Strategiska programmet för skogsbranschen. Finlands nationella politik för offentlig upphandling av träbaserade produkter 17.6.

Transkript

1

2 Strategiska programmet för skogsbranschen Finlands nationella politik för offentlig upphandling av träbaserade produkter

3 Statsrådet fattade den 8 april 2009 ett principbeslut för att sporra alla offentliga aktörer statens central- och regionalförvaltning och kommunsektorn till hållbar upphandling. Produkternas miljökonsekvenser håller på att bli viktiga valkriterier inom offentlig upphandling, genom den offentliga upphandlingen kan man på ett konkret sätt främja miljöskydd och hållbar utveckling samt dämpa klimatförändringen. Genom offentlig upphandling är det möjligt att främja användningen av trävaror som baserar sig på förnybara naturresurser. I fråga om produktionen av träråvara har Finland som mål att sporra olika aktörer till en hållbar skötsel och användning av skogarna, säkerställa lagligheten i användningen av skogarna och att främja användningen av på så sätt producerat trä och förädlade träprodukter. Målet är att så småningom förskjuta tyngdpunkten i miljöaspekterna vid upphandling av träprodukter från råvaruproduktion till granskning av produktens hela livscykel. I syfte att uppnå dessa mål inrättade arbets- och näringsministeriet en styrgrupp för att bereda ett förslag till nationell politik för offentlig upphandling av träbaserade produkter samt riktlinjer för tillämpningen av politiken. Till styrgruppen hörde representanter för centrala intressentgrupper och styrgruppens sammansättning var följande: Ordförande Sekreterare Medlemmar Konsultative tjänstemannen Reima Sutinen arbets- och näringsministeriet Miljöchef Outi Marin Metsäliitto Osuuskunta Budgetsekreterare Hannu Koivurinta finansministeriet Överinspektör Taina Nikula miljöministeriet Konsultative tjänstemannen Taina Veltheim jord- och skogsbruksministeriet Expert Isa-Maria Bergman Motiva Oy Byggherreingenjör Hannu Huhtala Finlands Kommunförbund Upphandlingsjurist Jukka Koivusalo Esbo stad Konkurrensutsättningskonsult Janne Liljavuori Hansel Ab Chef Aila Janatuinen Skogsindustrin rf Chef för Green Office Helka Julkunen WWF Finland Skogsexpert Lea Jylhä Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK r.f. Expert Jukka Lehtonen Finlands Näringsliv EK

4 1 Inledning Den offentliga upphandlingens värde uppgår i Finland till cirka 23 miljarder euro om året. På grund av den stora volymen kan man genom offentlig upphandling påverka människors och miljöns välbefinnande. Genom att göra hållbara val kan den offentliga upphandlingen direkt påverka upphandlingens miljökonsekvenser, föregå med gott exempel mot den privata sektorn, skapa efterfrågan på miljövänliga alternativ samt öppna marknader för innovationer. Hållbar upphandling kan utöver förbättrat miljötillstånd medföra ekonomiska besparingar. Statsrådet fattade den 8 april 2009 ett principbeslut om främjande av hållbara val inom offentlig upphandling. Enligt principbeslutet är produkters och tjänsters miljökonsekvenser viktiga kriterier som påverkar de val som görs inom offentlig upphandling. Även Europeiska rådets strategi för hållbar utveckling och Finlands nationella program för hållbar konsumtion och produktion förutsätter hållbara val inom den offentliga upphandlingen. Statsrådet förutsätter att den statliga centralförvaltningen beaktar miljöaspekten i 70 procent av sin upphandling år 2010 och i all sin upphandling år I fråga om upphandlingen i kommunerna och den statliga lokalförvaltningen rekommenderar statsrådet att miljöaspekten beaktas i minst 25 procent av upphandlingen år 2010 och i minst 50 procent år Statsrådet förutsätter att offentliga upphandlare vidtar åtgärder särskilt när det gäller beslut om upphandling inom sex viktiga grupper energi, byggande och boende, måltidsservice, rörlighet, energiförbrukande apparater samt tjänster. Vid offentlig upphandling används träbaserade produkter i stor utsträckning. Trä används i olika former i byggnadsverksamheten och för möbler och inredning. De of- fentliga upphandlarna köper papper för såväl kontorsbruk som för olika trycksaker och förpackningsprodukter. Mjukpappersprodukter används i olika hygienprodukter. Trä anses vara ett naturligt materialval för finländare och användningen av trä har långa traditioner i Finland. När trä produceras på ett hållbart sätt är det till sina egenskaper en råvara som motsvarar moderna miljö- och klimatkrav. Dessa rekommendationer syftar till att styra den offentliga upphandlingen av trävaror så att trävarornas positiva effekter med tanke på miljön och hållbarheten ska framhävas i de val som görs och de åtgärder som vidtas i praktiken. Trä som producerats på ett hållbart sätt är en förnybar råvara och träet används effektivt för produkter av olika förädlingsgrad. Träbaserade produkter kan återanvändas och återvinnas. När träbaserade produkter nått slutet av sin livscykel kan de förstöras genom kompostering eller förbränning till energi. I fråga om produktionen av träråvara har finska staten som mål att säkerställa lagligheten i användningen av skogarna, att sporra olika aktörer till en hållbar skötsel och användning av skogarna och att därigenom främja användningen av trä och förädlade träprodukter. Finland är ett betydande exportland när det gäller träbaserade produkter och en föregångare i främjandet av hållbart skogsbruk och därigenom hållbar produktion av träråvara.

