Ansvarsfull alkoholservering m.m.

Transkript

1 Ansvarsfull alkoholservering m.m. Rapportering av ett regeringsuppdrag Rapport nr 2003:36

2 2 STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT 2003:36 ISSN: ISBN: FÖRFATTARE: TANJA JALAMO STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT

3 Innehåll 1 Uppdraget Innehåll och syfte Genomförande Sammanfattning Ansvarsfull alkoholservering Bakgrund Alkohollagen Ansvarsfull alkoholservering En internationell utblick STADs restaurangprojekt Spridning av STAD-metoden Slutsatser och förslag Narkotika i restaurangmiljö Bakgrund STAD-projektets undersökningar Narkotika i restaurangmiljö vad säger lagen? Narkotikastrafflagen Alkohollagen Alkohollagen och narkotika rättspraxis Krogar mot knark ett handlingsprogram i Stockholm RUS-projektet (Restauranger Utbildning Samarbete) Slutsatser och förslag 22 4 Sena restaurangvanor och provocerande kösystem Skador och våld i restaurandgmiljö Reglering av serveringstider Restaurangköer Krav på ordning Slutsatser och förslag Serveringstider Restaurangköer.30 5 Illegalt spel på serveringsställen..32 Bilaga: Våldsskador i restaurangmiljö 2

4 1 Uppdraget 1.1 Innehåll och syfte Statens folkhälsoinstitut har fått regeringens uppdrag att i samarbete med företrädare för restaurangnäringen, de fackliga organisationerna, Rikspolisstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Svenska kommunförbundet utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram när det gäller serveringsställen. Restaurangkulturen är viktig för allmänhetens attityder och hållning när det gäller alkohol. Antalet restauranger med serveringstillstånd har på senare år fördubblats och alkoholkonsumtionen på restaurangerna har ökat markant med ökad risk för våld och skador. Den svenska restaurangnäringen har därför en viktig roll att spela när det gäller att skapa förståelse för ett ansvarsfullt bruk av alkoholdrycker. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i mars 2001 åt Statens folkhälsoinstitut (FHI) att med olika samarbetspartners utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram. Programmet bör syfta till att åstadkomma en ansvarsfull hantering av alkoholdrycker, tidigareläggning av restaurangvanor och till att motverka förekomsten av narkotika och illegalt spel på serveringställen samt förbereda övergången till rökfria serveringställen. I mars 2002 gav regeringen FHI ett enskilt uppdrag att utreda förutsättningar för rökfria serveringsmiljöer. Det uppdraget redovisades januari 2003 (Rapport nr 2003:05) Genomförande FHI har under arbetets gång samrått med en referensgrupp bestående av representanter från Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare (SHR), Hotell- och Restaurangfacket (HRF), Rikspolisstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Svenska kommunförbundet. Slutsatser och förslag står dock Statens folkhälsoinstitut ensamt för. Bakgrundsinformation och data har inhämtats från olika forskningsstudier. Vidare har ansvariga projektledare inom STAD-projektet (STockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem) intervjuats och konsulterats. En undersökning av skaderapporteringen på vissa sjukhus rörande våldsskador i restaurangmiljö har genomförts. Undersökningen publiceras som bilaga till denna rapport. FHI har vid utarbetandet av denna rapport samrått med representanter från berörda organisationer. Dessa har ingått i en referensgrupp under ledning av generaldirektören Gunnar Ågren. Slutsatser och förslag står FHI ensamt för. I frågan om de sena serveringstiderna (se avsnitt 4) har det inte funnits förutsättningar att nå enighet. Rapporten har skrivits av utredaren Tanja Jalamo under handledning av enhetschefen Hans Agnéus. Undersökningen om rapporteringen av våldsskador har genomförts av utredaren Stina Björk

5 I det följande kommer de tre huvudsakliga avsnitten att diskuteras: ansvarfull alkoholservering, narkotika i restaurangmiljö samt sena restaurangvanor och provocerande kösystem. Varje avsnitt inleds med en kort bakgrund där ämnesområdet åskådliggörs med relevant forskning. Vidare följer ett stycke där lagstiftning/rättspraxis som tangerar problemställningen beskrivs. Slutligen lämnas förslag till åtgärder. Beträffande illegalt spel på serveringsställen hänvisas i huvudsak till institutets tidigare lämnade förslag till handlingsprogram för att motverka spelberoende. 1.3 Sammanfattning. Enligt FHIs mening bör STAD-modellens arbetssätt i framtiden vara vägledande för alkoholtillsynen i hela landet. Detta skulle även ge ett väsentligt bidrag till de strävanden som regeringen gett uttryck för i det nya uppdraget till Folkhälsoinstitutet, nämligen att verka för en bättre samordning mellan det alkoholskadeförebyggande arbetet i kommunerna och tillsynsverksamheten. Spridning av modellen bör intensifieras. Metodstöd kan ges av personer som medverkat i framtagandet av modellen. Det bör emellertid skapas utvidgade möjligheter för kommuner att få visst ekonomiskt stöd under ett inledande skede. Särskilt bör det ges ökade möjligheter för undersökningar som kan kartlägga den lokala situationen och efter en tid mäta effekterna av insatsen. SHR förespråkar att metoden också borde läras ut i landets restaurangskolor och restaurangutbildningar och att läroplanerna för dessa utbildningar borde ses över. FHI anser att det mycket viktigt att människor som så småningom skall arbeta i restaurangbranschen har en djup och grundläggande kunskap om ansvarsfull alkoholhantering och svensk alkoholpolitik och stödjer därför SHRs uppfattning i detta avseende. Den nationella spridningsprocessen bör följas upp med vetenskapliga metoder, inte minst för att dra lärdomar om vad som krävs för att ett folkhälsopolitiskt metodutvecklingsprojekt ska kunna omsättas till reguljär löpande verksamhet ute i kommunerna. För den fortsatta spridningen inklusive undersökningar och uppföljningsarbete uppskattar FHI att medelsbehovet uppgår till 3 mkr per år, i första hand under en treårsperiod. Ett framtida mål bör vara att alla tillståndshavare gör en företagsanpassad alkohol- och drogpolicy. Därför bör alkohollagen ändras så att det föreskrivas att restauranger med serveringstillstånd ska ha ett egentillsynsprogram för sin verksamhet. Något som idag enbart gäller för serveringar med öl (folköl) som starkaste dryck och för handlare som säljer öl i butik. Enligt FHIs mening bör STADs projekt Krogar mot knark vara ett arbetssätt och en metod som kan vara vägledande för det förebyggande narkotikaarbetet i restaurangmiljöer. Detta skulle ge ett väsentligt främja samarbetet mellan polis och restaurangföretagare. FHI rekommenderar att starthjälp ges till kommuner för att bedriva lokala kartläggningsarbeten om förekomsten av narkotika i krogmiljö. Svårigheten att komma till en gemensam ståndpunkt om tidigare stängning av restaurangerna belyses av följande. Kommunerna gör anspråk på det principiella värdet i att lokala bedömningar skall ligga till grund för prövningen av sluttiderna för servering. Det är dessa 4

