Kvalitetsundersökning av verksamheten vid Karlskrona behandlingshem och Alkohol- och drogsektionens öppenvård

Transkript

1 Socialförvaltningen Socialnämndens kansli 2007 Tore Svensson, Lena Wik Kvalitetsundersökning av verksamheten vid Karlskrona behandlingshem och Alkohol- och drogsektionens öppenvård

2 1. Uppdrag Socialnämnden beslutade i februari 2007 om verksamhetsplan för året. I socialnämndens beslut om verksamhetsplan heter det att socialförvaltningen under året ska Kvalitetundersöka Karlskrona behandlingshem samt öppenvårdsgruppen på alkohol- och drogsektionen. Kvalitetsundersökningen av Karlskrona behandlingshem och öppenvården har utförts av undertecknade, utredningssekreterare Lena Wik och planeringssekreterare Tore Svensson. 2. Tillvägagångssätt Den utförda kvalitetsundersökningen har ett tydligt brukarperspektiv. Vi har i första hand varit intresserade av hur insatserna, gruppbehandling i öppenvård och vård vid Karlskrona behandlingshem, uppfattats av dem som fått insatsen och vilka förändringar som insatserna inneburit för klienterna. Kvalitetsundersökningen har huvudsakligen gjorts i två steg, först har vi intervjuat ett mindre antal klienter som genomgått behandlingar och därefter har en enkät skickats till personer som fått behandling det senaste året. Vi gjorde intervjuerna först för att kunna ta hänsyn till vad som framkom vid dessa, vid utformandet av enkäterna. En genomgång av aktmaterialet för dem som deltagit i undersökningen har också genomförts. Denna är gjord med avseende på utredning, beslut, vårdplan och dokumentation. Vår förhoppning var att urvalet av intervjupersoner skulle kunna ske helt slumpvis. Vi skrev till sex slumpmässigt utvalda personer som avslutat behandling på KBH samt sex som genomgått behandling i öppenvård under det senaste året. Vi bad dem medverka i en intervju som skulle göras som ett led i en kvalitetsundersökning av KBH och ADS öppenvård. Personerna fick tid till intervju och ombads ta kontakt om tiden inte passade. De utlovades också en gratifikation i form av ett presentkort på 200 kronor som tack för att de gjorde sig besväret att komma till intervju. Emellertid kom ingen av dessa personer till intervjun. En person hörde av sig och ville komma på annan tid. Trots flera försök gick det emellertid inte att bestämma annan tid. Vi gjorde bedömningen att det skulle bli mycket svårt och tidsödande eller omöjligt att få ihop ett tilltäckligt antal personer som vill låta sig intervjuas. Vi ändrade därför tillvägagångssätt och tog hjälp av personal vid KBH och öppenvården och fick på detta sätt kontakt med sju personer som ville medverka. Vi genomförde intervjuer med fyra personer som var inskrivna på KBH vid intervjutillfället. Samtliga fyra befann sig i slutet av sin behandlingstid. Intervjuer genomfördes också med tre personer som genomgått gruppbehandling vid öppenvården Samtliga hade slutfört öppenvårdsbehandlingen för två tre år sedan. Läsaren av kvalitetsundersökningen bör vara medvetna om att urvalet inte varit slumpmässigt. 2

3 Efter genomförda intervjuer skickades enkäterna till samtliga som genomgått behandling vid KBH och vid ADS öppenvård under det senaste året. Totalt skickades 64 enkäter ut. De som svarade utlovades som tack för besväret en trisslott, vilken skickades efter att enkätsvaret kommit in. Efter några veckor skickades en påminnelse till de som inte svarat. Svarsfrekvensen för enkäten till personer som genomgått behandling vid KBH var 37 %, efter att personer som inte hade känd adress borträknades. Svarsfrekvensen för enkäterna till personer som genomgått behandling vid öppenvården var betydligt högre, 60 %. 