Transporter av fosfor och kväve från skånska vattendrag

Transkript

1 Transporter av fosfor och kväve från skånska vattendrag Tillstånd och trender till 21 P Miljöövervakning, Miljöenheten Skåne i utveckling 23:3 Håkan Sandsten ISSN N

2 2

3 Transporter av fosfor och kväve från skånska vattendrag Tillstånd och trender till 21 Håkan Sandsten Miljöövervakningsfunktionen, Miljöenheten Länsstyrelsen i Skåne län 3

4 Titel: Författare: Utgiven av: Beställningsadress: Copyright: Transporter av fosfor och kväve från skånska vattendrag Tillstånd och trender till 21 Håkan Sandsten Miljöövervakningsfunktionen, Miljöenheten Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Miljöenheten 25 Malmö Tfn: Innehållet i denna rapport får gärna citeras eller refereras med uppgivande av källa. ISSN: Upplaga: Tryckeri: Papper: Omslagsbild: 3 ex. Länsstyrelsen i Skåne län Miljömärkt Norra Rörums åmynning, fotograf: Johan Bendtsen, Länsstyrelsen 4

5 FÖRORD Länsstyrelsen deltar aktivt i recipientkontrollen av våra vattendrag, sjöar och hav och har tagit fram denna sammanställning av fosfor- och kvävetransporter i åmynningar vid havet. Skåne är värst drabbat av övergödning i Sverige och syftet med rapporten är att ge en samlad bild av tillstånd och trender för att kunna bedöma våra möjligheter att uppnå miljömålet Ingen övergödning. Syftet är också att jämföra totaltransporter och arealspecifika förluster av näringsämnen från olika havsmynnande avrinningsområden för att visa vilka landområden längs skånekusten som läcker mest. Målgruppen är först och främst vattenvårdsförbund, kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter. Förhoppningsvis ska även universitet, industrier, miljöorganisationer och markägare kunna ha nytta av rapporten. Följande organisationer och personer har, förutom Länsstyrelsen, bidragit med uppgifter: Skräbeåns Vattenvårdskommitté, Kommittén för samordnad kontroll av Helge å, Christian Walient i Ystad kommun, Nybroåkommittén, Skivarpsåns och Dybäcksåns Vattendragsförbund, Per-Arne Johansson i Trelleborgs kommun, Miljökontoret Vellinge kommun och Christel Strömsholm Trulsson i Svedala kommun, Segeåns Vattendragsförbund, Höjeå Vattendragsförbund, Kävlingeåns Vattendragsförbund, Saxån-Braåns Vattenvårdskommitté, Rååns Vattendragsförbund, Vegeåns Vattendragsförbund, Ringsjökommittén, Rönneåkommittén, Institutionen för Miljöanalys på SLU, Ekologgruppen i Landskrona Alcontrol Laboratories och Scandiaconsult Sverige AB. Håkan Sandsten, Länsstyrelsen, ansvarar för databearbetning, grafer och text. Håkan Sandsten Malmö maj 23 Länsstyrelsen 5

6 6

7 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning.. 9 Inledning. 1 Områdesbeskrivning. 1 Underlagsmaterial och beräkningar..11 Vattenvårdsförbundens material. 11 Resultat och diskussion... Skräbeån (avrinningsområde nr 87) Helge å (88). 14 Tommarpsån (88/89). Ystads åar (89/9).. 16 Nybroån (89) 17 Skivarpsån (89/9). 18 Dybäcksån (89/9). 19 Trelleborgs åar (89/9).. 2 Vellingebäckarna Sege å (9).. 22 Höjeå (91). 23 Kävlingeån (92) Saxån (93). 25 Råån (94) Vegeå (95) 27 Rönneå (96) Stensån (97). 29 Hela Skåne.. 3 Västra Hanöbukten Sydkusten Öresund Skälderviken. 34 Totaltransporter Årsvariation i transporterad mängd Arealspecifik näringsförlust Trender Referenser.. 38 Ordlista Bilagor Metoder för transportberäkningarna..4 Årsvariationer i transporten till olika havsområden Årsvariationer i transporten från Hela Skåne, Skräbeån, Helge å, Tommarpsån...47 Årsvariationer i transporten från Ystads åar, Nybroån, Skivarpsån, Dybäcksån...48 Årsvariationer i transporten från Trelleborgs åar, Vellingebäckarna, Segeån, Höjeå...49 Årsvariationer i transporten från Kävlingeån, Saxån, Råån, Vegeå Årsvariationer i transporten från Rönneå, Stensån. 51 7