6 lokala bedömningar som har resulterat i att det i vissa kommuner finns så sena serveringstider. Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, SHR, accepterar inte en begräsning av serveringstiderna, medan Hotell- och Restaurang Facket, HRF, anser att det ska sättas en senaste gräns för serveringstiden i lagen. Ståndpunkterna om serveringsställenas tider varierar således och enlighet verkar inte kunna uppnås. För att tidigarelägga restaurangvanorna kvarstår endast den lösning som Alkoholutredningen, och före den Alkoholpolitiska kommissionen, föreslog, nämligen att en senaste tidpunkt efter vilken kommunen inte får medge servering regleras i 6 kap. 4 alkohollagen.. Det synes vara lämpligt att ta fasta på den tidpunkt som de båda nämnda utredningarna föreslog, dvs. kl. 03. För att förbättra ordningsvakternas funktion i arbetet bör utbildningen av vakter ses över och kompletteras med kunskaper om ansvarsfull alkoholservering och narkotika. På sikt bör det prövas om inte kommunen i sina villkor om ordningsvakter kunde skärpa kraven så att de avsåg vakter med den önskvärda utbildningen. Enligt FHIs mening måste tillsynen beakta både inne- och utemiljön. Kommun och polis måste uppmärksamma köerna och bedöma även dem utifrån lagstiftningens intentioner. En restaurangs provocerande kösystem, som ofta och regelbundet bidrar till bråk och våld, måste vägas in i den totala bilden av ordningen på restaurangen. I vissa fall bör det prövas att förena ett serveringstillstånd med ett villkor som berör frågan om anordnandet av köer. Slutligen, för att kunna arbeta våld- och skadepreventivt i restaurangmiljöer är det viktigt att det finns kunskap om vålds- och skadeutvecklingen i landet. Beträffande våldsbrotten finns information hos respektive polismyndighet. När det gäller skaderapportering finns för närvarande inte något enhetligt nationellt system. Socialstyrelsen har dock fått i uppdrag att inrätta ett sådant. Ett sådant system skulle väsentligt underlätta uppföljningen. Den snabba utvecklingen på alkoholområdet understryker behovet av nationell skadestatistik. 5

7 2 Ansvarsfull alkoholservering Intensifiera spridningen av STAD-modellens arbetssätt i landet. Kommunerna bör ges utvidgade möjligheter att genomföra kartläggande lokala undersökningar och bedriva uppföljningsarbete. Förstärka lagstiftningen genom att i alkohollagen föreskriva att alla serveringsställen skall ha egentillsynsprogram. Regeringen har i uppdragit åt Folkhälsoinstitutet att tillsammans med referensgruppen skapa ett program som syftar till att serveringsställen tillämpar en ansvarsfull servering av alkoholdrycker. 2.1 Bakgrund Under 1900-talet nådde alkoholkonsumtionen i Sverige sitt högsta värde 1976 med en konsumtion mätt i termer av försäljning på 7,6 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre. Till detta kommer en begränsad volym icke statistikförd alkohol. Tack vare den reform av alkoholpolitiken, som genomfördes efter en omfattande debatt med starkt fokus på alkoholskadorna, skedde en svängning och alkoholkonsumtionen sjönk fram till mitten av 1980-talet med c:a 20 %. Reformen innebar bl.a. att mellanölet togs bort från livsmedelsbutikerna vilket har beräknats svara för bortemot hälften av sänkningen. Folk i allmänhet, och särskilt ungdomsgrupperna, anammade en sundare livsstil. Den allmänna nedgången i ekonomin med sjunkande disponibla inkomster under några år bidrog ytterligare till nedgången. Efter mitten av 1980-talet stod sig konsumtionsnivån tämligen konstant under den följande tioårsperioden. Under det senaste decenniet har alkoholkonsumtionen visat en dramatisk ökning med totala konsumtionstal, inkl. mörkertalet, med nära tio liter per invånare 15 år och äldre. Sedan 1950-talet har antalet restauranger med serveringstillstånd ökat varje år och sedan slutet på 1980-talet har antalet stadigvarande tillstånd för att servera spritdrycker, vin och starköl nästan dubblerats. Till detta kommer bl.a. tillfälliga serveringstillstånd för festivaler och liknande offentliga tillställningar. Vidare har serveringstiderna blivit längre och längre. Tillgängligheten och alkoholkonsumtionen på restauranger har därmed ökat väsentligt. Det finns åtskilliga undersökningar som visar på sambandet mellan alkohol och våld. Det har visats att en betydande andel av dem som utsatts för våld också har varit alkoholpåverkade. Så mycket som omkring 70 % av gärningsmännen har varit alkoholpåverkade liksom c:a 40 % av offren 2. Vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, har en studie 3 visat att en stor del av undersökta brott har ett samband med restaurangers verksamhet. Professor Thor 2 Lenke, L, 1989, Alcohol and criminal violence: time series analyses in a comprartiv perspektive, Lund: Institutionen för socialt arbete. 3 Poom, Terje, Kroglivet i Stockholm och dess påverkan på brottslighet och fylleri. Kriminologiska institutionen Stockholms universitet, 6