3. Beskrivning av verksamheten 3.1. Karlskrona behandlingshem Karlskrona behandlingshem, (KBH) ligger i Gullberna Park. Personalen består av en föreståndare, en behandlingsansvarig och tillika addictolog, en alkohol- och drogterapeut samt sju behandlare. Behandlingshemmet, som har sexton platser, är bemannat dygnet runt. Målgruppen är vuxna personer, från 18 år, med varierande beroendeproblematik. Behandlingstiden är individuell. Innan inskrivning kan ske ska klienten vara avgiftad. Drogfrihet under behandlingstiden kontrolleras genom drogtester. KBH verkar utifrån ett grupp- och individanpassat arbetssätt. Bland de olika verksamhetsgrenarna ryms 12-stegs-behandling, socialterapi och aktivitetsgrupp. I veckoschemat ingår även friskvård/fysiska aktiviteter, bildterapi och akupunktur. Efter inskrivning påbörjas en 7 10 dagar lång introduktion där klientens specifika problematik och behov kartläggs. Utifrån det görs en behandlingsplan upp och klienten slussas vidare till en behandlingsgrupp. Vård på KBH beviljas som bistånd genom handläggande socialsekreterare 3.2. Öppenvården Fyren är Alkohol och drogsektionens öppenvårdsgrupp. På Fyren arbetar en ansvarig föreståndare, två alkohol- och drogteraputer och fem behandlare. Målgruppen är vuxna, över 18 år, med ett beroende av alkohol, tabletter, droger eller spel. I öppenvårdsverksamheten ingår primärbehandlingen i grupp enligt 12-stegsmodellen. Behandlingen bedrivs dagtid, fem dagar i veckan under åtta veckor. Kvinnor och män går i skilda grupper. Gruppen har öppen intagning. Efter primärbehandlingen följer vidarebehandling, en eftermiddag i veckan under sex månader. Tidigare har gruppbehandlingen beviljats som bistånd av handläggande socialsekreterare, men från och med hösten 2007 kan man delta i gruppbehandlingen utan att registreras i socialregistret. 3

4 Fyren erbjuder dessutom, informationssamtal, haschavvänjning, stödkontakt och anhöriggrupp. 4. Kort om tidigare internkontroll och tillsyn Länsstyrelsen har gjort tillsyn av Karlskrona behandlingshem vid tre tillfällen år 2000, 2002 och Vid samtliga tillfällen konstaterar man att Karlskrona behandlingshem är ett väl fungerande behandlingshem. I den senaste tillsynsrapporten pekar man på behovet att behandlingshemmet ytterligare differentierar vården, behandlingen och boendet för att bättre kunna nå målgrupperna kvinnor, unga och invandrare gjordes internkontroll av de personer som deltagit i öppenvårdsbehandling i februari Man intervjuade fem personer varav tre fullföljt behandlingen och uppgav att de fortfarande var drogfria. Alla intervjuade uppgav att de blivit bemötta med respekt och att de kände förtroende för socialtjänsten. De tre som fullföljt behandlingen var positiva medan de som avbrutit menade att 12-stegsbehandling inte passade dem. De förbättringsförslag som framkom var att skapa en renodlad kvinnogrupp, att kombinera 12-stegsprogrammet med andra aktiviteter samt att som alternativ ta fram en behandling som inte bygger på 12-stegprogrammet. 5. Sammanställning av intervjuer 5.1 Karlskrona behandlingshem Vi har intervjuat fyra personer inskrivna på KBH. Samtliga var män och två av dem var på väg att avsluta behandlingen. De hade varit inskrivna på KBH mellan 4 och 10 månader. Samtliga har ett massivt missbruk av alkohol, narkotika och bensodiazepiner bakom sig och alla hade börjat missbruka i tonåren. De kom alla till KBH efter en tid på psykiatrin och uppgav att de hade kommit till en punkt där det handlade om att bli drogfri eller gå under helt och hållet. Samtliga hade tidigare genomgått någon form av öppenvårdsbehandling och en hade tidigare erfarenhet från behandlingshem. En hade aldrig arbetat medan de andra, trots missbruket, levt ett socialt någorlunda välfungerande liv med arbete och familj. Alla beskriver tiden innan behandlingen påbörjades som en lång period av djup förnedring och ingen av dem tror att en öppenvårdsbehandling hade fungerat för honom. Alla deltog eller hade deltagit i 12-stegprogrammet. Tiden i introduktionen varierade från tio dagar till några månader beroende på i vilket psykiskt skick de var i vid inskrivningen. Alla berättar att gemenskapen och samvaron i gruppen har varit mycket viktig. Mycket har handlat om att se konsekvenserna av missbruket och att lära sig återfallsprevention. Alla säger att de lär sig mycket av att lyssna på andra och känner igen sig själv. Någon säger att det är mycket ärlighet i gruppen. En säger att trots jargongen på behandlingshemmet finns ett allvar i gruppen. 4