5 I Finlands nationella skogsprogram 2015, som statsrådet godkände den 27 mars 2008 genom principbeslut, betonas att produkternas hela livscykel och träets fördelar i fråga om hållbar utveckling ska beaktas i anvisningarna om offentlig upphandling. I Finland ingår i det strategiska programmet för skogsbranschen flera åtgärder som hänför sig till offentlig upphandling av träbaserade produkter. Finanspolitiska ministerutskottet drog den 29 september 2009 upp följande riktlinje för en av de långsiktiga åtgärderna för utveckling av skogssektorns konkurrenskraft i det strategiska programmet för skogsbranschen: Politiken för offentlig upphandling och byggbestämmelserna preciseras så att produkter av förnybara naturresurser prioriteras på miljö- och klimatgrunder. Andra åtgärder inom ramen för det strategiska programmet för skogsbranschen som är nära anknutna till offentlig upphandling är att främja användningen av trä och träbyggandet samt en internationell och oberoende utredning om fördelarna med träråvara. Det strategiska programmet för skogsbranschen betonar träets betydelse i offentlig byggnadsverksamhet. Genom dessa rekommendationer främjas uppnåendet av de mål som hänför sig till EU:s strategi för hållbar utveckling och politik för offentlig upphandling. Rekommendationerna har utarbetats så att de är förenliga med EU:s direktiv om of- fentlig upphandling. I många EU-länder finns det styrmedel för att främja upphandling av träbaserade produkter som producerats på ett lagligt och hållbart sätt. Sådana länder är till exempel Nederländerna, Belgien, Storbritannien, Frankrike, Sverige, Tyskland och Danmark. EU har inte någon enhetlig politik för offentlig upphandling av träbaserade produkter. De utmaningar som beror på att länderna har olika förhållningssätt och behovet av samordning har dock blivit uppenbara i samma takt som allt fler länder har utarbetat egna styrmedel. I EU:s skogshandlingsplan förutsätts att medlemsstaterna under ledning av kommissionen för en diskussion om rekommendationer för hur direktivet om offentlig upphandling ska tillämpas på trävaror. Under den permanenta skogskommittén inrättades år 2009 en arbetsgrupp som bland annat har till uppgift att utbyta information och erfarenheter om styrmedel för offentlig upphandling av trävaror mellan medlemsstaterna, kommissionen och intressentgrupperna samt att ge råd i hur man uppnår bättre samstämmighet mellan olika förhållningssätt, hurdana kriterier man kan ställa för offentlig upphandling av trävaror och hur dessa kan verifieras. Avsikten är att arbetsgruppens arbete slutförs före utgången av EU har också utvecklat anvisningar av rekommendationskaraktär (GPP Training Toolkit) om att miljöaspekten ska beaktas vid upphandling i fråga om 10 produktgrupper. Anvisningarna ska inom en nära framtid kompletteras för 10 nya produktgruppers del. För närvarande finns anvisningar om träbaserade produkter i fråga om pappersprodukter, möbler och byggnader.

6 2 Politikens mål Det allmänna målet med dessa rekommendationer är att stödja Finlands politik för hållbar utveckling samt den finländska miljöpolitikens mål. Den offentliga sektorn föregår med gott exempel genom att anskaffa träbaserade produkter på ett lagligt, hållbart och praktiskt sätt, så att man i upphandlingen av träbaserade produkter förutom hållbar produktion av träråvaran också granskar produktens hela livscykel med tanke på miljön och ekonomin. Finland har som mål att stödja harmoniseringen av anvisningarna för offentlig upphandling av träbaserade produkter inom EU och att främja införandet av livscykelaspekten i den offentliga upphandlingen inom EU. I dessa rekommendationer har som utgångspunkt valts utnyttjande av befintliga medel och befintlig praxis som har konstaterats fungera väl. För att upphandlingsförfarandet ska vara jämlikt är det viktigt att hållbarhetskraven har uppställts så att de säkerställer ett tillräckligt mångsidigt utbud och därigenom också äkta konkurrens. Dessa rekommendationer syftar till att 1. stödja offentliga upphandlare i att välja det hållbaraste alternativet av trävarorna. 2. sporra till upphandling där miljöaspekterna har beaktats redan när anskaffningen planeras. 3. på ett aktivt sätt medverka i arbetet med kriterier för hållbar upphandling av träbaserade produkter inom EU, så att det är enkelt för upphandlare att börja tillämpa kriterierna. 4. stödja och sporra även innovationsverksamhet inom ramen för offentlig upphandling. 5. hjälpa upphandlare med att tillämpa miljökriterierna på ett ickediskriminerande sätt som främjar sund konkurrens. För träråvara och produkter som tillverkats av träråvara har det redan länge funnits kriterier som hänför sig till miljökonsekvenserna. När det gäller andra råvaror börjar man först nu ställa motsvarande krav. Därför är det naturligt att börja med träbaserade produkter, när rekommendationerna om hållbar offentlig upphandling preciseras ur råvaruperspektivet. Principerna i dessa rekommendationer kan användas som utgångspunkt för andra sådana rekommendationer om hållbar upphandling av råvara där man granskar produktens livscykel och råvarans ursprungskedja.

