TKT:s Mobila Team PSYKOLOGISK FÖRSTA HJÄLPEN

Transkript

1 17 januari 2017 Johan Andersson & Julia Jabbour Teamet för krigs- och tortyrskadade Skånevård Sund, VO Regional heldygnsvård och specialteam TKT:s Mobila Team PSYKOLOGISK FÖRSTA HJÄLPEN

2 Sammanfattning TKT:s mobila team skapades under vintern 2016 som del av en krisplan för att möta det behov som fanns hos många människor som sökte sin tillflykt till Sverige under 2015 och Insatsen är idag inspirerad av psykoedukation och psykologisk första hjälpen som metod och är utformad som en utbildning med tre separata tillfällen. Insatsen har primärt genomförts på asylboenden och HVB-hem. 451 personer har deltagit. Ungdomar boende på HVB-hem har utvärderat insatsen genom formulär. Resultaten visar att de rekommenderar utbildningen och att de upplever att de lärt sig mer om hur de kan hantera olika typer av traumarelaterade bekymmer. De upplever också symtomminskning och en ökad förmåga att hantera sin livssituation. I framtiden rekommenderas att insatser även genomförs riktade till barn och ungdomar boende i familjehem och nätverksboenden samt att ett samarbete med elevhälsa påbörjas för att nå fler barn och ungdomar. Fortsatt utvärdering krävs för ett större underlag. På längre sikt behöver utvärderingens form utvecklas för att kunna uttala sig om insatsens effekt. Vidare rekommenderas fortsatta insatser på HVB-hem och asylboenden men med separata grupper för män och kvinnor på de sistnämnda.

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Psykologisk första hjälpen Psykoedukation Metod Upplägg Utvärdering Resultat Statistik Statistik utvärdering Statistisk analys Kvalitativ utvärdering Förändrings- och förbättringsförslag Diskussion Metod Resultat Rekommendationer Litteraturförteckning Bilaga Bilaga Bilaga

4 1 Inledning I samband med att många människor tog sin tillflykt till Sverige och Skåne under hösten 2015 initierade och verkställde Teamet för krigs- och tortyrskadade (TKT), inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), en krisplan. En del av krisplanen var i projektform och beslutades ligga utanför ordinarie verksamhet. Målet var att erbjuda korta insatser till så många människor som möjligt i syfte att minska det omedelbara lidande många flyktingar bar på när de kom till Sverige. I linje med detta anställde TKT under vintern 2016 en psykolog och en socionom för att på heltid jobba med ovanstående projekt. Projektet fick namnet TKT:s mobila team: Psykologisk första hjälpen. Enligt Migrationsverket sökte under 2015 drygt personer asyl i Sverige. Över av dessa var barn. Störst andel, i nu nämnd ordning, kom från Syrien, Afghanistan och Irak (Migrationsverket, 2016). Enligt Socialstyrelsen beräknas 20-30% av de flyktingar som kommer till Sverige lida av psykisk ohälsa och enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bedöms ännu fler vara i behov av förebyggande insatser för psykisk ohälsa. SKL skriver i sin rapport Positiv hälsoutveckling för asylsökande och nyanlända från mars 2016 att det finns ett stort behov av att förstärka insatser för målgruppen och att dessa insatser behöver sättas in på flera olika nivåer. En nivå är det förebyggande arbetet där hälsoinformation och grundläggande information om sjukvård i Sverige är en viktig del (Sveriges Kommuner och Landsting, 2016). 2 Bakgrund Insatsens initiala utformning baserades dels på kunskap och beprövad erfarenhet inom det psykotraumatologiska området och dels på kunskap och erfarenhet om psykoedukation. Nedan följer en kort översikt av denna bas. Observera dock att föreliggande insats inte är identisk med de insatser och den teori den baseras på, även om projektet delar namn med det förhållningssätt som beskrivs här nedan. 2.1 PSYKOLOGISK FÖRSTA HJÄLPEN Forskningen visar att insatser i det akuta skedet av en kris kan reducera det omedelbara lidandet hos drabbade individer och förebygga framtida psykisk ohälsa. Psykologisk första hjälpen är ett anpassat förhållningssätt utformat just för att erbjuda hjälp och stöd i en krissituations akuta fas. Det är framtaget av National Child Traumatic Stress Network och National Center for PTSD i USA. Basen för förhållningssättet är att alla som drabbas av svåra 1

