Allokera mera. En studie om sambandet mellan aktiebolagens skuldsättningsgrad och deras allokering till goodwill vid rörelseförvärv.

Transkript

1 Allokera mera En studie om sambandet mellan aktiebolagens skuldsättningsgrad och deras allokering till goodwill vid rörelseförvärv Författare: Sara Arvidsson Sofie Lindberg Handledare: Gunilla Eklöv Alander Inlämningsdatum:

2 Sammanfattning Titel: Allokera mera En studie om sambandet mellan aktiebolagens skuldsättningsgrad och deras allokering till goodwill vid rörelseförvärv Datum: Nivå: Kandidatuppsats 15 hp, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala Universitet Författare: Sara Arvidsson och Sofie Lindberg Handledare: Gunilla Eklöv Alander Syfte: IFRS 3 som infördes 2005 reglerar hur rörelseförvärv ska redovisas och föreskriver att materiella och immateriella tillgångar ska identifieras och redovisas separat. Det övervärde som återstår av köpeskillingen benämns goodwill. Immateriella tillgångar skrivs av årligen medan goodwill skrivs ned då en försämring av värdet skett vilket innebär att det kan vara mer fördelaktigt att allokera en större andel av köpeskillingen till goodwill. Studiens syfte är att undersöka hur köpeskillingen allokeras vid rörelseförvärv och utreda om det finns ett samband mellan ett företags skuldsättningsgrad och hur stor andel av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid rörelseförvärv. Avsikten är att undersöka om företag med en hög skuldsättningsgrad väljer redovisningsmetoder som påverkar resultatet positivt. Metod: Studien omfattar de bolag noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista som har genomfört rörelseförvärv under Metoden är kvantitativ. Efter insamling av data från årsredovisningar utfördes en regressionsanalys för att undersöka det eventuella sambandet mellan skuldsättningsgrad och allokering till goodwill. Slutsatser: Studien visar att hälften av köpeskillingen allokeras till goodwill vid det genomsnittliga rörelseförvärvet. Den minsta andelen av köpeskillingen utgörs av netto materiella tillgångar vilket innebär att de största tillgångarna vid rörelseförvärv utgörs av immateriella tillgångar och goodwill. Studien visar även att företag inte allokerar en större andel av köpeskillingen till goodwill ju högre skuldsättningsgraden är. Således kan studien inte bevisa att företag med

3 en hög skuldsättningsgrad väljer redovisningsmetoder som påverkar resultatet positivt.

4 Förord Vi skulle vilja tacka vår seminariegrupp för konstruktiv kritik och goda tips vilka varit till stor hjälp under arbetet med vår uppsats. Vi vill även tacka vår handledare Gunilla Eklöv Alander för värdefulla synpunkter. Då uppsatsarbetet har känts tungt har Gunilla sett till att vi inte avvikit från vår inslagna väg. Tack! Uppsala 31 maj 2011 Sara Arvidsson och Sofie Lindberg

5 Innehållsförteckning 1 INLEDNING Bakgrund Problemdiskussion Syfte Definitioner TEORETISK REFERENSRAM IASB:s föreställningsramverk IAS 38 Immateriella tillgångar IFRS 3 Rörelseförvärv Skillnader med IFRS 3 gentemot tidigare metod Tidigare studier med utgångspunkt i IFRS Sverige - de första åren Storbritannien Samband mellan skuldsättningsgrad och allokering av köpeskilling Positive Accounting Theory Relaterade studier Studiens hypoteser METOD Val av metod Kvantitativ metod Urval Tillvägagångssätt Företagens allokering till goodwill Företagens skuldsättningsgrad Vad är egentligen ett samband? Regressionsanalys Studiens trovärdighet Tillförlitlighet och validitet Nackdelen med att inte undersöka alla börsnoterade bolag Inlärningsperiodens påverkan på forskningsresultatet... 24

6 4 EMPIRISKA RESULTAT OCH ANALYS De undersökta bolagens allokering till goodwill Regressionsanalys Skuldsättningsgrad som förklaring till allokeringsvalet SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE DISKUSSION Förslag till vidare forskning REFERENSER 38 Bilaga Bilaga Bilaga

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund International Accounting Standards Board, IASB, arbetar för en internationell harmonisering av redovisningsstandarder över världen. Syftet med en harmonisering är att företagens årsredovisningar ska ge en internationell jämförbar och rättvisande bild av företagens ekonomiska ställning. (Melville, 2009, s. 7) Börsnoterade bolag inom EU måste från år 2005 följa de av EU antagna International Financial Reporting Standards (IFRS), som är de standarder som instiftas av IASB. De grundläggande värderingar IASB arbetar utifrån definieras i organisationens föreställningsramverk (IFRS-volymen 2011, IASB:s föreställningsram) där det även går att finna de kvalitativa egenskaper som bör känneteckna finansiella rapporter. Bland dessa karaktäristika benämns de fyra viktigaste som begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet (IASB:s föreställningsram, p. 24). Användare av finansiella rapporter ställer krav på att den information som företagen redovisar är tillförlitlig och användbar vid beslutsfattande (IASB föreställningsram, p. 12). De senaste årens utveckling mot ett mer kunskapsbaserat samhälle där immateriella tillgångar i många fall är den främsta produktionsfaktorn (Gröjer, 2001, s. 695) har medfört att denna typ av tillgångar har fått en större betydelse i redovisningen (Marton et al., 2008, s. 303). IFRS 3 som reglerar hur redovisningen ser ut vid rörelseförvärv trädde i kraft år 2005 med syftet att förbättra den finansiella redovisningens kvalitativa egenskaper. Den nya standarden föreskriver att fler immateriella tillgångar än förut skall urskiljas vid förvärvet och värderas till deras verkliga värde. (IFRS 3, p. 1) Tidigare samlades många av de immateriella tillgångarna under namnet goodwill. Det är inte helt oproblematiskt att identifiera och värdera immateriella tillgångar då kopplingen mellan immateriella tillgångar och framtida ekonomiska kassaflöden är svårare att bestämma än för materiella tillgångar (Marton et al, 2008, s. 305). Den nya standarden kräver även att företag lämnar mer detaljerade upplysningar om genomförda rörelseförvärv (IFRS 3, p.66). Dessa förändringar är menade att öka transparensen i redovisningen vid förvärv (Hadjiloucas & Winter, 2005, s. 5; Intangible Business, s. 3 1 ). Ambitionen är att ge användare 1 Det går inte att finna ett publiceringsår för rapporten av konsultbyrån Intangible Business rapport IFRS 3 - The First Year. 1

8 av de finansiella rapporterna en större möjlighet att bedöma om rörelseförvärvet har resulterat i ett ökat värde (IFRS 3, p. 66). Tidigare studier med syftet att undersöka hur implementeringen av IFRS 3 har förändrat företagens redovisning vid rörelseförvärv visar på att förändringen går långsamt (Gauffin & Nilsson, 2007, s. 41). Närmare hälften av de börsnoterade bolagen är dåliga på att specificera de immateriella tillgångar som förvärvats, och de upplysningar företagen tillhandahåller är otillfredsställande (Gauffin & Nilsson, 2008, s. 37). 1.2 Problemdiskussion Processen att kartlägga, värdera och redovisa de immateriella tillgångarna separat vid ett rörelseförvärv är mycket kostnadskrävande (Intangible Business, s. 7). Bedömningen av allokering av köpeskillingen är dessutom föremål för debatt. Penman (2009, s. 358) hävdar att värdering av immateriella tillgångar till deras verkliga värden är osäker och gränsar till spekulation. Carlin och Finch (2009, s. 332) finner bevis för att företag agerar opportunistiskt och använder subjektiva antaganden för att undvika nedskrivningar av goodwill. Gallery (2009, ss ) ifrågasätter det antagande Carlin och Finch gör om att avvikelsen från en teoretiskt korrekt diskonteringsränta påvisar att företag agerar opportunistiskt. Han menar att en avvikande ränta snarare betyder att företaget i fråga känner sina egna förutsättningar bäst och därför kan göra mer korrekta bedömningar än utomstående (Gallery, 2009, ss ). Jarva (2009, s. 1083) finner däremot i sina studier att företag har tillräcklig kompetens för att värdera tillgångar till deras verkliga värden. Tidigare genomförda studier (Gauffin & Nilsson, 2006, 2007) med syftet att undersöka hur införandet av IFRS 3 förändrat redovisningen av rörelseförvärv har visat att företagens implementering av de nya reglerna tar tid. Dessutom förekommer det att företag lämnar bristfälliga upplysningar om de förvärv som genomförts (Gauffin & Nilsson, 2008, s. 37). Mönstret är detsamma i Storbritannien som i Sverige där organisationen Intangible Business 2 har genomfört en studie (Intangible Business, s. 6). De föreslår att tendensen att allokera en mycket stor del till goodwill beror på resultatstyrning då immateriella tillgångar skrivs av 2 Intangible Business är en världsledande konsultbyrå på värdering av varumärken. De grundades 2001 och har enligt dem själva under denna tid [...] built an enviable international reputation for producing objective valuations [...]. (hämtad ) 2