5 Alla är överens om att man måste ha bestämt sig och verkligen vilja ändra sitt liv. Alla säger också att de insett att de lurat och svikit människor som betyder något och ser det som viktigt att kunna betala tillbaka eller ställa till rätta En av de intervjuade berättar att han tidigare försökt få komma till behandlingshem, men blivit hänvisad till öppenvården Han tycker att det är fel att man måste gå ner sig så djupt innan man får behandling. Det blir svårare att resa sig om man inte har någon social förankring kvar. Han menar att han är privilegierad som trots all har kvar familj, vänner och arbete. Alla har en gång i veckan deltagit i någon självhjälpsgrupp, AA, NA eller länkarna. Några har haft lättare att känna sig hemma i självhjälpsgruppen än de andra och berättar att de fått vänner och social förankring där. Alla säger att de kommer att fortsätta med självhjälpsgruppen efter behandlingen. Alla är mycket positivt inställda till personalen. En av de intervjuade var till att börja med skeptisk till att personalen inte hade missbrukarbakgrund, men säger att han snart ändrade uppfattning. Alla beskriver personalen som mycket engagerad och att de alltid tar sig tid. Någon beskriver personalen som kunnig och kompetent och verkar trivas med sina jobb. En annan säger att de är mänskliga och bryr sig verkligen om, de har tålamod och ger inte upp. Det som varit mindre bra under vistelsen på behandlingshemmet är att icke motiverade inskrivna kan vara störande i behandlingen. En av de intervjuade säger att det borde finnas en väg tillbaka för verkligt motiverade som tar ett återfall. De borde kunna tillbringa någon tid inlåsta på rummet eller kunna komma tillbaka efter en tid på PIVA. De förbättringsförslag som de intervjuade lämnar handlar alla om att förbättra fritiden, dvs. kvällar och helger. Någon önskar fler möjligheter till fysisk aktivitet, en annan hade velat ha tillgång till en ateljé eller verkstad där man kan göra något med sina händer. En vill ha mera social träning och hjälp att fungera i samhället. De som är på väg ut från KBH uttrycker att de känner stor tillförsikt över möjligheten att klara ett drogfritt liv och har båda ett arbete att gå till. En säger att han fått tillbaka sina känslor och att han inte haft riktiga känslor under många år. En annan säger att han mår så bra, så om han kan må så här resten av livet, kan han inte önska högre Gruppbehandling i öppenvård Vi har intervjuat tre personer som har genomgått gruppbehandling i öppenvården. Två är män och en kvinna. De avslutade behandlingen för två till tre år sedan. Två har varit helt drogfria sedan dess, en har tagit ett återfall, men är helt drogfri sedan ett år. De två männen berättar att de började dricka alkohol i unga år och under årens lopp utvecklat ett gravt alkohol respektive narkotikamissbruk. En av dem har haft kontakt med ADS av och till under några år, men bestämde sig efter ett avslutat fängelsestraff att börja i 5

