Utvärdering av BBIC på Södertörn

Transkript

1 FoU-Södertörns skriftserie nr 99/11 Utvärdering av BBIC på Södertörn Inger Wolf Sandahl

2 Rapporten utges av: FoU-Södertörn Römossevägen Tullinge Tel: Fax: E-post: UTVÄRDERING AV BBIC PÅ SÖDERTÖRN FoU-Södertörn och författaren 2011 FoU-Södertörns Skriftserie nr 99/2011 ISSN

3 Förord Ett drygt 2-årigt projekt med syfte att implementera och utveckla BBIC (Barns behov i centrum) i alla dess ägarkommuner har pågått på FoU-Södertörn Dess formella rubrik var Samordningsfunktion för utveckling av BBIC i södertörnskommunerna. Satsningen på BBIC i dessa kommuner är en del av den nationella implementeringen med Socialstyrelsen som aktör. Regionalt på Södertörn fanns ett önskemål om att BBIC skall utvecklas parallellt och snabbt i kommunerna. Inom projektet anställdes en projektledare för dessa samordnande uppgifter. BBIC en riktad blick på barnet BBIC är ett verksamhetssystem för styrning av det sociala utrednings- och uppföljningsarbetet av barn och ungdom inom socialtjänsten. Avsikten är att fördjupa analys och dokumentation av barnets behov, vilka kategoriseras i tre rubriker som sammanfattar ett antal behovsområden : barnets behov, föräldrarnas förmåga och familj och miljö (den bekanta triangelns sidor). Den teoretiska inspirationen till triangeln som sammanfattar barnets livsvillkor kommer från den s.k. socialekologiska utvecklingssynen. Samtidigt är verksamhetsmodellen BBIC inspirerad av idén om screening i arbetet med att upptäcka problem hos individen, främst använd inom det förebyggande arbetet. BBIC som stöd för utredningsarbetet gör att utredarens blick riktas mot vissa behov som man vill ha analyserade då de är relevanta för valet av insats för barnet. En riktad blick ger alltid upptäckter av nya behov hos nya individer, det är en välkänd slutsats från det förebyggande arbetet. Det gäller även om man har en välutbildad och erfaren utredargrupp. Men kan sådan personal behöva förlagor om hur man ska sköta sitt jobb? Det handlar mer om att finna instrument som gynnar tillit och samarbete mellan familj och socialtjänst. BBIC verkar vara ett stöd som fungerar i mötet mellan parterna i utredningsarbetet. Valet av BBIC-samordnare i södertörnsregionen föll på Inger Wolf Sandahl, som närmast varit chef för familjehemsverksamheten i en av södertörnskommunerna. Genom samarbete med olika grupper i kommunerna, BBIC-ansvariga och BBICutbildare, har Inger medverkat i implementeringen av BBIC och kontinuerligt samlat in personalsynpunkter på BBIC-arbetet. I slutet av projekttiden har hon också samarbetat med familjehemscheferna i kommunerna kring att ta fram BBICinspirerade stöddokument inom rekryteringen av familjehem. Lokal utvärdering av BBIC-arbetet en del av projektet Ännu en uppgift har ingått i BBIC-samordnarens uppdrag på FoU-Södertörn, nämligen en lokal utvärdering i form av en aktstudie med 15 barn och en intervjustudie med fem barn. Det är den undersökningen som redovisas i denna rapport. I samarbete med de BBIC-ansvariga i kommunerna blev utvärderingsfrågan tidigt 3

4 aktuell och det var ett jämförande perspektiv mellan traditionell utredning och BBIC-utredning som man önskade få belyst. I sin jämförande analys av 33 akter på 15 barn (utredning med båda utredningsmodellerna för varje barn) drar utvärderaren slutsatsen att BBIC-styrningen med behovsområden medverkar till att barnets livssituation blir mer omfattande beskriven än när utredningen saknar detta styrinstrument. Det finns alltså större kunskapsmässiga förutsättningar för barnets delaktighet när utredaren stöds av BBIC i sitt arbete. Samtidigt pekar utvärderaren på utvecklingsområden i BBIC-arbetet. Jag fäster mig särskilt vid att hon tar upp att socialarbetarna inte redovisar sina egna observationer av barnen de utreder. Men det är nog nödvändigt, med kravet på närvaro av barnperspektivet, att socialarbetaren faktiskt börjar identifiera sig själv som en barnbedömare. Och vad tyckte barnen? Med avseende på vad brukare brukar tycka är betydelsefullt för att få bra hjälp och stöd inom socialtjänsten så är det svårt att tänka sig att de intervjuade ungdomarna skulle ha några synpunkter med utgångspunkt i socialsekreterarens metod. Barnens svarar gärna på utvärderarens frågor och är överraskande tydliga och klara i sina synpunkter på mötet med socialtjänstens representanter. Det verkar viktigt att utredaren är en vänlig och snäll person men barnen kräver samtidigt ett seriöst bemötande, de vill få sin problematiska situation tagen på allvar. När utvärderaren efterfrågar vad som kunde fungera bättre svarar barnen att de tycker att socialsekreteraren gjort för litet, att det tar för lång tid innan man får till ett möte med socialtjänsten, att det är mycket personalbyten. Det är viktiga synpunkter från ungdomar som vi också känner igen från andra studier. Det är dags att göra något åt det som kommer fram i barnens medverkan i våra undersökningar. Inger Wolf Sandahl har skrivit en rapport som blir en viktig jämförelse med BBICutvecklingen i andra delar av landet, ett dokument för professionella jämförelser på BBIC-området. Men rapporten är samtidigt intressant för alla som är samarbetspartners till utredarna av barn och ungdom, såväl inom socialtjänst som närliggande verksamheter, som BUP, skolhälsovård etc. Tullinge i maj 2011 Eva Nyberg Forskningsledare FoU-Södertörn 4

5 SAMMANFATTNING... 6 BAKGRUND MÅL SYFTE METOD URVAL UTREDNINGSFRÅGOR I AKTSTUDIEN AVGRÄNSNING ETISKA ASPEKTER KORTFATTAD BESKRIVNING AV BBIC TANKAR BAKOM RUBRIKERNA OM BARNS BEHOV TEORIER OM BARN-PERSPEKTIV RESULTAT AV AKTSTUDIEN GENOMFÖRANDE UTREDNINGSFRÅGOR BESKRIVS BARNETS PERSPEKTIV OCH BEHOV TYDLIGARE I BBIC- UTREDNINGAR? PÅ VILKET SÄTT KOMMER BARNET TILL TALS I UTREDNINGEN? DISKUTERAS BARNETS BÄSTA? ÄR BARN DELAKTIGA I VAL AV INSATS? SÄTTS INSATSER IN TILL STÖD FÖR BARNET UNDER UTREDNINGSTIDENS GÅNG? STÄMMER INSATSERNA ÖVERENS MED BARNETS BEHOV? KAN EN RÖD TRÅD URSKILJAS I HANDLÄGGNINGSFÖRFARANDET FRÅN ANMÄLAN/ANSÖKAN - UTREDNING - BESLUT? SYNPUNKTER FRÅN HANDLÄGGARNA SYNPUNKTER FRÅN KOMMUNERNAS UTBILDARE PRAKTIKANTENS OBSERVATIONER OLIKA TYPER AV SAMTAL MED BARN INTERVJUER MED UNGDOMAR ETISKA ÖVERVÄGANDEN SYFTE METOD URVAL REDOVISNING AV INTERVJUSVAREN DISKUSSION SLUTORD REFERENSER BILAGA

