin. Vi menar att frågan om anknytning är central för de familjehemplacerade barnen och ungdomarna. Barn kan inte låta bli att knyta an till sina vårdare. Att ett barn knutit an till sin vårdare säger emellertid ingenting om dennes lämplighet. Att upptäcka när något inte fungerar i anknytning och samspel är svårt. Det är mycket som ryms inom normalutvecklingen och gränsen till det som kan betraktas som avvikande utveckling är ofta diffus. Detta gäller i synnerhet för små barn. Därför är det av särskild vikt att socialtjänsten utvecklar metoder och handlingsstrategier för att tidigt upptäcka brister i anknytningen. När ett barn eller en ung person placeras i familjehem därför att det finns brister i omsorg, anknytning och samspel är det viktigt att insatsen kompletterar och inte ersätter föräldern. Barnet har rätt att behålla såväl sitt ursprung som att få möjlighet att integrera familjehemmet i sitt närverk. Ett sätt att få en indikation på om barnet har en trygg anknytning eller inte är att använda Jag-i-centrum-tavlan. Med tavlans hjälp får barnet möjlighet att redogöra för sin upplevelse av betydelsefulla andra personer och vilken närhet barnet känner till dessa. Anknytningsteorin tillkom som en följd av att den brittiske läkaren och barnpsykiatrikern John Bowlby fick i uppdrag av WHO att undersöka hur det kom sig att föräldralösa barn placerade på barnhem mådde dåligt, blev deprimerade och dog. Det var en typiskt patogen fråga. Bowlby, som fick sitt uppdrag i direkt anslutning till andra världskrigets slut, besökte ett stort antal barnhem och kunde förvissa sig om att barnhemsbarnen fick sina primära behov tillgodosedda, men också att det var något som saknades. Han kunde så småningom visa att barnen drabbades av psykiska problem därför att de saknade närhet. Barn har ett biologiskt behov av varaktig närhet till ett litet antal vuxna, hävdade Bowlby. Utan den närheten kan vi människor inte lära oss att hantera tankar och känslor, då riskerar vi att bli sjuka psykiskt och fysiskt. Barn föds, menade Bowlby, med en urstark drift att försöka komma nära sina vuxna beskyddare och med en förmåga att anpassa sitt sätt att vara till sina föräldrars sätt att fungera. Han beskrev det som att barn behöver en trygg bas, att lämna och ständigt återvända till. Barnet knyter an till den vuxne som i sin tur binder barnet till sig. Ju större tillgång vi har till våra föräldrars närhet och 41

42 beskydd, desto lättare har vi att utvecklas till trygga människor och desto lättare kommer vi att ha för att skapa nära relationer som vuxna. Anknytningsteorin ingår i BBIC som ett komplement till utvecklingsekologin tillsammans med teorier om kritiska perioder i barns utveckling, risk- och skyddsfaktorer samt olika teorier om sårbarhet och motståndskraft. Se återigen BBICs triangel. Figur 13. BBIC-triangeln Bowlby liksom Antonovsky kodade analogt, vilket innebär att barn och ungdomar kan vara mer eller mindre trygga. Det är en gradfråga och en glidande skala, inte en fråga om antingen eller. Bowlby gav upphov till en klassifikation av anknytningstyper, där den trygga anknytningen ligger mittemellan två ytterligheter. I den ena ytterändan har vi barn som är otrygga och undvikande. Det är barn som i samspel med sina föräldrar har lärt sig att om de visar känslomässiga behov så riskerar de att avvisas av sina föräldrar. Då minskar möjligheten till närhet. Undvikandet är barnens strategi för att skapa närhet. Vi kan uttrycka det som att dessa barn blir experter på självkontroll. De anpassar sig efter föräldrarna, gör sig osynliga samt döljer de känslor och behov som föräldrarna inte står ut med. Allt för att inte bli avvisade. Barnen kan till och med framstå som välanpassade och självständiga, men är i själva verket 42

43 mycket otrygga och oförmögna att hantera sitt känsloliv. De har lärt sig att skapa distans när de i själva verket längtar efter närhet. Andra kan uppfatta dem som avvisande. Figur 14. Anknytningstyper enligt glidande skala I den andra ytterändan har vi de otrygga och ambivalenta barnen. Deras föräldrar är nyckfulla. Ibland engagerar de sig starkt i sina barn andra gånger är de helt upptagna av egna behov. Dessa barn tvingas leva med en ständig oro för att närheten ska tas ifrån dem och de har anpassat sig genom att göra sig klängiga och krävande för att påminna sina föräldrar om att de finns. Genom föräldrarnas nyckfullhet lever barnen med en föreställning om att katastrofen lurar runt hörnet. De litar inte på sina föräldrar, styrs av sina känslor och bär ofta på katastroftankar. De saknar vad Bowlby kallar en trygg bas och har en mycket stark rädsla för att bli övergivna och stora svårigheter att hantera separationer. Utöver dessa tre anknytningstyper finns en fjärde i Bowlbys klassifikation som han kallar otrygg och desorganiserad. Det är egentligen inte en anknytningstyp, utan en frånvaro av fungerande anknytning. Här är barnet/den unge inte bara otrygg. Han eller hon saknar också strategi för närhet. Denna anknytningstyp kan drabba barn och ungdomar med föräldrar som inte förmår tolka barnens signaler, som reagerar med ilska, känslomässig frånvaro och eller rädsla och som i sin tur skrämmer barnen med sina reaktioner. Det kan handla om fysiskt och psykiskt våld, försummelser, missbruk, tidiga separationer, övergrepp med mera. Beteckningen desorganiserad anknytning syftar på att barnet inte kan hitta någon organiserad strategi för att skapa närhet till sina föräldrar. Hur mycket barnen än kämpar så blir föräldrarna inte en trygg bas. Ett utsatt barn har detta till trots inte något val. Det kan inte sluta att söka trygghet. Barnet måste försöka knyta an även till skrämmande föräldrar. En sådan konflikt kan leda till 43

44 svåra relationsstörningar. Det utgör en grogrund för häftigt humör, depressioner, självdestruktivitet, sömn- och relationsproblem. En desorganiserad anknytning leder ofta till att vi får svårigheter med att forma och eller upprätthålla varaktiga relationer. Och det kommer sig av att för dessa barn och ungdomar associerar närhet till svek, separationer och smärta. Närhet framstår för barn och ungdomar med dessa erfarenheter som någonting mycket farligt. Inom familjehemsvården har denna anknytningstyp kommit att uppfattats på två sätt. Dels som att föräldrarna bör ersättas av andra vuxna som barnen kan knyta an till. Och dels som att föräldrarna måste få sådan hjälp att barnen kan knyta an till dem på ett organiserat och tryggt vis. En desorganiserad anknytning kan också uppstå till följd av ett trauma som drabbar barn och ungdomar lite senare i livet. Då talar vi inte om ett anknytningstrauma, utan om ett trauma som slår sönder den trygghet och de strategier som barnet/den unge byggt upp. Det kan leda till samma typ av problem, som vi just nämnt; depression, självdestruktivitet, sömn- och relationsproblem. Det kan kanske vara av intresse att känna till att Antonovskys egen resa tog sin början i en studie som innehöll en stor grupp traumatiserade kvinnor. Han studerade hur israeliska kvinnor i olika etniska grupper anpassat sig till klimakteriet. I en av dessa grupper förenades de judiska kvinnorna av att de suttit i koncentrationsläger under andra världskriget. Flertalet hade inte överkommit sina erfarenheter, traumat förföljde dem flera decennier efteråt. Men Antonovsky fann också att 29 procent i gruppen överlevande från koncentrationsläger bedömdes vara vid tillfredsställande psykisk hälsa. För dem var traumat en livshändelse för de andra en kronisk stressor. Livshändelser är avgränsade till tid och rum och så är dess följder när vi talar om livshändelsestressorer. Kroniska stressorer avser en livssituation, ett tillstånd eller en egenskap som i allt väsentligt präglar en persons liv. Det är så vi ska förstå de trauman som bryter ned uppbyggd och organiserad trygghet. Trauman kan uppstå när vi är med om något som väcker en intensiv rädsla kombinerat med en känsla av hjälplöshet. När vi ställs inför ett hot som vi varken kan fly ifrån eller slåss mot, då riskerar vårt inre skyddssystem att bryta samman. Risken ökar om upplevelsen orsakas av en människa, upprepas över tid och av någon som står oss nära. Vi är tillbaka i övergrepp, förluster, separationer, föräldrars självmord, fysiskt och psykiskt våld, krig och andra 44