5 händelser vanligen inte utvecklar psykisk långvarig problematik men däremot uppvisar vissa reaktioner. För somliga kan dessa reaktioner vara svåra att hantera och leda till senare psykisk ohälsa. Med gott stöd kan denna ohälsa i vissa fall förebyggas. Exempel på inkluderade delar är kontakt, stabilisering, praktiskt stöd, socialt stöd, information och bemästring (National Child Traumatic Stress Network and National Center for PTSD, 2006). 2.2 PSYKOEDUKATION Psykoedukation är en metod som kombinerar terapeutisk praktik med utbildande moment. Den används både inom och utanför klinisk praktik och för en mängd olika typer av psykisk ohälsa. Generellt handlar psykoedukation om att lära sig om en diagnos eller ett psykiskt tillstånd med information om uttryck, process, bemästring och behandling. Fokus är på styrkor, coping och självomhändertagande, snarare än på sjukdom och patologi, med syfte att öka förståelse för eget mående och öka förmåga till självomhändertagande. Psykoedukation kan genomföras individuellt men görs vanligtvis i grupp för att bidra till social inlärning, socialt stöd och samarbete. När psykoedukation genomförs i grupp kan det också bidra till att snabbare normalisera symtom än när det sker individuellt (Berliner & Mikkelsen, 2006; Lukens & McFarlane, 2004). Psykoedukation innebär i det här projektet att lära sig om migration, långvarig stress, reaktioner på trauma och vad en kan göra för att må bättre. 3 Metod 3.1 UPPLÄGG Insatsen är i sin nuvarande form en utbildning bestående av tre utbildningstillfällen. Det finns två olika upplägg, ett för ungdomar från cirka 14 års ålder och uppåt och ett för vuxna och föräldrar. De olika uppläggen är detaljerat beskrivna i bilaga 1. Under projektets gång har vi av nödvändighet behövt utveckla innehållet utifrån på fältet tillägnad erfarenhet. Initialt trodde vi att vi skulle möta människor som nyligen kommit till Sverige och som fortfarande befann sig i en akut fas. Det fanns dock stora svårigheter med att planera insatser riktade till transitboenden. Svårigheterna handlade framförallt om behovet av framförhållning från vår sida i kombination med boendenas snabbt skiftande förutsättningar. Insatsen kom därför tämligen omgående att istället fokuseras på asylboenden för vuxna och familjer och på HVBhem för ensamkommande ungdomar. Detta innebar också att vi rörde oss mer mot en psykoedukativ insats snarare än en insats baserad på Psykologisk första hjälpen, även om delar därifrån fortsatt var och är inkluderade. De flesta vi har mött och fortfarande möter idag har varit i Sverige en något längre tid, från cirka 6 månader upp till 18 månader, och befinner 2

6 sig alltså inte längre i den akuta fasen. Inledningsvis gjorde vi endast ett besök på varje boende. Snart insåg vi att detta inte var tillräckligt. Det var ofta svårt att hinna med all planerad information och deltagarna hade ofta frågor som vi inte hann besvara på grund av tidsbrist. Det blev också tydligt hur viktigt det var att inkludera information om var det går att söka vård och om vilka rättigheter en har som asylsökande. Utifrån dessa erfarenheter utvecklades det upplägg som är aktuellt i nuläget. Upplägget är beskrivet i bilaga UTVÄRDERING I projektets inledningsfas gjordes ingen strukturerad utvärdering. Då bestod också insatsen av endast ett utbildningstillfälle. I och med att vi förändrade insatsens upplägg skapade vi också ett mer strukturerat sätt att utvärdera den på. Det fanns önskemål och ambition från vår sida att genomföra en utvärdering som innebar för- och eftermätning med hjälp av beprövade formulär för traumasymtom. I ett sådant upplägg skulle också boenden som väntade på insats fungera som kontrollgrupp. Vi märkte tidigt att det var mycket svårt att fylla i de planerade formulären i grupp vid det inledande utbildningstillfället. Det skrämde bort deltagare och innebar större bortfall till efterföljande tillfällen. Utvärderingen anpassades därför och gjordes om till ett formulär som delades ut vid det sista tillfället då en kontakt med deltagarna hunnit etableras. Utvärderingsformuläret återfinns i bilaga 2. Sedan insatsens upplägg förändrades har insatser primärt genomförts på boenden för barn och ungdomar. Formuläret är därför anpassat för detta. En insats riktad till vuxna och föräldrar har dock genomförts sedan upplägget förändrades men denna har inte utvärderats på ett strukturerat sätt. Utvärderingsmaterialet är alltså baserat på information insamlad från barn och ungdomar. Vidare utvärderades insatserna riktade till barn och ungdomar genom frågor skickade via mail till boendepersonal. Dessa frågor skickades cirka två månader efter slutförd insats. Frågorna återfinns i bilaga 3. 4 Resultat 4.1 STATISTIK Nedan följer deltagarstatistik för projektet. Tabellerna inkluderar information insamlad från och med till och med

