SAMMANTRÄDET TISDAGEN DEN 23 SEPTEMBER 2003

Transkript

1 2-001 SAMMANTRÄDET TISDAGEN DEN 23 SEPTEMBER ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS ROCA Vice talman (Sammanträdet öppnades kl ) Nominering av ordförande i Europeiska centralbanken Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om en rekommendation (A5-0307/2003) av Randzio-Plath för utskottet för ekonomi och valutafrågor om nomineringen av Jean-Claude Trichet till ordförande i Europeiska centralbanken (10893/2003 C5-0332/ /0819(CNS)) Magri, rådet. (IT) Herr talman, mina damer och herrar, mina herrar kommissionärer! Det är ett nöje att i dag tala om en fråga av stor betydelse för Europeiska unionen: nomineringen av ordföranden i Europeiska centralbanken. Eurons införande är en avsevärd framgång i historien om europeisk integration, både politiskt och tekniskt sett. Euron är fortfarande en förhållandevis ny valuta, och den kommer att behöva stödja sig på Europeiska centralbankens allmänt erkända erfarenhet för att fortsätta att vara en framgång. Vi ersätter nu för första gången en ordförande i Europeiska centralbanken. Det är avgörande för Europeiska centralbanken och euron att valet av en efterträdare till ordförande Duisenberg sker på ett öppet sätt och att det grundar sig enbart på de kriterier som anges i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt på den senares samtycke till den kandidat som är bäst lämpad för befattningen. När vi nu nominerar efterträdaren måste vi erkänna och hylla det utmärkta arbete som utförts av ordförande Duisenberg och uttrycka vår övertygelse om att Europeiska centralbanken kommer att fortsätta att fullgöra alla sina uppgifter lika framgångsrikt som den har gjort hittills. Den rättsliga grunden för förfarandet för nominering av Europeiska centralbankens nye ordförande är artikel b och artikel i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen samt artiklarna 11.2 och 43.3 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. I enlighet med dessa bestämmelser antog informationsrådet (ekonomiska och finansiella frågor) den 15 juli 2003 en rekommendation i vilken det förordar att Trichet skall nomineras till ordförande i Europeiska centralbanken för en tid av åtta år från och med den 1 november Rekommendationen översändes till både er och Europeiska centralbanken, i enlighet med fördraget, så att ni skall kunna yttra er innan rekommendationen läggs fram för stats- och regeringscheferna för det slutgiltiga beslutet. ECB-rådet antog sitt yttrande den 31 juli och översände det till rådet och parlamentet. I detta yttrande bekräftas att ECB-rådet anser att den föreslagna kandidaten är en person vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkänd, såsom krävs enligt artikel b i fördraget. Jag hoppas att Europaparlamentet kommer att hålla med rådet och Europeiska centralbanken om att Trichet är en utmärkt kandidat till denna viktiga befattning. Parlamentets antagande av yttrandet kommer att göra det möjligt för stats- och regeringscheferna att fatta ett slutgiltigt beslut om Europeiska centralbankens nye ordförande och dennes tillträde av tjänsten, inom den tidsrymd som anges i rådets rekommendation Randzio-Plath (PSE), föredragande. (DE) Herr talman! På utskottet för ekonomi och valutafrågors vägnar rekommenderar jag att parlamentet bekräftar nomineringen av Jean-Claude Trichet som lämplig kandidat till posten som ordförande i Europeiska centralbanken. Kandidaten har lämnat in en skriftlig förklaring och gett muntliga förklaringar i utskottet under loppet av en bekräftelseprocess. Han har inte bara övertygat ledamöterna av utskottet om sin personliga integritet och yrkeskompetens, utan även i fråga om sina åsikter om ekonomisk och monetär politik i euroområdet. På samma gång har han visat att han är mottaglig för kravet på större öppenhet i och demokratisk ansvarighet för Europeiska centralbanken. Fem år efter sitt grundande har Europeiska centralbanken blivit myndig. Dess oberoende i politiska, ekonomiska, finansiella, organisatoriska och personalrelaterade termer garanteras, och bestrids inte, av utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. Dess stora mått av oberoende, som överstiger Federal Reserves i Förenta staterna, betyder att ECB har ett stort mått av ansvar för den makroekonomiska och sociala utvecklingen. Detta nödvändiggör största möjliga öppenhet i demokratins och integrationspolitikens intresse. Av detta skäl är öppenhet i beslut och beslutsprocessen en självklar del av Europeiska centralbankens roll. Denna strävan att uppnå öppenhet återspeglas i den kvartalsvisa monetära dialogen med Europaparlamentet, i de regelbundna publikationerna och besluten, men även i rapporter, konferenser och de inflationsprognoser som offentliggörs var sjätte månad. Ett slags kulturrevolution har alltså ägt rum i Europa. Kulturen inom de nationella

2 centralbankerna i Europa präglades inte av detta slags öppenhet. För övrigt ligger öppenhet även i ECB:s intresse, eftersom det fortfarande är en ny institution, som därför är särskilt mån om att grundlägga och befästa sin legitimitet, trovärdighet och pålitlighet som europeisk myndighet. När allt kommer omkring återspeglar en nations monetära system allt nationen står för och allt den strävar efter och utstår, för att citera Europas ledande ekonom, Josef Schumpeter. Jag anser att det i debattens nuvarande skede var rätt steg att införliva Maastrichtfördraget i dess helhet i utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. Under de århundraden de har funnits har centralbankernas roll genomgått en radikal förändring, med början i deras privata organisationsform i det förflutna till deras nya status i Förenta staterna, principen att bekämpa inflation och rollen av en oberoende utställande bank. Det är i dag kanske för tidigt att finna svar på nya utmaningar. Uppgiften är att definiera centralbankens roll i en globaliserad värld som domineras av handel, affärer och internationella finansmarknader. Det betyder inte bara dynamiska marknader, utan även fler och större risker för den internationella finansiella stabiliteten. Vilken roll kan och bör då centralbanker spela för att bidra till finansiell stabilitet, undvika finansiella kriser och tillhandahålla stöd? Är ECB rustat för en roll som långivare i sista hand? Är detta vad vi vill? Euron har även höjt Europas internationella status. ECB måste spela en ständigt större roll i fråga om att fastställa och genomföra lämpliga åtgärder för den globala ekonomin. Vi är bekymrade över den dramatiska obalansen i Förenta staternas ekonomi och de risker som kan uppstå för övriga världen på medellång till lång sikt till följd av den. Många frågor som gäller ECB:s framtida politik hänger ihop med nomineringen av dess nye ordförande. De omfattar definitionen av prisstabilitet lika mycket som frågan om penningpolitiska instrument. Viljan att behålla prisstabilitet som det viktigaste målet får inte leda till att ECB stryker stöd för tillväxt och sysselsättning från sin lista över uppgifter. Penningpolitiken är inte neutral, så ECB måste spela en roll, som makroekonomisk aktör, i fråga om att samordna europeisk politik. Detta är ett område där villighet att ägna sig åt samordning i efterhand inte är tillräckligt. Beslut måste fattas i denna fråga, och ny drivkraft måste komma från den nye ordföranden. Europaparlamentet förväntar sig även andra åtgärder i riktning mot större öppenhet, från offentliggörandet av sammanfattande rapporter om beslut, med argument för och emot de beslut som antagits, till (de anonyma) omröstningsresultaten i ECB-rådet. Vad som är viktigt är en öppen och genomblickbar penningpolitik i vilken insyn i beslutsprocessen är en självklarhet, för detta är i allas våra intressen och i allmänhetens intresse. Den blivande ordföranden kan bygga vidare på det framgångsrika arbete som utförts av ECB:s förste ordförande, Wim Duisenberg. Europaparlamentets ledamöter är säkra på att han kommer att ta itu med de nya utmaningarna och kunna finna de rätta lösningarna. (Applåder) Karas (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Min grupp har tre kriterier i fråga om ekonomisk och monetär politik enligt vilka vi även bedömer förslaget om Europeiska centralbankens nye ordförande. Så sent som i förra veckan, under våra studiedagar i Madrid, omdefinierade och fastställde vi på nytt de centrala punkterna i vårt program. Det första är ett tydligt och otvetydigt stöd för stabilitetsoch tillväxtpakten. Vi betraktar stabilitets- och tillväxtpakten som en regelram för medlemsstaternas finanspolitik. Vi betraktar den som en nödvändig förutsättning för prisstabilitet och följaktligen för hållbar tillväxt och skapande av sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten är en drivkraft för reformer, och den är grunden för att uppnå större öppenhet när det gäller budgetläget i medlemsstaterna. Den är även ett orienteringshjälpmedel för de nya anslutningsländerna på deras väg mot den gemensamma valutan, ett orienteringshjälpmedel som hjälper dem att förbereda sig helt för euron. Vår andra hörnsten är ECB:s oberoende. Detta oberoende måste uttryckas genom en fortsättning av den politik som fördes under Wim Duisenbergs bestämda ledning. Det måste uttryckas genom kontinuitet, förtroende, trovärdighet, yrkesmässighet, laganda och vaksamhet mot förändring, såväl som tydlighet i bankens beslut och avsevärd fallenhet för kommunikation. För det tredje säger vår grupp ett rungande ja till den gemensamma valutan. Den gemensamma valutan är grunden för en fungerande inre marknad och för den inre marknadens utveckling till en hemmamarknad. Dessa är också de kriterier enligt vilka vi bedömer kandidaten. I både sina skriftliga förklaringar och muntliga svar har han uttryckt otvetydigt stöd för principerna om stabilitets- och tillväxtpakten, prisstabilitet, oberoende och den gemensamma valutan och förkastat alla försök att sabotera dem som undergrävande av valutastabilitet, prisstabilitet och en politik för tillväxt och sysselsättning. När han tillfrågades om de viktigaste vägledande principerna sade Trichet, och jag citerar: Högsta trovärdighetsnivå i strävan efter att uppnå målet med prisstabilitet; det oberoende som föreskrivs i fördraget i förhållande till varje makt eller påtryckargrupp oavsett art; slutligen realism och pragmatism i relation till en snabb föränderlig ekonomisk och finansiell omgivning, under påverkan av ny teknik, och ändringar i de ekonomiska aktörernas beteende. För det andra sade han: Prisstabilitet är faktiskt en nödvändig förutsättning för hållbar tillväxt och för att skapa hållbar sysselsättning. Han klargjorde att det inte

3 räcker med enbart prisstabilitet utan att denna måste kompletteras med en klok finanspolitik, en lämplig kombination av produktivitetsökning och återhållsamhet i de nominella löneökningarna samt trängande strukturreformer. Han påpekade att stabilitets- och tillväxtpakten sörjer för den övergripande principen och de gemensamma reglerna för de olika medlemsstaternas ekonomiska politik. I alla sina svar har han således tydligt erkänt och bekräftat våra principer som de riktiga. Av detta skäl kommer även min grupp att stödja hans nominering. (Applåder från PPE-DE-gruppen) Goebbels (PSE). (FR) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Det stora flertalet i Europeiska socialdemokratiska partiets grupp kommer att ge sin röst till Trichet. Trichet var en av Maastrichtfördragets arkitekter och är helt klart kvalificerad att leda Europeiska centralbanken, men eftersom han i viss mån är en av personerna bakom Maastrichtkriterierna, som ledde till att tolv av unionens medlemsstater införde euron, vet han bättre än någon annan att det inte är någonting vetenskapligt med dessa kriterier, vilka införlivades i stort sett oförändrade i stabilitetspakten: de är produkten av en politisk kompromiss som återspeglar den tidens ekonomiska verklighet och politiska maktbalans. Stabilitetspakten är inte resultatet av en exakt vetenskap: liksom varje avtal som ingås frivilligt måste dess bestämmelser följas. Likväl är denna pakt inte så helig som Karas skulle vilja få oss att tro. Den kan och måste förbättras, som kommissionsledamot Monti har sagt i en intervju: det är hög tid att vi gör vad som är en intelligent stabilitetspakt till en ännu intelligentare stabilitets- och tillväxtpakt. Europeiska socialdemokratiska partiets grupp är för en stabilitetspolitik. Kampen mot inflation är central för att skydda särskilt Europas fattigaste medborgare. Som den italienske presidenten, Carlo Ciampi, har understrukit kan det inte finnas stabilitet utan tillväxt och tillväxt utan stabilitet. Denna dubbla politik är därför nödvändig. Europeiska centralbanken måste kämpa mot inflation, men även mot recession. Banken har objektiva kriterier för att bekämpa inflation, men inget för att bekämpa recession. Vidare måste Europeiska centralbanken stödja unionens ekonomiska politik i övrigt: i detta hänseende är det ytterst viktigt, men inte tillräckligt, att bekämpa inflation. Europa måste ta sig samman. Vi kan inte begränsa oss själva till att ständigt ropa efter stabilitet. Vi måste även investera i tillväxt samt anslå mer pengar till forskning och utveckling, till infrastrukturer i Europa och till livslångt lärande och livslång utbildning. Vi hoppas att Europeiska centralbanken, med sin nye ordförande, kommer att ge en sådan politik vederbörligt stöd Lipietz (Verts/ALE). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! När Ludvig XIV, kung av Frankrike, dog, överöste det franska folket hans tronföljare, Ludvig XV, med sin tillgivenhet. På samma sätt vill vi överösa Trichet med vår tillgivenhet, och vi kommer att rösta för honom, fastän det inte finns fler objektiva skäl att stödja honom än det fanns att känna tillgivenhet i förväg för Ludvig XV. Det främsta skälet bakom vår entusiasm för Trichet är hans föregångares håglöshet. Duisenberg kommer att säga oss att han personligen, under sitt mandat, fastän det var hans uppgift att tillhandahålla sekundärt stöd för Europeiska unionens mål Lissabon- och Göteborgsmålen, som är full sysselsättning och hållbar utveckling, ansåg att det skulle vara stöd nog att söka nå det första målet: prisstabilitet. Följaktligen har vi under hans mandat på tre och ett halvt år haft samma inflationstakt som Förenta staterna, samtidigt som vi har gjort oändligt mycket mindre än amerikanerna på området investeringar och stabilitet. Jag hoppas att Trichet inte kommer att säga Detta kunde vara lika länge som jag; efter mig, syndafloden Abitbol (EDD). (FR) Herr talman! Tillsammans med flertalet i min grupp och, i alla händelser, alla franska ledamöter av Gruppen för demokratiernas och mångfaldens Europa (EDD) kommer jag att rösta emot nomineringen av Jean-Claude Trichet till ordförande i Europeiska centralbanken, fastän jag har fått höra att det är ovanligt att rösta emot sin landsman. Men som vi alla såg förnekade Trichet sin nationalitet i utskottet för ekonomi och valutafrågor genom att säga Jag är inte fransman för att vinna kommissionens gunst, vilket han tycks ha lyckats med. Skälet till vårt motstånd går dock djupare. Jean- Claude Trichet är, som varje fransk person vet, en av tillskyndarna till en politik som offrar, som har offrat och som fortsätter att avsiktligt offra tillväxten för den malthusianska stabilitetsdogmen. I tio års tid har vi betalat en tillväxtprocent per år för centralbankens penningpolitik, och jag måste säga att jag förvånar mig över, herr Lipietz, att ni har blivit en så glödande rojalist. Under Europeiska konventets arbete försökte vi och med vi menar jag Katiforis med flera, de flesta socialister och ledamöter av De gröna ändra denna dogm och föreslå att man i den nya europeiska konstitutionen skulle behandla tillväxt lika ambitiöst som stabilitet. Vi misslyckades, och jag tror att detta parlament, åtminstone de ledamöter som deltog i denna kamp, skulle vilja återställa viss självkänsla genom att lägga ned sin röst i omröstningen om Trichets nominering, eftersom har är en så framträdande symbol för denna politik, som har orsakat och som fortsätter att orsaka, vilket vi ser dagligen, den europeiska ekonomin så mycket skada Villiers (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag kommer att lägga ned min röst i omröstningen om nomineringen av

