Hänger högskolan med i Internet?

Transkript

1 Hänger högskolan med i Internet? En studie av hur tre svenska tekniska högskolor svarat upp mot Internet-utmaningen Jan Odhnoff och Inga Hamngren Observatorietrapport 47/2002 IT-kommissionen

2 2

3 Innehållsförteckning Förord...5 Sammanfattande slutsats...7 Generators of innovation...7 Låg svensk avkastning i form av ny kommersialiserbar kunskap...7 Viktigt att bygga upp egen, unik profil...8 Svara upp mot lokala behov och skapa marknadsvärde...9 Presentation av uppdraget...11 Bakgrund till frågeställningarna om responsiveness...12 Amerikanska framgångsfaktorer...12 Tre belägg...13 Svenska universitet släpar efter...14 Det svenska systemet för universitetsutbildning...14 Incitament för att samverka med näringslivet...15 Historisk bakgrund till Internet...17 Visionen...17 Paketförmedling...18 Arpanet...18 Hämta filer...19 E-post...19 TCP/IP...19 LAN...20 Integrerade nätverk - Unix...20 NSFnet...21 Domännamn Java...22 W3C...22 Standards...22 Svensk datalogi- och Internethistoria...23 Minidator...23 DEC-datorer...24 Fösta datologiprofessorerna...24 D-linjen...25 E-post till Sverige...25 MAC-labbet Ett STU-projekt för datornät...26 Sunet och IP...28 Internet för alla...29 Programvaruteknik i Blekinge...30 CDT i Luleå...30 Uppdragsutbildning i Internet...30 MultiG programmet...31 Globala nätverk som testbäddar...32 IT-universitetet...33 Centrum för Internetteknik (Scint)...33 Internetorganisation vid BTH...34 Forskning kring nätets kvalitet

4 Jämförelse mellan USA och Sverige...35 Sammanställning av intervjuer om Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)...37 Kommentar till KTH-svaren...42 Sammanställning av intervjuer om Luleå Tekniska Universitet (LTU)...44 Kommentar till LTU-svaren...50 Sammanställning av intervjuer om Blekinge Tekniska Högskola (BTH)...52 Kommentar av BTH-svaren...57 Exempel på och analys av hinder och framgångsfaktorer i utvecklingen...59 HINDER:...59 FRAMGÅNGSFAKTORER:...62 Analys och kommentar...63 Slutsatser om akademiskt ledarskap...68 Att kunna gå emot den kollegiala demokratin...68 Dialogen inom det akademiska ledarskapet...68 Att hålla uppe en dialog med näringsliv och samhälle...69 DET RESPONSIVA AKADEMISKA LEDARSKAPET

5 Förord IT-kommissionens observatorium för IT och Tillväxt har i olika sammanhang uppmärksammat att vi inte har tillräckligt med kvalificerade personer i Sverige på viktiga framtidsområden inom informationstekniken. Ledtiden för att bygga upp resurser för utbildning och få volym i utbildningen av studenter har visat sig vara lång inom nya områden. Flera av observatoriets ledamöter har samarbetat under flera år med den kände amerikanske ekonomhistorikern Nathan Rosenberg, f.n. professor vid Stanford University i Kalifornien. Nathan Rosenberg har under senare år särskilt intresserat sig för forskning och utveckling, särskilt i samband med innovation och nytt företagande. Han har också studerat frågan om universitetens responsiveness, d.v.s. hur snabbt universiteten tagit till sig till nya fenomen inom teknik och ekonomin och hur de har agerat för att bygga upp kompetens och bli skickliga utbildare inom dessa nya områden. När professor Rosenberg ändå planerade en resa till Sverige ordnade observatoriet ett seminarium för att diskutera det svenska systemet med förutom Nathan Rosenberg, utbildningsminister Tomas Östros, docent Olle Edqvist, Stiftelsen för Strategisk Forskning, direktör Håkan Ericsson, Ericsson, universitetskansler Sigbritt Franke, professor Sverker Sörlin, Sister och professor Hans Wigzell, KI. Seminariet finns dokumenterat i rapporten Are Swedish Universities Responsive?. Seminariet reste många frågor. För att få mer detaljerad information än vad seminariet kunde ge beslöt observatoriet att göra en jämförande studie mellan tre högskolor med särskilt avseende på utvecklingen av kunskaper om och resurser för utbildning inom Internetteknik. De högskolor som valdes var Luleå Tekniska Högskola, Kungliga Tekniska Högskolan och Blekinge Tekniska Högskola. Rapporten har gjorts av professor Jan Odhnoff, en av observatoriets ledamöter, i samarbete med journalisten Inga Hamngren. Rapporten beskriver detaljerat utvecklingsförloppet i de aktuella högskolorna. I allt väsentligt saknas tidigare empiriska studier av de förutsättningar och förlopp som avgör graden av responsiveness. Rapporten betonar i analysen den roll som det akademiska ledarskapet spelar för hur snabbt en högskola fångar upp nya företeelser och omsätter dem i egen kunskap och utvecklingsförmåga. IT-kommissionens observatorium för IT och tillväxt anser att de frågeställningar som reses i rapporten och dess slutsatser är viktiga att diskutera bland berörda. Rapporten bör kunna spela en viktig roll i en sådan diskussion. För Observatoriet för IT och Tillväxt Christer Marking Kanslichef vid IT-kommissionen 5

