Påvelund. En gammal by och dess invånare. av Inger och Anders Ljung. Västra Frölunda Hembygdsförening

Transkript

1 Påvelund En gammal by och dess invånare av Inger och Anders Ljung Västra Frölunda Hembygdsförening

2 Omslagsbild: Påvelundsstugan Foto: Ove Drejenstam 2001 Foton: Västra Frölunda Hembygdsförenings arkiv Layout och grafisk form: Ove Drejenstam 2008

3 Inledning När vi, Inger och Anders Ljung, efter att för ungefär fyrtio år sedan ha flyttat till Påvelund, började forska efter Ingers förfäder fick vi uppleva ett ytterst märkligt sammanträffande. Av alla ställen i vårt land där vi skulle kunna finna Ingers rötter var det just i Påvelund vi fann dem. I över två århundraden, från mitten av 1700-talet till mitten av 1970-talet, har hennes släkt i generation efter generation varit bosatt här. Våra forskarmödor har efter hand gett oss en mängd kunskaper som vi här försökt sammanställa till en krönika. Vi har som utgångspunkt för angivande av släktrelationer haft Ingers nu år 2003 nittioåriga mor Anna-Lisa Hafström. Det var hennes farfars farfars farfar som inledde släktens händelserika tillvaro i byn Påvelund. När man från Amerikakajen i Göteborgs hamn startar en resa med båt ut mot havet i väster ser man strax efter det man passerat kulturreservatet Klippan en några kilometer lång bergsrygg utmed den södra älvstranden. Den är bara någon kilometer bred och ganska låglänt men den ger ändå dalgången innanför ett gott läskydd mot den hårda nordanvinden och nordvästen. Ungefär en kilometer innan dalen mynnar ut i Hinsholmskilen söder om Långedrag förenar den sig med en annan, söderifrån kommande dalgång. I skärningspunkten vidgar sig dalarna till ett litet slättområde och det är där denna krönika utspelas. Nu, i början av 2000-talet, är dalgångarna och slätten täckta av stora villaområden men i gamla tider fanns här bördig åkermark och ett stort antal gårdar. Husen på gårdarna låg ofta uppträngda mot bergskanterna, eftersom åkermarken ansågs för värdefull att använda till bebyggelse. Låt oss, innan vi börjar berätta om Anna-Lisas farfars farfars farfar, göra en kort tillbakablick på 1600-talet och den dåvarande frälse- och säterigården Påvelund. Det finns anledning att så här inledningsvis också understryka att vi då och då nödgas röra oss med antaganden och sannolikheter beträffande händelseförlopp och faktauppgifter. Det ligger i sakens natur att vår Påvelundskrönika skulle ha blivit ganska mager om vi begränsat oss till enbart bevisade fakta. De slutsatser som dras och de uppgifter som lämnas grundas dock genomgående på en ganska hög grad av sannolikhet. Vi söker dock genomgående redovisa för om en uppgift bygger på antaganden. Påfvenfelt Här börjar vår berättelse med ett par rejäla kliv bakåt i tiden: Som bekant utspelades i Tyskland under första hälften av 1600-talet trettioåriga kriget med deltagande av bl.a. Sverige under ledning av Gustav II Adolf. En del svenska officerare gjorde kometkarriärer i kriget och belönades så småningom med adelskap och generösa förläningar av gods och gårdar. I den östra kanten av det slättområde som omnämndes ovan i inledningen, låg under första hälften av 1600-talet en stor gård, ägd av Kronan och alltså en s.k. kronogård, om ett mantal (1 mtl) med namnet Skår. (Skår kommer av skåra / dalgång mellan bergen.) Denna gård i Västra Frölunda socken gav drottning Kristina år 1651 tillsammans med en adelstitel i förläning till en framgångsrik överste från trettioåriga krigets slagfält, bl.a. vid Leipzig och Lützen. Genom förläningen ändrades hemmanets jordnatur från kronohemman till frälsehemman och eftersom översten bestämde sig för att bosätta sig på sin frälsegård fick den status av säteri. Den blev den enda säterigården i Frölunda socken. Översten ägde också ett hus inne vid Stora Hamngatan i Göteborg, där familjen tidvis också kom att vistas. Översten bar namnet Nils Påfve ( ) (även namnvarianten Påvel Nilsson förekommer) men han ändrade sitt namn då han mottog adelskapet till Påfvenfelt. Han hade 1640 gift sig med Margareta von der Huth. Makarna fick flera barn. Som frälsehemman var Påfvenfelts gård befriad från skatter. Gården var mycket stor. Den omfattade över 220 tunnland och ägorna hade en sammanlagd längd av bortåt tre kilometer. Den sträckte sig från stranden av Hinsholmskilen i väster upp till nuvarande Grimmeredsvägen i öster.

4 Påfvenfelt ville gärna sätta sin egen prägel på gårdens namn och eftersom det runt husen växte en vacker ekskog med rik örtvegetation döpte han den till Påfvelund. Hur manhus och ekonomibyggnader på gården såg ut på Påfvenfelt tid vet vi dessvärre intet om. Den äldsta kartan över Påvelunds marker härstammar från 1789 och är upprättad i anknytning till det i bygden pågående storskiftet. Man får väl anta att de byggnader som då kan ses på kartan inte härrör ända från Påfvenfelt. Påfvenfelt tjänstgjorde som artillerikommendant i Göteborg och deltog i byggnationen av fästningen Nya Älvsborg. Vid hans död 1675 ärvde hustrun Margareta Påvelund. Hon fick ett föreläggande av myndigheterna att sköta underhållet av byggnaderna annars skulle hon mista säterirättigheterna, som innebar skattefrihet för gården. Hon avled Under slutet av 1600-talet såg sig krigarkonungen Karl XI tvungen att p.g.a. väldiga krigskostnader dra tillbaka till Kronan merparten av alla de förläningar till frälsemän som den frikostiga drottning Kristina lämnat. Det finns visserligen en uppgift om att Nils och Margareta Påfvenfelts dotter Elsa Juliana efter föräldrarnas död sålde Påvelund år 1699 Detalj ur karta från 18097med Påvelund markerat med rött. till en övervisitatör vid tullen på Nya Varvet men sannolikt är den uppgiften inte riktig. Kronan synes i stället ha behållit äganderätten och låtit Elsa Juliana det nämnda året sälja besittnings- och avkomsträtten till tullchefen. Sedan användes gården som tjänstebostad åt tullchefer under hela första hälften av 1700-talet, varvid dessa fick sälja besittningsrätten successivt till varandra. Nils och Margareta Påfvenfelt ligger begravda vid Christinae kyrka i Göteborg under gräsvallen mellan kyrkan och Norra Hamngatan. Släkten dog ut under första hälften av 1700-talet men namnet Påfvenfelt lever fortfarande kvar som namn på en gata i området, Påfvenfeltsvägen. Överstens namnskapelse Påfvelund är i högsta grad levande ännu i våra dagar som namn på ett stort bostadsområde i Västra Frölunda. En ny familj Påfvenfeldt finns numera, varom mera nedan. Omkring 1750 var tiden så mogen för Anna-Lisa Hafströms släkt (se om henne i inledningen ovan) att göra entré på gården Påvelund.