9 löpande medan goodwill istället skrivs ned över resultatet då en försämring av dess värde skett (Intangible Business, s. 16). Positive Accounting Theory föreskriver att företags låneavtal, och kreditrestriktioner i avtalen, har påverkan på deras val av redovisningsmetod (Watts & Zimmerman, 1990, s. 139). Watts och Zimmerman (1990, s. 139) för hypotesen att företag med hög skuldsättningsgrad kommer att välja metoder som påverkar resultatet positivt. Tidigare studier (Gore et al., 2000, s. 213) visar att företags kreditrestriktioner har haft inverkan på företags val att skriva av goodwill eller aktivera och därefter göra avskrivningar. Godfrey och Koh (2009, s. 117) finner i sin studie av goodwillnedskrivningar under SFAS 142 bevis för att det finns ett samband mellan företagens nedskrivningar av goodwill och deras skuldsättningsgrad. Det gör det intressant att undersöka om företagens skuldsättningsgrad kan förklara hur de redovisar ett rörelseförvärv. Följande studie blir då relevant: Hur allokeras köpeskillingen vid rörelseförvärv år 2010 och går det att utläsa ett samband mellan skuldsättningsgraden och hur stor del av köpeskillingen som allokeras till goodwill? Författarna som utför denna studie är medvetna om att det kan finnas andra faktorer som utgör en bidragande förklaring till goodwillallokeringen. Den här studien fokuserar dock på att undersöka huruvida företagens skuldsättningsgrad är en faktor som påverkar andelen av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid ett rörelseförvärv. En sådan studie har inte gjorts tidigare på NASDAQ OMX Stockholm och kan därför ge ett bidrag till forskningen kring IFRS 3 i Sverige. 1.3 Syfte Studiens syfte är att undersöka hur köpeskillingen allokeras vid rörelseförvärv och utreda om det finns ett samband mellan företags skuldsättningsgrad och hur stor andel av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid rörelseförvärv. Studien omfattar de bolag noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista som har genomfört rörelseförvärv under 2010, eller 2009/2010 företaget har brutet bokslutsår. Endast företag som följer svenska redovisningsregler är kvalificerade att delta i studien. 3

10 Rörelseförvärv som klassificeras som tillgångsförvärv är undantagna studien. Studiens ansats är deduktiv och utförs med en kvantitativ metod. Genom insamling av data från årsredovisningar möjliggörs en regressionsanalys för att undersöka ett eventuellt samband mellan skuldsättningsgraden och allokeringen till goodwill vid rörelseförvärv. 1.4 Definitioner Kreditrestriktion Kreditrestriktioner är bindande lånevillkor som sätts upp från långivarens sida. Villkoren rör företagets prestation och ska ge långivaren säkerhet genom att på detta sätt kunna påverka företaget. (Beatty & Weber, 2003, s. 121) Tidigare forskning har visat att lånevillkor med kreditinstitut i princip alltid innehåller kreditrestriktioner (El-Gazaar & Pastena, 1991 refererad i Beatty & Weber, 2003, s. 124). Historiskt sett så har de flesta nyckeltalen varit balansräkningsorienterade, men allt oftare används olika resultatrelaterade mått (Moir, 2001 refererad i Ormrod & Taylor, 2004, s. 74). Netto materiella tillgångar Med netto materiella tillgångar avses samtliga materiella tillgångar minus samtliga skulder och eventualförpliktelser (Gauffin & Nilsson, 2007, s. 38). Rörelseförvärv Med ett rörelseförvärv avses en transaktion där en förvärvare erhåller kontroll över en eller flera rörelser. Ett rörelseförvärv innebär således ett sammanförande av flera företag till en rapporterande enhet. (Westermark, 2005, s. 316) Skuldsättningsgrad Skuldsättningsgrad är ett nyckeltal som beskriver ett företags finansiella styrka och säger något om företagets räntekänslighet. Nyckeltalet visar hur stora skulder ett företag har i förhållande till eget kapital och beräknas genom att företagets skulder divideras med det justerade egna kapitalet. (Collman & Lönnqvist, 2002, s. 6) I studien representerar skuldsättningsgraden företagens kreditrestriktioner och hur nära företaget är att bryta dessa. Att detta är en giltig metod är empiriskt bevisat av Duke och Hunt (1990, s. 61) samt Press och Weintrop (1990 refererad i Sweeney, 1994, s. 284). 4

11 Studien kommer att omfatta två definitioner av skuldsättningsgraden, dels en som inkluderar företagens totala skulder och dels en som endast inkluderar de långfristiga skulderna. Den senare blir aktuell då de kortfristiga skulderna tenderar att påverkas till stor del av rörelserelaterade skulder (Östman, 1981, s. 15). S/EK = (Totala skulder + 26,3% av Obeskattade reserver) / (Eget kapital + 73,7% av Obeskattade reserver) (Collman & Lönnqvist, 2002, s. 6) S/EK = (Totala skulder - kortfristiga skulder ,3 % av Obeskattade reserver) / (Eget kapital + 73,7 % av Obeskattade reserver) (Östman, 1981, s. 15) TS/EK Skuldsättningsgraden beräknad på totala skulder. LS/EK Skuldsättningsgraden beräknad på långfristiga skulder. 3 Totala skulder kortfristiga skulder = långfristiga skulder 5

12 2 Teoretisk referensram 2.1 IASB:s föreställningsramverk De principer och värderingar som styr IASB finns formulerade i den föreställningsram som organisationen arbetar utifrån (IFRS-volymen 2011, IASB:s föreställningsram). De redovisningsstandarder som utvecklas baseras på detta ramverk. Syftet med finansiell rapportering står i fokus och IASB formulerar det på följande sätt: De finansiella rapporternas syfte är att tillhandahålla information om ett företags finansiella ställning och resultat samt om förändringar i den ekonomiska ställningen. Informationen är användbar för olika användare som underlag för deras beslut i ekonomiska frågor. (IASB:s föreställningsram, p. 12) IASB:s ambition är att företagens årsredovisningar ska ge en jämförbar och rättvisande bild av företagens ställning och resultat. I ramverket definieras de finansiella rapporternas viktigaste kvalitativa egenskaper som begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. (IASB:s föreställningsram, p. 24) En förutsättning för jämförbarhet är att värderingsprinciper överensstämmer mellan företag. Användare av finansiella rapporter ställer krav på att den information som företagen redovisar är tillförlitlig och användbar vid beslutsfattande. Information anses vara tillförlitlig om den inte innehåller väsentliga felaktigheter och inte är vinklad (IASB:s föreställningsram, p. 31). Maines och Wahlen (2006, s. 420) hävdar att en försämring av tillförlitligheten uppkommer då redovisare påverkas av incitament och implementerar standarder på ett oneutralt vis för att uppfylla sitt eget intresse. 2.2 IAS 38 Immateriella tillgångar IAS 38 trädde i kraft år 2005 och är den standard som reglerar värderingen av immateriella tillgångar. En immateriell tillgång är en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form. En tillgång definieras vidare som en resurs som ett företag har kontroll över och som förväntas ge upphov till framtida ekonomiska fördelar. (IAS 38, p. 8) Immateriella tillgångar kännetecknas följaktligen av att de saknar fysiska egenskaper. Varumärken, humankapital och kundrelationer är exempel på sådana tillgångar. För att en 6