8 8

9 SAMMANFATTNING Denna rapport är en sammanställning av transporter av fosfor och kväve i de största avrinningsområdena i Skåne under perioden 1979 till och med 21, med fokus på det senaste decenniet. Transportberäkningarna gäller varje vattendrags totala transport ut i havet och grundar sig på halter från provtagningsstationer nära mynningen och vattenföring i någon punkt nära mynningen. Provtagningen sker på uppdrag av olika vattenvårdsförbund, kommuner eller SLU och vattenflöden mäts eller uppskattas av SMHI. Totaltransporten är inte oväntat störst i de största åarna Helge å, Rönne å och Kävlingeån och minst i de minsta. Mest utsatta havsområden är Skälderviken, Lommabukten och Lundåkrabukten på grund av de stora transporterna samt deras skyddade läge. Årsvariationer i transporterna visar att mest näringsämnen transporteras under november till och med mars. Transporten är korrelerad till höga vattenflöden, ökad erosion och lägre näringsupptag av växter. Åtgärder inriktade på att minska vintertransporten är effektiva för att minska den totala mängden. Den arealspecifika förlusten av näringsämnen är störst i södra och västra Skåne. Elva av sjutton avrinningsområden bedöms, enligt Naturvårdsverkets kriterier, ha mycket höga förluster av fosfor och likaså bedöms tolv av sjutton avrinningsområden har mycket höga förluster av kväve. Endast Skräbeån, Helge å och Tommarpsån bedöms ha måttligt höga fosforförluster och endast Skräbeån har måttligt höga förluster av kväve. Följande tolv avrinningsområden visar tendenser till minskningar för transporten av totalfosfor: Helge å, Ystads åar (Tykeån, Kabusaån, Svartån, Charlottenlundsbäcken), Nybroån, Skivarpsån, Dybäcksån, Segeån, Höjeå, Kävlingeån, Saxån-Braån, Råån, Vegeån och Rönneå. Fosfortransporten verkar ha ökat i Vellingebäckarna, vilka också har den högsta arealspecifika förlusten av fosfor. Följande åtta avrinningsområden visar tendenser till minskningar för transporten av totalkväve: Helge å, Ystads åar, Skivarpsån, Vellingebäckarna (Bredvägsbäcken, Hammarbäcken, Bernstorpsbäcken, Vellingebäcken, Gessiebäcken), Segeån, Höjeå, Saxån-Braån och Råån. Sammantaget för alla ovanstående avrinningsområden minskar både transporten av fosfor och kväve från hela Skåne under perioden 199 till och med 22. Fosfortranssporten minskar till Sydkusten, Öresund och Skälderviken medan kvävetransporten endast minskar tydligt till Öresund. Hur mycket transporten minskar procentuellt diskuteras i denna rapport men osäkerheten i beräkningsmetoderna är stor. Det är dock tydligt och glädjande att den sammanlagda näringstransporten från Skåne minskar, men tillståndet behöver verkligen förbättras. Fler kraftfulla åtgärder för att minska fosfor- och kvävetransporterna från Skåne behövs. 9

10 INLEDNING Fosfor begränsar oftast den biologiska produktionen i våra inlandsvatten och ett överflöd av fosfor är den direkta orsaken till övergödning av sjöar och vattendrag. Oftast begränsar kväve på motsvarande sätt produktion i havet och överflöd av kväve orsakar övergödning där. Både i inlandet och i havet orsakar övergödningen algblomningar som ibland leder till syrebrist vid botten. Syrebrist leder i sin tur till massdöd av fisk och andra organismer. I mindre akuta situationer påverkar övergödningen artsammansättning av organismer i hela det biologiska samhället. Det finns också ekonomiska och hälsorelaterade aspekter som rör drickvatten- och badvattenkvalitet. Därför är det av yttersta vikt att motarbeta övergödningen. Riksdagen har antagit ett nationellt miljömål om Ingen övergödning. Målet är att halterna av gödande ämnen i mark och vatten inte ska ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheter till allsidig användning av mark och vatten. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation. För fosfor gäller delmålet att utsläpp av vattenburen fosfor från mänsklig verksamhet till inlands- och kustvatten fram till 21 ska minska kontinuerligt från 1995 års nivå. För kväve är delmålet att de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ska ha minskat med minst 3% från 1995 års nivå, det vill säga till 38 5 ton senast år 21. Det innebär att vi 21 skulle ha minskat kväveutsläppen med 7,2% om man räknar med en linjär minskning. För att vi ska veta om målen nås krävs uppföljning samt analys av tillstånd och trender och det är ett av syftena med denna rapport. Transport av fosfor och kväve från skånska åar till havet har med hjälp av halter från olika vattenvårdsorganisationer och flöde från SMHI beräknats och presenteras här samlat för nästan hela Skåne. Data från SLU, från olika vattenvårdsförbunds och kommuners provtagningsstationer nära åmynningarna vid havet har också använts. Miljömålet rör den totala mängden fosfor och kväve och därför presenteras den totala årliga transporten. Totaltransporten är också intressant för att få en bild av vilka havsområden som är mest belastade av näringsämnen. OMRÅDESBESKRIVNING Skåne är Sveriges mest jordbruksintensiva län med 51% åker och betesmark (SCB). Länet är också det näst mest tättbefolkade i landet, med många näringskällor från exempelvis avloppsreningsverk, växthus, parker och trädgårdar. Det finns också mycket hårdgjorda ytor, vilket ökar flödestopparna och därmed erosionen. Allt detta medför att belastningen av näringsämnen på vattendrag och kustvatten är hög. Skånes geologi är mycket komplex med sedimentära jord- och bergarter i sydväst och öst samt baltiska skölden med metamorfa bergarter i nord och nordost. Därför är jordbruksmark koncentrerad till sydväst och skogsmark vanligare i nordost. De nordliga åarna Skräbeån, Helge å, Rönneå och Stensån är därför mindre belastade med näringsämnen än andra skånska åar. 1