6 6

7 Sammanfattande slutsats Generators of innovation Professor Nathan Rosenberg vid Stanforduniversitetet har i flera seminarier i Sverige reflekterat över universitetens och högskolornas roll som generators of innovation. Han har betonat skiljelinjer mellan svenska universitet och amerikanska men också likheter. Universiteten i USA har varit framgångsrika på speciellt några områden. Framför allt har landets extraordinära förmåga att kommersialisera frukterna av akademisk forskning varit en central faktor bakom återtagandet av den globala teknologiska ledarpositionen på 1900-talet. Några amerikanska universitet har varit speciellt kreativa med att utveckla begreppsmässiga ramverk för helt nya discipliner, framför allt inom ingenjörsvetenskaperna. De har förnyat kursplaner inom områden där europeiska universitet tidigare varit ledande, exempelvis inom kemin. Låg svensk avkastning i form av ny kommersialiserbar kunskap Samverkan mellan universitet och näringsliv i Sverige verkar enligt Rosenberg däremot inte ha givit den avkastning i form av ny kommersialiserbar kunskap som högt utvecklade ekonomier blivit alltmer beroende av. Att USA, liksom Sverige - men till skillnad från det kontinentala Europa, har koncentrerat sin vetenskapliga forskning till universiteten ser Rosenberg som en fördel både socialt och ekonomiskt. Men då blir också ledning och organisation av universitetens och högskolornas samverkan med industrin av central betydelse. Ansvariga för forskningspolitiken måste därför enligt Rosenberg i ökat grad uppmärksamma lednings- och organisationsfrågor vid universitet och högskolor - om den högkvalitativa forskning som bedrivs i Sverige ska ge utslag i kommersiella fördelar. Med fokus på tre svenska tekniska högskolor har vi denna skrift sökt närmare granska vad som enligt Nathan Rosenberg är grundläggande för ledning och organisation av högskolornas samverkan med industrin: nämligen förmågan till responsiveness i teknisk och samhällelig utveckling. Vi har valt den utveckling som under de senaste årtiondena lett fram till teknik för Internet och användningen av denna teknik. Rosenberg menar att svenska universitet var minst 15 år efter amerikanska att bygga upp en ämnesmässig bas, computer science, för att i forskning och utbildning främja datorutvecklingen i industri och samhälle. Vår granskning bekräftar i stort sett denna senfärdighet, som är särskilt utmärkande för de stora, etablerade universiteten och högskolorna. En viktig förklaring till detta ser vi i den kollegiala organisationen vid de akademiska lärosätena. Ledningen för den akademiska verksamheten har i mycket liten utsträckning kunnat tackla den konservatism som ligger förborgad i denna organisationsform. De två mindre och relativt nya högskolorna i vårt urval, Luleå tekniska universitet och Blekinge tekniska 7

8 högskola, har haft lättare än KTH genom både en medveten ledning och den mindre omfattningen av verksamheten. Den mångfacetterade tekniken bakom Internet ger upphov till särskilda problem för högskolorna att vara responsiva. Internetoperatörernas missnöje med KTH särskilt påtalad i intervjuerna orsakas hög grad av att man ser en försumlighet från högskolans sida att klara av utbildning och forskning i avancerat nätbygge. Utmaningarna i den systemmässiga karaktären hos Internet borde resursmässigt sett kunna hanteras bra inom en stor mångdisciplinär högskola som KTH. Men de många gånger konflikterande tänkesätten inom de olika disciplinerna i kombination med den kollegiala organisationen skapar ett uppenbarligen svårlöst ledningsproblem. Vi har funnit en vilja hos KTH:s ledning att tackla problemet men vi är tveksamma om man är på rätt väg. Viktigt att bygga upp egen, unik profil Amerikanska universitet har själva kunnat bestämma sin ambitionsnivå och bygga upp sin egen unika profil, betonar Rosenberg. Ansvaret för utbildning har varit lokalt och inte en fråga för den federala regeringen. Därför har förmågan att skaffa pengar för verksamheten varit avgörande vilket i sin tur krävt entreprenörsskicklighet hos dem som leder universiteten. Konkurrensen mellan universiteten har varit intensiv, om studenter, om doktorander och om professorer, vilka sinsemellan konkurrerat om forskningsstöd. Decentraliseringen och konkurrensen om de mest framgångsrika professorerna har medfört en stor lönespridning. Professorer i USA som aktivt bedriver forskning undervisar gärna på doktorandnivå eftersom kursinnehållet ligger nära forskningsfronten och eftersom doktoranderna kan spela en viktig roll för att flytta fram forskningsfronten inom professorns eget fält. Mot denna betoning av konkurrens och decentralisering kan vi ställa en teknikhistorisk beskrivning av Internet vid amerikanska universitet 1. Internet är ingen helt ny teknologi utan snarare resultatet av otaliga projekt inom nätverksutveckling, huvudsakligen federalt finansierade. Framgången för Internet kan ses som en framgång för ett öppet system och en öppen arkitektur i konkurrens med privata nätverk. Före 1970 utvecklade individuella forskare de underliggande teknologierna: köteori, paketförmedling (packet switching) och routing. Under 1970-talet konstruerades testbäddar för nätverk, framför allt det av amerikanska försvaret finansierade Arpanet, som i första hand var verktyg för forskning. Allt eftersom datorerna blev kraftfullare började vetenskapsmän i USA fundera på tillämpningar som gick längre än ren kalkylering. Arpa satte 1966 igång experiment där datoranvändare på ett ställe fick tillträde till datorer på ett annat ställe. Så kom den första paketförmedlingen av datatrafik igång och 1969 togs de första kommunikationsterminalerna i drift. Arpa drev arbetet öppet, utan några hemligstämplar och tecknade kontrakt med akademiska och industriella grupper som genomförde olika projekt och stod samtidigt för ledarskap och finansiellt stöd. Styrkan med Arpa var att 1 Vi presenterar denna teknikhistoriska beskrivning följande Thomas Hughes i ett separat kapitel. 8