45 katastrofer, men med den skillnaden att ju äldre barnet/den unge är desto mer krävs för att bryta ned en välorganiserad trygghet. Sammanfattningsvis vill vi understryka att anknytningsteorin visserligen tillkom som svar på en patogen fråga och att den trots detta hör hemma i den salutogena familjen. Teorin kan svara på frågor Hur det kommer sig att vissa barn, ungdomar och vuxna har lättare än andra att skapa nära relationer? Svaren handlar om trygghet och de för oss tillbaka till frågan i vad mån familjehemsvården kan bidra till att barn och ungdomar får uppleva trygghet och den självkänsla, som krävs för att de ska kunna skapa mening. En mycket rimlig hypotes är att de barn och ungdomar som omhändertas för vård och placeras i familjehem saknar trygghet. En lika rimlig hypotes är att deras anknytning är desorganiserad och i vissa fall organiserat undvikande och möjligen ambivalent. Frågan som ställer sig självt, och som Nätverk IFO har ställt, är i vad mån familjehemsvården förmår stärka barnet/den unges trygghet. Det är också en av de frågor som bör stå i centrum för uppföljningssamtalen. Jag-i-centrum-tavlan kan inte besvara den frågan, men tavlan ger indikationer och vägledning för det fortsatta samtalet. Roger 10 år Roger har bott i sitt familjehem sedan han var två år gammal. Roger har hela tiden bott där tillsammans med sin storebror Jimmy som är tre år äldre. Roger och Jimmy placerades i familjehem med stöd av socialtjänstlagen till följd av att deras biologiska föräldrar brast i omsorgen av dem. Båda föräldrarna har kognitiva svårigheter och svårt att se till att Roger och Jimmy får sina grundläggande behov av mat, sömn, kläder och hälsa tillgodosedda. När Roger kom till familjehemmet kunde han endast gå med stöd och hade mestadels ätit välling. Roger gjorde en snabb utveckling i familjehemmet och är i dag på samma nivå med sina jämnåriga såväl intellektuellt som motoriskt. När Roger började skolan uppmärksammades att han hade svårigheter med koncentration och uthållighet. Familjehemmet initierade då tillsammans med skolan en neuropsykiatrisk utredning. Den konstaterade att Roger har ADHD. Roger medicinerar för detta sedan ett år tillbaka, vilket också har gett honom bättre förutsättningar att klara sin skolgång och liv i övrigt. Roger har ett regelbundet umgänge med sina föräldrar, men sover aldrig över hos dem till följd av att hans föräldrar inte kan hantera det. Inför uppföljningsmötet har jag pratat med familjehemmet i god tid innan mötet om hur det ska gå till och vad vi ska prata om och vad vi ska göra tillsammans. Roger behöver vara väl förberedd inför samtalet eftersom han har 45

46 en neuropsykiatrisk diagnos och även medicinerar för den. Roger har därför själv skrivit ner saker tillsammans med familjehemmet som han vill prata med mig om. Familjehemmet har också berättat för Roger om hur länge vårt stora uppföljningsmöte ska hålla på, cirka 30 min och hur länge jag och Roger ska sitta ner ensamma, ungefär 30 min och att vi ska arbeta med en uppgift ihop. Roger har fått titta på hur Jag-i-centrum-tavlan ser ut och också fått se hur Barn-KASAM gubbarna ser ut. Roger vet att vi ska börja med ett gemensamt möte innan vi har vårt barnsamtal. När jag kommer till familjen välkomnas jag av Roger som blivit hämtad från fritidsklubben lite tidigare, eftersom vi ska träffas. I hemmet finns också familjhemsmamma Helene, familjehemspappa Peter och familjens ena biologiska barn Amanda 17 år och biologisk mamma Birgit och biologisk pappa Georg. Vi fikar tillsammans samtidigt som vi har vårt gemensamma möte. Inför dagens möte finns en dagordning som jag har sammanställt och som alla har bidragit till och som alla har tagit del av på förhand. Helene och Peter har med en punkt som handlar om att det är viktigt att Roger är väl förberedd på vad som ska hända när han ska ha umgänge med Birgit och Georg. Roger är ibland orolig inför umgänget eftersom han inte har fått en bestämd tid när Birgit och Georg kommer och hämtar honom varje söndag och att han heller inte vet vad de ska göra tillsammans. Roger instämmer i detta och tycker att det vore bättre om han själv med hjälp av familjehemmet kunde komma till dem på en bestämd tid och att de söndagen innan kunde bestämma vad de ska göra nästa söndag. Birgit och Georg tycker att det är en bra idé. Birgit säger att det ofta är lite svårt för dem att passa bussar när de ska åka och hämta Roger och att det därför varit svårt att säga en exakt tid. Birgit har en punkt på dagordningen som hänger ihop med umgänget också. Birgit säger att hon och Georg inte har velat bestämma några särskilda aktiviteter eftersom de har lite ont om pengar ibland och inte riktigt vet från gång till gång vad de har råd med. Jag säger att när det gäller medel till aktiviteter kan vi på socialkontoret lösa det genom att Roger själv har med sig pengar till umgänget som täcker kostnader för de aktiviteter som är planerade. Samtliga är nöjda med dessa lösningar. Kvar på dagordningen finns en punkt som Roger tagit med. Roger vill att han ibland har umgänge med sina föräldrar tillsammans med sin storebror. Jimmy har som det ser ut nu umgänge med Birgit och Georg varannan lördag och en kväll varannan onsdag. Skälet till detta är att Birgit och Georg under årens lopp inte har mäktat med att ha ett fungerande och bra umgänge med syskonen samtidigt. Nu har pojkarna blivit äldre och samtliga vid mötet tycker att det kunde vara en god idé att prova detta eftersom både Jimmy och Roger vill detta. Vi bestämmer att Roger kommer med Jimmy på det umgänget han 46

47 har med Birgit och Georg varannan onsdag. Det umgänget består av att de går och bowlar tillsammans och därefter tar en gemensam fika i familjehemmet. Det gemensamma uppföljningsmötet slutar här och vi lämnar fikabordet och avslutar mötet. Vi bestämmer att vi vid nästa möte följer upp förändringarna i umgängesplaneringen. Jag kommer också att skicka ut ett protokoll från mötet till alla och också en ny umgängesplan för underskrift. Det gemensamma uppföljningsmötet varade 40 minuter. Innan Roger och jag ska sätta oss ner för barnsamtal så tar vi en paus. Roger går ut och tittar till Amandas kaniner som bor i en bur i trädgården. Innan vi börjar tar Roger en sväng och kollar av mobilen ifall han har fått något SMS från sin kompis Ismail som han ska träna fotboll tillsammans med senare under kvällen. Roger själv får bestämma var vi ska sitta. Roger väljer köket. Helene och Peter som sitter där och pratar väljer att gå ut på en promenad under tiden. Roger säger att han tycker om att göra prov. Jag förklarar för Roger att detta inte är ett prov och att det inte finns något rätt eller fel. Roger ställer sig undrande till det. Jag förklarar att detta är ett sätt att ta reda på hur Roger själv tycker att han mår och hur han själv tycker att han har det i sitt barnaliv. Roger säger att han tror att han förstår vad jag menar och säger att han ändå tycker att det ska bli roligt, även om det inte är ett prov. Roger väljer att göra tavlan först. Roger lyssnar noga på instruktionerna och säger inte så mycket mer än att han har förstått vad vi ska göra. Han har tidigare hört hur man ska göra av familjehemmet, men jag berättar igen att han ska börja med att skriva ner de personer eller djur som han tycker är viktiga för honom, att det också kan vara de som är döda. Roger vill inte skriva själv utan det gör jag och Roger säger högt vilka jag ska skriva ner. Roger tar god tid på sig att fundera och välja vilka han vill ha med. Roger vill att jag ska skriva in dem i tavlan åt honom där han pekar på att de ska vara. Roger säger att det var lätt att bestämma vilka som skulle vara med, men att det var svårt att bestämma var de skulle placeras in i ringarna. Roger berättar för mig medan vi placerar in hans personer och djur i tavlan, vilka de är. Här är Rogers lista: Ismail bästa vän Melinda näst bästa vän Flisan katt som är död Johan kompis Folke kompis Joar kompis 47