11 UNDERLAGSMATERIAL OCH BERÄKNINGAR Vattenvårdsförbundens material Transportberäkningarna i denna rapport grundar sig på data från vattenvårdsförbundens årsrapporter. Oftast redovisas både koncentrationer och vattenföring i m 3 /s i årsrapporterna. Då har den totala vattenmängden (m 3 ) multiplicerats med månadsvärdet för halten och transporten erhållits. Ibland redovisas enbart transporten i årsrapporterna och då har det värdet använts här. Månadshalterna är oftast uppskattade med hjälp av flödesproportionerliga blandprov, men särskilt i äldre data finns variationer. Blandprov erhålls genom att vattenprov tas varje vecka och fryses ned. I slutet av året tinas proven och blandas i proportion till det aktuella flödet under den vecka som provet härstammar från så att ett mer exakt månadsmedelvärde kan uppskattas. I äldre data finns det oftast endast ett prov per månad och ibland endast varannan månad. När bara varannan månad provtagits har koncentrationen extrapolerats till föregående månad (halten i februari multiplicerades med vattenmängden i januari). Detta gjordes i stället för att extrapolera ett medel från föregående och efterföljande månad eftersom ett sådant förfarande hade givit statistiska problem. Januari månads värde hade berott av föregående år, så att olika år inte skulle kunna betraktas som oberoende. Dessutom skulle första och sista året i dataserien inte kunna beräknas på det sättet. För att kunna jämföra stora och små avrinningsområden presenteras också förlusten av fosfor och kväve per ytenhet. Denna arealspecifika förlust är av intresse för att kunna se vilka områden i Skåne som är hårdast belastade samt var åtgärder helst bör sättas in. Det följande exemplet visar hur transporten räknades fram (ur Alcontrol 22b): Totalfosforhalten på punkt 9A i Vegeån var i december 21,44 mg/l, vilket är detsamma som,44 x 1 / (1 x 1 x 1) ton/m 3 =.44 x 1-6 ton/m 3. Medelvattenföringen för december 21 var 3,65 m 3 /s, vilket är detsamma som 3,65 x 6 x 6 x 24 x 31 m 3 = 9,78 x 1 6 m 3 för hela månaden. Den totala transporten av fosfor på punkt 9A var således,44 x 1-6 x 9,78 x 1 6 =,43 ton. Den totala årliga transporten beror till stor del på vattenföringen vilket gör att naturliga flödesfluktuationer kan maskera trender. Ett sätt att åskådliggöra trender är att rita upp den kumulativa (det vill säga att alla föregående år adderas) mängden fosfor eller kväve mot den kumulativa mängden vatten (Eriksson 21). Förändringar i transporten som inte beror på vattenmängd kommer då att ses som förändringar i lutningen (se figur 1). Minskad lutning innebär minskad transport i relation till vattenmängd. Ett annat sätt är att flödesnormalisera transporterna genom att använda ett normalflöde när transporten ska beräknas. Normalvärdet har i denna rapport beräknats för varje månad från varje avrinningsområdes vattenföring i hela den aktuella tidsserien. Markanvändningen för avrinningsområdena är framtagning genom GIS-bearbetning av Ekonomiska kartan 21 marklassade satellitdata (SCC 1991). 11

12 Kumulativ närsaltstransport 6 4 etc Kumulativ vattenmängd Figur 1. Exempel på hur en graf över kumulativt vattenflöde mot kumulativ näringstransport ser ut när trenden är kraftigt minskande. I exemplet transporteras 1 ton första året och minskar sedan med tio ton varje år och flödet är konstant. Lutningen mellan två punkter minskar under hela perioden. RESULTAT OCH DISKUSSION Resultat och kommentarer för varje avrinningsområde, för alla avrinningsområden sammantaget ( Hela Skåne ) samt för transport till olika havsområden presenteras på följande sidor med en översiktskarta med avrinningsområdet markerat, avrinningsområdets area och markanvändning, samt koordinater för provtagningsstation. Nederbörd och avrinningstal grundas på ett medelvärde för (SMHI) och beräknades arealspecifikt för varje avrinningsområde med hjälp av GIS (geografiskt informationssystem, ArcView 3.1). I beräkningarna antogs nederbörden vara 55 mm per år i områden där SMHI angivit 5-6 mm per år. På samma sätt beräknades avrinningstalen.

13 Skräbeån Markanvändning i avrinningsområdet Käsemölla, provpunkt 23 Nordkoordinat Ostkoordinat Area,7 km 2 Nederbörd (årsmedel) 77 mm/år Avrinningstal 22 mm/år Naturgeografisk region Nordöstra Skånes skogslandskap Öppen mark % Åker 8% Bebyggelse 2% Hygge 1% Lövskog 14% Vatten 11% Sankmark 2% Barrskog 5% ,6 6, 4,8 4,1 4,2 7,7 2,3 2,7 4,3 4, 4,5 6,5 5,2 4,5 5,6 3,7 5,3 2,8 5, ,7 8,8 6,5 7,5 2 9,1 6,3 7,6 7,8 8,3 9,2 8, 8,3 y = -,3267x +,829 R 2 =, ,5 7,1 3,5 7, y = -3,144x + 434,86 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Skräbeåns avrinningsområde är rikt på skog och sjöar (bl.a. Immeln och Ivösjön). Bebyggd yta och åkerareal är liten. Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt låg (se figur). Mellan 1982 och 22 transporterades i medel 5,1 ton P och 254 ton N varje år. Inga tydliga tendenser i P- eller N-transporten kan ses, men de sista fyra åren var P-transporten betydligt lägre än tidigare. Skräbeån är den minst belastade ån i Skåne med lägst halter av kväve och fosfor, vilket beror på att större delen av avrinningsområdet är täckt av skog, det finns många sjöar som fångar upp näringsämnena, endast en liten del är åker, samt att befolkningstätheten är låg. 13

14 Helge å Utlopp, station 31 och 32 L Nordkoordinat Ostkoordinat Area 4749 km 2 Nederbörd (årsmedel) 8 mm/år Avrinningstal 32 mm/år Naturgeografisk region Skånes sediment- och horstområden, Nordöstra Skånes skogslandskap, Sydsvenska höglandets och smålandsterrängens myrrika västsida & Sydöstra Smålands skog- och sjörika slättområden Markanvändning i avrinningsområdet Åker 2% Bebyggelse 3% Hygge 2% Öppen mark 9% Vatten 5% Sankmark 7% Skog 54% y = -,4259x + 68,284 R 2 =, y = -33,533x ,3 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Helgeåns avrinningsområde är det största i Skåne och sträcker sig en bra bit upp i Småland. Det är rikt på barrskog jämfört med andra avrinningsområden. Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt låg (se figur). Mellan 1979 och 21 transporterades i medel 64 ton P och 297 ton N varje år. Efter en period med förhöjd transport av både P och N från syns tendenser till minskningar. Årsskiftet byttes konsult vilket tycks ha haft betydelse för resultaten med lägre halter efter bytet än före. 14

15 Tommarpsån Mynningen, station T1 Nordkoordinat 6166 Ostkoordinat Area 169 km 2 Nederbörd (årsmedel) 8 mm/år Avrinningstal 26 mm/år Naturgeografisk region Skånes slätt- och horstområde & Nordöstra Skånes skogslandskap Övrig mark 35% Markanvändning i avrinningsområdet Åker 65% ,6 2, 3,6 4,2 2,5 1, ,1 6,6 5,6 5,7 y = -,7527x + 7,7426 R 2 =,7348 4,5 2, y = 2,9886x + 35,26 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Tomarpsåns avrinningsområde domineras av åker, men skog finns också (ingår i övrig mark här). Den arealspecifika transporten av P och N är hög (se figur). Mellan 1996 och 21 transporterades i medel 2,7 ton P och 247 ton N varje år. Tidsserien är alltför kort för att säkra slutsatser om förändringar i transporterna ska kunna dras.