7 3 Rekommendationer om hållbar offentlig upphandling av träbaserade produkter Dessa rekommendationer gäller produkter som tillverkats av trä eller där en råvara är trä. Sådana produkter är bland annat byggnadsmaterial och möbler som tillverkats av trä eller produkter som innehåller träfiber, såsom kontors-, tryck- och mjukpapper samt förpackningar och engångsprodukter. Även produkter tillverkade av återvinningsfiber och återvunnet trä är träbaserade produkter. I fråga om dessa produkter gäller rekommendationerna endast för returfiber och ny träråvara. Dessa rekommendationer gäller inte träbaserad energi. 3.1 Referensram för rekommendationerna Den centrala referensramen för rekommendationerna utgörs av den nationella lagstiftningen om offentlig upphandling som baserar sig på EU-direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG. Dessutom ingår i referensramen den lagstiftning som gäller produktion, upphandling och tillverkning av träråvara samt internationella överenskommelser. Lagstiftningen om offentlig upphandling samt de centrala principerna för offentlig upphandling icke-diskriminering, öppenhet, likabehandling och proportionalitet bestämmer utgångsnivån för kriterierna vid offentlig upphandling. Upphandlingslagstiftningen möjliggör beaktande av miljöaspekter i de olika faserna av upphandlingsförfarandet. Anbudsförfrågan ska planeras omsorgsfullt, ef- tersom den mycket långt bestämmer upphandlingens resultat. Den upphandlande enheten har rätt att definiera objektet för upphandlingen, bara detta görs på ett objektivt sätt och enligt de centrala principerna för offentlig upphandling. Viktigt i specificeringen av objektet för upphandlingen är att detta inte får göras på ett diskriminerande sätt och mot principen om likabehandling. Den upphandlande enheten har möjlighet att tillämpa miljökriterier på det sätt som fastställs i upphandlingslagstiftningen när tekniska specifikationer utarbetas som behörighetsvillkor som ställs på anbudsgivarna, som jämförelsegrunder för anbuden samt i avtalsvillkoren. De miljökriterier som används i tekniska specifikationer vid upphandlingsförfarandet och som jämförelsegrunder mellan anbuden måste alltid hänföra sig till objektet för upphandlingen och kriterierna ska vara verifierbara. De behörighetsvillkor som ställs på anbudsgivarna måste hänföra sig till leverantörernas förmåga att klara av upphandlingen och avtalsvillkoren måste hänföra sig till genomförandet av upphandlingsavtalet. Samtliga miljökriterier som används vid upphandling måste också vara förenliga med de centrala principer som styr upphandlingen.

8 Av principen om icke-diskriminering följer till exempel att de krav som ställs på upphandlingen inte får vara sådana att de förhindrar tillträde till marknaden. De krav som ställs på anskaffningen får inte heller på ett ogrundat sätt favorisera vissa aktörer eller regioner. Det är också diskriminerande att kräva att ett visst miljömärke används, men användningen av miljömärken kan anses vara ett tecken på att de uppställda miljökraven uppfylls, om kraven ingår i kriterierna för miljömärket. Miljömärken är nyttiga källor, när man överväger miljökrav vid offentlig upphandling, och det är bra att upphandlaren bekantar sig med märkena. Dessutom gäller proportionalitetsprincipen för alla miljökrav. Proportionalitetsprincipen förutsätter att de krav som ställs på upphandlingsförfarandet står i rätt proportion till det mål som eftersträvas. När objektet för upphandlingen beskrivs genom hänvisning till vissa standarder, ska man när standarderna väljs så långt möjligt fästa uppmärksamhet utöver andra aspekter också på konkurrenseffekter. I första hand ska man hänvisa till så allmänt erkända standarder som möjligt, i vars beredning olika intressenter har fått delta i stor utsträckning och vars tonvikt inte i oskälig mån främjar enskilda aktörer. Det är till fördel för upphandlaren att det kommer in så många anbud som möjligt. Upphandlaren bör därför ha som mål att det av sådana anbudsgivare som på något annat alternativt sätt visar att kraven uppfylls inte förutsätts utredningar som kräver oskäliga kostnader eller resurser, mer än vad som är nödvändigt för att säkerställa att miljökriterierna uppfylls. 3.2 Livscykelanalys som målsättning Dessa rekommendationer syftar till att beakta anskaffningarnas miljökonsekvenser under hela livscykeln. Därför granskas i dessa rekommendationer verifiering av råvaras hållbarhet i träbaserade produkter, de miljökonsekvenser som är direkt anknutna till produkten i produktionsoch användningsfasen samt miljökonsekvenser som medförs av slutförvaring. Livscykelanalysen ger också möjlighet att främja innovativa produkter och lösningar, vilket är ett av Finlands och EU:s mål för offentlig upphandling. Livscykelanalysen syftar till att uppnå en så täckande uppfattning som möjligt om produktens eller tjänstens miljökonsekvenser samt hjälper med att göra ett sådant val som i sin helhet är mest hållbart med tanke på miljön. EU främjar en hållbarhetsanalys som baserar sig på produktens livscykel i olika processer. I EU:s rekommendationer för grön offentlig upphandling analyseras tio produktgruppers hållbarhet enligt livscykelmodellen. Av dessa produktgrupper gäller tre (rekommendationerna för kontors- och tryckpapper, möbler samt byggnadsverksamhet) även träbaserade produkter. Även EU-kommissionens mandat (M/350) för Europeiska standardiseringskommittén CEN om uppställande av hållbarhetskriterier för byggnadsverksamhet baserar sig på en livscykelanalys av byggnaden.

