Hög lägstalön lönar sig

Transkript

1 Hög lägstalön lönar sig Lägstalönens betydelse för ett ekonomiskt och socialt hållbart samhälle Agneta Berge Handels utredningsgrupp Handels utredningsgrupp Mars 2013 Februari 2013 Agneta Berge

2

3 Sammanfattning Arbetslösheten i Sverige är hög, ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på alarmerande nivåer och det är långt kvar till målet om full sysselsättning. Den svenska lägstalönen är hög relativt många länders lägstalön, och flera menar att det är en orsak till Sveriges arbetsmarknadsproblem. Krav på att lägstalönen ska sänkas har kommit som följd. Utifrån litteraturen kring lägstalöner går det dock inte se att detta vore en effektiv åtgärd. Studier av lägstalönens sysselsättningseffekt fångar ofta kortsiktiga effekter på mikronivå, och resultaten är svåra att generalisera. Även om det inte råder konsensus i frågan, tyder en del på att direkt berörda individer kan förlora sina jobb när lägstalönen höjs. Men det förefaller oklart vad som händer sen. Får de nya jobb, eller blir de arbetslösa? Vad händer egentligen med aggregerad sysselsättningsgrad och arbetslöshet? Kunskapen kring långsiktiga mer allmänna jämviktseffekter är skral. Den lilla som finns indikerar att negativa aggregerade sysselsättningseffekter är tydligast på de minst reglerade arbetsmarknaderna. Internationell makrostatistik, i sin tur, låter inte påvisa att sänkt lägstalön vore en effektiv åtgärd mot Sveriges arbetsmarknadsproblem. Siffrorna indikerar ibland till och med motsatsen. Förklaringar till, och verktyg mot, Sveriges höga arbetslöshet och låga sysselsättningsgrad bör sökas någon annanstans än i lägstalönen. En relativt hög lägstalön fyller däremot viktiga social- och näringspolitiska funktioner i ett samhälle, i synnerhet om den kombineras med ett antal institutioner som är centrala för den nordiska modellen, så som ambitiös omställningspolitik och en välfungerande partsmodell. Särskilt i en arbetsintensiv låglönebransch som detaljhandeln, där priskonkurrens och hög personalomsättning är vanligt, där både kvinnor och unga är överrepresenterade och där många ligger runt en lägstalön, verkar en hög lägstalön löna sig. Där kan den bland annat bidra till att minska lönespridningen och till att förhindra utbredningen av extrema låglönejobb och arbetande fattiga, vilket blir tydligt när svensk och amerikansk detaljhandel jämförs. Lägstalönen är särskilt viktig för kvinnors och ungas levnadsvillkor och ekonomiska självständighet, eftersom de är överrepresenterade grupper inom svensk detaljhandel. Slutligen kan en relativt hög lägstalön bidra till ett omvandlingstryck och höjd produktivitet i detaljhandeln, och nordisk detaljhandel, med relativt hög lägstalön, tillhör mycket riktigt den mest produktiva i Europa. 3

4 Innehåll Inledning... 5 Hur hög är den svenska lägstalönen?... 7 Den svenska lägstalönen i internationell jämförelse... 8 Är sänkt lägstalön lösningen på arbetsmarknadsproblemen? Lägstalön, sysselsättningsgrad och arbetslöshet vad säger siffrorna? Teorier om hur anpassning till höjd lägstalön går till Empirisk forskning kring lägstalönen Forskningens utmaningar Internationell forskning Anpassningsmekanismer och institutionella faktorer Nordisk och svensk forskning Sammanfattning av forskningsläget Vilken betydelse har lägstalönen? Den högproduktiva strategin Produktivitet inom detaljhandeln Arbetande fattiga, kvinnor och unga Lönenivåer och lönespridning: Sverige vs. USA Avslutning: lägstalönen och den nordiska modellen Referenser Datakällor Appendix A

5 Inledning Nivån på lägstalönen 1 är ämne för ständig debatt, och en viktig fråga i varje avtalsrörelse. Särskilt ägnas mycket utrymme åt lägstalönens relation till sysselsättningen i allmänhet, och till ungdomsarbetslösheten i synnerhet. Enligt de officiella måtten var i genomsnitt åtta procent arbetslösa i Sverige år 2012 och det talas om massarbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten låg samma år på i genomsnitt alarmerande 23,7 procent, och sysselsättningsgraden på 65,5 procent i åldern år, samt 74,9 procent i åldern år (SCB/AKU). Att minska arbetslösheten och öka sysselsättningsgraden är bland de viktigaste utmaningarna Sverige möter idag. Bland andra Svenskt Näringsliv anser att en för hög lägstalön är orsaken till den höga svenska ungdomsarbetslösheten. De menar att arbetstillfällena minskar när lägstalönen höjs (se exempelvis Ceder 2012 och Lindgren & Kreicbergs 2012). OECD (2012) skriver i Economic Surveys Sweden att lägstalönen i Sverige utgör ett inträdeshinder på arbetsmarknaden för bland andra unga, och därför bör sänkas. Och trots att Sverige har en stark tradition av att politiska partier inte deltar i lönebildningen, som istället sköts av arbetsmarknadens parter, ville både Folkpartiet och Centerpartiet att lägstalönen skulle sänkas för bland andra ungdomar, i avtalsrörelsen Men är Sverige ensamt om att ha en relativt hög lägstalön? Är verkligen sänkt lägstalön en väg till högre sysselsättning? Och vilken betydelse har egentligen relativt hög lägstalön för ett samhälle? Eftersom lägstalönens nivå ofta står i fokus i debatten ägnas rapportens första del åt en komparativ studie av nivån på lägstalönen i Sverige och ett antal andra länder. Särskild uppmärksamhet i debatten brukar ägnas lägstalönen inom delar av privat tjänstesektor, så som detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen. Dock studeras ofta minimilönebett 2 konstruerade med genomsnittslön för industrin alternativt för ekonomin i sin helhet. I denna studie studeras istället minimilönebett relativt en av privat tjänstesektors stora yrkesgrupper i allmänhet, och i detaljhandeln i synnerhet, nämligen arbetare i service- och försäljningsyrken. Rapportens andra del ägnas åt lägstalönens relation till sysselsättningsgraden och arbetslösheten. Åt vilket håll pekar siffrorna? Hur beskriver teorier denna relation? Vad säger forskningen, internationellt, i Norden och i Sverige? Kan sänkt lägstalön vara en verkningsfull åtgärd för att sänka arbetslösheten och höja sysselsättningsgraden i Sverige? Rapportens tredje och sista del behandlar de funktioner en relativt hög lägstalön kan tänkas ha i ett samhälle. Ett särskilt fokus sätts på detaljhandeln, i egenskap av att vara en sektor där lägstalönens betydelse blir särskilt framträdande. En jämförelse görs också mellan Sverige och USA, utifrån vilken roll lägstalönen kan tänkas ha för lönespridning och lönenivåer i detaljhandeln. 1 Lägstalön är den reglerade lägsta lön en viss person garanteras. I kollektivavtalssammanhang benämns dessa som minimilöner, men i den allmänna debatten har begreppet lägstalöner kommit att bli dominerande, varför detta begrepp används i denna rapport. Ibland används också begreppet ingångslöner. Det är dock något oprecist, eftersom lägstalönen nödvändigtvis inte är en ingångslön. För många avtalsområden har det dock denna karaktär i praktiken. 2 Om lägstalönen divideras med en genomsnittslön erhålls en kvot som kallas minimilönebett. Minimilönebett används ofta i forskning och andra sammanhang som ett relativt mått på hur hög en lägstalön är och namnet avspeglar att måttet visar hur högt upp i lönefördelningen lägstalönen "biter". 5