4 Trichet. Jag gör detta dels på grund av att jag, eftersom Förenade kungariket inte är medlem i euroområdet, brukar vara försiktig när jag talar om interna organisationsfrågor när det gäller euron, och dels för att jag har blandade känslor inför nomineringen av Trichet. Han är helt klart en exceptionellt begåvad, skicklig och intelligent centralbankman. I slutet av våra diskussioner i utskottet tyckte jag emellertid att han, trots alla dessa goda egenskaper, egentligen inte hade något nytt att säga om euron. Han hade inga svar på några av de verkliga ekonomiska problem som vi ser i euroområdet. Arbetslöshetssiffrorna ökar i Tyskland och Frankrike, och dessa medlemsstater har så stora problem med sina ekonomier att ingen av dem kan uppfylla bestämmelserna i stabilitetspakten. Det står klart att det finns verkliga ekonomiska problem i euroområdet, och jag har inte hört Trichet säga något som tyder på att han är kapabel att lösa dem. Det var ingen överraskning för mig att svenskarna beslutade att de inte vill avskaffa sin nationella valuta. De fortsatta ekonomiska svårigheterna i euroområdet är ett av många skäl till att inte heller Förenade kungariket bör avskaffa sin nationella valuta. Av dessa anledningar kommer jag att lägga ned min röst i omröstningen om nomineringen av Trichet Berès (PSE). (FR) Herr talman! Jag skall inte vara mer rojalist än Goebbels eller Lipietz och kommer därför att stödja Trichets nominering på grundval av hans yrkeskompetens. Jag tror att hans egenskaper erkänns enhälligt av centralbankscheferna inom euroområdet. Han har alla egenskaper som krävs för att bli en rigorös ordförande för ECB. Han får inte full poäng för den penningpolitik han kommer att föra, men jag har ännu inte stött på en centralbankschef som är öppen för någon annan penningpolitik. Jag skulle därför säga att vi, om vi hoppas på att den ekonomiska och monetära politiken i euroområdet skall förändras radikalt, bör söka någon annanstans. Jag vill lägga tre anmärkningar till detta uttalande. För det första hoppas jag och det är i denna stund omöjligt att veta om detta kommer att bli fallet att Trichet kommer att vara öppnare för vad vi måste kalla samordning av den ekonomiska politiken. Eftersom han har varit inblandad sedan Maastrichtfördraget undertecknades vet han mycket väl att detta grundar sig på två pelare: monetär union och ekonomisk union. Denna ekonomiska union kan inte fungera utan regeringar som kan inse att deras budget- och finanspolitik faller inom det gemensamma intressets gränser. En centralbankschefs roll i dag är, såvida han eller hon inte vill vara ständig syndabock, att påminna regeringarna om detta ansvar. Att säga regeringarna att de kan undvika behovet av att samordna den ekonomiska politiken genom att rätt och slätt ha en penningpolitik och att uppmana dem att bara genomföra strukturreformer kommer inte att gör det möjligt för euroområdet att börja förverkliga reella tillväxtmöjligheter som utgår från investeringar i forskning, utveckling och utbildning. Min andra anmärkning är att vi, om vi vill återställa förtroendet, kommer att behöva denna samordning av den ekonomiska politiken, inte bara en centralbank som tillämpar kriterierna noga. Till sist skall jag ta det tillfälle i akt som erbjuds av denna förmiddags debatt att uttrycka min förvåning och oro över den ståndpunkt som i går antogs av Europeiska centralbanken, i vilken man begär att icke-inflationistisk tillväxt och prisstabilitet skall finnas med bland målen i utkastet till konstitution. Jag anser att balansen i ordalydelsen i artikel 3, i den form denna lades fram av konventet, är fullt tillfredsställande och att det skulle vara farligt att följa centralbankens exempel i denna fråga Pex (PPE-DE). (NL) Herr talman! En utfrågning med ordföranden eller en chef i centralbanken lämnar alltid mycket att önska, eftersom denna person måste vara ytterst försiktig i offentliga sammanhang med tanke på sin ställning. Bortsett från det uppskattade jag hans sakkunskap. På grundval av svaret på det frågeformulär som utarbetats av utskottet för ekonomi och valutafrågor har jag kommit till den slutsatsen att Trichet är som en klon av Duisenberg. Jag tycker att det skulle vara förträffligt om denna jämförelse fortsätter att vara sann på lång sikt. Skillnaden mellan de två var språkanvändningen. Ni förstår, psykologi är viktigt när det gäller penningpolitik. Duisenberg talade aldrig nederländska eftersom engelska är huvudspråket inom ECB, och vad mig beträffar talade Trichet för mycket franska under utfrågningen. Jag hoppas att detta inte betyder att han fortfarande kommer att vara en aning fransk ur ämbetsmässig synvinkel, för man skulle vilja att han försvarar eurons sak på ett tydligt språk i Paris. Euron kommer att bestå endast om människorna har förtroende för sin valuta. För detta krävs strikt tillämpning av stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser. Det gläder mig oerhört att även Trichet är av denna uppfattning och att han fortsätter Duisenbergs politik. Det är av största vikt att vi håller fast vid stabilitetspaktens bestämmelser utan politiska spel och utan att tolka bestämmelserna för att främja våra egna intressen. De som argumenterar för en flexibel syn på bestämmelserna för att stimulera tillväxt jag tänker här på premiärminister Raffarin, till exempel, förnekar eller inte förstår, eller ännu allvarligare, inte vill förstå, att de procenttal som nämns i pakten redan har en strukturell komponent som verkar inom ekonomins alla rörelser. Jag räknar med att Trichet kommer att fortsätta att följa denna linje i framtiden och vara konsekvent när det gäller bestämmelsernas verkställande och även tala ut tydligt i denna fråga i Paris. Jag räknar med att Europeiska kommissionen kommer att göra detsamma och om nödvändigt tillgripa sanktioner mot medlemsstater som inte fogar sig efter bestämmelserna. En stram politik främjar den monetära unionens trovärdighet och förtroendet för vår euro. Enligt den klassiska ekonomin är die Massengewohnheit der

5 Annahme [massans benägenhet att godta] grunden för pengarnas funktion. Vår vilja att använda euron i Europeiska unionen måste bekräftas och öka varje dag Santos (PSE). (PT) Herr talman! Det är ingen lätt uppgift att ta Duisenbergs plats, eftersom den nuvarande ordföranden framgångsrikt har väglett centralbanken genom den gemensamma valutans utvecklingsår och, framför allt, eftersom behovet av en generösare penningpolitik är på väg att bli centralt för den ekonomiska tillväxten. I sina svar inför parlamentsutskottet betonade Trichet, bland annat, den grundläggande rollen för realism och pragmatism vid bedömning av det ekonomiska och finansiella klimatet i en tid av så snabb förändring. Den realismen och den pragmatismen är i själva verket exakt vad som förväntas av den nye ordföranden. Europas medborgare ropar efter högre ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. De flesta politiker som företräder dem ropar efter större budgetflexibilitet och penningpolitisk förståelse, mot bakgrund av den ekonomiska kris som Europa upplever. Vi underlåter att fästa avseende vid eller svara på denna oro, till priset av inte bara att problem lämnas olösta utan även att den gemensamma valutans trovärdighetskollaps tar fart, i vars kölvatten medborgarnas lojalitet mot Ekonomiska och monetära unionen kommer att försvagas. Resultaten av den svenska folkomröstningen och undersökningarna nyligen om inställningen till Europa i Norge är en väckarklocka. Vi kan inte längre släta över det faktum att medborgarna börjar tycka att eurons kostnader är för höga för Europa. Stabilitets- och tillväxtpakten, som har kommissionen till väktare och Europeiska centralbanken som ivrig förespråkare, återspeglar ett ädelt och grundläggande ideal, men det sätt på vilket den är utformad är inte tillfredsställande, eftersom den inte klarar att hantera krissituationer som den vi just nu befinner oss i. Att fastställa breda riktlinjer för de offentliga utgifterna är viktigare än underskottets nivå. Pakten tar inte hänsyn till denna princip. Att skapa underskott för att sänka skatter en politik som när den genomförs isolerat medför endast några få ekonomiska fördelar och alltid skapar orättvisor är en sak; att godta underskott som följden av investeringspolitik som verkligen bidrar till ekonomisk återhämtning är något helt annat. De keynesianska fördelarna med ökande offentliga utgifter upphör över en viss nivå, det är sant; det är dock också sant att det aldrig kommer att gå att sätta i gång efterföljande initiativ för att främja ekonomisk tillväxt något absolut centralt för återhämtning utan att öka de offentliga utgifterna. Dessutom är det mycket underligt att det i dag talas så mycket om ekonomiska tillväxtinitiativ, när de reformer och mål som fastställts för just det syftet i Lissabonstrategin fortfarande är så långt från att nås. ECB måste alltså visa den realism och pragmatism som dess blivande ordförande anser vara nödvändig, om det ekonomiska system som grundar sig på den gemensamma valutan och den gemensamma penningpolitiken, vilket har utarbetats med så stor möda och svårighet, inte skall hotas av kollaps. Det ansvaret ligger i Trichets händer. Lycka till! Radwan (PPE-DE). (DE) Herr talman! På CSU:s vägnar skulle även jag vilja uttala stöd för Trichet. Detta beror för det första på hans yrkeskompetens och för det andra på hans personliga egenskaper, för han kommer att fortsätta den tradition som skapats av Duisenberg. Fastän min högt ärade kollega Villiers har kritiserat Trichet för att han inte hade någonting nytt att säga, är det precis vad vi letar efter. Vi vill att han skall stå för kontinuitet som chef för ECB. Detta gäller särskilt ECB:s huvuduppgifter låg inflation, värnande av ECB:s oberoende och kampen för att försvara stabilitetspakten. I detta sammanhang hoppas jag särskilt att han, som fransman, kommer att vara kritisk mot sitt hemland. Jag hoppas också att de två kommissionsledamöter som i dag är våra gäster här i plenum, Solbes och Bolkestein, kommer att kämpa för att försvara stabilitetspakten. Sverige har visat oss hur en felaktig budgetpolitik i medlemsstaterna kan påverka omröstningsresultatet. Vad jag verkligen inte gillar med denna debatt är den ständiga kritiken av ECB. ECB görs ansvarigt för att uppfylla Lissabonmålen. Det största ansvaret för att uppfylla Lissabonmålen ligger inte hos ECB eller, för den delen, hos kommissionen. De kan båda bidra till processen, men huvudansvaret ligger hos medlemsstaterna, och avsevärd tid har här gått förlorad på grund av att medlemsstaterna inte har gjort sin hemläxa. Jag skulle vilja be alla er som regelbundet gör ECB ansvarigt och kritiserar ECB att vara lika eller rent av mer kritiska mot medlemsstaternas försummelser. Jag tror att vi då skulle göra större framsteg. (Applåder) Katiforis (PSE). (EL) Herr talman! Nomineringen av den nye ordföranden i Europeiska centralbanken och Europaparlamentets yttrande om denna nominering innebär förvaltning av de europeiska folkens högsta makt och måste hanteras med allt vederbörligt allvar. Man skulle vilja hoppas att nomineringen en dag kommer att skötas av parlamentet ensamt. Den skulle då få större giltighet och större vikt. I dag har kammaren det positiva förslaget från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och det råder ingen tvekan i fråga om kandidatens yrkesmeriter. Tvärtom är hans imponerande karriär fram till i dag en fullödig garanti för hans personliga meriter. Tyvärr kan detsamma inte sägas om den ekonomiska filosofi som kandidaten till ordförandeposten i Europeiska centralbanken försvarade inför utskottet för ekonomi och valutafrågor med sådan envishet. Jag har fortfarande svårt att förstå hur en ekonom med Trichets enorma erfarenhet kunde hävda att det i tider av långvarig ekonomisk stagnation kan skada ekonomins återhämtning att öka de offentliga utgifterna.