9 Vid hållbar offentlig upphandling ska analysen av kostnaderna för anskaffningen utvidgas att gälla livscykelkostnaderna alltid när det är möjligt och en beräkning av livscykelkostnaderna kan göras (t.ex. när anbudsgivarna har de uppgifter som behövs för beräkningen). Detta gör det möjligt att köpa en sådan produkt eller lösning vars anskaffningspris kan vara högre än priset för ett konkurrerande alternativ, men vars kostnader under livscykeln är lägre som helhet. Detta möjliggör genomförandet av den uppgift som den offentliga upphandlingen fått, att främja att konsumenterna får tillgång till nya innovativa produkter och lösningar. Ur hållbarhetsperspektivet representerar produkters och lösningars låga livscykelkostnader också en lösning som är hållbar med tanke på miljön. Livscykelanalys för träbaserade produkter 3.3 Miljö- och laglighetsaspekter som hänför sig till träråvara Viktigt med tanke på råvarans hållbarhet i träbaserade produkter är träråvarans laglighet samt hållbar produktion av råvaran. Finland och EU har som mål att förhindra att olagligt avverkat trä kommer in på marknaden samt att främja hållbart skogsbruk och skydd av skogar globalt sett. Olaglig avverkning och virkeshandel har flera ekologiskt, socialt och ekonomiskt sett negativa konsekvenser. Den olagliga avverkningen ökar för sin del avskogningen i världen och medför att skogarnas tillstånd försämras. Olaglig avverkning och virkeshan-

10 del har också samband med annan lagstridig verksamhet, som till exempel korruption. Dessutom försämrar olaglig avverkning och virkeshandel verksamhetsförutsättningarna för lagliga verksamhetsutövare inom skogssektorn. Finland och EU har som mål att skapa konkurrenskraftiga verksamhetsförutsättningar för alla verksamhetsutövare inom sek- torn, och därför är det nödvändigt att bekämpa olaglig avverkning och virkeshandel. Grunderna för hållbar skötsel och användning av skogar antogs vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro år Det europeiska samarbetet för utveckling av principer för hållbar skötsel och användning av skogar inleddes som ett led i förberedelserna för den skogsministerkonferens som hölls i Helsingfors år Utvecklingsprocessen fortsätter ännu inom ramen för förberedelserna för och uppföljningen av ministerkonferenserna för Europas skogar. I detta arbete medverkar olika intressentgrupper i stor utsträckning. I definieringen och utvärderingen av hållbar skötsel och användning av skogar beaktas ekologiska, sociala, ekonomiska och kulturrelaterade aspekter. Finland har skrivit under resolutionerna i Ministerkonferenserna för Europas skogar och därför tillämpas de principer för hållbar skötsel och användning av skogar som skogsministerkonferenserna antagit även i dessa rekommendationer. I all upphandling av träbaserade produkter har träråvarans laglighet bekräftats och en hållbar produktion av träråvaran verifierats Lagligt anskaffad träråvara Enligt EU:s FLEGT-lagstiftning bestäms lagligheten utgående från lagstiftningen om skogsvård, avverkning och virkeshandel i det land där avverkningen skett. Krav för att träråvaran ska vara lagigt anskaffad är att råvaran är anskaffad av en juridisk person med laglig rätt att avverka i det aktuella området och avverkningen och skogsvården har genomförts i enlighet med den lokala skogs- och miljölagstiftningen. Virket måste också uppfylla EU:s krav för handel av arter av vilda djur och växter, vilka krav baserar sig på den internationella CITES-konventionen (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora). EU antog år 2003 en handlingsplan för att bekämpa olaglig avverkning och virkeshandel. Handlingsplanen heter FLEGT (Forest Law Enforcement, Governance and Trade). Som en del av handlingsprogrammet antog kommissionen år 2005 en förordning, vars avsikt är att förhindra att olagligt virke släpps ut på EU-marknaden. Med stöd av förordningen utvecklar EU åtgärder för verifiering av lagligt virke. Verifiering av lagligt avverkad träråvara Dessa rekommendationer baserar sig på de metoder för att säkerställa virkets laglighet som ingår i handlingsplanen FLEGT.

11 Virkets laglighet kan verifieras på följande sätt produkten har FLEGT-tillstånd produkten har CITES-tillstånd genom system för skogscertifiering, exempelvis de i Finland vanligaste systemen PEFC och FSC genom något annat tillförlitligt sätt att verifiera virkets laglighet producenten har ett due diligence (tillbörlig aktsamhet) system FLEGT-tillståndet baserar sig på en förordning som kommissionen antog år Om virket har sitt ursprung i ett land som har skrivit under ett frivilligt partnerskapsavtal med EU, är FLEGT-tillståndet ett bevis på virkets lagliga ursprung. I partnerskapsavtalet fastställs ett tillståndssystem som baserar sig på lagstiftningen i det producerande landet. Genom systemet kan den som utövar verksamhet på marknaden bevisa att det virke som verksamhetsutövaren importerar till EU är lagligt anskaffat. Tillståndssystemet får inte försvåra laglig handel. CITES-tillståndet baserar sig på CITES-konventionen. Syftet med CITES-konventionen är att skydda vilda växter och djur genom kontroll av handeln med dem. Till konventionen har fogats arter som konstaterats vara utrotningshotade eller som riskerar att bli utrotningshotade till följd av den internationella handeln med dem. Handeln övervakas i huvudsak genom olika grader av import- och exportbegränsningar beroende på hur utrotningshotad arten är och hur mycket användning beståndet tål. I praktiken sker kontrollen av handeln med hjälp av skriftliga tillstånd som miljömyndigheterna i länderna har beviljat och som visas upp i tullen. Av den som utövar verksamhet på marknaden krävs ett system med hjälp av vilket verksamhetsutövaren kan minimera risken för upphandling av olagligt virke. Due diligence-systemet kan vara verksamhetsutövarens eget, eller så kan verksamhetsutövaren använda en erkänd övervakningsorganisations due diligence-system. EU förbereder en tilläggsåtgärdsförordning för handlingsprogrammet FLEGT, med hjälp av vilken man kan bekräfta laglig-g heten av allt virke som marknadsförs inom EU-området på ett sätt som motsvarar due diligence-systemet. I tilläggsåtgärdsförordningen fastställs kraven för due diligence-systemet Hållbart producerad träråvara Hållbart producerad träråvara har producerats så att skogsvården och avverkningen förutom de lagstadgade kraven även uppfyller kraven på hållbar skötsel och användning av skogar. Skogarna, användningen av skogarna och de förvaltningsmässiga ramarna varierar från land till land, och därför ska lokala förhållanden beaktas i tillämpningen och utvärderingen av kraven på hållbarhet. De principer som presenteras nedan baserar sig på internationella processer för hållbar skötsel och användning av skogar, såsom FN:s skogsforum (UNFF) och eu-