6 Rapporten använder sig av ett antal statistiska instrument för att undersöka orsakssamband. För att kunna fastställa om en oberoende variabel, som kallas (X), påverkar en beroende variabel, som kallas (Y), behövs i allmänhet avancerade ekonometriska analysverktyg och flera variabler som kan tänkas påverka (Y), dessa kallas för (Z), bör ingå i analysen. Men för att veta om det är värdefullt att genomföra sådana mer avancerade tester är det rimligt att först testa om det verkar troligt att något orsakssamband alls förligger mellan enbart (X) och (Y), med enklare metoder och utan några fler variabler (Z). Det är sådana tester som genomförs i denna studie. Rapporten klarlägger med andra ord inga kausala förhållanden, utan kan enbart visa på resultat som ligger i linje eller inte med en tes, och som kan indikera vilka typer av studier som är intressanta att fördjupa och vilka hypoteser som är rimliga att formulera. Framförallt förekommer tre statistiska instrument i denna rapport: Regressionslinje: i en del diagram visas en regressionslinje, som är den linje som bäst sammanbinder observationerna i diagrammet. Lutningen på regressionslinjen visar åt vilket håll sambandet mellan (X)-variabeln och (Y)-variabeln verkar gå. t-värden: bredvid diagram med en regressionslinje visas ett t-värde, som visar hur starkt, eller signifikant, det statistiska sambandet i diagrammet kan anses vara. Ju större t-värdet är i absoluta tal, desto starkare är sambandet. Statistisk signifikans ( ): utifrån t-värdet beräknas den högsta nivå man kan säga att resultatet är statistiskt signifikant på. De konventionella signifikansnivåerna är 90-procentsnivån (, 95-procentsnivån (, 99-procentsnivån (, eller högre. En statistisk signifikans på 90 procent är dock en relativt svag signifikans i de analyser som görs i denna studie. Om resultaten är statistiskt signifikanta på 95-procentsnivån eller över kan man dock anse att ett statistiskt samband, eller en samvariation, kan föreligga. 6

7 Hur hög är den svenska lägstalönen? Nivån på lägstalönen är flitigt debatterad, och särskild fokus brukar ägnas nivån på lägstalönen i sektorer där den bedöms ha extra stor betydelse, för att exempelvis en stor andel anställda ligger på en lägstalön där. Som bland andra Konjunkturinstitutet (2010) konstaterar är hotell- och restaurangbranschen samt detaljhandeln sådana sektorer. Givet studiens omfattning inkluderas dock endast detaljhandeln i denna rapport. Lägstalöner regleras antingen i lag, via kollektivavtal eller genom en kombination av de båda systemen. I de flesta länder är lägstalöner huvudsakligen reglerade i lag, medan de är huvudsakligen reglerade i kollektivavtal i Danmark, Finland, Island, Italien, Makedonien, Norge, Schweiz, Sverige, Tyskland och Österrike (Skedinger, 2008). Lägstalöner kan differentieras på ett antal parametrar, så som näringsgren, yrke, ålder, erfarenhet, utbildning och bostadsområde. Differentieringen är i allmänhet mycket kraftigare när lägstalönerna är kollektivavtalade än när de är lagstadgade, eftersom partsmodellen ger större förhandlingsutrymme och möjlighet att anpassa regleringar till specifika förutsättningar. Kollektivavtalade lägstalöner samlas därför sällan i en internationell databas och är därmed relativt svårare att få tag på. Mig veterligen har ingen studie inkluderat samtliga länder med kollektivavtalade lägstalöner, varför en sådan är önskvärd. Men med hänsyn till nämnda svårigheter, inkluderas endast de nordiska länderna, av länderna med kollektivavtalande lägstalöner, i denna studie. De nordiska länderna brukar i sin tur inkluderas i varierande grad i studier på lägstalöner, och mig veterligen har ingen tidigare studie omfattat samtliga. Bara inom detaljhandeln fastställdes år 2012 sju lägstalöner i Sverige, nio i Norge, 13 i Danmark, 15 på Island och hela 26 stycken i Finland. Studiens urval bland dessa lägstalöner guidas av att det framförallt är två grupper som är relevanta att fånga upp. Å ena sidan det större antalet anställda, nämligen vuxna. Lägstalönen för vuxna är densamma oavsett om en 30-åring, 42-åring, 51-åring och så vidare nyanställs. Därmed avses även ofta personer med försörjningsansvar, varför deras lön blir särskilt viktig. Å andra sidan majoriteten av de unga, för att knyta an till debatten om lägstalönens betydelse för ungdomsarbetslösheten. För att fånga dessa båda grupper kan samma lägstalön användas i Finland, Danmark, Sverige, på Island samt för de lagreglerade lägstalönerna. I länder med lagreglerade lägstalöner finns ibland regionala lägstalöner, som ligger över den nationella. Så är exempelvis fallet i USA. Trots detta används den nationella lägstalönen i denna rapport eftersom den är mest allmängiltig. 3 Endast i Norge, där den högsta åldern i åldersdifferentieringen är 25 år, bör två olika lägstalöner användas för att fånga upp dels vuxna, dels unga. I denna rapport används således den lägstalön som dels en vuxen, dels en ung arbetare utan erfarenhet som bor i en storstad är garanterad inom detaljhandeln. Se appendix A för redogörelse för de grupper inom respektive kollektivavtal som ingår i studien. För att få en god uppfattning om nivån på lägstalönen bör både absoluta och relativa nivåer studeras. Ett vanligt relativmått på lägstalönen är minimilönebettet, i vilket lägstalönen divideras med en genomsnittslön 4. På så sätt ser man hur långt upp i lönefördelningen lägstalönen biter, 3 Detta medför även att lägstalönen kan antas inte vara lägre än de redovisade för länder med lagreglerad lägstalön, vilket är en god utgångspunkt. 4 Minimilönebett kan även konstrueras med medianlön, istället för genomsnittslön. Medianlönen tar inte höjd för löneojämlikheter, vilket medför att minimilönebetten antagligen är genomgående lägre, och relativt än lägre i mer ojämlika länder, i denna studie, än i en studie som använder medianlön. 7