6 Han använde olika teoretiska sofismer, samtidigt som det har varit känt åtminstone sedan 1910 att det klassiska medlet mot depression och arbetslöshet är offentliga arbeten. Jag föreställer mig att även Trichet skulle hålla med om att den ekonomiska maskinen inte kan starta om utan investeringar, och jag föreställer mig att han själv kommer att lägga märke till dröjsmålet i fråga om privata investeringar och behovet av att sätta fart på de offentliga investeringarna, vilket Chirac och Schröder äntligen har förstått, om än senkommet. Om framhärdande i denna filosofi var skäl nog att rösta emot Trichet i förra veckan är jag verkligen rädd att det inte längre är skäl nog, eftersom det svenska folket under mellantiden har förkastat euron och tvingat oss alla att samlas kring den gemensamma valutans stabilitetssymboler, vilket är anledningen till att jag känner att det är min plikt och jag tror att jag talar åtminstone för mina grekiska kolleger med liknande framtidssyn att stödja och rösta för Trichet. Trots det hoppas jag att han av omständigheterna kommer att tvingas att inta en annan inställning och ståndpunkt, för centralbankscheferna kan inte använda sin ståndpunkt till att säga, som Lipietz sade, après moi le déluge [efter mig syndafloden], och inte heller kan de säga avant moi le déluge, pendant moi le déluge, et après moi Dieu nous sauve [före mig syndafloden, under min tid vid makten syndafloden och efter mig, må Gud hjälpa oss] Magri, rådet. (IT) Herr talman! Jag skulle vilja tacka ledamöterna för deras påpassliga och myndiga tal i denna fråga. Vi är stolta över, ärade av och medvetna om vår tur att vi får vara med om övergången till en utvidgad europeisk union och ser det som ett privilegium, och vi upplever i dag en stund som säkerligen är viktig för Europas styrka och stabilitet. Jag upprepar rådets stöd för Trichets kandidatur och skulle på nytt vilja försäkra parlamentet om att jag kommer att vidarebefordra alla de åsikter ni har uttryckt i dag både positiva och negativa till mina kolleger i rådet. Tillåt mig att avsluta med ett ord av uppmuntran: jag skulle vilja citera Seneca, som i Om försynen säger att det lyckligtvis ofta är så att de farligaste uppdragen tilldelas de modigaste soldaterna. Jag är säker på att det är sant även i detta fall Talmannen. Debatten är avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i dag kl Patentbarhet för datorrelaterade uppfinningar Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om ett betänkande (A5-0238/2003) av McCarthy för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om patentbarhet för datorrelaterade uppfinningar (KOM(2002) 92 C5-0082/ /0047(COD)) Bolkestein, kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill på kommissionens vägnar börja med att tacka McCarthy, som har varit föredragande för den här komplicerade och tekniska men viktiga frågan, för hennes utmärkta arbete med detta betänkande. Jag vill också tacka föredragandena från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott samt utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, vilka också har bidragit stort till parlamentets arbete med den här frågan. Datorer blir allt vanligare i vardagslivet, och bortsett från den låda som finns på alla kontor och i en hel del av våra sovrum är nu mikrochips en vardaglig företeelse i vanliga apparater, såsom elektriska rakapparater, bilar och mikrovågsugnar. Frågan om hur patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar skall definieras blir således allt viktigare, i synnerhet eftersom man uppskattar att 15 procent av alla nya patentansökningar rör sådana uppfinningar. Patentering av datorrelaterade uppfinningar godtas redan i Europeiska patentverkets nuvarande praxis. Det föreslagna direktivet syftar inte till att avskaffa denna praxis eller utvidga den till att omfatta patentering av rena datorprogram, som många motståndare till direktivet har hävdat. Avsikten med direktivet är inte att det skall omfatta patentering av rena datorprogram. Många har dessutom felaktigt hävdat att begreppet patenterbarhet av mjukvarurelaterade uppfinningar för första gången införs i Europeiska unionens patentpraxis i och med det här direktivet. Så är inte fallet. Därför gläder det mig desto mer att föredraganden har varit kapabel att undvika dessa missuppfattningar och utarbeta ett mycket konstruktivt betänkande som bygger på de mål som kommissionen fastställde i sitt ursprungliga förslag, nämligen att klargöra räckvidden av patenterbarhet av uppfinningar, som inbegriper mjukvaror, och harmonisera och klargöra bestämmelserna i Europeiska unionen på grundval av befintliga förfaranden. Dock kommer ingenting som inte redan är patenterbart att bli det. Det är i den andan som kommissionen välkomnar ändringsförslagen till den text som föreslås i McCarthys betänkande som ett ytterligare steg att klargöra det målet. Motståndarna till detta direktiv har iscensatt en mycket högljudd och stundtals till och med personlig kampanj som bygger på halvsanningar och missuppfattningar som spelar på den befogade oron över konkurrenskraften, särskilt för mindre företag. Men faktum är att förslaget inte leder till att mjukvarupatent införs, och det kommer inte att få alla de hemska följder som domedagsprofeterna vill att man skall tro. Det är en klok och försiktig åtgärd som kommer att klargöra och, om något, skärpa de bestämmelser som redan finns.

7 Jag är medveten om att ett stort antal ändringsförslag har lagts fram till McCarthybetänkandet, och många av dem syftar till att återinföra idéer och frågor som utskottet redan har övervägt och avvisat under utarbetandet av betänkandet. Det finns några intressanta punkter, men på det hela taget är jag rädd att kommissionen inte kan godta de flesta av dessa ändringsförslag. Jag är mycket oroad över den här situationen: många av dessa ändringsförslag är principiella. Det finns en mycket reell risk för att förslaget kommer att stranda om parlamentet väljer att anta dem. Om det blir så fruktar jag två möjliga konsekvenser, och ingen av dem, misstänker jag, har förutsetts av några av parlamentets ledamöter, och ingen av dem skulle heller bidra till att vi kommer närmare de mål som förefaller ligga bakom ett antal av de nya ändringsförslagen. För det första, om det inte fanns någon som helst harmonisering på gemenskapsnivå skulle det stå Europeiska patentverket och de nationella patentverken fritt att fortsätta tillämpa sin nuvarande praxis att utfärda patent för mjukvarurelaterade uppfinningar. Bestämmelsen att mjukvara som sådan inte är patenterbar enligt artikel 52 i Europeiska patentkonventionen skulle på så vis suddas ut, gränserna skulle överskridas och undantaget skulle undergrävas. Resultatet skulle inte bara bli en fortsatt rättslig osäkerhet och skillnader för uppfinnare, utan nästan alla i parlamentet, och framför allt kommissionen själv, skulle backa tillbaka från den ståndpunkt som vi har intagit, nämligen att ren mjukvara fortfarande skall uteslutas från patentbarhet. Det är inte vad vi vill. I förslaget förkastar vi den tanken. För det andra, om det inte finns harmonisering på gemenskapsnivå kommer medlemsstaterna med all sannolikhet att försöka nå harmonisering på europeisk nivå i stället. Låt mig förklara vad jag menar med den anmärkningen. Inom patentområdet, till skillnad från många andra områden, är det till följd av att Europeiska patentkonventionen finns och inrättandet av Europeiska patentverket ovanligt att det redan finns ett gällande överstatligt patentsystem som omfattar hela Europeiska unionen och även andra länder. Detta system fungerar oberoende av gemenskapens lagstiftningsprocess. Om vi misslyckas i våra ansträngningar att nå harmonisering av patentlagstiftning om datorrelaterade uppfinningar i Europeiska unionen kan vi mycket väl ställas inför en omförhandling av Europeiska patentkonventionen. Denna process att omförhandla Europeiska patentkonventionen skulle inte kräva parlamentets deltagande. Situationen är klar: det finns ett enda mål, men olika medel att välja mellan. Antingen går vi vidare genom att tillämpa gemenskapsmetoden eller så håller vi oss i bakgrunden och ser på medan medlemsstaterna fortsätter med hjälp av ett mellanstatligt avtal. Om vi går vidare genom parlamentet står det klart att de europeiska medborgarna skulle få mer att säga till om när det gäller patentlagstiftning, ett område som är så centralt för vår ekonomi ORDFÖRANDESKAP: ONESTA Vice talman Talmannen. Tack, herr kommissionär! Jag vet att parlamentet har lyssnat mycket uppmärksamt till era ord, särskilt till er sista mening McCarthy (PSE), föredragande. (EN) Herr talman! Det förslag om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar som kommissionen lägger fram inför parlamentet är inte, som några motståndare till direktivet har påstått, ett nytt fenomen. Kommissionen talar inte heller för att mjukvaror skall patenteras i förslaget, och argumenterar inte heller för att utvidga patenterbarheten och räckvidden för patentskyddet på det här området. Faktum är att omkring patent för datorrelaterade uppfinningar beviljats av Europeiska patentverket och naturligtvis av nationella patentverk. Datorrelaterade uppfinningar är närvarande, som kommissionsledamoten sade, i vardagliga hushållsapplikationer, från säkerhetsanordningar som krockkuddar till mobiltelefoner, tvättmaskiner och en ändlös lista av andra anordningar som går långt utöver de traditionella datorindustrierna ända in i hjärtat av våra tillverkningsindustrier. Låt oss tala klarspråk: utan det här direktivet kommer patentansökningarna att fortsätta strömma in. Av de över ansökningar som EPO fick in 2001 rörde datorrelaterade uppfinningar. I Förenta staterna och alltmer i Japan har patent tyvärr beviljats för uppfinningar som i själva verket är ren mjukvara. Med ett EU-direktiv skulle vi, genom att sätta gränser för patenterbarhet på det här området, kunna stoppa tendensen i Europa att gå mot en USA-liberal modell, att patentera mjukvara som sådan, och förvisso att patentera rena affärsmetoder. Ett exempel på ett sådant dåligt patent som ofta nämns är Amazons ett-klick shoppingmetod. Denna teknik är helt klart varken ny eller unik, och patentering av mjukvaror som denna är inte bra för nyskapandet eller för konkurrensen. Det är olyckligt att EPO har beviljat detta företag patent: detta är ett exempel på dålig EPOpraxis. Datorrelaterade uppfinningar äkta uppfinningar som i vissa fall är resultatet av års investeringar i forskning och utveckling är utan tvivel viktiga för den europeiska ekonomin. Vid en tidpunkt när många av våra traditionella industrier flyttar till Kina och Fjärran östern måste vi kunna lita på vår innovation och uppfinningsförmåga för att tjäna vårt levebröd. Jag har läst brev från små företag från hela Europa som stöder det här direktivet. Ett litet belgiskt företag som sysselsätter 12 personer har skrivit till mig och sagt att

8 det behöver patent för att få avkastning på sina investeringar, för att kunna utöka sin verksamhet och se till att andra respekterar deras teknik. Det är viktigt för många europeiska företag att utöka sin verksamhet genom avkastning som tryggas av patent och licenser. Detta är också fallet med ett företag som sysselsätter tio personer i sydvästra England, som är beläget i ett ekonomiskt bakvatten med hög arbetslöshet. Detta företag gav en licens till ett multinationellt företag från Förenta staterna för sitt datorrelaterade röstigenkänningspatent, vilket visar att det i en värld av globala patent kan finnas exempel på David som möter Goliat. Utan patentskydd skulle detta lilla företag ha hamnat i en konstig situation, eftersom det multinationella företaget skulle ha haft fri tillgång till det lilla företagets forsknings- och utvecklingsansträngningar, och det multinationella företaget skulle, med sina patenträttsadvokater, vunnit patentet på det här området. Det europeiska företaget skulle följaktligen inte ha kunnat skörda frukterna av sitt arbete, och att utnyttja det skulle förvisso ha varit ett intrång i ett patent som ägs av ett multinationellt företag. Jag har lagt fram ändringsförslag i mitt betänkande för att betona mitt motstånd mot patentering av mjukvara som sådan. Vi vill uttryckligen utesluta datorprogram, algoritmer och matematiska metoder från patenterbarhet, vilket anges i den nya artikel 4. Jag har försökt att utarbeta balanserad lagstiftning som tar hänsyn till alla industrisektorers behov, inte bara en högljudd sektor som motsätter sig det här direktivet. Jag är den första att hålla med om att vi behöver mer debatt om den föreslagna lagstiftningen och att vi måste förbättra den. Jag ber därför kommissionen att beakta den springande punkten i den här diskussionen: hur vi skall bära oss åt för att utarbeta bra patentlagstiftning som belönar våra mest nyskapande företag för deras investeringar i forskning och utveckling, men som samtidigt inte tillåter företag att utnyttja patent för missbruk av en dominerande ställning, låsa tekniken och kväva nyskapande och konkurrens? Jag ber därför kommissionsledamoten att se på de ändringsförslag som läggs fram inför plenum i dag. I dem säger vi mycket tydligt i artiklarna 2 och 4 att vi måste begränsa patenterbarhet till rena uppfinningar. Vi vill garantera samverkansförmåga för att göra det möjligt för dataprogrammerare att ägna sig åt baklängeskonstruktioner [reverse engineering] och dekompilering av program för experimentella syften, utan att riskera intrång eller rättsliga åtgärder. Det är ytterst viktigt att vi gör något åt uppfattningen att patent bara är till för stora företag: små företag kan vinna på patentskydd, vilket de också gör. För att ha den minsta chans i en sådan konkurrenspräglad bransch måste de dock ha tillgång till patent som de har råd med och rättshjälp för att skydda och göra sina patent gällande. Andra ändringsförslag syftar till att garantera att beviljande av patent inte möjliggör monopol eller missbruk av en dominerande ställning. Vi vill också skydda anhängarna till öppen källkod, som bidrar väsentligt till konkurrenskraften på området för mjukvaruutveckling. Jag ber därför kommissionsledamoten att allvarligt överväga ändringsförslagen och förstå i vilken anda de har lagts fram, som ett genuint försök att se till att Europa utvecklar en bra patentlagstiftning på området för datorrelaterade uppfinningar. Detta innebär inte att vi utan vidare godkänner dålig praxis i Europa; det innebär att vi vill utveckla god praxis för framtiden, bra lagstiftning, bra patentgranskare och att snabbt kunna bli av med patentansökningar för sådant som helt klart inte är uppfinningar. Vi vill också garantera att multinationella företag inte dominerar våra EUmarknader. Vi behöver patent för att skydda våra egna företag och deras investeringar så att de kan vara effektiva globala aktörer på den snabbt föränderliga marknaden för mjukvaruutveckling, där utvecklingen går i rask takt Plooij-van Gorsel (ELDR), föredragande av yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi. (NL) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Först av allt skulle jag vilja säga att jag under de nio år som jag arbetat i detta parlament aldrig har blivit föremål för lobbyverksamhet så aggressivt, så ofta, så ohövligt eller så öppet. Det måste verkligen stå mycket på spel, fastän jag kan förstå att människor är oroade. Syftet med detta förslag är att harmonisera de europeiska bestämmelserna. För närvarande råder rättslig osäkerhet i fråga om vad som är patenterbart och vad som inte är det på programvaruområdet. Detta beror på att Europeiska patentkonventionens bestämmelser tolkas olika i medlemsstaterna och inte prövas. Denna rättsliga osäkerhet har negativa verkningar på den inre marknadens funktion. Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi är därför positivt till detta förslags syfte: erkännande av datorrelaterade uppfinningars patentbarhet och mer genomblickbara bestämmelser. Det är illusoriskt att tro att inga patent har beviljats på programvaror i Europa fram till i dag. Europeiska patentverket har beviljat mer än Det direktiv som nu föreslås kommer inte att medge patent på datorprogram som sådana och kommer således att inskränka Europeiska patentverkets nuvarande praxis. I allmänna ordalag kommer ingenting att bli patenterbart som inte redan var patenterbart. Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi är av den åsikten att direktivet måste vara strikt begränsat till otvetydiga fall. Villkoret teknisk innovation är väsentligt. Detta är kännetecknande för en uppfinning, i motsats till en idé. Till skillnad från Förenta staterna vill vi förhindra att så kallade triviala patent beviljas, till exempel för affärsmetoder. Möjligheten att koppla ihop utrustning för att åstadkomma kompatibilitet är ett sätt att åstadkomma ett öppet nätverk och förebygga missbruk av dominerande ställningar. Jag ber er därför att stödja den ståndpunkt som intagits av utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi,