48 Helene familjehemsmamma Peter familjehemspappa Birgit biologisk mamma Georg biologisk pappa Fille kompis I ringen närmast sig själv placerar han Ismail och Melinda. Jag ställer frågor till Roger medan vi placerar in alla i ringarna. Frågor som är relaterade till på vilket sätt personerna är viktiga, och hur man blir en viktig person för Roger. Lite frågor kring om de varit viktiga länge eller om han tror att de kommer att vara det i framtiden. Jag frågar också om att olika personer kan vara viktiga på olika sätt och i olika situationer och försöker på så sätt ha ett klargörande resonemang tillsammans med Roger kring hur han upplever sitt sociala sammanhang. Roger tycker att just nu är kompisar väldigt viktiga för honom, lite viktigare än vuxna. Roger säger att det beror på att det är kompisar han är mest tillsammans med under dagarna. De ses i skolan, på fotbollsträningen och ibland hemma hos varandra. Ismail och Melinda som finns i den ringen som är närmast honom själv (Barnet är alltid i mitten). Ismail är hans bästa kompis. De älskar fotboll båda två och går i samma klass. En sak till som är bra med Ismail det är att han vet hur det är att inte bo tillsammans med sina riktiga föräldrar. Ismail kom till Sverige från sitt hemland när han var två år tillsammans med sin farmor och farfar. Ismails pappa är död och Ismails mamma bor i ett annat land och har en ny familj där som Ismail aldrig har träffat. De pratar inte så mycket om sådana saker. Det är bara bra att veta att Ismail vet hur det är. Andra barn fattar inte riktigt det. Melinda är hans näst bästa kompis. Hon bor i grannhuset, men går inte på samma skola som Roger. Melinda älskar TV-spel och filmer och de brukar spela tillsammans och kolla film. Särskilt på loven brukar de träffas och ibland sova över. Det blir inte så mycket tid till att träffas på vardagarna eftersom han har läxor och fotbollsträningen. Roger poängterar att han och Melinda inte är kära i varandra. Roger säger att han tycker mycket om sina kompisar och trivs att vara med dem. Han tycker själv att han är en bra kompis och att det är viktigt att vara snäll. Roger säger att han sällan bråkar med sina vänner och att han är mycket mån om dem och de om honom. Roger tycker att det är mycket betydelsefullt att han har nära vänner. I ring nummer två finns Johan som också är en kompis som han mest är med i skolan och på fritidsklubben, eftersom de bor några mil ifrån varandra och har svårt att hitta tid att ses på fritiden. 48

49 I andra ringen finns även katten Flisan som är död, men som Roger tyckte mycket om och som fanns i familjehemmet när han flyttade dit. I tredje ringen finns Helene och Peter som är familjehemsföräldrar. Roger säger att han trivs att bo med dem och att de är viktiga vuxna för honom. De hjälper honom med att klara skolan och visar att de tycker om honom. De visar det genom att krama honom och ge honom beröm när han har gjort något bra. De säger ofta att de är glada att han bor just hos dem. Ibland är de jobbiga, men det är de flesta vuxna ibland tycker Roger. De tjatar lite för mycket om läxor, städning och sån t. I samma ring som familjehemmet finns också de biologiska föräldrarna. Roger säger inte så mycket om dem men anser dem också vara viktiga vuxna för honom. Roger säger att de är viktiga eftersom de låter honom bo hos Helene och Peter när de själva inte kan ta hand om honom. Roger säger att de kunde ju bara ha struntat i honom och det har de inte gjort. De är alltså viktiga för att de bryr sig om att han ska ha det bra. I fjärde ringen finns Folke, Fille och Joar som är kamrater som Roger umgås med i skolan. Roger säger att han är nöjd med sin tavla och tycker att det känns bra att han har goda kamrater och vuxna som hjälper honom. Roger ger inga uttryck för att han skulle vilja ha någon förändring i sin tavla. När vi går vidare och gör självskattningsformuläret väljer Roger att läsa själv högt först och sedan återupprepar jag frågorna. Roger får återigen en kort instruktion om att han ska välja den gubbe som bäst stämmer överens med vad han själv tycker och känner. Roger ringar själv in vilka gubbar han tycker stämmer för honom. Roger tycker att det var lätt att förstå och gubbarna var tydliga. Vid fråga fem hade Roger funderingar. Påståendet lyder -Jag bryr mig om vad som händer runt omkring mig. Roger tolkade denna fråga som att bry sig om vad som händer omkring en är synonymt med att man lägger sig i. Det sättet att tolka frågan resulterade i att Roger valde den ledsna gubben som står för att han aldrig bryr sig om vad som händer runt omkring honom. Roger poängterade att han tycker det är viktigt att inte lägga sig i sådant man inte har med att göra, men att han lägger sig i när det är någon riktigt bra vän som verkar ha råkat illa ut. Roger menar att i sådana situationer ska man lägga sig i. Vid fråga 19 blev Roger också tveksam. Påståendet lyder -När jag vill något är jag säker på att det kommer att hända. Roger resonerade fram och tillbaka kring vad det kunde vara för olika saker. Han menade om det var något man önskade sig i present så kunde man ju aldrig veta och då var det inte ofta eller alltid det händer eller man kan vara säker. Däremot sa Roger att han var säker på att han skulle få spela playstation efter vår intervju för det hade Helene och Peter lovat. Det var Roger 49

50 säker på skulle hända. Roger landade slutligen att det var nog sådana saker om menades i påståendet. Roger sa att sådant om Helene och Peter sa litade han på att det skulle hända. Roger ringade in gubben som representerade ofta. Roger avslutande kommentar till självskattningen var att det var lagom långt och gick mycket snabbt att göra. Några frågor hade varit svåra och att det var bra att ha någon bredvid som hjälpte till. Tavlan var svår när man skulle placera in personerna tyckte Roger men det var lätt att lista vilka men ville ha med. Roger tog tiden för vårt samtal och det tog ganska exakt 30 minuter. När vi är färdiga är Roger angelägen om att få börja spela play-station. Jag berättar för Roger att jag kommer att sammanställa materialet som Roger och jag har jobbat med och att vi kommer att ses redan nästa vecka, samma tid och samma plats och prata vidare. Jag ber Roger att tills vi ses igen fundera på om det var något under vårt samtal och arbete med kartan och gubbarna som han skulle vilja prata vidare om. Roger säger att han ska göra det, men att han inte tror att det var något särskilt. Vi säger hejdå och Roger ilar iväg till sitt playstation i raketfart. Jag sammanställer sedan en dokumentation av vårt samtal i Rogers journal där jag också redovisar resultatet för Rogers barn-kasam som är 43 p vilket indikerar på att Roger är en KASAM-stark person. Roger ger uttryck i vårt samtal att han vet om varför han är placerad i familjehem och känner trygghet och tillit till sina familjehemsföräldrar. Han beskriver att de är att lita på och att han känner att de tycker om honom och hjälper honom med sådant han behöver. Roger är 10 år och befinner sig i en ålder när kamrater och fritidsaktiviteter är i fokus. Roger uppger att han är trygg i sitt kompisgäng och kan beskriva att vännerna är viktiga, men på olika sätt. Rogers situation är begriplig och hanterbar för honom. Hans ord vittnar också om att den är meningsfull genom trygga vuxna, bra kamrater och en fungerande fritid. Vad jag funderar på när jag dokumenterar vårt samtal är att när vi ses nästa gång ska jag prata med Roger hur han ser på sin samvaro med sina biologiska föräldrar. 50

51 Trygghet och Känsla av sammanhang Anknytningsteorin och teorin om Kasam tillhör samma familj och lånar drag av varandra. Teorierna växte fram ur patogena forskningsprojekt och omformulerades efterhand till svar på frågor om varifrån vi människor förvärvar våra styrkor. Antonovsky och Bowlby har båda uttryckt sig positivt om möjligheterna att stärka den enskildes känsla av sammanhang respektive trygghet. Antonovsky menade att möjligheterna är som störst om och när behandlaren under en längre tidsperiod har en betydande kontroll över den enskildes livssituation. Bowlby kunde ha sagt detsamma. Såväl KASAM-teorin som anknytningsteorin hör tillsammans med teorier om resiliens, empowerment, socialt kapital och coping hemma under det salutogena paraplyet. Mellan anknytnings- och KASAM-teorin finns också klara beröringspunkter. Hit hör att närhet och trygghet enligt anknytningsteorin relaterar till begriplighet och meningsfullhet i KASAM-teorin. Och det kommer sig av att med begriplighet följer struktur, ordning, kontroll, förutsägbarhet och därmed trygghet. Men det kommer sig också av att den trygghet som anknytningsteorin refererar till är omöjlig utan tillit. Tillit till vårdare är A och O för att ett barn ska kunna känna sig trygg och uppleva närhet. Denna närhet refererar i sin tur till vad Antonovsky definierar som viktiga komponenter eller kännetecken på meningsfullhet. Det vill säga gemenskap och samhörighet. Vi förväntar oss därför att en stark känsla av sammanhang samvarierar med trygghet/anknytning och omvänt att en svag känsla av sammanhang hör samman med otrygghet, vare sig otryggheten är desorganiserad och eller tar sig uttryck som undvikande respektive ambivalent. Denna samvariation förstärks sannolikt av det faktum att meningsfullhet och begriplighet är de två viktigaste komponenterna i KASAM-teorin. KASAM-formuläret och Jag-i-centrum-tavlan kompletterar således varandra. De ger visserligen olikartad information, men de förtydligar också varandra och underlättar för den uppföljande socialsekreteraren och barnet/den unge att hitta fram till vad ett uppföljningssamtal bör handla om och koncentreras till. Tanken med att barnet/den unge besvarar ett KASAM-formulär och upprättar sin Jag-i-centrum-tavla begränsar sig emellertid inte till svaren i sig. Svaren är viktiga utgångspunkter för det fortsatta samtalet om barnet/den unges situation och för överenskommelser om vad som kan behöva göras. Uppföljningssamtalet ska även kontrollera att tidigare beslutade insatser verkligen har genomförts och belysa vad de medfört. 51