7 Besökta boenden Barn/ungdomar Vuxna/familjer Totalt antal deltagare Inkluderar en kommunövergripande insats och två insatser med familjehem. 2 Inkluderar två insatser på frivilligorganisation. Fler boenden för barn och ungdomar har besökts jämfört med boenden för vuxna och familjer. Nedan följer statistik för antal deltagare. Då det bor många fler personer på varje boende för vuxna och familjer jämfört med boenden för barn och ungdomar blir fördelningen något jämnare när en tittar på antal deltagare jämfört med antal besök. Totalt Totalt antal deltagare <18 >18 Män Kvinnor % % % % Boenden barn/ungdomar Antal deltagare <18 >18 Män Kvinnor % 15 6 % % 10 4 % Boenden vuxna/familjer Antal deltagare <18 >18 Män Kvinnor % % % % Statistiken visar på en övervikt av deltagare som vid tillfället för insatsen varit under 18 år. De flesta av dessa har vi träffat på HVB-boenden. Gällande fördelning utifrån kön visar 4

8 statistiken en stor övervikt av manliga deltagare. Denna är större på HVB-boenden jämfört med flyktingförläggningar men existerar även där. Besök registrerade i Melior och VåPs Totalt antal besök Inkluderar besök registrerade på behandlingsassistent Malin Skoglund, kurator Julia Jabbour och psykolog Johan Andersson från och med till och med STATISTIK UTVÄRDERING Nedan följer statistik presentation av utvärderingsformulär. Tabellerna inkluderar information insamlad från och med till och med Utvärderingen har än så länge endast genomförts på boenden för barn och ungdomar. Ingen utvärdering finns alltså gällande de insatser som riktat sig till vuxna och familjer. Deskriptiv data N Minimum Maximum Medel Standardavvikelse Sömn 49 1,00 5,00 2,71 1,26 Minnen 51 1,00 5,00 2,47 1,19 Tankar 50 1,00 5,00 2,48 1,11 Känslor 51 1,00 5,00 2,65 1,21 Kropp 51 1,00 5,00 3,27 1,13 Symtom 50 1,00 5,00 2,30 1,11 Coping 45 1,00 5,00 2,67 1,21 De deltagarna som utvärderar insatsen upplever att de lärt sig mest om hur de kan hantera svårigheter med kroppen. De upplever att de lärt sig minst om hur de kan hantera svårigheter med minnen och tankar. 5

9 Rekommendation Ja Nej 84 % 16 % Insatsen rekommenderas av en stor majoritet av de deltagare som deltagit i utvärderingen. 4.3 STATISTISK ANALYS Analyser kopplat till frågor om antal gånger för deltagande, kön, tid i Sverige, tid på flykt och asylstatus genomfördes inte på grund av bristande underlag. Analyserna nedan görs med ickeparametriska test då skattningarna inte är normalfördelade. Signifikansprövning symtom och coping SYMTOM - COPING Z -2,052 b Asymp. Sig. (2-tailed),040 a. Wilcoxon Signed Ranks Test b. Based on positive ranks. Statistisk analys visar på en signifikant skillnad i deltagarnas skattning av förbättrad förmåga till att hantera livssituationen jämfört med deras skattning av upplevd symtomminskning. Detta innebär att de sedan de påbörjade kursen upplever en större förbättring gällande deras förmåga att hantera sin livssituation jämfört med förbättring i form av upplevd minskning av symtom och besvär. Signifikansprövning sömn MINNEN - SÖMN TANKAR - SÖMN KÄNSLOR - SÖMN KROPP - SÖMN Z -1,579-2,007 -,539-3,375 Asymp. Sig. (2-tailed),114,045,590,001 a. Wilcoxon Signed Ranks Test 6