8 Norström har i en studie 4 visas att 40 % av misshandelsfall i Stockholm är relaterade till alkoholkonsumtion på restaurang. 2.2 Alkohollagen En av grunderna i alkohollagen är att försäljning av alkoholdrycker skall regleras så att tillgängligheten begränsas. All försäljning, inklusive servering, skall bedrivas med ansvar för att förhindra skador. Människors hälsa är ett skyddsintresse och har ett starkt genomslag i lagstiftningen. I princip all försäljning av spritdrycker, vin och starköl är tillståndsbunden med krav rörande verksamhetens restaurangmässighet, dvs. mathållning och lokaler. Detta innebär att enklare serveringar och gatukök inte tillhör kretsen som kan komma ifråga för serveringstillstånd. Bland annat härigenom begränsas tillgängligheten. Andra tillgänglighetsbegränsande faktorer är reglering av serveringstiderna, åldersgränser samt förbud mot servering av berusade. Kraven på den som skall bedriva verksamheten är bl.a. att han har kunskaper om alkohollagen och dess syften. En restauratör måste driva sin verksamhet så att kraven på ordning och nykterhet upprätthålls och att underåriga inte blir serverade alkoholdrycker Några bestämmelser i alkohollagen förtjänar i sammanhanget att uppmärksammas. 7 kap 7 Serveringstillstånd få meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten [ ]. Bestämmelsen omfattar en lämplighetsprövning av den som söker serveringstillstånd. Att servera alkohol är en socialt ansvarfull uppgift och därmed ställs höga krav på lämplighet. Det krävs en noggrann utredning av sökanden innan tillstånd kan meddelas, bland annat krävs kunskap om alkohollagstiftningen bland de personer som har betydande inflytande i serveringsrörelsen. 7 kap 8 Tillstånd för servering till allmänheten årligen eller under en viss tidsperiod får endast meddelas om serveringsstället har ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall med hänsyn till omständigheterna ha tillräckligt med sittplatser för gäster [ ]. Tillståndskravet innefattar också bland annat att den som söker ett tillstånd skall ha en lokal med ett kök för allsidig matlagning och i verkligheten servera maträtter ur ett varierat utbud. Han skall dessutom ha en lämplig lokal för ändamålet. 3 kap 4 Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Den som tar befattning med försäljning av alkoholdrycker skall se till att ordning och nykterhet råder på försäljningsstället. Bestämmelsen uttrycker ett av huvudmålen med svensk alkoholpolitik; att begränsa alkoholens skadeverkningar. Regeln vänder sig till tillståndsmyndigheter, tillsynsmyndigheter och tillståndshavare och andra som bedriver försäljning med alkoholdrycker. Den anger de alkoholpolitiska grundprinciperna för all försäljning med alkoholdrycker och gäller vid såväl partihandel som detaljhandel och servering. Den som bedriver försäljning och den personal som medverkar vid försäljning har ansvar för att det råder ordning och nykterhet på stället. 4 Norström, T, Effects on Criminal Violence of Different Beverage Types and Private and Public Drinking. Addiction, 93,

9 Onyktra gäster får inte ges tillträde eller vistas där utan skall avvisas. Gästerna får inte serveras alkoholdrycker i sådan omfattning att de blir störande eller onyktra. Serveringen skall alltså utövas på ett ansvarsfullt sätt. 6 kap. 2 Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet. Denna regel kompletterar den nyss nämnda regeln i 3 kap. 4 och uttrycker likaså det övergripande målet: att begränsa konsumtionen och att motverka skador och andra olägenheter. Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och säkerhet. Detta innebär att att serveringen skall avbrytas innan problem uppstår. 2.3 Ansvarsfull alkoholservering Alkohollagen framhåller således det sociala ansvaret och betonar att servering av alkohol skall ske med återhållsamhet för att begränsa risken för skadeverkningar. Märkbart berusade gäster ska inte bli serverade ytterligare alkohol och underåriga ska inte serveras alls. Flera insatser har gjorts för att höja medvetenheten om det sociala ansvaret på restaurang. Såväl tillstånds- som tillsynspersonal i kommunerna och restauratörerna är viktiga målgrupper. Folkhälsoinstitutet (och tidigare Alkoholinspektionen) har inriktat utbildnings- och informationsinsatser till främst personal i kommunerna. För att betona ansvarsfrågan för en tillståndshavare kräver således alkohollagen numera att han har kunskaper i lagens regelsystem och dess syften. Folkhälsoinstitutet har tagit fram ett måldokument som preciserar kunskapskraven. Syftet är att restauratören, i egenskap av arbetsgivare, skall se till att personalen får de kunskaper och instruktioner som krävs för att alkoholserveringen ska skötas på ett ansvarsfullt sätt. På olika håll i landet har det genomförts flera utbildningssatsningar riktade till serveringspersonal. Det har oftast rört sig om fristående hel- eller halvdagsutbildningar. Även på restaurangutbildningar, såväl i restaurangskolor som på universitetsnivå, har frågan tagits upp. De beskrivna insatserna har inte systematiskt utvärderats i förhållande till de avsedda resultaten, nämligen att förbättra lagens funktion när det gäller alkoholserveringen. FHI:s uppföljning av kommunernas tillsynsarbete tyder på att tyngdpunkten har legat på andra delar i alkohollagen. Åtgärdsstatistiken visar att frågor om ordning och nykterhet, servering till underåriga samt överservering varit i klar minoritet jämfört med andra åtgärdsgrunder. Här skall dock inte bortses från att aktiva insatser mycket väl kan genomföras för att förbättra förhållandena utan att det avsätter sig i statistik över återkallelse- och varningsbeslut. Enligt senaste länsrapporten uppger sig 116 kommuner ha gjort insatser för en ansvarsfullare alkoholservering. Någon djupstudie har dock inte gjorts som kan visa vilken sorts insatser som det rör sig om. Av de löpande kontakterna med kommunerna och länsstyrelserna att döma torde den vanligaste insatsen vara att man i enlighet med alkoholhandlingsplanen anordnar en utbildningsdag för restaurangpersonal. 8