5 Petter Hansson och hans familj Vi får starta krönikan i denna del med att bege oss till Starrkärrs socken i Göta Älvdalen. Där var under första hälften av 1700-talet en man vid namn Petter Hansson ( ) verksam som trädgårdsmästare. Han tituleras i gamla handlingar mäster Petter. Han gifte sig i Starrkärr, troligen i början av 1730-talet och fick en dotter 1733, Anna Maria ( ). Det har, åtminstone hitintills, inte varit möjligt att få fram hans dåvarande hustrus namn. Av någon numera okänd anledning bestämde sig Petter Hansson år 1747 för att flytta från Starrkärr. Samma år föddes hans andra barn, Anna Britta ( ), alltså fjorton år efter dottern Maria. Man får anta att Petter då gift om sig. Hans andra hustru hette Karin Börgesdotter ( ). Hon var liksom Petter född i Starrkärrs socken. Vad som lockade Petter Hansson att välja just gården Påfvelund, en gång i tiden ett stort frälsegods i Frölunda socken, fyra-fem mil hemifrån Starrkärr, till ny boplats för sig och sin familj, är ovisst men den 24 september 1747 köpte han besittnings- och brukanderätten till gården för 1650 daler silvermynt av inspektoren vid sjötullen Martin Neuman och hans hustru Christina. Äganderätten till gården köpte Petter den 2 juni 1750 av Kronan, och därmed ändrades jordnaturen från kronohemman till kronoskattehemman. Petter Hansson flyttade till gården med sin andra hustru och den i hans förra äktenskap födda dottern Maria. Också, Anna, den äldsta dottern i andra äktenskapet, var möjligen född redan innan familjen flyttade. Tre år senare föddes nästa dotter, Elin, ( (29?) ) och efter ytterligare fyra år fjärde dottern, Catharina (f ). Makarna fick ingen son, i vart fall ingen som nådde vuxen ålder. Påvelund var vid Petter Hanssons köp 1747 en stor gård, lika stor som på översten Påfvenfelts tid, vilket gjorde det nödvändigt för Petter att skaffa sig flera drängar. En av de första bar namnet Hans Eriksson ( ). Han blev Anna-Lisa Hafströms farfars farfars farfar. Hans förekom första gången i Påvelunds mantalslängd år 1751 och var då, liksom i mantalslängden 1760, antecknad som dräng. I vigselboken finner man emellertid att bakom dräng -beteckningen dolde sig att Hans var Petter Hanssons måg, gift med Petters äldsta dotter Maria. I samband med giftermålet eller i vart fall när första barnet föddes 1758 blev det ju behövligt för Hans och Maria att skaffa sig en egen bostad. Sannolikt byggde de då om och till en liten bakstuga intill Petter Hanssons hus till bostad och flyttade dit. Så tillkom alltså Påvelundsstugan med det utseende den fortfarande har tvåhundrafemtio år senare. Man har ansett sig kunna konstatera att i stugan finns ett stengolv och en spis från 1600-talet medan stugan i övrigt daterats till 1700-talet. Hans och Maria fick sitt första barn, dottern Anna, , endast fyra år efter det att Marias styvmor Karin fött Marias yngsta halvsyster Catharina. Hans och Maria fick ytterligare tre barn av vilka ett dog i samband med födseln och de båda andra i unga år. Petter Hansson fick leva på sin gård i femton år efter köpet. Han dog 1762 och fyra år senare hans hustru Karin, De efterlämnade dels Petters dotter Maria med familj och dels de tre yngre döttrarna Anna 19, Elin 16 och Catharina 12 år gamla. I mantalslängden 1765 angavs både Marias man Hans Eriksson och hennes styvmor Karin Börgesdotter som ägare av Påvelund. Karin avled 1766 och 1770 redovisades Hans i mantalslängden ensam som ägare. De fyra Påvelundsgårdarna Påvelundsstugan i förfallet skick 1902 När svärföräldrarna dött hade Hans Eriksson dels sin egen familj och dels hustruns tre unga systrar att dra försorg om. Bouppteckningen efter Petter Hansson och hustrun Karin tyder på att man haft det mycket gott ställt. Den upptar, förutom gården, bl.a. åtskilliga silversaker, tekanna och tebord, punschbål etc. samt en inte obetydlig förmögenhet. Bouppteckning och arvskifte gjordes samtidigt Då delades gården Påvelund om 1 mtl upp genom lott-