13 immateriell tillgång ska redovisas i balansräkningen krävs att vissa kriterier är uppfyllda (IAS 38, p. 12). Att en immateriell tillgång är identifierbar innebär enligt IAS 38 (p. 12) att den är: eller avskiljbar, vilket innebär att tillgången kan separeras från andra tillgångar och disponeras för individuellt. uppkommer genom avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter. För att en immateriell tillgång ska redovisas i balansräkningen krävs att det är troligt att de förväntade framtida ekonomiska fördelar som stammar från tillgången kommer företaget till del. Dessutom måste tillgångens anskaffningsvärde kunna beräknas på ett tillförlitligt sätt. (IAS 38, p. 21) Ett företag måste göra en bedömning av sannolikheten för att tillgångens förväntade ekonomiska fördelar är rimliga utifrån företagsledningens bästa bedömning av de ekonomiska förhållanden som gäller (IAS 38, p. 22). Det åligger företaget att göra en bedömning av hur tillförlitliga de förväntade ekonomiska fördelarna är och hur de är hänförliga till tillgången i fråga (IAS 38, p. 23). Vanligtvis skrivs immateriella tillgångar av under nyttjandeperioden. Det gäller dock inte för de tillgångar som har en oändlig nyttjandeperiod utan de testas istället årligen för eventuell nedskrivning i enlighet med IAS 36 (p. 10). IAS 38 (p. 24) föreskriver att en immateriell tillgång ska redovisas till sitt anskaffningsvärde första gången den tas upp i balansräkningen. För immateriella tillgångar som anskaffas genom ett rörelseförvärv gäller istället att tillgången ska tas upp till sitt verkliga värde, vilket är något som debatterats flitigt (Penman, 2009, s. 358; Jarva, 2009, s. 1083; Carlin & Finch, 2009, s. 332). Det finns svårigheter med att på ett objektivt sätt bestämma värdet på framtida ekonomiska kassaflöden vad gäller immateriella tillgångar (Marton et al., 2008, s. 304). Vid ett förvärv där flera tillgångar ingår är det därför komplicerat att fördela anskaffningsvärdet mellan tillgångarna (Marton et al., 2008, s. 311). En svårighet med värderingen av immateriella tillgångar, och goodwill, är diskonteringen av framtida kassaflöden. Jarva (2009, s. 1059) studerar försämring och nedskrivning av goodwill 7

14 och frågar sig om företag på ett korrekt vis lyckas bedöma det verkliga värdet av sina tillgångar. Något som indikerar motsatsen är att nedskrivning av goodwill sker flera år efter att ekonomiska försämringar faktiskt ägt rum. Författaren kommer dock till slutsatsen att det inte finns några bevis för att dessa företag agerar på ett opportunistiskt vis vid framtagningen av diskonteringsräntan för att undvika minskade bokförda värden på sina tillgångar. (Jarva, 2009, s. 1083) 2.3 IFRS 3 Rörelseförvärv IFRS 3 reglerar den finansiella rapporteringen vid rörelseförvärv. IASB:s ambition med IFRS 3 är att förbättra relevansen, tillförlitligheten och jämförbarheten av den finansiella information som företag rapporterar vid rörelseförvärv (IFRS 3, p. 1). För att förbättra dessa karaktäristika reglerar IFRS 3 hur förvärvaren: i redovisningen urskiljer och värderar de förvärvade tillgångar som går att identifiera och de skuldförbindelser som övertas. urskiljer och värderar den goodwill som förvärvas. fastställer vilken information som ska offentliggöras för att möjliggöra för användare av den finansiella informationen att bedöma de finansiella effekter som följer av rörelseförvärvet. Vid ett rörelseförvärv ska förvärvsmetoden användas (IFRS 3, p. 1). Förvärvsmetoden innebär att en nyanskaffad tillgång bokförs till dess verkliga värde vid förvärvstidpunkten (Melville, 2008, s. 101). I enlighet med IFRS 3 definieras goodwill som en tillgång vilken representerar framtida ekonomiska fördelar. Vidare anges att goodwill som uppkommer vid rörelseförvärv är den del av tillgångarna som inte kan identifieras och separeras som en materiell eller immateriell tillgång. Goodwill utgörs följaktligen av skillnaden mellan den köpeskilling förvärvaren erlagt vid rörelseförvärvet och det verkliga värdet av de tillgångar och skulder som kan urskiljas vid förvärvstillfället. (Melville, 2009, s. 110) 8

15 2.3.1 Skillnader med IFRS 3 gentemot tidigare metod Den standard som infördes år 2005 föreskriver att goodwill inte såsom tidigare får skrivas av utan istället skall testas årligen för eventuell nedskrivning i enlighet med IAS 36 (p. 10). Goodwill nedskrivningstestas via den, eller de, kassagenererande enheter som den tillskrivits (Melville, 2009, s.124). IFRS 3 fordrar att fler immateriella tillgångar än tidigare identifieras och värderas vid rörelseförvärv. Ytterligare en skillnad mot tidigare standard är att offentliggöranden av mer detaljerad information krävs vid transaktioner. (Hadjiloucas och Winter, 2005, s. 2) Hadjiloucas och Winter (2005) diskuterar i sin artikel fördelar med IFRS 3 och understryker att en intention med införandet av IFRS 3 var att ge en ökad transparens vid redovisning av rörelseförvärv. Vid sådana förvärv är köpeskillingen vanligtvis avsevärt högre än värdet på de förvärvade nettotillgångarna. Då en del av överpriset vanligtvis består av immateriella tillgångar vilka kan urskiljas och värderas på ett tillförlitligt sätt är det mer rättvisande att göra det än att likställa hela överpriset med goodwill. Författarna hävdar därför att marknaden till följd av införandet av IFRS 3 kan förvänta sig en högre transparens än tidigare vilket är värdefullt för att på ett tillförlitligt vis bedöma vad företagen förvärvat. (Hadjiloucas & Winter, 2005, ss. 1-5) 2.4 Tidigare studier med utgångspunkt i IFRS 3 Nedan presenteras forskningsresultat från tidigare studier med fokus på hur införandet av IFRS 3 påverkat redovisningen vid rörelseförvärv Sverige - de första åren Gauffin och Nilsson (2006, 2007, 2008) undersökte hur noterade bolag på NASDAQ OMX Stockholm redovisade sina förvärv under de första tre åren efter IASB:s införande i Sverige. De kunde av resultaten utläsa att många företag misslyckats med att följa IFRS 3 och att det inte skett någon väsentlig förändring av redovisningen av rörelseförvärv under de undersökta åren. Den största andelen av köpeskillingen redovisas som goodwill under samtliga år och posterna för immateriella tillgångar är ungefär lika stora som netto materiella tillgångar. Anmärkningsvärt är vidare att ett visst antal företag varje år inte redovisar några immateriella 9

