Förbränningsaskor inom anläggning och deras miljöaspekt

Transkript

1

2 UNIVERSITY OF GOTHENBURG Department of Earth Sciences Geovetarcentrum/Earth Science Centre Förbränningsaskor inom anläggning och deras miljöaspekt Eva Dalstranden ISSN B764 Master of Science (60 credits) thesis Göteborg 2013 Mailing address Address Telephone Telefax Geovetarcentrum Geovetarcentrum Geovetarcentrum Göteborg University S Göteborg Guldhedsgatan 5A S Göteborg SWEDEN

3 Sammanfattning Varje år uppstår askor i Sverige vid förbränning av avfall bland annat från skogen eller från hushåll. Istället för stora kostnader för att göra sig av med restmaterialet så kan kommuner och företag använda det till anläggningsarbete på eller utanför deponi. Företaget Ecostrate marknads- och miljökonsult AB har beställt en samlad rapport om askor, inom området anläggning och deras miljöaspekt. Vetenskaplig information finns att hämta från Värmeforsk databank som bedriver värmeteknisk forskning. Askornas hantering medför stora kostnader för företag och kommuner i form av bland annat metaller som sorteras ur aska, transporter, avfallsskatter etcetera. Askor innehåller flera olika ämnen som kan laka ur som till exempel tungmetaller. Dessa kan på sikt skada människor och miljö. Det är även svårt att få fram större mängder askor inom en kort tidsaspekt som ofta finns vid anläggning på grund av att förbränningen av avfall sker ojämnt. Askproducenterna har svårt att få ut sina askor utanför deponi på grund av miljöaspekten, krångligt regelverk och på grund av den långa framförhållningen av bi- och restmaterial. Ett sätt att lösa problemet är att askan kallas en produkt, inte ett avfall, efter lagring och när metaller är bort sorterade. Nyckelord. Bottenaska, flygaska, deponi, lakvatten, anläggningsarbete, regelverk, miljöaspekt 2

4 Abstract Each year large amounts of ash is produced due to combustion of waste in Sweden. These biand rest materials can preferably be sold by municipalities and industries as construction material in or outside landfills. The environmental consulting company Ecostrate has ordered a gathered rapport of ashes with in the area of construction work and environmental concern. That scientific information can be collected from The Thermal Engineering Research Institute (Värmeforsk). Värmeforsk contains ash analyses and reports made of various ashes. The handling is very costly for the municipalities in form of metals that is sorted out, transports, waste taxes etcetera. Ash contains several components that can leach out for example, heavy metals, which can harm people and the environment. It is difficult to obtain bigger amounts of ash from the boilers in a short time aspect witch is often found in the facility. It takes time to get large volumes of ash because these volumes are controlled by the amount of waste combustion. Ash producers have difficulty in getting ash outside landfills because of the environmental concern, the complicated regulations, and the long-term planning required with bi- and rest materials. One possible solution to the problem could be that the ash be called a product, instead of a waste, after it has been stored and the metals have been removed. Keywords: Bottomash, flyash, landfill, leach water, construction work, regulations, environmental concern 3

5 Förord Denna rapport är skriven som ett examensarbete vid Institutionen för Geovetenskap på Göteborgs Universitet. Rapporten omfattar 30 högskolepoäng och utgör sista delen i utbildningen Geovetenskapligt program, för en masterexamen inom mineralogi och petrologi. Merparten av arbetet med rapporten har gjorts i Göteborg, med inre handledning av Rob Hellingwerf, professor i ekonomisk geologi och yttre handledning av Marina Kristiansson, bergsingenjör på företaget Ecostrate Marknads- och Miljökonsult AB. Ecostrate har även finansierat utgifter i samband med rapporten som resor för studiebesök, telefonsamtal, seminarier och diverse andra utlägg. 4

6 Innehåll Sammanfattning... 2 Abstract... 3 Förord Inledning Bakgrund Syfte Metod Värmeforsk Askprogram Förbränningsanläggningar Funktion Rosterpanna Fluidbäddpanna Rökgas och rökgaskondenseringsrening Förbränningsrester Hantering av restprodukter från förbränningen Askor Askans egenskaper Bottenaska och slaggrus Flygaska Skillnad på bioaskor och avfallsaskor Lagring av aska Industriell användning av aska Funktionskrav Materialersättning Lättfyllning Jordförstärkning/stabilisering Tjälisolering Askor inom anläggning Bottenaskor och slaggrus Flygaskor Stabilisering förbättrar lakegenskaperna Flygaska till muddermassor Miljöaspekt Olika komponenter i slaggrus Vätgas Ekotox

7 8 Flygasketvätt Deponi Funktion på en modern deponi Hårdare regler Askor som konstruktionsmaterial på deponi Lagar och regler EU direktivet Avfallsregler Avfallshierarkin Ny nationell avfallsplan Definition av avfall Farligt avfall EU-vägledning Miljöbalken (1998:808) Miljöbalkens 1 kapitel (mål och tillämpningsområde) Miljöbalkens 2 kapitel (allmänna hänsynsregler) Miljöbalkens 9 kapitel (miljöfarlig verksamhet) Miljöbalkens 15 kapitel (avfall och producent ansvar) Intervjuer Länsstyrelsens uppgifter Telefonkontakt med Gudrun Magnusson Telefonkontakt med Åsa Lindgren Miljödomstolen E-post kontakt med Joen Morales Naturvårdsverket Skogsstyrelsen Askor i andra länder Nederländerna Frankrike Storbritannien Belgien Finland Danmark Studiebesök Mölndals Energi Kikås Deponi En bioaskeväg i Högsäter

8 12.4 SYSAV - Spillepengs avfallsvärmeverk Fakta Sysav Lakvatten U-verksamhet Tagene Deponi Fakta Tagene deponi Askor till deponi Parkeringsplats av slaggrus Långtidsegenskaper hos aska Dåva- och Törringevägen Vändöra Resultat Askans olika aspekter Miljöaspekt Avfallsflygaska Fler aspekter Askanvändning Deponiverksamhet Askåterföring Entreprenörer Tillsynsmyndigheter Lagar och regler Framtiden för askor Sortera avfallet Bättre metallutvinningsteknik Kvalitetsäkring Askåterförening av avfallsaskor Förbättrad statistik Naturgrus Win-win system Bättre samarbete Diskussion Slutsats Rekommendationer Tack Ordlista Källor

9 20.1 Litteratur Internet Intervjuer Bilagor Bilaga A. Slaggrus Bilaga B. R- och D-koder anger återvinning eller bortskaffande Bilaga C. Kvalitetssäkringssystem Bilaga D.Varuinformationsblad

10 1 Inledning 1.1 Bakgrund Det finns cirka 30 anläggningar i Sverige för förbränning av hushållsavfall. Mängden avfall som går till förbränning har ökat under senare år. Det beror bland annat på att det nu är förbjudet att deponera brännbart och organiskt avfall. Enligt Avfall Sveriges (tidigare Svenska Renhållningsverksföreningen, RVF) statistik förbrände man år 2008 ungefär 2,3 miljoner ton hushållsavfall. Varje år uppstår 1,5 miljoner ton askor i Sverige [1a]. I samma anläggningar brändes också ungefär 2,3 miljoner ton avfall av annan typ [2]. Förutom förbränning i normala avfallsförbränningsanläggningar sker förbränning av annat avfall än hushållsavfall genom så kallad samförbränning. Det sker inom vissa industrier, främst cementindustrin, massa- och pappersindustrin och i vissa värmeverk eller kraftvärmeverk. Den energi som alstras vid förbränning blir värme och i viss mån el. Vid anläggningarna som förbränner hushållsavfall utvanns under ,7 TWh energi, varav den första delen var 12,2 TWh värme och den andra delen 1,5 TWh el [2]. Värmen från förbränningen av avfall täcker cirka 20 % av det totala fjärrvärmebehovet i Sverige. På vissa orter kan dock energi från avfall svara för upp till hälften av fjärrvärmebehovet. Fjärrvärmenäten i Sverige är väl utbyggda och därför kan en mycket stor del av energin tas tillvara jämfört med många andra länder. Mängden hushållsavfall har ökat med 21 % från år 2000 till 2007, för att under konjunktur avmattningen 2008 minskade det med cirka 1,7 % från 2007 års nivå. Scenarier för avfallsmängder har gjorts för Göteborg fram till år 2050 och dessa pekar på att mängderna kommer att öka dramatiskt framöver, om ingenting görs. Mängden hushållsavfall som genereras årligen är kopplat till den ekonomiska tillväxten i landet. Vid en konjunkturuppgång ökar avfallsmängderna per capita, vid en nedgång minskar mängderna [2]. Varje år genereras cirka ton bottenaska i samband med förbränning av kol, torv och biobränsle för energiproduktion i Sverige [3]. Ur denna förbränning uppkommer förbrännings rester, askor, som på något sätt måste göras av med. Det är inte lätt med dagens krångliga regelverk. 1.2 Syfte Syftet med rapporten är att se över framtida avsättningsmöjligheter för askor, främst bottenaska inom anläggning. Målet blir att: Hitta en långsiktigt hållbar hantering av aska vid konstruktionsarbete Diskutera miljöaspekten för askor inför framtiden 1.3 Metod Metoder som använts har varit litteraturstudier, studiebesök och intervjuer: Litteraturstudier som gjorts på rapporter med omfattande information från Värmeforsk databas, kallad Allaska [4]. Även har andra rapporter lästs som till exempelvis 9

11 handböcker om bi- och rest material även rapporter från olika examensarbeten runt om i Sverige som behandlar askor [7], [11], [72]. Då regelverket är mycket komplicerat har studier gjorts och frågor ställts via intervjuer till berörda myndighetspersoner i hopp om att hitta svar [30], [32], [52],[54],[55]. Observationer i form av studiebesök på värmeverk, avfallskraftverk och deponier som behandlar eller förbränner biologiskt- eller hushålls- och industriavfall. Studiebesöken har även varit för att få svar på frågeställningarna från människor som dagligen arbetar med askor och har en stor erfarenhet [43], [47], [51], [53]. Svårigheter med rapporten: Svårigheter under insamlandet av information har uppkommit genom att en handläggare på Värmeforsk skulle hjälpa till att ta fram aktuella rapporter, men tyvärr inte hade möjlighet till det av olika skäl när examensarbetet startades. Att få svar från myndighetspersoner eller större företag i olika frågor har tagit mycket tid i anspråk. I denna rapport kommer följande frågeställningar att besvaras: *Finns det en framtid för en bi- och restprodukt som bottenaska inom anläggning och hur ser dess miljöaspekt ut? *Inom vilka områden lämpar sig dagens bio- och avfallsaskor bäst inom anläggning, både i deponin och ute i samhället? *Varför väljer man bygga med jungfruligt material, istället för med en bi- och restprodukt som aska, trots att det är dyrare? 2 Värmeforsk Askprogram Värmeforsk programmet inleddes 2002 i syfte att ta fram en kunskapsbas som behövs för att få tillstånd till en positiv användning av förbränningsrester i Sverige. Programmet har genomfört cirka ett femtiotal projekt hos olika aktörer i branschen och hos myndigheter. Nya metoder skall tas fram hur askor på bästa sätt kan användas till olika ändamål och följa upp gamla projekt för att komplettera. Nya manualer skall tryckas till askproducenter, entreprenörer och myndigheter och att stödja dem i deras framtida projekt om askor. Mycket arbete inom Askprogrammet har därför lagts på för att få en analys av riskerna för människan och miljön vid askanvändning inom anläggningsbyggnationer. Programmet har 36 organisationer och företag kopplade till sig och de flesta från producentled som representerar olika sakområden inom programmet: Geoteknik och Deponi med 19 medlemmar (ordförande från Fortum Värme) Skog och Mark med 18 medlemmar (ordförande från Södra Cell) Miljö och Kemi med 10 medlemmar (ordförande från Fortum Värme) Information som sköts av 2 medlemmar En omfattande databas finns kallad Allaska som är öppen för alla, men används mest av forskare i dagsläget. Finansieringen har de senaste åren varit Energimyndigheten och de 36 deltagarna i programmet med enskilda projekt. 10