8 och minimilönebettet förekommer frekvent i studier på lägstalönens påverkan på sysselsättningen. När internationella minimilönebett studeras används ofta en genomsnittslön för industrin eller för hela ekonomin, vilket ger dålig uppfattning om nivån på lägstalönen i detaljhandeln. Därför konstrueras här minimilönebett relativt genomsnittslönen för en arbetare i service- och försäljningsyrken, vilket är en viktig yrkesgrupp i privat tjänstesektor i allmänhet, och i detaljhandeln i synnerhet. Den svenska lägstalönen i internationell jämförelse För att ta reda på hur hög den svenska lägstalönen är, och huruvida det finns fler länder med relativt hög lägstalön, redovisas i tabell 1 både absoluta och relativa lägstalöner för 27 länder, för år De absoluta lägstalönerna avser heltid före skatt per månad för detaljhandeln i Norden, respektive nationella lagreglerade lägstalöner för heltid före skatt per månad för övriga länder. Eftersom det råder olika prisnivåer i olika länder redovisas lägstalönerna i köpkraftskorrigerad 6 svensk krona (SEK). Minimilönebetten har konstruerats med dessa lägstalöner, dividerade med genomsnittlig månadslön för heltid före skatt för arbetare i service- och försäljningsyrken. Av de 27 länderna i tabellen har Sverige högst minimilönebett på 79 procent, tätt följd av Norge på 78 procent (vuxna) respektive 77 procent (unga). Även Finland, Frankrike, Slovenien, Luxemburg, Turkiet och Danmark har minimilönebett över 70 procent, vilket får anses vara relativt högt. I absoluta tal återfinns samma fyra nordiska länder bland de fem med högst lägstalön. Även Luxemburg och Nederländerna har relativt höga lägstalöner i absoluta tal. Island skiljer sig något från övriga nordiska länder vad gäller rankingen av lägstalönen. 7 5 Eurostat publicerar data på lägstalöner för senare år än 2010, men de publicerar inte den lönestrukturstatistik som krävs för att konstruera minimilönebetten för senare år än Därför används lägstalöner för år 2010, de senaste uppgifterna för året. 6 Att det råder olika köpkrafter betyder att det som kan köpas för en krona i Sverige är inte nödvändigtvis samma som kan köpas för motsvarande en krona i till exempel Norge eller Polen. 7 En djupare diskussion kring skillnader och likheter mellan nordiska länder återfinns inom ramen för en nordisk utredning som publiceras av Handelsanställdas förbund år

9 Tabell 1. Lägstalön för heltid före skatt per månad i köpkraftskorrigerad SEK, samt relativt genomsnittlig månadslön för heltid före skatt för arbetare i service- och försäljningsyrken (minimilönebett), år 2010 Land Minimilönebett Lägstalön Sverige* 79% Norge vuxna* 78% Norge unga* 77% Finland* 72% Frankrike 72% Slovenien 71% Luxemburg 71% Turkiet 71% Danmark* 71% Portugal 67% Litauen 66% Island* 66% Polen 64% Nederländerna 64% Storbritannien 63% Irland 62% Lettland 62% Slovakien 61% Belgien 60% Malta 59% Bulgarien 58% Estland 56% Rumänien 54% Tjeckien 54% Spanien 53% Ungern 51% Kroatien 49% USA 37% *Kollektivavtalad lägstalön Källa: Eurostat, BLS, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), egna beräkningar. Köpkraftskorrigerad SEK/EURO årsgenomsnitt 2010: 11,726. Sammantaget är den svenska lägstalönen hög i internationell jämförelse. Men den sticker inte ut som en ensam extremhög lägstalön, som det ibland kan framställs, utan är relativt jämnhög med ett antal andra lägstalöner. Dessa lägstalöner återfinns framförallt i Danmark, Finland, Norge och Luxemburg, men även i Frankrike, Slovenien och Turkiet vad gäller minimilönebett, och i Nederländerna vad gäller absoluta nivåer på lägstalönen. Det är dock mycket stor skillnad på svensk och exempelvis amerikansk lägstalön när minimilönebetten mäts, respektive svensk och exempelvis rumänsk och bulgarisk när absoluta nivåer mäts. I Sverige råder mycket hög arbetslöshet, ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på alarmerande nivåer och det är långt kvar till målet om full sysselsättning. Flera menar att den relativt höga svenska lägstalönen är en av de huvudsakliga orsakerna bakom dessa problem. Stämmer det? Och kan i sådana fall en sänkt lägstalön vara lösningen? 9

10 Är sänkt lägstalön lösningen på arbetsmarknadsproblemen? De stora utmaningarna på den svenska arbetsmarknaden idag rör som sagt såväl arbetslöshet som sysselsättningsgrad, och lägstalönen brukar relateras till båda problemen. 8 I detta avsnitt undersöks om det finns något stöd för tesen att en höjd lägstalön påverkar arbetslöshet och sysselsättningsgrad negativt, och om en sänkt lägstalön kan vara en kraftfull åtgärd mot de sysselsättnings- och arbetslöshetsproblem Sverige har idag. Först studeras internationell statistik kring sysselsättningsgrad och arbetslöshet, tillsammans med minimilönebetten ovan. Sedan undersöks denna tes med utgångspunkt i dels teori, dels tidigare forskning. Lägstalön, sysselsättningsgrad och arbetslöshet vad säger siffrorna? Studiens statistiska instrument (som beskrivs inledningsvis i rapporten) möjliggör som sagt inte kausala slutsatser. Detta avsnitt visar alltså inte om eller hur lägstalönen verkligen påverkar arbetslösheten alternativt sysselsättningsgraden. Däremot kan statistiken ligga i linje eller inte med den tes som undersöks. De två första diagrammen behandlar sysselsättningsgrad respektive arbetslöshet för hela arbetskraften (15-64 år) år 2010 och de två senare diagrammen behandlar motsvarande men för unga (15-24 år). Sammantaget ingår 27 länder i studien. 9 Givet tesen som undersöks så förväntas ett negativt samband mellan lägstalön och sysselsättningsgrad, alltså att ju högre minimilönebettet är, desto lägre är sysselsättningsgraden. Tvärtom förväntas ett positivt samband mellan lägstalön och arbetslöshet, alltså att ju högre minimilönebettet är, desto högre är arbetslösheten. Diagram 1 visar sambandet mellan sysselsättningsgrad i hela arbetskraften och minimilönebett. Regressionslinjen har en positiv lutning, vilket innebär att ju högre minimilönebettet är, desto högre tenderar sysselsättningsgraden att vara. Resultatet är inte det förväntade, och ligger alltså inte i linje med den studerade tesen. Resultatet är dessutom statistiskt signifikant på 95- procentsnivån, vilket snarare pekar på att sambandet skulle kunna vara det motsatta. 8 Befolkningen delas upp i de som är i arbetskraften och de som inte är i arbetskraften. Arbetskraften i sin tur delas upp i sysselsatta och arbetslösa. Sysselsättningsgraden är andelen sysselsatta i relation till hela befolkningen, medan arbetslöshet är andelen arbetslösa i relation till arbetskraften. 9 Inom statistiska studier går det i allmänhet att uttala sig säkrare ju fler observationer som inkluderas. I de statistiska analyserna i denna studie ingår 27 observationer (enskilda länder). Tumregeln inom statistik är att 30 observationer ska användas för ett statistiskt säkerställt resultat. 10