52 Trygg och stark Kasam Detta projekt skulle aldrig ha kommit till stånd om det inte var så att de kommuner som deltar i Nätverk IFO har anslutit sig till tanken att det både är möjligt och nödvändigt att stärka det enskilda barnets trygghet och känsla av sammanhang. I pilotprojekten finns flera exempel på att så har skett. Särskilt tydligt framkommer detta när en pojke ska flytta hem till sin biologiska mamma efter att i nära nog hela sitt liv ha bott i ett familjehem. Vi kallar honom Oskar. Han ska börja sina gymnasiestudier. Föräldrarna är sedan lång tid tillbaka skilda. Oskar har en stark känsla av sammanhang och förefaller trygg. I hans Jag-icentrum-tavla ingår flickvännen, mamma, pappa, storebror, lillebror och några klasskamrater samt familjehemsföräldrarna. I ringen närmast sig själv placerar han flickvännen, mamma, pappa och sina bröder. I den andra ringen placerar han klasskamraterna och familjehemsföräldrarna. Oskar kan förklara sig och han har goda argument för sin tavla. Han och flickvännen har varit ett par i flera år och planerar för en gemensam framtid. Han uppskattar besöken hos sin pappa och menar att mamma är viktig, eftersom hon är hans mamma och alltid har funnits i hans närhet även om de inte har bott tillsammans. Oskar tycker om att ha vänner omkring sig i hans nätverkskarta nämns flera klasskamrater. Bröderna, ja de hör han ihop med och som han ser det är familjehemsföräldrarna en viktig del av hans uppväxt. Han har bott hos dem större delen av sitt liv och vill ha kvar dem som kontaktfamilj. Oskar uppskattar samvaron med dem, gemensamma resor och middagar. De har också betytt mycket för hans skolarbete. Med tanke på att Oskar har en stark känsla av sammanhang, 160 poäng av totalt 203, samt att hans poäng är relativt jämnt fördelade mellan de tre komponenterna kommer uppföljningssamtalet naturligt att handla om praktiska frågor kring flytten från familjehemmet och hem till mamma. Härtill bidrar också att han knyter an till såväl föräldrar som familjehemsföräldrar. Oskar upplever att han har kraft och styrka att hantera de eventuella svårigheter som kan uppstå i samband med flytten. Han känner tillfredsställelse med sitt liv och uppfattar det han ämnar göra som meningsfullt. Beslutet är hans eget och ingen annans. Oskar har övervägt möjligheten att bo kvar i familjehemmet och kommit fram till att det blir bäst att flytta. Han är säker på att han kommer att ha kvar sin relation till familjehemsföräldrarna. Oskar visar engagemang, livslust och drivkraft. Han tycks ha kontroll över sin situation, är trygg och vet relativt väl vad hans beslut kan komma att leda till. Han är varken 52

53 överbelastad eller passiviserad. Oskar rår över sin situation och skulle det bli fel så finnas goda möjligheter att ställa till rätta. Han har integrerat förnuft och känsla. Svag Kasam och otryggt undvikande Minst lika tydliga är våra skattningsinstrument när barn och ungdomar är otrygga och har en låg känsla av sammanhang. Ett exempel är Kurdo. En pojke som bodde kvar hos farmor i Irak för att först som tio-åring flytta till sina föräldrar i Sverige. Kurdo omhändertogs och placerades på hemlig vistelseort sedan det visat sig att han misshandlats av sina föräldrar. Kurdo har en svag känsla av sammanhang. Han begriper inte varför han inte kunde få bo kvar hos farmor och han uppfattar inte sin tillvaro som meningsfull. Kurdos Jag-icentrum-tavla visar mycket tydligt att han har problem med anknytningen. I den innersta ringen placerar Kurdo farmor och hela klassen från en tidigare skola, men också familjehemsföräldrarna, deras hund och dotter. I den andra cirkeln placerar han sina bröder och en god vän till familjehemspappan. I den tredje cirkeln placerar han sina nya klasskamrater - allihop. Föräldrarna tror Kurdo inte att han vill träffa. Dem placerar han i den femte ringen. Han avslutar samtalet med att berätta Jag har fått det jag vill ha data, mobil och TV. När jag fyller 15 år vill jag ha en moped också. Kurdo har varit med om ett trauma och förlorat tryggheten. Hans anknytning är desorganiserad men också otryggt undvikande. Han håller distans, ibland via överdriven anpassning. Kurdo begriper inte varför han inte fick bo kvar hos farmor i Irak. Det påverkar hans meningsfullhet och som det visar sig påverkar det också hur han kan hantera sin situation. Vid uppföljningsmötet framkommer att föräldrarna har tagit tillbaka sin ansökan om att vården ska upphöra, men också att de önskar umgänge med Kurdo. Själv säger sig Kurdo inte veta om han vill träffa dem. Den frågan bör ha en framskjuten plats i de fortsatta samtalen, liksom frågan hur det kom sig att Kurdo inte fick bo kvar hos farmor. Kurdos tillvaro är hanterbar, men inte meningsfull och definitivt inte begriplig. På sikt kan hans KASAM komma att sänkas. Rigid Kasam Vårt sista exempel avser Tilda. En liten flicka som bor i ett familjehem och uppvisar mycket höga värden i sina svar på KASAM-formuläret samtidigt som hennes Jag-i-centrumtavla säger något helt annat. Tavlan innehåller människor som inte längre finns i livet och ett stort antal hundar och katter hos jour- och familjehem, där Tilda har vistats. Det verkligt intressanta med hennes 53

54 nätverkskarta är att hon placerar sin psykiskt sjuka mamma, som hon aldrig har bott tillsammans med, i den innersta ringen och familjehemmet i den yttersta ringen. På en direkt fråga vad det är som gör att mamman ska vara i den första ringen svarar Tilda, Jag tycker om henne. Socialsekreteraren kommenterar att det är långt från Tilda till familjehemmet, Mycket längre än till mamma och då svarar Tilda mamma har sagt att jag ska flytta till henne och då blir det mycket långt hit. Tildas vård- och genomförandeplaner säger något helt annat. Hennes mamma saknar bostad, är hemlös, sjuk och har anklagat pappan, jourhemmet och kontaktfamiljen för att sexuellt ha utnyttjat Tilda. Dessa anklagelser har visat sig vara grundlösa. Tilda känner inte till dem och mamman bedöms i nuläget inte kunna ta hand om sin dotter. Det är planerat att Tilda ska bo kvar i familjehemmet, börja på en näraliggande förskola och göra en längre resa med familjehemmet, men också ha regelbunden om än övervakad - kontakt med sin mamma. Det finns ingen harmoni mellan Tildas Jag-i-centrumtavla och hennes KASAM om vi ser till familjehemsvårdens bedömning av mammans möjligheter att fungera som vårdnadshavare. Tilda litar på sin mamma och på vad mamman säger, vilket ställer socialsekreteraren inför en svår balansgång. Hon strävar efter att på en och samma gång informera Tilda om vad som är beslutat samtidigt som hon inte vill beröva Tilda hennes förväntningar på ett liv med mamman. Socialsekreteraren har berättat för Tilda om planerna för den närmaste tiden, men det är som om Tilda inte vill höra talas om dem. Tilda räknar med att hon ska flytta hem till mamma för det har mamma sagt. Det är med mamman hon hör samman och några svårigheter med detta kan Tilda inte se. Hon litar på sin mamma. I uppföljningssamtalet balanserar socialsekreteraren på slak lina. Frågan som ställer sig självt är vad socialsekreteraren skulle kunna göra för att påverka Tildas förväntningar så de blir mer realistiska och samtidigt stärka hennes känsla av sammanhang, anknytning och trygghet. Tildas känsla av sammanhang riskerar att brytas ned i takt med att mamman inte förmår leva upp till hennes förväntningar. 54