6 ning i fyra lika stora hemman om 1/4 mtl vardera med ett hemman till var och en av döttrarna. Den gamla gården omvandlades alltså till en by med fyra gårdar, Marias, Annas, Elins och Catharinas. (Vi använder i fortsättningen ofta dessa beteckningar på gårdarna.) Men fortfarande fanns efter arvskiftet bara två bostadsbyggnader, sannolikt den gamla säteribyggnaden samt Påvelundsstugan. Det blev Maria - d.v.s. hennes make Hans - som genom lottningen blev ägare av den gård på vilken den gamla säteribyggnaden var belägen. Efter de gamles Petter Hanssons och hustruns död fanns ju ingen anledning för Hans och Maria att bo kvar i Påvelundsstugan med sina barn utan de kan förutsättas att då, efter bara ett tiotal år i Påvelundsstugan, ha flyttat in till Marias tre tonåriga systrar i säteribyggnaden. Där fortsatte man att bo tillsammans under de närmsta åren under det att Hans Ericksson skötte jordbruket på både den egna och de tre unga svägerskornas gårdar. (Begreppet gård används här i berättelsen som beteckning på en särskild, legalt bildad fastighet och behöver inte innebära att den är bebyggd.) Påvelundsstugan fick tills vidare stå outnyttjad. Tragiskt nog avled Maria redan (-17?), endast trettiofem år gammal och bara två år efter det hennes styvmor Karin hade dött. Som nämnts ovan hade Maria tre barn. De var vid hennes bortgång tio, sju och sex år gamla. Änkemannen Hans bodde kvar med barnen tillsammans med sina tre unga svägerskor i den gamla säteribyggnaden. Redan gifte Hans om sig med en betydligt yngre kvinna, Britta Svenningsdotter ( ) (Anna-Lisa Hafströms farfars farfars farmor) från Grimmered. Hennes föräldrar hette Svenning Jonsson och Ingeborg Andersdotter. Britta fick i samband därmed en del av gården Grimmered i arv. Hans och Britta fick sex barn, varav tre dog vid födseln. De andra var Johannes Hansson ( ) Erik, (flyttade så småningom till Hagen) f och Petronella ( ). När svägerskorna successivt blev giftasvuxna stundade naturligtvis stora förändringar i Påvelund. Samma år som Hans Ericksson gifte om sig (1769) började den näst äldsta av hans svägerskor, Elin ( (29?) ), att bo samman med en man, Anders Andersson. De ville naturligtvis ha en egen bostad och då fanns ju till hands den tomma Påvelundsstugan som Hans byggt några år tidigare. Elin och Anders kan antas ha flyttat dit i vart fall senast när deras första barn, Anders ( ) föddes De gifte sig dock inte med varandra förrän Elins och Anders efterkommande bodde sedan i Påvelundsstugan i tvåhundra år, till var det så dags för nästa dotter till Petter Hansson, nämligen Anna ( ), att pröva vingarna. Hon gifte sig nyårsdagen 1771 med Jonas Olsson (ung ), sedermera Brandquist. Ett problem för dem var naturligtvis att de inte hade någon egen bostad på gården att flytta in i. Anna var dock ägare av 1/4 mtl av Påvelund och hade därför resurser att bygga sig ett manhus och ladugård, något hon och Jonas också gjorde. Detta ägde rum alldeles nedanför de andras gårdsbyggnader så att alla byggnader kom att bilda en fyrkant runt en gårdsplan. Anna hade sålt 1/8 mtl av gården för att få pengar till byggnationen och fick ju dessutom en fjärdedel av föräldrarnas förmögenhet så hon hade medel till byggnationen. Köpare var baronen och kaptenen Hierta, som för övrigt i sinom tid - år kom att överlåta den köpta marken till Nya Varvet. Denna del av Påvelund kom sedermera att kallas Gnistängen. Den sista ogifta dottern, Catharina, gifte sig troligen 1775 med lotsen Lars Jönsson på det närliggande hemmanet Hinsholmen, dit hon flyttade. Lars angavs enligt den dåtida lagen i mantalslängden som ägare av detta 1/4 mtl av Påvelund, som sammanlades med byn Hinsholmen. Det kan här tilläggas att i början av 1790-talet köpte en utombys man, kassören Tranchell, 21/120-delar av Catharinas hemmansdel i Påfvelund, vilken för övrigt Tranchell sålde vidare till Nya Varvet år Läget i byn omkring 1790 och decennierna därefter Man kan konstatera att de ägor som sålts bort från byn Påvelund till utsocknes var de som låg längst bort från byns bebyggelse, dvs. längst bort i väster mot Hinsholmskilen. De år 1790 kvarvarande i mantal satta gårdarna i Påvelunds by var Marias 1/4-dels mtl, Elins 1/4-dels mtl och Annas 1/8-dels mtl, tillsammans 5/8 mantal. För att få till stånd en mer samlad ägobild av den åkermark som hörde till en gård genomfördes i Sverige under sista hälften av 1700-talet det s.k. storskiftet. Det var slutfört 1790 i Påvelunds by och följdes upp med en karta samma år över gårdsbyggnaderna och de nya ägorna. Med fantasins hjälp kan man lätt tänka sig en fyrkant av grå stockvirkeshus runt en öppen gräsklädd gårdsplan, där vår tids Påvelundsstuga bildade en sida av fyrkanten. (Det finns just en gård med det utseendet, kallad Oktorpsgården, på Skansen i Stockholm.) Utöver denna hussamling hade det ännu 1790 inte uppförts någon mer byggnad i Påvelunds by. Hans Ericsson avled på sin ( Marias ) gård sjuttio år gammal den 2 februari 1794 och hans hustru Britta 1805.