11 Diagram 1. Sysselsättningsgrad (15-64 år) och minimilönebett år % Sysselsättningsgrad (15-64 år) 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Minimilönebett Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), egna beräkningar Diagram 2 visar sambandet mellan minimilönebett och arbetslöshet i hela arbetskraften. Regressionslinjen har en negativ lutning, vilket innebär att ju högre minimilönebettet är, desto lägre tenderar arbetslösheten att vara. Sambandet är dock endast statistiskt signifikant på 90- procentsnivån vilket får anses vara relativt svagt, men likväl ligger resultatet inte i linje med tesen att sänkt lägstalön vore en kraftfull åtgärd mot arbetslösheten i Sverige Diagram 2. Arbetslöshet för hela arbetskraften (15-64 år) och minimilönebett år ,0% Arbetslöshet (15-64 år) 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Minimilönebett Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), OECD, egna beräkningar Diagram 3 och 4 berör frågan kring lägstalönen och riskgrupper på arbetsmarkanden. Även om inte alla unga är lågproduktiva och inte alla lågproduktiva är unga, så brukar unga ofta studeras som en relativt lågproduktiv grupp som berörs av lägstalönen mer direkt än andra. Diagram 3 visar sambandet mellan sysselsättningsgraden för unga och minimilönebetten. Regressionslinjen har positiv lutning, vilket indikerar att ju högre minimilönebett, desto högre 11

12 tenderar ungas sysselsättningsgrad att vara. Dock är resultatet inte statistiskt signifikant på några konventionella nivåer, vilket innebär att det inte går att se om något samband alls föreligger mellan minimilönebett och ungas sysselsättningsgrad. Inte heller här ligger således resultaten i linje med vad som förväntas utifrån den undersökta tesen. Diagram 3. Sysselsättningsgrad för unga (15-24 år) och minimilönebett år 2010 Sysselsättningsgrad unga (15-24 år) 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Minimilönebett Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), egna beräkningar Slutligen studeras sambandet mellan minimilönebett och ungdomsarbetslöshet, i diagram 4. Enligt tesen bör förhållandet vara att ju högre minimilönebettet är, desto högre är ungdomsarbetslösheten. Den negativa lutningen på regressionslinjen indikerar motsatsen, nämligen att ju högre minimilönebettet är, desto lägre tenderar ungdomsarbetslösheten att vara. Resultatet är dock endast svagt statistiskt signifikant, på 90-procentsnivån. Diagram 4. Ungdomsarbetslöshet (15-24 år) och minimilönebett år 2010 Ungdomsarbetslöshet (15-24 år) 45,0% 40,0% 35,0% 30,0% 25,0% 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Minimilönebett Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), OECD, egna beräkningar 12

13 Sammantaget har sambandet mellan minimilönebett och sysselsättningsgrad respektive arbetslöshet analyserats i fyra olika diagram, och med fyra enkla regressioner. Ingen av analyserna ger resultat som stödjer tesen att en höjd lägstalön påverkar sysselsättningsgraden eller arbetslösheten negativt, och att sänkt lägstalön skulle vara en effektiv sysselsättnings- och arbetslöshetsåtgärd. Resultaten bekräftar också därmed Kristoffer Arvidsson Thonängs (2011) liknande analyser. Analysen på sysselsättningsgraden för hela arbetskraften indikerar till och med att det motsatta sambandet kan föreligga. Teorier om hur anpassning till höjd lägstalön går till I den enklast möjliga nationalekonomiska modellen, perfekt konkurrens, antas transaktionskostnader, förhandlingsstyrka och vanligt förekommande institutioner som a-kassa och anställningsskydd inte existera. Företagen verkar vid sin maximala produktivitet och den fria marknaden antas driva fram just den lön som motsvarar arbetstagarens marginalproduktivitet, så att det råder full sysselsättning när arbetsmarknaden är i jämvikt. Om lägstalönen höjs så att den är högre än jämviktslönen, så är en vanlig utgångspunkt att arbetstagare anpassar sig till den högre lönen genom att öka sitt arbetsutbud, samtidigt som arbetsgivaren anpassar sig genom att minska sin efterfrågan på arbetskraft. I detta scenario uppstår arbetslöshet och minskad sysselsättning vid höjd lägstalön, och denna utgångspunkt ligger ofta bakom tesen att sänkt lägstalön vore en kraftfull sysselsättningsåtgärd. Det är dock möjligt, även inom ramen för perfekt konkurrensmodellen, att tänka sig att arbetsgivaren har fler sätt att anpassa sig på än genom att minska antalet anställda eller antalet arbetade timmar. Exempelvis kan arbetsgivaren också minska andra personalrelaterade kostnader eller höja priset för kunden. Men eftersom perfekt konkurrensmodellen bygger på ett antal ganska starka antaganden om verkligheten, är det intressant att titta på hur arbetsgivares och arbetstagares anpassning till höjd lägstalön ser ut i modeller med andra typer av antaganden. John Schmitt (2013) beskriver den institutionella modellen. I den råder det inte perfekt konkurrens, företagen verkar inte vid sin maximala produktivitet, teknologiska och psykosociala faktorer tillåts påverka produktivitet och det finns en institutionell och social kontext runt företaget. Denna institutionella approach till arbetsmarknaden öppnar för fler anpassningsmöjligheter. De viktigaste rör antagligen produktivitet, eftersom modellens antaganden möjliggör för höjd lägstalön att vara ett incitament för att förbättra produktiviteten. Sådana produktivitetshöjande åtgärder från arbetsgivarens sida kan handla om att höja de anställdas prestationsförmåga eller att ersätta lågproduktiva arbetsuppgifter med mer högproduktiva arbetsuppgifter. Arbetstagaren å sin sida kan tänkas börja arbeta mer effektivt antingen för att göra sig värd den högre lönen och behålla sitt jobb, eller på grund av reciprocitet. Inom ramen för den institutionella modellen är det även möjligt att tänka sig att låginkomsttagares relativt höga marginella konsumtionsbenägenhet, gör att en förstärkning av deras konsumtionsförmåga agerar ett slags ekonomiskt stimulus, som ökar efterfrågan på företagets varor eller tjänster och på så sätt väger upp för en del av de ökade lönekostnaderna. I den dynamiska monopsonimodellen, som också beskrivs av Schmitt (2013), antas arbetsgivare ha så pass stor förhandlingsstyrka relativt arbetstagare att lönen ligger under nivån för arbetstagarens marginalproduktivitet. Här antas även friktioner vid arbetssökande finnas, vilket ger upphov till kostnader för både arbetstagare och arbetsgivare. Om lägstalönen höjs antas arbetstagare anpassa sig genom att söka jobb i högre utsträckning, eftersom det nu lönar sig 13