12 Målet för askprogrammet har varit: Askprogrammet skall medverka till att kunskap tas fram till att stimulera användningar av askor med ingen eller ringa risk för hälsa och miljö både på kort och långsikt. Målet är att alla askor skall kunna återanvändas eller, om det inte går, omhändertas på ett miljöriktigt sätt i förhållande till askornas egenskaper och förutsättningar [4] I forskningsprogrammet har bland annat studerats: Olika scenarier för att se hur askan förändras med tiden i ett konstruktionsarbete till exempel inom vägarbete och i deponi verksamhet Var askan kan anses passa bäst i de olika lagren i konstruktioner Hur lakning från aska påverkar människor och miljö runt omkring en konstruktion Hur fungerar kort- och långtidsegenskaper hos askor? När väl askan har lagts in i konstruktionen går den inte att påverka nämnvärt. Om problem uppstår med för höga lakningsvärden kan det vara svårt att rätta till problemet på ett enkelt sätt. Man kan tvingas att riva konstruktionen och entreprenören kan bli skadeståndskyldig [4]. Askprogrammet har gett ny kunskap om askor de senaste åren. Den skall stimulera till en flitigare användning av askor än tidigare. EU direktivet, som implementerats i svensk lag, har fått askanvändarna använda bottenaskan även från avfallsförbränningen i konstruktionsarbete inom deponi. Askprogrammet har en god måluppfyllelse, enligt flera studier. Forskningsprogrammet har 10 år på nacken och har kostat 100 miljoner kronor. Den har gett en bred kunskapsbas. Dock är det fortfarande svårt att veta effekterna av askor på lång sikt [4]. 3 Förbränningsanläggningar 3.1 Funktion För att energin skall utnyttjas på bästa sätt måste avfallsförbränningsanläggningarna miljöanpassas. En miljöanpassning innebär bland annat att en mycket hög temperatur är viktig vid förbränning och för att kvalitén på askan skall bli så bra som möjligt. Även är det viktigt att föroreningarna som bildas avskiljs på rätt sätt. De svenska anläggningarna skiljer sig genom att man har olika förbränningstekniker och att avfallet varierar. Rosterpannan är den som dominerar och det finns även en del fluidiserade bäddpannor. Olika metoder att rena rökgaserna finns men reningskraven är detsamma (figur 1). På förbränningsanläggningarna tar man emot avfallet och gör en leveranskontroll. Efter kontrollen skickas avfallet in i en varm ugn eller en panna. Förbränningen ger energi. Rökgaserna som bildas under förbränningen renas genom antingen våt- eller torr rening och med eller utan rökgaskondensering. Värmeverket producerar genom förbränningen fjärrvärme till hushåll och industrier inom en kommun eller flera kommuner. Beroende på eldningsätt, anläggningsutformning vått eller torrt tillstånd och drift varierar askornas kvalitet. Drift tekniken kan styras så att på kväveutsläppen och på andelen oförbränt 11

13 bränsle minskar. Nyare pannor och deras storlek ger mindre andel oförbränt material jämfört med mindre och äldre anläggningar [5]. 3.2 Rosterpanna Den vanligaste förbränningspannan är rosterpannan [figur 2]. Rosterpannan eller rostern är rörlig och har parallella stavar som matar fram avfallet i elden. Detta gör att avfallet rör sig hela tiden och blandas under förbränningen, på en temperatur på C. Under förbränningen är det viktigt att det tillförs mycket luft. Mängden luft påverkar hur bra avfallet förbränns, medan dålig lufttillförsel ger organiska kolväten ut i luften. Rökgaserna stiger och ger ifrån sig värme till vatten som finns i tuber inbyggda i väggen. Olika asksorter bildas vid roster förbränning: % bäddaska/slagg samt % flygaska [5]. Figur 1 Avfallsförbränning med rökgasrening [5] 3.3 Fluidbäddpanna I en fluidiserad bädd förbränns olika typer av bränslen, både fasta och blandade. Då bottenaskan bildas faller den ner i en sandbädd. Det är endast en liten procent som blir flygaska. Bädden hålls svävande med gasströmmar och under finns en perforerad platta. Gasströmmen gör att bränslets partiklar uppträder som en vätska (fluidiserad). Fluidbäddar finns i två olika utföranden. Den ena med en hög partikeltäthet och den andra med ett svävande material som gör att partiklarna fluidiserar på grund av att det finns en hög lufthastighet. Det höga trycket gör att en del material åker in i en avskiljare, in i en cyklon efter förbränningen och kommer tillbaka till bädden igen. Allt bränsle in i fluidiserade bäddar måste vara homogent och finfördelat, ofta förbränner man skogsmaterial som grenar och toppar som är homogent. Temperaturen ligger på ca 900 C. Fluidbädd eldning ger cirka 10 % slagg och 90 % flygaska (se figur 3) [5]. 12

14 Figur 2 (t.v.) En rosterpanna är ofta rörlig och förflyttar bränslet framåt [40]. Figur 3 (t.h.) En fluidbädd panna där temperaturen ligger på C. Bränslet upphettas under syrefria förhållanden så att en brännbar gas bildas och förbränns senare i ett annat steg [39-40]. 3.4 Rökgas och rökgaskondenseringsrening Rökgaserna delas in i två olika delar efter avsvalning: stoftformiga och gasformiga. Flygaska och vissa metaller delas in i stoftformiga ämnen. Gasformiga ämnen innehåller bland annat klorväte, fluorväte, svaveldioxiner och kvävedioxiner. I både gas- och stoftformiga föreningar kan finnas kvicksilver. Rökgasreningen skall minska utsläppen av till exempel dioxiner till luften. Hur rena rökgaserna blir beror på hur bra anläggningen fungerar. Det finns fyra grupper i gasreningen: stoftavskiljning, torr rening, våt rening och rening av kväveoxider [5]. 3.5 Förbränningsrester Förbränningsrester är ett samlingsnamn för askorna då det finns både finkorniga och grovkorniga askor. De grovkorniga är slagg (bottenaska), till de finare hör pannaska, flygaska, filterkaka och slam. I denna rapport kommer endast den grovkorniga slaggen (bottenaska) och den finkorniga flygaskan att nämnas. Själva slaggets partiklar blir ihop kittade när de upphettas och därför består slagg av klumpar av oförbränt material. Slagg har endast avfallsrester i sig. Efter förbränningen kyls den ner i ett vattenbad och lagras i vått tillstånd i silos, var för sig eller ibland tillsammans med flygaska. Flygaska är en rökgasreningsaska och behandlas ofta som farligt avfall på grund av att det finns metaller och andra föreningar i den. Flygaskan har särskilda krav på sig som hur den skall hanteras, transporteras och var det kan deponeras. För att binda askan kan man tillsätta kalk eller cement som gör att askan blir massiv och hålls bättre samman (kap. 6) [5]. Flygaska med ursprung från skogen räknas oftast inte som farligt avfall. 13

15 3.6 Hantering av restprodukter från förbränningen Avfall ska återvinnas i så stor utsträckning som möjligt enligt industriemissionsdirektivet (IED) [26h]. Restprodukterna skall testas för att ta reda på deras fysikaliska och kemiska sammansättning och hur avfallet kan tänkas laka och förorena. Dessa förbränningsrester måste oftast behandlas för att vidare kunna användas. Askorna släcks i vatten efter förbränningen och blir till en trögflytande vätska som dammar mindre och minskar brandrisken. Denna metod är bäst för att skona miljön. Askor som dammar kan reta upp slemhinnor, ge irriterad hud och som värst kan brännskador uppstå. Det finns en torr behandling för slaggen och en våt för flygaskan vid transport. Med den torra metoden transporteras askan med lufttryck. Vid en härdning klumpas askpartiklarna ihop och man låter askan torka. Dock skall en viss fuktighet finnas kvar i askan för att härdningen skall fortgå. Materialet pressas ihop så att det bildas en trögflytande vätska som stelnar så småningom och partiklarna packas ihop. Efter detta får askan mogna och flera olika kemiska processer sker med bland annat karbonatisering (kap. 6.). Efter att askan mognat måste den krossas och malas. Malningen ger en oregelbunden form åt slaggen och materialet blir finkornigt. Siktningen efteråt ger en partikelstorlek som är önskvärd (kap. 4.). Hur länge askan lagras kan variera om stora anläggningsarbeten behöver göras, då kan askan lagras i flera år. Ask högen fylls på, allt eftersom, ny aska bildas efter förbränning. Som tur är det långt mellan stora anläggningsarbeten. Förädling betyder att askorna måste behandlas genom magnetseparering, på magnetiska och icke magnetiska partiklar efter lagring. Om det mot förmodan finns kvar rester av oförbränt kan askan behöva brännas en gång till, med högre verkningsgrad [5]. 4 Askor 4.1 Askans egenskaper Askans egenskaper styrs av flera olika saker som till exempel av materialet som förbränns. Det brända materialets ursprung kan vara från skogen som grenar och toppar (GROT), kallat biologiskt material eller från avfall. Fler egenskaper styr askan som: temperaturen i pannan, åldern på förbränningsanläggningen, själva panntypen och förbränningsprocessen. Även om askan lagras eller behandlas genom förädling [3]. 4.2 Bottenaska och slaggrus Slaggrus är lagrad bottenaska från förbränning av hushålls- och industriavfall, efter eldning i rosterpanna. Bottenaskan har stora bitar av olika restmaterial i sig och kallas grovkornig och är den grövsta av alla bottenaskor (Bilaga A) [3]. Slaggrus är lättare och sprödare än grus. Den isolerar bättre på grund av ett lågt värmeledningstal. Hur kemin ser ut beror på bränslet, förbränningen och hur den hanteras [6]. 14

16 Slaggrus har en kornstorleksfördelning mellan 0-45 millimeter (figur 4). Gränskurvorna för förstärkningsmaterial enligt Trafikverket visar att kurvan ligger något högt, eftersom material större än 45 millimeter siktas bort vid framställning av slaggrus. Vattenkvoten varierar något med en normal variation från 16 till 24 %. Densiteten beror på om slaggruset är packat och hur mycket det är packat. I opackat skick uppgår askan till 1,4 t/m3 och vid maximal packning till ca 1,6 t/m3. Hållfastheten bestäms normalt inte för slaggrus. Kravet är dock att den skall vara sintrad (en process där fasta partiklar sammanfogas vid en hög temperatur) vilket erhålls vid en god och kontrollerad förbränning [8]. Figur 4 Kornstorleksfördelningskurvor för slaggrus här från fem olika förbränningsanläggningar [7] 4.3 Flygaska Flygaska är askan som följer med rökgaserna och skiljs ut i stoftskiljaren. Ofta är avfallsflygaskan väldigt förorenad då med ursprung från avfallsförbränning. Föroreningsgraden gör att den ibland deponeras eller skickas till Langoya (en ö i Norge som tar hand om farligt avfall) direkt från värmekraftverken [6]. Flygaskan består till största delen av kiseldioxid och kalciumoxid [62]. Totalt uppstår det ca ton flygaska i samband med förbränning av kol- och biobränslen för energiproduktion i Sverige [6]. 4.4 Skillnad på bioaskor och avfallsaskor Bränsle från skogen som toppar, grenar och torv förbränns i ett värmekraftverk och kallas för bioaskor. Hos bioaskor finns inga höga föroreningsämnen som direkt är farliga. Avfallsaskor är avfall från industrier och hushåll och kan ha, beroende på avfallet, olika föroreningsgrad. 15

17 4.5 Lagring av aska Bränslets ursprung styr även längden på lagringen av askor. Askor behöver mogna en tid i en askhög oftast utomhus. Bioaskor lagras cirka 3 månader medan avfallsaskor behöver ett minimum av 6 månader för att alla kemiska reaktionerna skall ske. Lakningen ändrar avfallsbottenaskan till slaggrus [47]. Bioaskor krossas efter lagring och siktas, så att kornstorleken inte skadar träden. Det blir även lättare för träden att ta upp näringen efter siktningen. Bioaskor kan med fördel användas till skogsåterföring. En bio aska kan ha högre basisk ph, som 12, innan den används i skogen eller inom anläggning. Det är viktigt att bioaskan sprids jämnt i skogen och upplöses långsamt (kap. 14) [44]. En skillnad med avfallsaska, jämfört med bio aska, är att avfallsaskan behöver få ner ph till strax under 9, för att kunna användas på bästa sätt [47]. 5 Industriell användning av aska 5.1 Funktionskrav Funktionskraven är viktiga vid ett konstruktionsarbete. Vid en väg byggnation ställer man krav på bärförmågan, styvheten, stabiliteten, beständigheten, tjällyftnings benägenheten och styvhetsmodulen (ett mått på motståndet hos elastiska deformationer och anges i Pascal). Dessa funktionskrav har funnits i ATB VÄG, kapitel C, (Trafikverket) [7]. Material som är mest jämförbara med slaggrus tillhör material typ 2 och till det räknas till exempel grus, grusmorän och sandigt grus. Angivna styvhetsmoduler för dessa material är MPa beroende på fukt halten och temperaturen. För slaggrus är styvhetsmodulen mellan MPa [7]. Framställningen påverkar slaggruset vilket gör att den är porösare och lättare än grus. Den har bättre isolerande egenskaper då den har en låg värmekonduktivitet (0,2-0,5 W/(m C)). Men porositeten gör att den blir mindre motståndskraftig mot nötning och slag. Krossnings benägenhet, nötning, erosion och mekanisk påverkan, anges med Los Angeles talet och Micro- Deval-värdet (tabell 1) [7]. Jungfruliga material till exempel berg- och krossmaterialets egenskaper har skaffats genom erfarenheter genom åren. ATB VÄG (2007) hade generella krav för jungfruliga material när det gäller egenskaper vid utförande av till exempel en överbyggnad men där fanns inga krav när det gäller askor. Det viktigaste var att överbyggnaden hade en god hållfasthet utan att gå i brott. I AMA anläggning 98 fanns det krav på det obundna materialet när det gäller kornstorlek, lagertjocklek, organisk halt, värmekapacitet och andel krossat material. Funktionskraven var dock lika för både natur- och restmaterial [8]. 16