9 ett helt forskarsamhälle byggdes upp och tränades. Bland annat samlades doktorander som var involverade i de olika programmen till gemensamma möten. Under 1980-talet utvecklades nätverk på bred front, huvudsakligen för att stödja vetenskaplig forskning. Det var under denna tid svenska tekniker och forskare, främst vid KTH, byggde upp Internet i ett nätverk, Sunet, vid svenska universitet. Trots att Sverige till skillnad mot Nato-länder som Norge och Danmark inte kunnat använda sig av det försvarsanknutna Arpanet blev det svenska Sunet Internetpionjär i Europa. Med tanke på senare kritik från svenska Internetoperatörer är det intressant att konstatera att den kommersiella användningen av Internet mer eller mindre fick trugas på en villig operatör i början på 1990-talet. Samspelet mellan industri och högskola kan dock också i Sverige då och då utformas så att högskolan får en egen unik profil. Blekinge tekniska högskola med sin smala specialisering på tillämpad IT är ett exempel på detta. Högskolan kom under sina första tio år att ledas i en entreprenöriell stil som ligger nära den rosenbergska beskrivningen av det amerikanska universitetet. 2 Luleå tekniska universitet som är bredare i sin profil har valt en unik väg för samarbete med den lokalt förankrade företrädare för industrin genom Centrum för distansöverbryggande teknik (CDT). Detta har definierat ett praktiskt samband för forskning och utbildning utan att för den skull medfört någon speciell bindning till omedelbar relevans. Professor Staffan Jacobsson vid Chalmers teknisk högskola påtalar risken med en svensk teknisk forskningsfinansiering som fixerats till krav på bevisad tillämpbarhet och kommersiellt värde 3. Sådana krav riskerar att leda till småstegsframsteg, mindre av mångfald och lägre kvalitet på forskarskicklighet. Våra intervjuer ger ett tydligt besked om att många forskare är medvetna om dessa risker och om att det skapas en snäv och osäker följsamhet till vad som för stunden är kommersiellt relevant. Den amerikanska utbyggnaden av Arpanet är ett utmärkt exempel på en statlig forskningsfinansiering som gjorts med ett så lätt handlag att det ger forskare frihet att finna nya vägar hela tiden med den praktiska anknytningen i sikte. Eftersom svensk Internetforskning inte kan räkna med finansiering från privat håll är det avgörande både för nyskapande och för forskarkvalitet att statens finansiering får ett annat upplägg än den nu har. Inte minst för så komplexa högskoleorganisationer som KTH krävs ett statligt nytänkande. KTH:s satsning på IT-universitetet i Kista riskerar att bli en relikt, en kvarleva från en äldre svensk universitetstid. Detta om denna satsning inte sätts in i ett större nationellt sammanhang för teknisk utveckling och användning av Internet och är statligt finansierad med det lätta handlaget. Svara upp mot lokala behov och skapa marknadsvärde De delstatliga amerikanska universiteten måste visa att de kan ge unik och värdefull service till det lokala samhället för att få del av skattepengar, understryker Rosenberg. Därför har de specialiserat kursplaner och forskning så att de motsvarar de kontinuerligt 2 Se En högskola som sticker upp, en tioårskrönika författad av Inga Hamngren och Jan Odhnoff, Karlskrona Universities and industrial transformation -An interpretative and selective literature study with special emphasis on Sweden, CENTRIM and SPRU,

10 föränderliga behoven hos den lokala industrin. Den stora andelen privata universitet i USA har medfört ibland mycket höga kursavgifter. För att kunna försvara höga avgifter har universiteten varit snabba på att introducera nytt kursmaterial som är relevant speciellt för den nya industrins behov vilket också gett studenterna ett högt marknadsvärde efter examen. En bättre lokal marknadsanpassning mellan utbud och efterfrågan på utbildade ingenjörer och forskare har onekligen varit en strävan i det svenska universitetssystemet under 1990-talet. Men den efterfrågerelaterade finansieringen av utbildningen av olika kurser är långt ifrån en marknadsanpassning av utbud och efterfrågan på grund av sina administrativa kopplingar mellan olika ämnen. Visserligen ger våra intervjuer besked om att nya forskningsrön snabbt förs in i undervisningen för att göra den mer attraktiv för studenterna men det är oklart om studenter och industri uppfattar att dessa förändringar ger ett högre marknadsvärde efter examen. Oklara incitament är en del av problemet att det i Sverige kom fram långt färre elektronik- och dataingenjörer än i USA ända fram till i mitten på 1990-talet, påpekar Staffan Jacobsson. Han menar att det också är ett strukturellt problem, som tacklades först i mitten på 1990-talet när det infördes ett system som högst påtagligt ökade intagningen till högre undervisning. Trögheter i efterfrågan på dataingenjörer från industrin är också märkbar under talet. När KTH relativt sent i förhållande till exempelvis Linköpings tekniska universitet kom igång med en dataingenjörsutbildning, som radikalt avvek från elektronikingenjörernas, fanns ett svagt intresse från den etablerade industrin. En stor del av dessa dataingenjörer gick till småföretag eller startade eget innan industrin fick upp ögonen för deras kompetens. Trots att D-utbildningen startade sent är KTH en av de stora universitet som varit påtagligt aktiva inom området. Problemet med dålig responsivitet kan, som Staffan Jacobsson framhåller, inte bara definieras i förhållande till industrins aktuella behov utan måste i hög grad också relateras till växande vetenskapliga och teknologiska möjligheter. Universiteten måste vara i takt med dessa utmaningar och agera proaktivt. Hade KTH och andra tekniska högskolor väntat in ledningen för den svenska telekom-industrin och dess bejakande av Internet hade Sverige definitivt kommit på efterkälken. Nu fanns det en respons på vad som hände i USA, vilket gav ett hyggligt utgångsläge när den svenska telekom-industrin sent omsider kastade sig på Internettåget. Den svenska arbetsmarknaden för välutbildade tekniker inom Internetområdet har därför haft en påtagligt diskontinuerlig utveckling och många av dem vi intervjuat har sökt sig utomlands, främst då till USA. Om de få stora industriföretagen som dominerar inte agerar med bättre framförhållning blir det alltså svårt att definiera responsivitet i utbildningen förhållande till deras behov. Det marknadsmässiga problemet skulle ha varit mindre om det som i USA funnits ett stort antal mindre företag samt goda möjligheter att vara med och starta nya företag. Kring alla de tre tekniska högskolorna vi studerat har det vuxit fram sådana nya företag. Men deras start har varit förenad med stora svårigheter och de senaste två årens nästan totala tapp i finansieringsmöjligheter har drabbat dem hårt. Finansieringsbromsen har 10