6 SAMMANFATTNING Bakgrund BBIC, Barns Behov I Centrum, är ett verksamhetssystem som började införas inom socialtjänsten i Sverige I maj 2010 hade 277 kommuner tecknat licensavtal med Socialstyrelsen. 98 kommuner och 3 kommundelsnämnder hade erhållit permanent licens. Åren 2006/2007 började implementeringen av BBIC i södertörnskommunerna Haninge, Tyresö, Nynäshamn, Huddinge, Botkyrka, Södertälje, Salem, Nacka och Värmdö, liksom i de flesta svenska kommuner. Efter ett par år önskade de BBIC-ansvariga i södertörnskommunerna få en samlad bild av hur införandet av BBIC hittills påverkat verksamheten. Har utbildningen gett resultat? Är man på rätt väg? Går det redan nu att se förbättringar i beskrivningen av barns behov i samband med barnavårdsutredningar? I samråd med de BBIC-ansvariga valdes femton barn ut som utretts både i början av införandet av BBIC och senare. Trettiotre barnavårdsutredningar jämfördes med varandra utifrån sex utredningsfrågor varav en tog upp hur barnets behovsområden dokumenterats. Varje barn är representerat i minst två utredningar, den ena gjordes i början av BBIC:s införande eller enligt traditionell modell och den andra enligt BBICmodellen när implementeringen pågått ett par år. När aktstudien var klar gjordes några intervjuer med ungdomar i syfte att få kunskap om vad de värderat som viktigt i kontakten med socialtjänsten. Efter att ha studerat de trettiotre barnavårdsutredningarna är mitt huvudintryck att ett imponerande utbildnings- och utvecklingsarbete har ägt rum och fortgår i de nio södertörnskommunerna. I mina kontakter med utbildarna/metodstödjarna och de BBIC-ansvariga från varje kommun har jag mött ett stort engagemang, vilja till utveckling och mycket tålamod med datasystemen som ställde till problem särskilt i början av införandet av BBIC. Implementeringen av BBIC behöver fortsatt stöd och tid för att etablera hållbara strukturer i kommunernas olika organisationer. BBIC ger en grundstruktur för att utreda, planera och följa upp insatser. Användningen präglas av flexibilitet när det gäller både form och innehåll. BBIC-konceptet bidrar till att utredarna efterfrågar mer kunskap för att kunna svara på olika frågor. Kommunerna har bland annat anordnat kurser kring metoder för samtal med barn. Skillnader nya och gamla utredningar Många äldre utredningar som utförts av erfarna socialsekreterare är omsorgsfullt och allsidigt utförda med ett tydligt barnperspektiv. Den stora skillnaden mellan äldre arbetssätt och utredningar utifrån BBIC-konceptet är att BBIC alltid förutsätter en noggrann analys kring vilka frågor som ska utredas, på vilket sätt det ska ske och hur 6

7 familjerna och barnen ska bli delaktiga. Det går inte att hoppa över vissa frågeställningar utan att förklara varför. Detta bidrar till mer enhetlighet i handläggningen och därmed möjlighet till ökad rättssäkerhet. Stärkt barnperspektiv Användningen av BBIC innebär även en perspektivförskjutning i riktning mot ett stärkt barnperspektiv med hänvisning till Barnkonventionen. Barnets specifika behov betonas liksom vikten av familjers och barns delaktighet. Jag har sett att barnets behov blir mer allsidigt belyst i BBIC-utredningarna, även i de BBIC-utredningar som utfördes i början av användandet. Av de sju granskade behovsområdena hos barn utelämnades oftast Klara sig själv, Identitet och Socialt uppträdande. Särskilt behovsområdet Identitet utelämnades förvånansvärt ofta. Problemet är inte i första hand att områden utelämnats utan att det inte ges rimliga förklaringar till det. I de flesta fall nämns inget alls och ibland att oro inte föreligger. Som läsare förstår jag inte varför oro inte föreligger. Fenomenet bekräftas delvis av liknande undersökningar i andra regioner i landet. Det är möjligt att rubrikerna Klara sig själv och Socialt uppträdande kan bedömas ingå under rubriken Känslo- och beteendemässig utveckling. Området Identitet behöver antagligen analyseras närmare och lyftas fram genom fler stöddokument från Socialstyrelsen. Helhetsintrycket blir, trots ovanstående brister, att dokumentationen av barns behovsområden ger en mer allsidig och nyanserad bild av barns resurser och svårigheter än tidigare. Svepande uttalanden om barn som glada och liknande förekommer till exempel inte längre. Barnets bästa BBIC ger ingen garanti för att samtal med barn dokumenteras och utförs på ett sätt som leder till att barnet blir mer delaktigt än tidigare. Däremot har förutsättningarna för ett stärkt barnperspektiv ökat genom att barnet alltid intervjuas och lämnar information till utredningen. Barnet beskrivs mer allsidigt och nyanserat i utredningar enligt BBIC. Socialsekreterarna redovisar sällan sina egna observationer under barnets behovsområden. Orsaken till detta är oklart. Tror de att alla gör samma iakttagelser som de själva? Varför har de då speciell utbildning? Barnen kommer till tals och informationen dokumenteras mer nyanserat än tidigare. BBIC-systemet frågar efter hur barnet bidragit med information till utredningen men inte hur barnet har gjorts delaktigt i utredningen. För att nå dit behöver barnets åsikter tas tillvara i en beslutsprocess där det är ett principiellt krav att barns åsikter måste beaktas innan beslut fattas. Det betyder inte att barns åsikter blir bestämmande men de ska vägas in och beaktas i en diskussion om barnets bästa. Alla BBIC-utredningar 7