55 Att Informera, Planera och Följa vården Kasam som pedagogisk modell kräver av socialsekreteraren att hon eller han tar reda på i vad mån tillvaron är meningsfull för barnet/den unge, i vilka avseenden han eller hon behöver information och kunskaper samt i vilka avseenden barnet/den unge är utsatt för obalans mellan resurser och belastningar. Kasam som pedagogisk modell talar också till socialsekreteraren och säger att barnet/den unge så långt möjligt bör inbjudas till delaktighet, bemötas utifrån ett jagstödjande förhållningssätt, informeras på lämpligt sätt samt tillföras rätt resurser och på rätt sätt samt befrias från onödiga belastningar. Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet är värden som familjehemsvården ska låta sig vägledas av i sitt arbete med barn och unga. Så är också fallet med anknytningsteorin. Anknytning och trygghet är viktiga värden i familjehemsvården. För att få en indikation på om barnet/den unge har en trygg anknytning har vi använt Jag-i-centrum-tavlan. Med tavlan får barnet/den unge en möjlighet att redogöra för sina upplevelser av betydelsefulla andra, av närhet, distans, trygghet och otrygghet. När vi nu återvänder till de föreskrifter och allmänna råd som presenterades i kapitel 2 ska vi göra detta med ett tillägg. Vi har lagt in markeringar, där B står för begriplighet, H för hanterbarhet, M för meningsfullhet och T för trygghet. Det vi påstår är att en kommun som ska leva upp till Socialstyrelsens föreskrifter och råd inte kan undgå att låta sig vägledas av Anknytnings- och Kasam-teorin. Våra markeringar avser i första hand en komponent, ibland flera då vi uppfattar att en formulering refererar till två eller flera komponenter. Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende, SOFS 2012:11 (S) framgår enligt 7 kap. 1 att Socialnämnden ska inledningsvis samt, om det behövs, återkommande informera barnet eller den unge om grunden för placeringen. Han eller hon ska även informeras om sina rättigheter i förhållande till familjehemmet. Barnet eller den unge bör informeras om vilka rättigheter han eller hon har i fråga om att - vara delaktig i planeringen av vården M - ta del av journalanteckningar B 55

56 - tala enskilt med företrädare för nämnden B och - framföra synpunkter och klagomål till nämnden B Och enligt 7 kap. 2 att Socialnämnden ska verka för att ett barn eller en ung person som är placerad i ett familjehem och hans eller hennes vårdnadshavare deltar i arbetet med att upprätta, följa upp och vid behov revidera den genomförandeplan som ska upprättas enligt 11 kap. 3 andra stycket socialtjänstlagen. M Samt enligt 7 kap. 3 att det Av genomförandeplanen ska framgå vilka åtgärder som planeras för att barnet eller den unge - ska få lämplig utbildning i förskola eller skola H, M - ska få sina behov av hälso- och sjukvård och tandvård tillgodosedda H - vid behov ska få stöd i umgänget med föräldrar, syskon och andra närstående H, M Och enligt 5 kap. 1 b SoF att Barnet eller den unge bör besökas av en socialsekreterare minst fyra gånger per år. Yngre barn samt barn och unga som nyligen har placerats kan behöva tätare kontakt. Ett samtal med ett barn eller en ung person bör föras under sådana former att det underlättar för honom eller henne att beskriva sin situation. B Under samtalet bör efterfrågas om barnet eller den unge upplever att hon eller han - Får vård som är meningsfull M 56

57 - Har en trygg och utvecklande relation till dem som genomför vården T - Vistas i en säker och stimulerande miljö T, M, B - Har kamrater och fritidsaktiviteter M - Har en väl fungerande kontakt med vårdnadshavare och andra närstående M, H, B - Får hjälp med skolarbetet H, M - Trivs i förskolan eller skolan M - Vid behov får tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård H Avslutningsvis låt oss anta att Nätverkskommunerna har tagit till sig det salutogena perspektivet och KASAM-teorin samt att de mäter KASAM i samband med placeringen, efter tre respektive sex månader samt fortlöpande en gång per halvår. Om så görs växer det fram ett statistiskt underlag som kan användas för att följa utvecklingen över tid för enskilda barn och ungdomar. Om KASAM stiger finns det anledning förmoda att placeringen har varit lyckosam och gett upphov till positiva effekter. Om så inte är fallet nödgas vi dra andra slutsatser. Allteftersom tiden går och allt fler barn och ungdomar besvarar KASAMformuläret uppstår nya möjligheter till kommunvisa jämförelser. Siffrorna i sig säger kanske inte så mycket, men om skillnader blir föremål för analyser av hur arbetet bedrivs i varje kommun så finns det hopp om att man ska kunna hitta fram till vad som är mer respektive mindre verksamt. Mycket arbete återstår dock innan Nätverkskommunerna är där. I ett första skede måste instrumenten implementeras och resultat dokumenteras så att det byggs upp en databank. I senare skeden kan det bli aktuellt att göra olika analyser. Fler exempel på metodens användbarhet Förhoppningsvis har du nu kommit till insikt om att Kasam-formuläret, Jag-icentrum-tavlan och samtalet utgör en bra metod för att följa upp barn och ungdomar som är placerade i familjehem. Och detta alldeles oavsett om det fortsatta arbetet handlar om att stötta barnet och familjehemmet, att planera för flyttning till ett nytt familjehem, till biologiska föräldrar eller eget boende. 57

58 Som vi bedömer det kan metoden även komma till användning i andra sammanhang. Vi tänker bland annat på att den kan komma till nytta Under en barnavårdsutredning för att upptäcka såväl behov av insatser som resurser hos barnet/den unge och i omgivningen. Inte minst för att hitta alternativ till en familjehemsplacering och för att ta reda på om en nätverksplacering är möjlig. Under en barnavårdsutredning för att mer specifikt undersöka barns känsla av sammanhang och anknytning. För att undersöka barns känsla av sammanhang och anknytning vid familjerättsliga tvister. I samband med planering av barns umgänge med sina föräldrar. Kasam-formuläret, Jag-i-centrum-tavlan och det tolkande samtalet kan ge mycket värdefull information om hur barnet/den unge ser på umgänget. Märta 11 år Märta är en flicka som jag ska träffa utifrån en barnavårdsutredning och ha ett samtal med. Märta och hennes två år yngre halvbror bor tillfälligt hos mormor. Märtas mamma har i överenskommelse med mormor lämnat barnen där. Märta har två äldre halvsyskon, som hon aldrig levt tillsammans och endast träffat ett fåtal gånger. De har andra pappor. Märta har aldrig träffat sin pappa. Hon vet vad han heter och att han har en ny familj. Märtas lillebror träffar sin pappa varannan helg. Barnavårdsutredningen startade efter det att skolan anmält att Märta har hög frånvaro utan orsak, att hon saknar stöd från hemmet och ofta är orolig under skoltid. I anmälan står det också att personal på skolan har misstänkt att Märtas mamma vid ett par tillfällen inte har varit nykter när hon hämtat lillebror på fritids. Känt sedan tidigare är att Märtas mamma i övre tonåren hade ett tablettmissbruk, som hon fått hjälp med och att hon medicinerar för psykisk ohälsa. Modern uppger att hon sköter sin medicinering enligt ordination och att hon varit drogfri i femton år. Till utredarna har hon också berättat att hon är sjukskriven för depression, saknar arbete att gå tillbaka till samt att hon har stora skulder hos kronofogden. För en vecka sedan togs Märtas mamma in akut av psykiatrin och samma kväll åkte mormor och hämtade Märta och hennes lillebror. Märta har i perioder under sin uppväxt bott hos sin mormor när 58

59 hennes mamma inte mått bra. Vissa perioder har de bott tillsammans hos mormodern. När jag kommer hem till Märtas mormors välkomnas jag av Märta, hennes bror och mormor. Mormor bor i en tre-rums lägenhet i utkanten av centrum, ungefär en halvmil från Märtas eget hem. Det märks direkt att Märta är förväntansfull inför intervjun och har sett fram emot den. Märta har på förhand tagit del av BBICs utredningsplan och vet att vi i dag ska prata om hur hon har det och hur hon upplever sin situation. Märta vet också att vi kommer att göra en uppgift tillsammans som handlar om henne själv. Vi börjar med att fika. Märta och hennes lillebror berättar glatt och frimodigt om sitt vardagsliv hos mormor. De frågar nyfiket om olika saker och är båda så angelägna om att bli intervjuade att vi drar lott om vem som ska börja. Det blev Märta. När vi ätit upp kakorna säger jag att det är dags för intervjun och vi går in på Märtas rum. Hon visar sin våningssäng och berättar att hon brukar sova i överslafen. Underslafen använder mamma när hon sover hos mormor. Lillebror Mikael sover i samma rum som mormor, eftersom han är mörkrädd. Märta har ett skrivbord i sitt rum där jag föreslår att vi ska sitta, men det vill inte Märta. Hon bestämmer att vi ska dra fram varsin stol till våningssängen och lägga uppgifterna på underslafen, vilket vi gör. Jag berättar för Märta om självskattningsformuläret och Jag-i-centrum-tavlan och om hur man genomför de olika momenten och att det är Märta själv som bestämmer turordningen och vilken hjälp hon vill ha av mig. Märta vill börja med självskattningsformuläret. Hon vill inte att jag ska vara delaktig, utan sätter sig lite för sig själv. Märta har svårigheter att koncentrera sig på uppgiften och behöver flera pauser mellan frågorna. Märta förklarar att hon måste göra lite annat också, medan hon tänker ut svaren. I pauserna pratar Märta om lite av varje, eller tar en snurr med sin skrivbordsstol. Märta tycker att det är många frågor, men lätta att förstå i och med de gula gubbarna. Hon är väl bekant med dessa symboler efter förra terminens utvecklingssamtal i skolan. Märta undrar också om Mikael ska svara på samma frågor och om hon kommer att få reda på de rätta svaren. Jag förklarar för henne att det bara är hon som kan ge de rätta svaren. Jag berättar också att jag kommer att ställa frågor under tiden som hon gör uppgiften, eftersom det är viktigt att jag verkligen förstår hur hon menar och tänker. När vi ska göra tavlan vill Märta inledningsvis att jag skriver och hon berättar. Men när hon listat hälften ändrar hon sig och fortsätter att lista själv med papper och penna. När Märta har listat alla som ska vara med förklarar hon att 59