6 gruppbehandling. Den andre blev kontaktad av personal på ADS som kunde motivera honom att prova gruppbehandling. Kvinnan berättar att hon till att börja med drack socialt, som de flesta andra. Det blev under årens lopp mer och oftare, och livet kretsade till slut helt kring alkoholen. Hon fick depressioner, kontaktade psykiatrin och började med psykofarmaka. Hon berättar att hon fick hjälp av sin arbetsledare och företagshälsovården att kontakta ADS. Alla tre har deltagit i 12-stegsprogrammet. De beskriver alla programmet som mycket bra. De gick de tre första stegen i primärbehandlingen, i fjärde steget fick de träffa och samtala med en präst. En säger att allt kom i rätt ordning, behandlarna var tuffa och hårda och det passade honom bra. En säger att konsekvenskartan gjorde att de negativa konsekvenserna av missbruket verkligen sjönk in. Föreläsningarna var också något som ansågs positiva. De intervjuade säger också att det var bra struktur och upplägg på behandlingen och att det kändes bra att vara till hjälp för andra. Den intervjuade kvinnan säger att det var viktigt att det fanns en ren kvinnogrupp, det hade varit svårt att vara lika öppen i en blandad grupp. Hon säger också att hon möttes med omtänksamhet och respekt. Två av de intervjuade betonade vikten av att det fanns nyktra alkoholister bland behandlarna. Alla tre säger att de har ett stort förtroende för personalen på ADS. Alla tre gick på AA eller NA flera gånger i veckan under behandlingen och de har fortsatt med det under åren som gått efteråt. Om självhjälpsgruppen säger en att 12-stegsprogrammet blir ännu tydligare på AA. En annan säger att han tidigare bara haft missbrukarkompisar. I självhjälpsgruppen har han fått riktiga vänner. Alla är positiva till eftervården, men tycker att det hade kunnat vara flera tillfällen i veckan. Det blev för stort hopp från dagliga träffar till en gång i veckan. Alla tre är mycket nöjda med behandlingen. En säger att den kändes väldigt individuell trots att det var en gruppbehandling och att man är privilegierad som fått en sådan fin behandling helt gratis. En säger att det jobbiga egentligen började när behandlingen var slut. Det var så mycket i livet kring ekonomi och annat att ordna upp. En av de intervjuade menar att det borde gå att få behandling utan att gå till socialen, för många är det nog ett för stort steg. Alla tre intervjuade lever idag socialt ordnade liv. Två har arbete, en har sjukpension. Alla har familj och bra relationer till dem. En uttrycker att han blivit en helt annan människa, förut ljög han alltid och hade alltid dåligt samvete. Han har inte sedan han var barn mått så bra som nu. En säger att det är fantastiskt att man så totalt kan ändra sitt sätt att tänka. Alla tre menar att behandlingen var något helt avgörande i deras liv. Hade de inte fått hjälp hade de bokstavligen gått under. 6

7 6. Redovisning av enkätundersökning 6.1. Karlskrona behandlingshem 33 enkäter har skickats ut till personer inskrivna på Karlskrona behandlingshem under det senaste året. Sex enkäter har kommit tillbaka på grund av att personen flyttat. Tio personer har svarat, vilket innebär en svarsfrekvens på 37 %. De tio personer som svarat på enkäten om Karlskrona behandlingshem är alla män. Sju av dem har sökt själva, två har fått hjälp av någon annan, en har inte svarat på frågan. Sex personer säger att det inte fanns något annat alternativ än KBH. Två anger att alternativet hade varit ett annat behandlingshem, en anger att alternativet hade varit att dö. En har inte svarat på frågan. Sju har deltagit i 12-stegsprogrammet, två i aktivitetsgrupp och en i socioterapi. Nio personer uppger att de deltagit i en självhjälpsgrupp, AA eller liknande, under behandlingstiden. Enbart fyra har fortsatt med självhjälpsgruppen efter behandlingstiden. Sex personer har genomgått behandling på KBH för första gången. Sju personer har tidigare genomgått öppenvårdsbehandling. Sju personer avslutade behandlingen därför att målet var uppnått, medan tre avbröt behandlingen. Skälen var i två fall konflikter med personal och i ett fall att för stor andel av klienterna var kriminella. De allra flesta, sju