12 ropeiska skogsministerkonferenser (Forest Europe/MCPFE). När kriterierna valdes togs hänsyn till att de är väsentliga med tanke på hållbart skogsbruk är begripliga med tanke på både virkesproducenterna och dem som ansvarar för offentlig upphandling är verifierbara (bevisning) möjliggör konkurrens Kraven på ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart skogsbruk uppfylls, när följande principer iakttas vid skötseln och användningen av skogarna: skogstillgångarna och skogarnas hälsa och livskraft upprätthålls skogarnas avkastningsförmåga upprätthålls skogarnas mångfald och ekosystemtjänster tryggas marken och vattentillgångarna skyddas och erosionen bekämpas skogarnas mångbruk och kulturvärden tryggas arbetarskyddet och arbetshälsan säkerställs rättigheterna till markanvändning och markägande respekteras lokala samhällens och urbefolkningens lagligt erkända skogsrelaterade rättigheter respekteras Verifiering av hållbart producerad träråvara Verksamhetsutövarna har flera alternativa sätt att verifiera att kraven på hållbart skogsbruk uppfylls. Uppfyllandet av kraven på hållbarhet kan bevisas på många alternativa sätt genom system för skogscertifiering, exempelvis de i Finland vanligaste systemen PEFC och FSC genom ledningssystem (kvalitets- och miljösystem såsom systemen EMAS, ISO 9001 och 14001), om de innehåller en handlingsmodell för genomförande av hållbart skogsbruk genom miljömärkning, där det i kraven också ingår hållbarhetskrav för träråvara, såsom de i Finland vanligaste märkena, det nordiska miljömärket (Svanen), EU-blomman och Blaue Engel genom någon annan av varuleverantören lämnad tillförlitlig utredning om hållbart ursprung i enlighet med principerna i denna rekommendation eller om att produkten uppfyller kriterierna för miljömärke En frivillig skogscertifiering som bekräftats av tredje part är ett bra sätt att verifiera hållbart producerad träråvara även i slutprodukten. Certifieringen är emellertid ett bevis på ursprung och anger inte alla miljökonsekvenser under hela livscykeln när det gäller slutprodukten. Godtagbara skogscertifieringssystem är system som uppfyller kraven på standardisering och i fråga om vilka skogsvården enligt systemet verifieras av

13 sådana certifieringsföretag som ackrediterats enligt praxis som EU godkänt och som är oberoende i förhållande till systemet, skogsägaren och den som ansvarar för skogsvården. Skogscertifieringssystemets standard för skogsbruk ska också uppfylla de krav på hållbart skogsbruk som finns i dessa rekommendationer. I skogscertifieringssystem ska också ingå en mekanism för bekräftande av träets ursprungskedja. Hållbart producerad träråvara kan också verifieras om den som producerar den träbaserade produkten och den som producerar träråvaran har tillgång till ett trovärdigt miljösystem som täcker genomförande av hållbart skogsbruk och därmed sammanhängande kontroll. Genomförandet av ledningssystem ska verifieras av ett utomstående och oberoende certifieringsföretag som ackrediterats enligt praxis som EU godkänt. Sådana kan vara miljö- och kvalitetssystem i enlighet med standarderna EMAS, ISO och 9001, om de innehåller en handlingsmodell för genomförande av hållbart skogsbruk. I fråga om träbaserade produkter förutsätter standardiserade miljömärken förutom en tillverkningsprocess som beaktar miljökonsekvenserna också att träråvaran producerats på ett hållbart sätt. Således kan man också med hjälp av ett miljömärke som beviljats produkten verifiera att råvaran producerats på ett hållbart sätt, när kraven för miljömärket täcker principerna i denna rekommendation och eventuella kriterier för krav på hållbart skogsbruk som avtalas senare. 3.4 Miljöaspekter som hänför sig till träbaserade produkter Utgångspunkten för granskningen av de miljöaspekter som hänför sig till träbaserade produkter är en livscykelanalys. Livscykelperspektivet ger möjlighet att granska produkternas miljökonsekvenser från anskaffningen av material och tillverkningen till användningen av produkterna och ända fram till slutförvaringen. Det första steget i upphandlingsprocessen är en behovsanalys. Upphandlarens första uppgift är att undersöka om anskaffningen behövs och vilket är det effektivaste sättet att genomföra anskaffningen. Målet är att miljökonsekvenserna under produktens livscykel beaktas vid offentlig upphandling. Den som ansvarar för offentlig upphandling anger också de delområden i livscykelanalysen som upphandlaren önskar att anbudsgivaren ska lämna tillförlitliga utredningar om. När livscykelanalysen görs ska man försäkra sig om att anbudsgivarna har verkliga möjligheter att lämna den information som behövs och att livscykelanalysen är enhetlig. På grund av detta är en dialog med företag inom branschen en väsentlig del av upphandlingen Trävaror Trävaror är sågat virke och träskivor och därav tillverkade bearbetade produkter, snickeriindustrins produkter, träförpackningar samt möbler av trä.