10 2.4 En internationell utblick Kopplingen mellan alkohol och våld är generellt sett starkare i länder där man dricker för att berusa sig än i länder där dryckesmönstret är mer utspritt över tiden. I en jämförelse av de nordiska länderna fann man att sambandet mellan alkoholkonsumtion och våldsbrott var starkare ju explosivare dryckesmönstret var, dvs. att man dricker för att bli berusad. Finland hade det mest explosiva dryckesmönstret och även det starkaste sambandet 5. Sambandet mellan hög alkoholkonsumtion på restaurang och våld har studerats i flera länder, bl.a. i USA och Australien. Det har utvecklats folkhälsopolitiska metoder för att aktivt arbeta med restaurangerna i syfte att motverka alkoholens skadeverkningar eftersom en betydande källa till våld är hög alkoholkonsumtion på restaurang med sena serveringstider. I en kommentar har Stockwell 6 sammanfattat resultaten 7. Han pekar på att det finns en tendens att möta den ökande tillgängligheten till alkohol i avreglerande globaliserade ekonomier med att fokusera restauratörerna och deras personal. De preventionsinsatser som ofta förordas är sådana som inte kostar politiskt men som också har de lägsta effekterna på problemen. Enligt Stockwell är en klar deklaration av det övergripande målet med serveringslagstiftningen en viktig utgångspunkt i preventionsarbetet. Att mäta och publicera statistik om alkoholrelaterade skador är grundvalen för att skapa en medvetenhet om behovet av förebyggande insatser. Det förbättrar också möjligheterna att genomför insatser. Erfarenheterna har sålunda visat att enbart fristående utbildning i ansvarsfull alkoholservering sannolikt inte leder till minskning av problemen. Den måste kombineras med tydliga klargöranden att höga berusningsnivåer hos gästerna inte accepteras. En samlad erfarenhet av internationella studier om ansvarsfull alkoholservering är att de mest effektiva strategierna för att reducera berusning och alkoholproblem är 1. alkoholutbildning av restaurangpersonal 2. att restaurangerna hålls ansvariga för skador och olyckor som orsakats av gäster som serverats för mycket alkohol och 3. förbud för servering av alkohol till berusade gäster. 2.5 STADs restaurangprojekt Mot bakgrund av de internationella erfarenheterna startades 1995 ett restaurangprojekt inom STAD (STockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem). Restaurangprojektet är en del av detta omfattande tioåriga förebyggande projekt inom Stockholms läns landsting (med delfinansiering från Stockholms stad). På den internationella grunden har projektet anpassning till svenska förhållanden. 5 Våld, alkohol och övriga droger. Folkhälsoinstitutet 1996:114 6 Professor Tim Stockwell, National Drug Research Institute, Curtin University of Technology, Perth, Australien. 7 Stockwell, T. R.(1997), Liqour outlets and prevention policy: the need for light in the dark corners. Adiction, 92, (8)

11 Det karaktäristiska i projektet är att alla berörda parter, såväl myndigheter som restaurangföretagare och personal, har varit involverade i utvecklingen. Inte minst viktigt har det varit att engagerade företagare har deltagit. Målet för projektet har formulerats: Att minska våldsbrott och skador relaterade till alkoholkonsumtion på restaurang. Delmålen har varit - att utbilda krögare, serveringspersonal och dörrvakter i ansvarsfull alkoholservering - att restaurangerna inte serverar alkohol till märkbart berusade gäster, - att restaurangerna inte serverar alkohol till underåriga gäster - att öka serveringspersonalens förmåga att se risksituationer och att kunna ingripa på ett psykologiskt bra sätt - att restaurangerna utarbetar egna riktlinjer för alkoholhanteringen - att myndigheterna utarbetar riktlinjer för kontroll och användning av sanktioner när det gäller restaurangernas alkoholhantering. Projektet inleddes med att bilda en referensgrupp med företrädare för STAD-projektet, landstinget, enskilda restauranger, Sveriges Hotell- och Restaurang företagare (SHR), Hotelloch Restaurangfacket (HRF), Stockholms stads tillståndsenhet, Citypolisen, dåvarande Alkoholinspektionen och länsstyrelsens socialenhet. Projektledaren ägnade stor energi åt att skapa förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete i referensgruppen. Att få med restauratörerna i diskussionerna ansågs mycket angeläget. För att få en bild av hur verkligheten såg ut på restaurangerna, och för att få något att mäta utvecklingen mot, gjordes två s.k. baslinjemätningar. Den ena mätte i hur stor utsträckning märkbart berusade personer blev serverade alkoholdrycker, den andra hur åldersgränsen tillämpades, dvs. i hur stor utsträckning underåriga blev serverade. Berusningsstudien genomfördes med hjälp av skådespelare som noggrant tränats i sina roller för att resultaten av skulle bli genomförbara. I ungdomsstudien användes personer över 18 år men som såg yngre ut enligt bedömning av en erfaren expertpanel. Det visade sig att 95 % av de undersökta restaurangerna serverade redan berusade personer. Det var således endast i 5 % av fallen som servering nekades trots att det är vad lagen föreskriver. Ungdomsstudien visade att 45 % av restaurangerna inte kontrollerade åldern på försökspersonerna och hade alltså serverat dem även om de varit underåriga. Endast 55 % av restaurangerna nekade således servering till underåriga. Under hela projekttiden har alkoholoch restaurangrelaterade fall av våldsbrott (misshandel, olaga hot och våld mot tjänsteman) följts upp med rapporter från polisen. En central och avgörande del i projektarbetet har varit utvecklingen och genomförandet av utbildning i ansvarsfull alkoholservering för krögare, restaurangpersonal och dörrvakter. Utbildningen pågår i två dagar och ger kunskaper om olika problem som kan uppstå vid överkonsumtion av alkohol och vad man kan göra för att förhindra att problem uppstår. Kursmomenten innehåller bl.a. information om alkoholens medicinska effekter, om riskerna för våld och olyckor i samband med alkoholförtäring, om alkohollagens regler samt praktisk övning i konflikthantering. Det ingår också ett avsnitt om narkotika i restaurangmiljö samt om utvecklandet av en företagsanpassad alkohol- och narkotikapolicy. Deltagarna examineras genom ett skriftligt prov. Utbildningen har funnit sin struktur. Pedagogiska hjälpmedel har utvecklats i form av utbildningskompendium och videofilmer för diskussion av svårbedömda 10