8 visar att barnen ges möjlighet och får hjälp att uttala sig. Detta dokumenteras i mycket högre grad än vid tidigare utredningar. Ingen av de barnavårdsutredningar jag granskat diskuterar utifrån begreppet Barnets bästa. Det är förståeligt eftersom det krävs mer kunskap kring begreppet barnperspektiv. Ett enda samtal med ett barn kan ge viss information men är inte tillräckligt som grund för att väga in barnets utsagor i ett resonemang om barns bästa. Det krävs fler samtal i olika situationer och på olika sätt för att komma i närheten av ett barnperspektiv. Några av de nya utredningarna innehöll dock så utförlig dokumentation att de kunnat bilda underlag för en diskussion om barnets bästa i analysen och bedömningen. Ett barnperspektiv innebär att handläggaren försöker förstå barnets perspektiv samtidigt som det vägs mot annan information och kunskap i en öppen redovisning om hur utredaren bedömer vad som är bäst för barnet. Det handlar ofta om vad som bedöms som minst skadligt för barnet. Vägen från att bidra med information till att bli delaktig är lång. Förutom flera barnsamtal i olika situationer förutsätter det en dialog kring det som barnet ger uttryck för. Det krävs återkoppling till barnet om hur barnets information har behandlats. Det ska inte lämnas ensamt med fantasier om vad som kan komma att hända. Barn har rätt få veta hur deras önskemål tagits emot. Ingen av de granskade utredningarna beskriver hur samtalen med barn tagits tillvara och hur informationen från barnet återkopplats. Det i sin tur betyder inte att det aldrig görs. Bristen på information kring barnsamtal kan även förstås utifrån aspekten att socialsekreteraren önskat skydda barnet från att t e x hamna i lojalitetskonflikter eller i andra hotfulla situationer med vuxna som de är beroende av. Insatser till barnen under utredningstiden Frågan om det är så att insatser sätts in oftare under utredningstiden med BBIC kan besvaras utifrån flera utgångspunkter. Det är utan tvivel så att både nu och tidigare fungerar sociallagstiftningen som ett starkt skydd för barnen. Skyddsbehovet tillgodoses i alla utredningarna såväl gamla som nya. Lika ofta nu som tidigare sätts insatser in som stöd till barnet under utredningstiden. De vanligaste är kontaktfamilj, kontaktperson eller stöd till fritidsaktiviteter. Familjebehandling förekommer ofta och gynnar barnen om familjen kan ta emot stödet. Ibland fortsätter insatser utan att de når sitt syfte och förlängs ibland utan att något mål har uppnåtts. I ett ärende avslutades allt pågående stöd, eftersom familjen inte visat sig ha resurser att ta emot det. Detta trots att familjen hade fortsatt stort behov av hjälp. Det är ovanligt att göra så men det visar på en positiv metodutveckling med syftet att insatser ska följas upp och utvärderas. Hjälper de inte ska de avslutas. Ibland finns inte de resurser som kunde ha hjälpt och därför kan svaret på frågan bli att insatser under utredningstiden kan behöva minska lika väl som öka efter en mer noggrann analys. 8

9 Behov av nya insatser Vid läsning av flera utredningar framkommer att barnen kunde behövt insatser som ingen ansökt om. Det kunde handla om hjälp att betala skulder för barnsomsorg så att barnen inte utestängs från förskola och fritidshem. Det kunde vara hjälp att komma till fritidsaktiviteter och stöd till vuxna så att barnen inte behöver vara på förskolan orimligt lång tid under en period familjen befinner sig i kris. Den röda tråden Det finns en tydligare röd tråd i alla BBIC-utredningar på grund av den struktur BBICkonceptet erbjuder. Även de BBIC-utredningar som inte presenterar tydliga utredningsfrågor, eller alldeles för många, får en tydligare struktur jämfört med de äldre. De allra tydligaste BBIC-utredningarna har klara utredningsfrågor och en analys och bedömning där socialsekreteraren sätter ord på sina tankar, observationer och avvägningar samt beskriver svårigheter och ibland hänvisar till forskning. Aktstudien från södertörnskommunerna visar att utbildning, metodstöd och ett stort engagemang hos alla berörda i samband med införandet av BBIC har resulterat i utredningar som uppvisar ett stärkt barnperspektiv i socialt arbete. Intervjuundersökning med ungdomar En mindre brukarundersökning har genomförts som ett komplement till aktgranskningen. Syftet var att få en glimt av hur ungdomar upplevt och upplever kontakten med socialtjänsten. Ungdomarna ger värdefulla förslag till förbättringar som bekräftas av andra brukarenkäter. De berättar vad de uppskattar, vad de önskar och vad som varit svårt i kontakten med socialtjänsten. Flera uppger att de har förtroende för sin nuvarande socialsekreterare och nöjda med den konkreta hjälp de fått. 9

10 BAKGRUND BBIC - Barns behov i centrum - är ett verksamhetssystem som syftar till att stärka barns ställning inom socialtjänsten, öka samarbetet med barnet och dess nätverk, skapa systematik i arbetet samt underlätta dokumentation så att handläggning och insatser lättare kan följas upp. Barn ska bli utredda på samma sätt oavsett vilken kommun som gör utredningen. Enhetligheten kan bidra till ökad rättssäkerhet. Alla barn ska få lika möjligheter att utvecklas. Systemet utvecklades i England och anpassades till svenska förhållanden genom försöksverksamhet i några utvalda svenska kommuner. Socialstyrelsen har därefter erbjudit alla kommuner att teckna prövolicens efter att alla handläggare erbjudits och deltagit i grundutbildning. Om kommunen efter ett par år anser sig nå upp till kraven för att använda hela BBIC-konceptet kan den ansöka om permanent licens. BBIC började införas generellt i Sverige Åren 2006/2007 började implementeringen av BBIC i Haninge, Tyresö, Nynäshamn, Huddinge, Botkyrka, Södertälje, Salem, Nacka och Värmdö, liksom i de flesta svenska kommuner. Efter ett par år önskade de BBIC-ansvariga i södertörnskommunerna få en samlad bild av hur införandet av BBIC hittills påverkat verksamheten. Har utbildningen gett resultat? Är man på rätt väg? Går det redan nu att se förbättringar i beskrivningen av barns behov i samband med barnavårdsutredningar? Efter ansökan hos Länsstyrelsen fick FoU Södertörn medel att anställa en samordnare för BBIC på halvtid under två år med början 1 februari I uppdraget ingick att göra en utvärdering av BBIC-arbetet i de nio kommunerna. I början av 2009 hade endast en södertörnskommun ordinarie licens. I skrivande stund har alla de nämnda södertörnskommunerna, utom Nynäshamn och Salem, erhållit ordinarie licens 2009 eller under våren Ett hinder för ansökan är att vissa datasystem inte stödjer BBIC-dokumentationen fullt ut eller att nyckelpersoner slutat. Kommuner med ordinarie licens förbinder sig att använda alla styrdokument och stöddokument som finns i BBIC-konceptet samt att lämna statistik på Socialstyrelsens begäran. De förbinder sig även att avsätta resurser för fortsatt metod- och utbildningsverksamhet inom sina organisationer. Socialstyrelsen fortsätter att anordna kurser för dem som utbildar kollegorna i kommunerna. Utvärderaren har valt att hålla en liknande struktur i utvärderingen som används utifrån BBIC-konceptet i barnavårdsutredningar. De sex utvärderingsfrågorna benämns utredningsfrågor och besvaras efter en beskrivning av vad som framkommit under de valda behovsområdena. Aktstudien analyseras och sedan följer en bedömning. En sammanfattning görs utifrån resultaten från alla utredningsfrågorna. 10