60 släkten är viktig. Hon berättar också att hon och hennes lillebror ser fram emot att träffa mamma under jul och nyårshelgen. Till nyår ska det att bli en stor fest med många släktingar. Märta säger att hon tror att de vuxna kommer att dricka sprit, men också att festerna brukar vara roliga också för barn. När personerna och djuren ska placeras in i tavlan vill Märta att lillebror ska finnas med i rummet, eftersom hon inte riktigt kan reda ut vem som är vem. Lillebror sätter sig i rummet och väntar på att Märta ska fråga honom. Märta skriver själv in sina personer i tavlan. Hon är mycket tydlig med att det bästa för henne vore om hon fick vara med mamma och mormor. Broder säger samma sak. Här är Märtas lista: Mormor Ina, Mormors före detta sambo Lennart, Mormor Inas bästa kompis Maggan, Maggans man Ove, Mamma Linda, Mammas pojkvän Ricky, Pappa Mats, Lillebror Mikael, Storebror Niklas, Storebror Martin, Gamla mormor Rut, Mikaels pappa John, Storebror Niklas pappa Stefan, Storebror Martins pappa Ronny, Moster Michaela, Moster Susanne, Moster Susannes dotter Lina, Moster Susannes dotter Hanna, Moster Susannes son Lukas, Moster Susannes före detta man Olle, Moster Susannes pojkvän Lasse, Moster Susannes hund Lovan, Kusin Hannas och Linas häst Star, Moster Michaelas sambo Johannes, Mormors hund Lufsen, Gamla mormors katter Rufus och Hedda (döda), Morfar Gunnar (död innan Märta föddes) samt tre halvsyskon (på pappas sida, Märta vet att de är tre, men inte vad de heter eller var de bor). När vi var färdiga med tavlan var Märta trött och okoncentrerad. Det var jobbigt att få ihop alla, men bra att man kunde ta pauser och att lillebror fick lov att hjälpa henne. Intervjun tog drygt en timme. När vi skiljs åt berättar jag för Märta att vi kommer att ses igen under nästa vecka. Då kommer jag tillbaka för att prata vidare om det arbetet vi har gjort med frågorna och kartan. Jag berättar också att hon själv med min hjälp ska få läsa igenom det som skrivs och ändra det som inte stämmer och lägga till om det är något hon tycker saknas. Märta säger att hon tycker att det är bra att jag ska komma igen för hon vill veta hur det ska bli. Märta säger att hon har det bra hos mormor och tycker att det bästa vore om hon och Mikael kunde vara kvar där. Märta säger att mormor är bra på att baka kakor och följer med Märta och Mikael till skolan varje dag. När jag kommer tillbaka till kontoret räknar jag samman Märtas KASAM till 32. Värdet indikerar att Märta har ett svagt KASAM. Även hennes Jag-i-centrumtavla indikerar att hon befinner sig i en livssituation som varken är begriplig eller hanterbar. Märta saknar en trygg bas och har stora svårigheter att 60

61 redogöra för sitt sammanhang. Märta har under stora delar av sin uppväxt befunnit sig i en osäker livssituation då hon ömsom bott med sin mamma och ömsom hos sin mormor. Ibland tillsammans med mamma. Märta har till följd av sin kaotiska situation inte haft ork och förmåga att ta del av skolarbetet, engagera sig i kamrater och fritidsintressen. Märta är medveten om att utredningen ska komma fram till var hon ska bo. Hon känner emellertid inte till att hennes mamma vill att Märta och Mikael ska bo hos mormor och inte med henne. Hon känner inte heller till att utredaren är tveksam till om mormor kan tillgodose Märtas behov. Mormor är 65 år och förtidspensionerad sedan tio år tillbaka på grund av psykisk ohälsa och ryggbesvär. Vid nästa veckas träff måste socialsekreteraren styra samtalet så det inriktas på att göra utredningens frågeställningar och bedömningar begripliga för Märta. Utan begriplighet kan hon inte medverka till att hennes tillvaro blir hanterbar, trygg och meningsfull. Mamma och mormor bör vara med under en del av detta samtal. 61

62 Handledning Metoden består av tre delar; ett livsfrågeformulär, Jag-i-centrum-tavlan och samtal. Samtalet är den röda tråden genom hela uppföljningen. Kasamformuläret bör endast besvaras av barn 12 år eller äldre. Mindre barn och barn med begåvningshandikapp svarar på Barnkasam. Avsätt gott om tid för mötet med barnet. Var själv väl förberedd och förbered barnet på vad mötet kommer att innehålla. Välj ett för barnet tryggt ställe att träffas på och se till så att metoden används utan att barnet känner sig manad att svara i någon speciell riktning. Båda instrumenten ska användas samtidigt och inte var för sig. Det spelar ingen roll vilket av instrumenten man använder först. Låt barnet bestämma. Presentera självsvarsinstrumentet så att barnet förstår vad han eller hon ska göra. Instruktioner är viktiga. Förvissa dig om att barnet har förstått uppgiften. Var öppen för samtal kring frågorna, förklara ord som barnet inte förstår, men diskutera inte. Jag-i-centrum-tavlan tillhandahåller du i A4 format. Syftet med den storleken är att kartan inte ska upplevas som ödslig av barn, som har få personer i sitt nätverk. Om något barn skulle vilja ha med så många personer att de inte får plats går det bra att ha två tavlor. Förklara tavlan. Låt barnet skriva sitt namn i mitten och lista, på ett separat papper, alla personer som upplevs betydelsefulla. Betona att listan kan innehålla både personer och djur, levande som döda. Och att man kan vara betydelsefull på olika sätt. Det är barnets bedömning som gäller. Fixera inte heller några begränsningar i antal eller inbördes rangordning när ni upprättar listan. Först därefter går ni igenom namnen och placerar in dem i tavlan utifrån vilken betydelse de har i förhållande till barnet. När namnen placeras i tavlan är det viktigt att barnet skriver. Vem som skriver när listan görs upp är mindre viktigt. Det bestämmer barnet. Fortlöpande och när tavlan är ifylld samtalar ni om vilka personerna är, hur relationerna ser ut, när och hur man träffas etcetera. Försök skapa en helhetsbild av den unges nätverk, vad eller vilka som bidrar till trygghet respektive otrygghet. Gör relationer och sammanhang i nätverket begripliga för barnet och dig själv. Tolkning av Kasam och Barnkasam För att svaren ska ha mening måste socialsekreteraren räkna ut poängen för Kasam respektive Barn-Kasam enligt de anvisningar som ges i bilaga 1 62

