Anmärkningsvärt är, att man hade endast en fotboll till förfogande inom laget och att i utrustningen ingick inga speciella

Transkript

1 AVSLUTANDE DEL 10 På följande sidor är ett utdrag ur boken Lindås Från by till samhälle Fortsättning från Del 9 (att tänka på när du läser dessa avsnitt, är att boken skrevs ) Sida 1

2 BOLLKLUBBEN Uppfattningen om när och hur fotbollen kom till Lindås varierar. Det lär ha varit omkring år 1920 som den första fotbollen inköptes för insamlade medel. Intresset utvecklades närmast av ett par tre inflyttade som varit med tidigare och som kände till reglerna för spelet med läderkulan. Sporten fick redan från början ett stort intresse från industriernas ungdomar. Man tränade och spelade matcher på andra sidan vägen mot Albert Karlssons affär, på en smal och något sluttande plan och med endast åtta man i varje lag. På grund av planens beskaffenhet spelades de flesta matcherna på bortaplan som t ex i Vissefjärda mellan kyrkstallarna eller på marknadsplatsen i Eriksmåla mot Åfors. Att det kunde vara många diskussioner kring spelets regler kan man tänka sig och att samhällets första pipblåsare Oskar Franzén fick ta emot en hel del individuella uppfattningar om spelets regler kan man lätt förstå. Efter ett par års mer eller mindre oorganiserat fotbollsutövande var ungdomarna beredda att starta en förening för att i första hand anskaffa en fotbollsplan liksom att skaffa ekonomiska förutsättningar för sporten. Lindås Bollklubb bildades den 10 april 1923 fast namnet egentligen från början var Lindås Idrottssällskap. Den första styrelsen bestod av Sivers Bäckström ordförande, Harald Rosén-Dahlman kassör och Folke Bäckström sekreterare. Man fick då en anslutning på 31 medlemmar. Om detta står att läsa i ett protokollsutdrag som finns inramat på en vägg i den nuvarande klubblokalen. Den valde ordföranden Sivers Bäckström blev sedan i olika omgångar en ledande person under ett 20-tal år inom föreningen. Föreningens första uppgift blev att skaffa fotbollsplan och man stannade för den plats där föreningen bildades. Ägaren av marken var lantbrukare Alfred Johansson och man fick hyra området för 50 kr om året. Medlemmarna arbetade själva med iordningställandet av planen som fick det imponerande måttet 70 x 40 meter. Den första motståndaren på den nya planen var Emmaboda som besegrades med 4-0. Men Lindås hade dessförinnan vunnit över Åfors på bortaplan med hela Sida 2

3 Av dessa spelare var Franzén och Thyberg importerade från Åfors. Ett par av spelarna i laget ersattes året därpå av Karl Lindström och Valter Schröder som varit borta från fotbollen i Lindås det föregående året. Anmärkningsvärt är, att man hade endast en fotboll till förfogande inom laget och att i utrustningen ingick inga speciella fotbollsskor. År hade spelarna fotbollsskor på fötterna. Då hade också en kraftig föryngring skett inom laget. En av dessa unga pojkar var Einar Lindkvist. Efter bara något år emigrerade han till Nordamerika där han som ordinarie spelare kom att delta i det svenskamerikanska laget Vikingarna. Sida 3