18 Tabell 1 Resultat från beständighetsprovningar i laboratorium [7] 5.2 Materialersättning Aska som materialersättning (liknar naturgrus) istället för naturmaterial kan förbättra funktionen för konstruktionen som bland annat styvhet och tjälisolering. Krossad asfalt, krossad betong, slaggrus (och andra bottenaskor), flygaskor och ferrokromslagg används för sådana syften. En ökad kornstorlek uppstår då man blandar olika materialslag och då kallas materialet för sammansatt [6]. 5.3 Lättfyllning Askor är lätta material jämfört med naturmaterial och fungerar bättre när de används på belastningskänsliga områden till exempel vid kompensationsgrundläggning [6]. 5.4 Jordförstärkning/stabilisering För att förbättra undergrunden används jordförstärkning för att öka stabiliteten och minska deformationer i vägbyggnaden. Ibland kan lera behöva stabiliseras och tidigare har man använt kalk, cement, merit men även flygaska går bra att använda som separat bindemedel (kap. 6). Aska blandad med naturmaterial kan minska kostnader och resurser [6]. 17

19 5.5 Tjälisolering Kornstorleksfördelningen och porositeten påverkar den tjälisolerande förmågan hos slaggrus. Vissa alternativ material har en mer porös karaktär än naturmaterial. Luftfyllda porer bidrar till isolerande egenskaper och det kan minska tjälning i konstruktionen. Den positiva delen är att frosten hindras att tränga ner i jorden och i undergrunden, på så vis minskar tjällyftningen. Konstruktionens beständighet förbättras och även bärförmågan när tjälen lossar. Den negativa delen att isolerande vägmaterial hindrar jordvärmen att värma ytan på vägen och det i sin tur ökar risken för frost och halka. Reglerna från Trafikverket hindrar därför användningen av material med dessa egenskaper med en liten värmekonduktivitet i överbyggnaden. Slaggrus fungerar bättre än naturmaterial när det gäller isolerande egenskaper (figur 5) [6]. Figur 5 Packningskurvor för slaggrus, krossad betong, sandigt grus och kolbottenaska [7] 6 Askor inom anläggning 6.1 Bottenaskor och slaggrus Kol - och trä bottenaskor, bioaskor och fluidpannors aska har använts som fyllnadsmaterial i väg och ledningsgrav(figur 6 och 7). Rostpannors aska passar som vägbyggnadsmaterial, bottenaskan från kol- och gummi förbränning kan fungera som lätt fyllning [6]. 18

20 Figur 6 (t.v.) Bottenaska i grusväg. Figur 7 (t.h.) Slaggrus till vägkonstruktionsarbete [6] Styrkan hos slaggrus är att den är enkel att lägga ut, packa och ger ett högre värmeisoleringstal än till exempel bergskross. Askan fungerar bra som ett tätskikt på deponier [3]. 6.2 Flygaskor Flygaskor från förbränning av kol-, trä- och skogsavfall har använts länge i väg- och anläggningsbyggnad, till exempel som bär- och förstärkningslager i grusvägar och industri ytor (tabell 2). Tabell 2. Materialtekniska egenskaper hos olika material [6] 19

21 Flygaska kan användas för att förbättra funktionen hos olika konstruktioner. Det finns två typ applikationer, en med enbart flygaska och en där flygaska blandas med jord eller grus. Egenskaper som hög hållfasthet och god frostbeständighet gör att produkter baserade på flygaska. Flygaskan kan användas för att öka bärförmåga och förbättra tjälegenskaper hos vägar och industriytor, speciellt under tjällossningen. Utförande med produkter baserade på flygaska skiljer sig från hanteringen av sand och grus framför allt med avseende på hållfasthets utveckling, damning och känslighet för nederbörd [6]. Flygaskan har många bra egenskaper, när den är väl förbränd och enhetlig. Hos rosterpannor är det normalt bottenaskan som lämpar sig bäst, eftersom den är bättre utbränd och har lägre halter av metaller än flygaskan. I mindre anläggningar blandas ofta bottenaska och flygaska [10a]. Flygaskor räknas som farligt avfall och passar inte i geotekniska konstruktioner men är bra som vägbyggnadsmaterial. Detta trots att flygaskan i sin finkornighet stämmer överens med silt, som är tjälfarligt. Egenskaperna mellan silt och flygaska stämmer inte, då flygaskan har härdande egenskaper, vilket silt inte har [1g]. Flygaskan har stabiliserande egenskaper och låg permeabilitet. Den en passar som avjämnings- och tätskiktsmaterial i deponi, i underbyggnaden i väg och järnväg, i väg terrass, i sediment och i muddermassor [63]. Flygaskan används på Kikås deponi som avjämningsmaterial som är ett av studiebesöken (kap.12) i denna rapport. När en barriärfunktion fylls ska den förhindra att vatten sipprar genom en deponikropp eller ett upplag av gruvavfall och kan föra med sig miljöskadliga ämnen ut. Förutom att askor har goda funktionsegenskaper kan de ersätta de jungfruliga naturmaterialen som normalt används. Flygaska används som ett tätande skikt på grund av dess bindande egenskaper som till exempel flygaskestabiliserad avloppsslam (FSA) bildas då flygaska blandas med rötat avloppsslam. Detta höjer ph och nedbrytningen av det biologiska materialet förhindras [9] 6.3 Stabilisering förbättrar lakegenskaperna Att stabilisera askor kan göras med olika metoder, som med cement, skumbitumen och karbonatisering. Här tas några exempel upp som minskar lakegenskaperna hos askor: Stabilisera aska med cement eller silika (kiseldioxid, SiO2) och sedan inkapslas askan med bitumen (ett bindemedel som framställs ur råolja). Att blanda i krossad asfalt i askan stabiliserar också. Stabiliseringen med asfalt gör att de stora kornen bättre hålls ihop och man får mindre problem med damning. Att minska damning är viktigt för arbetsmiljön [11]. Skumbitumen (bitumen, luft och vatten) metoden är även ett annat sätt att stabilisera askpartiklarna i slaggrus så de får en skumbitumen hinna över sig. Det gör att askan förändras och får kohesiva (molekyler attraheras av varandra utan att bindas kemiskt) och hydrofoba (reagerar inte med vatten) egenskaper. Det betyder att den specifika ytan minskar med hälften och de lättlösliga ämnena (Cl, S, SO4, NO3, Sb och Ca) minskar i laknings avseende. Även minskar syra/bas buffringskapaciteten (ett system där en svag syra korresponderar med en bas för att balansera ph) medan styvheten och stabiliteten ökar [7]. Skjuvhållfasthets egenskaperna förbättras, fukt och tjälskador minskar av skumbitumen. Inblandningen gör att partiklarna kittas samman för att få 20

22 rätt styvhet och stabilitet. Laborationstest visar att den tillgängliga ytan hos askpartiklar i obundna bärlagermassor (i obehandlad avfallsbottenaska) troligtvis styr urlakningen. Det är viktigt att få de minsta partiklarna <300 µm, som utgör ca 35 % av den totala volymen men trots det utgör >60 % av den specifika ytan, täckta av skumbitumen då de har ett stort inflytande på urlakningen [65]. Karbonatisering: då blöt aska exponeras för koldioxid från luften, minskar läckaget av olika ämnen, då kalciumhydroxid bildas. Metoden baseras genom att metall joner Me2+ fastläggs som karbonater i en basisk miljö: CO2 (g) + 2OH- + Me2+ > MeCO3 (s) + H2O [66] Studier på karbonatstabilisering visar att oxyanjonen (en negativ laddat jon) innehåller syre bildande ämnen som gör att krom, molybden och antimon minskar i urlakning. Då ökar istället rörligheten hos koppar, bly och zink. Karbonatiseringen påverkar dock inte urlakningen av klorider [66]. 6.4 Flygaska till muddermassor Många hamnar och farleder i Sverige måste muddras då de delvis innehåller förorenade muddermassor till exempel tungmetaller, PCB, PAH och TBT. Om muddermassorna stabiliseras och solidifieras (S/S metod) in-situ eller ex-situ kan de användas till att bygga ut hamnområdena (figur 6) [57b]. Muddermassor måste stabiliseras: Mekaniskt och kemiskt då de har gyttjig konsistens, för hög vattenkvot och låg hållfasthet. Idag används stora volymer med bergskross i muddermassor men de går att ersätta med flygaskor. Laborationsförsök har visat att en del naturmaterial går att ersätta med aska: en mix av 20/30/50 % av merit, flygaska och cement som har en inblandnings mängd av 150 kg/m3. Hållfastheten, permeabiliteten och lakningsegenskaperna blev undersökta. Den höga kalciumoxidhalten 30 % [13] i flygaskan spelar stor roll för tryckhållfastheten om man jämför med bottenaskan som endast innehåller en mindre mängd calciumoxid (CaO) 13.4 % [7]. Calciumoxid reagerar med vatten och bildar calciumhydroxid (Ca(OH) 2 ). 21

23 Grundkriteriet hos flygaskan var: Tryckhållsfasthet (>140 kpa) Låg permeabilitet (10-8 m/s m/s) Låg utlakning av metaller Låg urlakning av organiskt material Kvalitén måste vara jämn på flygaskan. efter lagring, så att slutprodukten blir bra. Föroreningarna som kan variera i muddermassor beroende var de tas [57b]. Man måste ta hänsyn till förhållandena på platsen. Blandningar uppfyller de tekniska och miljömässiga krav och klarar Naturvårdsverkets riktlinjer för nivå ringa risk [57a]. Fördelar med att stabilisera muddermassor med flygaska är att: Bly och zink kan göras inerta i massorna Slipper använda naturliga material 2 olika avfall blandas Kvar blir en ren produkt En ekonomisk besparing [57a] När blandningen komprimeras och härdas ger den en låg permeabilitet, är tålig mot sulfatangrepp, mot svällning och mot krympning. Det negativa är att blandningen inte tål frost och måste då skall placeras under ett frostfritt djup [57b]. 7 Miljöaspekt 7.1 Olika komponenter i slaggrus Slaggrus innehåller kemiska ämnen som ur lakningssynpunkt kan utgöra en risk för människor och miljö. I texten nedan beskrivs vilka ämnen som är ofarliga och vilka ämnen som på pass farliga att de kan utgöra en risk. Slaggrus består till största delen av olika komponenter som kisel, järn, kalcium och aluminium medan klor, zink, koppar, bly och krom finns i mycket höga halter (0,1-1,0 %). Detta på grund av att de återfinns i avfallets komponenter. De spårämnen som mest lakar ur slaggrus är zink, koppar och kadmium. Vid oxidation under lagring ökar kromets lakningsegenskaper. Riktvärdena överensstämmer med förorenad mark och för acceptanskriterier för mottagning av farligt avfall i olika deponiklasser. Ibland går det inte att använda generella riktvärden till exempel i en enskild vägbyggnation. Då måste det göras en platsspecifik beräkning för just den platsen om en generell modell inte går att använda [7]. Kadmium, kvicksilver, krom, nickel och zink utgör ringa risk vid anläggnings byggande och följer de generella riktvärden som finns. Dock behöver dessa uppdateras med ett större data underlag med vad som finns idag. Arsenik, klorid och antimon innehållet är de ämnen som är viktiga ur miljösynpunkt [7]. Miljöpåverkan kan bestämmas för slaggrus efter att undersökt dess kemiska sammansättning kallas även för föroreningspotentialen. Föroreningspotentialen bestäms för ett kort- och ett långt tidsperspektiv. Analyserna visar hur stora emissionerna blir och ger svar på hur stor 22