9 artikel 6A i betänkandet, och naturligtvis även de andra ändringsförslagen. Slutligen ber jag om ert stöd för införandet av en skonfrist. Detta skulle förhindra att en uppfinnare blir avlurad sin uppfinning om han/hon offentliggör den för att testa marknadens intresse kort tid innan patentansökan lämnas in Rocard (PSE), föredragande av yttrandet från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott. (FR) Herr talman, herr kommissionär! Detta direktiv och denna debatt är förskräckligt komplexa, och även dubbelt komplexa, ur både rättslig och datorteknisk synvinkel. Insatserna är emellertid ytterst höga: ur ekonomisk synvinkel, tiotals miljarder dollar; ur filosofisk synvinkel, respekt för mänsklig kunskap. Under vår sextusenåriga historia är det genom kopiering som den enorma mängden mänsklig kunskap har ökat. Förutsättningen var att tillgång till produkterna inom vetenskap, musik, matematik eller på något annat område skulle vara gratis och utan kostnad. Genom upphovsrätten kompenseras upphovsmannen utan att dessa principer ifrågasätts. När personer använder material eller utnyttjar naturkrafter ändras kostnaderna, den ersättning som krävs är mycket högre, och patent gör sådan ersättning möjlig genom att användning av uppfinningen utan ersättning är förbjuden. En programvara är ingenting mer än en samling matematiska formler; vid skapande av ny programvara kan hundratals befintliga programvaror användas. Att förbjuda eller hämma denna kreativa utveckling skulle utgöra ett angrepp på kunskapsspridningen, och i framtiden kommer mänsklig kunskap ändå alltmer att ta formen av programvara års konvention förbjuder patentering av all slags programvara, men behoven hos storfinansen, som har utnyttjat definitionernas vaghet, har lett till en ökning i antalet sådana patent. Den rättsliga statusen för dessa tusentals patent är oklar, vilket är ytterst farligt för miljontals enskilda skapare eller småföretag. Ni gjorde rätt i att vilja sätta stopp för detta. Vi behöver ett direktiv, och ert förslag utgör en bra arbetsgrund, som ni har upprepat denna förmiddag. Ni gjorde rätt i att insistera på och skriva att detta inte handlar om att utvidga patenterbarhetens räckvidd, som ni förklarade ganska nyligen i några artiklar. Vi stöder därför era motiv, herr kommissionär, men som vi just har hört anser många av oss, däribland min egen grupp, att ni inte har fullföljt era idéer till deras logiska slutpunkt. Ni avslutar er nyligen offentliggjorda artikel med denna förträffliga fras, som jag applåderar: dagens användare av gratis programvara kan fortsätta att använda denna utan kostnad, utan hänsyn till patent som lämnas in på detta område i framtiden. Bra gjort! Detta är vad vi vill höra. De tekniska delarna av ert direktiv garanterar dock inte denna frihet. Vi har därför lagt fram ändringsförslag som innebär att åtskillnad görs mellan en uppfinning och en ren produkt av det mänskliga intellektet. Hänvisningen till material och naturkrafter är inte allmänt erkänd, och det är ämnet för denna debatt. Och ändå är denna hänvisning den enda möjliga för att förhindra att företag som är mäktiga nog att skapa och skydda en enorm patentportfölj kapar åt sig en oändligt växande mängd kunskap. När jag läste era ord, herr kommissionär, slog mig den angenäma tanken att ni kanske kommer att instämma med oss och tacka oss för att ha förtydligat er text Wuermeling (PPE-DE). (DE) Herr talman, fru McCarthy, mina damer och herrar! Jag skulle vilja börja med att uttrycka mitt varma tack till föredraganden för hennes utmärkta arbete med detta betänkande. Fru McCarthy! Ni har varit tvungen att övervinna två stora problem som föredragande vanligtvis inte stöter på. För det första är detta ett mycket komplext ämne, som omfattar både rättsliga frågor och komplicerade tekniska detaljer. För det andra har ni även varit tvungen att hantera en ibland mycket aggressiv, men ibland också mycket irrationell, lobby, men ändå lyckades ni till slut få till stånd en fortgående dialog, även om ni utan tvekan har funnit denna besvärlig ibland, som även resten av oss emellanåt har gjort. Nej, mina damer och herrar, vi vill inte ha någon allmän patentering av någon programvara. Vi vill inte stärka programvarujättarnas marknadsinflytande och monopol. Nej, vi vill inte hota små och medelstora programvaruföretags kommersiella grundvalar. Och nej, vi vill inte undergräva det framgångsrika systemet med öppen källkod och Linuxtekniken på något sätt. Så vad vill vi egentligen? Vi vill göra en förnuftig åtskillnad mellan datorrelaterade tekniska uppfinningar, å ena sidan, vilka naturligtvis måste vara patenterbara, och ren programvara för vanlig databehandling, som inte bör vara patenterbar, å den andra. Det är sant att Europeiska patentverket tidigare har delat ut alltför många patent alltför lättvindigt. McCarthy har nämnt det senaste exemplet, Amazons ett klick - shoppingmetod. Dock kan endast lagstiftaren sätta stopp för denna skadliga trend. Det finns inga rimliga skäl till att vara emot detta direktiv, eftersom dessa ordningar då helt enkelt kommer att bestå. Jag kan därför inte förstå hur någon särskilt anhängarna av öppen källkod kan vara emot någon form av direktiv på detta område, eftersom detta helt enkelt skulle göra att den nuvarande ordningen, som dessa anhängare är mycket kritiska till, kan bestå. Å andra sidan är det också sant att en uppfinning, i den klassiska bemärkelsen, förtjänar att skyddas av lagstiftning. Uppfinnaren har investerat tid och pengar i sin uppfinning, och det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt att staten står och tittar på medan andra exploaterar dennes idéer kommersiellt. På detta område måste därför även frågan om Europeiska unionens konkurrenskraft diskuteras, för om vi går så långt i vårt direktiv som att praktiskt taget varje inslag av programvara får till följd att en uppfinning inte längre är

10 patenterbar, kommer vi att vara i ett mycket ogynnsamt läge i den globala tävlan om innovation. Vi bör vara medvetna om detta. Förslaget från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden förbättrar direktivet på centrala punkter. Det begränsar tendensen att utfärda patent för slumpmässigt, vilken har kritiserats här, och gör detta effektivare än kommissionens ursprungliga förslag. Den nya artikel 4A, med dess negativa exempel, skapar ett vattentätt skydd mot patentering av programvara, eftersom vi säger fullkomligt tydligt att ren programvara inte kan patenteras, att affärsmetoder inte kan patenteras och att inte heller algoritmer och databehandling kan patenteras. Vad vi behöver är en europeisk patentlag som främjar innovation; en som innehåller tydliga och förnuftiga bestämmelser och drar en vattentät gräns mot ren programvara. Detta direktiv uppnår dessa mål Medina Ortega (PSE). (ES) Herr talman! Socialistgruppen anser inte att de ändringsförslag som godkänts i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden återspeglar den nuvarande situationen på området patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar. Vi måste arbeta med utgångspunkten att detta inte är ett förslag till direktiv om patentering av datorprogram. Systemet för dessa regleras redan, som föredraganden för utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, Rocard, har påpekat, av ett gemenskapsdirektiv. Vi talar om området intellektuellt skapande, som styrs av helt andra regler än dem som gäller på området industriellt skydd. Industriellt skydd avser, som Rocard påpekade, användbarhet inom industrin, och det finns redan väl vedertagna regler. Vad som här har hänt är att det finns en mycket farlig tendens i Förenta staternas praxis att medge att rent intellektuella skapelser, som inte har industriella användningsområden i sig, patenteras. Försöket att upprätta ett monopol på datorprogram med hjälp av patent har väckt berättigad vrede hos alla dem som för närvarande använder det öppna nätverket i Europa och vars handlingsutrymme skulle inskränkas. Det skulle innebära ett steg bakåt i den europeiska strävan efter att skapa ett informationssamhälle enligt Lissabonförklaringen. Socialistgruppen anser därför att förslaget till direktiv måste modifieras avsevärt, att mycket tydliga begränsningar måste införas, så att den industriella patenteringens natur inte undergrävs. Vi får inte hamna i en situation som den i Förenta staterna, där det för närvarande finns vissa företag som i praktiken kan förhindra allt arbete på området datorprogrammering. Som Bolkestein påpekat har Europeiska patentverket i viss mån tillåtit sig att följa denna farliga väg, vilket även är fallet sett till japansk rättspraxis, till exempel. Och det är just därför vi behöver ett gemenskapsdirektiv. Vi anser att den immateriella äganderätten på datorområdet måste försvaras och att det behövs ett gemenskapsdirektiv som endast reglerar industriella tillämpningar, inte datorprogram, och som gör detta på ett sätt som är tillräckligt tydligt för att hindra oss från att slå in på den vägen, så att Europeiska patentverket med sin praxis inte släpar Europeiska unionens länder längs den väg som innebär patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar som sådana Manders (ELDR). (NL) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Den fråga vi här diskuterar är en svår fråga. Det är stor skillnad mellan upphovsrätt och patentlag. Att denna skillnad är svår att definiera framgår av den mängd lobbyverksamhet vi har utsatts för. Jag tackar därför McCarthy, som har lyckats klargöra linjen, särskilt vid sin genomgång med aggressiva lobbyister som jag tycker har tolkat detta oriktigt och som vill uppnå exakt motsatsen till vad som är avsikten med detta direktiv. Det är beklagligt. Syftet med detta direktiv är, åtminstone enligt min uppfattning, att förhindra rättslig osäkerhet. Medina Ortega och många andra ledamotskolleger i Europaparlamentet har redan gett exempel på detta. Europeiska patentverket i München använder redan Förenta staternas metod och patenterar redan programvara som sådan. Jag anser att det är nödvändigt att sätta stopp för detta med hjälp av detta direktiv, om det går igenom. Jag tror att detta även är vad de lobbyister som vill se detta direktiv röstas ned vill. Jag tycker därför att det är underligt att de kräver att detta direktiv skall förkastas i sin helhet. När allt kommer omkring skulle detta innebära att de metoder från Förenta staterna som omnämnts av några ledamotskolleger kunde förbli gällande och att patentverket kunde fortsätta att utfärda patent på tusentals programvarumetoder. Jag tycker att det skulle vara olyckligt. Vi har framlagt ett antal ändringsförslag. Ett stort antal av dessa har godkänts av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden under diskussionen om McCarthys betänkande. En stor andel av dem gäller skyddet av små och medelstora företag, medan syftet med andra är att åstadkomma förbättrade definitioner. Jag tycker därför att föreliggande betänkande redan är lämpligt balanserat. Jag skulle dock vilja se ett antal förbättringar genomföras. Jag tänker bland annat på den skonfrist som min kollega Elly Plooij-Van Gorsel redan har nämnt. Jag tycker att det skulle vara en bra idé att införa detta i direktivet. Jag skulle till och med vilja uppmana kommissionen att gå längre och ta med en skonfrist i alla direktiv hänförliga till immateriella rättigheter som vi kan få framtiden. Det ter sig för mig som någonting bra särskilt för de inte så inflytelserika uppfinnarna att ges en sådan tidsrymd, så att de kan ta reda på om det finns en marknad för sina produkter.