11 Utvärderingen är en kvalitativ studie där resultaten visar tendenser och får evidens genom den starka lokala förankringen och delaktigheten från nätverken som bildats på Södertörn. Resultaten får även stärkt evidens genom jämförelser med andra regionala studier. Genom att varje ärende består av minst två utredningar som jämförs med varandra efter ett eller ett par år, utförda av samma handläggare, innebär det att de som utfört utredningarna har arbetat inom området i flera år. De femton barnen som utretts har erfarenheter av att leva i en miljö med missbruk, våld, kriminalitet, psykisk sjukdom, relativ fattigdom och svaga sociala nätverk. Utvärderingen syftar till att belysa om BBIC:s struktur bidrar till att barnets situation tydliggörs på ett bättre sätt än i tidigare barnavårdsutredningar. Märks det om själva ramen, rubrikerna och mötesordningen bidrar till att lyfta fram barnet på ett tydligare sätt än tidigare? Ett sätt att undersöka detta är att se hur barnets behovsområden beskrivs och hur det motiveras om något område undantas. Eftersom urvalet är litet kompenseras det till viss del av att utredaren fördjupar sig i texten av utredningarna och kompletterar med ytterligare utredningsfrågor i form av barns faktiska delaktighet och huruvida insatser och förklaringar stämmer ihop. En av de nio grundprinciperna bakom BBIC är att ingripanden eller erbjudanden om olika insatser ska alltid anpassas till barnets och familjens behov, och om så krävs sättas in parallellt med utredningen och inte dröja tills den har slutförts. Barnet ska alltså inte behöva vänta tills utredningen är klar om behov av insatser visar sig. Detta har därför ägnats ett särskilt avsnitt. Utvärderingen skär en tårtbit genom hela BBIC-konceptet och gör inga anspråk på att vara heltäckande. Till exempel behandlas inte hur de olika sidorna i triangeln samspelar med varandra, vilket egentligen är grundbulten i BBIC-konceptet. En fördjupad granskning skulle kräva betydligt mer tid och resurser. Utvärderaren, som är regional BBIC-samordnare för södertörnskommunerna, har genomfört aktgranskningen under hösten 2009 och våren 2010 och kompletterat med teoriavsnitt kring samtal med barn och brukarintervjuer under våren 2011, med en arbetsinsats på tio timmar i veckan. MÅL att uppföljningen ska bidra till kunskap inför den fortsatta implementeringen av BBIC i södertörnskommunerna att föra vidare frågeställningar till den planerade nationella utvärderingen. Dessa frågor markeras på detta sätt i texten. 11

12 SYFTE att undersöka om införandet av BBIC stärker barns och ungas ställning inom socialtjänsten METOD Den BBIC- ansvariga i varje kommun har valt ut barnavårdsutredningar som utfördes i början av BBIC:s införande och nyare utredningar. Varje utredning ska vara slutförd. Samma handläggare ska ha utfört båda utredningarna så att eventuella förändringar inte kan förklaras genom byte av handläggare. att jämföra resultat med andra regioners aktuella utvärderingar att ge utvärderingen en liknande struktur som används i barnavårdsutredningar som utförts enligt BBIC URVAL De södertörnskommuner som har över sextiotusen invånare - Södertälje, Botkyrka, Huddinge, Nacka och Haninge - väljer ut två akter enligt ovan att granskas. Salem, Tyresö, Nynäshamn och Värmdö väljer ut en akt var. Ärendet ska innehålla minst en gammal och en ny utredning i samma ärende utförd av samma handläggare. Fjorton ärenden ska väljas ut och omkring trettio utredningar granskas (samma ärende kan ha fler än två utredningar). Urvalet av akter görs i samråd med respektive kommuns ansvariga kontaktperson för BBIC. UTREDNINGSFRÅGOR I AKTSTUDIEN När utredning sker med stöd av triangeln i BBIC är frågan om strukturen i sig leder till ett stärkt barnperspektiv. Följande utredningsfrågor kan ge vägledning i den frågan: Beskrivs barnets perspektiv och behov tydligare i BBIC- utredningar? På vilket sätt kommer barnet till tals i utredningen? Diskuteras barnets bästa? Är barn delaktiga i val av insats? 12

13 Enligt grundprinciperna i BBIC ska insatser vid behov sättas in parallellt med utredningen. Utredningen ska vara en stödjande process. Sätts insatser in till stöd för barnet under utredningens gång? Stämmer insatserna överens med barnets behov? Innan utredningen formuleras görs en utredningsplan med utredningsfrågor i samarbete med familjen. Utredaren ska sedan söka svar på utredningsfrågorna med stöd av BBICkonceptet. Materialet analyseras av utredaren under rubrikerna analys och bedömning. En röd tråd ska kunna följas genom denna dokumentationsprocess. En utredning ska inte omfatta mer än vad som är nödvändigt utifrån den information som föranlett utredningen. Kan en röd tråd urskiljas i handläggningsförfarandet? ( från anmälan/ansökan till utredning och beslut?) AVGRÄNSNING Utvärderingen tar främst fasta på hur och i vilken omfattning barnets sju behovsområden i BBIC-triangeln (se nedan) beskrivs och hur informationen dokumenteras i utredningen i jämförelse med tidigare utredningar. Som beskrivs inledningsvis har utredaren valt bort att studera hur sammanvägningen görs mellan de tre sidorna i BBIC-triangeln. Detta är en stark avgränsning eftersom huvudtanken med BBIC är att analysera och bedöma samspelet mellan de tre sidorna i triangeln utifrån resurser och brister. Detta kompenseras till viss del av att utredaren fördjupar sig i texten i varje utredning och redovisar andra observationer. ETISKA ASPEKTER Kommunerna har tagit beslut enligt delegation eller via sina politiska nämnder att delta i studien. Aktgranskningen syftar till att följa upp sättet att dokumentera och inte att beskriva individers personliga förhållanden. Varje utredning har sammanställts av BBIC-samordnaren till en avidentifierad sammanfattning om bakgrund och hur informationen dokumenterats utifrån ovanstående frågeställningar. Därefter har utredningskopiorna malts. Sammanfattningarna bildar materialet för utvärderingen och mals även dessa efter avslutad utvärdering. Utbildare/metodstödjare i de två södertörnsnätverken har deltagit i granskningen via två seminarier. De har läst sammanfattningen av utredningar som inte gjorts i deras närområden och bidragit med synpunkter i analys och metod. Inga personers privata förhållanden ska kunna identifieras i utvärderingen. 13