11 givetvis också hindrat en fortsatt utveckling av en småindustri på teknikfronten, en industri som skulle kunna erbjuda högre marknadsvärde efter examen. Kommersialiseringen av idéer, som kommer fram i arbetet vid de tekniska högskolorna, är dessutom handikappad av det Rosenberg kallar ett anti-entreprenöriellt tänkande bland forskarna. Vi har stött på detta tänkande men i långt mindre grad än vad som allmänt görs gällande. Det stora problemet som vi ser det är dock att universitetens och högskolornas ledning ännu inte bestämt sig för vilken gemensam linje de vill driva när det gäller att ge universitetssystemet ansvaret för att stödja kommersialiseringen av tekniska idéer, som med statliga medel utvecklats inom systemet. I Danmark har man försökt komma förbi det hinder som benämns lärarundantaget, d v s forskarens rätt att helt på egen hand förfoga över en eventuell kommersialisering av sin uppfinning. Vi stöder alltså Nathan Rosenberg när han betonar att forskningspolitiken centralt och ute i universitetssystemet - i ökat grad måste uppmärksamma lednings- och organisationsfrågor vid universitet och högskolor - om den högkvalitativa forskning som bedrivs i Sverige ska ge utslag i kommersiella fördelar. Presentation av uppdraget Enligt uppdraget från IT-kommissionens observatorium för IT och tillväxt skulle tre tekniska högskolor, KTH, Luleå tekniska universitet och Blekinge tekniska högskola, granskas med avseende på förmåga att svara upp ( to be responsive ) mot de akademiska utmaningarna i Internet-utvecklingen. Med akademiska utmaningar avser vi att i forskning, utbildning och i kontakter med omvärlden upptäcka och utveckla kunskaper och kompetens utifrån akademiska kvalitetskrav. Inspiration till denna granskning är hämtad från Nathan Rosenbergs analyser av responsiveness. I skriften Akademiskt entreprenörskap (tillsammans med Magnus Henrekson, SNS Förlag, 2000) pekas på fem faktorer som förmodligen är avgörande : 1. I vilken utsträckning har färska forskningsresultat och forskningsmetoder förmedlats till studenterna som inslag i den reguljära undervisningen? 2. Har de interna belöningssystemen (monetära eller ej) uppmuntrat till goda prestationer i a) undervisningen, b)forskningen? 3. I vilken utsträckning och hur snabbt har kursplaner anpassats till förändringar i efterfrågan? 4. Hur effektivt forskningsmedel kan omfördelas mellan disciplinerna i förhållande till förändringar i fråga om kommersiell potential? 5. Hur effektiva har de incitament i bred bemärkelse, som universitetsinstitutioner och dess forskare har för att samverka med näringslivet på ekonomiskt fördelaktiga sätt, varit? 11

12 Undersökningsperioden skiftar något för de olika universiteten beroende på hur länge de varit verksamma. Bakåt i tiden är det rimligt att spåra vad som hänt mot bakgrund av den amerikanska utvecklingen av Arpanet vid några ledande universitet under slutet av 1960-talet. Perioden från 1970 och framåt med koncentration på och 90-talet är alltså relevant. Resultatet redovisas här som fallstudier i hög grad baserade på intervjuer med nyckelpersoner vid de tre universiteten. Detta kompletteras med data från dokument om forskning, utbildning och aktiverande kontakter med näringsliv (inkl start-ups ) och samhälle. Fallstudierna kommer därför att bli färgade av valet av intervjupersoner/aktörer. En fullständigare bild är en mycket större uppgift. Bakgrund till frågeställningarna om responsiveness Vid sidan om skriften Akademiskt entreprenörskap har Nathan Rosenberg vid flera seminarier i Sverige reflekterat över universitetens och högskolornas roll som generators of innovation. Han har betonat skiljelinjer mellan svenska universitet och amerikanska men också likheter. Universiteten i USA har varit framgångsrika på speciellt några områden. Framför allt har landets extraordinära förmåga att kommersialisera frukterna av akademisk forskning varit en central faktor bakom återtagandet av den globala teknologiska ledarpositionen på 1900-talet. Samverkan mellan universitet och näringsliv i Sverige verkar enligt Rosenberg däremot inte ha givit den avkastning i form av ny kommersialiserbar kunskap som högt utvecklade ekonomier blivit alltmer beroende av. Att USA, liksom Sverige - men till skillnad från det kontinentala Europa, har koncentrerat sin vetenskapliga forskning till universiteten ser Rosenberg som en fördel både socialt och ekonomiskt. Men då blir också ledning och organisation av universitetens och högskolornas samverkan med industrin av central betydelse. Ansvariga för forskningspolitiken måste därför enligt Rosenberg i ökat grad uppmärksamma lednings- och organisationsfrågor vid universitet och högskolor - om den högkvalitativa forskning som bedrivs i Sverige ska ge utslag i kommersiella fördelar. Amerikanska framgångsfaktorer Rosenberg framhåller två nyckelfaktorer i det amerikanska högre utbildningssystemet som bidragit till framgångarna: Den första faktorn: Amerikanska universitet har varit decentraliserade och har konkurrerat intensivt med varandra på olika sätt, om studenter, doktorander och professorer, vilka sinsemellan konkurrerar om forskningsstöd. Universiteten har själva kunnat bestämma sin ambitionsnivå och bygga upp sin egen unika profil. Ansvaret för 12

