Bygglovsprövning vid ändring av byggnader med kulturhistoriskt intresse

Transkript

1 TRITA-INFRA EX ISSN ISRN KTH/INFRA/EX--03/038--SE EXAMENSARBETE FASTIGHETSVETENSKAP EX Bygglovsprövning vid ändring av byggnader med kulturhistoriskt intresse Therese Svedberg Examinator: Handledare: Thomas Kalbro Urve Lepasoon, Boverket STOCKHOLM 2003

2 Förord Detta examensarbetet ingår som en avslutande del av civilingenjörsutbildningen på lantmäterilinjen vid Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm. Att arbetet skulle handla om kulturhistoriskt värdefulla byggnader på ett eller annat sätt var en självklarhet då mitt intresse för äldre hus är stort. Uppslaget till det närmare upplägget av examensarbetet fick jag genom kontakt med Boverket i Karlskrona. Jag vill där tacka Urve Lepasoon på Boverket för hennes intresse och engagemang samt all hjälp med att ta fram erforderligt material, Marianne Larsson Carlbring på SVEFA för hennes råd och värdefulla synpunkter under arbetets gång Slutligen vill jag tacka min handledare, bitr professor Thomas Kalbro på avdelningen fastighetsvetenskap på Kungl. Tekniska Högskolan, för råd och tålamod med mig som först nu, efter ett år i arbetslivet, slutför mitt examensarbete. Östersund den 10 april 2003 Therese Svedberg 2

3 Sammanfattning Examensarbetet innehåller en genomgång av den lagstiftning som gäller vid ändring av hus. Dessa regler finns i 3 kap. plan- och bygglagen (PBL) och är allmänt hållna. Det betyder att varje fastighetsägare vid ombyggnad eller renovering av en byggnad ska vara varsam med byggnadens egenvärde och inte förvanska byggnaden till det sämre oavsett om åtgärden kräver bygglov eller ej. Varsamhetskravet vid ändring av hus gäller generellt för alla byggnader medan förbudet mot förvanskning enbart gäller områden eller enstaka byggnader med kulturhistoriska värden. Undersökningen är baserad på följande fall: Byggnadsnämnden har nekat bygglov till ändring av hus, med motivering att förändringen inte är varsam eller att den skulle förvanska byggnaden. Vidare har det nekade bygglovet blivit överklagat till kammarrätten och slutligen till regeringsrätten. Kammarrättens och regeringsrättens domar har analyserats med avseende på vilka planer och restriktioner som fanns över byggnaden/området samt annan eventuell kulturhistorisk dokumentation, som förelåg vid kommunens bygglovsprövning. Då framkommer, i korthet, att om ett område är av riksintresse för kulturmiljö eller utmärkt i översiktsplanen så står sig ett nekat bygglov hos byggnadsnämnden i 2/3 av ärendena i de högre instanserna. Finns det kulturhistoriska värden med i detaljplanen så nekas byggloven i nio fall av 10. Detta kan jämföras med samtliga domar där nästan hälften av alla ärenden blev beviljade hos kammarrätten och regeringsrätten. Abstract This essay includes a study of the Swedish law about external changes on buildings, such as new roof material, windows and changes in other details on the house. According to the legislation all property owners have to be cautious when they are altering a building, regardless if the alteration requires a building permit or not. The analysis in this study includes refused building permits, which have been appealed to the two highest courts in Sweden. The aim was to analyse if the planning authorities and the courts have different views on the cultural and historical value of buildings/areas. The results in short: if there are documented cultural values in a detailed plan, a refused building permit stands in nine of ten cases. This is to compare with the average figure; almost 50 per cent of the building permits were approved in the higher courts. 3

4 1 INLEDNING BAKGRUND/ REFLEKTION PROBLEMBESKRIVNING SYFTE METOD OCH MATERIAL DISPOSITION PLAN OCH BYGGLAGEN UR BEVARANDEPERSPEKTIV KAP 1 PBL KAP 10 PBL KAP 12 PBL Skyddsbestämmelse, vad är det och när får man ersättning? Pågående markanvändning ANALYS PÅ DOMAR FRÅN REGERINGSRÄTTEN OCH KAMMARRÄTTEN VILKEN BETYDELSE HAR EN KULTURHISTORISK DOKUMENTATION I BEHANDLINGEN AV BYGGLOVSÄRENDENA Riksintresse för kulturmiljön Länsmuseernas inventering av kulturhistoriska byggnader Kommunal dokumentation av kulturmiljön Dokumenterad kulturmiljö i översiktsplan Detaljplan med kulturhistorisk dokumentation Riktlinjer, bevarande- och miljöprogram gjorda av kommunen för områden med kulturhistoriska värden JÄMFÖRBARA DOMAR MED HÄNSEENDE PÅ BYGGLOVETS ÄNDAMÅL Bygglov för byte av fasadbeklädnad och tilläggsisolering på byggnad Bygglov för omfärgning av byggnad Tillbyggnader på huskroppen Byte av takbeläggning Utbyggnad i takfallet Nybyggnation av balkong Inglasning av balkonger Byte och ändring av fönster och balkonger KOMMENTARER KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR 4