11 Jag har också lagt fram ett ändringsförslag angående nya uppfinningar med programvara som är datorrelaterad och som för att uttrycka det mycket tydligt inte är patenterbara per se. Detta ändringsförslag syftar till att fastställa en begränsad tidsrymd för nya uppfinningar, om man avskiljer dem från programvaran, som för att uttrycka det mycket tydligt inte är patenterbar. Varför? Därför att man med en patentansökan, även om man avskiljer den och även om produkten inte är patenterbar per se, har ett antal rättsliga förfaranden till sitt förfogande med vilka man kan hålla affärsföretag borta från marknaden under lång tid. Jag tycker att det skulle vara olyckligt. Jag är också av den åsikten att ett sådant tillvägagångssätt inte strider mot principen om ickediskriminering i avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter (TRIPs), eftersom det inte utestänger en särskild sektor. Jag tror att det helt enkelt kommer att sända en tydlig signal. Nu några få ord om kompatibilitet. Kompatibilitet är nödvändigt, men vi måste göra en tydlig åtskillnad mellan fristående uppfinningar och uppfinningar avsedda att användas tillsammans med andra uppfinningar. Vi har tillämpat denna åtskillnad i vårt ändringsförslag. Jag uppmanar ledamotskollegerna att stödja direktivet i alla händelser, för att förhindra rättslig osäkerhet i framtiden Frahm (GUE/NGL). (DA) Herr talman, herr kommissionär! Jag skulle vilja tacka föredraganden för det enorma arbete hon har utfört. Det låter verkligen som om vi alla, i själva verket, har samma avsikter. Jag skulle vilja lovorda kommissionen, och även föredraganden, för att de har betonat vilka avsikterna är, nämligen att åstadkomma ännu mer utveckling och ännu mer investeringar i små och medelstora företag på detta område. Vad som är underligt är det enkla faktum att små och medelstora företag inte är nöjda med direktivet när detta är vad avsikterna är. Varför jublar de inte och, när de rådfrågas, använder de inte sina svar till att lovorda förslaget till direktiv? Varför kräver små och medelstora företag inte att vi genomför detta direktiv på en gång? Varför kräver alla uppfinnare inom programvaruindustrin inte att vi inför detta direktiv omgående? Varför gör de nästan det motsatta? Det bör, tycker jag, i alla händelser ge upphov till visst tvivel i fråga om huruvida vi i själva verket gör vad vi säger att vi gör. Det påstådda syftet med direktivet är att garantera att rättigheter kan hävdas. Att kunna hävda rättigheter på detta område eller, kanske, skydda sig själv mot andra som vidhåller att deras egna rättigheter kränks är emellertid så kostsamt att det är fullkomligt uppenbart för små och medelstora företag att detta inte ett sätt att komma framåt för dem. Rättsfall av denna typ kostar ungefär en miljon euro och är inte någonting som små och medelstora företag kan bli inblandade i hur som helst. Vi säger att vi inte skall utvidga de nuvarande bestämmelserna. Det låter klokt, tycker jag, särskilt eftersom Europeiska patentverket verkligen betonar att programvara inte kan patenteras. Låt oss därför hålla fast vid det. Vi är faktiskt inte utan rättigheter nu. Vi har en rättslig grund i form av Europeiska patentkonventionen. Faktum är dessutom att Europeiska patentverket har utvidgat sitt verksamhetsområde sakta och gradvis. Om vi nu skulle svara genom att legalisera den utvidgningen, skulle vi i själva verket gå i fel riktning. Vi skulle då gå i en riktning i vilken det var allt vanligare att begära patent på programvara, men inte på ren programvara. Min fråga är därför: Hur ren måste programvara vara för att vara ren? Det är en fråga jag inte har lyckats få något tydligt svar på. För övrigt är det kanske just sådana frågor som bör klargöras innan vi vidtar definitiva åtgärder på detta område. Jag vill verkligen mana till eftertanke. Jag vill verkligen rekommendera att vi låter tvivlen höras och att vi lyssnar till vad de små och medelstora företagen i Europa har att säga på detta område Echerer (Verts/ALE). (DE) Mina damer och herrar! Jag skall försöka att fatta mig kort, hålla mig inom tidsramarna och inte upprepa någonting som redan har sagts. Jag kommer därför att börja med att säga att jag stöder, fullständigt och otvetydigt, allt som sagts av föredraganden för utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, Rocard. Min grupp och jag stöder huvudinriktningen i detta direktiv, precis som Frahm redan har sagt. Ni ville skapa rättslig säkerhet, och det är vad även vi vill, men ändå svingar kommissionen sitt spö mot detta direktivs motståndare och kritiker. Jag hörde nästan ett hot i era ord, kommissionär Bolkestein! Ingen av oss här talar här om patenterbarhet för programvara, nej då! Vi talar om datorrelaterade uppfinningar grundade på programvara. Ni hävdar, och jag citerar, att motståndare till direktivet jag upprepar, kritiker av detta direktiv har satt i gång en mycket högljudd och, tidvis, till och med personlig kampanj grundad på halvsanningar och missuppfattningar. Vad vi har försökt göra är i själva verket att undvika den massiva lobbyverksamheten och finna några neutrala och objektiva rättsliga experter som skulle kunna förklara detta mycket komplexa ämne för oss. Det finns dock en enkel fråga på vilken jag ännu inte har hört ett svar från er. Även om bara en liten komponent inom en lösning när allt kommer omkring består programvara faktiskt av en mängd lösningar i en datorrelaterad uppfinning är patenterad, är den patenterad och jag kan inte använda den fritt. Som Manders har sagt stöter vi på gränsen mellan upphovsrätt och patenterbarhet. Det är ett svårt problem, och jag anser att de förslag som framförs i yttrandena från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi respektive kulturutskottet är grundval för vårt beslutsfattande. Med vårt menar jag de kritiska ledamöter här i detta utskott som vill anlägga samma synsätt som ni, kommissionär Bolkestein, men som

12 kanske går längre och tänker igenom saken. Möjligen som många rättsliga experter har förklarat kommer detta direktiv inte att skapa någon mer rättslig säkerhet. Det täpper kanske till några kryphål, men öppnar andra. Låt oss för en gångs skull vara ärliga, mina damer och herrar. Vi känner alla till verkligheten på marknaden. Vi vet hur någon kan använda ett patent som ett instrument för marknadsdominans och till och med som ett vapen mot sina konkurrenter, om han väljer att göra det. Vi bör fundera mycket noga på hur vi här kan skydda både investeringar och innovation. Vi har ett upphovsrättsdirektiv som daterar sig från 1991; kanske borde vi ha sett över det. Kanske finns det punkter som kan uppdateras rättsligt sett. Om vi hade fattat ett beslut grundat på Europeiska patentkonventionen i detta ärende, skulle ni ha haft mitt fulla stöd. Jag anser likväl att de framlagda ändringsförslagen är ett tillskott. Sist men inte minst är Europeiska patentverket och de orättvisa patent som kan ha beviljats eller som kommer att beviljas i framtiden först och främst de undertecknande staternas ansvar. Det är lovvärt att Europa här visar ansvarskänsla, men att ta det första steget på grundval av Europeiska patentkonventionen skulle ha varit tillräckligt, och vi skulle då ha kunnat ägna saken ytterligare eftertanke Mussa (UEN). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Informationsteknik är ryggraden i den framtida utvecklingen i alla världens länder och grundar sig på teknik maskinvara och vetenskap programvara. För närvarande skyddas alla tekniska uppfinningar av sin patenterbarhet, men programvaruutveckling ger upphov till upphovsrätt, som skyddar den immateriella äganderätten till programvaran. Låt mig, för att förtydliga detta, dra en parallell till musikvärlden. En dator är ett instrument som används för att skapa musik, inte bestående av noter utan av koder och kommandon, som växlar med rytmen och en komponerad sekvens, skapad av utvecklaren, vilket ger upphov till olika uttryck och resultat. Vad skulle hända med musiken om man, en dag, kunde patentera skalor, ackord, drillar och allting annat som gör den klassiska musikens värld så rik och spännande? Informationstekniken skulle röna samma öde: med patent skulle varje kommando, varje sekvens av koder och algoritmer skyddas, och marknaden skulle förvandlas till ett nät av restriktioner. Om det blev nödvändigt att giltigförklara alla nuvarande patent, då skulle all programvaruutveckling inskränkas, begränsas och hämmas alltmer, eftersom alla små och medelstora företag och programmerare skulle bli tvungna att köpa rättigheter eller licenser och i realiteten drivas bort från marknaden. Den intellektuella äganderätten till en målning eller en bok skyddas inte genom att ämnet eller handlingen patenteras, utan genom att dess spridning garanteras av upphovsrättsliga lagar, vilket stimulerar andra personer att skapa originalverk liknande men inte kopior i vilka de, om möjligt, förbättrar originalverket eller nytolkar det med utgångspunkt i andra eller intressantare modeller. En växande marknad, öppen för nya horisonter av livlig kritik och fantasi, som den europeiska marknaden, kan inte tillåta sig själv att införa fler regleringar som, i själva verket, skulle hindra utvecklingen i de europeiska nationerna ytterligare. Vi anser fullt och fast att McCarthys betänkande inte kan godtas, eftersom vi, om vi stöder det, allvarligt kommer att äventyra den tekniska tillväxten och utvecklingen, som kan alstras endast av människor med en fri anda och ett fritt sinne Andersen (EDD). (DA) Herr talman! Jag är utbildad arkitekt och har arbetat som arkitekt i hela mitt liv. Det problem vi står inför i detta fall är som det som skulle uppstå om patent infördes på mitt eget område. Låt oss föreställa oss att patent togs på trappor, så att det i framtiden blev nödvändigt att få ett godkännande och betala licens innan ett hus med trappor kunde ritas. På ett sätt skulle det vara mycket bra, eftersom vi då skulle slippa alla bedrövliga skyskrapor. Det är likväl en grotesk tanke att en av mina kolleger eller ett större företag i branschen på något sätt skulle kunna hejda all utveckling. I det konstruktions- och arkitektarbete jag utfört har jag naturligtvis skyddats av upphovsrätten, så att mitt arbete inte kan plagieras. I själva verket gäller samma sak för programvara och all annan konstnärlig verksamhet, som naturligtvis kan jämföras med utformning av programvaror, där själva utformningen skyddas av upphovsrätten. Om patentering av programvara tilläts i EU skulle det få negativa följder för konsumenten, små och medelstora företag, hela öppen källkod -rörelsen och innovationen i branschen. Man måste vara mer än normalt naiv för att tro att innovationen i EU gagnas av att en amerikansk firma tillåts ta patent på användningen av de särskilda danska bokstäverna æ, ø och å i domännamn eller att det skulle gagna små och medelstora företag om de, innan de började utveckla sin produkt, var tvungna att investera i en avdelning för rättsliga frågor rörande patent. Det bör inte vara möjligt att patentera vare sig särskilda delar av programvara eller programvara per se Cappato (NI). (IT) Herr talman! Jag skulle vilja tacka föredraganden och kommissionen för det arbete de har utfört i all dess svårighet. De radikala ledamöterna på Boninolistan kommer att rösta för de ändringsförslag som syftar till att begränsa utrymmet för patentering av programvara och rösta emot förslaget som helhet om de viktigaste ändringsförslagen inte antas. Varför? Därför att vi inte anser att det finns ett behov av europeisk harmonisering, kanske? Inte alls. Vi stöder det faktum att kommissionsledamoten och föredraganden bryr sig om en situation i vilken Europeiska patentverket faktiskt har tagit emot tusentals ansökningar om programvarupatent.