16 tillgångar utan endast goodwill. (Gauffin & Nilsson, 2006, ss ; 2007, ss ; 2008, ss ) Undersökningarna visar att av de företag som redovisat immateriella tillgångar vid rörelseförvärv så är det ungefär 50 procent som inte specificerar vad det rör sig om för tillgång (Gauffin & Nilsson, 2006, s. 42; 2007, s ; 2008, s. 36). Studien visar vidare att företagen under de undersökta åren har brustit i att informera om faktorerna som lett till att ett överpris har betalats för förvärvet. (Gauffin & Nilsson, 2006, s. 42; 2007, s. 40; 2008, s. 38) Storbritannien Den brittiska organisationen Intangible Business Ltd:s undersökning i Storbritannien av de hundra största bolagen och deras redovisning av de företagsförvärv som genomfördes under 2005 gav liknande resultat. Målet med studien var att undersöka huruvida transparensen av den finansiella informationen blivit bättre sedan införandet av IFRS 3. (Intangible Business, s. 3) Undersökning visade att de immateriella tillgångarna undervärderades då endast 30 procent av köpeskillingen allokerades till de immateriella tillgångarna. De fann vidare att goodwill övervärderades, hela 53 procent av förvärvsbeloppet fördelades till goodwill. Vidare fann författarna att företagen inte tillhandahållit någon information om vad den redovisade goodwillen bestod av. En liknande trend kunde de även se vid redovisningen av de immateriella tillgångarna. (Intangible Business, s. 6) Utöver att dessa tillkortakommanden kan härledas från okunskap så menar organisationen Intangible Business att det även kan bero på olikheter i värderingen av de olika tillgångarna. Då IAS 38 föreskriver avskrivningar av immateriella tillgångar med begränsad nyttjandeperiod, men nedskrivningstester av goodwill så menar författarna att det kan vara ett medvetet val från företagens sida att allokera en större del av köpeskillingen till goodwill än till andra immateriella tillgångar för att minska avskrivningarnas påverkan på resultatet. (Intangible Business, s. 16) Ännu en möjlig förklaring finner organisationen i skillnaden i sättet som nedskrivningstester för immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod och goodwill görs. De immateriella tillgångarna ska testas årligen var för sig medan goodwill tillskrivs och testas via 10

17 en kassagenererande enhet. Författarna menar att detta leder till att nedskrivningar lättare kan undvikas för goodwill än för immateriella tillgångar. (Intangible Business, s. 16) 2.5 Samband mellan skuldsättningsgrad och allokering av köpeskilling Positive Accounting Theory Positive Accounting Theory (PAT) utvecklades under 70-talet ur agentteorin och ämnar försöka förklara vilka underliggande faktorer som får företag att välja redovisnings- och värderingsmetoder (Watts & Zimmerman, 1990, s. 133). Precis som agentteorin utgår PAT ifrån det grundläggande antagandet att vi som individer handlar utifrån egenintresse (Deegan & Unerman, 2006, s. 207). PAT ser företag som nav av kontraktbundna relationer, interna såväl som externa (Deegan & Unerman, 2006, s. 215). Watts och Zimmerman (1990, s. 134) argumenterar för att det i transaktionerna mellan olika parter uppstår kontraktskostnader (eng. contracting costs). Dessa kan vara lobbyingkostnader som uppstår på grund av ett kommande politiskt beslut, såväl som kostnader vilka uppkommer på grund av felaktiga beslut. (Watts & Zimmerman, 1990, ss ) Ledningen kommer därför att göra de redovisningsval som minimerar kontraktskostnaderna, där valet står mellan en accepterad uppsättning av redovisningsmetoder (Watts & Zimmerman, 1990, ss ). Med avstamp i kontraktskostnaderna utvecklar Watts och Zimmerman (1990) hypoteser varav den ena är skuldhypotesen. De argumenterar för att ett företags kreditrestriktioner påverkar företagets val av redovisningsmetod. Författarna menar att ju högre ett företags skuldsättningsnivå är desto närmare är företaget att nå taket i låneavtalet, och riskerar då att dra på sig till exempel ökade kostnader eller höjd amorteringstakt. (Watts & Zimmerman, 1990, s. 139) Ledningen kommer därför att välja den redovisningsmetod som ökar resultatet (Watts & Zimmerman, 1990, s. 139), ökar tillgångarna eller som minskar skulderna (Deegan & Unerman, 2006, s. 238). 11

18 Positive Accounting Theory, och Watts och Zimmerman har fått utstå mycket kritik. Dels är förklaringsmodellen kritiserad för de redovisningsval företag gör då teorin förutsätter att företag agerar opportunistiskt om möjlighet finns (Howieson, 1996, s. 29). Vidare har hypoteserna kritiserats då andra förklarande variabler kan hittas (Watts & Zimmerman, 1990, s. 145). Holthausen och Leftwich (1983, s. 87) kritiserar även de PAT, och menar att teorin inte behandlar långivarna som rationellt handlande aktörer. Vidare berör kritiken specificeringen av den beroende och den oberoende variabeln och kausaliteten däremellan (Holthausen & Leftwich, 1983, s. 104). Begränsande för föreliggande studie är att teorin är relativt gammal. Dock anser författarna att den fundamentala relationen mellan långivare och låntagare är densamma, och användningen av kreditrestriktioner har dessutom snarare ökat än minskat de senaste årtiondena (Ormrod & Taylor, 1994, s. 71). Vidare ges företagen i och med införandet av IFRS 3 och dess hanteringsföreskrifter för goodwill och immateriella tillgångar en möjlighet till resultatmanipulering. På grund av att identifieringen av immateriella tillgångar är svår att göra, och framför allt att granska som utomstående, så finns det ett tolkningsutrymme som kan användas av företag. Av dessa anledningar tycks presenterad teori och dess tillämpning på denna studie vara relevant Relaterade studier Inom forskningsområdet redovisningsval (eng. accounting choice) har det gjorts ett antal studier som är relaterade till skuldhypotesen och PAT. Bland dem är Sweeney (1994, s. 307) som i sin 94-studie finner bevis för skuldhypotesen. Författaren finner att ledningen i företag som är i stånd att överskrida kreditrestriktionerna genomför fler resultatökande redovisningsmetodsförändringar än företag som inte är i samma situation (Sweeney, 1994, s. 307). Beatty och Weber (2003) undersöker huruvida företags låneavtal med kreditinstitut påverkar företagens val av redovisningsmetod. De kommer fram till att företag som ändrar redovisningsmetod vanligtvis genomför förändringar som ökar resulatet om deras låneavtal låter förändringen påverka kontraktberäkningen (eng. contract calculations). Vidare finner Beatty och Weber (2003) att företags frivilliga förändringar av redovisningsmetod är mer sannolika att vara resultatökande om deras låneavtal innehåller aktieutdelningsrestriktioner 12

19 eller element av prestationsbaserad prissättning som är redovisningsbaserad. (Beatty & Weber, 2003, s. 141) Deras forskningsresultat implikerar alltså att företags lånevillkor påverkar valet av redovisningsmetod. Wong och Wong (2001) undersöker huruvida det finns ett samband mellan allokeringen av köpeskillingen till goodwill och materiella tillgångar, och ett företags investeringsmöjligheter vid rörelseförvärv. Författarna argumenterar för att skuldsättningsgraden är relaterad till företagets tillgångsstruktur och att företagets allokering till goodwill i sin tur är relaterad till samma tillgångsstruktur (Wong & Wong, 2001, s. 182). Studien påvisar ett negativt samband mellan företags skuldsättningsnivå och förvärvad goodwill. Författarna hävdar att detta samband snarare beror på företagens investeringsmöjligheter (eng. investment opportunity set) än på opportunistiskt beteende. (Wong & Wong, 2001, s. 191) Wong och Wong (2001, s. 193) har dock i sin undersökning endast noterat kreditrestriktioner i de fall företagen meddelat detta i sin årsredovisning och då har dessa rört lån från offentliga institutioner. Wong och Wong (2001, s. 193) är osäkra på hur många kreditrestriktioner som utfärdats gällande lån från privata kreditinstitut och därmed hur stor felmarginalen är. Sweeney (1994, s. 290) påvisar i sin studie att just privata låneavtal är de första som bryts, och att de är vanligast förekommande. Hela 98 procent av de företag som rapporterat överträdelse av en eller flera kreditrestriktioner har brutit ett låneavtal med en privat aktör och majoriteten är låneavtal med bankerna (Sweeney, 1994, s. 290). 2.6 Studiens hypoteser Genomgången litteratur kan sammanfattas i en teori som säger att bolag med en högre skuldsättningsgrad relativt andra bolag skulle allokera en större andel av köpeskillingen vid ett rörelseförvärv till goodwill. Detta med avsikten att höja resultatet i senare perioder då goodwill till skillnad från immateriella tillgångar inte skrivs av utan endast skrivs ned vid behov. Tidigare studier visar dessutom att nedskrivningar av goodwill halkar efter och ofta sker först några år efter en verklig värdesänkning (Jarva, 2009, s. 1059). De två variabler vars eventuella samband skall undersökas i denna studie är skuldsättningsgrad och hur stor andel av köpeskillingen som vid ett rörelseförvärv allokeras till goodwill. För att testa om det finns något samband mellan två variabler så är en 13