10 Signifikansprövning kropp SÖMN - KROPP MINNEN - KROPP TANKAR - KROPP KÄNSLOR - KROPP Z -3,375-4,079-4,031-3,463 Asymp. Sig. (2-tailed),001,000,000,001 a. Wilcoxon Signed Ranks Test Signifikanta skillnader finns också i hur deltagarna skattar hur mycket de lärt sig om att hantera svårigheter med de ingående temana. Deltagarna upplever att de har lärt sig mer om hur de kan hantera svårigheter med sömn jämfört med hur de kan hantera svårigheter med tankar. De upplever också att de har lärt sig mer om hur de kan hantera svårigheter med kropp jämfört med hur de kan hantera svårigheter alla övriga teman. I övrigt inga andra signifikanta skillnader. Gruppindelning gjordes utifrån deltagarnas rekommendation av insatsen för att undersöka ifall signifikanta skillnader i skattning förelåg mellan de deltagare som rekommenderat insatsen och de som inte rekommenderat den. Analysen följer nedan. Signifikansprövning rekommendation SÖMN MINNEN TANKAR KÄNSLOR KROPP SYMTOM COPING Mann- Whitney U Wilcoxon W 142, , , , , , , , , , , , , ,000 Z -,899-1,227 -,633-1,248 -,275-1,017 -,313 Asymp. Sig. (2- tailed) Exact Sig. [2*(1-tailed Sig.)],369,220,527,212,783,309,754,390 b,240 b,550 b,230 b,804 b,339 b,778 b a. Grouping Variable: REKOMMENDATION b. Not corrected for ties. 7

11 Inga signifikanta skillnader finns mellan den grupp deltagare som rekommenderat insatsen och den grupp deltagare som inte rekommenderat den. De som har rekommenderat insatsen upplever alltså inte att de lärt sig mer om att hantera svårigheter med de teman som ingått jämfört med de som inte rekommenderat insatsen. De upplever inte heller större förbättringar gällande hantering av sin livssituation eller en större minskning av symtom och besvär jämfört med de deltagare som inte rekommenderat insatsen. 4.4 KVALITATIV UTVÄRDERING Vid besök på boenden för barn och ungdomar har en del spontan feedback framkommit. På flera platser har personal berättat att insatsen hjälpt ungdomarna normalisera dåligt mående. En ungdom hade i ett samtal med personal t.ex. sagt: Jag mår dåligt och det är normalt. På detta specifika boende upplevde personalen att normaliseringen inneburit en större öppenhet kring mående och att ungdomarna därför berättar mer om detta för personal. En annan reflektion från boendepersonal har varit att en del ungdomar, efter insatsen, tycks mer benägna att söka hjälp och mer benägna att gå på redan inbokade tider inom psykiatrin. Insatsen har också upplevts öka intresset kring psykisk hälsa och ohälsa vilket lett till fler frågor till personal om dessa ämnen. Vidare berättade personal på ett boende att insatsen varit den aktivitet de anordnat som flest ungdomar varit intresserade av att delta i. Vi har också mottagit mer strukturerad kvalitativ feedback genom det frågeformulär (se bilaga 3) vi skickat ut till boenden för barn och ungdomar. Än så länge har 7 boenden svarat på frågorna. I svaren framkommer att det finns ett intresse från många ungdomar att delta i insatsen, men också svårigheter med att motivera till deltagande när insatsen väl börjar. Möjliga hinder för deltagande uttrycks vara sommarlov och andra konkurrerande aktiviteter. Inget tydligt mönster framkommer dock kring vilka ungdomar som går att motivera till deltagande eller inte. Vidare upplever fyra av boendena som svarat på frågorna att insatsen varit både ungdomarna och personalen till gagn. De tre övriga boendena upplever att för få av deras ungdomar deltog vid alla inbokade tillfällen för att de skall kunna uttala sig om huruvida insatsen varit till hjälp eller ej. Det skall dock påpekas att dessa tre boenden ingick i samma insats och har därför svarat på frågorna gemensamt. En reflektion från ett av boendena är att en del av ungdomarna där tycker att de hade haft större nytta av information när de först kom till Sverige. Vidare tycker ett boende att det är bra att ungdomarna genom insatsen får information som personal och andra också försöker ge dem. Slutligen berättar ett boende att det för många av ungdomarna var väldigt nyttigt att få olika tips på vad de kan göra för att 8