24 lakning man kan förvänta sig med tiden. En miljöbenämning innehåller en total halt analys på huvud- och spårämnen, ett tillgänglighetstest (den totala utlakade mängden på askan) och ett tidsperspektiv (ett på 100 år och ett på 1000 år) [8]. Organiska material i slaggrus brukar vara cirka 2-5 % men sammansättningen är ännu inte riktigt känd då elektronmikroskop studier visar på oförbränt organiskt material; cellulosa, växtfibrer och plast. Miljöfarliga organiska ämnen som till exempel PAH (polycykliska aromatiska kolväten, bildas vid ofullständig syre tillförsel under eldning) är farliga för levande organismer vid låga halter och svårnedbrytbara och/eller bioackumulerande. Halten PAH i slaggrus är nanogram/gram (ng/g) och hur hög halten blir styrs av hur bra förbränningsprocessen fungerar. Risk för att PAH blir cancerogen är vid <300 ng/g [8]. Median värdet för dioxiner är 0,03 ng/g när askan från sju avfallsförbränningsanläggningar analyserades. Det värdet ligger strax över Naturvårdsverkets riktvärde för känslig markanvändning (10 ng I-TEQ per kg jord eller 0,01 ng/g). Riktvärdet för förorenad industrimark är på 250 ng I-TEQ per kg jord[8]. I-TEQ är ett mätvärde för toxiska ekvivalenter [8]. Halten klorerade fenoler (ett kolväte som är starkt frätande och giftig) i bottenaska är mellan 9 och 164 ng/g. Det räknas som en låg nivå med Naturvårdsverkets riktvärden för känslig markanvändning [8]. PCB i slaggrus ligger under detektionsgränsen 8 ng/g. Högre halter kan även finnas i flygaskan. En bra förbränningar har en halt på <100 ng/g. Dessa värden ligger också under Naturvårdsverkets riktvärden för känslig markanvändning [8]. 7.2 Vätgas Askor från avfallsförbränning är stark basiska. När askan släcks i vattenbad efter förbränningen löses syret upp av den starka basen och vattnet reagerar med metallen till Al(OH) 3 och H 2 [1c]. Metalliskt aluminium finns i avfall, speciellt i hushållsavfall, men inte i biobränslen. I fluidbäddpannor hinner inte all aluminium brinna upp, då gas hastigheten är hög, speciellt i CFB pannor. I rostpannor kan aluminiumhalten även vara hög. Man måste se till att luft cirkulationen är tillräcklig, då når inte vätgas halten 4 %. Denna gräns, är den lägsta gränsen för att undvika en explosions risk. Askprogrammet utfärdade 2007 en rekommendation till askproducenterna om bättre kontroll på vätgasbildningen [1b]. Explosioner har tidigare inträffat med flygaska som kommit i kontakt med vatten. Flygaska innehåller högre mängder aluminium, än bottenaska. För bottenaskan i fluidbädd är risken liten för en explosion. Explosioner har bland annat inträffat på Dåva kraftvärmeverk på Umeå Energi 2003, då våt slagg kom ut från avfallsförbränningen och i Händelöverket i Norrköping I Händelöverket användes flygaska som fyllnadsmaterial i bergrum då det inträffade tre explosioner på kort tid. Lösningen på problemen var en förbättring av ventilationen [1c]. 23

25 7.3 Ekotox Det finns idag inga tydliga riktlinjer på avfall som står under kriteriet H14 (ekotoxisk eller giftig förklaras i kapitel 10) och kan ge ekotoxiska effekter. Man har en överenskommelse om ett testsystem för att påvisa om något är ekotoxiskt för att kunna kvalificera det och få fram inneboende egenskaper hos avfallet. Det finns ett samprojekt mellan Avfall Sverige, Askprogrammet och Naturvårdsverket om att undersöka om askan kan vara ekotoxisk. ITM på Stockholms Universitet och SGI (Statens Geotekniska Institut) arbetar för att få fram ett biotestbatteri för att klassificera farligt avfall med olika organismer och arter. Utvalda testmetoder måste uppfylla krav på till exempel hög saltstyrka. Dessutom kommer man att testa en ny lakmetod till de akvatiska ekotox testerna. Resultaten visar att testorganismerna som användes i de ekotoxiska metoderna fungerade väl för testning av samtliga lakvätskor gällande både flyg-, bland- och bottenaskor. Vidare har projektet visat att det är stor skillnad i känslighet mellan olika testorganismer och testvariabler [25]. Ett testbatteri har två fördelar. Det första att batteriet behövs för att täcka upp den mångfald av toxiska effekter som en lakvätska kan orsaka. Den andra fördelen är att de kan användas som underlag till platsspecifik riskbedömning av risken med att använda, eller behandla avfall. Hur askorna behandlats med avseende på lakning, torkning och liknande påverkar hur och vad som lakas ur och om de är toxiska. ph förhållanden kan påverka biotillgängligheten av metaller och av organiska ämnen. I provbehandlingen är det viktigt att man tar hänsyn till L/S (förhållandet mellan vätska och fast massa) och ph förhållanden [25]. 8 Flygasketvätt Det enda kraftverket som renar sina avfallsflygaskor i Sverige är Korstaverket. Här beskrivs på ett kortfattat sätt orsaken till asktvätten och hur reningsproceduren går till. Orsaken till asktvätten: I samband med att Sundsvalls nya kraftvärmeverk, Korstaverket byggdes (2007) ändrades kraven för farligt avfall och vad som var tillåtet att deponera [12]. Ett val genom åren har varit att skicka askan till Langoya i Norge utan asktvätt. Förra året skickades 2900 ton flygaska iväg från Korstaverket på grund av driftproblem eller planerade underhållsstopp. Sundsvall Energi har själva renat sin avfallsaska för att sedan lägga den på deponi, på Blåbergstippen i Sundsvall. Alternativet hade varit att lagra det farliga avfallet i berg där det finns en liten risk att gifter lakar ur [12]. Korstaverket gör en besparing på 30 % genom att rena askan själva och att inte skicka den till Langoya [12]. Reningsproceduren: en stor del av gifterna i värmeverket upphettas och brinner upp. Det som blir kvar bland annat, metaller, sorteras ut. Röken renas i flera steg innan den går ut i skorstenen. Askans sammansättning består av: torrsubstans %, CaO: 30 %, SiO 2 : 14 % och Al 2 O 3 : 7 % [13]. Flygaskan från en panna kallad, F5, och ett el-filter blandas med slam (från anläggningens vattenrening) och med vatten. Blandningen pumpas till ett vakuumbandfilter där askan tvättas och avvattnas. Lättlakade salter tvättas ur och lakbarheten reduceras kraftigt för större delen av de miljöförstörande ämnena. Panna F5 har en egen vattenreningsanläggning (på grund av våt rökgasreningen) på Korstaverket. Inget vatten skickas från panna F5 till det kommunala reningsverket utan värmeverket renar allt själv. Det är ca m 3 per år som går ut till recipient. 24

26 År 2010 uppstod det 4000 ton tvättad flygaska i kraftverket. Det är endast flygaskan från en avfallseldad 60 MW-panna som tvättas i en asktvätt. Den del som inte går att tvätta och flygaskan från en andra avfallsförbränningsanläggning, på Korstaverket, skickas till Langoya och en mindre mängd till en kretsloppsanläggning, i Högbytorp. Anläggningen är helt beroende av att havet finns runt knuten, för att släppa ut det salthaltiga vattnet. Korstaverket har en kontinuerlig övervakning av ph, temperatur och flöde på utgående vatten. Vidare tas dagligen prover på suspenderande ämnen samt prover 1 gång per månad på tungmetaller och 2 gånger per år på dioxiner. Sundsvallsbuktens vattenvårdsförening tar även regelbundet prover på havsvattnet utanför Korstaverket [16]. Utomlands sker även slaggrustvätt för att få en bredare användning. En geoteknisk vinst blir här att den siltiga fin delen minskar. Det begränsar mängden slaggrus i blandningar. Risk för damning minskar troligtvis men fler försök behöver göras. På så vis minskar salterna i slaggrus och det ger en lägre konduktivitet i lakvattnet [11]. 9 Deponi 9.1 Funktion på en modern deponi På deponier hamnar material som inte kan användas till något på grund av regelsystemet eller att det anses för farligt. Varje deponi är uppdelad enligt 7 förordningen (SFS 2001: 512) i tre deponi delar: farligt avfall, icke farligt avfall och inert avfall [28b]. 7 förordningen har gjort att vi har börjat återvinna eller förbränna avfall och utvinna energi, så har mängderna på deponier minskat [19]. Det farliga avfallet (förbränningsrester som aska) övertäcks i deponin med jordmassor eller slaggrus (figur 7) [20], [75]. 9.2 Hårdare regler Den nya lagstiftningen, med hårdare regler för deponier, kommer att ändra på avfallets sammansättning. Det kommer att påverka de kemiska och fysiska förhållandena i deponin. Den stora frågan är hur mycket utsläppet kommer att förändras då endast låga halter av nedbrytbart avfall tillåts på deponin. Deponin kallas då en modern deponi. Metanutsläppen på deponier har varit ett stort problem genom åren och kommer nu att minska. Mängd lakvatten kommer att påverkas då deponin skall hållas torr [21]. 25

27 Bottenaskorna kommer att vara det nya materialet till deponierna som fyllnadsmaterial och som utjämningsskikt vid vägbyggnad [22]. Om man väljer naturmaterial som arbetsmaterial kommer det att bli dyrt och i onödan slösa på naturresurserna även ge skador på naturen. Därför är det viktigt att i så stor utsträckning som möjligt använda restprodukter. 9.3 Askor som konstruktionsmaterial på deponi Askor passar mycket bra att använda som konstruktionsmaterial i deponier som ensamt material eller som en blandning med lera eller slam, båda uppfyller funktionskravet på täthet. Genomsläppligheten för askan ligger under de krav som finns för icke farligt avfall och farligt avfall på deponier [1d]. Materialet som används i deponier ska helst inte vara sättningsbenäget som till exempel trä, kompostjord, slam och slaktavfall. Om dessa trots allt används får de inte överstiga en mäktighet av 0,5 meter innan en mellantäckning sker. Mellantäcknings materialet är restprodukter som blandas med friktionsjord som morän, sand, grus eller aska i skikt om cirka 0,2 meter. En mellantäckning minskar risken för en eventuell brand, mot skadedjur och ger en stabil pallbotten [68]. Olika användningsområden för askor i deponin är som geologiska barriärer, i tätskiktet, i dränskiktet, i skyddsskiktet och även i växtskiktet, dock i en begränsad form. Askan används ofta idag i sluttäckningsarbete på deponierna. Före användning, av askor, måste noggranna analyser och prover tas så att de uppfyller funktionskrav och miljökrav. Viktigt att laborationsprov på lakning görs av askan. Väldigt lite av organiska ämnen finns kvar i askorna som gifter efter förbränningen. De oorganiska mängderna minskar under lakning. Lakningen måste kontrolleras i minst 30 år efter deponin har sluttäckts. Det måste finnas en plan om något skulle hända för att vidta nödvändiga åtgärder, vid behov [1d]. En geologisk barriär finns i botten av en deponi för att skydda mark och grundvatten från föroreningar. Konstgjorda geologiska barriärer där aska blandas med fiberslam har anlagts på bland annat Fågelmyrans deponi, av Borlänge Energi. Fiberslammet kommer från Kvarnsvedens pappersbruk och är bioslam från avloppsreningen [68]. Ett växtskikt som skapar goda växtbetingelser leder inte bara till att mängden lakvatten som passerar ner genom profilen till tätskiktet kraftigt reduceras, utan även att mängden närsalter i markskikten ovan tätskiktet nyttiggörs och blir kvar i markprofilen [69]. Här nedan följer ett exempel på Tveta deponi och dess sluttäckning med olika askor i olika lager (figur 8). Här har aska används i skydds-, drän-, tät-, avjämnings- och gasdräneringsskiktet: Dräneringsskiktet samlar in och transporterar bort infiltrerande markvatten, ger en lateral vattentransport i skyddsskiktet under omättade förhållanden, skyddar tätskiktet från uttorkning genom en kapillärbrytande effekt. Till dränskiktet passar askor som, slaggrus och bottenaska. Tätskiktet skyddar mot bildade gaser från avfallet och mot vattentransport. Tätskiktet läggs på en obetydlig lutning så att ytavrinningen blir minimal. Här passar flygaska, blandaska, åldrad bottenaska med blandning av Friedland lera (en naturlig ler sort). Till gastransport- och avjämning skiktet passar slaggrus, bottenaska, pannsand. Det ger dränerande och lastbärande egenskaper, är spridande och kapillärbrytande [70]. 26

28 Figur 8 Uppbyggnad av en sluttäcknings deponi [70] På Tveta deponi har man gjort beräkningar på vattenbalansen. Man har beräknat nederbörden till 600 millimeter/år. Ytvattnet beräknas till cirka 270 millimeter/år, består av avrinning, avdunstning och växtupptag. Dränvattnet beräknas till <160 millimeter/år och lakvattnet till <50 millimeter/år (50 l/centimeter 2 per år) och sprids ut från avjämningsskiktet. Prov på vattenmängderna och kvalitén på lakvattnet med dränvatten tas regelbundet [70]. Lakvattnet i deponin samlas upp i ett lakvattensystem med diken och lakvattendammar. Diken finns för att minska grund- och ytvatten tillrinningen mot deponin. Till dessa diken finns brunnar utplacerade för att mäta lakvatten mängderna. Lakvattendammarna finns nedströms deponin och därifrån pumpas det vidare till ett kommunalt avloppsreningsverk [68]. 10 Lagar och regler 10.1 EU direktivet EU direktivet är den lagstiftning som alla EU medlemsländer måste leva efter. När askor började räknas som avfall (2000), har vissa länder fått problem att bli av med sina askor (kapitel 11). Ett nytt EU avfallsdirektiv (2008/98/EG) kom hösten 2008 och ersätter tre gamla direktiv ramdirektivet (2006/12/EG) om avfall, direktiv (91/689/EEG) om farligt avfall och direktiv (75/439) om spillolja (figur 9). Dessa regler infördes i vår svenska lagstiftning sommaren 2011 och innebär förändringar som införs i miljöbalken i dess 15 kapitel och i den nya avfallsförordningen [26a]. 27