13 Vad som behövdes, vad som skulle behövas, vad som behövs, mot bakgrund av ett så tydligt brott mot Europeiska patentkonventionens anda och bokstav, är ett klarläggande och en bekräftelse av att programvara inte är patenterbar. Samtidigt som skillnaden mellan patenterbarhet för programvara som sådan och patenterbarhet för programvara som del av en datorrelaterad uppfinning är hårfin vilket betyder att vi löper risken att ställa till det för oss är lösningen, anser jag, mycket enkel: om en programvara är en integrerande del av en uppfinning är det denna uppfinning som är patenterbar och som patenteras, inte programvaran. Det är emellertid redan möjligt att göra detta genom lagar om datorrelaterade uppfinningar som är definierade som sådana. Programvara är undantagen från patenterbarhet av ett mycket speciellt skäl, av samma skäl som matematiska formler är undantagna, av samma skäl som teorem är undantagna, av samma skäl som musikaliska formler och symfonier är undantagna: dessa är alla del av området idéer, området organisering och omvandling av idéer. Vi vet att en uppgift som kan utföras av programvara kan omvandlas till oräkneliga olika typer av koder av oräkneliga programmerare som använder olika programspråk. Det är detta som gör det farligt att patentera programvara, och ännu farligare om patentet skall gälla i 20 år, som är en geologisk tidsrymd när det gäller programvaruutveckling. Oberoende programmerare och programmerare i allmänhet skulle nu ha rätt att använda en funktion som patenterades 1983 programvarans tidiga historia. Detta är en fara. Jag anser inte att det var nödvändigt att ge sig in i de komplexa formlernas värld för att definiera skillnaden mellan programvara som sådan och programvara som en del av datorrelaterade uppfinningar. Det skulle ha räckt med att behålla datorrelaterade uppfinningar som patenterbara och trygga respekten för de bestämmelser som undantar programvara från patenterbarhet, vilket i alla händelser sörjer för upphovsrättsligt skydd. Härav vårt stöd för ändringsförslagen, särskilt för dem om kompatibilitet och dem om behovet av naturkrafter om programvara skall betraktas som en uppfinning. Jag anser också att vi inte kan anta förslaget nu, för om vi gör det kommer staterna att gå sin egen väg. Vi måste här försöka göra det bästa vi kan. Jag anser även att medverkan av hundratusentals människor som alla, var och en för sig, har uttryckt sin åsikt i denna fråga bör ses som ett demokratiskt tillskott, inte som en olägenhet Fiori (PPE-DE). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag måste medge att av de många ämnen som behandlats under denna mandatperiod har det ämne som vi behandlar denna förmiddag, för mig, varit ett av de mest komplexa, och jag måste uttrycka min erkänsla för det enorma arbete som McCarthy har utfört. Jag har inte alla svar, och jag förstår kommissionens behov som kommissionsledamot Bolkestein tydligt har förklarat av att tala om denna fråga. Jag skall likväl göra några anmärkningar av allmän natur och börja med förutsättningen att vi behandlar en fråga där redan det att fastställa föremålet för rättsligt skydd, och således omvandla datortermer till rättsliga termer och begrepp, kan vara en ytterst komplex uppgift i sig själv. Nu till en andra punkt: Vi måste, med nödvändighet, ta itu med en komplex internationell lagstiftningsram, och om vi ser på vad som händer inte bara i Europa, utan särskilt i Förenta staterna visar det sig att patentsystemet har väldigt många begränsningar, framför allt väldigt många praktiska begränsningar. Med det sagt anser jag att detta direktiv, fastän det finns utrymme för förbättringar, tar upp en viktig politisk fråga som Europeiska unionen står inför. Vi måste stå en bit bort från Förenta staternas ståndpunkter, och vi kan mycket väl även bli tvungna att övertyga våra huvudsakliga ekonomiska partner om behovet av en rättsakt som harmoniserar alla aspekter på det rättsliga skyddet av programvara i en annan form än den nuvarande. I detta sammanhang börjar vi inte från ett nolläge, eftersom de särdrag på vilka patent grundar sig redan har fastställts tydligt i avtalen om handelsrelaterade immateriella rättigheter (TRIPs). Vi måste därför vidhålla uppfattningen från vilken vi inte får vika att programvarupatent endast skall beviljas på goda grunder. Vi har sett ett abnormt antal ansökningar om programvarupatent i Förenta staterna, och det finns antagligen precis lika många i EU, och detta visar tydligt att det inte handlar om riktig uppfinnarverksamhet och att vi inte har råd att bevilja varje typ av ansökning ett patent. Vidare kommer det, med det okontrollerat ökande antalet patentansökningar, att bli praktiskt taget omöjligt att med säkerhet utröna från arkiven om ansökan verkligen kommer att leda till en ny uppfinning. Naturligtvis finns det vissa rättsliga aspekter som skulle kunna förbättras; det finns vissa brister på överensstämmelse med direktiv 91/250/EEG; vi kunde utan tvekan ha funderat mer på artikel 52 i Europeiska patentkonventionen ur rättslig synvinkel, för en sak är säker: vi kommer att bli tvungna att återkomma till denna fråga, för som många ledamöter har sagt utvecklingen är så snabb att Europeiska unionen kommer att bli tvungen att anta en rättsakt under de närmaste åren, då vi kommer att kunna se över våra ståndpunkter Gebhardt (PSE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är ovanligt att vårt lagstiftningsarbete är centrum för så mycket offentlig uppmärksamhet i ett så tidigt skede som McCarthys betänkande. Det har säkerligen inte gjort det lättare för henne att slutföra sin mycket krävande uppgift, men det har alstrat en flod av information och argument. Mycket av det har varit viktigt och mycket informativt, både för föredraganden själv och för oss alla. Berg av papper har dock varit ämnade för papperskorgen redan från början. Vårt intensiva arbete och det faktum att det övervakats så noga av intressenter har frambringat den kompromiss som jag skulle vilja uppmana er att stödja och som

14 återspeglas i min grupps framlagda ändringsförslag. De syftar till att befria oss från de fallgropar som finns i artikel 2 och artikel 4, där en ny definition av tekniskt bidrag öppnar vägen för patentering av programvara. Mina damer och herrar! Detta kryphål har nu i viss mån täppts till. Jag skulle visserligen ha velat uppnå mer, och särskilt de små och medelstora företagen hade hoppats på mer. Framför allt anser jag inte att vi har gjort tillräckligt klart att vi inte bara vill begränsa programvarupatent. Vi vill i framtiden faktiskt inte bevilja fler av dem över huvud taget. Detta beror på att programvarupatent gör livet synnerligen svårt för små och medelstora företag, som vi alltid har lovat särskilt skydd och stöd. Med andra ord, den som patenterar programvara spelar storfinansen i händerna och hjälper inte dem med stor intelligens. Låt oss därför sända ett tydligt budskap som går utöver denna kompromisslösning. Säg nej till programvarupatentering! Boogerd-Quaak (ELDR). (NL) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionär! Jag delar Rocards, Cappatos och andra ledamotskollegers åsikt att programvara i sig inte bör vara patenterbar. I artikel 52 i Europeiska patentkonventionen undantas programvara i sig och förklaras att idéer och teorier inte är lämpliga för patent. Det måste handla om teknisk innovation, och just detta är kärnpunkten i det problem vi alla står inför. Det är även kärnpunkten i direktivet. Patentverket drog nyligen slutsatsen att alla program som körs på dator är tekniska per definition. I enlighet med sin rådande praxis har patentverket redan beviljat mer än patent, varav många inte är rättsligt giltiga i egentlig mening. Rocard har med rätta sagt att det finns en skillnad mellan en uppfinning som grundar sig på naturkrafterna och en produkt av det mänskliga intellektet. Jag är av den åsikten att vi därför måste stödja några av ändringsförslagen, vilka även har lämnats in till utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, liksom de ändringsförslag som tidigare har lämnats in till utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott. Dessa skärper definitionen på ett sådant sätt att programvara i sig, enligt min mening, undantas. Om dessa ändringsförslag inte godtas kommer jag att rösta emot direktivet. Det finns stor oro bland små och medelstora företag och inom rörelsen för öppen källkod. Mänsklig kunskap och spridningen av den är en viktig frihet som vi i Europa måste skydda. Detta måste ske om så bara med hänsyn till den mänskliga värdigheten, men inte enbart av den anledningen. Vi kommer att bli till och med mer konkurrenskraftiga än Förenta staterna, och direktivet måste utesluta situationen i Förenta staterna fullständigt. Jag hoppas därför att många av er kommer att rösta enligt denna linje, så att vi får ett direktiv som är användbart Caudron (GUE/NGL). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Denna förmiddags debatt följer på en turbulent period under vilken datoranvändare, uppfinnare och innovatörer har kämpat med näbbar och klor för att skydda sin rätt till olikhet, frihet och kreativitet. I centrum för denna debatt står frågan om patenterbarhet, med dess fördelar (när patentet med rätta skyddar uppfinnaren) och dess stora nackdelar, som omfattar att ofta konservativa monopol upprättas till förfång för unga skapare. Personligen stöder jag alltjämt denna rörelse, som jag anser följer samma strategi som alla alternativa rörelser som kämpar för ett mindre stelt och mindre kommersiellt samhälle. Sedan denna debatt inleddes har vi tagit poäng genom att lägga fram förslag till ändringar som förbättrar det ursprungliga utkastet avsevärt. Att slå fast att en datorrelaterad uppfinning måste ha en industriell tillämpning för att vara patenterbar är ett steg i rätt riktning. En förklaring med innebörden att patent inte får beviljas på enkla datorprogram var behövlig. Vi kan likväl inte ignorera de betydelseskiftningar som införts och inte heller den överdrivna vagheten. Vid denna punkt i debatten måste vi, även med risk för att se ändringsförslagen inte röstas igenom eller sedan inte tas med, förklara att alla problem inte har lösts, ens i vår vildaste fantasi. Jag kommer därför personligen att vara vaksam under omröstningen, och jag förblir villig att rösta emot förslaget om det visar sig att förbättringarna inte är någonting annat än ett ytligt försök att dölja det grepp som storföretagen har om kreativa personer. I detta hänseende gör kommissionsledamot Bolkesteins sista mening, som har en anstrykning av utpressning, ingenting för att dämpa min djupa misstänksamhet MacCormick (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Många av ändringsförslagen sannerligen alla de som min grupp har skrivit under syftar tydligt och direkt till att förebygga läckor från det här direktivet till patentering av datormjukvara som sådan. Det är mycket viktigt för oss. Det står fullkomligt klart att lagstiftning om immateriella rättigheter som skyddar datormjukvara genom upphovsrätt, och utelämnar patent för andra syften, fungerar bra ur mjukvaruindustrins synpunkt och för de kreativa hjärnor som utvecklar datormjukvara. Både McCarthy och Bolkestein håller med mig på den här punkten. Ingen vill ha en läcka som leder till att ren mjukvara blir patenterbar. Det finns en viss risk för att rena uppfinningar som innehåller inslag av mjukvara inte skulle skyddas på lämpligt sätt utan ett nytt direktiv. Låt så vara. Men då ligger bevisbördan på kommissionen; det är den som måste visa oss vilka av de ändringsförslag som parlamentet lägger fram som skulle överbeskydda oss mot den risk vi ser och ge för lite skydd mot den fara som kommissionsledamoten är mån om att undvika, nämligen faran att verkliga uppfinningar inte är

15 möjliga att patentera på lämpligt sätt inom Europeiska unionen. Den strategi som vi som vill ändra på det här direktivet har är att förebygga alla läckor till mjukvarupatent som sådana. Något sådant skulle vara en verklig katastrof. Vi har utsatts för omfattande påtryckningar i den här frågan, men det beror på att vi har många skickliga, hårt arbetande väljare som ser denna läcka som ett hot mot sitt levebröd. Vi måste vara absolut säkra på att det budskap vi sänder tillbaka från den här debatten och morgondagens omröstning och McCarthy har arbetat mycket hårt med det här betänkandet verkligen ger ett fullständigt vattentätt skydd mot sådana läckor och skyddar det som Bolkestein vill skydda, utan att ge upphov till den risk som så många av oss har lärt sig att förstå av våra väljare Van Dam (EDD). (NL) Herr talman, herr kommissionär! Även vår utgångspunkt är att vi inte anser att patent är rätt sätt att skydda datorrelaterade uppfinningar. Fram till i dag har upphovsrätten erbjudit rimligt skydd för dessa. Genom att bevilja patent på detta område löper vi risken att i själva verket motverka innovation och försätta små och medelstora företag i ett svårt läge, något som andra redan har påpekat. Beklagligt nog har denna diskussion i själva verket körts förbi av Europeiska patentverkets praxis. I flera års tid har detta verk utfärdat så kallade programvarupatent, vilka redan har gjorts gällande upp till högsta internationella nivå. Det förslag som vi nu har framför oss är egentligen en sorts nödåtgärd utformad för att hålla beviljandet av patent i Europa inom vissa gränser. Jag har viss förståelse för det. Frågan är om det längre är någon vits med att göra så. Europeiska patentverket har redan beviljat patent på grundval av bestämmelser som går längre än det liggande förslaget till direktiv. Vad det beträffar kommer detta direktiv för sent på dagen. På den positiva sidan kommer direktivet att leda till harmonisering och klarhet i medlemsstaterna. Risken att små, innovativa företag kommer att dra det kortaste strået mot de storas monopol kommer dock inte att försvinna. Detta är inherent i patentsystemet. Vi är i högsta grad medvetna om det. Vi finner därför det faktum att kommissionen och föredraganden lakoniskt här schaktar över det oroande. Det visar att de känner liten samhörighet med europeiska små och medelstora företag, ryggraden i vår ekonomi Gollnisch (NI). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vilken är den egentliga frågan här? Den egentliga frågan handlar om att skydda den immateriella egendom som är resultatet av innovationer på datorområdet. Det finns två motsatta rättsliga förfaranden i spel: å ena sidan patenterbarhet och, å den andra, upphovsrätt. Vi, och jag tror det stora flertalet talare i denna kammare, herr kommissionär, anser att standardformen av skydd är upphovsrätt. Medan journalister och romanförfattare vet att deras text skyddas av upphovsrätt, kan de inte sedan göra anspråk på syntaxen, morfologin, vokabulären och grammatiken i det språk de använder som sin egen. Detsamma måste gälla för programvara, eftersom även programvara använder språk. Ni hävdade i ert uttalande, herr kommissionär, som var ytterst aggressivt och till och med hotfullt i fråga om den kritik som ert förslag till direktiv har gett upphov till, att programvara i sig inte omfattas av patenterbarhet. Ni bör dock inte behandla folk som idioter. Vidare är ert direktiv i bästa fall tvetydigt, eftersom er definition av datorrelaterad uppfinning i artikel 2 a precis lika gärna kan gälla för programvara. I direktivförslagets artikel 4 förefaller ni visserligen begränsa patenterbarhet till uppfinningar som, och jag citerar, kan tillgodogöras industriellt. Detta är dock ett begrepp som ni har varit mycket noga med att inte definiera. Vi vet alla att amerikanska multinationella företag har lyckats patentera aspekter så triviala som att klicka på en knapp för att stänga ett fönster på en skärm eller idén att med hjälp av en melodi uppmärksamma användarna på det faktum att de har fått e-post eller till och med att använda en färg för att understryka ord som måste rättas när en text granskas och textgranskning kan tillgodogöras industriellt vid typografi och tryckning. Jag skall även nämna den elektroniska inköpskorg som används vid elektronisk handel. Unga skapare har till och med lyckats patentera den 35-timmars arbetsvecka som infördes av den förra regeringen i mitt land. Så varför föreslås en sådan text i detta parlament? Är det säkert att Europeiska patentverkets intressen inte spelar in i detta, med tanke på att det erhåller medel alltefter antalet patentansökningar? Faktum är, herr kommissionär, att det fanns ett strategiskt val att göra: antingen att rätta sig efter amerikanska multinationella företags patentpraxis vilket är vad ni tycks börja göra eller att skydda den europeiska lagstiftningens speciella särdrag och vägra låta oegentliga patent ha någon verkan. Det är tydligt att ni inte har valt det senare alternativet, och det skulle vara rimligt att anta att ert direktiv inte stämmer överens med de europeiska skaparnas legitima intressen Harbour (PPE-DE). (EN) Herr talman! Under hela min tid i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden är det här första gången såvitt jag kan komma ihåg som ett av våra viktigare direktiv har fått en sådan framträdande plats på parlamentets föredragningslista. Jag hoppas att den trenden håller i sig. I själva verket inleddes debatten om betänkandet så tidigt att jag inte kom hit i tid, och jag ber såväl kommissionsledamoten som föredraganden om ursäkt för att jag inte var här för att lyssna till deras inlägg. Jag har lyssnat med stort intresse på vad ledamöterna har haft att säga, och vid det här skedet i debatten skulle jag vilja att vi funderar över vad det här betänkandet verkligen handlar om. Vi har ett mål att skapa den mest