14 relativt mer, givet sökkostnaderna. Arbetstagare förväntas även anpassa sig genom att lämna sitt arbete i lägre utsträckning, och därmed minska rekryteringskostnaderna för arbetsgivaren. Sammantaget ger den vanligaste utgångspunkten i perfekt konkurrensmodellen stöd för att en höjd lägstalön kan orsaka arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad, varpå en sänkt lägstalön kan vara en möjlig lösning. Men teorierna är långt ifrån entydiga och samtliga modeller lämnar utrymme för anpassningsmöjligheter till den höjda lägstalönen som inte involverar ökad arbetslöshet eller minskad sysselsättningsgrad. Empirisk forskning kring lägstalönen Forskningens utmaningar Forskningen kring lägstalönens påverkan på sysselsättningsgrad och arbetslöshet möter ett antal utmaningar. Till att börja med görs många studier på naturliga experiment, alltså på hur sysselsättningen har påverkats när lägstalönen har förändrats i verkligheten. Men som Schmitt (2013) beskriver, är många sådana studier svåra att generalisera utifrån, eftersom även det mest perfekta experimentet kommer att lida av slumpmässiga avvikelser. Dessa gör att utfallen i enskilda studier kommer att vara distribuerade runt det sanna värdet av lägstalönens effekt på sysselsättningen, och ibland visa effekter som är större än och ibland mindre än den sanna. Vidare slår antagligen effekterna av institutionella förändringar, så som förändrad nivå på lägstalönen, igenom med fördröjning. Det är därför svårt att utvärdera effekten av en förändrad lägstalön och många studier fångar kortsiktiga effekter på mikronivå, vilket David Neumark och William Waschers (2006) genomgång av 102 studier på ämnet bekräftar. Sysselsättningseffekterna för en specifik grupp (till exempel alla unga) eller i en hel ekonomi speglar därför nödvändigtvis inte de som uppmäts i studier, och kunskapen kring långsiktiga mer allmänna jämviktseffekter är tunn. Det bör också understrykas att det i allmänhet är just sysselsättning (absoluta tal) som estimeras i mikrostudier, eller rättare sagt jobbseparationer 10, och varken sysselsättningsgrad eller arbetslöshet (relativa tal). Det finns dock undantag, och nedan presenteras en studie som dels mäter sysselsättningsgrad, dels fångar aggregerad effekt för en hel grupp på arbetsmarknaden (unga). Dessutom är det så att även om kravet som höjs från exempelvis Folkpartiet och Centerpartiet är att lägstalönen ska sänkas, så har i praktiken den mesta forskningen ägnats åt att estimera en höjd lägstalöns effekt på sysselsättningen. Anledningen är att lägstalöner höjs oftare än de sänks, varför flest naturliga experiment möjliggör sådana studier. Forskningsläget ger alltså främst underlag för en slutsats i frågan höja eller inte höja lägstalönen. Det är oklart om sysselsättningseffekten av höjd lägstalön är spegelbilden till den av sänkt lägstalön, och det är möjligt att arbetsgivare reagerar olika på ökade respektive minskade kostnader. En slutsats i frågan sänka eller inte sänka lägstalönen bör därför dras med försiktighet utifrån forskning som är gjord på höjd lägstalön. Internationell forskning Förutom att den stora majoriteten av forskningen har gjorts på sysselsättningseffekten av höjd lägstalön, så är dessutom en dominerande andel gjord på USA, och bland de 102 studier Neumark och Wascher (2006) går igenom är alla utom en är gjorda på länder med lagstadgad 10 Jobbseparation är ett begrepp som används inom litteraturen för att beskriva att en individ separeras från sin sysselsättning. I dagligt är det samma sak som att en person förlorar sitt jobb. 14