29 Figur 9 Visar vilka direktiv som går ihop för att bli det nya ramdirektivet [26a] Det nya avfallsdirektivet innehåller följande delar: definitioner och omfattning av direktivet avfallshierarkin och bestämmelser som styr mot den hantering av avfall inklusive tillstånd planering av avfallshanteringen administrativa krav kring rapportering, inspektioner och översyn De största förändringarna jämfört med det tidigare ramdirektivet om avfall finns i ramdirektivet om avfall och i direktivet om farligt avfall. Dessa direktiv är viktiga när man handskas med askor. Vissa avfallsslag undantas och nya definitioner gör att lagstiftningen blir tydligare. Detta gäller bland annat för icke farligt jord- och skogsbruksavfall för vissa användningar och för icke-farliga muddermassor som uppkommit vid vissa typer av arbeten. Askor kan falla under icke farliga muddermassor beroende på ask typ och ursprung. Definitionen på återvinning blir mer allmän och de så kallade R-koderna (bilaga B.) blir enbart exempel på återvinningsåtgärder. Gränsen mellan vad som är återvinning och bortskaffande vid förbränning av hushållsavfall har varit oklar. Nu finns det tröskelvärden för energieffektiviteten. Avfallsdefinitionen förändras inte direkt utan det införs ett förtydligande genom en ny artikel. Vad som krävs för att en restprodukt ska kunna anses vara en biprodukt och inte ett avfall. Olika domar från EG domstolen har gett olika villkor som rör avfallsbegreppet [26a] Avfallsregler Avfallshierarkin Avfallshierarkin i det nya avfallsdirektivet ger en prioritetsordning för lagstiftningen och politikerna på avfallsområdet: förebygga, återanvända, materialåtervinna, energi återvinna eller på annat sätt återvinna eller forsla bort avfallet (tabell 3). I det nya avfallsdirektivet ingår askorna för de får inte längre deponeras utan skall i så stor utsträckning som möjligt återanvändas. Askproducenterna tvingas att betala en deponiskatt på 435 kr/ton om inga användningsmöjligheter hittas och askan skickas till deponi. Alla medlemsstaterna måste ta fram nationella program för att förebygga avfall och där det finns mål för ett förebyggande arbete. Flera styrmedel ingår i detta till exempel inom ekonomi, forskning även genom att öka medvetenheten hos företag och enskilda. 28

30 Inom det nya avfallsdirektivet måste avfallsåtervinningen av bland annat papper, metall, plast och glas öka med minst 50 %. Det ger utökade krav på de nationella och kommunala avfallsplanerna, förtydliganden i klassificeringen av farligt avfall samt en möjlighet att stoppa införsel av avfall till förbränningsanläggningar [26a]. Ändringarna i avfallsdirektivet är till exempel att klassificera farligt avfall. För medlemsstaterna ges en möjlighet att stoppa införsel av avfall till förbränningsanläggningar. Kommissionen arbetar med frågor i det nya avfallsdirektivet som när avfall upphör att vara avfall. Beslut har fattats vilka kriterier som skall gälla för järn-, stål- och aluminiumskrot. Joint Research Centre (JRC) har även lämnat förslag på kriterier för kopparskrot, papper och glas kommer även att ta fram förslag till kriterier för plast och kompost. När avfall upphör att vara avfall är en viktig fråga som även gäller askorna. Askproducenterna vill få riktlinjer för sina askor, när askan kan tänkas upphöra vara ett avfall [26a] Ny nationell avfallsplan Naturvårdsverket har förslag till en ny nationell avfallsplan: Från avfallshantering till resurshushållning - Sveriges avfallsplan I flera områden i den nya avfallsplanen är viktiga att göra ändringar i som till exempel inom avfall i bygg- och anläggningssektorn och inom avfallsbehandlingen. En avfallsplan skall finnas i alla EU länder, enligt direktivet. Ett särskilt program skall tas fram för att förebygga avfall. I Sverige är det Naturvårdsverkets ansvar att ta fram den nationella avfallsplanen och programmet för förebyggande av avfall (avfallsförordningen 38 ) [26a]. Tabell 3 Uppkommet avfall i Sverige [26b] 29

31 Definition av avfall Med avfall menas alla föremål, ämnen eller substanser som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med [26d]. Restprodukter bildas när en vara eller en produkt tillverkas och en viktig fråga har varit att bedöma om restprodukten kan vara ett avfall eller biprodukt. Denna fråga har kommit upp under arbetet av rapporten. Det är svårt att få aska till olika anläggningsarbeten då den definieras som en restprodukt. Den räknas inte ens som en biprodukt. Nu har själva biprodukt frågan blivit inskriven i 15:e kapitlet och REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and restriction of CHemicals) [26e]. Reach bestämmelserna har stegvis börjat gälla (start juni 2007) i EU och Sverige. Reach kommer att gälla fullt ut 2018 [26i]. Frågan om restprodukter är aktuell. Det är väldigt svårt idag att avgöra vad som är en restprodukt eller inte [26e] Farligt avfall Sysav avfallskraftverk med Tagene deponi (kapitel 12) skickar iväg sina flygaskor. Tagene skickar till Fläskebo deponi och Sysav till Langoya. Här nedan förklaras varför vissa avfall räknas som farliga. Hur askor ska behandlas enligt lagstiftningen. Det finns inte så många behandlingsanläggningar i Sverige för farligt avfall. Ofta är de specialiserade på en speciell typ av avfall eller en typ av metod. Det är därför flygaskorna skickas till Langoya. Förbränning, våtkemisk behandling, biologisk behandling och deponering är olika sätt att behandla farligt avfall. Även är det vanligt att förbehandla avfallet före den slutliga behandlingen som till exempel indunstning eller demontering av farliga komponenter i elektronikavfall. Det behöver inte vara så komplicerat att ta reda på vad som är farligt avfall. Farligt avfall är farligt därför att det kan till exempel explosivt, brandfarligt, frätande, smittförande eller giftigt för människa och miljö. En tumregel är att uttjänta rester av kemikalier med farlighetsmärkning klassas som farligt avfall När man klassar avfall är det viktigt att miljöbestämmelser tillämpas. För att på rätt sätt ta hand om avfallet och klassa det rätt enligt avfallsförordningen (2001:1063 och 2011:927) [26c], [28c]. Vad som också styr är till exempel om tillstånd måste sökas för vissa avfall eller typ av deponi om avfallet skall deponeras. Tillstånd fås av miljööverdomstolen för att skicka iväg farligt avfall (kapitel 10). Den som producerar eller hanterar avfall måste veta hur avfallet klassas med avfallskoder enligt avfallsförordningen [26c], [28c] EU-vägledning För att tydligare veta var gränsdragningen går mellan avfall, biprodukter och produkter finns en vägledning som EU-kommissionen tagit fram, vad som bör anses vara avfall, biprodukt och produkt. Olika domar från EU-domstolen som rör avfallsbegreppet skall vägleda. När den svenska avfallsdefinitionen skall tillämpas är vägledningen viktig då Sverige måste följa EU direktivets avfallsdefinition. End of waste kriteriet tas inte upp i vägledningen vilket är synd [26f]. Detta kriterium är något som askproducenterna väntar på. Att veta när ett avfall upphör att vara ett avfall och kan kallas en produkt. Det skulle underlätta hanteringen av askorna. 30

32 Ett så kallat beslutsträd finns i slutet av vägledningen som skall hjälpa till att stödja beslutet. Det är endast översiktligt och läses tillsammans med vägledningen. Ett avfall är ändå ett avfall trots att det visar på en biprodukt. Flera domar har visat att avfall inte alltid är anpassade till det, det skall användas till, eller att det kan behöva vidtas skyddsåtgärder för att skydda miljön [26e]. Detta kan ibland gälla för askor, som har problemet med damning och frätskador. I avfallsförordningens bilaga 1 (Avfallsförordning 2011:927) klassificeras vissa avfallsslag som farligt avfall genom att den hänvisar till innehållet av farliga ämnen i det aktuella avfallet [28c]. Farligt avfall är avfall som har en farlig koncentration av ett farligt ämne i själva viktprocenten i så hög grad att avfallet har en eller flera egenskaper. Först kan man bedöma egenskaperna H3 H8 om det är brandfarligt, irriterande, hälsofarligt och frätande. För egenskapen brandfarlig gäller avfallets flampunkt som klassningsgräns och H10 H11 definierar hur fosterskadande och mutagent avfallet är. H 1 är explosivt, H 2 oxiderande, H 9 smittförande och H 12 H 14 ger giftiga gaser eller ger upphov till andra farliga ämnen. Att askor kan vara ekotoxiska (kapitel 7) får avfallsklassningen göras utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet och med stöd av vissa testmetoder. EU-harmoniserade gränsvärden finns ännu inte för att bedöma egenskapen H 14 ekotoxisk i avfallet, men ändå måste avfallet bedömas på något sätt [26g]. H 15 innebär att avfall som efter bortskaffande kan avge farliga ämnen som lakvatten. Kemikalieverket med Reach har faro klassificeringar och gränsvärden för dessa. Det kommer att finnas alternativa metoder för att undersöka hur miljöfarligt avfallet är i framtiden. Om avfallet har egenskaper som kan anses farliga som en kemisk produkt, enligt kemikalieverket och Reach, är avfallet farligt [26g], [26i]. En produkt får inte innehålla mer än 2,5 % av total ekotoxiska ämnen utan att anses farlig för organismer. Om den är ekotoxisk skall den märkas med det. Det andra gränsvärdet är 0.25 % och det är när produkten kan skada djur som lever i vatten. Kalcium kan motverka till viss del att de ekotoxiska jonerna kan blir mindre farliga i vatten i till exempel avfall eller biobränslen. Även kan bly och koppar motverka varandras farligheter att de inte samverkar i sin ekotoxitet. Zink är viktigt för djur och det finns bland annat i enzymer. Zinkjonerna dock ger lättlösliga zinkföreningar hos till exempel klorider och sulfater. Dessa zinkföreningar är ekotoxiska för vattenlevande organismer. I andra hand anses inte silikater, ferriter eller aluminater som ekotoxiska trots att det finns zink i dem. Zinkoxid är däremot ekotoxiskt som kan bero på att de små kornen är lättlösliga i vatten. Det finns en risk att askor kan klassas som ekotoxiska om 0.25 % gränsen väljs som ekotoxiskt, då de innehåller ganska mycket zink. Zink bör dock finnas i askan vid en askåterföring till skogen [1e] Miljöbalken (1998:808) Miljöbalkens 1 kapitel (mål och tillämpningsområde) Miljöbalken innehåller en av våra viktigaste lagar och talar om att vi i stora drag skall vara försiktiga med vår hantering bland annat med olika material, bi- och restprodukter som askor. Ingen olägenhet får uppstå för människor, djur och för miljön och man skall följa regler och bestämmelser. Att använda askorna efter förbränning är att gå mot en hållbar utveckling som gör att resurser tas tillvara. 1 Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan 31

33 utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalken skall tillämpas så att: 1. Människors hälsa och miljö skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan 2. Värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas 3. Att den biologiska mångfalden bevaras 4. Mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att det från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt är långsiktlig med en god hushållning 5. Återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås [27] Miljöbalkens 2 kapitel (allmänna hänsynsregler) De allmänna hänsynsreglerna kapitel 2 i Miljöbalken gäller om restprodukten som askor skall lagras eller användas för biprodukt och avfall. De skyddsregler som finns skall vidtas för att ingen kommer till skada eller skapar en olägenhet för hälsa och miljö som lakningsegenskaperna hos askorna. Då ska även en tillsynsmyndighet som Länsstyrelsen eller Miljöförvaltningen i kommunen ge ett föreläggande om detta [28] Miljöbalkens 9 kapitel (miljöfarlig verksamhet) Askor har problemet att de mer eller mindre lakar ut olika komponenter som till exempel metaller och Miljöbalkens 9 kapitel är viktig i det avseendet att det talar om hur man handskas med lakvattnet. Miljöbalkens nionde kapitel miljöfarlig verksamhet - reglerar utsläpp av ämnen från anläggningar i mark, vatten eller i grundvatten eller annan slags användning av mark som kan skapa olägenhet för människan eller förstöra miljön på något sätt. Tillståndsplikten beror på själva storleken på verksamheten om den kommer att påverka hälsa och miljö. Till detta finns även en bilaga med SNI koder om prövningsnivåerna ABC. A gäller för Miljödomstolen, B för Länsstyrelsen och vid C sker ingen prövning utan då anmäls det till kommunens nämnd. Om verksamheten kan anges ge risk för betydande olägenheter för hälsa och miljö kan tillstånd ändå krävas av tillsynsmyndigheten och en anmälningsplikt finns - är ett av undantagen. Det finns alltid en risk att askor kan laka ur och det är viktigt att veta hur avfallshanteringens prövningsnivåer fungerar. Ibland kan det vara svårt att veta om avfallet räknas som avfall och under vilken bokstav verksamheten faller under. Regionen kan även avgöra vilken SNI kod som används, inte bara själva avfallet (tabell 4 och 5) [5]. 32

34 Tabell 4 Hantering av icke-farligt avfall [5] Tabell 5 Hantering av farligt avfall [5] När det gäller inert avfall kan det vara svårt att avgöra föroreningsrisken. Definitionen kan vara svårtolkad och då gäller samråd som regleras i miljöbalkens tolfte kapitel. En förorenings risk tolkas med markens egenskaper och hur man hade tänkt lägga upp avfallet [5]. 33