13 utbildning har varit lokalt och inte en fråga för den federala regeringen. Därför har förmågan att skaffa pengar för verksamheten varit avgörande vilket i sin tur krävt entreprenörsskicklighet hos dem som leder universiteten. Också de statliga universiteten måste visa att de kan ge unik och värdefull service till det lokala samhället för att få del av skattepengar. Statliga universitet har därför specialiserat kursplaner och forskning så att de motsvarar de kontinuerligt föränderliga behoven hos den lokala industrin. Faktor nummer två: Den stora andelen privata universitet i USA har medfört ibland mycket höga kursavgifter. För att kunna försvara höga avgifter har universiteten varit snabba på att introducera nytt kursmaterial som är relevant speciellt för den nya industrins behov vilket också gett studenterna ett högt marknadsvärde efter examen. Några amerikanska universitet har varit speciellt kreativa med att utveckla begreppsmässiga ramverk för helt nya discipliner, framför allt inom ingenjörsvetenskaperna. De har förnyat kursplaner inom områden där europeiska universitet tidigare varit ledande, exempelvis inom kemin. Förändringar i kemiundervisningen introducerades vid MIT årtionden innan de infördes i det kontinentala Europa. Statistik som inte ansågs riktigt respektabelt i Europa introducerades som ett akademiskt ämne i USA, när det framgick att ekonomiska vinster kunde nås genom detta. Decentraliseringen och universitetens inbördes konkurrens om de mest framgångsrika professorerna har medfört en stor lönespridning (lönen avspeglar professorns alternativkostnad för att verka utanför universitetet). Professorer i USA som aktivt bedriver forskning undervisar gärna på doktorandnivå eftersom kursinnehållet ligger närmare forskningsfronten och eftersom doktoranderna kan spela en central roll för att flytta fram forskningsfronten inom professorns eget fält. Rosenberg har visat hur snabbt helt nya fält, liksom viktiga genombrott inom etablerade områden, under årens lopp har förts in i kursplanerna vid ledande amerikanska universitet. Tre belägg Han lägger fram belägg inom tre områden som visar den höga grad av responsiveness till industrins växlande behov som amerikanska universitet visat. Det första rör integrerade kretsar. Den integrerade kretsen introducerades på den amerikanska marknaden Kort därefter ger Stanforduniversitetet en kurs i design och produktion av integrerade kretsar. Kurskatalogerna följande år visar att nya kurser snabbt inkorporerades allt eftersom de integrerade kretsarna genomgick förbättringar. Kurserna kunde snabbt introduceras tack vare ett oortodoxt rekryteringsförfarande. Stanfords engineering Dean Fred Terman gick helt enkelt ut till företagen i Silicon Valley strax intill Stanforduniversitetet och letade efter de kunnigaste ingenjörerna på området. De utnämndes till adjungerade professorer och kom några gånger i veckan och lärde ut vad ingen vid universitet visste om integrerade kretsar. Det andra belägget för responsiveness tar Rosenberg fram inom computer science (datalogi). 1959, två år efter Sputnik, fanns inga formella program i datalogi i USA. År 13

14 1965 hade 15 universitet fått fram doktorer i ämnet och 17 erbjöd kandidatexamen. I början av 1980-talet hade datalogi blivit det populäraste ingenjörsämnet. Det sägs, kommenterar Rosenberg, att Sputnik var det bästa som kunde hända universitetsforskningen i USA åtminstone om man ser till budgetarna. Det tredje belägget för responsiveness handlar om Internet. Internet växte fram ur Arpanet. (Arpa var the Advanced Research Projects Agency of the Department of Defence".) Arpanet kom från början till som en länk mellan ett antal universitet som forskade för det amerikanska försvarsdepartementet. Det utvecklades till NSFnet varifrån nuvarande Internet växte fram. Internets historia återges kortfattat i följande kapitel. Helt klart är att framgångarna med att snabbt få fram högteknologiska produkter som datorer som också snabbt förändrades plus konkurrensframgångarna på marknaden också involverade snabbhet i att träna människor i en helt ny uppsättning färdigheter. Svenska universitet släpar efter Nathan Rosenberg bedömer att svenska universitet och högskolor har legat 15 till 20 år efter universiteten i USA när det gäller att introducera ändamålsenliga ämnen och kursmaterial i nya teknologier som elektronik- och datorvetenskap. Han anser emellertid att svensk forskning, mätt med en rad parmetrar, är imponerande. Exempelvis publicerar svenska forskare ofta (enligt OECD) artiklar i ansedda vetenskapliga tidskrifter. Men varför har denna forskning inte gett resultat i form av högra inkomst per capita eller så värst många nya jobb? undrar Nathan Rosenberg. Han tror att kommersialiseringen av forskningsresultat kan vara en svag punkt. Vad som också oroar honom är att svenska högskolor uppvisar färre examinerade i förhållande till investerat kapital än för 30 år sedan. Högre utbildning lönar sig också sämre för den enskilde än den gjorde för 30 år sedan. Rosenberg är också oroad över den låga andel av den svenska befolkningen jämfört med den amerikanska som har en högskoleutbildning. Andelen som söker sig till utbildningar som kan öka produktiviteten, t ex tekniska och vetenskapliga utbildningar, har sjunkit. Han tvivlar på att den i hans ögon alltför höga andelen svenska högskoleutbildade som söker sig till offentliga sektorn kan bidra till en förbättrad ekonomisk utveckling. Det svenska systemet för universitetsutbildning Skriften Akademiskt entreprenörskap tar upp några faktorer som skiljer amerikanskt universitetsväsende från det europeiska och svenska systemet som kan tänkas förklara skillnaderna. Traditionellt har europeiska universitetsforskare på det hela taget varit statstjänstemän som har arbetat i den offentliga sektorn, vilket innebär att en hög grad av nationell enhetlighet har präglat lönesystem och regler för befordran, rekrytering och övriga 14