12 situationer. Lärarna - som i stort sett är samma personer som restauratörer och serveringspersonal träffar i deras tillsynsarbete - har utvecklats i sina roller. Uppföljande mätningar visar signifikanta förbättringar. När det gäller överservering visade baslinjemätningen 1996 således att endast i 5 % nekades berusade personer servering hade andelen restauranger som nekade ökat till 47 %. År 2001 nekade 70 % av restaurangerna. Även underåriga nekas servering i större utsträckning än tidigare. Utvecklingen har gått från 55 % (1996) till 59 % (1998). År 2001 hade siffran stigit till 68 %. Antalet våldsbrott i Stockholmscity har minskat med 31%. Restauratörer som medverkat projkter har konstaterat att ansvarsfull servering medfört ett positivt samarbetsklimat med myndigheterna, bättre affärer och bättre samarbete inom företagen. Serveringspersonalen uppger att de har stärkts i sin yrkesroll. De beskriver att de blivit restriktivare till servering till berusade personer och blivit mer medvetna om att det är personalen, och inte gästerna, som sätter gränsen för alkoholserveringen. Uppföljningarna finns redovisade på I juni 2001 kunde forskningsprojektet överlämnas till implementering i löpande verksamhet i hela Stockholms stad. Referensgruppen behölls. Ett skriftligt avtal slöts mellan de berörda parterna om verksamhetens fortsatta drift. Varje part tog på sig arbetsuppgifter utifrån sina respektive roller. Ett särskilt administrativt ansvar tog SHR på sig; att boka lokaler och föreläsare, ta emot anmälningar hålla med kursledare etc. Landstinget har hållit kvar rollen att följa upp verksamheten. STADs arbetsmetod hade växt fram under en sexårsperiod. Det har funnits en målmedveten strävan att i samarbete mellan alla parter finna formerna. Projektet har hållits ihop av en projektledare som skapat ett förtroendefullt samarbetsklimat. Varje steg i utvecklingen har utvärderats. Undervisningens former har modifierats under hand och materialet har utvecklats. Uppföljningsmätningar har kunna visa på framgångar. Det fortsatta utvecklingsarbetet kan göras på en stabil grund Spridning av STAD-metoden I samband med överföringen av forskningsprojektet till reguljär verksamhet i Stockholms stad hade kunskapen om arbetet spritt sig runt om i landet. Upprepade önskemål om djupare information kom ständigt till projektledaren från olika kommuner. Samtidigt växte tankar fram inom projektet på en systematisk spridning av erfarenheterna. Ett särskilt ansvar för en spridning tog SHR som under en period engagerade projektledaren för att på halvtid sprida det framtagna metodpaketet till i första hand de tio största kommunerna i landet Därutöver har en särskild satsning gjorts i Åre och Visby. SHR utnämnde även restauratörer med erfarenhet från arbetet till ambassadörer för att intressera restaurangföretagare att delta i skapandet av lokala projekt. Som exempel på platser där det startats verksamheter enligt STAD-modellen kan nämnas Göteborg (se även avsnitt 3), Karlstad och Åre. STAD-projektet har träffat avtal med ett antal kommuner inom Stockholms läns landsting om metodstöd för etableringen av ett STAD-arbete. Kommunerna söker ekonomiskt stöd ur medel för lokalt alkoholförebyggande arbete som länsstyrelsen disponerar. Härigenom kan etableringsfasen i kommunerna, samt metodstödet från STAD-projektet, delfinansieras. 11

13 Även i Sydsverige har länsstyrelserna visat ett stort intresse att medverka i spridningen till kommunerna i sina respektive län. De mindre kommunerna har svårigheter att omsätta erfarenheter från Stockholm till lokal verksamhet eftersom förutsättningarna är så skilda. Länsstyrelserna kan här spela en betydande roll genom sin uppgift att vara ett stöd till det kommunala arbetet. Statens folkhälsoinstitut har löpande medverkat i framväxten av arbetsmetoden samt deltagit i spridningsarbetet. Under innevarande år har projektledaren i STADs restaurangprojekt anställts på halvtid för den nationella spridningen. Internt har dessutom avsatts en heltidsresurs för arbetet. Erfarenheterna från utvecklingsarbetet har sammanfattats i följande punkter till vägledning för spridning av arbetsmetoden. 1. Gör en målbeskrivning 2. Tillsätt en projektledare 3. Bilda en referens- eller arbetsgrupp 4. Håll politiker och media informerade om projektets utveckling 5. Gör en problembeskrivning och någon form av kartläggningsarbete 6. Utbilda restaurangpersonalen 7. Följ upp/utvärdera och vid behov ompröva vidtagna åtgärder 8. Stöd utvecklingen av skriftliga regler för alkoholhantering på restauranger 9. Stärk tillsynen och användningen av sanktioner 10. Permanenta och sprid verksamheten i lokalområdet. FHIs arbete med den nationella spridningen av STAD-metoden fortskrider enligt denna modell. Ledamöterna i referensgruppen till det pågående STAD-arbetet i Stockholm medverka med sina erfarenheter i arbetet. 2.5 Slutsatser och förslag I ett framåtsyftande förändringsarbete är det viktigt att beprövade metoder som visat goda resultat kommer till användning. Det traditionella sättet att korrigera oansvarig alkoholservering med avseende på åldersgränsen och överservering, dvs. återkallelse av tillstånd eventuellt med en varning som ibland kombineras med villkor, är ett mycket tungrott system. Det kommer dessutom inte så ofta till användning. Vid framgång med en återkallelse har metoden effekt i det aktuella fallet. Möjligen bör man också kunna räkna med en viss avskräckande effekt på andra tillståndshavare. Med hänsyn till det stora antalet restauranger med alkoholservering som numera finns, synes återkallelser som enda insats vara ett trubbigt instrument. Det förändrar inte beteenden som har etablerats. Denna slutsats har sin bakgrund i att de undersökta restauranger i Stockholm i endast hälften av fallen nekade underåriga servering och hela 95 % av restaurangerna serverade alkoholdrycker till redan överförfriskade. I syfte att sprida kännedom om restaurangernas sociala ansvar har i viss utsträckning använts enstaka fristående utbildningar. Dessa har så vitt känt inte utvärderats vetenskapligt med avseende på beteendeförändringar. Effektiviteten i fristående kortare utbildningar för serveringspersonal kan emellertid ifrågasättas. Det finns inget stöd för att enbart en kortare utbildning ger resultat. Detta visas också av de internationella erfarenheterna. 12