14 KORTFATTAD BESKRIVNING AV BBIC Barns behov i centrum är ett verksamhetssystem som syftar till att stärka barns ställning, öka samarbetet med barnet och dess nätverk, skapa systematik i socialtjänstens arbete samt underlätta dokumentation så att handläggning och insatser lättare kan följas upp och bidra till ökad rättssäkerhet. Alla barn ska få lika möjligheter att utvecklas. BBIC ska vägledas av nio grundprinciper: 1. Barn och unga i centrum 2. Teoretiska utgångspunkter, utvecklingsekologisk teori och andra teorier om barns och ungas utveckling 3. Kunskap och beprövad erfarenhet 4. Identifiera resurser och svårigheter 5. Likvärdiga möjligheter för alla barn 6. Samarbete med barn och deras familjer 7. Samverkan mellan myndigheter vid utredning och bedömning av insatser 8. Insatser under utredningens gång 9. Utredning som utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser. Vad som åsyftas med de olika rubrikerna kring barnets behovsområden beskrivs här kortfattat under rubriken Tankar bakom barnens behov i triangeln. 14

15 TANKAR BAKOM RUBRIKERNA OM BARNS BEHOV Grundboken Barns behov i centrum (Socialstyrelsen 2006) definierar tankarna bakom varje behovsområde. Hälsa Gäller psykiskt och fysiskt. Det är vanligt att fysiska problem inte uppmärksammas t ex synproblem, hörsel, skelett- och ledbesvär, astma, allergier. (På senare tid har även tandhälsan visat sig vara ett viktigt område, min anm.) Utbildning Förskolan är ofta ett viktigt stöd för barn som lever i familjer där föräldraförmågan sviktar. Även skolan fungerar som ett skydd för många utsatta barn. Att kunna läsa, skriva och räkna och i övrigt få tillgång till en god utbildning är grundläggande för barns möjligheter att utvecklas till väl fungerande vuxna. Känslo- och beteendemässig utveckling En trygg anknytning till minst en vuxen tidigt i barndomen är avgörande för att barn ska utveckla goda relationer till andra och klara påfrestningar senare i livet. Om förälderns svårigheter är så stora att den inte förmår utveckla en trygg anknytning och ett positivt samspel med sitt barn är det viktigt att barnet får möjlighet att knyta an till någon annan. Barn som upplevt våld i hemmet eller sexuella gränsöverskridanden är i riskzonen. Även barn med normbrytande beteende i tidiga barndomen bör uppmärksammas. Tidig brottslig debut är en riskfaktor för framtida social problematik, särskilt i kombination med aggressivitet och svaga föräldrar. Identitet Att skapa en självbild utifrån insikt om den egna personligheten är viktigt för barns och ungas identitetsuppbyggnad, liksom kunskap om ursprung och släktförhållanden. Det gäller inte minst för barn som har sina rötter i ett annat land. Barn med otrygga band till närstående kan utveckla en otydlig eller negativ självbild och känna utanförskap. De kan ta på sig skulden och ansvaret för de vuxnas problem. Om dessa barn placeras i familjehem riskerar de att utveckla en negativ självbild. Familj och sociala relationer Betydelsen av kontakter med släkten är ofta underskattad av socialtjänsten, vilket kan få till följd att många ungdomar som lämnar familjehem och institutioner saknar nödvändigt vuxenstöd. Barn, vars föräldrar har svårt att klara föräldrarollen, kan få stöd genom någon anhörig eller annan närstående person. Relationer till syskon, och senare även kamratkontakter, har också stor betydelse. Barn och unga med åtminstone en nära vän har högre självkänsla jämfört med dem som saknar vänner. Ungdomar som väljer umgänge med kamrater med antisocialt beteende utvecklar ofta själva ett sådant beteende. 15

16 Socialt uppträdande Ett gott uppträdande och yttre framtoning är en tillgång för att klara sig i vuxenlivet. Det gäller såväl barn som vuxna. Området är ofta underskattat av socialtjänsten. Barn som fått för lite hjälp att handskas med frågor som rör yttre framtoning eller hur de ska uppföra sig i olika sammanhang kan genom sitt beteende omedvetet provocera eller förolämpa andra människor. Barn och unga behöver lära sig att förstå vilket intryck de ger sin omgivning utan att för den skull gå in i en överdriven anpassning. Förmåga att klara sig själv Handlar om den kompetens som barn gradvis skaffar sig för att utvecklas till självständiga vuxna. Vissa barn behöver särskilt stöd för att klara ett dagligt liv på egen hand. Andra barn behöver hjälp att bli avlastade en vuxenroll de inte ska behöva ta. Sker inte detta kan följden bli att de försummar skolgång och kamratkontakter. TEORIER OM BARN- PERSPEKTIV Delaktighet Shier (2001) har utvecklat en modell, Pathways to Participation (vägar till delaktighet, förf. översättning) utifrån Harts (1992) Ladder of Participation (delaktighetsstege, förf. översättning). Modellen kan användas som ett verktyg i strävan att göra barn delaktiga i beslutsprocesser. Modellen anger olika nivåer och steg av delaktighet. Delaktighet innebär även att den unges autonomi respekteras genom att ge barn möjlighet, men inte skyldighet, att agera. Nivåerna går från att vuxna lyssnar på barn till att barnet delar makt och ansvar vid beslutsfattande. Samtliga nivåer som Shier har angett för barns delaktighet är följande, se tabell l. 16

17 Tabell 1 Varje nivå har tre steg: öppningar, möjligheter och skyldigheter. Om beslutet ska följa barnkonventionens intentioner krävs att hänsyn tagits till barnets åsikter, att de vuxna lyssnar och återger vad barnet sagt samt tagit hänsyn till och vägt in barnets åsikter i sitt beslut. Vad som kan anses vara en lämplig nivå för delaktighet ska göras utifrån principen om barnets bästa. Det som avgör, förutom ärendets karaktär, är barnets utsatthet. Subjekt- och objektsyn Med subjektsyn menas att barnets egna åsikter och upplevelser kommer till uttryck. En objektsyn kännetecknas av vuxnas beskrivningar av barnets behov. Responsiv och representativ förståelse är en utveckling av subjekt- och objektsyn. Responsiv förståelse innebär att socialsekreteraren balanserar subjekt och objektsyn för att avgöra barnets bästa och bedöma barnets behov av stöd och skydd. Socialsekreterare med en representativ förståelse intar ett utifrånperspektiv och distanserar sig i bedömningen. Till skillnad från den responsiva förståelsen saknar den representativa ett inkännande av hur barnet upplever och ser på sin värld, vilket är en av hörnstenarna i den svenska Barnkommitténs definition av barnperspektiv (SOU 1997:116 kapitel 6.2.4). 17