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund/ Reflektion När jag ser ett äldre falurött trähus med vita knutar och karmar, spröjsade olivgröna fönster, gammalt lavigt lertegel och andra oemotståndliga detaljer så tänker jag Vilken charmigt hus, där skulle jag vilja bo! Låt sedan anta att jag verkligen köper huset, vad kan hända då? Till att börja med, första hösten börjar taket läcka, många av lertegelpannorna är sönder och efter närmare syn så är takreglarna murkna och måste bytas. Kostnaden för allt detta blir för stor så jag söker ett billigare alternativ och byter till formpressad tegelröd plåt istället, mycket smidigt. När vintern kommer går elräkningen i taket, huset är väldigt dåligt isolerat och draget från fönstren gör att jag måste gå omkring i varma skor inomhus. Detta kan inte få hända en vinter till. I det här läget så är renoveringen inomhus färdig men ett fönsterbyte och tilläggsisolering krävs ju uppenbarligen! Jag byter fönster till vanliga, varma treglasfönster utan spröjs under vintern. Till våren tilläggsisolerar jag huset utanpå med ny träfasad, huset får då en ca 20 cm tjockare vägg utanpå den gamla fasaden. Att flytta ut fönstren så att de inte sitter så långt in i huset hinns inte, grunden är det ju inget fel på, taket fixade jag till i höstas så det flyttar jag inte heller ut. Resultatet blir att taknocken är onaturligt liten och en stor glipa mellan träfasaden och husgrunden. När målningen ska till på sommaren är det halva priset på grön lasyr, perfekt, jag har ju alltig gillat grönt, så det får bli det. Ett år efter husköpet kommer säljaren på besök för att se hur jag trivs i hans gamla barndoms hem. -Men vad har du gjort? utbrister han. Först då inser jag att mitt charmiga röda hus med vita knutar inte finns längre. Jag har genom min renovering ändrat huset så mycket att alla kulturella värden den en gång hade har gått förlorade! Med detta vill jag säga att även om renovering behövs så ska man tänka efter noga innan man ändrar för mycket på en byggnad. Materialval och detaljer ger huset karaktär och berättar om dåtidens byggnadshistoria som är värd att bevara. 1.2 Problembeskrivning När man ska göra ändringar på en byggnad ska man i de flesta fall söka bygglov hos byggnadsnämnden i kommunen där huset är beläget. Nämnden ska sedan pröva om bygglovet följer en eventuell fastställd plan och reglerna i plan- och bygglagen. De allmänna lämplighetsvillkoren i plan- och bygglagens tredje kapitel skall alltid prövas, där ingår att byggnaden skall passa in i stads- och landskapsbilden och vid ändring på byggnad får resultatet inte förändra huset till det sämre. Kommunen kan neka bygglovet om de anser att ändringen av byggnaden inte går att genomföra för det skulle påverka byggnaden negativt. En byggnads fysiska utformning är nämligen inte bara fastighetsägarens ansvar, vår stadsbild tillhör 5

6 alla som bor i området och vår byggnadshistoria tillhör oss alla. Fastighetsägaren kan överklaga bygglovsbeslutet för att få det prövat i högre rättsinstanser. Önskvärda ändringar för fastighetsägaren behöver inte nödvändigtvis vara godtagbart för omgivningen, men vad får man då göra för ändringar på sin egen byggnad? Vad kommunen göra för att vara säker på att ett nekat bygglov från byggnadsnämnden ska hålla även i högre instanser? 1.3 Syfte Syftet med detta examensarbete har varit att analysera rättsläget vad gäller bygglov för ändringar på befintliga byggnader. Arbetet är grundat på domar från kammarrätten och regeringsrätten, som är de högsta instanserna vad gäller överklagade bygglov. Grundfrågorna för arbetet har varit följande: Vad säger lagen om när kommunen kan neka bygglov för ändring av byggnad? Vad kan kommunen göra för att vara säker på att deras nekade bygglov skall stå sig i högre rättsinstanser? Spelar det någon roll i ett överklagat bygglovsärende om kommunen har en översiktsplan eller detaljplan där området eller byggnaden finns med som kulturhistorisk värdefull? Hur stor vikt lägger de högre rättsinstanserna om bygglovsärendet ligger inom ett område för riksintresse för bebyggelsen? Har utgången blivit olika i bygglovsärenden som har gällt samma typ av ändring av byggnad? 1.4 Metod och material De bestämmelser som rör ändring på byggnad finns i plan och bygglagen, 3 kap, 1, 10 och 12. För att kunna genomföra analysen har de aktuella paragraferna studerats ingående för att få mer klarhet i vad syftena med lagen är och hur de ska tillämpas vid prövning. Litteraturen har bestått av laghandböcker, propositioner och statens offentliga utredningar. Analysen, i avsnitt 3, är gjord på domar från regeringsrätten och kammarrätten där bygglovsärenden för ändring på byggnad blivit prövad. För att kunna uppnå syftet med examensarbetet så har jag gjort ett urval på domarna. Grundförutsättningen var att byggnadsnämnden ska ha nekat bygglov för ändring på byggnad med hänvisning till 3 kap 1, 10 eller 12 plan- och bygglagen. För att få fram jämföra domar så har jag använt Stockholms kammarrätts databas som innehåller alla rättsfall från regeringsrätten och de fyra kammarrätterna i Stockholm, Jönköping, Göteborg och Sundsvall. Databasen har en något omständlig sökmotor. Det går ej att söka på de prövade lagrummen och då man frisöker på ord så är det stor risk att ej få med alla representativa fall. För att få med så många representativa domar som möjligt som handlar om ändring på byggnad fick jag gå igenom alla domar i målgruppskoden byggande, mark och vatten samt övriga naturresurser, vilket gav ca träffar i databasen. Därefter studerade jag 6

7 ärendemeningen för varje bygglovsfall. Ärendemeningen är en beskrivning om målet på en till sex rader. Vissa var väldigt tydliga och utförliga medan andra var så oklara att det bara stod Fråga om bygglov. När jag hade gjort mitt urval tillhandahöll Boverket de valda 167 domarna från de olika kammarrätterna och de tio domarna från regeringsätten. Urvalsprocessen för att få fram representativa domar för att sedan kunna göra en analys bestod sedan av att gallra bort alla fall som hade att göra med t.ex. nybyggnation, fråga om byggavgift, ärenden där en granne överklagat ett beviljat bygglov, formella fel i tillståndsgivningen osv. Antalet relevanta domar blev då 73 stycken från kammarrätten och 10 stycken från regeringsrätten. 1.5 Disposition Examensarbetet är upplagt med först en lagtolkningskapitel på de aktuella lagrummen som gäller vid bygglov för ändring av byggnad. Sedan kommer analysen med relevanta domar från kammarrätten och regeringsrätten. Analysen är indelad i två olika delar. I den första tittade jag på den eventuella kulturhistoriska dokumentation som fanns över området eller byggnaden, från kommunen eller som riksintresse från riksantikvarieämbetet, i det aktuella bygglovsärendet. Sedan jämfördes utfallen i de olika grupperna beroende vilken dokumentation som var aktuell. Bygglovsärenden som gällde samma typ av ändring, tex takbyte, fasadändring, osv, jämfördes sedan emellan varandra. 7