16 Tykeån, Kabusaån, Svartån, Charlottenlundsbäcken Svartån Utlopp Nordkoordinat Ostkoordinat Sammanlagd area 234 km 2 Nederbörd (årsmedel) 75 mm/år Avrinningstal 25 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde & Skånes sedimentoch horstområde Markanvändning i avrinningsområdet Övrig mark 11% Öppen mark 4% Vatten 1% Barrskog 1% Lövskog 3% Charlottenlundsbäcken Tykeån Kabusaån Åker 8% ,3 6,9 8, 8,2 4,9 3,1 4,5 8,8 9,5 4,4 2, Kumulativ y = -,6661x + 19,37 R 2 =, , Kumulativ y = -13,45x + 922,17 R 2 =, Avrinningsområdet som består av Tykeån, Kabusaån, Svartån och Charlottenlundsbäcken domineras av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N hög (se figur). Mellan 199 och 21 transporterades i medel 6,5 ton P och 543 ton N varje år. P-transporten minskar under perioden. Ingen tydlig tendens för N-transporten syns. 16

17 Nybroån Nybroån och Herrestadsbäcken (station 18 resp. 2) Nordkoordinat 18 / / Ostkoordinat 18 / / Area 316 km 2 Nederbörd (årsmedel) 76 mm/år Avrinningstal 27 mm/år Naturgeografisk region Skånes slätt- och horstområde & Nordöstra Skånes skogslandskap Barrskog 1% Övrig mark 23% Öppen mark 2% Markanvändning i avrinningsområdet Lövskog 2% Bebyggelse 1% Åker 71% ,1 5, ,8 6, 7,1 6,4 5 5,7 4,3 9,2 8,7 5,1 4, y = -,523x + 19,146 R 2 =, y = -5,729x + 178,5 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Nybroåns avrinningsområde domineras av åker (övrig mark består mestadels av skog som inte blivit rätt klassificerad). Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt hög (se figur). Mellan 1983 och 21 transporterades i medel 8,5 ton P och 674 ton N varje år. En tydlig tendens till minskade P-transporter är tydlig under perioden, särskilt från 1988 och framåt. Inga tydliga tendenser i N-transporten kan ses. 17

18 Skivarpsån Markanvändning i avrinningsområdet Abbekås, station 1 Nordkoordinat Ostkoordinat Area 4 km 2 Nederbörd (årsmedel) 77 mm/år Avrinningstal 25 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde Vatten 1% Öppen mark 13% Barrskog 2% Lövskog 5% Bebyggelse 2% Åker 77% ,7 3, 5,5 6,4 13 8,8 4,4 2,6 2,6 6,2 5,7 3, 2, ,1 6,7 9, , 7,5 8,3 7,2 y = -,258x + 1,176 R 2 =,793 9,1 7,8 6,6 6, y = -5,3983x + 389,3 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Skivarpsåns avrinningsområde domineras av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N hög (se figur). Mellan 1989 och 21 transporterades i medel 5,1 ton P och 232 ton N varje år. Om de två första åren undantas, verkar P-transporten minska under perioden. Även N-transporten visar en tendens till minskning. 18

19 Dybäcksån Hörte hamn, station 2 Nordkoordinat Ostkoordinat Area 62 km 2 Nederbörd (årsmedel) 74 mm/år Avrinningstal 25 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde Markanvändning i avrinningsområdet Sankmark 1% Öppen mark % Barrskog 7% Lövskog 8% Åker 72% ,2 1,1 2,4 2,7 5,4 4,9 2,2,94 1,4 2,8 2,7 1,6 1, ,6 Kumulativ 1,4 2,5 2,2 3,9 2,9 1,7 1,6 1,8 y = -,465x + 2,3731 R 2 =, ,2 21 1,8 1, ,4 Tot-N transport (tonl) Kumulativ y =,3318x + 114,78 R 2 =, Dybäcksåns avrinningsområde domineras av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N hög (se figur). Mellan 1989 och 21 transporterades i medel 2,3 ton P och 8 ton N varje år. Om de två första åren undantas, verkar P-transporten minska under perioden. Annars syns inga tendenser varken för P- eller N-transporten. 19

20 Tullstorpsån, Äspöån, Gislövsån, Dalköpingeån, Ståstorpsån, Albäcksån Utlopp Nordkoordinat Ostkoordinat Markanvändning i avrinningsområdet Vatten Barrskog Lövskog 1% 1% 1% Öppen mark 8% Bebyggelse 1% Äspöån Tullstorpsån Sammanlagd area 284 km 2 Nederbörd (årsmedel) 68 mm/år Avrinningstal 25 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde Albäcksån Ståstorpsån Gislövsån Dalköpingeån Åker 88% ,6 7, ,9 4, , 4, 3, 2, 1,, Kumulativ y = -,9163x + 32,345 R 2 =, Kumulativ y = -14,94x ,3 R 2 =, Trelleborgs åars avrinningsområde är helt dominerat av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N hög (se figur). Mellan 199 och 21 transporterades i medel 6,5 ton P och 543 ton N varje år. P-transporten minskar under hela perioden, medan inga tendenser är tydliga för N- transporten. 2