7 Enskifteskartan från 1817 visar överst den del av Påvelund som via köp lades till Nya Varvet och Kronan och från 1910 kallades Gnistängen efter den telegrafstation som Marinen och Telegrafverket då anlade där. Kartans undre del visar Påvelundsberget (det ljusa partiet) och söder därom den väg som idag heter Påvelundsgatan. Påvelundsstugan syns längt åt ösdter på samma väg. Äldste sonen Johannes Hansson ( )(Anna-Lisa Hafströms farfars farfars far), tog över gården vid pappans död enligt den dåtida sedvanerätten. Han gifte sig med Anna Olofsdotter ( ) från den närbelägna Rud Sörgården. Hennes föräldrar hette Olof Larsson och Börtha Johansdotter. Johannes blev en framträdande man i bygden. Han blev både kyrkoråd och nämndeman. Johannes Hansson kom att utöver Påvelundsgården också bli ägare av 15/480 (=1/32) av grannhemmanet Uppegården, möjligen inköpt av honom i samband med att han ärvde Påvelund köpte han till ytterligare 28/480 av Uppegården. På Elins gård, i Påvelundsstugan, tog Elins och Anders son Jöns Andersson ( ) över 1800, sedan Anders dött. Jöns sålde ganska snart 1/12 mtl av gården till Britta Maria och hennes man Johannes Svensson som bodde inne på granngården Marias (se nedan). Dessa båda var dock inte delägare till någon del i Marias gård. Efter Jöns försäljning hörde sedan enbart 1/6 mtl. till Påvelundsstugan. Jöns hustru hette Johanna Börgesdotter ( ). Dessa båda makar avled med bara en månads mellanrum 1819 och deras minderåriga barn omhändertogs då av släktingar i byn. Därefter angavs sonen Andreas Jönsson ( ) i mantalslängden som ägare. Han blev gift med Anna Jönsdotter. På Annas gård hade Jonas Brandquist sålt hälften av gården, d.v.s. 1/8 mtl, redan före storskiftet 1790 till en baron och kapten Hiertta i Göteborg, som sålde denna hemmansdel vidare till Kronan/Nya Varvet Enligt mantalslängden 1800 var Jonas då avliden och hustrun Anna lagfaren ägare, liksom Hon efterträddes år 1810 av sonen Olaus Jonsson ( ) som fanns kvar som ägare ända till sin död Johannes Hansson och hustrun Anna samt deras efterkommande Johannes och Anna hade fem barn: Britta Maria, f. 1799, Hans, f. 1802, Britta, f. 1805, Petter, f. 1808, Olof, f Britta Maria Johan(ne)sdotter ( ,) gifte sig 1816 med en Johannes Svensson ( ) från Rud Frälsegården. Johannes flyttade till Britta Maria i Påvelund när de gifte sig. Johannes föräldrar hette Sven An-

8 I bildens mitt ligger mangårdsbyggnaden till Berga gård i Hinsholmens by, nu Poppelgatan 5. dersson och Katarina Börgesdotter. Katarinas far, Börje Olofsson, hade köpt Rud Frälsegården till Katarina och Sven. De var alltså de första i sin släkt som ägde Frälsegården. Johannes Svensson hade en syster med namnet Anna Britta Svensdotter som s.s. tog över Frälsegården och som blev stammoder för tidigare sekreterarens i vår hembygdsförening, Eva Persson, släkt. Britta Maria och Johannes Svensson bodde till en början kvar hos hennes far Johannes Hansson på Marias gård i Påvelund. Som nämnts ovan köpte de 1819 emellertid 1/12 mtl av Elins gård efter det att Elins son Jöns Andersson avlidit samma år. Därmed hade de mark att bygga hus på vilket de också lät göra nere i början av backen upp mot Påvelundsstugan, till höger om (öster om) vägen. Britta Maria och Johannes Svensson fick bl.a. dottern Johanna Johansdotter ( ) som s.s. gifte sig med båtskepparen Nils Eriksson ( ) från Grimmered. Johanna och Nils bodde hos hennes föräldrar och övertog i sinom tid gården, i vart fall senast hade Nils köpt 1/24 mtl av Annas gård av Johannes Olausson. Alltifrån senare hälften av 1800-talet har gården efter Nils Eriksson kallats Skepparn s eller Nilses. Johanna avled 1883 men Skeppar`n själv levde och bodde kvar till Johannes och Britta Maria fick också dottern Anna Sofia, f , som gifte sig med sin kusin August Bernhard Hansson, f , på granngården Marias. Vi återkommer nedan närmare till dem. För att återgå till Johannes Hansson och Anna Olofsdotter hette deras nästa barn efter Britta Maria Hans Johansson ( ). Denne övertog 1834 fadern Johannes gård ( Marias ) i egenskap av äldste son. Gården kallades från mitten av 1800-talet för Hanses. Hans Johansson blev efter hand en stor gårdsägare i Påvelund (se nedan). Det tredje barnet var Britta, f , som dog i tonåren. Så kom sönerna Petter Johansson (Anna-Lisa Hafströms farfars morfar) ( ) 1808 och Olof Johansson ( ) (Anna-Lisas farfars farfar). Dessa märkliga släktförhållanden förklaras av att Petters dotter och Olofs son, d.v.s. Anna-Lisas farfars far och farfars mor, som alltså var kusiner, gifte sig med varandra (se nedan!). Bröderna Petter och Olof flyttade från Påvelund och köpte sig andra gårdar när äldste brodern Hans tog över Påvelund Vi återkommer till deras levnadsöden längre fram Johannes Hansson och hustrun Anna bodde kvar på undantag hos sonen Hans så länge de levde. Johannes avled sjuttiofem år gammal och Anna Laga skiftet och Hans Johansson När laga skiftet påbörjades år 1834 i Påvelund fanns endast en av de fyra gårdar, som bildades vid arvskiftet efter Petter Hansson 1766 kvar i oförändrad storlek. Det var Marias gård om 1/4 mtl, ägd av Hans Johansson. Annas gård, ägare alltjämt Olaus Jonsson, hade reducerats med hälften till 1/8 mantal genom en försäljning av den andra hälften. Elins gård hade minskat till 11/120 mtl efter flera försäljningar av mindre delar till granngårdarna. Catharinas gård hade genom hennes gifte med lotsen Lars Jönsson blivit en del av hans gård Hinsholmen.