8 2 Plan och bygglagen ur bevarandeperspektiv I plan och bygglagen (PBL) finns bestämmelser om hur byggnader ska utföras och vårdas. Den innehåller även bestämmelser om bland annat planläggning, tillståndsgivning och ersättning. Det grundläggande riktmärket ges i 1 kap 5 PBL, att man vid prövning av plan- och byggfrågor alltid skall göra en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. En annan grundläggande bestämmelse är att miljöbalken skall tillämpas vid planläggning och tillståndsärenden (2:2 PBL). Enligt miljöbalkens 3 och 4 kap, som handlar om hushållning med mark och vattenområden, är det ett riksintresse att så långt som möjligt bevara vår kulturmiljö. Hur såväl nytillkommande som befintliga byggnader skall anpassas till kulturmiljön finns reglerat i 3 kap PBL. För att kunna hantera dessa regler har kommunen till sitt förfogande olika former av planbestämmelser (5 kap PBL) och möjligheter till lovprövning och ingripanden (8 och 10 kap PBL). 1 Bestämmelserna i 3 kapitlet i plan och bygglagen om krav på byggnader m.m. avgör hur de enskilda byggnaderna skall utformas. Nedan beskrivs de paragrafer som rör ändring av byggnad, dvs. 3 kap 1 om byggnadens lämpliga utformning för att ge god helhetsverkan, 3 kap 10 om varsamhetskrav på ändringar så att byggnadens värden tas tillvara och 3 kap 12 om att en byggnad som är särskilt värdefull inte får förvanskas kap 1 PBL Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnaderna skall ha en yttre form och färg, som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. (Lag 1998:805) I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om byggnaders placering och utformning med hänsyn till omgivningen samt till natur- och kulturvärdena på platsen. Att kraven är grundläggande innebär också att de skall kunna hävdas av kommunen i enskilda tillståndsärenden. Det är dock naturligt att kommunens ståndpunkt i ett sådant enskilt ärende får en större tyngd, om kraven har kommit till uttryck i en antagen plan eller i ett s.k. bevarandeprogram. 2 Speciellt stora krav skall kunna ställas på byggnader som nyuppförs inom eller i närheten av ett sådant bebyggelseområde som avses 3 kap12 PBL, dvs. ett område som är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, eller intill sådan enstaka, särskilt värdefull byggnad. En ny byggnad skall i ett sådant fall placeras och utformas så att den anpassas till de särskilda värden som bebyggelsemiljön eller den värdefulla byggnaden har. Hänsyn till kulturvärden innebär förutom ett krav på anpassning till särskilt värdefull bebyggelse också ett krav på att nya byggnader skall utformas med hänsyn till lokal tradition i fråga om byggnadens form i stort, t. ex. planmått, höjd och tak- 1 Larsson Carlbring m fl, 1994, s 14 2 Didon m fl, s 3:4 8

9 form, eller i detalj, t.ex. materialval, färgsättning och fönsterformer. Lokala traditioner i dessa avseenden skall beaktas och kunna föras vidare. 3 Man måste även beakta byggnadens egenvärde vid tillämpningen av 1, d.v.s. kravet på att byggnaden skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande och som är lämplig för byggnaderna som sådana. Paragrafens andra mening fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari Syftet med ändringen var att genom tillägget estetiskt tilltalande göra ett förtydligande av paragrafens ursprungliga syfte. I paragrafens lydelse innefattas byggnadens arkitektoniska utformning samt materialverkan på byggnadens yttre. Kraven på anpassning till omgivning och befintlig bebyggelse får inte medföra att den enskilda byggnaden kommer att sakna ett eget värde. Byggnader avspeglar ofta de tekniska förutsättningar som finns för byggandet vid den tidpunkt då de uppförs. De speglar också ofta olika tiders moderiktningar i fråga om t.ex. sättet att indela fasadytan eller att placera fönster eller valet av material och färger. Byggnadens yttre blir alltså en avvägning mellan bl.a. anpassning, tekniska förutsättningar och estetiska moderiktningar samt byggherrens och arkitektens vilja att ge byggnaden en egen form. I prop 1997/98:117 (s.16) utvecklades begreppet estetik på följande sätt: Estetik kan användas i två betydelser, dels i betydelsen som har att göra med estetik, dels i betydelsen som präglas av skönhet. Estetiska värden eller kvaliteter är något vi tillskriver t.ex. olika föremål, byggnader eller miljöer. Det är fråga om bedömningar, men som framhålls av arbetsgruppen och av flera remissinstanser kan olika komponenter som är väsentliga för bedömningar av estetiska värden i den byggda miljön beskrivas. Sådana värden avser exempelvis hur byggnader eller bebyggelse genom sin färgsättning, storlek och skala, materialval, fasadutformning, yttre rumsbildningar och markanslutning samspelar med sin omgivning och gestaltar de funktioner som skall tillgodoses genom åtgärden. Utgångspunkten vid bedömningar måste vara att åtgärder som är aktuella tillför helhetsbilden positiva värden och inte förvanskar egenskaper som kan anses vara värda att bevara. Vid sådana bedömningar är det bl.a. av betydelse hur synlig åtgärden är. Skalbrott, uppseendeväckande färgsättning eller starkt avvikande formgivning måste till exempel utsättas för en mer kritisk granskning än mindre synliga tillägg. Dock kan även smärre förändringar såsom utbyte av fönster, fasadbeklädnad eller takbeläggning få avgörande betydelse för byggnader som sådana och för helhetsintrycket. Det bör framhållas att det med samspel med omgivningen inte menas att all utformning måste följa omgivningens mönster. Respekt för omgivningen utesluter inte nyskapande kap 10 PBL Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1994:852, 1994:1576 och 1998:805) 3 Didon m fl, s 3:5 9