16 dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen. Patent utgör en absolut nödvändig del av detta. Jag vill påminna alla här, och alla som lyssnar till den här debatten, att det finns hundratusentals, kanske till och med miljoner, människor i hela Europeiska unionen som arbetar med uppfinningar som har skyddats av patent. Denna patenterbarhet har stimulerat de investeringar som har gjorts för att utveckla dessa uppfinningar till produkter som världen vill köpa. Vad vi talar om här är ett system som på ett legitimt sätt kommer att stimulera till uppfinnande på alla områden. De problem vi har haft under behandlingen av den här frågan beror delvis på att många av de frågor som har tagits upp handlar om en viss typ av kreativitet: skrivna delar av datorprogram. Patent handlar i själva verket om att skydda en verklig uppfinning, ett nytt sätt att göra något på, något som vilket sägs i direktivet kan tillgodogöras industriellt. Jag vill påminna mina kolleger om att när man ansöker om och beviljas ett patent måste det inte inbegripa alla detaljer. I dagens värld kräver nästan alla tekniska och industriella uppfinningar någon form av datorstödd verksamhet. Varför skulle vi förvägra dem som arbetar med uppfinningar på det området skydd? Kommissionen har kommit med övertygande bevis, som den stöder på mycket forskning, för att vi behöver en konsekvent ram för att garantera att människor känner till att de kan få patent för detta slags uppfinningar. De kommer också att veta att de inte kan få patent för triviala affärsprocessuppfinningar som inte skulle patenteras under några omständigheter, vilket kommer att avskräcka dem från att ansöka om patent för sådana uppfinningar. Vi vet att det är svårt att göra det här, och det är därför vi har diskuterat formuleringarna. Det är därför som McCarthy har gjort ett så bra arbete som föredragande för det här direktivet. Hon har hela tiden varit medveten om hur viktigt det här är i en kunskapsbaserad ekonomi och har väglett oss i arbetet att försöka finna sätt att förbättra arbetet. Hon har inte låtit sig distraheras av allt oväsen kring henne. Jag hoppas att ni kommer att stödja det här direktivet och att ni kommer att stödja målen för de ändringsförslag som lagts fram av utskottet för rättsliga frågor. Det finns en del andra ändringsförslag, men jag hoppas att ni kommer att motstå några av de komplicerade och svårfattliga koncept som har lagts fram av några personer som vill komplicera livet för uppfinnarna ännu mer. Det är uppfinningsförmåga och kreativitet som vi stöder här, ingenting annat Berenguer Fuster (PSE). (ES) Herr talman! Detta är en politisk kammare, och jag anser att den första fråga vi, som politisk kammare, och även kommissionen, bör fundera på är varför detta förslag har orsakat så mycket uppståndelse och så kraftiga reaktioner. Det är inte renhårigt att tala nedsättande om dem som inte instämmer i det och att säga att lobbygrupperna har varit aggressiva i sitt motstånd. För vad jag har hört, åtminstone hos dem som varit i kontakt med mig universitetslärare i informationsteknik, sakkunniga inom patent och industriell äganderätt och även företrädare för småföretag har varit oro, snarare än aggression: oro för det sätt saker och ting utvecklar sig på och för den fara som uppställer sig när det gäller möjligheterna för uppfinningar. De personer som förespråkar detta initiativ säger att den enda avsikten är att göra de nationella patentverkens praxis enhetlig på ett område där det nyligen har fattats motstridiga beslut. Och det är sant; vad som inte är sant, eller, åtminstone, vad som inte är säkert och, jag ber er, låt oss åtminstone godta detta intellektuella tvivel, herr kommissionär är att detta förslag till direktiv kommer att lösa de problem som avsikten, enligt vad som sägs, är att lösa. Eftersom det är mycket lätt att göra så har Europeiska patentverket i sin praxis, i en brytning med vad som varit det traditionella synsättet i europeisk lag, rört sig mot en praxis mycket lik den i Förenta staternas lag. Alla ledamöter vet, alla sakkunniga vet att europeisk lag kräver att en uppfinning måste vara av industriell art för att vara patenterbar, vilket betyder att inte bara metoden måste vara industriell, utan att även produktens resultat måste vara industriellt, medan det enligt Förenta staternas lag räcker med att den har en nyttig tillämpning. Detta har medgett vissa innovationer och vissa patent på programvara. Vi insisterar därför på denna punkt. Det är obegripligt att säga att dessa problem blir lösta med betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, för de blir lösta genom de ändringsförslag som godkänts i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott och i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi. Om ändringsförslagen, som de som framlagts av utskottet för industrifrågor och utskottet för kultur inte godkänns, kommer det därför att vara mycket svårt för oss att stödja detta förslag De Clercq (ELDR). (NL) Kommer vi fortfarande att kunna använda våra datorer i framtiden utan att behöva betala patenträtt för att göra det? Detta är den fråga som upptar alla våra tankar. Vad vi inte vill ha är situationen i Förenta staterna, där patent kan beviljas på enkla datorspråk eller programvara. Vi har dock svårare att komma överens när det gäller att beskriva detta. Vi ligger också ofta efter verkligheten; det räcker med att se på vad som händer vid Europeiska patentverket. Vi har därför inte råd att skjuta upp detta längre utan måste försöka att på ett bra sätt klargöra vad som är patenterbart och, framför allt, vad som inte är det. Personligen tycker jag att man har funnit den rätta balansen i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energis ståndpunkt och i de ändringsförslag som lagts fram av mina kolleger

17 Manders och Plooij. Varje form av programvara undantas uttryckligen från patentering. Endast verkliga uppfinningar får vara patenterbara. De måste således omfatta en utarbetad teknisk process med industriella tillämpningar och inte bara en idé eller ett språk. Det stycke teknik som innefattar denna nya tekniska process måste sedan skyddas. Inte det faktum att man behöver en dator för att använda den Fraisse (GUE/NGL). (FR) Herr talman, ärade kommissionär, mina damer och herrar! Det finns ett antal saker som jag inte förstår. Jag är, till exempel, inte säker på att jag förstår varför man har bestämt sig för att utarbeta detta direktiv. Om detta bara är ett problem för Europeiska patentverket och patentansökningar, så anser jag att det verkligen är en rätt så snäv utgångspunkt. Något som jag absolut inte kan förstå är varför Europeiska kommissionen, som brukar var så angelägen att förhindra koncentration inom industrin, föreslår om vi skall tro vad ett antal experter säger stöd för sådana koncentrationer. Det tycks mig strida mot kommissionens mål. Jag kan inte heller förstå den minnesförlust när det gäller det katastrofala direktivet om patent på liv som vi kan bevittna här. Ingen vet hur detta direktiv skall genomföras, och dess giltighet ifrågasätts allmänt. Kan man ta patent på cellerna i ett blad utan att ta patent på själva bladet? Problemet med programvara och tekniska bidrag är identiskt. Den rättsliga osäkerhet vi ställdes inför i samband med direktivet om patent på liv återkommer i samband med patent på programvara, program och tekniska bidrag. Jag kämpar för att finna de rätta orden, för direktivet ger inte någon tydlig definition av tekniska bidrag. Mot bakgrund av denna osäkerhet har jag svårt att förstå, herr kommissionär, vad det är som försiggår här. Rocard hänvisade till års historia, men historien har ökat tempot lika mycket på det biotekniska området som på området för programvara och datorer. Kommer vi att kunna fortsätta med denna snabba utveckling när ekonomer förutspår att vi kommer att ställas inför ett antal problem? På läkemedelsområdet, säger man oss, är det enklare att se vad som är en innovation, och det är enklare att avgöra vad som omfattas av upphovsmannarätt eller ett patent. När det gäller programvara är det fortfarande oerhört svårt att avgöra. Förläggare och lärare fruktar att direktiv av det här slaget hotar det kunskapsbaserade samhället, insynen och tillgången på information. Jag trodde att Europeiska kommissionen och Europa hade som ett av sina mål att förhindra sådana hot. Jag förstår inte vad det är som försiggår här Dhaene (Verts/ALE). (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Det har bedrivits mycket lobbyverksamhet kring detta betänkande, för det är mycket som står på spel. Det förstår jag mycket väl, och jag delar denna oro. Detta direktiv är, troligen med de bästa avsikter, ett hot mot mängder av små och medelstora företag i Europa som riskerar att förlora sin kreativitet på grund av alla dessa patent. Dessa små och medelstora företag står i spetsen för affärsvärlden. Vi måste vårda dem för de står för innovationer. Det är tack vare dessa innovationer som vi kan upprätthålla vår ställning på världsmarknaden. Vi är emot detta direktiv därför att det står för överreglering. Det skydd som upphovsrätten redan ger är tillräckligt. Vi gröna klandras ofta för att vilja lägga oss i och reglera allting. Här är beviset på att det inte stämmer. I själva verket talar man i Förenta staterna om att moderera patentlagstiftningen då man anser att den motverkar sitt eget syfte. Så varför skulle vi godkänna en förlegad lag i Europa? Oreja Arburúa (PPE-DE). (ES) Herr talman! Jag vill för det första gratulera föredraganden, McCarthy, och föredraganden från vår grupp, Wuermeling, för deras ansträngningar att nå samförstånd och, när det gäller Wuermeling, att förklara detta komplicerade förslag inom vår grupp. Skydd för datorrelaterade uppfinningar genom patent är inte ett nytt problem, och det måste klargöras, som andra ledamöter har sagt i denna kammare, att det inte är avsikten att införa regler som skulle göra det möjligt att ta patent på datorprogram, utan att utvidga det klassiska patentskyddet till datorrelaterade uppfinningar. Vi vill använda det befintliga patentsystemet för datorrelaterade uppfinningar. Det är uppenbart att vi uttryckligen måste utesluta, vilket vissa ändringsförslag gör, möjligheten att ta patent på uppfinningar enbart därför att de använder en dator. När det gäller räckvidd skulle jag vilja fokusera på en mycket specifik aspekt, nämligen driftskompatibilitet. Driftskompatibilitet och kommunikation mellan program bör vara undantagna från detta direktiv. Den aspekten bör ses över om några år. Den exklusiva användning som lagen medger patentinnehavare ålägger innehavaren att förklara uppfinningen så att den blir begriplig för en ordinär expert på området. Jag anser att vi även i detta fall måste understryka den här aspekten och förpliktiga den som ansöker om patent att tillräckligt noga förklara meningen med patentet, fast kanske inte ända till offentliggörande av källkoden, som Harbour har sagt. Det skulle vara överdrivet. Som jag har sagt är det särskilt viktigt på detta område att förpliktiga de sökande att förklara sina uppfinningar. Till sist, många människor har kritiserat detta förslag och sagt att det kan skada små och medelstora företag. Men, vad vi gör är att vi tillämpar den traditionella patenträtten på små och medelstora företag, i medvetande om att patent har ökat tillväxten och gjort det möjligt för alla sorters företag inklusive små att bedriva forskning och investera i ny utveckling.