15 arbetsvillkor. Till stor del är det fortfarande så i Sverige, även om lönesystemet blivit mer flexibelt under 1990-talet. Det svenska systemet skiljer sig från det amerikanska i viktiga avseenden, på ett sätt som enligt Henrekson och Rosenberg sannolikt inverkar negativt på bredvilligheten att införa förändringar av kursplaner och forskningsinriktning i syfte att anpassa sig till ekonomins föränderliga behov. För det första finns det en tydligare uppdelning mellan undervisning och forskning i Sverige. Huvuddelen av undervisningen på grundnivå utförs av universitetslektorer och adjunkter som inte själva forskar. Av den anledningen kan man förmoda att nya forskningsresultat inte integreras lika snabbt i läroplanerna. Däremot gagnas undervisningen när den bedrivs i samarbete med studenter på hög nivå i en intellektuell miljö som uppmuntrar till och belönar väl underbyggd kritik. För det andra är det svenska universitetssystemet i motsats till det amerikanska mycket centraliserat. Regeringen beviljar universiteten deras rättigheter och beslutar i praktiken om intagningsregler och storlek. Det svenska systemet gör att enskilda institutioner har mindre utrymme att använda lönesättningen som instrument för att belöna enskild universitetsanställds insatser i forskning och undervisning. En högre grad av centralisering gör det också svårare för enskilda universitet att anpassa forskningsanslagens fördelning mellan olika områden som svar på förändringar i efterfrågan på kunskapsutveckling utanför universitetet. Sveriges högre utbildningssystem har mött den ökade efterfrågan på universitetsutbildade inom områden på frammarsch som elektronik och datateknik med alldeles för stor eftersläpning. Därmed har Sverige missat att snabbt ta vara på de ekonomiska möjligheter som skapas av ny teknik. De stora ekonomiska vinsterna har redan tillfallit någon annan eftersom konkurrensen har hunnit pressa ner priserna till lägre nivåer. Både den samhälleliga och den privata avkastningen på alltför sent initierade utbildningar inom dessa områden blir därför ofta låg. För det tredje är kraven för en universitetsexamen i Sverige och andra europeiska länder vanligen utformade enligt ett fastställt formulär, i stället för att studenterna som i USA, uppnår mål och samlar kurspoäng på ett flexibelt sätt. I ett sådant system är det svårare att snabbt förändra kurser och introducera nya fält. Incitament för att samverka med näringslivet Den starka konkurrensen som präglar det amerikanska universitetssystemet, i synnerhet om anslag för spetsforskning inom discipliner som har kommit att producera ekonomiskt värdefull kunskap, har varit mest påtaglig i fallet med mikroelektronik, datavetenskap och molekylärbiologi. En ytterligare dimension av konkurrensen i USA är rörligheten bland de universitetsanställda. Universiteten tävlar om begåvningar och, i allt större utsträckning, om prestige. Akademiskt entreprenörskap gör denna beskrivning av den amerikanska entreprenörsandan: 15

16 Denna tävlan mellan universiteten äger rum i en entreprenöriellt inriktad kultur som uppmuntrar, eller åtminstone inte hindrar, universitetsforskare från att engagera sig aktivt i kommersiella aktiviteter. Sådana aktiviteter äger inte minst rum i nystartade högteknologiska företag, där det finns en mängd olika och potentiellt stora ekonomiska vinster för en universitetsforskare, vars forskning producerar kunskap som kan leda fram till nya produkter och processer. Finns det motsvarande incitament inom det svenska universitetssystemet som uppmuntrar universitetsfolk att bidra aktivt till att den egna forskningen blir kommersiellt exploaterad? Visserligen har de enskilda forskarna i Sverige full äganderätt till sina forskningsresultat, det s k lärarundantaget. I USA är det universiteten som har äganderätten till en uppfinning som är ett resultat av universitetsforskning finansierad med statliga forskningsanslag. Universiteten kan utforma kontrakt för vinstdelning mellan enskilda forskare, deras institutionen och universiteten. En konsekvens av det svenska lärarundantaget har varit att universiteten själva inte haft särskilt starka drivkrafter att underlätta tekniköverföring till den kommersiella sektorn. Eftersom ingen vinstdelning uppstår med den egna institutionen har detta enligt Akademiskt entreprenörskap givit upphov till anti-entreprenöriellt grupptryck vid svenska universitet, vilket bekräftas i en statlig utredning. (SOU 1996:70, s ). Den här formen av grupptryck resulterar också i att universitetsforskare riskerar att bli mer förtegna i fråga om sina kontakter med näringslivet och i synnerhet om den privata avkastningen på dessa kontakter. Forskare i Sverige har främst haft kontakter med stora företag som varit mindre villiga att erbjuda kraftfulla belöningssystem till universitetsforskare som de samarbetar med, vilket leder till att dessa akademiker ofta förblir konsulter. Detta är ytterligare en naturlig följd av att den svenska storföretagsmodellen för högteknologiska innovationer.. 16