10 I 10 ställs krav på varsamhet vid ändringar. Alla ändringar, dvs. även sådana som inte kräver bygglov, skall ske på ett sådant sätt att byggnadens särdrag beaktas och dess positiva kvaliteter tas tillvara. 4 Departementschefen (prop 1985/86:1 s 500) anförde bl.a. följande om varsamhetskravet: De värden som skall bevaras är inte enbart kulturhistoriska eller liknande kvaliteter utan också speciella boendekvaliteter, t. ex. äldre planlösningar som ofta har positiva värden i fråga om rumssamband och rumsvolymer. Varsamhetskravet innebär exempelvis, när det gäller bostäder, att väggar och våtenheter bör flyttas endast om det är absolut nödvändigt för att nå godtagbara planlösningar. Även inredningsdetaljer som kakelugnar, skåpsnickerier, dörrar och paneler skall behandlas med varsamhet. I kravet på varsamhet ligger också ett krav på att hänsyn skall tas till möjligheterna för människor att bo kvar efter en ombyggnad. Jag vill emellertid framhålla att varsamhetskravet inte får tas till intäkt för att generellt hålla en låg standard när byggnader ändras. Oberoende av åtgärdens omfattning kan varje ändring göras på ett varsamt eller ovarsamt sätt. Ett varsamt tillvägagångssätt skall användas vid genomförandet av såväl ombyggnader som andra ändringar. Det förutsätter att man skaffar sig kunskaper om de värden som byggnaden har och att man tar till vara dessa värden så långt det är möjligt med hänsyn till kraven i de följande styckena. Av 5 kap 7 1 st. p.4 och 16 p.4 framgår att varsamhetskravet i 3 kap 10 numera kan preciseras i detaljplan eller områdesbestämmelser. Denna möjlighet infördes genom lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1996 (prop 1994/95:230). Bakgrunden till lagändringen var bl.a. att kommunala kulturmiljöprogram eller byggnadsinventeringar inte alltid kom till användning i kommunens tillämpning av PBL. Översiktsplanerna innehöll i regel inte några ställningstaganden om hur olika kulturmiljöer skulle behandlas. Tveksamhet rådde även om vilka krav kommunen kunde ställa vid tillståndsprövning, enbart åberopande av de grundläggande varsamhets- och hänsynsreglerna i PBL. 5 Genom den förbättrade redovisningen av kulturmiljöintressena i översiktsplanen kan kommunerna att på ett kraftfullare sätt slå vakt på dessa värden Redan innan 1 juli, 1996 så kunde kommuner lägga bindande bestämmelser i form av varsamhetskrav i en detaljplan eller områdesbestämmelser. Lagändringen var mer ett förtydligande att det uttryckligen skall framgå av PBL:s bestämmelser vad som får regleras i detaljplan eller områdesbestämmelse. Att införa varsamhetskrav i plan innebär inte en ökad möjlighet att hävda kulturmiljövärdena i sig, men kan medföra att dessa värden tydliggörs på ett sätt som ökar respekten och förståelsen för kulturvärdena hos fastighetsägaren. 6 4 Didon m fl, s 3: Prop 1994/95:230, s 85 6 Prop 1994/95:230, s 87 10

11 Ett varsamhetskrav enligt 3 kap 10 får inte innebära sådana rådighetsinskränkningar för den enskilde fastighetsägaren att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Detta innebär att ett varsamhetskrav inte får vara ersättningsgrundande. Om kommunen vill ställa högre krav än vad som kan ställas med stöd av 3 kap 10 så skall 3 kap 12 til??lämpas i detaljplan och områdesbestämmelser. I en lagändring som trädde ikraft den 1 januari 1999 ersattes det tidigare uttrycket särdrag med nuvarande karaktärsdrag hos byggnaden i 3 kap 10. Motivet till ändringen är att utvecklingen inom kulturmiljövården har sedan länge gått från vad som kan betecknas som skydd av monument och enstaka objekt mot vård av och aktsamhet om hela landskaps- och bebyggelsemiljöer. När det gäller tillämpningen av plan- och bygglagen har kanske i många fall inte tillräcklig uppmärksamhet ägnats bebyggelsens ursprungliga värden som innefattar trohet inte bara mot originalets utseende, utan även mot den teknik och de material med vilket det åstadkommits samt mot bebyggelsens samspel med omgivningen. Begreppet särdrag leder lätt tanken till enstaka unika detaljer hos den enskilda byggnaden, istället för att lyfta fram det som verkligen karaktäriserar en byggnad och dess samspel med omgivningen. I stället bör det framgå att bestämmelsernas allmänna varsamhetskrav innebär att också estetiska och kulturhistoriska kvaliteter i den vardagliga bebyggelsemiljön skall tas tillvara. Det kan röra sådant som byggnadsmaterial, takutformning, färgsättning och form, det vill säga karaktärsdrag som kan bevara en tidstypisk eller på annat sätt eftersträvansvärd bebyggelsemiljö. 7 7 Prop 1997/98:117, s 20 11

12 2.4 3 kap 12 PBL Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas. Paragrafen innehåller föreskrifter om skyddet av byggnader eller bebyggelseområden som representerar större värden från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Förbudet mot förvanskning av byggnader som ingår i ett särskilt värdefullt bebyggelseområde, saknar motsvarighet i tidigare byggnadslagstiftning. Bestämmelsen kan exempelvis tillämpas i fråga om en by eller ett område i en tätort som har ett särskilt kulturhistoriskt värde som helhet utan att alla enskilda hus, sedda var för sig, behöver ha ett sådant värde. 8 En liknande bestämmelse fanns i tidigare lagstiftning 38 2 st BS (Byggnadsstadgan (1959:612)). För att den paragrafen skulle vara tillämplig krävdes det att byggnadens värde från de i stadgandet angivna synpunkterna var så stort, att dess bevarande kunde sägas utgöra ett verkligt allmänt intresse. Tillämpningsområdet för den nu gällande lagstiftningen är avsett att vara i stort sett detsamma som för 38 2 st BS. Uppfattningen om vad som har bevarandevärde har emellertid successivt förändrats under tiden efter BS:s tillkomst år Tillämpningen av 12 skall därför utgå från den vidare syn som i dag finns på vad som är av värde att bevara. I dag anses detta gälla inte bara byggnader av monumental karaktär eller stort historiskt värde av allmänt intresse utan också byggnader och samlade bebyggelsemiljöer som representerar olika tidsepoker eller något typiskt från skilda sociala miljöer eller som värderas högt av en lokal opinion. I lagen om kulturminnen m. m. (1988:950) 3 kap 1 föreskrivs att en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. För att bestämmelserna i 12 skall kunna tillämpas behöver inte byggnaderna eller bebyggelsen vara av byggnadsminnesklass. Ett tillräckligt motiv för att bevara byggnader eller bebyggelse kan vara att de är representativa för tidigare samhälleliga eller estetiska ideal eller att de ger en god uppfattning om tidigare sociala villkor för en viss samhällsgrupp. Motiv för bevarande kan också vara att bebyggelsen eller bygden har haft betydelse för den historiska, arkitektur- och kulturhistoriska eller tekniska utvecklingen. 9 Det ligger i sakens natur att prövningen av skyddsobjektets värde måste göras striktare i sådana fall där fastighetsägaren bestrider att något skyddsvärde finns än vad som behövs om han själv begär eller frivilligt accepterar skyddsbestämmelser för sin byggnad. Ägarens inställning är självfallet inte avgörande för frågan om en byggnad har ett skyddsvärde eller inte. Däremot kan naturligtvis utredningen om ett ifrågasatt skyddsobjekts värde göras mindre omfattande, om ägaren medger att skyddsbestämmelser meddelas. 8 Didon m fl, s 3:19 9 Prop 1985/86:1, s