personer ger högsta betyg när det gäller bemötande från personalen. Ingen har angett att bemötandet varit mindre bra eller dåligt. En man anger att han varit missnöjd med bemötandet från vikarier, men anser sig nöjd med den ordinarie personalen. Angående hur behandlingen motsvarar förväntningarna svarar sju personer att den helt motsvarat förväntningarna, en att behandlingen var mycket bättre än förväntningarna och två att behandlingen var sämre än förväntningarna. På frågan om vad som varit bäst med behandlingen svarar flera att den är individuell och anpassas efter individen. Andra svarar att de lära sig känna igen beteenden och tankar som leder till återfall, få självkännedom, att slippa vara ensam, någon att prata med dygnet runt, bra personal, att få perspektiv på sitt missbruk. En av dem som avbröt behandlingen säger att han inte kan hitta något positivt alls. På frågan, vad har varit mindre bra med behandlingen är svaren mera varierande. För dålig gallring på de som skrivs in många är dåligt motiverade. Svårt ibland att prata med personalen eftersom ingen av dem hade en historia med missbruk, de hade ibland svårt att förstå demonerna i missbrukarens själ. Svårt att bo kollektivt, trots eget rum, svårt att komma överens kring TV-program. Vikarierna inte varit professionella nog. För många inskrivna. Att jag lärt känna flera missbrukare. Kan inte komma på något negativt. Det mesta har varit mindre bra. 7

8 Övriga synpunkter som kommit fram: Är oerhört tacksam för all hjälp jag fått på KBH, jag trodde inte att det fanns ett värdigt och normalt liv för en sådan som jag. Att personalen måste kunna tåla lite, även om det är fel från klientens sida. Hot och våld ska däremot inte accepteras. Det tar lång tid att läkas när man har missbrukat länge. Jag blir inte frisk på några månader. Klienter som tog KBH i stället för finkan, pratade bara om vilken hälare som var bäst. Jag är alkis, inte kriminell. Kände ibland att personalen behandlade klienterna som mindre vetande varelser. I uppträdande och verbalt behandlade de oss ibland som barn. Se till att vikarierna också kan gå på ett eller några möten på t ex AA så att det vet hur det är Gruppbehandling i öppenvård 31 enkäter har skickats ut till personer som deltagit i gruppbehandling i öppenvård. 6 enkäter har kommit tillbaka på grund av att personen flyttat. 15 personer har svarat, vilket innebär en svarsfrekvens på 60 %. Av dem som svarat är sju kvinnor och åtta män. Sju personer har själva tagit initiativet till kontakten, fem har fått hjälp av någon annan och en har blivit kontaktad av personal på ADS. De allra flesta såg inget alternativ till gruppbehandlingen. Några såg behandlingshem som alternativ. Alla utom en har under behandlingstiden gått på möten hos AA eller någon annan självhjälpsgrupp. De allra flesta har gjort det flera gånger i veckan och nio personer har fortsatt med självhjälpsgrupperna efter avslutad behandling. Åtta personer har avslutat behandlingen därför att målet var uppnått. Två deltog fortfarande i behandlingen när enkäten fylldes i. Fem personer avbröt behandlingen genom att ta återfall. Tolv personer säger att inte tidigare deltagit i behandling för sitt missbruk. De övriga har tidigare deltagit i öppenvårdsbehandling. Tio personer anger högsta betyg på primärbehandlingen, tre anger medelbetyg och två mycket lågt betyg. På frågan, vad har varit bäst med primärbehandlingen finns bl a följande svar: Jag har fått en enorm kunskap och förståelse varför jag levt som jag gjort. Nu har jag verktyg för att kunna leva ett rikt liv. Att få veta att det finns flera än jag som är i samma situation och att få ta del av deras erfarenheter. Att handledarna/terapeuterna själva är nyktra alkoholister. Det går aldrig annars att fullständigt lära sig att förstå sjukdomen. ÄRLIG och TUFF handledning. Att jag fick hjälp att kapitulera inför mitt problem och idag kan leva ett värdigt och innehållsrikt liv. En mycket varm och positiv atmosfär. 8