17 Historisk bakgrund till Internet 4 Internet är ingen helt ny teknologi utan snarare resultatet av otaliga projekt inom nätverksutveckling, huvudsakligen statligt finansierade. Framgången för Internet kan ses som en framgång för ett öppet system och en öppen arkitektur i konkurrens med privata nätverk. Internets historia kan delas upp i fyra perioder: N N N N Före 1970 utvecklade individuella forskare de underliggande teknologierna: köteori, paketförmedling (packet switching) och routing. Under 1970-talet konstruerades testbäddar för nätverk, framför allt det av amerikanska försvaret finansierade Arpanet, som i första hand var verktyg för forskning. Under 1980-talet utvecklades nätverk på bred front, huvudsakligen för att stödja vetenskaplig forskning. Vartefter deras potential att förbättra samarbete och kommunikation blev uppenbar började allt fler akademiska discipliner samt industrin att använda teknologin. National Science Foundation (NFS) blev den institution som främst stödde nätverkets utveckling genom NFSnet. Under tidigt 1990-tal uppfanns webben, som gjorde det lättare för användare att publicera och hämta information. Därmed startade Internets lavinartade tillväxt. Visionen Allt eftersom datorerna blev kraftfullare började vetenskapsmän i USA fundera på tillämpningar som gick längre än ren kalkylering. År 1960 presenterade psykologen JCR Licklider vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) en vision där han såg framför sig datorer kraftfulla nog att i samarbete med människan lösa vetenskapliga och tekniska problem. Licklider började realisera sin vision när han 1962 blev chef för Information Processing Techniques Office (IPTO) vid Arpa. Efterföljaren Robert Taylor ville få ner datorkostnaderna på de olika ställen som hade kontrakt med Arpa. Taylor satte 1966 igång experiment där datoranvändare på ett ställe fick tillträde till datorer på ett annat ställe. Så kom den första paketförmedlingen av datatrafik igång och 1969 togs de första kommunikationsterminalerna i drift. Från etablerat håll ifrågasattes paketförmedlingen, men Arpa framhärdade och drev dessutom arbetet öppet, utan några hemligstämplar. Arpa tecknade kontrakt med akademiska och industriella grupper som genomförde olika projekt och stod samtidigt 4 Denna text är i stort en sammanfattning av kapitlet Development of the Internet and the World Wide Web från samlingsvolymen Funding a Revolution, Government Support for Computer Research (National Academy Press, Washington, D.C. 1999), vars redaktionskommitté har letts av Thomas Hughes, professor vid University of Pennsylvania och MIT. 17

18 för ledarskap och finansiellt stöd. Styrkan med Arpa var att ett helt forskarsamhälle byggdes upp och tränades. Bland annat samlades doktorander som var involverade i de olika programmen till gemensamma möten. Paketförmedling Under 1960-talet forskade många kring paketförmedling. Tekniken bryter upp datameddelanden i små, oberoende enheter försedda med adresser och skickar dessa vidare oberoende av varandra genom nätverket. Specialdatorer i nätverket gör att paketens väg genom nätet kan varieras beroende på framkomlighet. En av de tidigaste pionjärerna var Paul Baran på Rand Corporation. Han var intresserad av metoder som gjorde att nätverk kunde stå emot en kärnvapenattack. Baran tänkte sig en rik uppsättning ihopkopplade noder utan centraliserat kontrollsystem båda kännetecknande för dagens Internet. USAs omfattande telenät hade redan 1962 försetts med digitala växlar och kablar. Men de forskare som sysslade med datatrafik talade ett annat språk än de som arbetade med traditionell röstkommunikation i telenätet. Telekomingenjörerna var skeptiska till nya teknologier och som en följd användes inte till en början det allmänna telenätets växlar för paketförmedlingen. Arpanet 1967 presenterade Lawrence Roberts vid IPTO en första design för Arpanet och gick ut med en offertförfrågan på hårdvara och mjukvara för ett nätverk med fyra noder. Han fick över hundra svar och valde Bolt, Bernek och Newman från Cambridge, Massachusetts. BBN-gruppen leddes av Frank Heart. En rad vetenskapsmän och ingenjörer deltog i arbetet av vilka många gjorde betydande insatser för att utveckla framtidens nätverk. Robert Kahn hjälpte till med nätverksarkitekturen. Tillsammans med Vinton Cerf skulle han senare utveckla Transmission Control Protocol/Internet Protocol (TCP/IP). Hårdvaran bestod av robusta militärversioner av Honeywell Corporations minidatorer som kopplade ihop datorerna på de olika ställena med kommunikationslinjerna. Processorena som såg ut som större kylskåp och var målade militärgrå var mycket eftersökta; den som hade tillgång till dessa ansåg sig tillhöra den inre cirkeln inom nätverksforskning. År 1969 fanns fyra noder i Arpanet. Den första installerades på Leonard Kleinrock s Network Mesurement Center vid University of California i Los Angeles (UCLA). Kleinrock hade redan 1964 publicerat teoretiskt arbete om paketförmedling. Den andra noden placerades i Stanford Research Institute (SRI), där Douglas Engelbart s On Line System (NLS) användes som värddator. Engelbart slog världen med häpnad när han 1967 demonstrerade en datormiljö som innehöll samma applikationer som många av dagens persondatorer, men begränsades till en enda dator. Han visade ordbehandling, mus, fristående tangentbord, fönster, klipp-och-klistra, 18