12 sova bättre. Några av dessa ungdomar har berättat för personalen att de använder sig av verktygen vi lärt ut och att de upplever att det fungerar. 4.5 FÖRÄNDRINGS- OCH FÖRBÄTTRINGSFÖRSLAG Genom frågeformuläret framkommer flera förslag till möjliga förändringar och förbättringar av insatsen. Ett förslag är att kombinera föreläsning och samtal med länkar till hemsidor och filmer som behandlar samma ämnen som ingår i insatsen med förhoppning om att förstärka effekten. Annat förslag är ett gemensamt material som personal och ungdomar kan arbeta med tillsammans efter insatsens slut. På samma tema föreslår ett boende att det vore positivt ifall personal skulle få en egen utbildningsdel som förberedelse inför insatsen med ungdomarna. En del boenden upplever att det är svårt att genomföra insatsen på dagtid och skulle önska möjligheten till kvälls- och helgtider. 5 Diskussion 5.1 METOD Då denna insats varit ett pilotprojekt har reflektion och anpassning varit av ständig vikt. För att tydliggöra framtida förbättringsmöjligheter och erbjuda stöd vid eventuell replikering kommer vi nedan presentera ett antal viktiga områden som under projektets gång behövt anpassas utifrån reflektion. Vidare presenteras också mer allmänna metodologiska diskussioner och diskussion om resultat innan framtida rekommendationer görs. Under projektets gång har vi lärt oss hur viktigt det är med en tydlig och bra pedagogik. Vi har behövt fundera mycket på vilka ord vi använder, hur väl dessa kan översättas, vilken förkunskap vi tror deltagare har och vad vi i så fall baserar detta på. Alla förändringar vi gjort utifrån dessa frågeställningar är inte möjliga att presentera här men generellt sett anstränger vi oss för att förklara på ett vardagligt språk utan alltför många fackuttryck. Vi försöker också undvika att förutsätta att företeelser och ämnen vi tycker är självklara är det även för andra människor. Ett talande exempel är att vi inte använder ordet trauma då det ofta är svårt att översätta till andra språk. Vi pratar istället om reaktioner på svåra händelser. Insatsens innehåll kan ibland väcka påfrestande känslor och tankar hos enstaka deltagare. När detta händer är det viktigt att stanna upp och validera, men ibland också acceptera och respektera någons val att inte delta. För att bättre kunna hantera sådana situationer eller andra oväntade händelser är det viktigt att vara två gruppledare. Att vara två underlättar också vid frågor och individuella konsultationer. Vidare gör en fungerande struktur, bra lokaler, 9

13 förberedd fika samt att ungdomarna och personalen är väl informerade att insatsen i större mån flyter på och uppskattas. Vissa av deltagarna kan ibland vara tveksamma till de råd vi ger eller till att vi pratar om symtom och migration. Vi kan få frågor såsom: Hur kan råd om kost och motion hjälpa när man har varit med om svåra traumatiska upplevelser? Varför pratar ni om symtom när det kan väcka svåra tankar och minnen? Vi möter också allt fler ungdomar som är i en pågående kris på grund av den nya lagstiftningen, åldersuppskrivning och utvisningsbeslut. När dessa situationer uppstår upplever vi det som mycket viktigt med validering av känslor och upplevelser. Framöver kommer det även att vara viktigt med fortsatt reflektion och vidareutveckling av upplägget utifrån dessa nya omständigheter. Vidare ser vi ett behov av att utarbeta en liknande insats för yngre barn i 9-14 års ålder. Än så länge har vi dock inte mött så många barn i den åldern då många av dem är familjehemsplacerade. En annan reflektion från insatser genomförda på HVB-hem är att det är av största vikt att personal närvarar vid de olika tillfällena. Ifall personal själva deltar tycks det som att fler ungdomar också är villiga att delta. Det underlättar också fortsatt inlärning efter kursens slut då personal kan påminna om och hjälpa till med övningar och råd. Vidare tror vi att insatsens innehåll kan bidra till kompetensutveckling hos personal, något vi även fått mer specifika förfrågningar om. Slutligen är det viktigt att personal medverkar ifall det uppstår konflikter mellan deltagare, något som hänt vid ett par tillfällen. Det är då en stor fördel ifall personal med relation till ungdomarna kan ingripa snarare än att gruppledarna skall göra det. Värt att nämna i förhållande till personalmedverkan är att TKT i nuläget erbjuder utbildning för boendepersonal cirka en gång om året. Hittills har fler än 500 personer deltagit på denna. Denna sker dock inte i anslutning till någon insats som riktar sig till barnen och ungdomarna. Vi har genomfört många av insatserna med flera tolkar på plats samtidigt. Detta har varit nödvändigt för att nå så många som möjligt men är inte ett optimalt upplägg. För att det ändå skall fungera är det viktigt att förbereda tolkarna genom att redan vid bokning informera om hur situationen kommer att se ut. Det är också en fördel ifall tolkarna kan bokas en stund innan start så att de får en möjlighet att gå igenom delar av materialet. Vidare är det generellt sett en fördel att använda tolkar som tolkat materialet tidigare eller som arbetat mycket på BUP och/eller TKT sedan tidigare. 10