35 Miljöbalkens 15 kapitel (avfall och producent ansvar) Här sägs vad som är en biprodukt istället för ett avfall om ämnet eller föremålet: 1. Om det i en tillverkningsprocess inte har varit huvudsyftet att producera föremålet eller ämnet 2. Om det kan användas utan att behöva bearbetas utan kan användas direkt. 3. Om det används så att det inte skadar människor eller miljö. Inte strider mot någon lag eller författning. Tillstånd och anmälningsplikt måste sökas hos myndighet, om det är en biprodukt eller ett avfall [28] Intervjuer Länsstyrelsens uppgifter Länsstyrelsen gör en tillsyn av olika verksamheter däribland hos askproducenterna att de följer bestämmelserna. Det är viktigt att all information är med och att man kan argumentera på ett bra sätt med myndigheten vid sin ansökan om tillstånd. Den ekonomiska delen tas ingen hänsyn till vid en tillståndsansökan utan det är lakningsmängden och vilka miljöproblem det kan ge om avgör Telefonkontakt med Gudrun Magnusson Gudrun Magnusson arbetar på Länsstyrelsen i Västra Götaland och tillhör avdelningen Förorenad mark. Några aktuella frågor ställdes om askor till henne: *Hur får man askor ut i samhället så att de inte bara används som konstruktionsmaterial på deponierna? Askorna skall följa lagen om det handlar om ringa risk eller mer än ringa risk. Den miljömässiga aspekten är den viktigaste, då askorna måste testas, så att inte farliga mängder lakar ut. Det är säkrare att askorna hålls inom deponierna så länge man inte har den erfarenheten att man säkert kan säga att askorna inte lakar ut farliga mängder. *Hur kan en erfarenhet byggas upp om askproducenterna inte bygger utanför deponierna? Det inte är Länsstyrelsens ansvar, utan askproducenterna får gå ihop och försöka lösa den frågan innan alla deponierna är sluttäckta inom en års period. De är dem som tillverkar askorna som måste betala och lösa problemet inte politikerna. Politikerna kan inte förväntas ha de kunskaper som behövs om askor. Det är även viktigt att det finns en kvalitetssäkring för askorna. *Hur vet man var man kan bygga med askor inom kommunen då det finns känslig mark och mindre känslig mark på olika ställen? Det behövs en kartering (kap.12 ) över det aktuella området. Askproducenterna skall själva göra och bekosta karteringen. Det är deras ansvar (Polluters Pay Principle (PPP), att den som förorenar bekostar saneringen). Länsstyrelsen i Västra Götaland har inte fått in några prövningar när det gäller askor som slaggrus. Det är svårt, att veta vart de skulle kunna leda till förrann de är prövade, men att det skulle vara intressant [30a]. 34

36 Telefonkontakt med Åsa Lindgren En telefonkontakt med Åsa Lindgren, teknisk specialist på Trafikverket, gav en del svar när det gäller askors funktionskrav: *Var hittar man bra funktionskrav (kap.5) för restprodukter som askor? I Trafikverkets krav AMA 10 och i Vägverkets publikation 2007:110 och fortfarande gäller SGI handboken för askor från 2006: Slaggrus i väg- och anläggningsarbeten av Maria Arm. Där finns bra funktions råd för askor och andra tekniska krav. Trafikverket har ansett att askan har för ojämn sammansättning för att kunna ta fram riktlinjer för denna [31] Miljödomstolen Hos Miljödomstolen söks tillstånd för olika verksamheter däribland av askproducenterna som hos värmeverken och deponierna. Att få tillstånd till exempel för att skicka iväg flygaskor till annan deponi regleras av Miljööverdomstolen då de fattar beslut i dessa frågor [33] E-post kontakt med Joen Morales En e-post kontakt med Joen Morales, ansvarig för miljöfarlig verksamhet, på Miljödomstolen i Vänersborg. hänvisar till tillstånds- och anmälningsplikten i Miljöbalkens 9 kapitel att använda avfall på samma frågor som Gudrun Magnusson på Länsstyrelsen svarade på. Joen Morales svar var kort: att han inte heller har några erfarenheter av askanvändning utanför deponi utom av biobränslen då de återförs till skogsmark. Ingen faktisk anläggning har varit uppe mål [32] Naturvårdsverket Naturvårdsverket har gett ut en handbok 2010 [24]. De hoppas den skall göra det klarare vilka regler som gäller för askor i och utanför deponi. I den handboken tittar flera aktörer i som arbetar med askor [34] [44] [56] [56]. En viss kritik har tillförts av bland annat av en rapport från Avfall Sverige [64]: Miljöperspektivet i Naturvårdsverkets förslag är snävt avgränsat och baseras på principer hämtade från målet för Giftfri Miljö samt på en lokal riskanalys av potentiellt toxiska effekter med förutsättningen att materialen ska vara helt utan risk för skadliga miljöoch hälsoeffekter. Ansatsen i detta projekt har istället byggt på synen att olika verktyg måste användas parallellt när det gäller en så komplex fråga som att miljö bedöma hanteringen av alternativa ballastmaterial. De olika systemanalyser som gjorts här kompletterar varandra och Naturvårdsverkets förslag till kriterier samt belyser frågan om återvinning av alternativa ballastmaterial från olika vinklar. Genom att på detta sätt använda olika miljöbedömningsverktyg och systemgränser har ett bedömningsunderlag erhållits som är mångfacetterat och innehållsrikt, men som när det gäller vissa centrala frågor ändå pekar i samma riktning. 35

37 10.6 Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen har kommit ut med rekommendationer för uttag av avverkningsrester och askåterföring. De näringsämnen som förs bort från skogen kallas minerogena och måste återföras när biomassan från skogen försvinner till förbränningsanläggningarna. Skogsbruk i sig är försurande och när biomassa förs bort därifrån blir det än mer försurande då markens basmättnings grad blir påverkad. Skogstyrelsen har rekommendationer hur en återföring av biomassa som aska skall gå till vid uttag av avverkningsrester. En önskad minimihalt av näringsämnen måste finnas i bioaskan för att få spridas ut i skogen. Om halterna är för låga är det viktigt att man tillför näringsämnen i askan. Det finns rekommenderade halter (tabell 6) som anger torrsubstans (TS) halter eventuell tillsats av växtnäring och bindemedel tillförs vid behov [10a]. Tabell 6 Rekommenderade halter för bioaskor lägsta och högsta vid spridning till skogsmark [10b] Rekommenderade halter Element Lägsta Högsta Makronäringsämnen g/kg TS Kalcium 125 Magnesium 15 Kalium 30 Fosfor 7 Spårämnen, mg/kg TS Bor 800 Koppar 400 Zink Arsenik 30 Bly 300 Kadmium 30 Krom 100 Kvicksilver 3 Nickel 70 Vanadin 70 Det finns ett EU-projekt kallat RecAsh och den har intensifierat spridningen av information för att försöka nå ut till alla inblandade parter av biomassa. Det finns ett motstånd mot askåterföring på grund av att spridningen inte alltid är så påvisbar att askan ger tillväxt i skogen på viss mark. Det är markens produktivitet som styr hur stor tillväxten blir om aska återförs till skogen, om produktiviteten är låg så blir tillväxten låg och tvärtom. Vissa tror att tillförseln av aska frigör kväve, andra tror att om fosfor tillförs ökar tillväxten [35]. En tillväxt på torvmark under år, om aska tillförs, räknas till en kort tidsperiod. Det kan bero på sulfid och järninnehållet som är för stort - järn och aluminium oxiderna gör att fosforn fastnar på dem och växtligheten blir utan näring. Aska anses av de flesta aktörer inte ge några negativa effekter. Om metan produktionen inte ökar och lustgas med koldioxid utsläppen minskar [9]. Askan behövs för att öka tillväxten på torv- och kväverika marker. I Skogsvårdslagens 30:e paragraf finns ett avsnitt om uttag av avverkningsrester och kompensationsåtgärder[35]: 36

38 Skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas på mark och i vatten. Vid användandet av aska vid vitaliseringsgödsling och kompensationsgödsling bör, för att undvika eller begränsa skador på miljön, askans mängd, form och sammansättning samt tidpunkt för åtgärder väljas så att kväveutlakning och förluster av tillförd näring begränsas. Exempelvis bör askan ha sitt ursprung i biobränsle samt vara stabiliserad och långsamlöslig. Dessutom bör den totala tillförseln av skadliga ämnen (t.ex. tungmetaller) under ett bestånds omloppstid inte överstiga den bortförsel av sådana ämnen som sker genom det totala biomassauttaget. Vid kompensationsgödsling bör sammantaget under ett bestånd omloppstid inte mer än 3 ton aska TS (torrsubstans) tillföras per hektar Det finns zoner där aska inte bör spridas: Gäller sjöar och vattendrag, våtmarker med höga natur- och kulturvärden, formellt skyddad mark, vid tomt mark, gäller 25 meters askfri zon och vid annans mark och väg, 10 meter [35]. 11 Askor i andra länder Askor i andra länder har en del liknande problem som Sverige men har i det stora hela en annan syn på askor. Ekonomin är den styrande, inte miljöaspekten. Länder som kommer att tas upp här är Nederländerna som är pionjärer inom slaggrus området, Belgien är positivt inställda att använda aska, Storbritannien vill ersätta naturmaterial med restprodukter, Danmark har en lång erfarenhet av askor, Frankrike har en annorlunda praxis inom aska och Finland har satt upp två stora forskningsprogram för att studera aska. I Sverige har olika hinder tagits fram för restprodukter inom anläggning: 1) reglerna är svåra att tolka 2) det finns inte tillräcklig kunskap och erfarenhet 3) då mängderna av askor är ofta små blir ekonomin lidande 4) när ett projekt planeras kommer material valet sent 5) hur miljöaspekten ser ut, saknas för restprodukter I de andra länderna finns liknande problem som att regelverket är svårt att tolka och att mängderna är små och att kunskapen brister [37] Nederländerna Nederländerna använden askor som fyllnadsmaterial. År 2000 kördes endast 5 % av askorna till deponi. Vid olika projekt används ett minimum av ton och man rekommenderas att använda minst ton aska. Det har lett till stora projekt inom infrastrukturen. Här har entreprenören varit staten. Mildare regler för askor infördes i Nederländerna och en undantags kategori tillät högre emissioner från askor jämfört med naturmaterial. Det gjorde att användningen av askor ökade i mycket stor utsträckning men minskade stort när det kom upp ett projekt inte hade följt reglerna och de utställda kraven [37]. 37

39 11.2 Frankrike En önskan är att askproducenterna använder askorna med minst ton per projekt. Askorna är indelade efter lakegenskaper där en är för anläggning, en för behandling efter mognad och den tredje för deponering. Det behövs inget tillstånd för att använda slaggrus men askhandlaren måste dokumentera var askan används, så att den går att spåra senare. Kommunerna har ansvar för avfallhanteringen och kan bestämma tillsammans med grannkommunen att bygga en avfallsförbränningsanläggning. EU direktivets regler om rökgasrening gav effekten att flera förbränningsanläggningar fick stänga då de inte klarade följa reglerna. Kommunerna är inga effektiva materialleverantörer och har inte de erfarenheter som behövs för att få ut askorna på marknaden. Avfallsdefinitionen är inget hinder för askanvändningen för det finns redan ett etablerat regelsystem på marknaden [37] Storbritannien Det finns inget regelverk som stöder användningen av avfallsbottenaska eller återvunnet material inom anläggning. Avfallsförbränningsanläggningarna reducerades med 30 % då de inte klarade det europeiska direktivet för rökgasrening, till 11 stycken år 2000 [37]. Askan har använts till: asfalt (2 %), betongblock (6 %), lagerhållning (15 %), skrot till försäljning (3 %), fyllnadsmaterial, förstärkningslager i vägar, konstruktionsmaterial på deponi (36 %) samt deponi (38 %). Det mesta av askan har gått till cement tillverkning av olika slag och endast en bråkdel till anläggning. För Storbritannien är askan ett nytt material och kunskapen att använda den kommer från Nederländerna. Holländare har etablerat sig i Staffordshire och för vidare kunskapen om askorna. I början var askan en produkt i Storbritannien men efter EU definitionen år 2000 betecknas aska som ett avfall. Resultatet är att askan har blivit svårare att använda. Det finns en waste management license som är en svår procedur att följa och gäller för alla typer av återvunnet - och även för restmaterial. Möjliga undantag skall diskuteras i Storbritannien hur askor bland annat lättare kan användas i framtiden [37] Belgien I Belgien är det viktigt att alla miljökrav och tekniska aspekter är klara så är det fritt fram att använda askor. Det finns en lista över sekundära material men ingen undantagskategori som i Nederländerna men man är positivt inställd till askor. Privata entreprenörer är de som använder små mängder askor och då skall entreprenören vara certifierad till exempel från OVAN (Offentliga framländska avfallsföretag). Askan är en ny produkt i Belgien precis som i Storbritannien och det finns en viss misstänksamhet mot kvalitén [37] Finland Två stora forskningsprogram har tagits fram för att få kunskap om askor i Finland och för att hitta användningsområden, vid geotekniska anläggningar till exempel vägar. Askor används inte i någon stor utsträckning i vägbyggen. Det beror på att avfall inte förbränns i någon stor utsträckning i Finland. Det finns inte den mängden med bottenaskor som i andra länder. Flygaskor från kol- och torv förbränning går till väg- och markkonstruktioner, även till fyllningsarbeten i betong- och asfaltkonstruktioner. Flera Miljökonsekvensbeskrivnings (MKB) processer med krav på tillståndsprövning och logistik är andra hinder [37]. 38