63 respektive 2. Om poängsumman överstiger 160 respektive 43 poäng bedömer vi att barnet har en stark Känsla av sammanhang. Och på motsvarande vis anses barnet ha en svag Kasam om poängsumman inte når upp till 120 respektive 33 poäng. Vid mer än 190 poäng och mindre än 70 finns skäl misstänka att instruktionerna inte har tolkats korrekt och eller att svaren inte är uppriktiga. Motsvarande värden i Barn-Kasam är 16 respektive 64. Resultatet dokumenteras i barnets personakt med en förklaring tillsammans med Jag-icentrum-tavlan, som dateras innan den läggs i akten. I akten läggs också en sammanfattning av det klargörande samtal som barnet och socialsekreteraren haft efter det att resultaten sammanställts. Barn och ungdomar med svag Kasam behöver mycket stöd. Hur stödet ska utformas beror bland annat på vilken av de tre aspekterna som drar ned poängen mest. De viktigaste åtgärderna handlar om att minska belastningar, tillföra resurser och förenkla tillvaron för barnet samt göra den begriplig och meningsfull. Genom att rikta in uppmärksamheten på välbefinnande och söka situationer och människor som barnet tycker om och mår bra med kan signifikanta förändringar åstadkommas över relativt kort tid. För familjehemsplacerade barn handlar det mycket ofta om att få klarhet i varför man är placerad, att få uttrycka sina åsikter om sådant som berör, att ha inflytande över vilka man träffar och umgås med, att kunna påverka sin skolgång och sina fritidsaktiviteter samt och inte minst att ha en egen socialsekreterare, som företräder barnets intressen. För barn med ett svagt KASAM är det av särskild vikt att socialsekreteraren sätter sig in i hur barnet ser på sin situation. Socialsekreteraren gör tillsammans med barnet en genomförandeplan för hur man ska arbeta för att utveckla de resurser barnet har och anpassa livet runt omkring så att förutsättningarna för att må bättre och sträva mot ett högre KASAM stärks. I den planeringen ska samtliga för barnet viktiga personer vara med. Vilka de är framgår av Jag-i-centrum-tavlan. Gå gärna igenom svaren med några kollegor och resonera kring resultaten de första gångerna du använder metoden för att på så sätt skapa säkerhet och förtrogenhet med tillvägagångssättet. När du blivit mer van och trygg kan uträkningen göras i direkt anslutning till att barnet svarat på frågorna och fyllt i sin tavla. Optimalt är att svaren och tolkningen av dessa ges vid samma tillfälle, medan upprättandet av genomförandeplan/revidering av befintlig plan lämpligen görs vid ett senare tillfälle. Tiden mellan uppföljning och fortsatt planering bör vara kort. Metoden bör inte användas oftare än en gång i halvåret, lämpligen vid den halvårsvisa omprövningen/övervägandet av vården. Det är dock viktigt att kontinuerlig uppföljning görs för att tydliggöra och synliggöra hur barnets 63

64 känsla av sammanhang och trygghet/otrygghet utvecklas över tid. Resurser ska förstärkas och risker minimeras - fortlöpande. För att se resultat av sådana interventioner måste uppföljning ske med jämna tidsintervall och anpassas till den halvårsvisa omprövningen av vården. 64

65 Litteratur Alakoski, S (2012) OKTOBER I FATTIGSVERIGE, Albert Bonniers Förlag Antonovsky, A. (1991) Hälsans mysterium. Natur & Kultur Josefsson, D. & Linge, E. (2008) Hemligheten. Natur & Kultur Josefsson, D. & Linge, E. (2011) Den mörka hemligheten. Natur & Kultur Linder, A. & Breinhild Mortensen, S. (2008) Glädjens pedagogik. Studentlitteratur Nätverk IFO (2009) Familjehemsplacerade barns och ungdomars känsla av sammanhang. Skriftserie 2009:1 Socialstyrelsen (2006) Grundbok Barns behov i centrum (BBIC) Westlund, P. (2009) Salutogen GPS. För ett gott bemötande. Fortbildning AB/Tidningen Äldreomsorg 65

66 Bilagor 66

67 KASAM-formulär 29 frågor Livsfrågeformulär Här är några frågor som berör olika områden i livet. Varje fråga har 7 möjliga svar. Markera den siffra som passar bäst in på ditt svar. Om du instämmer i det som står under 1) ringar du in 1:an och så vidare. Du ringar helt enkelt in den siffra som bäst överensstämmer med din känsla. Ge endast ett svar på varje fråga. 1) När du talar med människor, har du då en känsla av att de inte förstår dig? 1 har aldrig den känslan har alltid den känslan 2) När du varit tvungen att göra någonting som krävt samarbete med andra, har du då en haft en känsla av att det 1 säkert inte kommer att bli gjort säkert kommer att bli gjort 3) Tänk på de människor du kommer i kontakt med dagligen, utom de som står dig närmast. Hur väl känner du dem? 1 tycker att de är främlingar känner dem mycket väl 4) Har du en känsla av att du inte riktigt bryr dig om vad som händer runt omkring dig? 1 mycket sällan eller aldrig mycket ofta 5) Har det hänt att du blivit överraskad av vad personer som du trodde du kände väl har sagt

68 och gjort? 1 har aldrig hänt har hänt ofta 6) Har det hänt att människor som du litade på har gjort dig besviken? 1 har aldrig hänt har ofta hänt 7) Livet är 1 alltigenom intressant fullständigt ointressant 8) Hittills har ditt liv 1 helt saknat mål och mening hela tiden haft mål och mening 9) Känner du dig orättvist behandlad? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig 10) Hur har ditt liv varit de senaste tio åren?: fullt av förändringar utan att veta vad som skulle helt förutsägbart utan överraskande förändringar komma att hända

69 11) De flesta saker du gör i framtiden kommer troligtvis att vara: helt fascinerande fullkomligt urtråkiga 12) Har du en känsla av att du befinner dig i en obekant situation och inte vet vad du ska göra? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig 13) Vilket påstående beskriver bäst hur du ser på livet? 1 det går alltid att finna en lösning på livets svårigheter det finns ingen lösning på livets svårigheter 14) När du tänker på ditt liv; händer det mycket ofta att du : 1 känner hur härligt det är att leva frågar dig själv varför du över huvud taget finns till 15) När du ställs inför ett svårt problem är lösningen: 1 alltid förvirrande och svår att finna fullständigt solklar 16) Innebär det du dagligen gör att du känner

70 glädje och djup tillfredsställelse smärta och leda 17) I framtiden kommer ditt liv förmodligen att vara: fullt av förändringar utan att veta vad som kommer att helt förutsägbart och utan överraskande förändringar hända 18) När något otrevligt hände tidigare brukade du: 1 älta det om och om igen säga Det var det och sedan gå vidare 19) Har du mycket motstridiga känslor och tankar? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig 20) När du gör något som får dig att känna dig väl mods: 1 kommer du säkert att fortsätta att känna dig väl till mods kommer det säkert att hända något som förstör den goda känslan

71 21) Händer det att du inom dig har känslor, som du helst inte vill känna? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig 22) Du är inställd på att ditt personliga liv i framtiden kommer att vara: 1 helt utan mål och mening fyllt av mål och mening 23) Tror du att det i framtiden alltid kommer att finnas människor som du kan räkna med? 1 det är du säker på det tvivlar du på 24) Händer det att du har en känsla av att du inte exakt vet vad som håller på att hända? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig 25) Även en människa med stark självkänsla kan ibland känna sig som en olycksfågel. Hur ofta har du känt det så? 1 aldrig mycket ofta 26) När något har hänt, har du vanligtvis tyckt att: 1 du har överskattat eller underskattat betydelsen av det som hänt du sett saken i dess rätta proportion

72 27) När du tänker på svårigheter som du troligtvis kommer att möta inom viktiga områden i ditt liv, har du då en känsla av att: 1 du alltid kommer att lyckas övervinna svårigheterna du inte kommer att lyckas övervinna svårigheterna 28) Hur ofta känner du att det inte är någon mening med de saker du gör i ditt dagliga liv? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig 29) Hur ofta har du känslor som du inte är säker på att du kan kontrollera? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig

73 Livsfrågeformulär (modifierad) ENDAST ANVÄNDAS FÖR ANALYS - Kodad Här är några frågor som berör olika områden i livet. Varje fråga har 7 möjliga svar. Markera den siffra som passar bäst in på ditt svar. Om du instämmer i det som står under 1), ringar du in 1:an och så vidare. Du ringar helt enkelt in den siffra som bäst överensstämmer med din känsla. Ge endast ett svar på varje fråga. Formuläret består av 29 frågor. Kan även genomföras i en kortare version. Då ska de 13 frågor markerade med * användas. Efter att ha testat frågornas formuleringar på en ungdom beslöt vi att i ett antal frågor ändra ordföljd, tempus, eller använda synonymer. Anledningen härtill är att vi vill undvika att ungdomen förflyttar fokus från uppgiften till irritation över begrepp som upplevs som gammaldags eller till svårförstådda meningar. Ändringar har gjorts i fråga: 2, 3, 5, 7, 8, 10, 16, 17, 24 och 26. B O ) När du talar med människor, har du då en känsla av att de inte förstår dig? 1 har aldrig den känslan har alltid den känslan H ) När du varit tvungen att göra någonting som krävt samarbete med andra, har du då en haft en känsla av att det 1 säkert inte kommer att bli gjort säkert kommer att bli gjort B ) Tänk på de människor du kommer i kontakt med dagligen, utom de som står dig närmast. Hur väl känner du dem? 1 tycker att de är främlingar känner dem mycket väl