13 Den 12 har utformats så att skyddet kan hävdas i varje enskilt tillstånds- och tillsynsärende. Något krav på att skyddsbehovet har kommit till uttryck i detaljplan eller områdesbestämmelser finns således inte. Men departementschefen anser (prop 1985/86:1, s 242) dock att skyddet för byggnader med särskilt bevarandevärde kan stärkas bl.a. genom att kommunen har möjlighet att i detaljplan eller områdesbestämmelser föreskriva bygglovsplikt för underhållsåtgärder. Även om det nu således inte föreslås något plankrav för bevarande av byggnader eller hänsyn mot bebyggelseskall kunna krävas vill jag framhålla det lämpliga i att kommunen ändå i förväg tar ställning till bevarandefrågan och att detta kommer till uttryck i bestämmelser i detaljplan eller på annat sätt. Ett av utredningens skäl till att införa ett plankrav var ersättningsreglernas konstruktion. Rätten till ersättning knöts nämligen på visst sätt till beslut i detaljplan eller markförordnanden. Departementschefen delar utredningens uppfattning att bestämmelserna om skydd för särskilt värdefulla byggnader bör vara förenade med rätt till ersättning i vissa fall för byggnadens ägare men anser inte det nödvändigt att knyta ersättningsbestämmelserna till olika planbeslut. Det bör alltså vara möjligt att låta ett beslut i ett enskilt tillståndsärende, t. ex. när rivningslov vägras utan att kommunen i förväg i planbestämmelser tagit ställning till bevarande, ligga till grund för en ersättningstalan. Om skyddsbestämmelser meddelas i en detaljplan eller områdesbestämmelser har fastighetsägaren rätt till ersättning om förenklat uttryckt den pågående användningen av byggnaden avsevärt försvåras. En fråga som inte har belysts i förarbetena är hur långtgående tillämpningen av 12 får vara i sådana fall då skyddsbestämmelser inte har meddelats. Tillämpningen av 12 i enskilda tillståndsärenden utlöser nämligen ingen ersättningsskyldighet. 10 Av detta torde följa att tillämpningen av 12 i ett enskilt tillståndsärende aldrig får vara så långtgående att den pågående användningen av byggnaden avsevärt försvåras. Vill kommunen gå längre i sina ambitioner att bevara en viss byggnad blir man tvungen att besluta särskilda skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Vad skall man då jämföra med när man skall bedöma om den pågående användningen avsevärt försvåras? Skall man jämföra med förhållandena för en likvärdig byggnad i en miljö som inte är av kulturhistoriskt eller miljömässigt värde eller ska man utgå från att normalkraven är olika i olika miljöer. Det har ibland hävdats att man skall kunna dra den slutsatsen att man som fastighetsägare måste vara beredd att utan ersättning tåla högre krav i känsliga miljöer. För en byggnad som är belägen i en kulturhistoriskt värdefull miljö skulle man alltså inte kunna hävda att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras så länge man inte ställer högre krav än på byggnaderna i allmänhet inom det aktuella området. Är det emellertid fråga om en byggnad som i sig är kulturhistoriskt värdefull men inte ligger inom ett bebyggelseområde av sådan karaktär skulle be- 10 Didon m fl, s 3:20 13

14 dömningen bli annorlunda. Om kraven på den aktuella byggnaden då ställs högre än för andra byggnader i omgivningen har hävdats att den pågående användningen försvåras. Hur mycket den försvåras får naturligtvis avgöras från fall till fall. Om den försvåras avsevärt blir man således tvungen att besluta särskilda skyddsbestämmelser, då ersättning också kan utgå till fastighetsägaren Skyddsbestämmelse, vad är det och när får man ersättning? Grundprincipen är att en fastighetsägare inte skall behöva tåla mer än smärre intrång i den användning som etablerats på fastigheten. Som tidigare beskrivet finns det i 3 kap PBL bestämmelser om krav på byggnader m.m. Bland annat ges allmänna regler om vad som gäller vid ändring eller underhåll av befintliga byggnader, vilka regler alla fastighetsägare är skyldiga att tåla utan möjlighet att resa ersättningsanspråk. I fråga om de särskilt värdefulla byggnader som avses i 3 kap 12 PBL finns möjligheter att dessutom meddela särskilda skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Skyddsbestämmelserna kan innehålla speciella föreskrifter om ombyggnad och underhåll med krav på aktiva skyddsåtgärder. Motsvarande skyddsföreskrifter utfärdas vidare av länsstyrelsen i anslutning till att en byggnad förklaras som byggnadsminne. Det är om skada uppkommer till följd av bestämmelser av sistnämnda karaktär som fastighetsägaren under vissa förutsättningar har rätt till ersättning. Förutsättningen är ar är att skadan uppgår till viss storlek. Kvalifikationsgränsen är uttryckt så att ersättning skall utgå om ett beslut innebär att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten Pågående markanvändning Utöver den faktiska pågående markanvändningen hänförs således åtgärder som är att betrakta som normala och naturliga rationaliseringsåtgärder till begreppet pågående användning. Ifråga om byggnader kan en åtgärd anses vara hänförlig till pågående markanvändning om den syftar till att den faktiska användningen skall vidmakthållas eller om den med ett naturligt synsätt framstår som en normal rationalisering av det faktiska användningssättet eller en normal förbättring i den mening som avses i 3 kap PBL bör ligga inom ramen för pågående markanvändning. En jämförelse kan även göras med reglerna för bygglov i 8 kap PBL. Dessa regler ger förhållandevis stora möjligheter att bygga till och förnya befintligt byggnadsbestånd. Sådana åtgärder vartill bygglov alltid skall ges måste inbegripas i den pågående markanvändningen. Dit hör då också ändring, tillbyggnad och uppförande av ekonomibyggnad på en jordbruksfastighet. 12 Pågående markanvändning inom detaljplanelagt område Larsson Carlbring m fl, 1994, s 53 ff 14