40 11.6 Danmark Styrande dokument för användningen av askor är Bekendtgørelsen nr 655. Den styr användningen av slagg från avfallsförbränningen, bottenaska och flygaska från koleldade kraftverk samt jord i Danmark. Restmaterialen delas in i tre delar; restmaterialen från dess innehåll till deras lakegenskaper. I den första kategorin finns fri användning, för de två andra finns vissa begränsningar. Inom skogsbruk och lantbruk används bioaskor för att få mineraliska näringsämnen. Av bottenaskorna går ton till fyllnadsmaterial och ton till export. Här är ursprunget till största delen kolaskeslaggrus som används inom geoteknik. Det är således endast en mindre del kolaskor som används i geotekniska sammanhang, Den huvudsakliga användningen av avfallsförbrännings aska är inom geoteknik. Man har använt askor sedan 1980-talet,efter provperioden på 1970 talet. Askor används i stor utsträckning i Danmark av olika orsaker: Ekonomin är den styrande då askor är billiga. Trots det byggts det lite inom vägar då nya riktlinjer infördes av den nya Bekendtgørelsen år Idag byggs det mycket inom området parkeringsplatser och parkeringshus. Det finns specifikationer såväl för restmaterial som för naturmaterial. Finansiellt stöd till FoU (Forskning och utbildning), till näringsidkare och myndigheter även individuellt stöd till den som vill prova att bygga med askor. Innan askorna kom till en bred användning var okunskapen viktig att överkomma och olika aktörers accepterande av askan, då marknaden har blivit mer uthållig. Idag är det miljöaspekten den som hindrar att det byggs fullt ut med askor [37]. 12 Studiebesök 12.1 Mölndals Energi Riskulla biobränsleeldade kraftvärmeverk (även ballastproduktionsanläggning) finns i Mölndal och producerar både fjärrvärme och elkraft (siffror från 2010) GWh producerad och såld fjärrvärme, 85 GWh egenproducerad el, 454 GWh såld el, för hushåll i omnejd och finns strax utanför Göteborg [38abc]. Bränslet de använder kommer oftast från skogen och är avverkningsrester från skogsbruk bland annat grenar, toppar och torv. Materialet kommer från områden inom en 15 mils radie från Mölndal Energi till exempel från Neova, Svea skog och HA industri. Mängden bottenaskor de senaste åren har varit 2008: 366 ton, 2009: 580 ton och 2010: ton. Mängden bottenaskor i framtiden kommer troligtvis att hålla sig till de mängder som fanns 2010 [39ab]. Ett nytt värmekraftverk blev klart i februari 2009 och det innebar att Mölndals Energi tillverkade mer bottenaskor än tidigare år, därför har siffran stigit för Under sommaren stängs värmekraftverket för semester och underhåll, då är behovet av el minst och ett avtal finns med Göteborgs Energi att leverera el under stängningen och under året (och tvärtom att Göteborgs Energi levererar till Mölndals Energi vid behov). Samarbete med Kikås deponi har pågått cirka 10 år då Mölndal har fått ett muntligt avtal att kunna leverera sina flygaskor och bottenaskor dit för att fylla upp deponin. År 2018 skall deponin efter sluttäckning stängas. Några fler avtal finns inte för närvarande men en sökning pågår av Mölndals Energi (figur 10) [39ab]. 39

41 Figur 10 Bioaskan som förbränns på Mölndals kraftverk består av från vänster stamvedsflis, barr och stycketorv - här saknas grenar och toppar och rent returträ [39a] (foto: Eva Dalstranden) På Mölndals Energi bränner man bioaskor på en bubblande fluidiserande bädd där bränslet och bäddmaterialet virvlar runt under förbränningen. Bäddmaterialet består av sand och det gör att bottenaskan har en väldigt hög procent sand i sig mellan % som beskrevs tidigare i rapporten. Bäddmaterialet kan sägas sväva över botten på pannan. Fluidbäddpannor passar bra för fuktiga bränslen som skogsbränslen. På Mölndals Energi kör man askan direkt efter avkylningen och metall separeringen till Kikås deponi där den används som avjämningsmaterial [39ab]. Fluidbädden är av sand och det är svårt att hitta avsättning för den. Den skulle kunna fungera till exempel till en golfbana eller som kattsand. Mölndals energi är trippelcertifierade både avseende miljö ISO14001, kvalitet ISO 9001 och arbetsmiljö OHSAS [39a]. Något problem med lagstiftningen finns inte på Mölndals Energi då bottenaskan inte är farlig på något sätt vad gäller till exempel lakning. Någon ändring i lagen för att lättare använda askan som konstruktions material finns inget behov av [39a] Kikås Deponi Ett studiebesök på Kikås deponi och återvinningscentral (ÅVC) i Mölndal gjordes för att se hur alternativa material kunde användas som konstruktionsmaterial (avjämningsmaterial) istället för jungfruliga material på deponin. Västra Götalands Återvinning (VGÅ) har ett avtal med Mölndals Stad att fylla Kikås deponi med restprodukten bioflygaska som blandas med fiberaskestabiliserad grönlutslam (från Södra cell Värö bruk i Varberg) både till en väg i området och för att övertäcka den gamla blandsoptippen. Två områden nr 4 och nr 5 skall fyllas med alternativt material [42][43][45]. Lennart Sjöström från VGÅ (Västra Götalands Återvinning) guidade mig runt på området. Han förklarade hur det alternativa materialet användes och vilken roll VGÅ hade. Till sin hjälp har VGÅ, som är general entreprenör, två underleverantörer varav den första är Golfanläggning AB (HSJ) som utför själva sluttäckningen för området och den andra är Entreprenad (SMJ) som ordnar med makadam, fin till grov. VGÅ har en varumärkesskyddad processmetod kallad VG Cleantec och startade sin verksamhet 2005 [42]. De har erfarenhet och rätt kunskap att ta hand om en sluttäckning som denna med bi- och restmaterial. VGÅ planerar vara den största aktören inom Västra Götaland att ta hand om avfallsprodukter och restmaterial i framtiden [41]. Kikås soptipp startade på 1930-talet som en blandsoptipp blev det förbjudet att deponera hushållssopor i området. Nu deponeras mest schaktmassor från byggarbetsplatser och grovmassor från hushåll. Anläggningen är en sorterings- och mellanlagringsplats för avfall sedan Den gamla soptippen håller på att sluttäckas av alternativa material för att så småningom växa igen till ängsmark. Totalt är skall 60 hektar av Kikås deponi täckas. 40

42 Själva vägen som byggs på området har följande lagerföljd (först materialet valet, eventuell möjlig kornstorlek och lagertjocklek): Ett förstärkningslager, som avjämnats med krossmaterial (kornstorlek 0-50 millimeter) Flygaska/grönlutslam (avfallsmaterial i kornstorlek 0.45 millimeter), 50 centimeter En bentonit matta Avjämningsmaterial av stenmjöl, 20 centimeter Förstärkningslager av krossat material, > 45 centimeter Bärlager av krossat material, 10 centimeter Asfaltbeläggning (grus blandat med 7 % olja), 4 centimeter, ovan lager Vägen blir ca 7,5 meter bred och 700 meter lång där terrassen är, totalt meter bred. Hit hör även diken längst med vägen (figur 11). Figur 11 Delar i en vägkonstruktion (ATB VÄG) [7] Slänten består av, ett totalt 50 centimeter tjock lager: Ett tätningslager av lera, alternativt grönlutslam och flygaska Ett tätskikt med två geomembran av bentonit lera emellan, som sväller upp och hålls fuktigt, 2 centimeter Ett dräneringsskikt, av 30 centimeter makadam (kornstorlek 8-32 millimeter) Ett materialavskiljande lager av geotextil (2 centimeter). Ett 100 centimeter tjockt lager, kallat en rotspärr, av fyllnadsjord [43] I slänten finns nedgrävda gasdräneringsrör ner till den gamla soptippen för att lufta ut eventuellt metangas. På toppen av kullen avslutas rören med gasbrunnar. Röret går cirka en 1,5 meter ner i det gamla avfallet. Det finns grov makadam och en geotextil duk runt röret (figur 12 och 13) [43]. Tidigare har deponin haft avtal med NCC, som byggde med samma principer som VGÅ men med ett annat pris. Det är beställaren (Mölndals Stad), som projekterat och bestämt materialval och metoder [39ab]. 41

43 Figur 12 och 13 Här syns vägen på Kikås deponi ( t.v ) som byggs delvis av askor. (t.h.) Lennart Sjöström (VGÅ) vid slänten som står på geomembran duken som kommer att ligga strax under tätskiktet (foto: Eva Dalstranden) [43] VGÅ har fått till uppgift att sluttäcka 1,5 hektar av Kikås området och om det faller väl ut kommer en ny upphandling att göras som ger ytterligare två år. Totalt är planen att VGÅ skall sluttäcka 2,2 hektar på deponin. Det positiva här är att bioaskorna och pappersslammet som är ett restavfall kommer tillvara utan att deponeras. Här används de som ett konstruktionsmaterial. Lennart Sjöström anser att det negativa är att askor inte alltid finns på kort varsel. Så alternativ material måste finnas istället för aska och grönlutslam. I detta fall används tungarbetad lera, från lertippen på deponin. Denna långa framförhållning har Länsstyrelsen i Västra Götaland haft svårt att förstå vid tidigare projekt med VGÅ. De har satt käppar i hjulen med att ge VGÅ ett slutdatum när olika projekt skall var färdiga, anser Lennart Sjöström [43] En bioaskeväg i Högsäter En privat skogsväg i Högsäter i Dalsland byggd av biobottenaska (figur 14 och 15). Askan är blandad med grönlutslam, fibersediment (från Väröbruk). Figur 14 och 15 (t.v.) Här ser man slänten av vägen där organiskt material från skogen lagt sig över askan och (t.h.) visas vägen med ett gruslager över. Askan är det svarta materialet som syns vid väg kanten (foto: Eva Dalstranden) [44] Skogsbilvägen i Dalsland (figur 16) började byggas 2002 av VGÅ - först användes fibersediment grönlutslam underst och biobottenaska överst för att inte svikta, cirka 2/3 av 42

44 vägens längd, som är totalt cirka 5 kilometer lång, 1/3 av vägen består enbart av biobottenaska. På toppen av vägen lades till sist grus, för att det skulle bli ljusare och estetiskt snyggare. Vägen byggdes för att bonden som ägde skogen skulle få lättare ut sitt virke. Stora tunga fordon på 60 ton trafikerade vägen direkt efter påläggningen under byggtiden och vägen höll bra [44]. Figur 16 Delar i en skogsbilväg [6] Vägen kunde tidigare endast trafikeras under vintertid då mossorna, som marken bestod av, var frusna. Skogens markvärde steg med upp till 2 miljoner efter att vägen tillkommit. Värdet steg, för nu var det mycket lättare att få ut virket ur skogen. Prover togs efter vägbygget vid sidorna av vägen men har inte kunnat påvisa större riktvärden än vad som är naturligt i en skog. Två anmälningar från oroliga ortsbor kom till Miljöförvaltningen under vägens byggnation. Den målades ut som ett svartbygge. Vägen blev inspekterad av Miljöförvaltningen på grund av anmälningarna, två gånger. Svaret var båda gångerna, att allt var i sin ordning från Miljöförvaltningen [43-46] SYSAV - Spillepengs avfallsvärmeverk Fakta Sysav Sysav (SYd västra Skånes AVfallsbolag) är ett regionalt avfallsbolag i Södra Skåne, Malmö tog man emot ton avfall av olika slag och av det har man lyckats återvinna 97 %, resten har deponerats. Energi produktionen är på 1.2 TWh. Miljöcertifierade för ISO år 2007, kvalitetscertifierade ISO 9001 år 2008, arbetsmiljöcertifierade OHSAS år Sysav har en kretsloppsplan kallad handlingsplan för perioden med fem övergripande mål där 14 kommuner står bakom: att verka för avfallsminimering, att verka för ett miljöriktigt omhändertagande av farligt avfall, öka återanvändningen av varor och produkter, maximera återvinningen av material och energi [48]. Hela Spillepengs området ligger cirka 3 meter under havsnivån. Det gör att risken är liten att något läcker ut i vattnet utanför Spillepeng till exempel lakvatten. Då kan risken vara lite större att något läcker in. Än så länge har inget hänt men ett pumpsystem finns i beredskap [47]. SYSAV behandlar industri-, bygg- och hushållsavfall i södra Skåne. I samband med att en ny förbrännings anläggning togs i drift under 2003 har SYSAV tillstånd på att bränna ton avfall per år, vilket ger ca ton slagg. SYSAV förädlar slaggen eller bottenaskan till slaggrus som använts som vägbyggnads- och utfyllnadsmaterial på SYSAV:s deponi (figur 17 och 18) och externt. Rökgasreningsprodukterna (med flygaska) deponeras till en specialcell på Spillepeng och skickas senare till Langoya, Norge [49]. 43