20 hypotesprövning en lämplig metod (Edling & Hedström, 2003, s. 48). Först formuleras en nollhypotes (H 0 ) vilken uttrycker att det inte finns något samband. Motsatsen benämns mothypotes (H 1 ) och innebär att det finns ett samband mellan variablerna. En hypotesprövning går ut på att förkasta eller anta nollhypotesen (Edling & Hedström, 2003, s. 48). Utifrån presenterad teori kan följande noll- och mothypotes formuleras: H 0 = Skuldsättningsgraden har ingen påverkan på hur stor del av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid ett rörelseförvärv. H 1 = Det finns ett samband mellan ett företags skuldsättningsgrad och hur stor del av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid ett rörelseförvärv. 14

21 3 Metod Metod är kopplingen mellan teori och empirisk data. Syftet med en metod är att överbrygga klyftan mellan teoretiska utsagor och empiriska observationer. (Edling & Hedström, 2003, s. 12) 3.1 Val av metod Deduktion är ett tillvägagångssätt för att utforma en undersökning utifrån teori. Att en studie är deduktiv innebär att en redan befintlig teori testas (Saunders, Lewis & Thornhill, 2009, s. 124). Robson (2002, s. 322) beskriver arbetsgången vid en deduktiv undersökning i ett antal steg varav det första är att utifrån genomgången teori härleda en hypotes. En hypotes kan beskrivas som ett antagande som forskaren vill pröva (Eggeby & Söderberg, 1999, s. 41). Hypotesen måste sedan operationaliseras för att klargöra hur den ska prövas varefter själva testet äger rum och teorin bestyrks eller visar sig vara i behov av modifikation (Robson, 2002, s. 323). Saunders et al. (2009, s. 125) menar att deduktion är ett utmärkt tillvägagångssätt då ett förhållande mellan variabler ska undersökas. Om studien omfattar tillräckligt många företag kan slutsatserna dessutom generaliseras till en population och appliceras på ett större antal bolag av samma karaktär (Saunders et al., 2009, s. 125). Eftersom den här studien ämnar undersöka ett samband härlett ur teori så är en deduktiv ansats lämplig för studien i fråga Kvantitativ metod En kvantitativ undersökning innebär insamling av en större mängd data vilken sedan analyseras statistiskt. För en deduktiv studie är en kvantitativ metod lämplig (Saunders et al., 2009, s.127). Kvantitativ data behöver efter insamlandet bearbetas och analyseras för att få en betydelse för läsaren (Saunders et al., 2009, s. 414). En metod för att åskådliggöra kvantitativ information är att presentera den i grafer och diagram vilket kommer anammas i denna studie. Primärdata är sådan data som forskaren själv samlar in. Sekundärdata däremot utgörs av redan befintligt material. En generell nackdel med sekundärdata är osäkerheten kring dess reliabilitet och verifierbarhet. Sekundärdata kan vara insamlad för ett annat syfte vilket kan ge 15

22 en vinklad eller inte för det aktuella syftet fullständig bild. (Saunders et al., 2009, s. 274) Information från årsredovisningar får dock anses vara relativt objektiv och tillförlitlig då de regleras noggrant även om det finns ett subjektivt inslag också i årsredovisningar. 3.2 Urval Studien omfattar de bolag noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista som har genomfört rörelseförvärv under Large- och Mid Cap är NASDAQ OMX Stockholms listor för de största bolagen (Nordea, 2011). Anledningen till att urvalet begränsas till dessa företag är att det är ett lämpligt antal med tanke på omfattningen av studien och angiven tidsram. Samtidigt utgör antalet en betydande andel av företagen på NASDAQ OMX Stockholm vilket ökar tillförlitligheten av studiens resultat. Att få tillgång, access, till sekundärdata kan i vissa fall vara svårt (Saunders et al., 2009, s. 270). Företagens årsredovisningar är dock lättillgängliga och access blir därför inte en faktor i urvalet. Information om vilka bolag som finns noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista hämtades från NASDAQ OMX-börsens hemsida. Efter nedladdning av samtliga årsredovisningar från respektive bolags hemsida så genomsöktes dessa manuellt för att utröna vilka bolag som genomfört ett rörelseförvärv år Först genomsöktes årsredovisningarna efter en rörelseförvärvsnot. I de flesta fall fanns en sådan där det tydligt beskrevs om ett förvärv genomförts och i sådant fall även storleken på köpeskillingen och hur den allokerats. Även förvaltningsberättelse och kassaflödesanalys användes i de fall då en specifik not för rörelseförvärv saknades för att utröna om ett förvärv ägt rum under. Bolag som förekommer flera gånger på Large- och Mid Cap till följd av att de har både a- och b-aktier innefattas endast en gång i studien. För att ett bolag ska vara kvalificerat för att delta i studien krävs att de redovisar enligt IFRS. De som följer US GAAP faller således bort vilket Lundin Mining Corporation och ABB gör. I början av undersökningen blev det tydligt att det krävdes en avgränsning för hur stor andel ett förvärv måste avse för att förvärvet skulle omfattas av studien. Således är ett kriterium att bolagets förvärv måste innebära att de erhållit kontrollerande inflytande över det förvärvade företaget vilket innebär ett förvärv på mer än 50 procent av företaget (Melville, 2009, s. 283). 16

23 I ett fall, Hakon Invest, har företaget förvärvat ytterligare andelar i ett företag så att Hakon Invest efter genomfört förvärv äger 55 procent av bolaget. Dock meddelar företaget att ingen förändring skett i styrningen av bolaget och att de själva därför inte anser att de kontrollerar bolaget, varför de inte redovisar förvärvet som ett rörelseförvärv. I detta fall har författarna valt att ta företaget på orden och kategorisera bolaget som om de inte genomfört något förvärv. Detta då undersökningen berör hur företagen använder sig av IFRS 3, oavsett om det är korrekt eller ej. En liknande avvägning gjordes för Tieto Oy som under året genomfört tre rörelseförvärv. Dock innefattade ett utav dem endast de kvarvarande 20 procenten i ett bolag som de redan kontrollerade. På grund av att företaget samredovisat förvärven har alla tre förvärven inkluderats i undersökningen, trots att det berörda förvärvet hade exkluderats om förutsättningarna varit annorlunda. Några bolag uteslöts från studien till följd av att deras redovisning av genomförda rörelseförvärv inte innehåller tillräckligt tydlig information. Autoliv SDB, Boliden, Millicom, East Capital Explorer, KappAhl, GL Beijer, Karolinska Development och Vostok Nafta Investment SDB är de bolag som tillhandahållit otillräcklig information då de inte redovisat erlagd köpeskilling eller enbart redovisat köpeskillingen och inte de materiella och immateriella tillgångar som identifierats vid rörelseförvärvet. För att ett bolag ska kvalificera sig till studien krävs således att de är noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- eller Mid Cap-listor och att bolagen redovisar rörelseförvärv med tillräcklig information vilket betyder att köpeskilling och dess allokering går att utläsa. Det är även nödvändigt att bolagen redovisar i enlighet med IFRS och slutligen att de genomfört ett rörelseförvärv under år Efter dessa urvalskriterier fördelar sig bolagen på följande vis: Large Cap Antal Bolag noterade på Large Cap 56 Bolag vars redovisning inte tillhandahåller tillräckligt tydlig information - 3 Bolag som inte redovisar enligt IFRS - 2 Bolag som inte redovisar rörelseförvärv år Totalt antal bolag efter urvalet 26 Tabell 1. Urvalet av bolag på NASDAQ OMX Stockholms Large Cap-lista efter urvalsprocessen och dess kriterier. 17