9 Att få kunskap om sjukdomen. Gruppen. Att det bara var kvinnor och en liten grupp. På frågan vad som varit mindre bra med primärbehandlingen har sju svarat att det inte finns något eller lämnad svarsalternativet tomt. Några har svarat: Jag känner mig ganska stressad med uppgifter som ska lösas. En av drogterapeuterna. För lite tid. För lite uppstyrning av samtalen ibland. Lite stökigt under semesterperioden med personaltillgång. Att vi blev utslängda när vi behövde som mest hjälp, t ex vid ett återfall. Tvånget med AA. Att terapeuten inte var tillräckligt hård när han/hon såg att det barkade åt fanders. När det gäller uppfattningen om eftervården har nio angett omdömet 3 eller högre på en femgradig skala. Fyra har angett ett mycket lågt omdöme och två har inte deltagit i eftervården. Bland de positiva synpunkterna finns bl a: Bra med repetitioner av det som togs upp under primärbehandlingen. Föreläsningarna. Otroligt viktigt att man inte släpps iväg ut i det blå efter 8 veckor, utan får fortsätta i stegen, samt repetitioner. Att man får en övergång innan man återgår till det normala livet. Genom att några fick lämna gruppen fick man en tankeställare om hur viktig självdiciplin mm är. Fyra personer säger att de inte kan se något negativt eller har inte lämnat några synpunkter. Bland de negativa synpunkterna finns: Dålig information Alla svåra uppgifter. Gruppsamtalen Hade önskat att processen hade stressats. Min uppfattning var att vi gick dit för att visa upp oss. Att vi fortfarande var på banan. En gång i veckan är alldeles för lite. Gör efterbehandlingen mera lik primärbehandlingen. Sätt mera press på klienterna, ex att man redovisar hemläxa. Elva personer uppger att bemötandet från personalen var bra eller mycket bra. Två personer att bemötandet var mindre bra eller dåligt. I vilken mån hjälpen överensstämt med förväntningarna svarar tio personer att den varit bättre eller mycket bättre. Två personer svarar att den varit sämre eller mycket sämre. När det gäller den sammanfattande bedömningen av behandlingen svarar tio att den varit mycket bra eller bra. Två personer svarar dålig eller mycket dålig. 9

10 En del har lämnat övriga synpunkter, såsom: Negativt att vi behandlas lika, trots att vi har olika personligheter och förutsättningar. Det borde finnas mera information ut till dem som är under 25 år och även öppenvård riktad till dem. Om alternativ AA för dem under 25 år funnits så tror jag att många flera skulle söka sig till vården för att ta itu med sina problem/beroende. Nykter fortfarande. Massor, massor av tack! Jag vill bli utskriven från socialförvaltningen. Tack för att jag fått mitt liv tillbaka! Det har varit mycket bra. Jag träffade min kontaktperson endast 2 ggr vilket var för lite. Behandlaren var inte konsekvent. Skärp er behandling! Gör något kreativt och sluta svamla om psykologiska o filosofiska aspekter. Grovjobb och raka rör är det enda som hjälper och inget daltande. Har fått min livsgnista tillbaka! 7. Sammanfattande värdering och bedömning 7.1. Karlskrona behandlingshem De uppfattningar som kommit oss till dels om behandlingen vid Karlskrona behandlingshem, såväl vid intervjuerna och genom enkäterna, är genomgående positiva. De flesta som genomgått behandling vid KBH har en mycket positiv inställning till personalen. Sju av de tio som svarat på enkäten ger högsta betyg på en femgradig skala beträffande bemötandet från personalen. Ingen har angett att bemötandet varit mindre bra eller dåligt. Två av dem som avbröt behandlingen uppgav emellertid att behandlingen avbröts efter konflikter med personal. De intervjuade upplevde personalen vid KBH som kunnig och engagerad. Någon