15 lägstalön. Denna fördelning speglar rätt väl det internationella forskningsläget kring relationen mellan lägstalön och sysselsättning. En studie som trots allt har lyckats fånga sysselsättningseffekten av sänkt lägstalön är Abowd et al. (2000), som jämför Frankrike och USA. Då den nominella lägstalönen länge stod still i USA, samtidigt som USA upplevde inflation, kan studien mäta effekten av en reallönesänkning. De estimerar sysselsättningseffekten för unga (under 31 år) och finner att den realt sänkta lägstalönen i USA hade positiva sysselsättningseffekter bland unga som direkt påverkades av lägstalönen. Som förklaras mer utförligt nedan bör dock slutsatser från en studie baserad på data från USA tillämpas på Sverige med stor försiktighet. Mängden studier som har gjorts på sysselsättningseffekten av höjd lägstalön är närmast enorm, men utan konsensus om precis hur relationen mellan lägstalön och sysselsättning ser ut. Ungefär två tredjedelar av de 102 studier som Neumark och Wascher (2006) går igenom indikerar att höjd lägstalön ger negativ sysselsättningseffekt för lågproduktiva grupper eller grupper som direkt berörs av lägstalönen, medan resterande tredjedel påvisar positiv alternativt ingen effekt. Ett antal av studierna uppvisar dock inte statistiskt signifikanta resultat. Neumark och Wascher pekar ut 33 av de 102 studierna som mer trovärdiga, om än inte alltid med statistiskt signifikanta resultat, varav sammantaget 28 studier indikerar att en höjd lägstalön ger en negativ sysselsättningseffekt för dessa riskgrupper. Hur stor denna negativa effekt är varierar dock mellan studierna, och Neumark och Wascher visar att en vanligt förekommande slutsats är att lågproduktiv arbetskraft ersätts med mer högproduktiv sådan vid en höjning av lägstalönen, varför total sysselsättningseffekt inte heller nödvändigtvis är lika stor som den redovisade. För att möta problemet med generaliserbarhet från separata studier kan metastudier göras, vilket är studier på studier, som använder särskilda statistiska tekniker för att lägga ihop resultaten av ett stort antal separata analyser. I Hristos Doucouliagos och T. D. Stanleys metastudie finner de att de mest precisa statistiska estimaten i de studierna som har lagts ihop är samlade nära en nolleffekt på ungas sysselsättning av höjd lägstalön i USA (refererad i Schmitt 2013). Ytterligare en metastudie, gjord av Paul Wolfson och Dale Belman, hittar inga statistiskt signifikanta negativa sysselsättningseffekter av höjd lägstalön i USA (refererad i Schmitt 2013). Anpassningsmekanismer och institutionella faktorer Utifrån denna empiriska forskning är det rimligt att tro att relationen mellan sysselsättning och lägstalön inte är så enkel som perfekt konkurrensmodellen kan ge intryck av. Studier refererade i Schmitt (2013) och Neumark och Wascher (2006) indikerar att arbetstagare men kanske framförallt arbetsgivare använder sig av även andra anpassningsmöjligheter till höjd lägstalön, än de som direkt påverkar sysselsättningsgrad och arbetslöshet negativt. Schmitt (2013) pekar mycket riktigt även på att det finns visst belägg för att anpassningar sker framförallt i form av förbättrad effektivitet i organisationen, viss prisökning för kunder, lönesammanpressning och minskad personalomsättning. Som den institutionella modellen indikerar, är det dessutom rimligt att tro att den institutionella kontexten överlag påverkar utfallet av höjd lägstalön. Neumark och Wascher (2004) tar fasta på detta och undersöker lägstalönens och ett antal arbetsmarknadsinstitutioners relation till ungas (15-24 år) sysselsättningsgrad i 17 OECD-länder, under tidsperioden Detta är en av få makrostudier som gjorts och som därmed ger någon kunskap om effekten på aggregerad sysselsättning för en grupp (här: unga), istället för på sysselsättningen för enbart de som direkt 15

16 berörs av lägstalönen. Resultaten visar i allmänhet att slutsatserna kring lägstalönens effekt på sysselsättningen i ett land inte bör appliceras rakt av på ett annat land, i synnerhet inte om de två ländernas arbetsmarknadsinstitutioner skiljer sig åt. Författarna drar även slutsatsen att negativa sysselsättningseffekter av höjd lägstalön är tydligast i de länder som har de minst reglerade arbetsmarknaderna. Även om direkt kausala relationer är oklara, pekar resultaten på att en höjd lägstalöns negativa sysselsättningseffekter för unga dämpas eller försvinner i en institutionell miljö som karaktäriseras av hög anställningstrygghet, aktiv arbetsmarknadspolitik och hög arbetsstandard 11. Om den institutionella miljön istället karaktäriseras av svag anställningstrygghet, passiv arbetsmarknadspolitik och låg arbetsstandard, så ser det ut som att negativa sysselsättningseffekter snarare förvärras. Neumark och Wascher placerar Sverige i den förstnämnda kategorin, och USA i den sistnämnda. Slutsatser i studier gjorda med amerikansk data bör alltså med stor försiktighet tillämpas på Sverige. Neumark och Wascher menar att även den institutionella miljön kring själva lägstalönen spelar roll för utfallet. Resultaten indikerar att negativa sysselsättningseffekter dämpas i en kontext med särskilda lägstalöner för unga, samt med kollektivavtalade istället för lagreglerade lägstalöner. Det senare är särskilt intressant i ljuset av dominansen av studier på lagbestämda lägstalöner. I en kontext där lägstalönerna differentieras på subnationell nivå estimeras tvärtom negativa sysselsättningseffekter förvärras. I Sverige förekommer de två första förhållandena; det finns särskilda lägstalöner för unga och de är kollektivavtalade. Vad gäller det tredje förhållandet, så förekommer sådan differentiering i Sverige om med subnationell nivå avses olika lägstalöner för olika branscher, medan sådan differentiering inte förekommer om med subnationell nivå avses regionnivåer inom samma bransch. Det är dock rimligt att tänka sig att sysselsättningseffekterna varierar beroende på om lägstalöner differentieras på subnationell nivå genom kollektivavtal eller via lag, då arbetsmarknadsparterna kan förväntas besitta mer information om respektive subnationell nivå än lagfattare i allmänhet. Men ingen sådan interaktionseffekt testas för i denna studie. Nordisk och svensk forskning Med hänsyn till att den institutionella kontexten verkar spela roll för lägstalönens relation till sysselsättningen blir det särskilt relevant att söka kunskap i studier som är gjorda dels i kontexter som liknar Sveriges, så som i övriga nordiska länder, dels i Sverige självt. I linje med forskningsläget kring lägstalön och sysselsättning så är dock relativt få studier på temat gjorda i Norden. I Danmark uppmättes negativa sysselsättningseffekter av höjd lägstalön under 1970-talet (Albaek & Ströjer Madsen 1987, refererad i Skedinger 2008), medan man i Norge fann mycket små sysselsättningseffekter av höjd lägstalön (Askildsen, Lommerud, Nilsen & Salvanes 2000, refererad i Skedinger 2008). Även i Finland har en studie gjorts. Mellan 1993 och 1995 kunde företag betala mindre än lägstalönen för unga arbetare i Finland, och Petri Böckerman och Roope Uusitalo (2007) studerar vilken effekt detta fick på ungas sysselsättning och lön. Trots en mycket hög ungdomsarbetslöshet så sjönk inte lönen så mycket som kunde ha förväntats. Böckerman och Uusitalo menar att en anledning kan vara att arbetsgivare inte vill betala långt under lägstalönen, 11 Baserat på ett OECD-index som väger samman hur rigid regleringen är kring arbetstider, arbetsgivares möjlighet att använda flexibla anställningsformer, samt arbetstagares fackliga rättigheter. 16