24 Mid Cap Antal Bolag noterade på Mid Cap 77 Bolag vars redovisning inte tillhandahåller tillräckligt tydlig information - 5 Bolag som inte redovisar enligt IFRS 0 Bolag som inte redovisar rörelseförvärv år Totalt antal bolag efter urvalet 29 Tabell 2. Urvalet av bolag på NASDAQ OMX Stockholms Mid Cap-lista efter urvalsprocessen och dess kriterier. Efter urvalskriterierna och efterföljande bortfall återstår 26 bolag från Large Cap och 29 bolag från Mid Cap i urvalsgruppen. Det innebär att totalt 55 bolag ingår i studien. För mer utförlig information om urvalet se bilaga Tillvägagångssätt Ambitionen med denna studie är att ge svar på frågan: Hur allokeras köpeskillingen vid rörelseförvärv år 2010 och går det att utläsa ett samband mellan skuldsättningsgraden och hur stor del av köpeskillingen som allokeras till goodwill? För att kunna besvara frågeställningen måste först en kartläggning ske över hur företagen som omfattas av undersökningen allokerar köpeskillingen till goodwill vid rörelseförvärv. Vid undersökningen används den finansiella information som rör koncernens redovisning. Genom att beräkna hur stor andel av köpeskillingen vid rörelseförvärv som redovisas som goodwill så ges en bild av i vilken utsträckning det sker. Nästa steg i studien är att beräkna företagens skuldsättningsgrad. Därefter undersöks huruvida det finns ett samband mellan de två variablerna genom en statistisk hypotesprövning i form av en regressionsanalys Företagens allokering till goodwill Med utgångspunkt i företagens koncernredovisningar undersöks hur de förvärvande bolagen har allokerat köpeskillingen mellan immateriella tillgångar, netto materiella tillgångar och 18

25 goodwill. På så vis blir det tydligt hur stor andel av köpeskillingen som allokeras till goodwill. Köpeskilling Goodwill Immateriella tillgångar Netto materiella tillgångar Figur 1. I studien undersöks hur bolag som genomfört rörelseförvärv har fördelat köpeskillingen mellan netto materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill. Syftet är att undersöka i vilken utsträckning företag allokerar köpeskillingen till goodwill för att sedan undersöka om det finns ett samband med företagens skuldsättningsgrad. Källa: egen figur. För att finna information om hur köpeskillingen allokerats vid rörelseförvärv så undersöks vad som står skrivet i noterna i bolagens koncernredovisningar. Att IFRS 3 (p. 66) innehåller ett upplysningskrav underlättar arbetet att finna denna information. Både erlagd köpeskilling och förvärvad goodwill anges tydligt i näst intill alla undersökta årsredovisningar och då oftast i en speciell not för årets rörelseförvärv. Allokering till immateriella tillgångar däremot redovisas något otydligare. Vanligt förekommande är att immateriella och materiella tillgångar som förvärvats redovisas sammanslaget varför det inte går att utläsa i förvärvsnoten vilket värde som härrör från immateriella tillgångar. Då återfinns information om årets förvärvade immateriella tillgångar som härrör från rörelseförvärv i noten om immateriella tillgångar. Beijer Alma är ett exempel på ett sådant bolag. Dock anges i noten om immateriella tillgångar värdet av de immateriella tillgångar förvärvade under året i samband med rörelseförvärv. Detsamma gäller Byggmax Group. Bolaget Ratos redovisar inte köpeskillingen för deras genomförda rörelseförvärv men värdet kunde beräknas manuellt genom att värdet på goodwill och immateriella tillgångar adderades med netto materiella tillgångar. Swedish Orphan Biovitrum anger att de förvärvat en rörelse där ingående skulder utgör mer än materiella tillgångar vilket medför att netto materiella tillgångar uppgår till ett negativt 19

26 värde. Det innebär att köpeskillingen blir mindre än summan av de immateriella tillgångar och goodwill som anges. I de fall det finns avtalat att en tilläggsköpeskilling knuten till framtida resultat ska erläggas av förvärvaren efterföljande år har denna räknats med i erlagd köpeskilling. Det har varit möjligt eftersom förvärvarbolagen i sin förvärvsnot nuvärdesberäknat förväntad tilläggsköpeskilling. De finansiella siffrorna från de bolag som använder en annan valuta i sina årsredovisningar omvandlas enligt gällande valutakurs per periodens slut den 31 december 2010: 1 EUR = 8,9655 SEK 1 USD = 6,72 SEK Valutaomräkning har varit aktuellt för Nordea, Stora Enso, Tieto Oy, Hexagon, Astrazeneka och Enquest PLC. Alla de nämnda bolagen redovisar enligt IFRS 3. De bolag som tillämpar US GAAP sorterades bort i urvalsprocessen. Insamlad data förs in i Excel för att sedan bearbetas i SPSS och presenteras i diagram Företagens skuldsättningsgrad För att undersöka sambandet mellan företagens allokering av köpeskillingen till goodwill och företagens skuldsättning måste företagens skuldsättningsgrad beräknas. För att en jämförelse mellan företag ska vara möjlig krävs att nyckeltalet är beräknat på ett konsekvent vis. Trots att skuldsättningsgraden vanligtvis presenteras i företagens årsredovisningar så är det i denna studie nödvändigt att beräkna nyckeltalet manuellt då det förekommer flera olika definitioner av skuldsättningsgrad i företagens rapportering. Därmed blir den finansiella informationen jämförbar för studiens syfte. Posterna eget kapital, lång- och kortfristiga samt totala skulder hämtades från bolagens balansräkningar. Nästintill alla bolag redovisar dessa poster tydligt. Undantaget är Nordnet och Nordea vilka inte anger i sin balansräkning vilka skulder som är kort- respektive långfristiga. Denna information har istället hämtats från de noter där kort- och långfristiga 20

27 skulder redovisats. Skuldsättningsgraden beräknas sedan med både totala och långfristiga skulder. Formlerna som används anges under rubriken 1.4 Definitioner. Vid genomgången av årsredovisningar blev det tydligt att koncernredovisningars balansräkningar redan är justerade för obeskattade reserver varför denna post inte anges i excelbladet (se bilaga 2). I moderbolagets balansräkningar anges dock obeskattade reserver men då denna studie fokuserar på koncernens redovisning så är inte det relevant. Insamlad data förs därefter in i Microsoft Excel för att sedan bearbetas och analyseras i SPSS. Det är av intresse att säga några ord om vad som är en hög och vad som är en låg skuldsättningsgrad. Det finns en svårighet med detta då det inte finns en allmängiltig definition av detta. Östman (1981, s. 15) menar att storleken av ett företag måste beaktas för att kunna definiera vad som är en hög respektive låg skuldsättningsgrad. Då urvalsgruppen i den här studien består av bolag på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista så skiljer sig storleken på största och minsta företag väsentligt. Å andra sidan så är det inte skuldsättningsgraderna som ska jämföras mellan företagen utan hur andelen allokerad goodwill står i proportion till skuldsättningsgraden. Även branschtillhörighet har betydelse för värdet på nyckeltalet då kapitalintensiva företag ofta har en högre skuldsättningsgrad än andra företag (Östman, 1981, s. 15). Allmänt skulle kunna sägas att en skuldsättningsgrad med ett värde som överstiger 1,0 betyder att företaget har en större andel skulder än eget kapital. Då studiens hypoteser ämnas prövas genom en regressionsanalys behövs dock ingen exakt definition av vad som utgör ett högt eller lågt värde av skuldsättningsgraden. En regressionsanalys möjliggör ändå att ett samband testas då en sådan analys åskådliggör hur två variabler förhåller sig till varandra utan att först dela in dem i kategorier utifrån låg eller hög skuldsättningsgrad Vad är egentligen ett samband? Edling och Hedström (2003, s. 51) förklarar ett samband mellan två variabler som ett orsakverkan förhållande mellan två fenomen. Författarna understryker att ett samband inte automatiskt innebär att en förändring av den ena variabeln leder till en förändring i den andra (Edling & Hedström, 2003, s. 51). 21