14 Vi upplever att det finns fördelar med att insatsen erbjuds av TKT som specialistteam. Framförallt handlar detta om kunskap då det på TKT finns lång erfarenhet av att arbeta med komplext traumatiserade barn, ungdomar och vuxna. En annan fördel är att TKT redan nu har ett uppdrag som omfattar hela Skåne och ett mobilt team passar väl in i detta. Med detta sagt upplever vi också att insatsen skulle kunna beskrivas som förebyggande och därför passa organisatoriskt väl in i Första linjens uppdrag. 5.2 RESULTAT Vi når framförallt unga ensamkommande pojkar som bor på HVB-hem och generellt hälften så många kvinnor och flickor som vi rimligtvis borde göra. Enligt migrationsverket är 30 % av dem som söker asyl i Sverige kvinnor. Av dem som vi träffat är dock endast 13 % kvinnor. På asylboenden har vi märkt att majoriteten av de som deltar är män trots att många kvinnor och flickor bor där. För att kunna nå fler kvinnor och flickor på asylboenden tror vi att vi behöver erbjuda psykoedukation separat för kvinnor och män. På de HVB-hem vi har besökt är de allra flesta boende ensamkommande pojkar och där ligger vår deltagarstatistik mer i linje med hur många ensamkommande flickor som faktiskt bor på HVB-hem. Fler ensamkommande flickor bor i familjehem så för att nå fler flickor som kommer ensamma behöver vi i större utsträckning erbjuda insatser till familjehemsplacerade barn. Vidare har vi inte heller lyckats nå barn och ungdomar som bor hos släktingar, så kallade nätverksboenden, eller som bor med den egna familjen i egen bostad. Det tycks troligt att dessa två typer av boendeformer kommer bli vanligare framöver då fler personer invandrar på anknytning till personer som sökt asyl under Ett alternativ i sammanhanget skulle då kunna vara att erbjuda insatsen genom skola och elevhälsa. På så vis skulle vi troligtvis kunna nå alla, eller åtminstone de flesta, nyanlända barn och ungdomar oavsett kön och bostadsform. Det skulle dock kräva ett väl utvecklat samarbete med elevhälsan inom olika kommuner i Skåne och skulle innebära att vi träffade färre vuxna och föräldrar. Deltagarnas utvärdering av insatsen ligger i linje med våra initiala förväntningar och vi tycker att det är klart godkända resultat med tanke på hur begränsad insatsens omfattning är. Att det finns signifikanta skillnader gällande skattning av olika teman samt mellan skattning av symtomminskning och coping upplever vi också vara rimligt utifrån vad som kan förväntas. Det tycks troligt att vissa teman, såsom att lära sig mer om att ta hand om sin kropp, upplevs mer konkret och lättförståeligt och därför skattas högre. Möjligen är också hantering av tankar och känslor svårare att lära sig och bemästra i jämförelse med sömn och kroppsliga besvär. Att insatsen i större utsträckning skulle kunna upplevas bidra till bättre förmåga att hantera 11