17 rädda för att en orättvis lön kan ha negativ inverkan på arbetsinsatsen. Böckerman och Uusitalo konstaterar även att inga positiva sysselsättningseffekter kunde uppmätas. I Sverige har Per Skedinger (2002) studerat sysselsättningseffekten av höjd lägstalön inom hotelloch restaurangbranschen. Han konkluderar att höjd lägstalön ger viss negativ sysselsättningseffekt för direkt berörda grupper, men resultaten tillåter inga slutsatser kring den totala sysselsättningen för unga eller för alla på arbetsmarknaden. Skedinger lyckas också fånga en sänkning av lägstalönen, från när åldersdifferentiering för lägre åldrar infördes. Han menar att resultaten för hur sänkt lägstalön i hotell- och restaurangbranschen påverkar sysselsättningen är för orobusta för att dra några tydliga slutsatser utifrån, även om sysselsättningseffekten verkar vara positiv för de som direkt berörs av sänkningen. En senare version av denna studie är den enda studien som är gjord specifikt på ett nordiskt land och med avtalsbestämda lägstalöner, som ingår i Neumark och Waschers (2004) gedigna litteraturgenomgång. Dock placeras den inte bland de 33 mer tillförlitliga studierna. Skedinger (2011) studerar även hur höjd lägstalön inom detaljhandeln påverkar sysselsättningen för den grupp anställda som är direkt påverkad av förändringen i lägstalönen. Antalet arbetade timmar förändras inte vid en höjning, men en viss jobbseparation sker inom den berörda gruppen. Detta kan indikera att det i högre utsträckning är personer med deltidsanställning än heltidsanställning som separeras från sina jobb vid höjd lägsta lön. För unga ökar dock jobbseparation samtidigt som antalet arbetade timmar minskar. Skedinger visar också att sysselsättningen ökar i kontrollgruppen, som utgörs av medianarbetaren, när lägstalönen höjs. Resultatet tolkas som en substitution av lågproduktiv arbetskraft mot mer högproduktiv arbetskraft. Slutligen bör det understrykas att Skedinger inte studerar hur sysselsättningen för hela gruppen unga eller i hela ekonomin påverkas av den höjda lägstalönen. Sammanfattning av forskningsläget Sammantaget, utifrån både internationell, nordisk och svensk forskning, verkar framförallt viss jobbseparation kunna uppmätas för de av lägstalönen direkt berörda individer, vid en höjning av lägstalönen. Med andra ord fångas kortsiktiga effekter på mikronivå. Men arbetsgivare verkar också använda sig av andra anpassningsmekanismer till höjd lägstalön än enbart minskad efterfrågan på arbetskraft. En sådan verkar vara olika åtgärder för att höja produktiviteten i organisationen, vilket exempelvis den vanligt förekommande slutsatsen i både svensk och internationell forskning om att lågproduktiv arbetskraft ersätts med mer högproduktiv sådan tyder på. Det kan också konstateras att den institutionella miljön verkar spela roll för utfallet, vilket ger anledning att dels studera hur den institutionella kontexten i Sverige av idag samspelar med höjd lägstalön, dels med försiktighet applicera slutsatser från studier i ett land på ett annat. Det förefaller emellertid mer oklart hur hela grupper på arbetsmarknaden, så som unga, och totala sysselsättningsgraden eller arbetslösheten i ekonomin påverkas, och substitutionen mellan olika grupper av arbetare indikerar att aggregerad sysselsättningseffekt kan vara mindre än den som ibland uppmäts i studier. Det tycks alltså inte vara så enkelt som att påstå att sänkt lägstalön kommer att öka sysselsättningsgraden och minska arbetslösheten. Det verkar inte ens vara så enkelt som att påstå att höjd lägstalön kommer att öka arbetslösheten och minska sysselsättningsgraden, varken i sin helhet eller för ungdomar. Med andra ord ger inte heller tidigare forskning stöd för tesen att det vore negativt för arbetslösheten och sysselsättningsgraden att höja lägstalönen, eller att sänkt lägstalön skulle få motsatt effekt. 17

18 Vilken betydelse har lägstalönen? Debatten kring lägstalönen tenderar att handla mycket om relationen till sysselsättningen. Detta är olyckligt med tanke på att varken tidigare forskning eller internationell makrostatistik ger stöd åt tesen att en höjd lägstalön skulle påverka sysselsättningsgraden och arbetslösheten negativt, och att en sänkt lägstalön vore bra för svensk arbetsmarknad. En institution som lägstalönen påverkar nämligen givetvis även andra förhållanden i ett samhälle, som forskningen delvis indikerar, och den fyller viktiga funktioner som är värda att synas mer i den allmänna debatten, av såväl socialpolitisk som närings- och ekonomiskpolitisk karaktär. Att den svenska lägstalönen är relativt hög i ett internationellt perspektiv gör antagligen att dessa funktioner dessutom blir extra tydliga i Sverige. Den högproduktiva strategin En vanligt förekommande slutsats i forskning kring lägstalönen är alltså att höjd lägstalön leder till att lågproduktiv arbetskraft ersätts med mer högproduktiv sådan, och lägstalönen kan antagligen ha betydelse för företag i att anamma en högproduktiv strategi. Genom att öka kostnaderna för de lägst avlönade arbetsuppgifterna kan nämligen ett omvandlingstryck skapas i ekonomin. De ökade kostnaderna skapar incitament för att effektivisera bort arbetsuppgifter med lågt förädlingsvärde, ta fram nya teknologiska och organisatoriska lösningar och förändra produktionens sammansättning. Så kan en ökad genomsnittlig produktivitet uppstå. Detta resonemang i sin helhet återfinns även exempelvis i Rickard Hellner och Fredrik Bergström (2006) samt i Dan Andersson och Albin Kainelainen (2004). För sysselsättningen, arbetslösheten och antagligen även för det aggregerade välståndet, måste emellertid de som förlorat sin sysselsättning i denna strukturomvandling få ny, och gärna mer produktiv, sådan. Ett par aspekter är viktiga för att detta ska ske. Förutom en efterfrågepolitik som skapar nya jobb, så krävs det politik och förutsättningar för omställning. Antagligen inkluderar en sådan politik en generös arbetslöshetsförsäkring, för de som måste matchas med ett nytt jobb. Omställningspolitiken inkluderar antagligen även utbildningsinsatser för att öka arbetstagares produktivitet eller förändra deras kompetens. Sådana utbildningsinsatser krävs både i samhället i stort, exempelvis genom en god allmän skolgång som ger en jämnt fördelad och en hög lägsta produktivitet i befolkningen, och på den enskilda arbetsplatsen. Vad gäller utbildning på arbetsplatsen uppstår dock ett koordineringsproblem mellan företag som i hög grad priskonkurrerar och där personalomsättningen är hög. För det enskilda företaget som vill utbilda sin personal kan detta vara riskfyllt att göra när personal i genomsnitt inte stannar så länge, och även kan gå till en konkurrent. Företag har därför anledning att inte välja att utbilda sin personal, även om det vore bättre för alla om alla gjorde det. Ytterligare en aspekt som är viktig i relation till lägstalönen och omvandlingstrycket är därför att det finns en god koordinering på arbetsmarknaden, så att företagen kan koordineras till en jämvikt i en högproduktiv strategi. Colm McLaughlin (2007) jämför hur högre lägstalön påverkar företag i låglönebranscher på Irland, Nya Zeeland och i Danmark i att välja en högproduktiv strategi, istället för en lågproduktiv dito. McLaughlin finner att av dessa tre länder så är det endast i Danmark som företag lyckas koordinera sig till att välja en högproduktiv strategi. Detta möjliggörs framförallt tack vare att arbetsmarknadens parter sköter koordineringen i Danmark, och att de kan besluta 18