28 Den oberoende variabeln är den som påverkar medan den beroende variabeln är den som påverkas (Edling & Hedström, 2003, s. 53). I den här studien utgörs den oberoende variabeln av skuldsättningsgraden medan allokeringen av köpeskillingen till goodwill är den beroende variabeln. 3.4 Regressionsanalys En regressionsanalys är en lämplig metod för att undersöka sambandet mellan en beroende och en oberoende variabel (Edling & Hedström, 2003, s. 87). Genom att benämna de två variablerna X och Y, och föra in de olika observationerna i ett koordinatsystem så åskådliggörs eventuella samband. Den oberoende variablen, skuldsättningsgraden, betecknas X medan den beroende, andelen av köpeskillingen allokerad till goodwill, sätts som Y. X- och Y-axeln graderas därefter varpå datan förs in. Informationen från ett företag utgör en observation och åskådliggörs med en punkt i ett koordinatsystem. Syftet med en regressionsanalys är att bland alla punkter i diagrammet finna en linje som visar det observerade sambandet mellan två variabler. Vid det fallet punkterna inte samlas kring någon linje förkastas hypotesen (H 1 ) och inget samband mellan de två variablerna kan styrkas. Nollhypotesen (H 0 ) antas därmed (Edling & Hedström, 2003, s. 48). Det omvända gäller då punkterna samlas kring en linje så att ett samband styrkas. I sådant fall antas hypotesen (H 1 ) och nollhypotesen (H 0 ) förkastas. För att finna en linje i den data som presenteras i en regressionsanalys så används minstakvadratskattningen. Den metoden utgår från principen att den optimala linjen är den som ger upphov till den minsta summan av alla kvadrerade avvikelser mellan observationernas y-värden och linjen (Edling & Hedström, 2003, s. 89). Då minstakvadratmetoden resulterat i att en regressionslinje är funnen så är det angeläget att undersöka hur väl linjen förklarar ett eventuellt samband. Som mått används kvadraten på korrelationskoefficienten r. r 2 är alltså ett mått på anpassningen mellan modell och data och anger förklaringsgraden av regressionsanalysen. Måttet anger hur stor del av variansen i den beroende variabeln som förklaras av den oberoende variabeln (Eggeby & Söderberg, 1999, s. 141). Med varians avses ett mått på hur de olika observationerna fördelas kring ett väntevärde. r 2 kan variera mellan noll och ett, och ett så högt värde som möjligt är önskvärt. Ett värde på 0,6 innebär att 60 procent av variansen förklaras av modellen medan 40 procent 22

29 återstår att förklara med någon annan variabel än de som undersökts (Edling & Hedström, 2003, s. 95). 3.5 Studiens trovärdighet Det är av stor betydelse att en studie är trovärdig för att kunna tillföra något till läsaren. Att en studie och dess slutsatser är trovärdiga innebär att de håller för en ingående granskning. Det är omöjligt att vara helt säker på att de samband som upptäckts är helt riktiga. Däremot kan man göra allt i sin makt för att undvika att få felaktiga svar på sin frågeställning. (Saunders et al., 2009, s. 156) Tillförlitlighet och validitet Saunders et al. (2009, s. 156) menar att två faktorer är av vikt vid designen av en undersökning för att studien ska vara trovärdig. Dessa två faktorer är tillförlitlighet och validitet. Ett hot mot en studies tillförlitlighet är felaktigheter som kan uppkomma då forskaren utför studien (Robson, 2002, s. 102). För att undvika sådana fel är det viktigt att de forskare som genomför undersökningen tillsammans har en tydlig arbetsplanering så att inga avvikelser uppkommer beroende på vem som utför undersökningen. Vid denna studie kommer en tydlig mall följas då siffrorna från företagens årsredovisningar kodas och förs in i Excel. Ytterligare ett hot mot en studies trovärdighet utgörs av en forskares eventuella förutfattade meningar och vinklingar (Robson, 2002, s. 103). Saunders et al. (2009, s.125) understryker betydelsen av att forskaren är oberoende gentemot det som undersöks vid en deduktiv studie. Det bedöms dock inte utgöra något problem i studien i fråga eftersom undersökningen endast omfattar insamling och analys av data från årsredovisningar. Det anses inte föreligga någon större risk för subjektivitet. Författarna av denna uppsats har inget egenintresse att beakta och bör därför anses vara tämligen oberoende i det avseendet. Dock finns det inslag av subjektivitet då studien bygger på författarnas egna beräkningar av nyckeltal. För att främja objektiviteten utförs beräkningarna konsekvent. Bland de företag som genomfört förvärv redovisar de flesta tydligt köpeskillingens storlek och det värde som allokerats till goodwill. Endast i ett fåtal fall krävs en beräkning av köpeskillingen och författarna har gjort sitt bästa för att studien ska vara så tillförlitlig som möjligt. 23

30 Ett hot mot en studies validitet är att de upptäckter som görs inte är vad de vid första anblicken verkar vara (Saunders, 2009, s. 157). Det som ser ut att vara ett samband mellan två variabler kan i själva verket bero på någon annan faktor. Edling och Hedström (2003, s. 52) varnar för att det alltid finns en risk att det samband studien eventuellt bestyrker inte är ett riktigt samband utan ett så kallat skensamband. Vidare hävdar författarna att det är svårt att avgöra utifrån en statistisk analys om det rör sig om ett sådant falskt samband. Däremot kan en forskare med hjälp av teori argumentera för huruvida ett samband är verkligt (Edling & Hedström, 2003, s. 52) Nackdelen med att inte undersöka alla börsnoterade bolag Då denna studie omfattar de företag på NASDAQ OMX Stockholms Large Cap och Mid Caplista som genomfört ett rörelseförvärv under år 2010 så är förhoppningen att studien omfattar tillräckligt många observationer för att dess slutsatser ska kunna generaliseras och säga något om börsnoterade företag i allmänhet. Enligt den statistiske rådgivare författarna till denna studie fört diskussioner med så krävs ett antal på minst femtio observationer i urvalsgruppen för att det ska vara möjligt att styrka eller förklasta ett samband (Dellestrand, 2011). Då studiens urvalsgrupp uppgår till 55 bolag är det möjligt att undersöka ett samband och studiens slutsatser blir generaliserbara för ett större antal bolag än de som ingår i urvalsgruppen Inlärningsperiodens påverkan på forskningsresultatet Det är troligt att företagen genomgick en inlärningsperiod under de första åren efter införandet av IFRS 3 och att det därför gick en tid innan de nya reglerna tillämpas optimalt. Att den här studien är är förlagd till år 2010 bör inte påverkas av företagens inlärningsperiod eftersom fem år passerat sedan IFRS 3 infördes. 24

31 4 Empiriska resultat och analys 4.1 De undersökta bolagens allokering till goodwill De 55 bolag noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-listor som genomfört rörelseförvärv under år 2010 har allokerat köpeskillingen enligt följande: Figur 2. Cirkelddiagrammet visar hur de 55 bolag som genomfört rörelseförvärv under 2010 och är noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista har allokerat sin köpeskilling på goodwill, immateriella tillgångar och netto materiella tillgångar. Diagrammet visar genomsnittet av alla redovisade förvärv. Studien visar att den genomsnittliga allokeringen till goodwill utgör en stor andel av fördelningen av köpeskillingen. Så mycket som 49,8 procent av köpeskillingen allokeras till goodwill. Immateriella tillgångar som identifieras vid rörelseförvärv utgör 33,6 procent. Netto materiella tillgångar som förvärvats utgör 16,6 procent av den totala köpeskillingen. Det tyder på att det är stora värden vid ett rörelseförvärv som utgörs av immateriella tillgångar och goodwill. Närmare hälften av köpeskillingen vid det genomsnittliga rörelseförvärvet består av det övervärde av oidentifierade tillgångar som benämns goodwill. Gauffin och Nilsson (2008, s. 36) finner i sina studier över de tre åren närmast efter införandet av IFRS 3 att netto materiella tillgångar i relation till köpeskillingen minskar över åren. Mellan åren 2005 och 25