21 Bredvägsbäcken, Hammarbäcken, Bernstorpsbäcken, Vellingebäcken, Gessiebäcken Markanvändning i avrinningsområdet Utlopp Nordkoordinat Ostkoordinat Öppen mark 14% Bebyggelse 3% Vellingebäcken Gessiebäcken Bernstorpsbäcken Hammarbäcken Bredvägsbäcken Area 91 km 2 Nederbörd (årsmedel) 65 Avrinningstal 25 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde Åker 83% ,6 3,9 4,9 4,9 8, 5,5 3,8 6,8 7,8 7,4 4, Kumulativ y =,2214x + 14,422 R 2 =, Kumulativ y = -9,5651x + 49,91 R 2 =, Vellingebäckarnas avrinningsområde domineras helt av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N hög (se figur). Åren 1988 och transporterades i medel 7, ton P och 242 ton N varje år. Ingen minskning av P-transporten kan ses, möjligen ökar den istället. N-transporten verkar däremot minska något. 21

22 Segeån Markanvändning i avrinningsområdet Järnvägsbro NV Valdemarsro, station 18 Nordkoordinat Ostkoordinat Öppen mark 11% Vatten 1% Bebyggelse 5% Area 334,3 km 2 Nederbörd (årsmedel) 72 mm/år Avrinningstal 25 mm/år Naturgeografisk region Sydvästskånes slättområde Åker 83% ,1 8,4 1 9, ,5 6,3 13 7,6 8,9 4, y = -,855x + 28,784 R 2 =, y = -24,9x + 116,8 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Segeåns avrinningsområde domineras helt av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N stor jämfört med andra skånska vattendrag (se figur). Mellan 1984 och 22 transporterades i medel ton fosfor och 573 ton kväve varje år. Både P- och N-transporten minskar under hela perioden. 22

23 Höjeå Station 24a, Lomma kyrka (före 1992 uträknat från 21a, därefter från 21a+23a) Nordkoordinat Ostkoordinat Area 316 km 2 Nederbörd (årsmedel) 76 mm/år Avrinningstal 25 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde & Skånes sedimentoch horstområde Markanvändning i avrinningsområdet Vatten 1% Öppen mark 17% Åker 59% Sankmark 1% Barrskog 9% Lövskog 7% Bebyggelse 6% , Tot-P transport (ton/år) Kumulativ y = -,5797x + 18,847 R 2 =, , Tot-N transport (tonl) y = -22,62x + 965,1 R 2 =, Kumulativ Höjeåns avrinningsområde är rikt på åker och bebyggelse (Lund). Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt hög (se figur). Mellan 1987 och 22 transporterades i medel 13 ton P och 72 ton N varje år. Både P- och N-transporten minskar under hela perioden, delvis på grund av en lyckad ombyggnad av Källby reningsverk i Lund. 23

24 Kävlingeån Högsmölla, station 3 Nordkoordinat Ostkoordinat Area 4 km 2 Nederbörd (årsmedel) 8 mm/år Avrinningstal 32 mm/år Naturgeografisk region Skånes slätt- och horstområde & Nordöstra Skånes skogslandskap Markanvändning i avrinningsområdet Övrig mark 16% Öppen mark 1% Vatten 2% Barrskog 8% Lövskog 4% Bebyggelse 1% Åker 59% y = -2,424x + 83,43 R 2 =, y = -41,659x ,8 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Kävlingeåns avrinningsområde är det största i södra Skåne och domineras av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt hög (se figur) och den totala transporten mycket hög. Mellan 1985 och 22 transporterades i medel 42 ton P och 1963 ton N varje år. Transporten av P minskar, särskilt efter N-transporten minskar något. 24

25 Saxån Utlopp, baserat på Braån (punkt 5) och Saxån (punkt 16) Nordkoordinat 5 / / Ostkoordinat 5 / / Markanvändning i avrinningsområdet Öppen mark % Barrskog 5% Lövskog 4% Area 36 km 2 Nederbörd (årsmedel) 82 mm/år Avrinningstal 35 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde & Skånes sedimentoch horstområden Åker 79% ,6 8, , , 7, , y = -,73x + 3,47 R 2 =, y = -9,39x + 76,7 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Saxån-Braåns avrinningsområde ligger i ett av Sveriges bördigaste jordbruksområden och markanvändningen domineras av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N hög (se figur). Mellan 1981 och 21 transporterades i medel 13 ton P och 818 ton N varje år. P-transporten minskar betydligt under hela perioden. Även N-transporten minskar. 25

26 Råån Görarpsdammen, station 8 Nordkoordinat 62 Ostkoordinat 1315 Markanvändning i avrinningsområdet Öppen mark 6% Lövskog 1% Area 193 km 2 Nederbörd (årsmedel) 8 mm/år Avrinningstal 33 mm/år Naturgeografisk region Sydväst-Skånes slättområde & Skånes sedimentoch horstområden Åker 93% ,8 7 7, 6,2 8,3 4,6 2,5 9, 5,3 1,6 4,2 8,3 6,4 4,8 4, ,1 9 7, 1,9 y = -,948x + 2,659 R 2 =, ,4 9, y = -16,955x + 947,96 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Rååns avrinningsområde domineras helt av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N hög (se figur). Mellan 1986 och 21 transporterades i medel 6,3 ton P och 577 ton N varje år. P- transporten minskar tydligt och N-transporten minskar något. 26