45 Figur 17 och 18 Efter rosterförbränningen hamnar avfallsbottenaskan här i en lagrings hög på deponin, denna (t.v.) lagrat cirka 10 mån, (t.h.) Här syns i handen en närbild av askan som består av stora bitar oförbränt som tillexempel glasbitar, metallbitar, djurbenrester [47] (foto: Eva Dalstranden) SYSAV Utveckling AB dotterbolag åt SYSAV har en roll att hitta användningsområden för slaggruset, utvärdera metoder för att behandla, stabilisera rökgasprodukter och minska miljöpåverkan vid deponering [49]. Tidigare var deponering huvudverksamheten på anläggningen, men med ändrad lagstiftning och ekonomisk styrning (deponiskatt) har verksamheten på senare år alltmer inriktats mot återvinning. Vid konstruktionsarbeten säljs slaggruset för kr/ ton (2011) [47] beroende på hur stora mängder som krävs vid konstruktionsarbetet (figur 19 och 20). Figur 19 och 20 Sysavs slaggsorteringsanläggning, byggd 2003 från Tyskland, kapacitet ton/år maximal kapacitet 80 ton/h (t.v.) och (t.h.) en hög av slaggrus före sortering [47] (foto: Eva Dalstranden) Det utsorterade slaggruset från sorteringsmaskinen innehåller: utsorterat överkorn >150 millimeter 4 vikt % magnetiskt skrot 10 vikt % ickemagnetiskt skrot 1-2 vikt % brännbart material 0,25 vikt % skrot & sten 5 vikt % slaggrus 80 vikt % [47]. 44

46 Lakvatten Inom ramen för Källsamarbetet, ett INTERREG-projekt, genomför Sysav ett lakvattenprojekt (start 2007) för att ta fram ett beslutsunderlag för den framtida lakvattenhanteringen på Spillepengs avfallsanläggning. Det äldre upplaget är en blandtipp med en gemensam lakvattenuppsamling från hela anläggningen. Skillnaden med den nya anläggningen är att den är uppdelad i olika celler för olika avfallskategorier med separerad lakvatteninsamling från de olika delarna. När anläggningen byggdes ansågs fördelarna med systemet vara att de olika delströmmarna skulle kunna behandlas/ förbehandlas på bästa sätt utifrån sitt förorenings innehåll. I varje cell finns dräneringsledningar för uppsamling av lakvatten i botten på cellen. Vattnet rinner genom självfall mot en pumpstation som sedan trycker lakvattnet vidare i överföringsledningen till Sjölunda avloppsreningsverk som ligger granne med Sysav [50]. Flera externa projekt med askor har genomförts av Sysav. Det krävde, enligt projektledare, Raul Grönholm, långa diskussioner och ett stort informationsutbyte för att få stöd från miljömyndigheterna för askanvändning. Förutom en kontinuerlig och öppen dialog med miljömyndigheterna har även SYSAV satsat mycket pengar på forskning för att öka kunskapen om avfallsmaterialen och har ett bra samarbete med Lunds Tekniska Högskola [47] U-verksamhet SYSAV har även låtit SGU göra en kartering av områdena i Malmötrakten (figur 21) vad gäller geologin, vattentäkter och skyddsvärda vattenområden för att kunna uppfylla kunskapskravet och försiktighetsprincipen (hänsynsreglerna) [47][49]. Figur 21 Kartering av SGU över Malmö för att skydda känslig mark. Färgen gul och grön går bra att bygga på medan orange och rött är förbjudet då det är känslig mark [47], [49] SYSAVs ansträngningar har gett resultat och idag ser Länsstyrelsen verksamheten som en U- verksamhet, delvis en verksamhet som inte är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt en SNI kod men ändå medför en viss miljöpåverkan. Att undvika tillståndsplikter förenklar väsentligt. Innan anmälan upprättas har geotekniska och hydrogeologiska undersökningar genomförts. När anläggningen står färdig genomförs ett kontrollprogram med provtagningar 2 gånger per år och i 3-5 år på grundvatten. Analyser av klorider, sulfater, tungmetaller och ph genomförs vid provtagningen (figur 22) [5]. 45

47 Figur 22 Avfallets prövningsnivåer U-verksamhet, C- och B verksamhet [24]. När till exempel en parkeringsplats byggts av askor ute i samhället finns det vissa rutiner som skall följas: Före byggstart måste en anmälan skickas in så snart entreprenören godkänt dess innehåll. Tiden från att anmälan skickats in, tills att beslut tagits emot från myndigheten kan ta upp till 6 veckor. Det är därför viktigt att vara ute i god tid så att byggstarten inte försenas. Det är entreprenörens uppgift att ta prover, skicka in för analys och bekosta dessa varje år om man har byggt med till exempel askor ute i samhället. Här är det omvänt, entreprenörens roll har här istället övertagits av SYSAV. Enligt Raul Grönholm är det för att vara på den säkra sidan så att proverna tas regelbundet och analyseras. Provtagningsprogrammet finns beskrivet i RVF rapporten (2002) Kvalitetssäkring av slaggrus från förbränning av avfall. Enligt Raul Grönholm så är det oftast inga problem att bygga med askor eftersom dessa är ett billigt material och att entreprenörerna känner till att det finns enkla rutiner upprättade gentemot Miljömyndigheten i den aktuella kommunen [37][47] Tagene Deponi Fakta Tagene deponi Tagene deponi ligger på Hisingen i Göteborg och drivs av Renova AB. Renovas deponiverksamhet har pågått här sedan Sävenäs avfallsvärmeverk förbränner avfall och askan skickas därifrån till Tagene deponi. Från Tagene går askan vidare efter lagring till olika deponier som till exempel Borås, Åmål, Kungsbacka och Dalsland. Där används askan som konstruktions material. Huvuddelen av det avfall som deponeras på Tagene avfallsanläggning är restprodukter från avfallsförbränningen. En del av avfallet är farligt och skickas till Fläskebo deponi utanför Göteborg till exempel flygaskan. Det beslutet fattades ( ) i Miljööverdomstolen [51]. Förordningen (2001:512) om deponering av avfall ställer krav hur avfall får deponeras och före utgången av år 2008 skulle alla deponier antingen vara anpassade till de nya deponeringskraven eller avslutas. Detta har gjort att flera deponier har byggts om eller avslutas. Deponiverksamheten kan fortsätta om deponin har en bottentätning med en viss täthet. Antingen kan den vara konstgjort eller bestå av ett jordlager, men är tillräckligt tät att uppfylla täthetskravet [52] Askor till deponi Från Sävenäs skickas bottenaskan och flygaskan till Tagene deponi där bottenaskan får mogna. Flygaskan läggs endast på hög då den inte har någon bärighet. Ur slaggruset siktas 46

48 metaller och icke metaller bort genom två olika magnetbandvagnar och två virvelmagneter och ett femte magnetband tillkom nyligen som tar det allra finaste. Den har utvecklats med ett danskt bolag SSH. Kunderna till metallerna, som är rostfritt, stål, mässing och aluminium finns nere i Europa till exempel Nederländerna, Tyskland - oftast inte i Sverige (figur 23 och 24) [51]. Figur 23 och 24 Här kan man se skillnad på slaggruset (t.v.) efter metallseparering i band magnet ett och två finns en del skrot kvar och (t.h.) samma aska men mycket finare efter tillägg av två stycken virvelmagneter och ett nyköpt magnetband i samarbete med ett danskt bolag, fås ännu finare fraktioner ut av metallerna [51] Under deponin finns rörsystem som samlar upp allt lakvattnet i dräner och via ett rörsystem skickas det till Ryaverket, som är Göteborgs vattenreningsverk [51]. Mängd slaggrus på Tagene deponi som genererats de senaste åren, 2008: ton, 2009: ton, 2010: ton. Avfallet är klassat som inert avfall enligt en metod som utvecklats av Avfall Sverige. Ungefär 10 % av bottenaskan innehåller metaller. Mängderna av bottenaska har ökat på grund av att en fjärde panna har tagits i drift på Sävenäs Värmekraftverk och det går nu att förbränna en större mängd sopor [53] Parkeringsplats av slaggrus Parkeringsplats byggd av slaggrus (figur 25) finns på Arendal området i Torslanda, Göteborg. Parkeringsplatsen byggdes och har plats för cirka 400 stycken bilar. En gång per år i fem år, efter avslutat konstruktionsarbete, togs prover som brukligt, innan Miljöförvaltningen var nöjd. Parkeringen byggdes av Renova AB åt Volvo och parkeringen bestod av (från botten): Förstärkningslager, 60 centimeter, slaggrus Krossmaterial (0-40 millimeter), 10 centimeter Asfalt, 2 lager, totalt nio centimeter [51][53] Trots kontakter med Volvo var det svårt att få mer information om parkeringen eller om något mer byggts av askor i Sverige eller Norden av Volvo. Flera telefonsamtal med Roger Wikström på Volvo personvagnar AB där det fanns ett intresse för alternativt material och en hänvisning till Fredrik Arvidsson, ansvarig för Norden. Volvo använder, enligt egen utsago, endast naturmaterial för att slippa obehagliga överraskningar i framtiden [54], [55]. 47

49 Platsansvarig på Tagene deponi, Weine Gustavsson, anser att det kan vara problemfyllt att bygga med askor, då han anser att regelverket är krångligt. Han tror att det skulle vara lättare om askan klassades som produkt efter lagring och metallavsiktning. Miljö- och utredningschef på Renova AB, Sara Bodström, tror att End off kriterier för avfall hade underlättat att bygga utanför deponier. I Sverige finns det tillgång till naturliga bärlager material så det är enklare att använda dessa än restmaterial [51][53]. Den närmaste vattentäkten, till Tagene deponi, är längre nedströms i Göta Älv och där tas regelbundet vattenprover [51]. Grundvattnet är inte påverkat under deponin då det är avskilt av ett tätt jordlager, enligt platsansvarig på Tagene deponi [52]. 13 Långtidsegenskaper hos aska 13.1 Dåva- och Törringevägen För att veta hur askans kemiska och tekniska egenskaper förändras har provvägar i forskningssyfte byggts upp på några ställen i Sverige. Långtidsegenskaperna för hållfasthet har studerats på två provvägar och en miljökonsekvens beskrivning har gjorts av den ena vägen Dåvavägen. Den ena tio år gammal vid tillfället för undersökningen Törringevägen (byggd år 1998) utanför Malmö och den andra sju år gammal vid samma tillfälle Dåvavägen (byggd år 2001) utanför Umeå. Slaggruset har fungerat som förstärkningsmaterial i en låg trafikerad väg i båda fallen. Nedan lagren i de olika vägarna snedställd text visar var referensvägen och provvägen skiljde sig åt i vägens olika lager. Törringevägen: - referensvägen hade lermorän i botten och krossat berg och slitlager ovan - provvägen hade lermorän i botten, slaggrus, krossat berg och slitlager ovan Dåvavägen: - referensvägen sand i botten, krossat berg och slitlager ovan - provvägen sand i botten, slaggrus, krossat berg och slitlager ovan Hållfasthetsutvecklingen registreras bland annat med fallviktsmätningar: en vikt faller ner på vägen och registrerar väg ytans maximala nedsjunkning. Den registrerar även belastningscentrumets nersjunkning och vissa punkter på valda avstånd (figur 26) [58]. 48

50 Figur 26 Princip för provbelastning med fallviktsapparat [58] Törringevägen har behållit sin styvhet genom åren. Dåvavägen hade en minskande styvhet i början för sedan stabiliseras. Dåvavägen hade 70 % av referenssträckans styvhet och detta berodde antagligen på mindre kornstorlek. Begränsad urlakning ur Dåvavägen av oorganiska och organiska ämnen, endast klorid och sulfat med koppar visade höga värden med en del krom utlakning hos slaggruset. De lakade organiska ämnena var högre hos provsträckan, alltså hos slaggruset, än hos referenssträckan men avtog med tiden och efter 5 till 6 år var de likvärdiga. Det enda som avvek var organiska syror, som var högre hos bergskross. Målet med projektet har varit att öka kunskapen för styvhet och lakningsprocesser. Slutsatsen är att slaggrus passar som förstärkningslager i vägar med rätt dimensionering [58] Vändöra Vid infarten till Linköpings avloppsreningsverk har en kortare väg bit anlags 1987 och kallades Vändöra. Vägen var en del i ett större forskningsprojekt. Några prover togs inte av avfallsaskan när vägen byggdes utan inte förrann ett projekt startades för att studera vägen i september 2003, vägen var då 16 år gammal (figur 27). 49