4 År 1927 bytte föreningen namn till Lindås BK och året därpå blev det seriespel i Sydöstra Smålands Bruksserie. Det blev arbetsamt för många av fotbollsspelarna under det sommarhalvåret. Efter åtta timmars ordinarie arbete skulle man så på sin fritid förutom träning två kvällar i veckan dessutom utföra ett visst men dock frivilligt arbete på planens utökning och förbättring. Att vara kassör i föreningen var inte det lättaste alla gånger. Ragnar Nicklasson var en av dem som haft uppdraget i flera år. Resekostnaderna gick väl att klara av. Likaså fotbollar och tröjor. Men övrig utrustning som skor t ex fick spelarna i stort sett klara själva. När 30-talets arbetslöshet var som värst lyckades det ej för klubben att klara ekonomin. När serien var slutspelad inför midsommar år 1931 upphörde verksamheten och de flesta av A-lagets spelare skingrades till andra närliggande klubbar. Först under år 1933 kunde Lindås BK åter samlas till seriespel. Det blev sedan under resten av 30-talet att spela i den Södra Möreserien eller i motsvarande seriesystem med de flesta lagen från Kronobergs län för att senare hamna i det nationella seriesystemets div VI. Under krigsåret 1943 vann laget sin serie för att sedan gå upp i div V. Där stannade laget kvar i 10 år. En match man minns från den tiden (1946) var segern över Öster IF på hemmaplan med 5-4. (Returmatchen i Växjö slutade 2-3.) År 1945 var ett märkesår i LBK:s historia. Då invigdes den 15 juli den nya idrottsplatsen. Den nya anläggningen hade tillkommit på mark inköpt av lantbrukare Hjalmar Thelander. Markytan var m² för en kostnad av kr. Själva anläggningen belöpte sig på kr, kommunen bidrog med kr och idrottsförbundet med kr. Invigningen blev en stor dag med en fotbollsmatch mellan spelarkombination från Kalmar FF, Nybro IF och Lindås BK mot Huskvarna IF. Vidare förekom idrottstävlingar, i vilka bl a före detta Lindåsbon Gösta Östbrink deltog. Han var då svensk rekordhållare på meter. Sedan den nya idrottsplatsen kom till har Bollklubben på det hela taget haft ett lag av genomsnittlig div V-klass. Det gäller åren fram till Undantagen gäller 4 år, i sexan och 2 tillfälliga besök i sexan åren 1968 och Sida 4

5 På plussidan står då en period på 3 år då laget befann sig i fyran. Detta var också fallet år värvades dansken Allan Hebo-Larsen till klubben som spelande tränare, och det skulle visa sig vara en lyckosatsning. Under hans ledning gick laget rakt igenom både femman och fyran. Och för första gången i klubbens historia tillhörde Lindås BK div III år Med de framgångarna vore det här mycket lämpligt att avsluta den mycket summariska historiken över Lindås BK. Bakom representationslaget, lika med A-laget, har alltid funnits ett reservlag som haft många framgångar i seriesammanhang. Även ett juniorlag har periodvis kunnat ställas upp. År 1975 tillkom klubbens damlag. Under de första åren var det storkommunens enda fotbollslag på damsidan. Det har framgångsrikt deltagit i seriesammanhang mot lag från södra Kalmar län och Öland. Damfotbollens tillkomst kan framdragas som ett utmärkt exempel på bredden i Bollklubbens verksamhet. I det sammanhanget skall inte förglömmas det aktiva ungdomsarbetet med de växande ungdomsskarorna i samhället som givits en meningsfylld idrottslig sysselsättning. Det är där som grunden läggs för kommande generationers spelarematerial. Vad vore ett fotbollslag utan de frivilliga insatserna från det egna samhällets och föreningsmedlemmarnas sida? Oräknerliga är de timmar som här har lagt ner i oegennyttigt arbete. Man tänker då på bl a ledare- eller styrelseuppdrag och på allt arbete med tillkomsten av fotbollsplaner och skötseln av dessa plus klubblokaler mm, samt inte minst: arbetet med att skaffa nödvändigt kapital för verksamheten. I det sammanhang har industrier och övrigt näringsliv alltid ställt upp under årens lopp när det har gällt, liksom kommunen under de senaste 40 åren. Till sist ett citat från en av våra länstidningar för några år sedan: Lindås Bollklubb har genom alla åren deltagit i olika serier, medgång och motgång har växlat, men många duktiga och namnkunniga fotbollsspelare har under åren fostrats inom Lindås Bollklubb och laget nämns alltid med respekt och aktning inom den småländska fotbollsvärlden. Sida 5