9 Laga skiftet skulle komma att innebära en stor förändring av åkermarkens arrondering inom byn, d.v.s. medföra en omflyttning av gårdarnas ägor. Skiftet påtvingade Hans Johansson en flyttning ut ur bygemenskapen. Hans gifte sig med Anna Johanna Svenningsdotter ( ) från Lilla Högen i Västra Frölunda. När han övertog gården Marias 1834 var pappa Johannes sextioett år gammal, en normal pensionsålder på den tiden. Bytet av äganderätten skedde sannolikt just året 1834 p.g.a. att arbetet medlaga skiftet då påbörjades. Det slutfördes inte förrän Man förstår att Johannes och Hans fann det lämpligt att Hans skulle ta över inför denna omdaning av gården. På den karta som 1847 upprättades under det att laga skiftet pågick kan man konstatera att Hans Johansson ännu inte Hans Johansson med makan Anna Johanna f. Svenningsdotter byggt några nya byggnader inom sina marker men på den karta från 1855 som visar slutresultatet av skiftet finns hans nya byggnader med. Han hade uppenbarligen under mellantiden åt sig och sin familj byggt det hus som så småningom kom att kallas Bullegummans. Intill huset byggdes också ekonomibyggnader. Byggnaderna låg i anknytning till de markområden Hans tilldelades i skiftet. På de omnämnda kartorna kan man också konstatera att Johannes Svenssons och hustrun Britta Marias gårdsbyggnader inte finns med 1847 men att detta rättats till 1855 då de är angivna nere i början av backen som berörts ovan. Hans Johansson ökade efter en tid sitt fastighetsinnehav med sin mors släktgård 3 1/2 marker smörräntejord (den areal man betalade skatt för i äldre tider i form av smör) i Rud Sörgården med tillhörande byggnader. Hans (som för övrigt blev nämndeman och kyrkovärd så småningom) och Johanna hade vid övertagandet av Påvelunds-gården 1834 tre barn och fick därefter ytterligare sex. Bland de senare fanns August Bernhard Hansson som var den som så småningom, 1880, övertog faderns gårdar. Hans och Johanna fick följande barn: Johan Alexander f. 1830, Anton Edvard, f.1832, Sven Emanuel, f.1834, Severin, f. 1836, August Bernhard, f. 1839, Anna Sofia, f. 1841, Carl Peter, f. 1843, Emma Charlotta, f och Carolina Bernhardina, f Låt oss strax uppehålla oss vid några av dem. Hans och familjen flyttade naturligtvis till sina nyuppförda byggnader så snart de stod färdiga omkring Då var alla barnen födda. Vem som bosatte sig i det hus de lämnade uppe i byn är ovisst, i vart fall var det borta år Då lät nämligen en byggmästare L.P. Andersson flytta ett hus som han ägde på Landsvägsgatan, till den plats i byn där gården Marias byggnader legat. Detta hus kom senare att kallas Reimerts hus. (se nedan under Lars Petter Andersson.) Av mantalslängden 1840 framgår att Hans Johansson köpt 1/24 mtl av Andreas Jönsson på Elins gård som till stor del var under upplösning sedan Andreas föräldrar Jöns Andersson och Johanna Börgesdotter plötsligen avlidit 1819 i en farsot. Hans Johansson ökade sedan sitt fastighetsinnehav genom att någon gång köpa 1/30 mtl utbruk i byn. Slutligen köpte han också 1860 ytterligare 1/20 mtl av Elins gård. Hans Johansson ägde sedan sammanlagt 3/8 mtl i byn. I Påvelundsstugan på Elins gård bodde, vid tiden för laga skiftets avslutande 1860, Andreas Jönsson och hans familj (se ovan). Bland hans barn fanns dottern Anna Maria Andreasdotter ( Anna på Skår ) ( ). Hon var gift med fiskaren Erik Engelbrektsson ( ), som dock avled redan 1858, efterläm-

10 nande fyra omyndiga barn. Andreas Jönsson dog inte förrän 1885 men han upphörde att anges som ägare Då blev dottern Anna på Skår antecknad som ägare i mantalslängden och kvarstod som sådan resten av sin levnad, till När hon blev ägare sålde hon 6/120 mtl. till grannen Hans Johansson. Därmed omfattade Påvelundsstugan bara 1/48 mtl. I den tredje gården i byn, Annas, hade Olaus Jonsson avlidit 1848 och då efterträtts av sonen Johannes Olausson. Denne sålde /24 mtl av gården till Skeppar n längst ner i backen. Johannes dog redan 1861 och vid tiden för laga skiftets slut 1862 bestod Annas av bara 1/12 mtl sedan arvingarna efter Johannes sålt 1/24 mtl. År 1897 såldes slutligen resten av Annas till byggmästaren Lars Petter Andersson. August Bernhard Hansson med makan Anna Sofia Efter laga skiftet Sedan det laga skiftet väl var genomfört 1862 gick livet sin gilla gång under många år i Påvelund. Hans Johansson levde med sin familj och skötte den stora gården Marias. Det var tätt emellan hemmanen i Frölunda. De ursprungliga gårdarna Påvelund, Hagen, Tranered, Hinsholmen, Uppegården, Fredagstomten, Grimmered, Rud, Torp, Bua, Högen, Fiskebäck, Önnered m.fl. hade i gamla tider, d.v.s. under 1600-talet och tidigare, vardera omfattat ett mantal (= den jord som på den tiden behövdes för att föda en familj). Under seklernas gång delades gårdarna upp mellan arvingar och av de ursprungliga gårdarna blev byar med ofta tre-fyra gårdar i varje by. En mans väg till ena pigo var med andra ord ganska kort i socknen. Man hade släkt på de närliggande gårdarna runt om, vilket naturligtvis gav trygghet och kontinuitet för invånarna. Här skall vi se ett exempel på hur denna nära släktskap kunde utvecklas. Omkring 1874 tog Hans Johanssons femte son August Bernhard Hansson över gårdens skötsel. Den 13 februari 1882 var det dags för den nästan 80-årige Hans Johansson att gå till sina fäder. August Bernhard bodde kvar i det av pappan Hans uppförda huset (blivande Bullegummans ) och fortsatte hans skötsel av gården, som fortfarande omfattade 3/8 mtl. Hans Johanssons tre äldsta söner gifte sig med tre systrar (!) på Bua Sörgård: Johan Alexander (Johannes på Eckran), gift med Carin Larsdotter, Bua Sörgård. Han blev ägare av gården Eckran, förmodligen en gåva av fadern Hans. Anton Edvard, gift med Anna Gustava Larsdotter, Bua Sörgård. Anton blev genom hustrun ägare av gården Bua Sörgård. Sven Emanuel, gift med Britta Larsdotter, Bua Sörgård. De bodde de första åren efter giftermålet kvar på Påvelundshemmanet men ärvde sedan i förskott 1864 gården Berga (en av gårdarna i Hinsholmens by). I samband med laga skiftet hade gården på 1850-talet fått Sven Emanuel Hansson, Berga, Hinsholmen.