15 Vid prövning av begreppet pågående markanvändning i bevarandesammanhang, blir det i huvudsak fråga om att avgöra i vilka åtgärder rörande den aktuella byggnaden som skall anses vara pågående. I vissa fall skulle det dock även kunna bli aktuellt att bedöma möjligheterna att utnyttja en större byggrätt än den befintliga. Sådana frågor torde i huvudsak aktualiseras inom detaljplan. I förarbetena till 1973 års ändringar i naturvårdslagen m.fl. lagar (prop. 1972:111 s. 334) sägs att en pågående markanvändning skall höra vad fastighetsägaren enligt detaljplanebestämmelser får använda marken till under förutsättningen att ändringen i markens användning framstår som aktuell. På ett annat ställe (s. 357) sägs att en byggrätt medgiven i en plan normalt ska ersättas vid en byggnadsminnesförklaring. Det sistnämnda uttalandet är knappast längre gångbart, eftersom regleringen i nuvarande lagen om kulturminnen m.m. är en annan än Vidare har införandet av begreppet genomförandetid i PBL ändrat förutsättningarna för vad som kan anses vara pågående markanvändning inom detaljplan. Under genomförandetiden för en detaljplan är det uppenbart att den byggrätt som planen medger utgör pågående markanvändning. Vid vägrat rivningslov eller en byggnadsminnesförklaring inom en sådan plan, kan det inträffa att en fastighetsägare tvingas behålla en byggnad istället för att riva den och utnyttja en större byggrätt som planen medger Larsson Carlbring m fl, 1994, s

16 3 Analys på domar från regeringsrätten och kammarrätten I samtliga domar som har analyserats har byggnadsnämnden nekat bygglov på ändring av byggnad med hänvisning till 3 kap 10 och/eller 12 plan och bygglagen. Besvärsordningen för ett bygglovsbeslut är: Byggnadsnämnden (BN) Länsstyrelsen (Lst) Länsrätten (sedan 1998) Kammarrätten (KR) Regeringsrätten (RR) Då länsrätten inte har varit rättsinstans för bygglovsärenden ända sedan plan och bygglagens ikraftträdande har länsrätten tagits bort i tabellerna som kommer att redovisas i detta avsnitt. I tabellerna redovisas nekade bygglov med och beviljade bygglov med + hos respektive instans. Alla de 83 överklagade domarna som har analyserats och prövats hos kammarrätten och regeringsrätten är sammanställda i tabellen nedan. Tabell 3 BN Lst KR RR - + Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Regeringsrätten Totalt: Kammarrätten och regeringsrätten har beviljat nästan hälften av byggnadsnämndens nekade bygglov. Innebär detta att byggnadsnämnden har tagit fel beslut i 50 % av de överklagade bygglovsärendena? Har kommunen och andra myndigheter gjort några planer med kulturhistorisk redovisning för att deras bygglovsbeslut ska stå sig i en överklagan? Är det någon skillnad på vilka ändringar på byggnaden det rör sig om? Dessa grundfrågor har analyserats mer ingående i de kommande avsnitten. 16

17 3.1 Vilken betydelse har en kulturhistorisk dokumentation i behandlingen av bygglovsärendena I denna analys har det tagits i beaktande vilken sorts kulturhistorisk dokumentation som fanns innan bygglovsbeslutet fattades hos byggnadsnämnden. Dokumentationen kan ha kommit från kommunen, länsmuseum och Riksantikvarieämbetet. I vissa fall förekom ingen kulturhistoriskdokumentation alls Riksintresse för kulturmiljön De som ansvarar för dokumentationen av riksintresse för betydelsefull kulturbebyggelse är Riksantikvarieämbetet. Riksintresset innebär att man inte får göra åtgärder som skulle motverka de särdrag som är av betydelse i just den bebyggelsen. Nästan en tredjedel av bygglovsärenden hos kammarrätten ingår i ett område med riksintresse för kulturmiljö. I tabell a ingår alla domar med riksintressen oavsett om kommunen har dokumenterat något kulturhistoriskt värdefullt eller inte. I den kommunala planeringen ska man beakta dessa riksintressen men vissa av kommunerna har ändock inte gjort det och domar där kommunen inte har redovisat riksintresset finns redovisat i tabell b. Tabell a BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: Tabell b BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: Ett nekat bygglov från byggnadsnämnden för ändring på byggnad som ingår i ett område med riksintresse för kulturmiljön står sig i 2/3 av ärendena även hos kammarrätten, och är alltså ett starkt skäl för att kunna neka bygglov. Att jämföra med normalfallet där hälften av de nekade byggloven hos byggnadsnämnden beviljades av kammarrätten. Av regeringsrättens tio domar hade sex stycken ärenden ett riksintresse över sig. Tabell c BN Lst KR RR - + Regeringsrätten Fem av dessa sex bygglov nekade regeringsrätten. Värt att notera är att regeringsrätten ändrade tre av kammarrättens beviljade bygglov. Det beviljade bygglovet från regeringsrätten var det enda fallet där kommunen inte hade någon dokumentation av kulturhistoriskt värde Länsmuseernas inventering av kulturhistoriska byggnader Länsmuseer över hela landet gör inventeringar över kulturhistoriska byggnader. Vissa kommuner har använt de inventeringar som skäl att neka bygglov utan att ha gjort någon egen redovisning av kulturhistoriska värden. 17

18 I tabellen redovisas ärendena hos kammarrätten där den enda kulturhistoriska dokumentationen finns hos museernas inventering. Tabell BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: Ungefär en tiondel av kammarrättens fall har bara dokumentation från länsmuseum av dessa fick fem beviljade bygglov och två nekade bygglov. Hos regeringsrätten fanns inget fall där den enda kulturhistoriska dokumentationen var från museets inventering Kommunal dokumentation av kulturmiljön De enda rättsligt bindande planerna en kommun kan ta fram är detaljplan och fastighetsplan. Att ta fram eller ändra en detaljplan för att säkerställa PBL s 3 kap är en kostsam process för kommuner. Många kommuner har istället tagit med kulturhistorisk värdefull bebyggelse i översiktsplanen eller så kallade miljöprogram och riktlinjer för ett visst område. Dessa är i sig inte rättsligt bindande men de visar att kommunen har för avsikt att bevara bebyggelsen i den bemärkelsen. I den första tabellen (3.1.3a) är alla domar hos kammarrätten där kommunen har dokumenterat någon form av kulturhistorisk värdefull bebyggelse i översiktsplan, detaljplan eller bevarandeprogram/riktlinjer. De bygglovsärendena som har riksintresse ingår i tabellen om det även finns kommunal dokmentation. Av de totalt 73 ärendena hos kammarrätten så har över hälften dokumentation från kommunen. Tabell a BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: Kammarrätten har i 2/3 av domarna fastslagit byggnadsnämnden beslut i bygglovsansökan. Men trots att kommunen har dokumenterat kulturhistoriska värden så beviljade kammarrätten 1/3 av byggloven. I de övriga 33 bygglovsärendena hos kammarrätten där kommunen inte dokumenterat några kulturhistoriska värden (tabell b) ser utfallet annorlunda ut. I tabellen finns även de bygglovsärenden som ingår inom riksintresse område och museernas inventering. Tabell b BN Lst KR 18