14 Hållbarhetsaspekter/miljökrav som hänför sig till byggnader och byggprodukter De nationella och lokala målen för byggnadsverksamheten, byggnadens ändamål och planerade användningstid samt den miljö där byggnaden uppförs är utgångspunkter vid upphandlingen och valet av de miljökrav som ställs på anskaffningen. Med hjälp av en livscykelanalys kan upphandlaren sälla krav på hållbar utveckling för anskaffningen. Livscykelanalysen för byggnader kan delas in i fyra faser som är 1. tillverkningen av byggmaterialet inklusive anskaffningen av råvaran, 2. byggandet, 3. byggnadens användningsfas och underhåll samt 4. slutförvaring. I och med att kraven på energieffektivitet blir strängare framöver uppstår det också nya slags utmaningar i fråga om miljökonsekvenser och energiförbrukning under den tid som byggprodukterna tillverkas. Det klimat- och energipaket som EU antagit och direktivet om byggnaders energiprestanda, som reviderades i maj 2010, kommer att medföra strängare krav på byggnaders energieffektivitet. Vid utgången av 2020 ska nya byggnader vara nästan nollenergibyggnader. I fråga om offentliga byggnader gäller kravet redan från ingången av Det måste också ställas nationella minimikrav på energieffektivitet i fråga om renovering. När byggnaden planeras bör byggmaterialen jämföras så att byggnaden i sin helhet ska bli så miljövänlig som möjligt i förhållande till sitt ändamål. I miljöanalysen av produkter och byggnader kan man från fall till fall betona olika miljökonsekvensers betydelse. För närvarande har offentliga upphandlare tillgång till anvisningarna i EU GPP Training Toolkit samt det nordiska miljömärkets huskriterier för småhus. Byggprodukters fria rörlighet inom EU säkerställs med hjälp av EN-standarder och myndigheter kan ställa krav på produktegenskaper inom ramen för reglerna i EN-standarderna. Standarden EN kommer att gälla för byggprodukters miljöprestanda. Standarden antas bli färdig mot slutet av 2010 och därefter utarbetas miljödeklarationer för de olika produktgrupperna. Det rekommenderas att upphandlare vid utvärderingen av byggprodukters miljöprestanda analyserar miljökonsekvenserna under byggprodukternas livscykler med hjälp av miljödeklarationerna enligt standarden EN Miljökriterierna kan bl.a. vara s.k. klimatavtryck, användning av förnybara material och förnybar energi, minskning av användningen av icke-förnybar energi och vattenförbrukningen och undvikande av att det uppstår avfallsmängder. För närvarande finns det tillgång till Rakennustuotesäätiö RTS:s miljödeklarationer. Dessa baserar sig dock inte på någon enhetlig standard, så det är svårt att göra jämförelser. När EN blivit färdig kan man övergå till att använda miljödeklarationerna för produkter i den takt de blir vanligare.

15 När de miljöaspekter som hänför sig till byggnader och byggmaterial granskas, ska både den offentliga upphandlaren, som fattar beslutet om anskaffning av byggnaden, och den som planerar byggnadsprojektet, som oftast fattar besluten om fastställande av byggmaterial, se till att miljökraven uppfylls. Den som planerar byggprojektet ska beakta de miljömål och miljökrav som den offentliga upphandlaren ställer när byggnaden planeras och i samband med anvisningarna för anskaffning av byggmaterial. Verifiering av byggprodukters miljökonsekvenser Som hjälp för analysen av byggprodukternas miljökonsekvenser kan man ha de miljövarudeklarationer som fås om produkterna. Dessa kommer sannolikt att bli en obligatorisk del av produktinformationen i och med att förordningen om byggprodukter utvidgas. EN 15804, miljödeklarationsstandarden för europeiska byggprodukter som baserar sig på EU-kommissionens standardiseringsmandat M/350, beräknas bli färdig under 2010 och införs i medlemsstaterna inom loppet av några år. EN-standarderna ur perspektivet social och ekonomisk hållbarhet kommer också att bli färdiga under de närmaste åren. Även ISO förbereder en motsvarande standardisering. När standarderna färdigställts kan de användas i jämförelser av byggnaders egenskaper med tanke på hållbar utveckling. Jämförelser kan också göras utgående från de rekommendationer för byggnadsverksamhet som sammanställts i guiden EU GPP Training Toolkit. Miljökraven på byggnader kan verifieras enligt EN och motsvarande ISO-standard (EN standarden blir färdig mot slutet av 2010) enligt anvisningarna i guiden EU GPP Training Toolkit enligt någon annan tillförlitlig utredning om att miljökraven uppfylls Miljöaspekter som hänför sig till möbler som innehåller trä De är bra att överväga om möbler behöver anskaffas åtminstone med tanke på följande aspekter: produktens kommande ändamål om det behövs en ny produkt om en gammal produkt kan renoveras Betydande miljöfaktorer är att träråvaran i möbler kan spåras och att den är laglig. Det är att rekommendera att offentliga upphandlare i samband med upphandlingen för diskussion med potentiella anbudsgivare om att trämaterial och träbaserat material ska kunna spåras och till exempel ställer detta som minimikrav, om kravet