18 Barnets bästa Socialtjänstlagen (Socialstyrelsen 2002) anger inte bestämda kriterier för vad som är barnets bästa men alla interventioner i relation till barn ska enligt lagen (1 kap. 2 ) ta sin utgångspunkt i principen om barnets bästa. I socialt arbete kan barnets bästa innebära förslag om det minst skadliga alternativet. Barnets bästa är en dynamisk princip som ska utgå från varje enskilt barn. Den svenska Barnkommittén anser Att kombinera vetenskap och beprövad erfarenhet (d.v.s. vedertagna kunskaper om barn) med att låta barn själva komma till tals, är en önskvärd metod för bedömning av vad som är barnets bästa. Den svenska barnkommittén uttalar att Barnkonventionen kräver att beslutande myndigheter så långt som möjligt har försäkrat sig om att barnets bästa har kommit med och redovisats i beslutsprocessen. Besluten måste med andra ord innefatta ett barnperspektiv (SOU 1997:116). 18

19 RESULTAT AV AKTSTUDIEN Genomförande Trettiotre barnavårdsutredningar granskades. Femton BBIC-utredningar utförda mellan 2008 och 2009 jämfördes med arton äldre utredningar. Av dessa arton hade tolv utförts enligt äldre metod och sex enligt BBIC åren när kommunen nyligen börjat arbeta med BBIC. Se tabell 2 och 3. Tabell 2 Äldre utredningar Totalt BBIC 12 3 BBIC 3 6 Summa 18 Tabell 3 BBIC-utredningar nya 2007/ Totalt En ny BBIC-utredning kunde ibland jämföras med flera äldre utredningar. Barnavårdsutredningarna behandlade femton barns förhållanden. Samma handläggare utförde alla utredningar för samma barn. Av de femton barnen var sex flickor och nio pojkar födda mellan 1990 och 2006, se tabell 4. 19

20 Tabell 4 Barnen utreddes vid följande åldrar Kön Födelseår Ålder vid utredningarna Pojke månader / 2 år Pojke år / 4 år / 6 år Flicka år / 15 år Pojke år / 10 år Flicka mån / 1 år / 4 år / 5 år Flicka år / 13 år Pojke år / 13 år Flicka år / 9 år Pojke år / 13 år Pojke år / 13 år Flicka år / 15 år Pojke år / 16 år Pojke år / 18 år Pojke år / 9 år Flicka år / 3 år Varje ärende sammanfattades och avidentifierades i ett råmaterial där denna studies utredningsfrågor analyserades och bedömdes. De två utbildarnätverken på Södertörn inbjöds därefter och deltog under två halvdagsseminarier med synpunkter och observationer på delar av materialet. Personliga intervjuer har genomförts med tre av handläggarna som utfört utredningarna. Intervjuerna och synpunkter från utbildarnätverken redovisas särskilt, liksom en praktikants observationer. De BBIC-ansvarigas synpunkter har inarbetats i materialet efter genomläsning av resultaten av aktstudien och efter ett gemensamt möte i början av maj

21 UTREDNINGSFRÅGOR BESKRIVS BARNETS PERSPEKTIV OCH BEHOV TYDLIGARE I BBIC-UTREDNINGAR? Skillnaden mellan tidigare utredningar och de nyare BBIC-utredningarna i denna studie är att fler av barnets behovsområden beskrivs på ett mer omfattande och neutralt sätt i de nyligen gjorda. Det anges vem som sagt vad utan värderingar. Socialsekreterarnas egna observationer saknas dock ofta under behovsområdena och deras egen kunskap och erfarenhet som underlag för bedömningar är sparsamt dokumenterade. Sällan beskriver handläggaren de avväganden för och emot olika insatser som föregått beslutet och sällan hänvisas till teori och beprövad erfarenhet. I de fall det görs vinner utredningarna i klarhet och blir lättare att följa och förstå. I de nyare BBIC-utredningarna redovisas oftast alla barnets behovsområden utom Klara sig själv, Identitet och Socialt uppträdande. Identitet är det område som oftast utelämnas, även i ett ärende där hedersrelaterat våld var huvudtemat. Av de femton granskade nya BBIC-utredningarna hade området identitet utelämnats i tio ärenden utan förklaring eller med motiveringen att oro inte förelåg. I de sex äldre BBIC-utredningarna hade området identitet utelämnats i fyra ärenden utan förklaring. Alla sju behovsområden har medtagits i fem av de femton nya BBIC-utredningarna och i två av de sex äldre BBIC-utredningarna. Tabell 5 Förekomst i de femton nya BBIC-utredningarna Hälsa Utbildning Känslo- och Identitet beteendemässig utveckling Familj och sociala relationer Socialt uppträdande Klara sig själv Liknande observation görs i Enells studie (2009, sid 35): I jämförelse med utredningarna från 2006 har områdena identitet, socialt uppträdande och klara sig själv varit aktuella för utredning för 28 barn (av 40) 2006 och för 24 barn (av 40) Samtliga angivna områden har utretts i färre utredningar och i lägre utsträckning I utredningarna från 2006 kunde uppgifter som hör till något av de nämnda 21