27 Vegeån Markanvändning i avrinningsområdet Utlopp Nordkoordinat Ostkoordinat Area 488 km 2 Nederbörd (årsmedel) 85 mm/år Avrinningstal 332 mm/år Naturgeografisk region Skånes sedimentoch horstområden Öppen mark 14% Barrskog 14% Lövskog 9% Bebyggelse 2% Åker 61% Tot-Ptransport (ton) 5, 4, 3, 2, 1, y = -,5919x + 28,266 R 2 =, y = -,173x ,3 R 2 =, , Kumulativ Kumulativ Vegeåns avrinningsområde domineras av åker. Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt hög (se figur). Mellan 1987 och 21 transporterades i medel 16 ton P och 848 ton N varje år. Transporten av P minskar under hela perioden, men det finns en oroande tendens till ökande mängder under 9-talet. Möjligen minskar N-transporten något. 27

28 Rönneå Markanvändning i avrinningsområdet Utlopp, station 57 (summan av station 49, 56 och Ängelholms reningsverk) Nordkoordinat Ostkoordinat Area 1897 km 2 Nederbörd (årsmedel) 92 mm/år Avrinningstal 4 mm/år Naturgeografisk region Nordöstra Skånes skogslandskap Övrig mark 7% Öppen mark 11% Åker 25% Bebyggelse 1% Hygge 1% Vatten 4% Lövskog % Sankmark 6% Barrskog 3% y = -1,32x + 87,394 R 2 =, y = 18,4x ,2 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Rönneåns avrinningsområde är rikt på löv- och barrskog jämfört med andra avrinningsområden i Skåne. Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt låg (se figur). Mellan 1987 och 22 transporterades i medel 5 ton P och 2233 ton N varje år. Inga tydliga tendenser i P- eller N- transporten kan ses. 28

29 Stensån Markanvändning i avrinningsområdet Malen Nordkoordinat Ostkoordinat Öppen mark 13% Vatten 1% Sankmark 6% Area 284 km 2 Nederbörd (årsmedel) mm/år Avrinningstal 42 mm/år Naturgeografisk region Nordöstra Skånes skogslandskap Åker 31% Skog 46% Bebyggelse 2% Hygge 1% ,6 5,4 7,9 7,6 6, 9,5 6,8 7, 5,8 11 9, 6,8 2,3 3,7 8,1 5,4 6, Tot-P (mg/l) , , , y = -,56x + 11,858 R 2 =,7 9, , y = -6,4281x + 68,95 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Stensåns avrinningsområde är rikt på löv- och barrskog jämfört med andra avrinningsområden i Skåne. Därför är den arealspecifika transporten av P och N relativt låg (se figur). Mellan 1983 och 21 transporterades i medel 7,2 ton P och 376 ton N varje år. Inga tydliga tendenser i P-transporten kan ses, men den kraftigt ökande trenden på 198-talet har brutits. N-transporten minskar under hela perioden. 29

30 Hela Skåne Skräbeån, Helge å, Nybroån, Skivarpsån, Dybäcksån, Ystads åar, Trelleborgs bäckar, Vellingebäckarna, Segeå, Höjeå, Kävlingeån, Saxån, Råån, Vegeå, Rönneå och Stensån Markanvändning i avrinningsområdet Hela Skåne innefattar delar av Blekinge, Kronobergs och Hallands län. Stora delar av Österlen och andra delar av Skåne saknas. Övrig mark 4% Öppen mark 1% Vatten 4% Sankmark 4% Area km 2 Observera att skalan på graferna över totaltransporter är annorlunda jämfört med de andra bilagorna! Åker 36% Barrskog 34% Bebyggelse 2% Hygge 1% Lövskog 5% y = -17,41x + 535,99 R 2 =, Tot-N transport (tonl) y = -499,83x R 2 =, Kumulativ Kumulativ Skåne är rikt på åker, men Helgeåns och Skräbeåns stora avrinningsområden i skogslandet har stor betydelse för hur bilden i hela Skåne blir. Därför är den arealspecifika förlusten av P och N relativt låg jämfört med många av de ingående åarna (se figur). Mellan 199 och 21 transporterades i medel 253 ton P och 137 ton N varje år. Både transporten av P och N minskar tydligt under perioden. 3

31 Transport till Västra Hanöbukten utom från Österlen Markanvändning i avrinningsområdet Transporter från Skräbeån och Helge å Area 5755 km 2 Observera att skalan på graferna över totaltransporter är annorlunda jämfört med de andra bilagorna! Bebyggelse 2% Åker 18% Hygge 2% Lövskog 2% Öppen mark 9% Vatten 6% Sankmark 6% Barrskog 55% y = -1,3341x + 13,28 R 2 =, y = -57,832x + 56,1 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Helgeåns och Skräbeåns stora avrinningsområden i skogslandet gör att den arealspecifika förlusten av P och N blir relativt låg jämfört med många av de ingående åarna (se figur). Mellan 1982 och 21 transporterades i medel 7 ton P och 3 ton N varje år. Både transporten av P och N visar tendenser till minskningar under perioden. Årsskiftet byttes konsult i Helge å vilket tycks ha haft betydelse för resultaten med lägre halter efter bytet än före. På grund av brist på data saknas transporter från Österlen till Hanöbukten genom Segesholmsån, Julebodaån, Verkeån, Klammersbäck, Mölleån, Rörums norra och södra å, Tommarpsån och Kvarnbybäcken. Om de antas ha en arealspecifik förlust som ligger mellan Helge ås och Tommarpsåns och en sammanlagd area på 551 km 2 ska transporterna räknas upp med cirka 8, ton P per år och 11 ton N per år. 31

32 Transport från Sydkustens avrinningsområden Markanvändning i avrinningsområdet Transporter från Ystads åar (Tykeån, Kabusaån, Svartån, Charlottenlundsbäcken), Nybroån, Skivarpsån, Dybäcksån, Trelleborgsåar (Tullstorpsån, Äspöån, Gislövsån, Dalköpingeån, Ståstorpsån, Albäcksån). Vatten 1% Övrig mark 1% Öppen mark 6% Barrskog Lövskog 1% 3% Bebyggelse 1% Area 119 km 2 Åker 78% y = -2,4922x + 77,36 R 2 =, y = -43,828x ,6 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Avrinningsområdena på sydkusten domineras av åker och har hög arealspecifik förlust av P och N. Mellan 199 och 21 transporterades i medel 32 ton P och 2255 ton N. Transporten av P har minskat betydligt under perioden. N-transporten visar möjligen en tendens till minskning. 32