16 inte på ett ogrundat sätt diskriminerar anbudsgivare. Upphandlaren kan också ställa spårbarhet som jämförelsegrund med skälig tyngdpunkt, då en större andel av spårbar råvara belönas med extra poäng i anbudsförfarandet. Även ur miljöperspektivet är viktiga valkriterier för möbler som innehåller trä bland annat de egenskaper som gäller fysisk användning av möblerna, till exempel användningstid och garanti, renoverbarhet och ersättningsbarhet, men också bland annat ergonomiska och estetiska egenskaper. Dessutom är förvaringen efter användningen ett betydande hållbarhetskriterium för möbler. Användningstiden enligt behovet av möbler kan beroende på fallet vara mycket kort, såsom möbler för olika evenemang, men å andra sidan lång, som till exempel skolmöbler. Möbler har obetydliga miljökonsekvenser under användningstiden. Däremot är miljökonsekvenserna större i samband med tillverkningen, förpackningarna, transporten och förstörandet av möbler. Offentliga upphandlare bör begränsa användningen av olika organiska föreningar och lösningsmedel i ytbehandlingsmedel, lim och produkter samt undvika användning av farliga ämnen i produktionen och ytbehandlingen. Dessutom ska uppmärksamhet fästas vid produkters säkerhet, slitstyrka och ergonomi. Anvisningar för beaktande av ovan nämnda aspekter ingår i Europeiska kommissionens anvisningar i GPP Training Toolkit. Möblers förpackningsmaterial kan också påverkas genom offentlig upphandling. De vanligaste förpackningsmaterialen är olika sorter av krympplast, skyddskartonger samt miljövänliga stoppade mattor som är avsedda för varaktigt bruk. Verifiering av miljöaspekter som hänför sig till möbler som innehåller trä Miljökonsekvenserna av möbler som innehåller trä kan verifieras med hjälp av produkternas miljödeklarationer och miljömärken samt genom att jämföra uppgifterna i dem. Som hjälp kan man ha anvisningarna i EU:s verktygslåda för grön offentlig upphandling (GPP Training Toolkit). Hållbarheten för möbler som innehåller trä kan konstateras med hjälp av de miljökonsekvenser som anges i produktblad enligt anvisningarna i guiden EU GPP Training Toolkit genom miljömärkning, såsom genom de i Finland vanligaste märkena, det nordiska miljömärket (Svanen), EU:s miljömärke (EU-blomman) och Blaue Engel genom någon annan av varuleverantören lämnad tillförlitlig utredning om hållbart ursprung i enlighet med principerna i denna rekommendation eller om att produkten uppfyller kriterierna för miljömärke

17 3.4.2 Pappersprodukter I dessa rekommendationer räknas som pappersprodukter kontors- och tryckpapper, mjukpapper, matlagningspapper, träfiberbaserade förpackningar och engångsartiklar samt tidningar och tidskrifter. Med tanke på pappersprodukters ekologiska hållbarhet är det centrala kravet ändamålsenlighet. Offentliga upphandlare kan bland annat framhäva hållbart ursprung, materialeffektivitet, energieffektivitet, klimatkonsekvenser genom att så långt möjligt undvika användning av kemikalier som är farliga för miljön volymen av utsläpp i luften eller vatten eller vattenförbrukningens konsekvenser och effektivitet per producerad produkt. Pappersprodukter har också miljökonsekvenser under användningstiden.sådana är bland annat produkternas tekniska och fysiska egenskaper, som kan påverka produkternas miljöprestanda. Sådana är till exempel att kontorspapper är utskriftsvänligt rycktekniska egenskaper att papper och kartonger är lätta effektiv planering av förpackningarna insamlings- och återvinningssystem för engångstallrikar och -muggar. Genom beaktande av dessa egenskaper kan man undvika stora mängder av deponiavfall som uppstår under användningen, utsläpp som uppstår vid transporten samt effektivisera lagringen. Pappersprodukters slutförvaring är en viktig del av produktens livscykel. Pappersprodukters återvinningsbarhet och ordnandet av återvinning har en hög nivå i Europa genom EU-lagstiftningen. Det är viktigt att offentliga upphandlare föregår med gott exempel i fråga om att främja upphandling av produkter med så små mängder av deponiavfall som möjligt. Således är det bra att fästa uppmärksamhet vid till exempel förpackningars och trycksakers återvinningsbarhet, storlek och ändamålsenlighet. Verifiering av miljökraven för pappersprodukter Standardiseringen av miljöaspekter i anslutning till livscykeln är inte slutförd än och därför finns det ofta inte tillgång till entydiga och sinsemellan jämförbara resultat om livscykeln för papper. Hållbarheten av pappersprodukter kan verifieras med hjälp av produkternas miljödeklarationer och genom att jämföra uppgifterna i deklarationerna. Som hjälp kan man ha anvisningarna i EU:s verktygslåda för grön offentlig upphandling (GPP Training Toolkit).