15 olika bekymmer, snarare än faktiskt symtomminskning, tycks också rimligt och vi tycker detta ökar skattningarnas trovärdighet. Vårt sätt att utvärdera innebär dock att vi inte kan uttala oss om insatsens effekt utan endast om deltagarnas upplevelse av förbättring och upplevelse av att ha lärt sig mer om att hantera olika bekymmer. Ett annat problem är att det hittills endast är de deltagare som är med vid tredje tillfället och som deltagit minst två gånger som utvärderar insatsen. Vi får därmed inte allas synpunkter och framför allt inte synpunkterna från de som valt att avbryta insatsen. Det vore en stor fördel ifall även dessa personers åsikter skulle kunna inkluderas i framtida fortsatt utvärdering. Vidare behöver utvärdering av insats riktat till vuxna och föräldrar också genomföras. På längre sikt behöver utvärderingens form utvecklas med målet att kunna uttala sig om insatsen effekt på t.ex. traumasymtom och upplevd stress. Feedback från boenden är generellt positiv och pekar på flera områden med möjlighet till utveckling. Ett speciellt intressant sådant är att göra personalen mer delaktig i insatsen, t.ex. genom ett utbildningstillfälle som är specifikt riktat till personal i kombination med ett gemensamt arbetsmaterial. Båda dessa förslag ser vi som lovande och positiva och de ligger helt i linje med våra egna reflektioner kring hur viktigt det är att personal deltar. Att erbjuda insatser på kvällar och helger ser vi som ett svårare önskemål att uppfylla. Vi tror inte att detta skulle leda till ett ökat deltagande då det finns andra aktiviteter på kvällar och helger som troligtvis lockar mer. Det verkar också sannolikt att det skulle vara svårare för deltagarna att lyssna och tillskansa sig ytterligare kunskap efter en hel dag i skola. 5.3 REKOMMENDATIONER Genomföra insatser riktade till barn och ungdomar boende i familjehem och nätverksboenden för att nå denna målgrupp. Utveckla och testa samarbete med elevhälsa för att nå fler barn och ungdomar. Börja med en enskild kommun som pilot. Utveckla ett upplägg för barn i 9-14 års ålder. Fortsätta med insatser på asylboenden för att nå föräldrar. Ha separata tillfällen för män och kvinnor. Fortsätta med insatser på HVB-hem. Fortsätta utveckla insatsen riktade till ungdomar utifrån kontinuerlig reflektion och feedback. Vid insats på HVB-hem, erbjuda personal halvdagsutbildning parallellt. 12

16 Fortsätta med aktuell utvärdering för större underlag. Utarbeta alternativ utvärderingsform på längre sikt. 13

17 6 Litteraturförteckning Berliner, P., & Mikkelsen, E. N. (2006). Psycho-Education with Asylum Seekers and Survivors of Torture. International Journal for the Advancement of Counselling, 28(3). Lukens, E. P., & McFarlane, W. R. (2004). Psychoeducation as evidence practice: Considerations for Practice, Research and Policy. Brief Treatment and Crisis Intervention, 4(3). Migrationsverket. (2016). Inkomna ansökningar om asyl, Stockholm: Migrationsverket. National Child Traumatic Stress Network and National Center for PTSD. (2006). Psychological First Aid: Field Operations Guide 2nd Edition. National Child Traumatic Stress Network and National Center for PTSD. Hämtat från Sveriges Kommuner och Landsting. (2016). Positiv hälsoutveckling för asylsökande och nyanlända. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. 14

18 Bilaga 1 Psykoedukation för ungdomar (i första hand på boenden för ensamkommande barn) Träff 1 (150 min) Migrationslinjen, vardag- förtryck- flykt- asyl- exil. Kort information om traumasymtom och normalisering av dessa. Information om naturlig återhämtning. Stort fokus på hälsoinformation vad en kan göra för att må bättre: Kroppen/aktivering Tankar Känslor Sömn/avslappning Övning: Progressiv avslappning Information om vård och psykiatri i Skåne. Information om var man kan vända sig ifall man behöver mer eller vidare hjälp. Träff 2 (90 min) Repetera vad som gicks igenom vid föregående tillfälle. Utvärdera tips och övningar. Skapa diskussion. Eventuell fördjupning av tema utifrån önskemål. Kopplat till övningar fördjupning av coping vid starkt känslopåslag (t.ex. ångest). Möjliga nya övningar: Andningsövningar Tid för kortare individuell konsultation (cirka 30 min) Träff 3 (90 min) Repetera information från de föregående tillfällena. Utvärdera tips och övningar. Skapa diskussion. Eventuell fördjupning av tema utifrån önskemål. Kopplat till övningar fördjupning av coping vid återupplevande/flashback. Möjliga nya övningar: Djupandning Tapping Tid för kortare individuell konsultation (cirka 30 min) Utvärdering 15