19 om att kombinera system med lägstalöner med system för utbildningsinsatser på alla arbetsplatser. På detta sätt kan fler arbetstagare öka sin produktivitet, och inom branschen kan en jämvikt uppstå i en mer högproduktiv strategi. Produktivitet inom detaljhandeln Omsättning eller förädlingsvärde per anställd är ett ofta använt, om än ganska trubbigt, mått på produktivitet för detaljhandeln (se exempelvis Widerstedt et al., 2006). Johan Kreicbergs (2012) visar att Sverige har den tredje högsta omsättningen per sysselsatt inom detaljhandeln, av de 25 europeiska länder som ingår i studien. Även Norge, Finland och Danmark återfinns bland topp sju (Island ingår inte i studien). Siffrorna är från år 2008, varför effekter från den senaste finanskrisen i Europa kan ha förändrat bilden något. Dock är det rimligt att anta att ordningen inte helt blev omkullkastad. Även vad gäller produktivitet mätt i förädlingsvärde per anställd så står sig svensk detaljhandel väl mot övriga Europa (Widerstedt et al., 2006). Den svenska och nordiska detaljhandeln tillhör med andra ord antagligen den mest produktiva i Europa. De nämnda nordiska länderna har även bland de högsta lägstalönerna i detaljhandeln i denna studie, och både beskriven omställningspolitik och en välfungerande partsmodell är viktiga delar av den så kallade nordiska samhällsmodellen. Tillsammans ligger detta i linje med (om än inte bevisar) lägstalönens betydelse för en högproduktiv strategi. Arbetande fattiga, kvinnor och unga Lägstalönen är som sagt särskilt viktig i bland annat detaljhandeln. Förutom att vara en låglönebransch som karaktäriseras av priskonkurrens och hög personalomsättning, så är detaljhandeln också relativt arbetsintensiv. Priskonkurrens i en sådan bransch är ofta synonymt med att pressa priset på arbete. Höjd lägstalön motverkar därför företags möjlighet att konkurrera enbart genom låga eller sänkta löner, vilket bidrar till att motverka utbredningen av extrema låglönejobb inom detaljhandeln och vad som internationellt kallas working poor, eller arbetande fattiga. Arbetande fattiga syftar på personer som är fattiga trots att de har befunnit sig 27 veckor i arbetskraften, som arbetande eller arbetssökande (BLS, 2011). År 2011 sysselsatte svensk detaljhandel personer, varav 75 procent var arbetare (SCB/Lönestrukturstatistik). I kombination med att många direkt berörs av lägstalönen i detaljhandeln, som tabell 2 visar, så bidrar lägstalönen i detaljhandeln därmed till att ge ett stort antal löntagare skäliga levnadsvillkor. Både år 2010 och år 2011 låg ungefär en femtedel av alla inom detaljhandeln på någon kollektivavtalad lägstalön. Och medan andelen med lägstalön i åldersgruppen år är cirka 10 procent, så är det en klar majoritet, eller ofta uppåt tre fjärdedelar, av 18- och 19-åringar i detaljhandeln som har någon lägstalön. Utifrån dessa siffror går det inte att säga huruvida gruppen med lägstalön inom detaljhandeln växer över tiden eller inte, men mellan år 2010 och år 2011 har andelen med lägstalön ökat något. 19

20 Tabell 2. Andel av de anställda inom svensk detaljhandel med någon lägstalön enligt kollektivavtal Åldersgrupp\År 2010* år 76 % 77 % 19 år 62 % 72 % år 34 % 37 % år 10 % 11 % Alla 18 % 21 % *Hämtad ur Stefan Carlén (2011) Källa: Partsgemensam lönestatistik, egna beräkningar Både unga och kvinnor är överrepresenterade bland arbetande fattiga i USA (BLS, 2011). Detaljhandeln är också mycket riktigt en viktig arbetsgivare för unga och en kvinnodominerad sektor. Som tabell 3 visar stod kvinnor för drygt två tredjedelar av samtliga anställda inom svensk detaljhandel år 2011, och drygt en tredjedel var unga (18-24 år). Samma år var nästan en fjärdedel, eller 23 procent, av samtliga arbetare inom detaljhandeln unga kvinnor. Motsvarande andel för unga män var 11 procent. Den svenska lägstalönen får därför betydelse för både ungas och kvinnors ekonomiska självständighet, och i att minska lönegapet mellan kvinnor och män. 12 Tabell 3. Fördelning av kön och ålder inom svensk detaljhandel år 2011 Kön/Ålder Andel av alla (18-64 år) Kvinnor 68 % Män 32 % Unga (18-24 år) 34 % Unga kvinnor 23 % Unga män 11 % Källa: Partsgemensam lönestatistik Lönenivåer och lönespridning: Sverige vs. USA För att studera hur lägstalönen i distinkt olika samhällsmodeller förhåller sig till varandra och dess funktion för lönenivåer och lönespridningen, jämförs här Sverige och USA. Dessa två länder får ofta illustrera varandras motsatser när samhällsmodeller diskuteras, där Sverige representerar den nordiska modellen medan USA representerar den liberala, eller anglosaxiska, modellen (Carlén & Persson, 2012). Lägstalönerna rankas också mycket riktigt som högst respektive lägst av 27 länder i tabell 1. Diagrammen nedan visar lägstalönen, lönenivåer och lönespridningen i detaljhandeln i Sverige och i USA år Samtliga löner är månadslöner för heltid före skatt och för USA är lönen 12 Än idag tjänar nämligen inte kvinnor mer än i genomsnitt 86 procent av mäns lön i Sverige (SCB/AKU). 20