11 flytta ut ur bygemenskapen. Gården bytte samtidigt namn till Berga. Av prefabricerade element uppfördes en ny byggnad som ännu i våra dagar ligger kvar på samma plats, numera med adress Poppelgatan 5 A. Sven avled Hustrun Britta bodde kvar till sin död Sven Emanuel och Britta fick elva barn, däribland sönerna Herman Hansson ( ), Axel Bernhard Hansson, ( ), Lars Justus Hansson ( ) och Gustaf Ivar Hansson ( ): Herman Hansson bosatte sig med sin hustru Hulda ( ) i en fastighet som hans far Sven Hansson hade köpt på Övra Husargatan i Göteborg. Herman och hans syskon skiftade inte hemmanet Berga när föräldrarna gått bort utan lät gården vara oskiftad. Emellertid synes all mark som hörde till gården, med undantag av en stor tomt runt manbyggnaden, ha sålts av Sven och syskonen. Hermans och Huldas son Birger Hansson löste nämligen ut sina farbröder ur gården år 1939 och då bestod fastigheten enbart av manbyggnad med tomt. Samma år flyttade Birger med sin familj från Övra Husargatan till Berga (Poppelgatan 5) som var den fastighetsbeteckning som fastigheten fått. Birger fick sonen Rolf, f Rolf bor fortfarande på fastigheten. En av Rolfs döttrar har byggt en villa på tomten åt sig och sin familj. De har pga. släktanknytningn till gården Påvelund fått förvärva det gamla adliga namnet Påfvenfeldt, som alltså efter närmare trehundra år åter väckts till liv. Namnändringen godkändes av myndigheterna p.g.a. hustruns släktanknytning till gården. Axel Bernhard se nedan! Lars Justus blev ägare av en gård på Fredagstomten, ofta kallad Gärdet. Han fick sönerna Bertil ( ) och Stellan f Stellan gifte sig aldrig men Bertil var gift en kortare tid. Hustrun avled redan efter ett års äktenskap. Bröderna tog över gården efter pappans död och skötte den gemensamt livet ut. Bertil hade dessutom en smedja där han utförde smidesarbeten åt bönderna i trakten. Anna-Lisa Hafströms far Harald Olsson brukade under slutet av 1960-talet hälsa på hos Bertil Hansson i smedjan. De var fyrmänningar. Gustav Ivar gifte sig med grannflickan Anna Cecilia ( Sissi ) Andersson (Rollof), dotter till byggmästaren L. P. Andersson (se nedan!). De flyttade in till en lägenhet på Kungshöjd. Axel Hanssons Villa Dunkehall var 1975 i långt gånget förfall efter att i flera år tjänat som mödravårdshem. Foto: Ove Drejenstam 1975 Efter 1900 Vi återvänder så till Hans Johansson och Anna Johanna på Marias. Deras femte son August Bernhard Hansson, f , gifte sig med kusinen Anna Sofia Johansdotter, f , som var dotter till den ovannämnde Johannes Svensson på granngården Skepparn s. Paret fick tre döttrar men ingen son. Den nyssnämnde Axel Bernhard Hansson, f. 1871, var kusin med dessa döttrar och gifte sig med en av dem, nämligen Alma Sofia Augustdotter, f I samband med giftermålet 31 augusti 1899 flyttade Axel Bernhard från föräldrahemmet i Berga till sin hustru i Påvelund och tog samtidigt därmed över gården som alltjämt bestod av 3/8 mtl och Bullegummans hus av sin svärfar August Bernhard. Axel Bernhard var inte någon lantbrukare utan köpman och blev som sådan mycket framgångsrik. Gårdens jordbruk arrenderade han ut byggde han en stor villa vid Påvelunds skola. Villan fick namnet Dunkehall. Ungefär samtidigt sålde han gården Marias till byggmästaren L. P. Andersson. Denne köpte successivt upp all hemmansjord i Påvelund utom den tomt om 1/48 mtl som Påvelundsstugan låg på. I Påvelundsstugan hade Anna på Skår, som hela livet bott i stugan, dött Hon hade tillsammans med sin

12 make Erik Engelbrektsson flera barn, bland dem sonen, Adolf Bernhard Eriksson ( ). Han var ogift och bodde kvar i stugan tillsammans med modern Anna till hennes död och sedan ensam till sin egen bortgång Hans syster Anna Sofia Eriksdotter ( ) övertog då huset. Hon hade gift sig 1876 med Johannes Alexandersson ( ) och de flyttade då till Stavanger, detta sedan han tagit maskinistexamen för ångbåtar och fått arbete på norska båtar. De fick barnen Jenny (1877 Påvelund 1965), John Birger (1880 Stavanger 1955), Ellen (1883 Stavanger 1979), Beda (1885 Göteborg 1945), Anny (1890 Stavanger 1947) och Karl Einar (1900 Masthugget 1950). Som framgår av barnens födelseplatser var Anna Sofia och Johannes växelvis bosatta i Göteborg och Stavanger fram till ungefär 1900, då de bosatte sig för gott i Göteborg. Anna- Sofia var hemsömmerska och barnen Jenny och Ellen blev också sömmerskor. De var ogifta men Beda gifte sig med en man vid namn Gustav Betz. Efter 1906 användes Påvelundsstugan enbart som sommarställe av Johannes och Anna Sofia och deras barn, utom under åren Då bodde deras son John Birger där. Han hade då gått i pension och bodde där året runt tillsammans med sina katter. Han hade varit gift med en kvinna som hette Ebon Andersson ( ). De fick en dotter Birgit ( ) men tyvärr dog Ebon redan ett år efter dotterns födelse. Pappan John som var sjöman maskinist fick dödsbudet när han var i Amerika. Han återvände inte till Sverige på många år utan fortsatte att gå på trade i Amerika. När han kom på tillfälliga besök till Göteborg bodde han hos sina systrar. Birgit togs den första tiden omhand av sina fastrar. Senare bodde hon hos sin mormor och morfar. Birgit gifte sig 1941 med Gösta Olof Perlander. Birgit var mycket flitig i Västra Frölunda Hembygdsförening och utarbetade det kända häftet om Påvelundsstugan. Birgit och Gösta fick sönerna Jan 1943 och Leif flyttade Lars Petter Andersson ett hus från Landsvägsgatan till Påvelunds by, där det byggdes upp på en plats till höger om Påvelundsvägens slut i höjd med nuvarande Påvelundsstugan t.v.. Foto: Ove Drejenstam 1975.