14 Den arbetsmetod för ansvarsfull alkoholservering som utvecklats i Stockholm har inslag av de båda traditionella metoderna men har också ytterligare inslag. STAD-metoden karaktäriseras - till skillnad mot de andra - av ett aktivt förtroendefullt samarbete mellan de berörda parterna; kommunen, polisen, restauratörerna och de anställda. Metoden visar på att det krävs ett långsiktigt målinriktat arbete med klara målformuleringar. I ett inledningsskede bör förhållandena kartläggas avseende överservring och servering till underåriga. Utbildningen av krögare, serveringspersonal och ordningsvakter är inte målet med verksamheten utan ett medel att åstadkomma förändring mot de uppställda målen. I metoden ingår också att kommun och polis utövar en effektiv tillsyn med tillämpning av alkohollagens sanktionssystem. Insatserna följs upp med förnyade mätningar för att följa hur utvecklingen går i förhållande till de uppställda målen. En viktig erfarenhet är att det tar avsevärd tid att etablera nya arbetsformer i en etablerad verksamhet. Metoden är framåtsyftande i det att restauratörerna i samarbete med personalen kan utveckla en alkohol- och drogpolicy som är anpassad för den egna restaurangen. Utbildningen, som ger såväl kunskaper som färdigheter, utgör en stabil grund för policyarbetet STAD som metod ger således restauratörerna ett effektivt redskap att hantera alkoholserveringen på ett sätt som ger bättre förhållanden på restaurangen och som står i bättre överensstämmelse med de alkoholpolitiska strävandena. Restauratörerna behöver stöd, råd och hjälp av tillstånds- och tillsynsmyndigheter. Emellertid är det viktigt att kontrollsystemet fungerar och kompletterar utbildningsinsatserna. Tillsynsmyndigheterna måste därför också utveckla kontrollverksamheten. Det förtjänas att upprepa att det är metoden som skall spridas och att det är inte en Stockholmsmodell som direkt skall kopieras över landet. STAD har utvecklat en generaliserbar grundmodell som anger vissa moment och ramar som kan utnyttjas och anpassas till lokala förhållanden. Ett viktigt inslag i modellen är att berörda lokala aktörer samverkar i utvecklingen av arbetet. Det är också viktigt att utvecklingen får ta sin tid.ett antal år är rimligt att räkna med för att skapa helt nya verksamhetsformer. Det ursprungliga utvecklingsarbetet tog bortemot sex år innan arbetsmetoden kunde överföras från ett forskningsbaserat utvecklingsprojekt till löpande ordinarie verksamhet. Enligt FHIs mening bör STAD-modellens arbetssätt i framtiden vara vägledande för alkoholtillsynen i hela landet. Detta skulle även ge ett väsentligt bidrag till de strävanden som regeringen gett uttryck för i det nya uppdraget till Folkhälsoinstitutet, nämligen att verka för en bättre samordning mellan det alkoholskadeförebyggande arbetet i kommunerna och tillsynsverksamheten. Spridning av modellen bör intensifieras. Metodstöd kan ges av personer som medverkat i framtagandet av modellen. Det bör emellertid skapas utvidgade möjligheter för kommuner att få visst ekonomiskt stöd under ett inledande skede. Särskilt bör det ges ökade möjligheter för undersökningar som kan kartlägga den lokala situationen och efter en tid mäta effekterna av insatsen. SHR förespråkar att metoden också borde läras ut i landets restaurangskolor och restaurangutbildningar och att läroplanerna för dessa utbildningar borde ses över. FHI anser att det mycket viktigt att människor som så småningom skall arbeta i restaurangbranschen har 13

15 en djup och grundläggande kunskap om ansvarsfull alkoholhantering och svensk alkoholpolitik och stödjer därför SHRs uppfattning i detta avseende. Den nationella spridningsprocessen bör följas upp med vetenskapliga metoder, inte minst för att dra lärdomar om vad som krävs för att ett folkhälsopolitiskt metodutvecklingsprojekt ska kunna omsättas till reguljär löpande verksamhet ute i kommunerna. Att följa upp spridningsarbetet syftar också till att säkerställa att modellen bibehåller en hög kvalitetsnivå och säkrar förutsättningarna för att uppnå goda resultat. För den fortsatta spridningen inklusive undersökningar och uppföljningsarbete uppskattar FHI att medelsbehovet uppgår till 3 mkr per år, i första hand under en treårsperiod. Ett framtida mål bör vara att alla tillståndshavare gör en företagsanpassad alkohol- och drogpolicy. För att ge stöd åt ett arbete och eftertryck åt detta mål bör alkohollagen ändras så att det föreskrivas att restauranger med serveringstillstånd ska ha ett egentillsynsprogram för sin verksamhet. Något som idag enbart gäller för serveringar med öl (folköl) som starkaste dryck och för handlare som säljer öl i butik. 14

16 3 Narkotika i restaurangmiljö FHI hänvisar till det pågående utvecklingsarbetet i projektet Krogar mot knark och utvecklar därför inte något program utöver detta. Medel bör avsättas till kommuner för att genomföra lokala kartläggningsarbeten om förekomsten av narkotika i krogmiljö. För att motverka förekomsten av narkotika på serveringsställen har regeringen uppdragit åt Statens folkhälsoinstitut att föreslå åtgärder för att skapa ett effektivare samarbete mellan restaurangföretagare och polisen. 3.1 Bakgrund En liberalare inställning till narkotika gör sig gällande i samhället idag. Det signaleras från flera håll att narkotika förekommer i allt större utsträckning i nöjeslivet, bl.a. på restauranger. Många unga människor drogdebuterar i festsammanhang. Flera människor har kommit i kontakt med s.k. partydroger på krogen. Samtidigt är det en vanlig uppfattning att det finns ett starkt samband mellan narkotika i restaurangmiljö och förekomst av vapen, våld och kriminalitet. Mot denna bakgrund är således krogen en miljö där det drogförebyggande arbetet är ytterst angeläget. 3.2 STAD-projektets undersökningar I november 2002 påbörjade STAD-projektet ett nytt forskningsprojekt som innebär en omfattande satsning för att få bort narkotikan från restaurangerna i Stockholm. Projektet kallas Krogar mot knark. Det innehåller ett interventionsprogram som STAD-projektet, Citypolisens krogkommission, enskilda krögare, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare (SHR), Hotell- och Restauranganställdas förbund (HRF), tillståndsenheten i Stockholms stad, Länsstyrelsen i Stockholms län samt Statens Folkhälsoinstitut medverkar i. Även Mobilisering mot narkotika (dvs. regeringens narkotikasamordnare) medverkar i satsningen. Handlingsprogrammet kommer att redovisas mer ingående i det följande. Krogar mot knark baseras i huvudsak på tre studier som STAD-projektet utfört som belyser narkotikasituationen på restaurangerna i Stockholms innerstad 8. Sammantaget visar alla tre studierna att förekomsten av narkotika har ökat i Stockholms krogvärld de senaste tio åren. De vanligaste drogerna på serveringsställen är kokain, 8 Wallin, E. m fl. Attityder och uppfattningar om narkotikasituationen på restauranger i Stockholms city. En intervjustudie med dörrvakter, restaurangpersonal och polis. STAD Rapport nr 8. Juni Gripenberg, J. Droger på krogen. Enkätstudie om narkotikasituationen på Stockholms krogar. STAD Rapport nr 20. Mars Gripenberg, J. Partydroger på Stockholms krogar. Djupintervjuer med polis, krögare och ordningsvakter. STAD Rapport nr 22. Oktober