22 behovsområdena identifieras. Särskilt gäller detta behovsområdet socialt uppträdande som utretts i 15 utredningar 2006 men inte i någon utredning Ingemar Ångmans (2009) studie från regionförbundet i Örebro bekräftar både denna och Enells studie. De behovsområden som belystes minst (sid 18) var identitet, socialt uppträdande och förmåga att klara sig själv. I några av de nya BBIC-utredningarna i denna studie redovisas vad barnen ordagrant sagt och i vilket sammanhang. De allra flesta utredningarna, oavsett när de gjordes, har en objektsyn på barnet, d.v.s. de vuxna beskriver barnets behov. Det är ovanligt att ange hur många gånger man talat med barnet, hur lång tid, i vilket sammanhang och vilka som var med vid samtalet. I några få fall sker detta i de nya BBIC-utredningarna. Ingen utredning redovisar hur barnet fått återkoppling på sin information, upplevelse eller de önskningar barnet uttryckt i barnintervjuer. Hur den dialogen förts går inte att utläsa av utredningarna. Analys En utredning ska inte behandla fler frågeställningar än nödvändigt. Alla behovsområden måste inte alltid undersökas. De områden som utreds ska vara relevanta för utredningen. När avgränsningen görs ska det finnas en begriplig förklaring till varför t ex området klara sig själv inte kommenteras. Jag frågar mig vad det beror på att ingen förklaring ges till varför vissa behovsområden utelämnas eller förklaras med det föreligger ingen oro. Det är möjligt att det utvecklats olika kulturer i olika delar av landet när det gäller att välja bort behovsområden. Ångman/Burmans studie (2004) kom till ett annat resultat. Alla barnets behovsområden utreddes alltid i alla utredningar i deras rapport. I denna studie är behovsområdet identitet det minst använda. Informationen om identitet framkommer dessutom sällan under övriga behovsrubriker. Det är mer förståeligt att områdena klara sig själv och socialt uppträdande utelämnas eftersom dessa områden kan falla in under någon av de övriga rubricerade behovsrubrikerna, exempelvis känslo- och beteendemässig utveckling. I de få fall förklaring ges till att områdena undantas förklaras det med att socialsekreteraren valt att inte utreda områdena för att det inte finns oro kring dem. En annan tänkbar orsak till att dessa behovsområden undantas kan vara att de förutsätter en beskrivning av hur barnet faktiskt fungerar medan de andra rubrikerna lättare medger beskrivningar av barns problematiska fungerande. Kanske finns det en tradition att beskriva svårigheter mer ingående jämfört med att beskriva barnets fungerande i andra referensramar än utifrån problem/icke-problem, normal/onormal? Begreppet identitet har definierats av bland andra Lange & Westin (1981). De 22

23 diskuterar identiteten som en process. Författarna ser identitet som ett diffust begrepp med många fasetter. Identifikationsprocessen beskrivs från den externa positionen - som en social och personlig identitet definierad av andra - till - en självdefinierad identitet som definieras av den kollektiva identiteten. I den delar jag egenskaper och uppfattningar med detta kollektiv och upplever en vi-känsla med kollektivet. Egoidentiteten kan sägas vara identitetens kärna, delvis omedveten. Upplevelse av kontinuitet och sammanhang och till slut självuppfattning, d.v.s. min medvetna och reflekterade uppfattning om mig själv ingår också i min identitet. Några faktorer som beskriver självidentiteten är religion, kön, nationalitet, politisk övertygelse, familj (ställning i familjen), yrke/skola, åldersgrupp, klass (hur jag har det jämfört med andra). Ett afrikanskt barn kan uppfatta sig självt som en del av en större gemenskap mer än vad svenska barn gör. I afrikanska kulturer är det vanligt att äldre syskon och släktingar delar föräldraansvaret. Detta synsätt kan lätt krocka med den svenska inställningen där föräldrar är huvudansvariga för det mesta som händer deras barn. Detta är ett exempel på hur förståelsen kan fördjupas kring begreppet identitet. Ett barn som aldrig har pengar till klassresor, modeprylar, utflykter eller föreningsverksamhet känner sig naturligtvis utanför gemenskapen - identitet ur ett klassperspektiv. Det kan spädas på ytterligare om barnet t ex blir mobbat i skolan. Frågan om hur behovsområdet identitet uppfattas i BBIC-utredningar kan lämpa sig väl för den nationella utvärderingen av BBIC. Det finns ett dilemma i BBIC-konceptet eftersom man inte ska utreda mer än nödvändigt. Val av utredningsfrågor ska bidra till att fokusera på det väsentliga i utredningen. Därmed öppnar sig samtidigt en risk för att utredaren inte upptäcker familjens resurser inom de behovsområden som inte belyses. Det kan i sin tur påverka bedömningen och få negativa konsekvenser för barnet och familjen. Nästan alla södertörnskommuner har ordnat kurser på temat samtal med barn under senare år. En utveckling av samtalsmetoder har pågått länge med hjälp av olika metoder med olika hjälpmedel i form av Nalle-kort, tecknande av livslinjer och nätverkskartor. Att samtal med barn genomförs mer nu än tidigare kan förklaras utifrån tre faktorer: implementeringen av barnkonventionen i kommunerna, metodutveckling inom socialtjänsten utifrån ett brukarperspektiv och införandet av BBIC. Denna studie visar att barnkonventionens första två nivåer, enligt Shier s delaktighetsmodell, nästan alltid uppnås. Den tredje nivån uppnås däremot inte eftersom den förutsätter att en subjekt- och objektsyn sammanvägs med professionens kunskap om barnets bästa. För att detta ska bli möjligt krävs fler samtal med barnen (minst tre samtal) och att samtalen dokumenteras med en subjektiv ansats. Barnen bör få en återkoppling på samtalen utifrån ett barnperspektiv. Sammanvägningen ska 23

24 sedan ske utifrån fler aspekter med målet barnets bästa. Inom socialtjänsten behandlas svåra livssituationer: Barnets bästa handlar ofta om vad som bedöms som minst skadligt för barnet. Bedömning Jag anser att barnets behov blir tydligare beskrivet i BBIC-utredningarna trots oklarheter kring varför vissa behovsområden ofta undantas. Barnet blir mer allsidigt beskrivet än tidigare även om barnet sällan citeras direkt. Behovsområdet identitet behöver utvecklas mer i BBIC-konceptets stöddokument. Frågor om betydelsen av etnicitet, religion, klass, kön, sexualitet och liknande kan rymmas under denna rubrik. Kunskapen om identitetsbegreppet behöver diskuteras och utvecklas mer. Tidigare generella uttalanden om barnen som välmående, glada och liknande, utan hänvisning till vem som sagt detta eller när barnet var glatt har minskat. Sådana uttalanden finns fortfarande kvar men nu framgår oftare vem som säger det och på vilka grunder. Vaga formuleringar av barnets behov har minskat. Detta är ett direkt resultat av BBIC som utredningssystem. När barnens behov beskrivs allt tydligare visar sig tänkbara behov av insatser för barnen som aldrig framförs i form av en ansökan. Barn får inte själva ansöka. Det krävs ett ännu starkare barnperspektiv i analysen av utredningarna samt fantasi för att se vilka ytterligare insatser som kan hjälpa barnen under utredningstidens gång. Detta är en fråga som kunde belysas i den nationella utvärderingen. 24