33 Transport till Öresund Transporter från Vellingebäckarna (Bredvägsbäcken, Hammarbäcken, Bernstorpsbäcken, Vellingebäcken, Gessiebäcken), Segeån, Höjeå, Kävlingeån, Saxån, Råån. Area 2498 km 2 Markanvändning i avrinningsområdet Vatten Barrskog 1% 6% Lövskog Övrig mark 4% 7% Öppen mark Bebyggelse 11% 2% Observera att skalan på graferna över totaltransporter är annorlunda jämfört med de andra bilagorna! Åker 69% y = -3,6116x + 165,24 R 2 =, y = -14,41x ,3 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Avrinningsområdena vid Öresund domineras av åker och har hög arealspecifik förlust av P och N. Mellan 1988 och 21 transporterades i medel 83 ton P och 492 ton N. Både P- och N-transporten har minskat under perioden. 33

34 Transport till Skälderviken Transporter från Vegeån och Rönneå Area 2385 km 2 Observera att skalan på graferna över totaltransporter är annorlunda jämfört med de andra bilagorna! Markanvändning i avrinningsområdet Övrig mark 6% Öppen mark % Vatten 3% Sankmark 5% Barrskog 27% Åker 31% Bebyggelse 1% Hygge 1% Lövskog 14% y = -2,5416x + 1,21 R 2 =, y = -22,83x + 56 R 2 =, Kumulativ Kumulativ Vegeån och Rönneå ligger på gränsen mellan det jordbruksintensiva landskapet i sydväst. Mellan 1987 och 21 transporterades i medel 64 ton P och 375 ton N varje år. En minskning av P- transporten kan ses under perioden. N minskar inte märkbart. 34

35 Figur 2. Fosfortransporten alla år (ton) Figur 3. Kvävetransporten alla år (ton) Totaltransporter Den totala årstransporten av fosfor och kväve i avrinningsområdena presenteras tillsammans med total transporterad vattenmängd i bilaga 1 till 22. Inte oväntat transporterar de största åarna Helge å, Rönne å och Kävlingeån mest fosfor och kväve och de minsta åarna minst (figur 2 och 3). Av figurerna är det lätt att förstå att den isolerade Skälderviken är känslig eftersom den får ta emot mycket näringsämnen från Rönneå och Vegeån. Även Lomma- och Lundåkrabukten är utsatta med fyra större åmynningar. Öresund är överhuvud taget hårt belastat med många fosfor- och kvävekällor både på den svenska och danska sidan. För kvävetransporten är dock det danska bidraget via vattendrag mindre betydande än det svenska medan fosfortransporten via vattendrag är av samma storlek som den svenska (Öresundsvattensamarbetet 22). Årsvariation i transporterad mängd Mellanårsvariationer i transport av fosfor och kväve från 199 till 21 visas i så kallade box plots med maximal-, minimaltransport, 25- och 75-percentiler från alla månader (bilaga 23-28). I figurerna syns att transporten vanligtvis är mycket högre under november till och med mars än under resten av året. Det är ett resultat av högre vattenföring, mer erosion och lägre upptag av växter både på land och i vattnet. Därför är åtgärder som begränsar transporten på vintern effektiva för att minska den totala transporten av näringsämnen. Visserligen är problemen med algblomningar och syrebrist mycket mindre på vintern, och en del näring fastläggs i havets bottensediment, men om en stor mängd transporteras ut i havet på vintern orsakar det ändå problem på sommaren. Genom att studera årsvariationerna hos de olika avrinningsområdena kan man se var åtgärder för att begränsa vintertransporten är mest meningsfull. Skillnaden mellan vintern och resten av året är störst i åarna som mynnar på Sydkusten och på Öresundskusten, det vill säga från de mest jordbruksintensiva och tättbefolkade områdena. Åtgärder såsom fånggröda, skyddszoner, våtmarker, dammar, utjämningsmagasin borde därför vara mest effektiva där. Jag har inte analyserat hur årsvariationerna har påverkats av de åtgärder som redan är utförda. Det är möjligt att göra med de data som länsstyrelsen kan tillhandahålla. 35

36 ,27,33, ,34,37,34,4,35,77,51,13, ,4,38,41,28, Figur 4. Arealspecifik förlust av fosfor (kg/ha). Figur 5. Arealspecifik förlust av kväve (kg/ha). Arealspecifik näringsförlust Arealspecifik näringsförlust (utflödet av näringsämnen via ett vattendrag räknat i förhållande till avrinningsområdets storlek) redovisas för skånska avrinningsområden i figur 4 och 5. I medelvärdet ingår alla tillgängliga data från månadsprov, vilket överskattar förlusten från åar med långa tidsserier och minskande transporter, såsom Nybroån, Segeån, Höjeå, Kävlingeån, Saxån, Råån och Vegeån. I figur 6 och 7 är förlusten hos avrinningsområdena sorterade efter storlek. Elva av sjutton vattendrag bedömdes ha mycket höga förluster av fosfor och de är koncentrerade till södra och västra Skåne (figur 4). Vellingebäckarna hade en särställning med förluster mer än dubbelt så höga som gränsen för mycket höga förluster. Detta orsakas dels av förhållandena i den lilla Bredvägsbäcken i Skanör som hade en extremt hög fosforkoncentration (medel för alla mätningar 1,14 mg/l), dels av att Vellingebäckarna har ojämn vattenföring med stillastående vatten på sommaren, vilket tidvis orsakar extrema koncentrationer samt av att provtagningen endast sker 6 gånger per år. Detta gör beräkningarna osäkra, men troligen är det nödvändigt att fortsätta med aktiva åtgärder i Vellingebäckarna för att komma tillrätta med problemet. Även i alla andra avrinningsområden med mycket höga förluster är ytterligare åtgärder nödvändiga. Tolv av sjutton åar har mycket höga förluster av kväve och även här är det i sydvästra halvan av Skåne som problemen är störst. Högst förlust har Råån (vilket i sig är en överskattning då en lång tidsserie visar på minskande transporter), följd av Vellingebäckarna och Trelleborgs åar. 36