19 Psykoedukation för vuxna och föräldrar (i första hand på asylboenden) Träff 1 (150 min) för ungdomar och vuxna Migrationslinjen, vardag- förtryck- flykt- asyl- exil. Kort information om traumasymtom och normalisering av dessa. Information om naturlig återhämtning. Stort fokus på hälsoinformation vad man en göra för att må bättre: Kroppen/aktivering Tankar Känslor Sömn/avslappning Övning: Progressiv avslappning Information om vård och psykiatri i Skåne. Information om var en kan vända sig ifall man behöver mer eller vidare hjälp. Dela ut broschyrer som innehåller samma information som gåtts igenom vid detta tillfälle. Träff 2 (150 min): Ditt barn har också flytt endast för föräldrar Repetera vad som gicks igenom vid föregående tillfälle. Fokus på att familjen är den primära miljön för barnet. Fokus på hur barn kan reagera vid trauma i olika åldrar och den roll föräldrar/andra vuxna har för återhämtningsprocessen. Konkreta råd vad gäller: Kroppen/aktivering Tankar Känslor Sömn/avslappning Övningar: Progressiv avslappning för barn Information om vård och psykiatri i Skåne. Information om var man kan vända sig ifall en behöver mer eller vidare hjälp. Träff 3 (90 min): för ungdomar och vuxna Repetera information från de föregående tillfällena. Utvärdera tips och övningar. Skapa diskussion. Eventuell fördjupning av tema utifrån önskemål. Tid för kortare individuell konsultation (cirka 30 min) Utvärdering 16

20 Bilaga 2 Utvärdering av psykoedukation Kvinna Man Annat Kön: År Månader Tid i Sverige: År Månader Tid på flykt: Asylsökande Uppehållstillstånd Asylstatus: Hur många gånger har du deltagit på kursen? Jag upplever att jag på kursen lärt mig 1. Hur jag kan hantera svårigheter med sömn 1. Inte alls 2. Lite 3. En del 4. Mycket 5. Väldigt mycket 2. Hur jag kan hantera smärtsamma minnen och återupplevanden 1. Inte alls 2. Lite 3. En del 4. Mycket 5. Väldigt mycket 3. Hur jag kan hantera påträngande och jobbiga tankar 1. Inte alls 2. Lite 3. En del 4. Mycket 5. Väldigt mycket 17

21 4. Hur jag kan hantera svåra och jobbiga känslor 1. Inte alls 2. Lite 3. En del 4. Mycket 5. Väldigt mycket 5. Hur jag kan ta hand om min kropp 1. Inte alls 2. Lite 3. En del 4. Mycket 5. Väldigt mycket Sedan jag började kursen upplever jag att 6. Mina symptom/besvär har minskat 1. Inte alls 2. Lite 3. En del 4. Mycket 5. Väldigt mycket X. Inte haft symptom/besvär 7. Jag kan hantera min livssituation bättre 1. Inte alls 2. Lite 3. En del 4. Mycket 5. Väldigt mycket X. Inte haft svårigheter att hantera min livssituation Skulle du rekommendera kursen till någon du känner? Ja Nej Kommentarer och förslag till förändring av kursen 18

22 Bilaga 3 Frågor till boenden Upplever ni att insatsen varit boendet och personalen till hjälp? Utveckla gärna Upplever ni att insatsen varit ungdomarna till hjälp? Utveckla gärna Förslag på förändringar och förbättringar? Skulle ni rekommendera insatsen till andra boenden? Om ni önskar skicka in feedback anonymt går det bra att göra detta via post till: Att: Johan Andersson & Julia Jabbour Teamet för krigs- och tortyrskadade, BUP Medeon Per Albin Hanssons väg Malmö 19