19 Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: De av byggnadsnämnden nekade bygglovsbeslut så beviljade kammarrätten 2/3. Detta visar att kommunens planer och riktlinjer har inverkan i de högre rättsinstanserna i bygglovsärendena för ändring av byggnad. Men 1/3 av byggloven nekade även kammarrätten enbart med hänvisning till 3:10 och 3:12 PBL och utan någon övrig dokumentation från kommunen. Hos regeringsrätten har nio av tio ärenden någon form av kulturhistorisk dokumentation från kommunen antingen i översiktsplan, detaljplan eller riktlinjer/bevarandeprogram. I tabellen (3.1.3 c) kan även de bygglovsärendena som har riksintresse ingå om det finns kommunal dokumentation. Tabell c BN Lst KR RR - + Regeringsrätten Trots att kommunen har någon form av kulturhistorisk dokumentation så beviljade regeringsrätten fyra av de nio bygglovsärendena. Inom denna grupp verkar det som att ett riksintresse för kulturhistorisk bebyggelse tillsammans med dokumentation från kommunen är vad som krävs för att få ett nekat bygglov. Alla de fem nekade loven låg inom område med riksintresse för kulturhistorisk bebyggelse, medan bara en av de fyra beviljade byggloven låg inom riksintresse Dokumenterad kulturmiljö i översiktsplan Översiktsplanen är en rådgivande planering för bland annat ny bebyggelse, bevarande av bebyggelse och infrastruktur samt med en redovisning av de nationella riksintressen som finns inom kommunen. Att den är rådgivande innebär att översiktsplanen visar allmänheten vad kommunen har för avsikter för olika områden men den är inte rättsligt bindande. De nationella riksintressen skall alltid beaktas av kommunen och redovisas i översiktsplanen. I tabellen på nästa sida visas de nio ärenden hos kammarrätten där kommunen har dokumenterat kulturhistoriska värden endast i översiktsplanen, då även med riksintressen för kulturmiljö utmärkta i översiktsplanen. BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt:

20 I de ärenden hos kammarrätten där kommunen endast har lagt in värdefull kulturmiljö i sin översiktsplan och ej i någon ytterligare plan eller program så står sig ett nekat bygglov i sju av nio fall. Detta kan vara missvisande då även översiktsplaner med riksintressen redovisade finns med i denna grupp och som tidigare fastställt (se 3.1.1) så har ett riksintresse för kulturmiljö en stark ställning före den enskilde fastighetsägarens rätt. Hos regeringsrätten fanns endast ett ärende med enbart kommunal dokumentation av kulturhistoriska värden i översiktsplan. Det bygglovsärendet beviljade regeringsrätten Detaljplan med kulturhistorisk dokumentation Kommunen kan i en detaljplan skriva in skyddsbestämmelser och varsamhetskrav för att säkerställa att vissa krav efterlevs, såsom att bevara en viss typ av bebyggelse. Ett exempel är att öka bygglovsplikten för ändringar på byggnader, som i normala fall inte är bygglovspliktiga. Skyddsbestämmelser kan innebära att kommunen i vissa fall blir ersättningsskyldig mot fastighetsägaren (se avsnitt 2:4). Hos kammarrätten fanns 11 ärenden, som gällde bygglovsärenden för ändring av byggnad, där kulturhistoriska värden var dokumenterad i detaljplanen. I tabellen har några kommuner, utöver dokumentationen i detaljplanen, även tagit fram bevarandeprogram eller riktlinjer. Områden som ligger inom både detaljplan med redovisade kulturhistoriska värden och inom riksintresseområde för kulturmiljön finns med i tabellen. BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: I 11 av 73 ärenden hos kammarrätten har kommunen skrivit in de kulturhistoriska värden som finns över de aktuella byggnaderna eller områdena i detaljplan. Av dessa 11 så fastställde kammarrätten att i 10 av dessa fall så hade kommunen rätt i neka bygglov och framförallt då kommunen redan redogjort sina avsikter för området/byggnaden i en detaljplan. Detta planinstitut är det säkraste sättet att bevara kulturhistoriska värdefulla områden, men också det mest kostsamma. Att notera är att den av kammarrätten beviljade bygglovet gällde färgsättning av fönsterbågar på ett q-märkt uthus, där fastighetsägaren redan målat bågarna svart. Byggnadsnämnden ansåg att fönsterbågarna skulle ha en vit, grön eller grå kulör då de var de färger som använder innan 1910-talet. Kammarrätten slog dock fast att även tjärade fönsterbågar var vanligt vid den tidpunkten och en svart färg är väldigt snarlik en väl tjärad träyta. Men fastighetsägaren ålades att vid kommande ommålning av fönsterbågarna ändra färgen till någon av byggnadsnämndens förslag. 20