37 Arealspecifik P förlust (kg/ha),8,6,4,2,77,41,4,4,38,37,35,34,34,33,31,31,28,27,27,25,25,21,16,13,,5 Vellingebäckarna Skivarpsån Trelleborgs åar Höjeå Dybäcksån Saxån Segeån Råån Kävlingeån ÖRESUND SYDKUSTEN Vegeån Ystads åar Rönneå SKÄLDERVIKEN Nybroån Stensån "HELA SKÅNE" Tommarpsån Helge å HANÖBUKTEN Skräbeån Figur 6. Arealspecifik transport av fosfor i skånska avrinningsområden. Medel av arealspecifik transport presenteras (se databladen för information om vilka år som ingår). Över,32 kg/ha bedöms som mycket höga förluster enligt Naturvårdsverket;,16-,32 höga,,8-,16 måttligt höga och,4-,8 låga förluster ,1 5,5 2,5 Råån Vellingebäckarna Trelleborgs åar Höjeå Saxån Ystads åar SYDKUSTEN Dybäcksån Nybroån ÖRESUND Skivarpsån Arealspecifik N förlust (kg/ha) Segeån Kävlingeån Vegeån Tommarpsån Stensån SKÄLDERVIKEN Rönneå "HELA SKÅNE" Helge å HANÖBUKTEN Skräbeån Figur 7. Arealspecifik transport av kväve i skånska avrinningsområden. Medel av arealspecifik transport presenteras (se databladen för information om vilka år som ingår). Över 16 kg/ha bedöms som mycket höga förluster enligt Naturvårdsverket; 4-16 höga och 2-4 måttligt höga förluster. 37

38 Trender Resonemangen nedan om uppfyllelse av miljömålet Ingen övergödning bygger på flödesnormaliserade data. Fosfortransporten ska enligt delmålen minska kontinuerligt från 1995 års nivå. Vad som menas med kontinuerligt är oklart. Om det betyder att varje år ska vara lägre än föregående år har vi redan missat målet eftersom 1995 var ett år med relativt låg transport från Skåne och flera av de efterföljande åren har överstigit den nivån. Om det däremot betyder att det ska finnas en nedåtgående trend på lång sikt verkar det kunna bli uppfyllt. Naturvårdsverket måste klargöra hur måluppfyllelse ska avgöras! För kväve innebär miljömålet att vi 21 skulle ha minskat transporten med 7,2% jämfört med 1995 års nivå. Eftersom transporten 1995 var relativt låg i Skåne som helhet har det i stället skett en ökning med,1% till 21. Att jämföra två enskilda år på detta vis ger dålig säkerhet och här används därför en annan metod. För att beräkna den procentuella minskningen av fosfor- och kvävetransporten från hela Skåne från 1995 till och med 21 utnyttjades ekvationerna till de regressionslinjer som finns i graferna över flödesnormaliserade transporter i bilaga 18. Från 1995 till 21 har då fosfortransporten minskat med 39% och kvävetransporten med 2%. Denna kraftiga minskning är inte realistisk utan beror till viss del på att regressionerna överdriver effekterna av värden i början och slutet av perioden. Om transporterna 22 skulle visa sig vara medelhöga skulle fosfortransporten i stället endast ha minskat med 24%. Det är dock tydligt och glädjande att den sammanlagda näringstransporten från Skåne minskar. För att Sverige som helhet ska nå målet måste Skåne dock minska sitt bidrag mer än andra län eftersom vi står för så stor del av hela den svenska transporten. Att åtgärda kväveläckage från skogsmark är mycket svårare än från tättbebyggda områden och jordbruksmark varför Skåne måste ta ett större ansvar om miljömålet ska uppnås. Fortsatta åtgärder är nödvändiga. REFERENSER Alcontrol 2. Tommarpsån Simrishamns och Tomelilla kommuner. Alcontrol 21. Tommarpsån och Kvarnbybäcken 2. Simrishamns och Tomelilla kommuner. Alcontrol 22a. Tommarpsån och Kvarnbybäcken 21. Simrishamns och Tomelilla kommuner. Alcontrol 22b. Vegeån 21. Vegeåns Vattendragsförbund. Alcontrol 22c. Sammanställning av fysikaliska- och kemiska data från Nybroåns recipientkontroll Kortfattad grafisk sammanställning av materialet från CD-romskivan Nybroån Nybroåkommittén. Länsstyrelsen i Malmöhus län, Vattendrag i Malmöhus län - Koncentration och transporter av fosfor och kväve. Meddelande nr 1992:4. Länsstyrelsen i Skåne län Näringstransporter i Dybäcksån och Skivarpsån Rapportserien Skåne i utveckling 99:22. Grimvall A. och Nordgaard A. Utvärdering av vattenkvalitet och provtagningsprogram i Skåne län. Matematiska Institutionen, Linköpings Universitet. Ekologgruppen Kävlingeån/Lödde å inom Kävlinge kommun en kunskapssammanställning. På uppdrag av Kävlinge kommun. Eriksson P. Våtmarker i det skånska odlingslandskapet Kävlingeåprojektet Utvärdering av Etapp I och II. Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds Universitet. Skivarpsåns och Dybäcksåns Vattendragsförbund 22. Verksamhetsberättelse, Årsredovisning 21. Statistiska Centralbyrån Markanvändningen i Sverige Tredje utgåvan. 38