19 hypertext, datorvideokonferens mm. Bl.a. musen var ett användarverktyg som inspirerade forskarna vid Xerox PARC att utveckla persondatorteknologin. Det tog ca 20 år innan flertalet andra applikationer kom i allmänt bruk. Ytterligare två noder installerades vid University of California i Santa Barbara där Glen Culler och Burton Fried hade utvecklat ett interaktivt system för matematikundervisning samt vid University of Utah som hyste en av de första grupperna som arbetade med datorgrafik. Arpanet var en experimentverkstad där protokoll för kommunikation mellan värddatorer utarbetades under ledning av Stephen Crocker. Det första Network Control Protocol (NCP) var färdigt att användas 1970 och var i bruk tills 1983 då det ersattes av TCP/IP. Hämta filer Arpanet växte ut i en mängd oväntade riktningar under 1970-talet. Nya applikationer såg dagens ljus och gjorde det möjligt för geografiskt åtskilda forskare att samarbeta mer effektivt och utbyta forskningsresultat. Den första var File Transfer Protocol (FTP), utvecklad 1971 av en grupp vid MIT. Den gjorde det möjligt för användare av ett system att länka ihop sig med ett annat system för att antingen sända eller hämta filer. Konceptet anonym användare lades snabbt till, visserligen med begränsad men dock möjlighet att bläddra i tillgängliga filer. Med FTP kunde en användare nu flytta filer till sina egna terminaler och arbeta med dem där. E-post Den andra applikationen blev en riktig hit, mycket populärare än dess uppfinnare kunnat drömma om. Det var e-post, Arpanets killer application. E-post i form av meddelanden mellan användare av samma datasystem hade funnits på universitet och i storföretag som IBM sedan början av 1960-talet. Ray Tomlinson vid BBN hade tidigare byggt ett e-postsystem för kommunikation mellan användare av BBNs Tenexsystem. Detta modifierades 1972 så att det kunde användas över nätverket. Det var det första e-postprogrammet som kunde sända e-post från en dator i ett datorsystem till en dator i ett annat system. Ray Tomlinson uppfann dessutom ett sätt skriva e-postadresser som fortfarande används. För att skilja mottagarens personliga adress från adressen till mottagarens datasystem fastnade han för på engelska at, som i dag är ett av världens mest kända tecken. TCP/IP Arpa stödde också utveckling av paketförmedling via radio och satellit började Robert Kahn och Vinton Cerf att fundera på hur man skulle kunna koppla ihop dessa nätverk med deras olika bandbredd, fördröjning och felegenskaper med Arpanets 19

20 telefonlinjer. Resultatet var TCP/IP, vars design gjorde det möjligt att koppla ihop en mångfald av nätverk till ett Internet. Denna nya uppsättning protokoll definierade paketformat, kontrollerade trafiken och såg till att värddatorerna snabbt återhämtade sig när fel uppstod i nätet. TCP/IP specificerade också en mekanism för adresser till upp till 4 miljarder värddatorer. Uppdraget att förvandla detta koncept till ett användbart system gavs till grupper vid Stanforduniversitetet, BBN och University College i London. LAN 1975 hade Arpanet växt från fyra noder till närmare 100. Samtidigt bidrog utvecklingen av "local area networks (LAN) till att nätverket snabbt växte. Ett projekt gick ut på att nätverka via radio i stället för via telefonlinjer. Alla stationer använde samma kanal för att nå den centrala stationen. Systemet utvecklades vid Hawaiiuniversitetet och är känt under namnet Aloha. Nya projekt byggde på idén att dela på en överföringslänk. I ett projekt som byggde på satellitkommunikation visade sig att den inbyggda fördröjningen i satellitkommunikation begränsade tekniken. Ett annat projekt fick större betydelse. Det var Ethernet, utvecklat av en grupp vid Xerox PARC ledd av Robert Metcalfe. Det var ett av få nätverksprojekt som inte finansierades av den amerikanska regeringen. Genom att använda en gemensam koaxialkabel kunde ett effektivt nätverk byggas. Till skillnad från Aloha där sändarna inte kunde ta emot signaler, kunde Ethernetstationer upptäcka kollisioner och ögonblickligen sluta sända för att försöka igen efter en kort stund. LAN som delade på en länk blev den dominerande formen av dator-till-dator-kommunikation inom en byggnad eller ett lokalt område. Ethernet användes till att börja med för att koppla ihop 100 av PARCs persondatorer med Arpanet. Många tvivlade på att persondatorer skulle kunna fungera som värddatorer. Men en effektiv TCP-implementering av David Clarce vid MIT gjorde detta möjligt. De enorma ökningen av persondatorer sammankopplade i lokala nätverk ökade också dramatiskt Internets omfattning. Integrerade nätverk - Unix Att integrera nätverk med operativsystem var ett annat stort steg framåt i Internets utveckling. Före 1970-talet använde forskargrupper en mängd olika datorer och operativsystem blev en dator från Digital Equipment Corporation (DEC) populär. Med ett gemensamt operativsystem, först Tenex, och vid slutet av 1970-talet Unix, kunde forskare på olika håll dela mjukvara för nätverkssamarbete. Ett Arpa-projekt vid Berkleyuniversitetet producerade 1980 en Unixversion (BSD) som inkluderade tätt integrerade nätverksfunktioner. Kombinationen med en relativt billig VAX-dator från DEC och BSD blev snabbt forskarsamhällets favorit, inte minst för att källkoder blev tillgängliga. Suns nya arbetsstationer kunde också använda BSD. 20