21 Hos regeringsrätten fanns ingen dom där kommunen hade skrivit in kulturhistorisk värdefull bebyggelse i detaljplanen Riktlinjer, bevarande- och miljöprogram gjorda av kommunen för områden med kulturhistoriska värden Att kommunen arbetar fram ett program eller riktlinjer över ett område är delvis för att informera fastighetsägarna om vilka avsikter de har för områdets fortsatta utveckling eller bevarande. Det är ett bra sätt för att kunna belysa hur och varför vissa saker är viktiga att bevara. Dessa program och riktlinjer är inte rättsligt bindande, byggnadsnämnden kan alltså inte säga nej till ett bygglov enbart med hänvisning till ett bevarandeprogram som man kan göra med ett bygglov som strider mot en detaljplan. I tabellen nedan finns de ärenden hos kammarrätten där kulturhistoriska värden från kommunen endast finns dokumenterad i riktlinjer, bevarande- och miljöprogram. Ingen skillnad har gjorts om byggnaden ligger inom riksintresse för kulturmiljö eller inte. BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: Av de 22 bygglovsärendena med kulturhistoriska värden dokumenterad i program och riktlinjer så nekade kammarrätten över hälften av byggloven. Detta är att jämföra med ärendena då kommunen inte gjort någon dokumentation alls där kammarrätten beviljade 2/3 av byggloven. Det hjälper alltså kommunen att visa sina avsikter för ett område och detta ger ett större stöd i de högre rättsinstanserna för ett nekat bygglov med hänseende på 10 och 12 3 kap plan och bygglagen. I sju ärenden som regeringsrätten hade, ingick byggnaderna i områden med dokumenterade kulturhistoriska värden från kommunen endast i riktlinjer, bevarande- eller miljöprogram. BN Lst KR RR - + Regeringsrätten Regeringsrätten har dock gått längre med att titta på vad kommunens föresats med dessa program och riktlinjer och därmed nekat över 2/3 av bygglovensärendena. 21

22 3.2 Jämförbara domar med hänseende av bygglovets ändamål Rättspraxis följer från utslag i liknande fall i högsta instans, som i detta fall är regeringsrätten. För att kunna undersöka om det är vissa ändringar på byggnader som de högre rättsinstanserna är mer restriktiva att bevilja bygglov för så har de delats in i grupper. I följande jämförbara huvudgrupper har bygglovsärendena delats in i och vissa sedan i mer detaljerade undergrupper: Byte av fasadbeklädnad och tilläggsisolering Omfärgning Tillbyggnad Byte av takbeläggning Utbyggnader i takfallet Nybyggnation av balkong Inglasning av balkong Byte och ändring av fönster och balkonger Bygglov för byte av fasadbeklädnad och tilläggsisolering på byggnad Vid byte av fasadbeklädnad och tilläggsisolering är det i huvudsak större flerfamiljshus som bygglovsärendena berör. Det är främst byggnader med putsfasad som vill byta till annat fasadmaterial, som till exempel mormoroc (stenplattor) samt trä- och tegelimitationer i plåt. Detta utgör sådan förändring på byggnaden att bygglov krävs för fasadbytet. I tabellen nedan redovisas kammarrättens bygglovsärenden som rörde byte av fasadbeklädnad. BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: I domarna från kammarrätten går det att utläsa att vissa fasadbyten utgör en förvanskning av byggnaderna och att är befogat att neka byggloven för detta. Men trots detta har kammarrätten ändå beviljat 2/3 av byggloven. Den ekonomiska vinningen med att byta fasadbeklädnad mot att helrenovera en putsad fasad var i dessa fall betydande. Kammarrätten har då beviljat byggloven med hänvisning till att ett nekat bygglov inte får medföra för stora kostnadsökningar för en fastighetsägare som är utan möjlighet att få ersättning för den fördyrande fasadrenoveringen. När det gäller bygglovsärenden rörande både tilläggsisolering och byte av fasadbeklädnad på byggnad hade kammarrätten sju stycken ärenden. 22

23 Tilläggsisolering med fasadbyte innebär man isolerar utanpå den befintliga fasaden utvändigt på byggnaden för att sedan sätta upp en ny fasad. Detta innebär att ytterväggen blir ungefär tjockare än innan. Byggnadens karaktär kan förvanskas om man inte samtidigt flyttar ut fönster och byggnadsgrunden till ett mer genomsnittligt läge mot resten av fasaden. Vid tilläggsisolering är det snarare regel än undantag att samtidigt byta fasad och så var även fallet för samtliga ärenden här. BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: Att kammarrätten beviljade sex av sju bygglovsärenden innebär inte i sig att det var obefogat från kommunen att neka byggloven. De ekonomiska incitamenten var även här en övervägande faktor för att bevilja loven. I några av ärendena hade de sökande komplitterat ansökan för även utflyttning av fönster och byggnadsgrunden för att då skapa ett bättre helhetsintryck av byggnaden. Regeringsrätten hade inga bygglovsärenden rörande byte av fasadbeklädnad och tilläggsisolering Bygglov för omfärgning av byggnad Att byta färg på en byggnad kan i vissa fall vara bygglovspliktigt. Inom detaljplan krävs det bygglov för att få färga om byggnader. Detta gäller dock inte en- eller tvåbostadshus inom detaljplan, då behövs bygglov endast om byggnadens karaktär ändras väsentligt genom omfärgningen. En detaljplan kan även innehålla restriktioner i planbestämmelserna om vilka färger som får tillåtas i området. Hos kammarrätten fanns tio ärenden som behandlade omfärgning av byggnader. BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: I kammarrättens ärenden så har de byggnader som nekats haft dokumenterat kulturvärde av någon form. De omfärgningar som beviljats har i vissa fall varit utan någon kulturdokumentation eller så har det handlat om nyansskillnader som kammarrätten inte ansåg vara skäl nog att neka. Regeringsrätten hade ett ärende som behandlar ommålning av ett radhus från rött till rosa. 23

24 BN Lst KR RR - + Regeringsrätten Hela radhusområdet var vid tidpunkten rött. Regeringsrätten medgav bygglov då omfärgningen av radhuset inte ansågs som ett störande inslag i stads- och landskapsbilden Tillbyggnader på huskroppen Vid utbyggnad av en byggnad så krävs i regel bygglov, om inte byggnaden ligger utom detaljplan och tillbyggnaden inte sträcker sig närmare än 4,5 meter från fastighetsgränsen. I ett område med områdesbestämmelser kan kommunen även göra tillbyggnader bygglovspliktiga. Foto: Therese Svedberg Tillbyggnad i Enskede där takfallet är oenhetligt och med två olika fasadmaterial Vid kammarrättens bygglovsärenden så var åtta av tio inom områden med dokumenterade kulturhistoriska värden. BN Lst KR Stockholms KR Sundsvalls KR Göteborgs KR Jönköpings KR Totalt: De sex av kammarrätten nekade byggloven så var alla inom område med dokumenterat kulturhistoriskt värde. Två av de fyra beviljade loven hade även de do- 24