18 Hållbarheten för papper kan konstateras med hjälp av de miljökonsekvenser som anges i produktblad enligt anvisningarna i guiden EU GPP Training Toolkit genom miljömärkning, såsom genom de i Finland vanligaste märkena, det nordiska miljömärket (Svanen), EU:s miljömärke (EU-blomman) och Blaue Engel genom någon annan av varuleverantören lämnad tillförlitlig utredning om hållbart ursprung i enlighet med principerna i denna rekommendation eller om att produkten uppfyller kriterierna för miljömärke

19 4 Utvecklingsförslag Med hjälp av offentlig upphandling av träbaserade produkter är det möjligt att främja de mål som har satts upp för den offentliga upphandlingen för att få ut miljövänliga innovativa produkter och lösningar på marknaden. På grund av detta måste uppmärksamhet också fästas vid att det byggs upp kompetens- och stödnätverk av rätt slag till stöd för genomförandet av offentlig upphandling och att verktyg ställs till de offentliga upphandlarnas förfogande. Viktiga utvecklingsobjekt i sammanhanget är till exempel kompetensutveckling inom detta område för offentliga upphandlare kompetensutveckling i hållbar offentlig upphandling för företag som producerar produkter och tjänster i Finland, säkerställande av att offentliga upphandlare har tillgång till information i en lämplig och effektiv form, tryggande av finansiering och stöd. I Finland pågår olika projekt för utveckling av hållbar offentlig upphandling. Ett sådant är Tekes finansieringsinstrument som stöd för innovativ offentlig upphandling samt en help desk för offentlig upphandling av miljöteknologi i samband med Motiva. Offentliga upphandlare bör ges mera information om dessa tjänster samt vägledas och sporras att anlita tjänsterna. Dessutom är samarbete, samlande av bästa praxis samt liknande handlingsmodeller överallt i landet till hjälp för de producenter som deltar i konkurrensutsättningen. Även dialog om kriterier, beräkningsmodeller och liknande bör föras med företag inom branschen, för att de faktorer som utvecklas ska vara användbara vid upphandlingen.

20 Styrgruppens förslag till fortsatta utvecklingsåtgärder 1. Upphandlarnas kompetens ökas genom att miljökompetensen i upphandling koncentreras till en befintlig sakkunnigorganisation (t.ex. Finlands miljöcentral, Motiva Oy, rådgivningsenheten för offentlig upphandling). Avsikten är att sakkunnigorganisationen betjänar alla som ansvarar för offentlig upphandling som ett slags stödtjänst. Genom att öka upphandlarnas kunskaper om miljökon sekvenser av trävaror samt produkter i andra produktgrupper främjar vi att miljöaspekter beaktas i den offentliga upphandlingen. Avsikten är att sakkunnigorganisationen även ska samordna utarbetandet av nationella kriterier samt medverka i beredningen av EU-kriterier. 2. Det inrättas en Internetbaserad databank, där det samlas information om miljöaspekter som hänför sig till produkter och tjänster, exempel på miljökriterier, god praxis, mallar för upphandlingsdokument samt kalkyleringsverktyg för kostnaderna under livscykeln. Målet är att hjälpa kommuner och den övriga offentliga sektorn i arbetet med att beakta upphandlingens miljökonsekvenser samt att åstadkomma anvisningar som tillämpas i praktiken. 3. Ett utredningsarbete påbörjas (t.ex. arbets- och näringsministeriet) tillsammans med verksamhetsutövare inom branschen om behovet av att skapa jämförelseverktyg för att underlätta upphandlingen. För att hållbarheten ska kunna mätas och jämföras ur livscykelperspektivet krävs att offentliga upphandlare har tillgång till en metod och ett verktyg för att göra jämförelsen. Speciellt ett system för byggsektorn skulle stödja ett helhetsbetonat grepp om hållbar upphandling och därigenom främjande av sådan upphandling. 4. Inom utbildningen för byggbranschen utökas färdigheterna att skapa ett sådant kunskapsunderlag som behövs för hållbar upphandling. 5. Utöver dessa rekommendationer bör det utarbetas principer för hållbar offentlig upphandling av träenergi. För närvarande har EU hållbarhetskriterier för biodrivmedel. CEN och ISO bereder hållbarhetskrav för biomassa. I kraven ingår både krav på råvaran för energin och krav på energiproduktionen.

21 Centrala termer Livscykelanalys (Life Cycle Assessment, LCA) utvärderar produktens, processens eller tjänstens miljökonsekvenser från planeringen via produktionen och användningen till förstörandet, dvs. under hela livscykeln, det s.k. betraktelsesättet från vagga till grav. Livscykelkostnader (Life Cycle Costs, LCC) avser alla de sammanräknade kostnader som uppstår eller kan antas uppstå för objektet under den livscykel som fastställts för objektet. Ekosystemtjänster avser naturens processer som ger människan materiell och immateriell nytta. Sådan nytta är till exempel råvirke, friluftsliv och rekreation, bär och svamp, bekämpning av klimatförändringen, produktion av grundvatten. Nyttiga Internetadresser Arbets- och näringsministeriet: > Konsumenterna och marknaden > Offentlig upphandling Miljöministeriet: > Företag och sammanslutningar > Produkter och anskaffningar > Offentlig upphandling Rådgivningstjänst för offentlig upphandling: Rådgivningstjänst för offentlig upphandling av miljöteknologi: Statsrådets principbeslut om främjande av hållbara val i offentlig upphandling: > Företag och sammanslutningar > Produkter och anskaffningar > Offentlig upphandling Handlingsprogram för hållbar upphandling: > Företag och sammanslutningar > Produkter och anskaffningar > Offentlig upphandling Miljöguide för offentlig upphandling: > Företag och sammanslutningar > Produkter och anskaffningar > Offentlig upphandling > Julkisten hankintojen ympäristöopas EU:s webbplats för miljövänlig upphandling Green Public Procurement (GPP) Training toolkit:

22