13 Det äldre manhuset till Skepparns gård Kommunen löste in Påvelundsstugan 1970, men den ovannämnda släkten Alexandersson hade kvar nyttjanderätten sommartid till Kommunen påbörjade dock ett större renoveringsarbete redan Slutligen kan vi om läget kring år 1900 beträffande gården Annas konstatera att arvingarna efter Johannes Olausson år 1897 sålde den återstående delen av gården till nedannämnde L. P. Andersson. Lars Petter Andersson Rollofska Villan. Foto: Ove Drejenstam 1975 Lars Petter Andersson, f.1847, hette en storbyggmästare i Göteborg i slutet av 1800-talet. Han bodde på Landsvägsgatan med sin familj. Han var farbror till den kände Göteborgsföretagaren Johan på Gårda, som han hade en hel del samarbete med. L.P. Andersson var gift med Betty Charlotta ( ) från Fredagstomten och hennes föräldrar var Rolof Nilsson, f och Maria Petersdotter, f Lars Petter och Betty fick fyra barn, Hildur, ( ), Elin, f. 1885, Anna Cecilia, f och Herman, f Herman, som studerade på Chalmers, tyckte det var så många som hette Andersson så han, och senare även hans syskon, tog sig efternamnet Rollof. Detta namn kom naturligtvis från hans morfar. Betty Charlotta dog redan Ungefär ett år senare gifte Andersson om sig med Emma Charlotta ( ). I Lars Petters andra äktenskap föddes enda barnet, sonen Ture 1893, som alltså blev kusin med Johan på Gårda. Ture dog först vid 91 års ålder började L.P. Andersson köpa upp mark som hörde till Påvelunds by. Först förvärvade han skepparen Nils Erikssons gård Skepparn om 1/8 mtl (se ovan!). Ungefär samtidigt med Skepparn s köpte Andersson 1/24 mtl av Annas gård (se ovan!) och ägde därmed enligt mantalslängden 1898 ett 1/6 mtl i byn. Andersson var inte lantbrukare utan arrenderade ut den förvärvade marken och fortsatte med sin byggverksamhet inne i sta n avled Anderssons andra hustru, Emma Charlotta flyttade han sitt hus på Landsvägsgatan till Påvelunds by, där det byggdes upp på en plats till höger om Påvelundsvägens slut i höjd med nuvarande Påvelundsstugan. Huset kom att kallas Reimerts. Andersson och hans familj flyttade inte med till Påvelund utan till ett annat av honom uppfört hus i Linnéstaden. Inte så många år senare, närmare bestämt 1908, lät Andersson bygga en stor trävilla vid början av och till vänster om den backe som leder upp till den nuvarande Påvelundsstugan. Den finns alltjämt (2005) kvar i gott skick och kallas för Rollofska Villan. Villan användes under de första åren efter byggnationen som sommarbostad av L.P. Andersson men blev senare till åretruntbostad för honom och familjen i vilken bl.a. sonen Ture ingick. Omkring 1911 brann ladugården på Skepparn s ner.

14 Manhuset fanns kvar men Andersson byggde upp en ny stor ladugård och rev sannolikt då ner manhuset för att få plats med nybygget. Av mantalslängden 1911 framgår att Andersson köpt ytterligare 1/48 mtl av Erik Engelbrektssons arvingar (de som ägde Påvelundsstugan ). De hade då kvar 1/48 mtl i byn på vilket Påvelundsstugan var belägen. Med undantag av det som redan tidigare var sålt till utbruk eller tomtmark köpte byggmästaren efter hand upp all mark i byn Påvelund utöver Påvelundsstugan alltså även Marias med Bullegummans hus av Axel Bernhard Hansson innan denne flyttade till Dunkehall bosatte sig Anderssons son Ture, som ungefär vid denna tid gifte sig, i den från Göteborg utflyttade stugan och tog då också över skötseln av jordbruket på gården. Tures fru hette Ellen Johansson ( ), född i Västerdala i Bohuslän. Makarna fick tre barn, Hjördis, Gun och Lars Axel avled L.P. Andersson, sjuttiosex år gammal. Ture Rollof fortsatte med att sköta lantbruket på gården under ett par decennier flyttade han med familjen från stugan uppe vid Påvelundsstugan till den Rollofska villan (se ovan!) upphörde han med jordbruket och ägnade sig i stället åt att sälja tomter från gården. Han levde ända till 1984 men sålde Rollofska villan två år före sin bortgång. Ingen i hans släkt finns numera (2005) kvar i Påvelund. Efter det att Rollof flyt- Ture Rollof Foto: Ove Drejenstam 1975 Manbyggnaden till gården Lunda, senare kallad Bullegummans. Foto: Ove Drejenstam 1975.

15 tat in i Rollofska villan, såldes den stuga han lämnade till en man vid namn Reimert Andersson, f Han var sedan 1925 gift med Anny Alexandersson (se ovan!), dotter till den ovan i denna berättelse under Elins gård omnämnda Anna Sofia Eriksdotter. Reimert var skadeinspektör och brandchef för Älvsborgs borgarbrandkår. Till ett av sina barn, dottern Elin, avstyckade L.P. Andersson det blivande Bullegummans med tomt. Denna fastighet sålde dottern omkring 1920 till en kvinna från Veddige i Halland med namnet Anna Liljengren och därmed är vi framme vid den person som gav upphov till tomtnamnet Bullegummans. Hon blev allmänt känd som Bullegumman på grund av sina goda bullar och sin generositet mot barn. Bullarna levererades oftast genom köksfönstret på ena gaveln av huset. Hon sålde huset 1942, då hon blev änka, och flyttade in till sta n men huset finns alltjämt kvar och gatan utanför är uppkallad efter henne, Bullegummans gata. Lars Petter Anderssons dotter Anna Cecilia ( Sissi ) gifte sig med en grannpojke vid namn Gustaf Ivar Hansson, en broder till den ovannämnde Axel Hansson på Dunkehall. Makarna bosatte sig i Göteborgs centrum. Ovan: Rollofs villa. Oljemålning 1911 av Cecilia Peterson. Nedan: Dunkehall, troligen 1920-talet. I mitten Ture Rollof, andre man från höger är Axel Hansson, ägare till Dunkehall.