17 amfetamin och ecstasy. Vidare framkommer av studierna att det inte är en särskild grupp människor som använder droger, utan droganvändandet är mer utbrett och att vem som helst använder narkotika. En allmän uppfattning är att idag sker drogdebuten ofta på krogen samt att fler kvinnor har börjat använda narkotika än tidigare. En av studierna var en omfattande enkätstudie riktad till serveringspersonal som arbetade på restauranger i Stockholms innerstad. Denna bekräftar att förekomsten av narkotika på restauranger är vanlig. 82 % av serveringspersonalen rapporterar att de har sett narkotikapåverkade människor det senaste halvåret på krogen. Nästan hälften, 48 % har sett någon bli erbjuden narkotika och 46 % har sett någon ta narkotika på krogen det senaste året. 14 % ser narkotikapåverkade gäster nästan varje kväll. Det är 51 % som anger att de själva har blivit erbjudna narkotika på krogen. Enkätstudien visar även att narkotikaanvändandet bland serveringspersonal är betydligt vanligare än jämfört med befolkningen i övrigt. 60 % av de anställda har själva någon gång i livet använt narkotika. Det kan jämföras med en befolkningsstudie i Stockholms län 9 där 15 % av kvinnorna respektive 25 % av männen någon gång i livet använt narkotika. Bland serveringspersonalen hade 27 % jämfört med 3 % av befolkningen i övrigt använt narkotika det senaste året. Studien visade även att restauranganställdas inställning till narkotika inte överrensstämde med lagstiftningens regler om att t. ex. avvisa narkotikapåverkade gäster från krogen. De hade följaktligen en mer liberal attityd till att droger förekom i krogmiljön. En femtedel av de intervjuade ansåg att narkotikapåverkade gäster endast skulle avvisas från krogen om de misskötte sig. Djupintervjustudien från 2002 visar även en viss diskrepans mellan krögarnas och ordningsvakternas/polisernas uppfattning beträffande i vilken omfattning det förekom narkotikapåverkade gäster på restaurangen. Krögarna ansåg att de inte var särskilt många till antalet liksom att de också uppvisade en större okunskap i att uppmärksamma och se om en person var påverkad av narkotika. 3.3 Narkotika i restaurangmiljö - vad säger lagen? Narkotikastrafflagen (1968:64) I lagens 1 regleras vilka handlingar som är narkotikabrott. Bestämmelsen är mycket omfattande och täcker i princip alla sorters handhavande med narkotika. Den som olovligen 1. överlåter narkotika, 2. framställer narkotika som är avsedd för missbruk, 3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte, 4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk, 5. bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om 9 Hvitfeldt T m. fl. Alkohol och droger - vanor och problem i Stockholms län

18 förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller 6. innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika döms, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Genom narkotikastrafflagen (NSL) kriminaliseras således överlåtelse, framställning, vissa åtgärder som är ägnade att främja narkotikahandel samt innehav, bruk eller annan befattning med narkotika. Ansvaret gäller i första hand uppsåtliga gärningar, med vissa undantag är det emellertid tillräckligt att det begåtts med grov oaktsamhet. I stor omfattning är också försök, förberedelse och stämpling kriminaliserade. Överlåtelse Överlåtelse innebär överförande av äganderätt och anses ha samma innebörd i NSL som i civilrättsliga sammanhang. Med överlåtelse avses således försäljning, byte, gåva eller annat förfarande genom vilket äganderätten överföres från en person till en annan. Så som överlåtelse avses också att bjuda någon på narkotika för omedelbar konsumtion oberoende av hur ringa mängden är. Till överlåtelse räknas också lån av narkotika. För att någon skall anses ha överlåtit narkotika krävs inte att han har tagit fysisk befattning med överlämnandet av narkotikan till ny ägare eller över huvud taget att han har haft rådighet över narkotikan. Normalt fullbordas ett överlåtelsebrott genom att narkotikan överlämnas till den nye ägaren eller en representant för denne. Den som svarat för överlämnandet kan därvid beroende på omständigheterna vara att anse som gärningsman eller som medhjälpare till överlåtelsen 10. Innehav Innehavsbrottet avser innehav för eget bruk och vid vissa andra mindre ingripande befattningar med narkotika. Begreppet innehav innebär i allmänhet att ha besittning till narkotikan 11. Besittning definieras civilrättsligt som faktiskt innehav. I allmänhet brukar det avgörande vara att ha den faktiska rådigheten över saken. Som exempel kan nämnas en person som har nyckel till en förvaringsbox där det finns narkotika. Denne person anses ha besittning till- faktisk rådighet- varan. Bruk och annan befattning med narkotika Med ovanstående avses bland annat att både konsumtion av narkotika och sådant handhavande som äger rum i omedelbar anslutning till konsumtion. All tillförsel av narkotika till kroppen anses vara befattning av narkotika. Straffansvar kommer därför i fråga för den som sväljer, snusar, röker eller injicerar narkotika 12. Narkotikastrafflagen är generell och straffbelägger befattning med narkotika var det än förekommer. Några specifika regler avseende restaurangmiljöer finns således inte Alkohollagen (1994:1738) Alkohollagen innehåller inga bestämmelser som uttryckligen nämner narkotika. Oaktat detta finns det ett flertal regler i alkohollagen som kan bli tillämpliga vid förekomst av narkotika på serveringsställen. Detta har även belysts i praxis. 10 Proposition 1982/83:141 sid Besittningsbegreppet i relation till innehav av narkotika diskuteras i proposition 1984/85:46 12 Proposition 1987/88:71 sid