berättade att han före behandlingen var skeptisk till att personalen inte själva hade bakgrund som missbrukare. Han ändrade emellertid snart uppfattning efter att han påbörjat behandlingen. En person som svarat på enkäterna menade emellertid att personal som inte har bakgrund som missbrukare kan ha svårt att förstå demonerna i missbrukarens själ. Ett par negativa synpunkter om personalen vid KBH framkom i enkätsvaren. Någon menade att personalen behandlade de boende på KBH som mindre vetande. Någon hade synpunkter på vikarier som arbetade på behandlingshemmet under semestrar. Vikarierna ansågs inte vara tillräckligt professionella. Av svaren på enkäten och av intervjuerna framgår att missbrukarna som genomgick behandling vid KBH uppfattade att de hade en mycket utsatt situation före behandlingen. De flesta upplevde att det var helt nödvändigt för dem att få hjälp i sin situation. Samtliga de intervjuade berättade om ett massivt missbruk av alkohol, narkotika och bensodiazepiner under lång tid. 10

11 Merparten av dem som besvarat enkäten och intervjuats har deltagit i behandlingshemmets 12-stegsbehandling. Flera av dem som besvarat enkäten påpekade det positiva i att behandlingen anpassas efter den enskildes förutsättningar och behov. Tre personer av dem som svarade på enkäten avbröt behandlingen i förtid. Dessa är genomgående mer negativa till behandlingen jämfört med dem som slutfört sin behandling. En del av personerna som svarade på enkäterna var bekymrade över att en del av de boende inte var tillräckligt motiverade. Överhuvudtaget betonades att motivationen hos dem som får behandling är avgörande för hur framgångsrik behandlingen blir. De förslag på förbättringar i verksamheten vid KBH som framkom vid intervjuerna handlade om de boendes fritid. Någon önskade större möjlighet till fysisk aktivitet, en annan ville ha möjlighet till skapande i verkstad eller ateljé Öppenvården Gruppbehandlingen vid öppenvården har fått ett mycket gott betyg bland dem som genomgått behandlingen. Av femton personer som besvarade enkäten om öppenvården gav tio högsta betyg på en femgradig skala till primärbehandlingen, tre gav ett medelbetyg medan två var mycket negativa. Primärbehandlingen gav kunskaper om och förståelse om de mekanismer som gjort de som genomgick behandlingen till missbrukare. Det upplevdes som mycket positivt att handledarna själva har en bakgrund som missbrukare. Handledningen upplevdes som ärlig och tuff. De flesta av dem som besvarade enkäten om öppenvården var, liksom de intervjuade, mycket positiva till bemötandet från personalen. Elva personer menade att bemötandet var bra eller mycket bra, två personer menade att det var mindre bra eller dåligt. Kvinnliga missbrukare som besvarade enkäten hade deltagit i den särskilda kvinnogruppen, vilket upplevdes som mycket positivt. Den uppfattning delades också av kvinnan som intervjuades. Efter primärbehandlingen förväntas deltagarna fortsätta i efterbehandling under ett år. Efterbehandlingen är en gång per vecka mot primärbehandlingens sex timmar per dag, fem dagar i veckan. Flera av dem som besvarade enkäten och av de intervjuade upplevde att steget mellan primärbehandlingen och efterbehandlingen var för stort. Någon upplevde att man gick på efterbehandlingen mycket för att visa upp sig. Det framkom också önskemål om att kraven på deltagarna på efterbehandlingen borde vara högre. Två av personerna som besvarade enkäten om öppenvården var genomgående negativa eller mycket negativa till behandling och bemötande. Dessa personer tycks vara missnöjda med verksamheten som helhet. Det är i allmänhet viktigt att ta tillvara synpunkter från personer som är missnöjda med en verksamhet. De två personerna som besvarat enkäten och som var mycket missnöjda var emellertid missnöjda med hela verksamheten vid alkohol- och drogsektionen, varför det är svårt att peka på enskilda inslag i behandling eller verksamhet som skulle kunna förändras utifrån de synpunkter som lämnas. Det kan vara så att dessa personer inte var mottagliga för behandling då denna gavs. 11