32 2007 minskar andelen netto materiella tillgångar från 23 till 18 procent. Vid en jämförelse med denna studie kan det konstateras att netto materiella tillgångar minskat ytterligare. Samtidigt finner den här studien att det är en relativt stor andel, närmare en tredjedel, av den genomsnittliga köpeskillingen som allokeras till immateriella tillgångar. En jämförelse av tidigare studier (Gauffin & Nilsson, 2008, s. 36) antyder att fler immateriella tillgångar identifieras vid rörelseförvärv år 2010 än strax efter införandet av IFRS 3. Hur de 55 bolagen som omfattas av studien har allokerat köpeskillingen till goodwill framgår av följande figur: Figur 3. Diagrammet visar hur de 55 företagen som genomfört ett rörelseförvärv under 2010 har allokerat köpeskillingen till goodwill. Bland urvalsgruppen är medelvärdet av allokeringen till goodwill 50 procent. För sex företag, det vill säga 11 procent av de undersökta bolagen, utgörs över 90 procent av köpeskillingen av goodwill. 26

33 4.2 Regressionsanalys För att se hur de undersökta företagen fördelas visas i figur 4 boxplots för skuldsättningsgraden beräknad på såväl långsiktiga (LS/EK) som totala (TS/EK) skulder, och goodwill. Figur 4. Boxplot över populationen. Som kan utläsas av figuren så innehar Nordea och Nordnet värden som sticker ut vad gäller främst TS/EK men också LS/EK. Nordea har 22,67 i skuldsättningsgrad på totala skulder respektive 8,91 på långfristiga; Nordnet har 22,20 respektive 0,14. Då dessa företag innehar extremvärden och då dessa är de enda företagen kvar i urvalet med sådan verksamhet exkluderas dessa företag härmed från undersökningen. Nedan, i tabell 3, visas deskriptiv statistik för observationerna efter att Nordea och Nordnet har exkluderats. Skuldsättningsgraden beräknad på totala skulder har ett minimivärde på 0,033, ett maximivärde på 2,70; medelvärdet ligger på 1,24 och medianvärdet är 1,23. Skuldsättningsgraden beräknad på långfristiga skulder är generellt sett lägre. Minimivärdet är 0,00058, maximivärdet 1,54 och medelvärdet (medianen) är 0,53 (0,49). Öresund sticker här ut då de har ett minimivärde som är mycket litet, 0,

34 Medelvärdet för allokeringen till goodwill är 50,73 procent. Tre företag har inte allokerat någon del av köpeskillingen till goodwill medan två företag, Proffice och Modern Times Group, har allokerat mer än 100 procent av köpeskillingen till goodwill. Detta uppstår då rörelseförvärven också inneburit förvärv av stora skulder. Det uppstår således ett negativt värde på netto materiella tillgångar. Deskriptiv Statistik N Minimum Maximum Medelvärde Standardavvikelse Långfristiga skulder , ,796 Totala skulder , ,329 Eget kapital , ,448 Totala skulder/ek 53 0, , , , Långfristigaskulder/EK 53 0, , , , Köpeskilling , ,819 Goodwill , ,007 Andel Goodwill ,57% 50,73% 29,07% Tabell 3. Deskriptiv data efter att bankerna exkluderats. För att se hur datan fördelar sig skapades spridningsdiagram för andelen allokerad goodwill i relation till skuldsättningsgraden baserad på såväl totala som långfristiga skulder vilket står att finna nedan. Spridningen i båda diagrammen uppvisar inga speciella mönster eller trender, förutom tendenser av utstickande kluster. Inget samband tycks således finnas. 28

35 Figur 5. Spridningsdiagram med TS/EK som beroende variabel. Figur 6. Spridningsdiagram med skuldsättningsgrad beräknad på långfristiga skulder Det är dock värt att kommentera att inget företag med en skuldsättningsgrad, beräknad på långfristiga skulder, över 0,8 har allokerat mer än 80 procent av köpeskillingen till goodwill. Det är 22,6 procent av företagen som faller in i den gruppen. En liknande tendens går att se i spridningsdiagrammet som är baserat på skuldsättningsgraden beräknad på totala skulder, i 29

36 detta fall berör det dock färre företag - 18,9 procent. Inget företag med en skuldsättningsgrad, beräknad på totala skulder, över 1,74 har allokerat mer än 80 procent till goodwill. Andelen företag av hela populationen som allokerat mer än 80 procent till goodwill är 20,1 procent. Trots brist på någon form av mönster i spridningsdiagrammen genomfördes en regressionsanalys för vardera förklaringsvariabel, TS/EK i figur 3 och LS/EK i figur 4. För att utröna huruvida det finns undergrupper i populationen så har företagen indelats i branscher utefter Nasdaq OMX Stockholms klassificering (2011). Författarna har dock inte skiljt på dagligvaru- och sällanköpshandel. Branscher och färgkod står att finna till vänster. Figur 7. Regressionsanalys med TS/EK som förklaringsvariabel (Nordea och Nordnet är exkluderade.) Att det inte finns något samband mellan andelen allokerad goodwill och TS/EK visas i figur 3 av att r 2 är mycket lågt, 0, Vad som vidare kan utläsas är att de olika branscherna är fördelade olika. It-bolagen har inte högre TS/EK än 1,5 och har allokerat mellan 30 och 80 30

37 procent till goodwill. Finans-, eller snarare investmentbolagen, har alla utom ett allokerat mer än 60 procent till goodwill och alla utom ett har lägre TS/EK än 1,5. Populationens två telekombolag har båda lägre TS/EK än 1,0 och har båda allokerat cirka 90 procent till goodwill. Däremot är företagen inom industrin mer spridda. Bortsett från ÅF, som är ett konsultbolag, är det inga andra industribolag som har en TS/EK lägre än 1,0 och som har allokerat mer än 60 procent till goodwill. Det är också inom industrin som vi finner de högsta skuldsättningsgraderna. PEAB sticker ut med TS/EK över 2,5 och att endast ha allokerat 3 procent till goodwill. Figur 8. Regressionsanalys med LS/EK som förklaringsvariabel (Nordea och Nordnet är exkluderade.) Sambandet mellan LS/EK och goodwill är också det i princip icke-existerande, r 2 är 0, Vad gäller fördelningen kan vi finna liknande trender som i den tidigare regressionsanalysen. Investmentbolagen har också relativt låg LS/EK, så också it-bolagen. Industrisektorn är här än mer utspridd. Proffice, ÅF och SAAB sticker dock ut med sin mycket höga allokering till goodwill och sin låga skuldsättningsgrad beräknad på långfristiga 31

38 skulder. Det kan vara relevant att poängtera att Proffice, precis som ÅF, primärt är en konsultfirma. Intressant att notera är också att SAAB fördelat knappt 100 procent till goodwill. Då bankerna exkluderats och resterande finansbolag är någorlunda samlade exkluderades också de inför ytterligare regressionsanalys (figur 9 och 10). Figur 9. Regressionsanalys med TS/EK som förklaringsvariabel efter att finansbranschen exkluderats. 32

39 Figur 10. Regressionsanalys med LS/EK som förklaringsvariabel efter att finansbranschen exkluderats. Efter att hela finansbranschen exkluderats höjs r 2 betydligt; Vi kan ändock inte tala om ett samband. Peab tycks vara influerande punkt i analysen då TS/EK står som oberoende variabel eftersom företaget tycks ha en stark hävstångseffekt. För att undersöka hävstångseffekten genomfördes en regressionsanalys utan PEAB; r 2 stiger då från 0,01 till 0,032 och regressionslinjen får en starkare lutning. 4.3 Skuldsättningsgrad som förklaring till allokeringsvalet Studiens hypoteser formulerade utifrån genomgången teori var dessa: H 0 = Skuldsättningsgraden har ingen påverkan på hur stor del av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid ett rörelseförvärv. H 1 = Det finns ett samband mellan ett företags skuldsättningsgrad och hur stor del av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid ett rörelseförvärv. 33