16 Hans Johanssons bröder Petter och Olof Johanssons släktgrenar Som tidigare berättats om var 1834 ett händelserikt år för släkten i Påvelund. Det året drog sig Johannes Hansson tillbaka från gårdens skötsel till ett undantag tillsammans med hustrun. Äldste sonen Hans tog ensam över gården och de båda yngre sönerna Petter och Olof flyttade ut till andra gårdar de köpte. Petter var Anna-Lisa Hafströms (se ingressen!) farfars morfar och Olof hennes farfars farfar. Petter Johansson ( ). Petter gifte sig med Anna Johanna Pettersdotter (Anna-Lisas farfars mormor) ( ) från Torp i Frölunda och flyttade till henne. Hennes far Peter Jönsson var också född på Torp, Hennes mor hette Elisabeth Rollofsdotter och var från Högen. Elisabeths föräldrar hette Rollof Andersson och Anna Svenningsdotter. Medan Petter och Anna Johanna ännu bodde kvar på Torp föddes deras första barn, Anna Elisabeth (Anna-Lisas farfars mor) ( ). Hon gifte sig så småningom med sin kusin Nils Bernhard Olsson (se nedan!) köpte Petter en gård i Hagen, troligen brodern Olofs, och flyttade dit med familjen. Redan året efteråt avled Petter , blott trettiotvå år gammal. Änkan bodde kvar i Hagen och gifte om sig 1844 med en man som hette Johannes Andersson, De fick fyra barn men det är en annan historia. Olof Johansson ( ) köpte Olof 1/4 mtl Hagen och flyttade dit från föräldrahemmet Påvelund. Han gifte sig samma år den 29/12 med Ingeborg Nilsdotter (Anna-Lisas farfars farmor) ( ) från Järnbrott. Hennes far Nils Pettersson var också född i Järnbrott 1782 och hennes mor Petronella Larsdotter på Uppegården I gården Hagen fick Olof och Ingeborg barnen Johan Petter , Nils Bernhard (Anna-Lisas farfars far) ( ) och Anton Edward sålde Olof hemmanet Hagen, troligen till brodern Petter Johansson och köpte i stället Rud Norgården. Där föddes ytterligare sex barn, varav dock ett par dog i unga år. Olof brukade Rud Norgården i många år. Gården var lika stor som den Påvelundsgård som äldste brodern Hans ägde, d.v.s. 30 marker smörräntejord. Olof fick på sin gård uppleva den revolutionerande förändring som laga skiftet innebar För att kunna samla varje gårds ägor till en sammanhängande areal fick vissa gårdar flytta alla sina ägor långa sträckor. Detta skedde med just Rud Norgården som flyttades från trakten av nuvarande Topasgatan nära Frölunda Torg en kilometer åt nordväst till nuvarande Altfiolgatan. Där uppförde Olof en stor mangårdsbyggnad med ladugård. Han köpte också ett utbruk om 1/24 hemman eller 5 marker smörräntejord i Uppegården. Olofs och Ingeborgs äldste son Johan Petter Olsson övertog gården 1859 och Olof och hustrun bodde sedan kvar på undantag. Ingeborg avled Johan Petter slutade dock som jordbrukare efter tio år och flyttade in till Carl Johans församling i Göteborg , dit den yngre brodern Nils Bernhard (se nedan) flyttat redan När Johan Petter flyttade in till Göteborg flyttade hans far Olof den 8 november 1869 tillsammans med sin yngsta dotter Carolina Josefina hem till sin bror Hans på Påvelund och bodde där de sista två åren av sitt liv. Här är det ju möjligt att Johan Petter bosatte sig i det hus som Hans Johansson flyttat ut från när han byggde Bullegummans. Olof Johansson nyssnämnde son Nils Bernhard Olsson (Anna-Lisas farfars far) ( ) var bara ett år gammal när familjen flyttade från Hagen till Rud Norgården, där Nils Bernhard tillbringade sin uppväxt. Som framgår ovan gifte han sig 1862, året efter det hans mor avlidit, medan han ännu bodde kvar på Rud Norgården, med sin kusin Anna Elisabeth Pettersdotter från Hagen (Anna-Lisas farfars mor) ( ). På Rud Norgården föddes också deras äldsta barn Johan Pontus ( ). 24/10 samma år gav Nils Bernhard upp livet på landet och flyttade med familjen in till Carl Johans församling i Göteborg, där han köpt fastigheten Banehagsgatan 12. Han blev så småningom kopparslagaremästare vid Sockerbolaget vid Klippan. Nils Bernhard och hans hustru fick sex barn, bland dem Anna-Lisas farfar Ernst Wilhelm Olsson ( ). Nils Bernhard och Anna Elisabeth bodde kvar på Banehagsgatan under resten av livet. Ernst Wilhelm gifte sig 1891 med Augusta Carlsdotter ( Gusta-Gusta ) (Anna-Lisas farmor) ( ) från gården Vrångsta vid Gerlesborg i Bohuslän. Hon flyttade till Göteborg (Men det är en annan historia!) Några år efter giftermålet flyttade de från Banehagsgatan till Oskarsgatan i Majorna. Deras äldsta barn var sonen Harald Olsson, Anna-Lisas pappa ( ). (Men också det är en annan historia!)

17 I bildens mitt Rollofs villa 1923 med ladugården t.h. Ja, därmed är denna krönika slutskriven i Påvelund i sin ursprungsversion en ljuvlig vårdag den 7 april Stort tack till hembygdsföreningens ordförande Ove Drejenstam för hans illustrationer av vår berättelse! Inger och Anders Ljung Skärvallsgatan V. Frölunda Tfn: ljung.a@telia.com Senaste revideringen gjord i november 2007.