12 Det framkom synpunkter att man borde kunna delta i behandlingen utan att registreras vid socialförvaltningen. Alkohol- och drogsektionen har också genomfört den förändringen sedan enkäten gjordes att man kan delta i öppenvårdsprogrammet utan att ett beslut om bistånd har fattats av socialsekreterare. Från flera av de intervjuade och från dem som besvarat enkäten har framkommit synpunkten att steget mellan primärbehandlingen och efterbehandling är för stort. Vissa deltagare uppfattade sig som övergivna efter den intensiva primärbehandlingen. Det framkom också synpunkter på kvalitén i efterbehandlingen Bedömning Vår uppfattning, utifrån vad som framkommit vid intervjuer och i enkätsvar, är att kvalitén på behandlingen såväl vid Karlskrona behandlingshem och vid öppenvården är mycket god. Personalen är kompetent och behandlingen motsvarade i stor utsträckning de förväntningar som deltagarna hade före behandlingen. De som är negativa har avbrutit behandlingen i förtid, vilket kan betyda att de inte var mottagliga för behandling vid den tid som de genomgick behandlingen. Av intervjuerna och svaren på enkäten framgick att de flesta upplevde att behandlingen vid Karlskrona behandlingshem och vid öppenvården inneburit en avgörande förbättring för dem. Av genomgången av akterna vid socialförvaltningen för de som intervjuats och de som besvarat enkäten framgår att de som genomgått öppenvårdens behandlingsprogram inte har en lika lång missbrukshistoria som de som fått behandling vid behandlingshemmet. Personerna som fått behandling vid behandlingshemmet har genomgående haft flera misslyckade öppenvårdsinsatser före behandlingen vid KBH. Av genomgången av akterna för personerna som deltagit i undersökningen framgår vidare att dokumentationen har skötts i enlighet med gällande regler. Behovet av insatsen dokumenteras väl i de utredningar som ligger till grund för besluten. I varje ärende finns en plan för de vårdinsatser som planeras. Utifrån det som framkommit har vi svårt att ange tydliga förslag på förbättringar i verksamheten vid Karlskrona behandlingshem. Emellertid kan behandlingshemmet överväga om det är möjligt att hjälpa de boende till en mer positiv fritid. Alkohol- och drogsektionen kan också överväga om det är möjligt att i större utsträckning säkerställa att missbrukare som kommer till Karlskrona behandlingshem verkligen är motiverade till behandling. Vi menar att alkohol- och drogsektionen bör överväga om det är möjligt att göra förändringar så att gapet mellan primärbehandlingen och eftervården upplevs som mindre av deltagarna i öppenvårdens behandlingsprogram. Vi menar vidare att alkohol- och drogsektionen bör överväga om förändringar kan göras så att deltagarna upplever att behandlingen i eftervårdsgruppen blir mer meningsfull. 8. Slutord Vi kan med stor glädje konstatera att intervjuer med och enkätsvar från personer som genomgått behandlingar vid Karlskrona behandlingshem och öppenvården visar att kvalitén i 12

13 den behandling som ges är mycket god. Personer som genomgått behandlingar upplever att behandlingen inneburit avgörande förändringar i deras liv. Personalen vid behandlingshemmet och vid öppenvården har all anledning att känna stolthet för det arbete de utför. Vi vill tacka de personer som vi fått intervjua och de som besvarat enkäten för att de delat med sig av sina erfarenheter från behandlingen. Vi vill också tacka personal vid behandlingshemmet och öppenvården för den hjälp vi fått att boka tider för intervjuer Lena Wik Utredningssekreterare Tore Svensson Planeringssekreterare 13