6 EPILOG Där stannade alltid tågen förr, järnvägsstationen var en väsentlig punkt på trettio- och fyrtiotalen, då jag bodde där och livet var barnets och ungt. Vid Thelanders bro fanns den ena skylten, L I N D Å S, med bokstäver klara, nästa vid Gula skolan ungefär, däremellan skulle samhället vara. Gatunamn? Det fanns det inga, det var stora vägen rätt och slätt och så stenbergs- och gullbergsvägarna förstås, men man hittade ändå lätt. Inte så stort, ej heller så många, man kände varandra rätt väl, namn, ungefärlig ålder, egenskaper, kynne och själ. Ja, järnvägsstationen var viktig, man hämtade själv sin post och träffades där, vi går och ser på tåget, hördes ofta, då man skulle välja mötesplats, och när. Sen kom Möbelfabriken, Albert Karlssons affär, i Mejeriet Tant Mina, Folkets Hus och Kooperativa och snickare Johansson med möbler så fina. Viker av till höger, stenbergsbacken med sparkstöttingståg, i augusti kräftfiske i ån och den smala vägen till Gullbergs, ibland skrämde oss vattnet med sitt dån. Tillbaka till stora vägen, Bryggarns, Per Slaktarn och Peterssons affär, Sven Franzén med sin smedja, Tant Bagarn och Gerda med Hembageri och godsaker där. Nästa affärsplats, det var John Ahlins med skor att köpa och skomakeri, tvärs över vägen fanns ibland zigenaretält, lite farligt, spännande, tyckte vi. Skolvägen, slånbuskkantad och se, där var skolorna, en gul och den röda, vi lärde oss det som till skolan hör, i B-skola, med varierande lust och möda. Grusad skolplan, i kanten rätt ojämn med gropar i marken att sitta i på middagsrasten bland vildblom, patentkorksflaska med saft, och smörgås att bita i. På vintern i omklädningsrummet, kamin, mjölkchokladstermos och ylleklädslukt, Fröknarna Petersson och Edlund och Magistern Gustafsson höll oss i Herrans förmaning och tukt. Sida 6

7 Så byggdes Håkanssons Konditori, där kunde man Mini-golf spela, hos Ahlqvists fanns tandemcykel, minsann, att hyra per timme, halv eller hela. Så många minnen, vänliga och ljusa, Farbror Janne i biblioteket, Luciafest på scen, föreningslivet, smultronställen i Carlstedts hage, simövningar vid Lilla Kulans sten. Men sorgens kalla vind drog också fram, granrishackelse på vägens grus och tunga, tysta tankar i sorgedrabbat hus. Mörka skogar som i höst och vinterkvällar tycktes vedomsfyllda susa, men också björkens lövsång i vår och sommarnätter ljusa. Lyckebyån som muntert ringla och gav så mången vacker vy vid Thelanders, Kulan, Målaregården och blåsippsbacken invid Västraby. På Fläskaman skridskor, julgransfest på dansbanan bakom scen, Folkets park i björkskogsdunge, dansbiljetter, myggbettsben. Valborgsmässoeld vid gamla fotbollsplan, första-majtåget dagen därpå, att vakna tidigt på morgonen och långt borta höra trumman slå, musiken allt närmare! en sån glädje! fort på med kläder, ut och höra dem spela! För mej är Lindås och musikkåren ett, de hör samman, jag kan dem ej dela. Jag har gjort en rundtur i tanken med minnen ifrån förr till barndoms och ungdomsårs bygd och till hemmets dörr. Gun Malmberg f. Franzén Sida 7

8 DET HÄR VAR DEN AVSLUTANDE DELEN AV BOKEN LINDÅS FRÅN BY TILL SAMHÄLLE Sida 8