19 3 kap. 4 Ordning och nykterhet Enligt bestämmelsen är tillståndshavaren och personalen ansvarig för att ordning och nykterhet råder på serveringsstället. Det innebär att onyktra och störande personer inte får tillträde till stället eller skall avvisas om de vistas där. Detta oavsett om onykterheten kommer av alkoholförtäring eller intag av narkotika. Tillståndshavare och serveringspersonal är ansvariga för att ordning existerar och skall även stävja oordning som inte har direkt samband med alkoholförtäringen. I ordningsbegreppet räknas även in om ev. brott begås som restauratören känner till eller borde känna till och inte ingriper. Hit hör t.ex. narkotikabrott. Detta även om brottsligheten inte resulterat i akuta störningar i form av fylleri och bråk. 7 kap. 19 Återkallelse av serveringstillstånd Lagrummet omfattar olika grunder för när återkallelse av serveringstillstånd kan vidtas som administrativ sanktion. Det kan vara fråga om att tillståndshavaren tillåter brottslig verksamhet (narkotikabrott, häleri, koppleri diskriminering m.m.) på serveringsstället. Om brottslig verksamhet förekommit på serveringsstället bedöms hur tillståndshavaren har agerat, om denne aktivt har försökt att avbryta den brottsliga verksamheten. Vidare, om en tillståndshavare själv begår brott utgör detta givetvis en grund att återkalla hans tillstånd Alkohollagen och narkotika - rättspraxis Kammarrätten i Jönköping 13 fastställde Länsrättens i Kronobergs län dom 14. En kommun hade återkallat ett serveringstillstånd för ett aktiebolag som drev en restaurang. Kommunen hade vid en inspektion hos bolagets restaurang, funnit narkotika och dopingpreparat i bl. a. restaurangens personalutrymmen. Den för kvällen serveringsansvarige var vid inspektionstillfället amfetaminpåverkad. Vidare beslagtogs flera flaskor sprit vilka visade sig innehålla olovligt tillverkad sprit Mot denna bakgrund fann först kommunen sedan länsrätten att restaurangen inte följt de förutsättningar som alkohollagen uppställer för att inneha serveringstillstånd och att det sålunda fanns förutsättningar för återkallelse av bolagets serveringstillstånd. I målet fanns flera förutsättningar för återkallelse. Emellertid, att en serveringsansvarig är narkotikapåverkad är en allvarlig försummelse gentemot det ansvar alkohollagen ger tillståndshavaren. Enligt 6 kap 3 skall tillståndshavaren utse en person som är ansvarig för alkoholserveringen och som skall underrättas om eventuella missförhållanden råder i lokalen. Tillståndsmyndigheten har inte rätt att pröva en serveringsansvarigs lämplighet utan ansvaret faller på tillståndshavaren som utsett honom. Länsrätten i Stockholm 15 avslog en tillståndshavares överklagande av beslut om att tillståndet hade återkallats. Tillståndshavaren hade erkänt grovt vapenbrott och var misstänkt för grovt narkotikabrott. Länsrätten fann att mot bakgrund av brottets karaktär kunde tillståndshavaren inte längre anses lämplig att inneha serveringstillstånd. Länsrätten fokuserar enbart på det erkända brottet i sina domskäl vilket kan förklaras med att det i sig var av så allvarlig karaktär, att det misstänkta narkotikabrottet inte var 13 KRJ , nr Länsrätten i Kronobergs län , nr Länsrätten i Stockholms län , nr

20 lika väsentligt att ta ställning till. Emellertid kan, i ett väl utrett ärende, en styrkt misstanke utgöra skäl för återkallelse. 3.4 Krogar mot knark - ett handlingsprogram. I de tre studierna som nämnts tidigare redovisas de intervjuades uppfattningar och förslag på hur förekomsten av narkotika i krogmiljö kan minska. Åtgärder som förordas är utbildning och information. Man efterfrågar kunskaper om narkotiska preparat, om narkotikapåverkan och dess yttringar samt hur man som restaurangpersonal bör hantera narkotikapåverkade gäster. Vidare föreslås ändringar i den fysiska miljön som kan försvåra möjligheterna att ta narkotika inne på krogen. Ytterligare uppmanas krögarna att formulera en tydlig policy om narkotika; en policy som riktas mot personal och gäster. Slutligen förespråkar samtliga intervjuade; serveringspersonal, ordningsvakter och krögare ett bättre samarbete med myndigheterna. Mot denna bakgrund har projektet Krogar mot knark bildats. Projektet löper under en period på tre år (t o m år 2005) och innehåller olika interventionsmetoder för att minska förekomsten av narkotika i Stockholms krogmiljöer. Verksamheten stöds även av Mobilisering mot narkotika. I det följande redogörs för de åtgärder som pågår eller som är under planering. Redogörelsen baseras delvis på samtal med projektledaren för Krogar mot knark. Inledningsvis bildades en referensgrupp (STAD-personal, Citypolisens krogkommission, representanter för 18 krögare från Stockholms mest populära krogar, SHR, HRF, tillståndsenheten i Stockholms stad, Länsstyrelsens socialenhet och Statens folkhälsoinstitut). Referensgruppen träffas regelbundet och arbetar även indelat i mindre arbetsgrupper. Referensgruppen diskuterar och utvecklar gemensamt olika metoder för intervention. Mot bakgrund av STADs undersökningar som visade att de anställda, dvs. krogpersonalen, i större utsträckning hade använt eller använde narkotika jämfört med befolkningen i övrigt samt att de uppvisade en jämförelsevis liberal inställning till narkotika har därför frågor kring arbetsmiljön och krögarens arbetsgivaransvar prioriterats i projektet. Interventioner som syftar till att hindra förekomsten av narkotika på serveringsställen kräver ett utvecklat samarbete, samverkan och samförstånd mellan alla berörda parter. En första åtgärd var således att sammanföra de viktigaste aktörerna: krögarna. Dessa har en central roll i projektet. Krögarna har när de tillfrågades om att delta tydligt uttryckt att man inte ensam har velat utmärka sin krog och dess ställningstagande mot narkotika. Det råder en hård konkurrens i nöjeslivet och en s.k. trendsättande nattklubbs rykte och popularitet kan ändras fort. Därför ansåg de först tillfrågade krögarna att om de var flera som deltog, fanns intresse att bli involverad i projektet. 18 krögare som äger några av Stockholms mest populära krogar deltar med representanter i referensgruppen och idag har projektet fått både status och renommé. En krog som deltar i Krogar mot knark anses vara en seriös krog. Det har fått effekten att fler och fler krögare hör av sig och vill också engagera sig i projektet. Att inledningsvis upprätta ett samförstånd och en samverkan mellan krögarna själva är således en nödvändig förutsättning för att framgångsrikt kunna ta fram ett interventionsprogram mot narkotika på krogen. En andra förutsättning i dylikt projekt är att etablera en god kontakt och kommunikation mellan krögarna och myndigheterna. Av STADs studier framgår att många ordningsvakter upplevde att kontakten och samarbetet med polismyndigheten var undermålig. Samtidigt har flera krögare uttryckt en oro för att förlora sitt serveringstillstånd om deras kontakter med 19