25 PÅ VILKET SÄTT KOMMER BARNET TILL TALS I UTREDNINGEN? I BBIC-utredningar efterfrågas barns upplevelser och åsikter mer strukturerat än tidigare. Detta syns tydligt i materialet. Det är vanligt att barn kan säga olika saker beroende på vem de talar med. Det krävs mycket kunskap av socialsekreterare och andra för att tolka barnets uttryck särskilt när barn befinner sig i pressade situationer. Barnen försöker ofta ge de svar som de tror att de vuxna önskar av dem. I denna studie citeras sällan barnen i utredningarna. Barnets reaktioner beskrivs ibland men inte alltid. Överlag är det de vuxna som sammanfattar sin uppfattning om vad barnet sagt och behöver. Sällan anges i vilket sammanhang barnet uttalar sig, vilka som var närvarande eller hur många samtal som ägt rum med barnet. Det är också sällan som socialsekreteraren dokumenterar sina egna observationer under barnets behovsområden. Analys Denna studie diskuterar vad som krävs för att nå det tredje målet i Schier s delaktighetsskala. Att målet ännu inte uppnåtts ska inte tolkas som att barnperspektivet inte stärkts i utredningarna. BBIC-utredningarna lyfter fram barnens situation och behov på ett mycket tydligare sätt än tidigare just för att konceptet har den strukturen men också för att en metodutveckling ägt rum i kommunerna för att stärka barnperspektivet. Tidigare utredningar kunde ha ett starkt barnperspektiv men eftersom inte alla utredningar gjordes inom samma ram var det mer slumpen, eller kunskap och erfarenhet hos vissa handläggare, som avgjorde om barn kom till tals eller inte. Ibland dokumenteras inte alls vad barnen har sagt med hänsyn till att man inte vill utlämna barnen. Det behöver inte betyda att socialsekreteraren inte beaktat vad barnet sagt. Utredaren har oftast en tyst kunskap som inte redovisas i utredningen. Bodil Rasmussen (2009) talar om den dubbla bokföring som socialsekreterare tvingas tillämpa eftersom de både är behandlande och utredande. Det är exempelvis olämpligt att barns utsagor skulle kunna användas som vapen i en rättsprocess. Ibland kan anledningen till att inte redovisa vissa uttalanden från barnet vara att det kan orsaka konflikt med barnets föräldrar som det är beroende av i sin fortsatta tillvaro. Socialstyrelsen har aviserat att den kommer att ge ut råd kring hur barnsamtal ska dokumenteras i utredningar. Det är välbehövligt utifrån vilka konsekvenser det kan få för barn i olika situationer. Bedömning Barnets situation och önskemål blir mer mångsidigt belyst genom BBIC. BBIC ger möjligheten men det är inte säkert att relationen mellan handläggare och barn är så trygg att barnet verkligen vågar säga sin mening. BBIC ger ingen garanti för att samtal med barn dokumenteras och utförs på ett sätt där barnet ses som ett kapabelt subjekt. 25

26 Den mest levande och utförligaste dokumentationen återfanns i en tidig utredning som inte gjorts enligt BBIC. Där beskrevs ordagrant barnets uppfattning, reaktioner och samspel i intervjusituationen. Även sammanhanget och vilka som fanns i rummet beskrevs. Exempel: med viss hjälp av utredaren beskriver flickan sin mamma kort, kort hår. Mamma är glad när hon är med mej. Ibland är mamma ledsen...vad tycker du om att göra med din mamma? Vet inte, svarar flickan. Om jag behöver något får jag hjälp av mamma. Vaknar jag själv ligger jag kvar i sängen en stund. Berättar hur hon gör sin egen frukost och hur mamma gör sin egen frukost. Handläggaren lägger fram fyra papper med ansikten som visar känslorna glad, arg, ledsen, mittemellan/vet inte. Handläggaren frågar hur flickan blir vid olika tillfällen vad blir Lisa ledsen av? När pappan slår mej, visar ledsenkortet. Träffar mamma visar glad-kortet. Träffar lekkamrat glad-kortet. Däremot behandlades inte denna barnintervju i analysen utan endast under en sammanfattning av flickans behov. Inte heller beskrevs hur många gånger barnet intervjuats eller deltagit. I de tidigare utredningarna som inte utförts med BBIC är det för övrigt vanligt att betoningen ligger på föräldrarnas historik och deras brister i omsorgen. I BBIC-utredningarna beskrivs barnet av olika vuxna men det är sällan barnets röst hörs i utredningen. Socialsekreterarnas observationer under barnets behovsområden finns sällan med. Om dessa observationer tillfördes kunde det ge en fylligare bild. 26

27 DISKUTERAS BARNETS BÄSTA? I fyra av de femton nya BBIC-utredningarna analyseras och bedöms barnets situation på ett sätt som kan hänföras till begreppet barnets bästa, även om begreppet inte används. Där hänvisas till konsekvenser om inget görs och konsekvenser av föreslagna alternativa lösningar. Barnets uppfattning redovisas och en bedömning och sammanvägning görs utifrån vad som kan vara minst skadligt utifrån barnets konstaterade behov. Socialsekreterarens kunskap och tankar beskrivs. Exempel: Med hänvisning till Bowlbys anknytningsteori beskrivs: Att barn har en trygg anknytning till någon betyder att han eller hon har en stark benägenhet att söka närhet och kontakt med vederbörande framförallt under otrygga förhållanden. Ett kontinuerligt samspel mellan barnet och dess vårdare är en förutsättning för att en anknytning ska komma till stånd. Föräldrarna har under utredningen påstått att de inte känner sin dotter och vill lära känna henne. Under rubriken övervägda alternativa insatser: Flickan, 15 år, ville bli placerad i före detta familjehem men handläggaren anser inte att det är något bra alternativ eftersom mamman inte tyckte att placeringen var bra och avslutningen blev dramatisk för alla parter. Därför anser handläggaren att flickan behöver hjälp och stöd kring anknytningen med föräldrarna och att hantera aggression och konflikter. Förslag till beslut blir att bevilja placering på ett mindre behandlingshem. Patrik, 9 år, är en kille med stora egna resurser som har förutsättningar att utvecklas väl i en kärleksfull och gynnsam uppväxtmiljö. Handläggarna upplever att det är lätt att få kontakt med honom, han är frågvis och vi upplever att han försöker förstå i vilket sammanhang han befinner sig. I lek samspelar Patrik mycket bra, han tar initiativ, kan dela med sig och är duktig på turtagning.... Styvfaderns kriminella beteende och hans sätt att inkludera Patrik i sin kriminella verksamhet riskerar att påverka Patriks identitetsutveckling negativt. Även om mamman skulle välja att leva ensam med sina barn, bedömer vi att mamman inte kan garantera Patriks behov av stabilitet i omsorgen och det skydd han behöver för sin fysiska, psykiska och känslomässiga utveckling. Förslag till beslut blir placering i familjehem. Mamman har kallat Petter, 12 år, för dum och sagt att han ljuger. Hon har utlämnat honom när hon pratat med andra om sitt liv och sina svårigheter. Psykiska övergrepp skiljer sig från fysiska övergrepp bland annat genom att barnet inte behöver vara medvetet om att det är utsatt för övergrepp, och den som utsätter barnet för övergrepp inte heller behöver vara medveten om sitt övergreppsbeteende. (Killén Heap, 1994). Det finns uppenbara brister i vad gäller att tillgodose Petters behov av känslo- och 27