18 Vi konkurrerar i dag på en globaliserad marknad där Förenta staterna och Japan utvecklar många patent och uppfinningar. Vi får inte komma på efterkälken, och vi måste även här i Europa reglera möjligheten att registrera datorrelaterade uppfinningar som patent Ghilardotti (PSE). (IT) Herr talman! Jag vill också tacka föredraganden för hennes arbete eftersom jag anser att detta är en mycket komplicerad och känslig fråga, vilket debatten denna morgon har bekräftat. Programvara spelar, som redan har sagts, en viktig roll inom otaliga branscher; det är en grundläggande form för skapande och uttryck. Programvara är, dessutom, ett område för specialiserad ingenjörskonst och en grundläggande mänsklig verksamhet, med mer än tio miljoner professionella utvecklare i hela världen och tiotals miljoner människor engagerade i att skapa programvara. Oberoende programvaruutvecklare och småföretag spelar en grundläggande roll för innovationer på detta område, framför allt i Europa. Europa står i främsta ledet när det gäller informationsteknik: 71 procent av de programvaruutvecklare som arbetar med öppen källkod arbetar i Europa, men endast 13 procent i Förenta staterna. Därför bör det inte vara möjligt att monopolisera redskap för framställning, skapande, spridning och utbyte av information och kunskaper med hjälp av patent, och patent får inte bromsa utvecklingen av forskning och kunskaper. Det är mycket som står på spel, för detta är en fråga som handlar om att garantera att forskning och innovationer kan fortsätta att vara fria och i överensstämmelse med andan från Lissabon att stimulera ekonomisk tillväxt som bygger på kunskaper, att stimulera innovationer och uppfinningar som bygger på programvara på alla nivåer och att undvika monopol för tillverkning av och handel med de produkter som använder programvaran. Följaktligen måste kommissionens förslag modifieras och förbättras på några grundläggande punkter, så att bestämmelserna blir ett steg framåt mot en tydlig och skarp begränsning av möjligheterna att ta patent. En hel del har sagts om tekniska bidrag, industriell tillämpning, vad som menas med datorrelaterade uppfinningar, villkoren för att den industriella användningen av en uppfinning som bygger på programvara, för vilken en ansökan om patent har gjorts, måste omfatta produkten såväl som metoden. Detta är anledningen till att kommissionsledamot Bolkestein sade att han är orolig för att de ändringsförslag som har lagts fram i denna kammare skall antas. För min del måste jag säga att jag är orolig för att vi inte kommer att kunna stödja det framlagda förslaget om de inte antas Figueiredo (GUE/NGL). (PT) Herr talman! Vår debatt i dag är av största betydelse, inte bara för programvaruutvecklare i Europeiska unionen, utan även för alla de som intresserar sig för kunskaper. Anledningen är att kommissionen genom att föreslå patentering av datorrelaterade uppfinningar banar vägen för patentering av mänskliga kunskaper. Mänskliga kunskaper kan självfallet inte bli något som tillhör stora multinationella företag, vilket i detta fall nästan är synonymt med Microsoft. Vi vet alla att detta förslag till direktiv inte svarar mot vare sig de ekonomiska, vetenskapliga och kulturella utmaningar som programvarusektorn står inför eller den tvingande nödvändigheten att främja innovationer, teknisk utveckling eller de små och medelstora företagens intressen. Vi vet hur viktigt det är att upprätthålla tillgången på fri programvara, och hur viktigt det är att ge den offentliga sektorn redskap för att utveckla en innehålls- och tjänstebransch, för att skydda allmänintresset. Av denna anledning, och för att ge röst åt det starka motståndet från vetenskapsmän och mjukvaruutgivare, måste detta förslag till direktiv avvisas. Jag hoppas att denna plenarsession kommer att sända ett tydligt budskap genom att godkänna förslaget till avvisning, som jag stöder och som lades fram av min grupp Karas (PPE-DE). (DE) Herr talman, ärade kommissionär, mina damer och herrar! Ett direktiv som reglerar en enhetlig tillämpning av lagen från patentmyndigheternas och patentdomstolarnas sida måste välkomnas utan reservationer, då det bidrar till en välfungerande inre marknad och till att undvika snedvridningar av konkurrensen. Vi får dock inte glömma att utveckling av ny programvara inte får hindras, att de små och medelstora företagens ställning inte får försämras, att vi måste skapa rättssäkerhet, och att vi vill förhindra nya snedvridningar av konkurrensen. Jag tog varje skrivelse och varje diskussion på största allvar. Vissa farhågor beror på missuppfattningar. En del av kritiken bygger på verkligheten i Förenta staterna och inte på direktivets innehåll. Men jag stöder dock några av invändningarna. Europeiska patentverket bryter mot lagarna mellan EPAT, medlemsstaterna och konventionen om meddelande av europeiska patent. Definitionen av tekniskt bidrag är alltför vag. Det krävs en tydlig åtskillnad mellan tekniska och intellektuella uppfinningar. Jag stöder därför några av de ändringsförslag och kompromisser som har lagts fram av min vän Wuermeling och föredraganden. Jag vill tacka min kollega Echerer för den stora mängd material hon har bidragit med. Jag stöder några av de ändringsförslag som har lagts fram av min kollega Kauppi: ändringsförslag 107 och 108, som ger en tydlig definition av termen teknikområde, ändringsförslag 112, 114 och 117, som klargör att datorprogram inte i sig utgör patenterbara uppfinningar, ändringsförslag 116 om gränserna för vad som är patenterbart och Wuermelings kompromisser där det hänvisas till det nuvarande regelverket för EPAT och det klargörs att triviala uppfinningar och affärsmetoder inte är patenterbara. Jag hoppas att vi alla kan leva med dessa ändringsförslag.

19 (Applåder) Sousa Pinto (PSE). (PT) Herr talman! Det allt vanligare fenomenet att lagbestämmelser, avsedda att skydda patent, missbrukas för att profitera på framstegen i informationsteknik för att göra affärer, utgör, i avsaknad av ett tydligt regelverk, ett oacceptabelt sätt att privatisera mänskliga kunskaper. Att privatisera kunskaper på ett område som inte ens i vidaste mening kan blandas samman med det som omfattar tekniska och industriella uppfinningar innebär helt enkelt att man skapar nya affärsmöjligheter. Utveckling inom informationsteknik leder, per definition, till framsteg som i regel inte skyddas av patent eller som inte kan patenteras av någon särskild person, utan tillförs den samlade kunskapsmassan. Rätten att tjäna pengar för de som är mest ihärdiga i att lägga beslag på gemensam egendom bör inte skyddas av lagen, än mindre bör deras intressen få företräde framför allmänhetens, den ekonomiska och vetenskapliga världens samt civilisationens intresse av att kunskaper inte görs till en handelsvara. Tillämpningen av verkliga uppfinningar på programvaruområdet, som är ett resultat av investeringar, i produktionsprocessen bör, naturligtvis, skyddas. Det är dock en himmelsvid skillnad mellan att skydda dessa berättigade intressen och att använda skydd som en förevändning för urskillningslös patenterbarhet för programvara. Det förslag vi har framför oss i dag, med de kompromissändringsförslag som föreslagits av Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, lyckas förena dessa olika intressen på ett acceptabelt sätt Niebler (PPE-DE). (DE) Herr talman, ärade kommissionär, mina damer och herrar! Jag vill också börja med att uttrycka mitt stora tack till föredraganden, McCarthy, och vår skuggföredragande. Mina damer och herrar! Behöver vi verkligen detta direktiv? I likhet med många andra ledamöter har även jag fått ta emot många brev, som ger uttryck för en stark oro när det gäller kommissionens förslag. Jag har tagit denna oro på stort allvar, för ingen vill väl stå i vägen för innovationer i Europa eller införa ytterligare bördor, i synnerhet inte för de små och medelstora IT-företagen. Efter att ha vägt alla för- och nackdelar mot varandra är jag övertygad om vi kommer att fatta rätt beslut i morgon om vi antar detta direktiv med de ändringsförslag som har lagts fram av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och diverse andra klargöranden. Vi behöver det här direktivet. Det har helt enkelt utformats för att harmonisera befintlig praxis för meddelande av patent i Europa, och i detta sammanhang bör strängare kriterier införas, i synnerhet för meddelande av patent. Det finns ett antal skäl för mig att stödja direktivet. Det kommer för det första att garantera att vi inte får en situation som den i Förenta staterna när det gäller meddelande av patent. Enkla affärsmetoder och ren programvara kommer inte att vara patenterbara i Europa. Det sägs tydligt i direktivet, och det förhindras även av det faktum att det krävs ett tekniskt bidrag för att datorrelaterade uppfinningar skall kunna få patentskydd. Jag är tacksam för att kommissionsledamot Bolkestein ånyo sade detta tydligt i dag, och jag vill upprepa att vi inte tvivlar på det. Denna kammare bör inte heller handla som om någon skulle kunna tolka betänkandet på ett sätt som strider mot det tydliga uttalandet från kommissionen och de framlagda ändringsförslagen, vilka också är mycket tydliga på den här punkten. För det andra är det inte meningen att direktivet skall skydda programvara av ringa betydelse. Patent på sådana program, som till exempel förloppsmätare, är en källa till oro och inte önskvärda. Direktivet klargör även att vi inte önskar meddela patentskydd för programvara av ringa betydelse. Jag uppmanar er att stödja de framlagda ändringsförslagen, i vilka vi klargör ett antal punkter, i morgon, men även att ge ert stöd till McCarthys betänkande i dess helhet Zrihen (PSE). (FR) Herr talman, ärade kommissionär, mina damer och herrar! I en tid då vi vill uppmuntra innovationer, tillväxt och konkurrenskraft inom Europeiska unionen, i form av en enkel harmonisering av lagbestämmelser och ett förtydligande av den skiftande praxisen och de olika tolkningarna på detta område, utgör detta direktiv ett verkligt steg tillbaka, en verklig förändring av sättet att se på konventionen om meddelande av europeiska patent och direktivet om upphovsrätt för programvara, eftersom det försöker att vidga gränsen till det yttersta för möjligheterna att ta patent på programvara. Vi bör följaktligen avvisa detta direktiv, därför att det innehåller alltför många påfund. För det första, datorer har blivit ett viktigt redskap för att sprida idéer, tankar och kunskaper. Det är därför farligt om privata intressen i alltför stor utsträckning lägger beslag på detta redskap. Upphovsrätt är lämpligare. För det andra, ur en ekonomisk synvinkel är det så att innovationer på programvaruområdet ofta görs av små och medelstora företag eller av oberoende forskare, för vilka patent inte är ett ändamålsenligt instrument eftersom det är alltför kostsamt, alltför komplicerat och kommer att leda till en juridisk mardröm. Det har inte bevisats att patentskydd ger ökad innovation, tillväxt och konkurrenskraft. Avslutningsvis skulle ett antagande av detta direktiv, mot bakgrund av den ekonomiska rivalitet där vi står mot Förenta staterna, göra det möjligt för vissa stora bolag med monopolställning att bevara sin dominerande ställning på marknaden. Vi kommer därför att fortsätta att vänta på ett direktiv som utarbetats sedan man genomfört en mera ingående

20 studie av de ekonomiska effekterna för innovationer, konkurrens och immaterialrättspolitik på detta område Thyssen (PPE-DE). (NL) Herr talman, ärade kommissionär! Om det ankom på PPE (Evangeliska folkpartiet) skulle det över huvud taget inte finnas några programvarupatent, och om det ankom på er, kommissionsledamot, skulle det inte heller finnas några. Så förstod jag saken efter att ha tagit emot förslaget och efter att ha läst den befintliga lagstiftningen och de oräkneliga skrivelser som vi alla har fått ta emot mer än en gång. Många människor i vår grupp stöder utgångspunkterna och målen i kommissionens förslag. Herr kommissionär! Jag hoppas att ni kommer att kunna stödja ett antal ändringsförslag som har lagts fram för vår grupp, vilka på grundval av McCarthys betänkande och betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden ger en tydligare definition av det hela och sätter lite mera kött på benen när det gäller övervakningsuppgiften. Jag tror inte på de envist cirkulerande påståendena att detta förslag skulle vara dåligt för små och medelstora företag. Större rättssäkerhet och enhetlig rättstillämpning på den inre marknaden är något som små och medelstora företag har särskilt stort behov av. Jag anser att detta direktiv inte ger upphov till några speciella problem för små och medelstora företag, men att det finns ett mera generellt problem för dem i patentsystemet som sådant. Kritiken i breven handlar, när det kommer till kritan, till stor del om detta. Detta gäller både när de själva åtnjuter patentskydd och när de måste hantera andras patenträttigheter. Härav min fråga, herr kommissionär, om inte ni och er förvaltning skulle kunna tänka lite kreativt om hur vi kan komma fram till en europeisk strategi som gör det möjligt för små och medelstora företag att förbättra sin ställning på patentområdet. Jag har inte lagt fram något ändringsförslag om detta, eftersom jag anser att denna text, juridiskt sett, inte är rätt plats för det. Men jag anser verkligen att detta är så viktigt att jag nu vill framföra detta förslag politiskt, och jag skulle uppskatta mycket om ni kan ge mig ett svar Paasilinna (PSE). (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden. Om vi försöker komplicera arbetet för de som arbetar med öppen källkod, programvaruföretag, de som sliter på egen hand och små sammanslutningar, genom att utvidga patenterbarheten, kommer vi att förstöra grundvalen för informationssamhället. Innovationer som är till allas vår fördel, som till exempel Linux, visar hur stor den här frågan är: det handlar om att minska den digitala klyftan. Programkod skyddas naturligtvis redan av upphovsrätten. Avigsidan med programvarupatent är att konstruktörer inte alltid kan vara medvetna om att de gör intrång i ett patent och faktiskt kan riskera att få betala stora skadestånd. Gränserna för vad som är patenterbart måste definieras på ett sådant sätt att program, algoritmer och affärsmetoder i sig inte är patenterbara, och så att patent inte kan användas för att förhindra konkurrens. Vi stöder småskaligt entreprenörskap på detta område De Rossa (PSE). (EN) Herr talman! Det här är ett av de områden där de av oss som varken är juridiska eller tekniska experter ger oss in i debatter av det här slaget och håller tummarna i hopp om att allting skall bli rätt. Jag säger det särskilt med tanke på denna debatt, eftersom så många hundratusentals personers uppehälle är beroende av att parlamentet och kommissionen gör rätt i den här frågan. Det finns mycket få absoluta sanningar i den här debatten. Kanske har kommissionen rätt i viss mån, och kanske har också parlamentet rätt till en viss grad. En sak är absolut säker, att inte göra någonting är inte något alternativ; vi kan inte tillåta att den nuvarande situationen förblir oförändrad. Därför hoppas jag att kommissionsledamoten kan finna en utväg för att godta många av de utmärkta ändringsförslag som McCarthy har lagt fram. Föredraganden har gjort ett enormt arbete med att reda ut problem och lägga fram en, sannerligen inom min grupp, mycket klar ståndpunkt. Hon har gjort allt hon har kunnat för att finna en ståndpunkt som alla kan enas om. Det är viktigt att vi ser till att frågan om öppen källkod främjas och att hela IT-industrin bevaras på ett livfullt och innovativt sätt. Det är emellertid inte rätt att tillåta att den nuvarande rättsliga osäkerheten får fortgå Bolkestein, kommissionen. (EN) Herr talman! Eftersom det finns många ändringsförslag har jag inte för avsikt att gå igenom dem ett för ett och meddela kommissionens svar. Med er tillåtelse lämnar jag er en lista över ändringsförslagen efter nummer, som visar vilka ändringsförslag som kommissionen kan godta, vilka vi inte kan godta och vilka vi skulle kunna godta med passande omformuleringar. 1 Under den förutsättningen kommer jag att begränsa mig till några allmänna anmärkningar och hoppas avsluta med några mer detaljerade kommentarer för att besvara de frågor som parlamentets ledamöter har ställt. Om jag börjar med att ta upp McCarthys betänkande har jag redan talat om att vi är positivt inställda till de flesta ändringsförslagen i det. Jag vill särskilt ta upp två ändringsförslag som väcker viktiga frågor. Det första är ändringsförslag 20 om införande av en ny artikel 6a om driftskompatibilitet. Vid en första anblick verkar detta rimligt. Om man ser närmare på det står det emellertid klart, åtminstone för kommissionen, att det undantag som föreslås kan leda till att några av patenten töms på sitt värde. I själva verket skulle de kunna bli fullständigt värdelösa. Jag anser att detta skulle vara 1 Kommissionens ståndpunkt om parlamentets ändringsförslag: se protokollet.