74 M O 1222 * 4) Har du en känsla av att du inte riktigt bryr dig om vad som händer runt omkring dig? 1 mycket sällan eller aldrig mycket ofta B O 1221 * 5) Har det hänt att du blivit överraskad av vad personer, som du trodde du kände väl, har sagt och gjort? 1 har aldrig hänt har hänt ofta H O 1221 * 6) Har det hänt att människor som du litade på har gjort dig besviken? 1 har aldrig hänt har ofta hänt M O ) Livet är 1 alltigenom intressant fullständigt ointressant M 2331 * 8) Har ditt liv hittills 1 helt saknat mål och mening hela tiden haft mål och mening H 1222 *

75 9) Känner du dig orättvist behandlad? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig B ) Hur har ditt liv varit de senaste tio åren?: 1 fullt av förändringar utan att veta vad som skulle komma att hända helt förutsägbart utan överraskande förändringar M O ) De flesta saker du gör i framtiden kommer troligtvis att vara: 1 helt fascinerande fullkomligt urtråkiga B 2232 * 12) Har du en känsla av att du befinner dig i en obekant situation och inte vet vad du ska göra? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig H O ) Vilket påstående beskriver bäst hur du ser på livet? 1 det går alltid att finna en lösning på livets svårigheter det finns ingen lösning på livets svårigheter M O 2132

76 14) När du tänker på ditt liv; händer det mycket ofta att du 1 känner hur härligt det är att leva frågar dig själv varför du över huvud taget finns till B ) När du ställs inför ett svårt problem är lösningen: 1 alltid förvirrande och svår att finna fullständigt solklar M O 1312 * 16) Innebär det du dagligen gör att du känner : 1 glädje och djup tillfredsställelse smärta och leda B ) I framtiden kommer ditt liv förmodligen att vara: 1 fullt av förändringar utan att veta vad som kommer att hända helt förutsägbart och utan överraskande förändringar H ) När något otrevligt hände tidigare brukade du då: 1 älta det om och om igen säga Det var det och sedan gå vidare B

77 2122 * 19) Har du mycket motstridiga känslor och tankar? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig H O ) När du gör något som får dig att känna dig väl mods: 1 kommer du säkert att fortsätta att känna dig väl till mods kommer det säkert att hända något som förstör den goda känslan B 3122 * 21) Händer det att du inom dig har känslor som du helst inte vill känna? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig M ) Du är inställd på att ditt personliga liv i framtiden kommer att vara: 1 helt utan mål och mening fyllt av mål och mening H O ) Tror du att det i framtiden alltid kommer att finnas människor som du kan räkna med? 1 det är du säker på det tvivlar du på B ) Händer det att du har en känsla av att du inte exakt vet vad som håller på att hända?

78 mycket ofta mycket sällan/aldrig H O * 25) Även en människa med stark självkänsla kan ibland känna sig som en olycksfågel. Hur ofta har du känt det så? 1 aldrig mycket ofta B 1211* 26) När något har hänt, har du vanligtvis tyckt att: 1 du har överskattat eller underskattat betydelsen av det som hänt du sett saken i dess rätta proportion H O ) När du tänker på svårigheter som du troligtvis kommer att möta inom viktiga områden i ditt liv, har du då en känsla av att: 1 du alltid kommer att lyckas övervinna svårigheterna du inte kommer att lyckas övervinna svårigheterna M 1212 * 28) Hur ofta känner du att det inte är någon mening med de saker du gör i ditt dagliga liv? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig H 3122 * 29) Hur ofta har du känslor som du inte är säker på att du kan kontrollera? 1 mycket ofta mycket sällan/aldrig

79 Bilaga KASAM-formuläret (avskrift) Noteringen till vänster om varje fråga anger strukturen på frågans profil, härlett ur den kartmening som användes vid konstruktionen av frågeformuläret (se nedan eller sid 104 i Hälsans mysterium). B = begriplighet H = hanterbarhet M = meningsfullhet De fyra siffrorna anger elementen i fasett A, B, C respektive D. Hög poäng betyder stark KASAM. Innan det totala poängtalet sammanräknas skall de tretton frågor som markerats med 0 vändas så att svaren poängsätts i omvänd riktning. För dem som är intresserade av att använda en förkortad version av KASAM-formuläret rekommenderas de tretton frågor som markerats med *. Dessa anvisningar skall naturligtvis inte medfölja vid användningen av formuläret.

80

81

82 Analys av : Hur mår jag? /Barn-KASAM Barn-KASAM består av 16 frågor som berör olika områden i livet. Varje fråga har 4 svarsalternativ som förutom text symboliseras av ett ansiktsuttryck. Barnet har markerat det uttryck/text som passar bäst in på barnets svar/känsla. Det är bara möjligt att ge ett svar på varje fråga. B=begriplighet (8,9,10,13 och 15) H=hanterbarhet (2, 5,6,7,12,14 och 16) M=meningsfullhet (1,3,4 och 11) Hög poäng betyder stark KASAM. När det gäller Hur mår jag?/barn-kasam talar vi om en stark KASAM när poängsumman överstiger 43 och en svag KASAM när summan är lägre än 33. Variationen är p. Befinner sig barnet i ytterligheterna av poängen kan man anta att de missuppfattat formuläret. Aldrig motsvarar 1 poäng, sällan 2 poäng, ofta 3 poäng och alltid 4 poäng. Observera att frågorna 3, 5, 8, 12 och 14 ska vändas så att svaren poängsätts i omvänd riktning d.v.s aldrig motsvarar 4 poäng, sällan motsvarar 3 poäng, ofta motsvarar 2 poäng och alltid motsvarar 1 poäng. Dessa anvisningar ska naturligtvis inte medfölja vid användningen av formuläret

83 Hur mår jag? Du kommer nu att ställas inför en rad olika påståenden. Din uppgift är att ta ställning till hur väl påståendet stämmer in på dig. Först kommer ett låtsasexempel: Jag tycker om hundar Aldrig Sällan Ofta Alltid Om du aldrig tycker om hundar, ringa in Om du sällan tycker om hundar, ringa in Om du ofta tycker om hundar, ringa in Om du alltid tycker om hundar, ringa in Vad har du ringat in? Bara du vet det rätta svaret! Du får bara välja ett svar. Det blir rätt även om du bara gissar på ett utav svaren. Svara på alla påstående, är du snäll. Det börjar på nästa sida. En fråga på varje sida.

84 1. Saker jag gör varje dag är roliga och gör mig glad.

85 2. Det finns någon som kan hjälpa mig när jag behöver hjälp.

86 3. Jag är uttråkad på de saker jag gör varje dag.

87 4. Jag bryr mig om vad som händer runt omkring mig.

88 5. Människor som jag litar på gör mig besviken.

89 6. Jag tycker att jag blir behandlad rättvist.

90 7. Jag är säker på att det blir bra till sist, även om det är jobbigt för mig.

91 8. Jag känner mig förvirrad, vilsen.

92 9. Jag förstår vad andra vill när de ber mig om något.

93 10. Jag kan lösa mina problem.

94 11. Jag är intresserad av massor av saker.

95 12. Jag har svårt att hinna med alla saker som jag vill göra.

96 13. När någon blir arg på mig förstår jag varför.

97 14. Jag tycker synd om mig själv.

98 15. Det känns som att jag vet vad jag ska göra när något händer mig.

99 16. När jag vill något är jag säker på att det kommer att hända.

100 Hur mår jag? Du kommer nu att ställas inför en rad olika påståenden. Din uppgift är att ta ställning till hur väl påståendet stämmer in på dig. Först kommer ett låtsasexempel: Jag tycker om hundar Aldrig Sällan Ofta Alltid Om du aldrig tycker om hundar, ringa in Om du sällan tycker om hundar, ringa in Om du ofta tycker om hundar, ringa in Om du alltid tycker om hundar, ringa in Vad har du ringat in? Bara du vet det rätta svaret! Du får bara välja ett svar. Det blir rätt även om du bara gissar på ett utav svaren. Svara på alla påstående, är du snäll. Det börjar på nästa sida. En fråga på varje sida.

101 1. Saker jag gör varje dag är roliga och gör mig glad.

102 2. Det finns någon som kan hjälpa mig när jag behöver hjälp.

103 3. Jag är uttråkad på de saker jag gör varje dag.

104 4. Jag bryr mig om vad som händer runt omkring mig.

105 5. Människor som jag litar på gör mig besviken.

106 6. Jag tycker att jag blir behandlad rättvist.

107 7. Jag är säker på att det blir bra till sist, även om det är jobbigt för mig.

108 8. Jag känner mig förvirrad, vilsen.

109 9. Jag förstår vad andra vill när de ber mig om något.

110 10. Jag kan lösa mina problem.

111 11. Jag är intresserad av massor av saker.

112 12. Jag har svårt att hinna med alla saker som jag vill göra.

113 13. När någon blir arg på mig förstår jag varför.

114 14. Jag tycker synd om mig själv.

115 15. Det känns som att jag vet vad jag ska göra när något händer mig.

116 16. När jag vill något är jag säker på att det kommer att hända.